EVERGREEN-BLADET // NUMMER 4 // DECEMBER 2007

Transkript

1 EVERGREEN-BLADET // NUMMER 4 // DECEMBER 2007 FR. VÄNSTER: BOBBY STRANDBERG, GUNILLA WARCHALOWSKI, VOJTEK WARCHALOWSKI & BENGT PALM på Evergreens jubileumsfest den 10 november

2 KALLELSE TILL EVERGREENS ÅRSMÖTE // Söndagen 3 februari 2008 kl 12.00// TURNING TORSO KALLELSE TILL Evergreens årsmöte Lunch högst upp i Turning Torso Söndagen 3 februari 2008 kl Första mötet för 2008 är Evergreens årsmöte, söndagen den 3 februari kl , högst upp i Turning Torso.(OBS Ändrad tid) Vi har lagt mötet vid lunchtid så att vi kan njuta av utsikten. Förhoppningsvis kommer vädret att vara till vår fördel. Årsmötet genomförs på ett informellt sätt i form av en trevlig lunch. Dagordningen finns redovisad i detta nummer av Evergreen-bladet. Lunchen är helt gratis för alla Evergreenmedlemmar. Turning Torsos restaurang står för catering. UTSIKT FRÅN TURNING TORSO Best Ever. Under mötet kommer vi även att utnämna vilka som är MAI:s bästa manliga respektive kvinnliga idrottare genom tiderna efter en flera månader lång enkät gjord enbart bland Evergreens medlemmar. Flera av er har redan avlagt era röster i denna fråga och ni som inte har gjort det har fortfarande chansen att påverka resultatet i denna votering. Skicka in din röst (om du inte redan gjort det) genom att fylla i den bifogade svarsblanketten senast den 15 januari där ni även anmäler er till Årsmötet. ÅRSMOTE HÖGST UPP I TURNING TORSO EVERGREEN-BLADET C/O SVEN LJUNGBERG Hjortvägen 12, Skanör Telefon: sven.ljungberg@alfa.telenordia.se Text: Henrik Berezin Telefon: h.berezin@backliteltd.com Grafik: Sebastian Lindborg s.lindborg@backliteltd.com Bli Medlem! SIDA - 2

3 ORDFÖRANDEN HAR ORDET Året går nu mot sitt slut och vi ser fram emot en ny, händelserik friidrottssäsong. Och det är inte vilket år som helst vi har framför oss. MAI fyller ju 100 år, vilket vi i Evergreen, som de trogna MAI:are vi är, naturligtvis kommer att fira på flera sätt och vid flera tillfällen. Du kan redan nu boka in datum i din kalender. Först ut är årsmötet i Turning Torso den 3: e februari kl (prick!), som vi informerade om redan i förra upplagan av Evergreen-Bladet. Kom gärna redan kl 11.45, eftersom alla slussas upp från gatunivån till möteslokalen under speciella säkerhetsarrangemang. Någon frågade om det berodde på att ryktet om den fina lunchmenyn har spritt sig i staden och att många kommer att försöka ta sig in oinbjudna, just för den fina maten/dryckerna vid lunchen?! ej. Evergreen behöver Dig, MAI behöver Evergreen! Du är invald i Evergreen för att Du varit svensk mästare i föreningens färger eller för att Du gjort andra stora tjänster för MAI. Vi tycker om att kalla Evergreen för MAI:s Hall of Fame. Var stolt över att Du tillhör denna illustra samling av stjärnor och ledare/tränare. Vi i styrelsen för Evergreen är naturligtvis mycket stolta över att ha Dig i vår skara. Längre bak i denna upplaga av Evergreenbladet presenterar vi, i vanlig ordning, några av våra nya medlemmar i Evergreen. När vi nystartade föreningen i våras, var målsättningen att vara minst 50 medlemmar före nyår. Vi har nått målet. Men vi har fortfarande ett antal inbjudna MAI-mästare, som vi vill få kontakt med och utöka vårt medlemsantal med ytterligare ett tiotal medlemmar. RICKY BRUCH OCH BENGT BENDEUS TOG EN DUBBELSEGER I KULA MOT ITALIEN 1969 Vi vill därför påminna om det nödvändiga i att föranmäla sig till detta möte, så att personalen kan förbereda maten. Säkerhetsarrangemangen kring den fantastiska byggnaden kräver också föranmälan av alla namn. Om du inte redan anmält dig så har du ytterligare en chans nu. Senast den 15 januari vill vi att du meddelar om du kan komma eller Just nu pågår finishen av omröstningen inom Evergreen över vilken som har varit MAI: s bästa friidrottsman respektive friidrottskvinna under de 100 år som föreningen har funnits. Vi har redan fått in flera röster och på den manliga sidan står det mellan Lennart Strandberg, Gunder Hägg och Lennart Strand. Bland damerna är det väldigt jämnt mellan Anette Tånnander och Gunilla Cederström-Warchalowski. En som också fått en hel del röster är Ricky Bruch. Vi väntar fortfarande på en anmälan till Evergreen från Ricky. Vi vet att hans hjärta klappar fortfarande för MAI och han är hjärtligt välkommen. Den 3 februari får ni alltså reda på vilka två som blir utnämnda till MAI:s bästa genom tiderna. Nu ser vi fram emot att få se dig, som en mycket uppskattad Evergreen-medlem, på årsmötet. Vi vill träffa Dig och ha en trevlig eftermiddag tillsammans med Dig. Varmt välkommen! Bästa Evergreen-Hälsningar! Bengt Bendeus - Ordförande SIDA - 3

4 från GåSAMIDDAGEN På årstiderna I KOCKSKA HUSET // 10 NOVEMBEr 2007 Dukat för festmåltid, gåsamiddagen på Årstiderna i Kockska Huset Lasse Johnsson, Göte Kjellberg, Bengt Bendeus och Lennart Kjell trivdes på Årstiderna Till Evergreens Gåsamiddag i restaurang Årstiderna på Kockska Huset den 10 november anlände 25 av våra medlemmar. Alla hade vi en förträfflig afton med utomordentligt god mat och dryck i gemytlig atmosfär. Glädjande var det att så många kunde komma, med tanke på att det var lördag kväll och trots ett horri-belt väder dagen före. Det var flera av de föranmälda som behövde åka bil eller tåg i flera timmar för att ta sig till Malmö och stormen som drog in över södra Sverige under fredagen kunde ha ställt till problem. Som väl var blev vädret avsevärt bättre under lördagen och samtliga 25 som hade anmält att de skulle komma till middagen kl 19 infann sig. Flera nya ansikten dök upp och de som gjorde sin debut i Evergreen-sammanhang var: Kristine Tånnander, Vojtek och Gunilla Warchalowski, Gun Mortimer Johansson, Tobias Andersson, Lennart Kjell, Nils-Bertil Nevrup och Ronny Olsson. Kristine och Gunilla har tillsammans tagit 35 SM-guld! Gunilla har flest med sina 19 medan Kristine tog 16 st under karriären. Båda har dessutom respresenterat Sverige och MAI i OS. En annan sak de har gemensamt är att båda tränats av Vojtek Warchalowski, som var Sveriges första utländska friidrottstränare efter Andra Världskriget och enligt många MAI: s främsta tränare genom tiderna. Gunilla och Vojtek hade rest ända från Husqvarna för att medverka på Gåsamiddagen. Nils-Bertil Nevrup hade också rest långväga, med tåg från hemmet i Älmhult. Han har för övrigt också något gemensamt med Gunilla Warchalowski, förutom deras småländska hemvist. Båda har nämligen slagit världsrekord! Gunilla satte (inofficiellt) världsrekord i längdhopp utan ansats med 2,85. Nils-Bertil satte så sent som i vintras, 81 år gammal, nytt inomhusvärldsrekord i Veteran-VM med 1,31. Medeldistansarna Ronny Olsson och Tobias Andersson hade placerats vid ungdomsbordet där alla under 55 år tog plats, tillsammans med den ungdomliga och pigga Gun Mortimer Johansson. Lennart Kjell var med redan på Lennart Strandbergs tid, något som han påpekade i sitt tal. När Lennart (Kjell) kom till MAI 1949 fick han direkt klart för sig att det bara var segrar som gällde. Året efter började ju sviten med 16 raka stafettsegrar Vi fick se till att springa så snabbt vi kunde på de första tre sträckorna så att Strandberg kunde defilera in i mål, sa Lennart med ett skratt när han avrundade sitt tal. Bengt Palm, som väl aldrig har lämnat en middag utan att ställa sig upp och säga några ord, mindes hur Lennart Kjell under sin första resa till Tyskland med MAI blev så hungrig att han var tvungen att be om några smörgåsar. Haben Sie bitte smiergänser? sa Lennart SIDA - 4

5 från GåSAMIDDAGEN På årstiderna I KOCKSKA HUSET // 10 NOVEMBEr 2007 Vojtek Warchalowski och gav därmed de något brydda tyskarna någonting att bita i. Svenska språket har ju många lånord från tyskan och nu såg i alla fall Lennart till att de fick ett av honom. Huruvida han själv fick något att bita i till slut förtäljde inte historien, ej heller om ordet smiergänser någon gång användes igen. Vojtek ställde sig också upp vid flera tillfällen under kvällen och underhöll med lustiga anekdoter från sin tid som tränare i MAI. Bland annat berättade han om hur han drillade sina adepter med häckträning och förklarade varför golf är en alldeles utmärkt (men ibland farlig) sport för gamla friidrottare att syssla med. Han passade även på att hylla och skåla för Lennart Strandberg och Björn Malmroos för att de startade vår fina förening, Evergreen, samt Bengt Bendeus för återupplivandet av densamma. Kjell Tånnander och Torsten von Wachenfeldt som båda har fyllt eller fyller 80 år i år tackade i sina tal för inbjudan och Bengt Bendeus avslutade kvällen med att tacka alla som kommit och påminde om årsmötet som kommer att äga rum i Turning Torso den 3 februari Ni som ännu inte har anmält er till detta och vill medverka måste meddela detta till vår sekreterare Sven Nenne Ljungberg senast den 15 januari. (se sid 2) Kjell Tånnander SIDA - 5

6 från GåSAMIDDAGEN På årstiderna I KOCKSKA HUSET // 10 NOVEMBEr 2007 Nils-Bertil Nevrup (till vänster) med Göte Kjellberg Sara Romé är en trogen gäst på Evergreens möten Tre medeldistanslöpare Tobias Andersson, Jörgen Zaki och Ronny Olsson Lena Wallin och Ingela Nyberg hade svårt att hålla sig för skratt SIDA - 6

7 från GåSAMIDDAGEN På årstiderna I KOCKSKA HUSET // 10 NOVEMBEr 2007 // NÄRVARANDE Ewy Palm och Bengt Bendeus Bengt Palm och Gun Mortimer-Johansson Närvarande på mötet var: Hedersledamöter och styrelse: Medlemmar: Bengt Palm - Lagkapten, Hedersledamot Kent Andersson - Hedersledamot, Valberedningens Ordförande Bengt Bendeus - Ordförande Lars Johnsson - Ständigt adjungerad ledamot, Hedersledamot, MAI:s klubbdirekör Sven Nenne Ljungberg - Sekreterare, Hedersledamot Bertil Nordbeck - Hedersledamot Ewy Palm - Vice klubbmästare Kjell Tånnander - Hedersledamot Lena Wallin - Styrelseledamot Tobias Andersson Dan Glans Lennart Kjell Göte Kjellberg Gun Mortimer-Johansson Nils-Bertil Nevrup Anders Nyberg Ingela Nyberg Ronny Olsson Sara Romé Jan Strandberg Kristine Tånnander Torsten von Wachenfeldt Gunilla Warchalowski Vojtek Warchalovski Jörgen Zaki SIDA - 7

8 JUBILEUMSSKRIFT från GåSAMIDDAGEN // 10 NOVEMBEr 2007 Evergreens logotyp Under Evergreens jubileumskväll som firades med gåsamiddag på restaurang Årstiderna på Kockska Huset delades en jubileumsskrift ut. Ni som inte hade möjlighet att medverka denna afton får här möjlighet att läsa denna festskrift. Bakgrund Med anledning av Evergreens 30-årsjubileum, som firas med gåsamiddag på Årstiderna i Kockska Huset, uppmärksammar vi, i denna festskrift, hur det hela startade samt berättar lite om de legendarer som var med på den tiden. För 30 år sedan, 1977, tog Lennart Strandberg och Björn Malmroos initiativet att samla ihop ett gäng gamla MAI:are för en fest och det var detta som blev upptakten till Evergreen. Ordet Evergreen (ständigt grön) anspelar på MAI:s primära färg och kan alltså tolkas som: För alltid MAI:are. I botanikens värld är Evergreen en växt som behåller sin gröna färg året runt, precis som en sann MAI:are. I musikens värld kan det vara en schlager eller musikstycke som behåller sin popularitet under många decennier. Lennart Strandberg en av Evergreens grundare Evergreen är alltså ett passande namn för vår anrika förening, som är mycket nära kopplad till MAI, vårt lands främsta friidrottsförening. Evergreen är emellertid en fristående och oberoende förening som har sin egen styrelse och egna stadgar. Medlemmarna i Evergreen har antingen varit svenska mästare i friidrott i MAI eller på annat sätt gjort en stor insats för MAI under många år. Evergreens målsättning är att värna om MAI och Evergreens medlemmar genom trivsamma sammankomster och genom att följa MAI:s ledning och verksamhet och tillse att allt sköts på bästa sätt. Tillbakablick - De första Åren Till Evergreen första sammankomst samlades idel betydande personer från MAI, och det fanns det ju många av. Bland dessa fanns flera forna världsstjärnor såsom Lennart Strandberg, Gunder Hägg och Lennart Strand. Bland övriga MAI:are på det första mötet som inte längre finns med oss kan nämnas Björn Malmroos, som tidigt valdes till ordförande och sedermera fick titeln President, Pekka Edfeldt, Sven Strandh och Curt Alexandersson. SIDA - 8

9 JUBILEUMSSKRIFT från GåSAMIDDAGEN // 10 NOVEMBEr 2007 Gunder Hägg och Lennart Strand till höger i bild Lennart Strand vid sitt piano Björn Evergreens första president Flera av dagens Evergreenmedlemmar var med på detta första möte, 1977, däribland Bengt Palm, Lasse Johnsson och Hans Håkansson. Sedan bjöds nya medlemmar in allteftersom. Några av dessa var Knut Phil, Bertil Ljungkvist och Åke Sjöbo Nilsson. Även de som vi idag kallar De 9 som nu blivit hedersledamöter i Evergreen blev så småningom invalda. Förutom ovan nämnda Bengt Palm, Lasse Johnsson och Hans Håkansson, som var med från starten, inkluderar denna skara: Bertil Andersson, Kenth Andersson, Kjell Björklund, Sven Ljungberg, Bertil Nordbeck och Kjell Tånnander. Det var inte vem som helst som kunde bli invald i Evergreen. Alla som ville bli medlemmar fick, under sitt första möte, ta plats på en stol i mitten av rummet och genomgå en utfrågning av den omutlige presidenten, Björn Malmroos, som grillade var man ordentligt för att se om personen i fråga var värdig att bli medlem eller ej. Det var hårda bud. Vänner, som inte nödvändigtvis var MAI:are, har också vid tillfällen valts till medlemmar och behandlades alltid på ett likvärdigt sätt, inklusive förhöret av Malmroos. Även gäster bjöds in titt som tätt till möten, t.ex. Kvällspostens krönikör och MAI-vännen Birger Buhre. Festerna / mötena arrangerades ibland på MAI:s lokaler på Skomakargatan och senare vid Hästhagen och ibland hemma hos någon av medlemmarna. Flera har gjort betydande insatser och bland dessa kan nämnas Kjell Björklund som blev inbjuden i Evergreen några år efter första mötet. Kjell ställde vid flera tillfällen upp med lokal på IDO, där han var chef. Det var ett härligt gäng med många roliga stunder. Lennart Strand, som spelade piano på gehör, underhöll ofta. Han var en naturbegåvning, inte bara på löparbanan utan även vid tangenterna. Han spelade ofta samma låt med flera olika melodier som han komponerade själv. Andra medlemmar bidrog också med musikaliska stycken. Kjell Björklund, t.ex. som kunde många snapsvisor. Som mest uppgick medlemsantalet till ca 25 och möten hölls kvartalsvis. När det var dags för nytt möte tog Björn Malmroos kontakt med Lasse Johnsson som skickade ut kallelser till medlemmarna. Lasse minns hur han ofta stod ofta och diskade på natten efter festerna. Ibland fick han hjälp av Hans Håkansson. SIDA - 9

10 JUBILEUMSSKRIFT från GåSAMIDDAGEN // 10 NOVEMBEr 2007 Gunder Hägg där han brukade hålla till i ledningen Det var regelbundna möten i flera år men under mitten av 90-talet blev det allt färre. När Björn Malmroos dog 1996 dog, till stor del, även Evergreen d.v.s. fram till i år då föreningen har återuppstått. Evergreen Återuppväcks På Bengt Bendeus initiativ återupplivades Evergreen under våren En ny styrelse tillsattes med Bengt som ordförande och nya stadgar antogs. Det första styrelsemötet hölls den 14 juni på SAS Radisson Hotel på Östergatan i Malmö. Därefter arrangerades en eftersits i samband med MAI-Galan i juli; ytter- ligare ett styrelsemöte ägde rum i augusti och i september hölls ett mycket uppskattat möte med Erik Wiger som gästtalare. Till nästa år, 2008, är det redan klart att Evergreens årsmöte kommer att äga rum den 3 februari i Turning Torso. Vi kommer även att ha eftersittningar i samband med inomhus- SM i Malmö den 24 februari, MAI-Galan den 3 juni och Malmö 10km - För Livet den 14 juni. MAI firar ju 100 årsjubileum 2008 och två datum som också finns med på programmet för nästa år är söndagen den 7 september, MAI: s 100-årsdag som vi i Evergreen kommer att fira tillsammans, samt MAI:s jubileumsmiddag på Malmö Rådhus den 23 oktober. Lennart Strandberg MAI-andan personifierad Mai-Andan i Evergreen Flera av de MAI:are och Evergreenmedlemmar som nämnts, framförallt Lennart Strandberg, Gunder Hägg, Curt Alexandersson och Pekka Edfeldt, bidrog starkt till den s.k. MAI-andan som har kommit att genomsyra föreningen ända in i våra dagar: ATT VINNA ÄR INTE BARA VIKTIGT, DET ÄR ALLT! Eller som Lennarts son, Jan Bobby Strandberg, själv flerfaldig svensk mästare i stafett, uttrycker det: Att förlora har aldrig varit uppe på dagordningen. Så var det då och så tycks det vara än idag. Denna anda kunde ibland nästan övergå till hybris. När Gunder Hägg vid ett tillfälle besökte tandläkaren i Ystad, dit han hade flyttat efter övertalning av Lennart Strandberg, frågade han tandläkaren om han någon gång hade haft en så känd person i stolen. Tandläkaren tvekade först men påpekade sedan att Lennart Strandberg faktiskt hade varit där i förra veckan. Ja, han ja. Men jag sa faktiskt kändis, replikerade Gunder. Som ung sprang Bengt Palm final i DM och ställdes mot idel MAI:are som innan start diskuterade sinsemellan vem av dem som skulle vinna. Bengt, som då tävlade för Kristianstad, tänkte för sig själv att han aldrig skulle bekanta sig med så stöddiga typer. SIDA - 10

11 JUBILEUMSSKRIFT från GåSAMIDDAGEN // 10 NOVEMBEr 2007 Gunder Hägg och Erik Ahldén Både gjorde de mycket för MAI Curt Alexandersson (sittande) med sin elev Ricky Bruch till höger Minuterna efter satte han dem alla på plats och vann finalen. Då anade han inte att han några år senare själv skulle bli en stöddig MAI: are och under sin karriär vinna 10 stafett-smguld i rad. Ett tecken på att Bengt adopterade MAI-andan visade sig under ett av dessa stafett-sm (som arrangerades långväga från Malmö) då han sa till några av medresenärerna: att man ska behöva åka ända hit för ett SM-guld varpå en förvånad röst frågade: när sprang ni?. Nej, vi tävlar inte förrän imorgon, svarade Bengt. Så säkra var man på seger. Legendarer Vi Minns Curt Alexandersson, som blev mest känd som Ricky Bruchs tränare, hade heller inget fel på självförtroendet och eftersom han hatade att förlora kunde han ibland upplevas som lite sur och vrång när det inte gick enligt planerna. Alex, som han kallades, var trägen och framåtsträvande och tränade dagligen med Ricky på Idrottsplatsens kastplan under många år. När Ricky under en av sina bättre dagar kastade över skyddsnätet och in i omklädningsrummet kunde till och med Alex kosta på sig ett litet leende. Alex lockade även hit Gun Mortimer på 70-talet som han tränade under de två år hon blev svensk mästarinna. En av de egenskaper som gjorde Alex så speciell var att han alltid gick sina egna vägar. Detta skapade dock en del problem när han blev inkallad till militärtjänstgöring. Alex gillade inte att följa order och detta ledde till att det blev stor uppställning på kaserngården där regementschefen ställde den retoriska frågan: Finns det någon dummare än menig Alexandersson? Curt tog två steg framåt, tittade åt vänster och sen åt höger, innan han, i stram honnör, svarade: Inte i ledet, överste! SIDA - 11

12 JUBILEUMSSKRIFT från GåSAMIDDAGEN // 10 NOVEMBEr 2007 Knut pihl, bengt palm och emil althin Björn Malmroos Pekka Edfeldt Lennart Strandberg kunde inte heller undvika den obligatoriska värnplikten men han fick givetvis permission för att kunna tävla i OS i Berlin 1936 där han gick till final och blev stor hjälte i hela Sverige. Under hemkomsten stod hela regementets stora musikkår beredda vid Harlösa Tågstation för att hylla Strandberg som skulle anlända kl Tåget kom punktligt och när tågets enda passagerare som skulle stiga av vid Harlösa satte ner foten på perrongen började orkestern att spela. Till allas förvåning var det dock inte Strandberg utan en gammal dam med en stor äggkorg som steg av. Frågan är om inte damen själv var den som var mest förvånad av alla, när hon blev hälsad av en militär musikkår i högtidsuniform. Strandberg då? Han hade åkt till Vittsjö för att möta sin älskade Inga. När Strandberg jobbade på Arbetet reste han en hel del i tjänsten. En gång skulle han ner till Italien för att intervjua fotbollsspelaren Nisse Liedholm. Med sig hade han som resesällskap S.G. Hassland, duktig släggkastare i MAI, som ofta åkte med Lennart på hans resor. Tåget till Italien gick genom Schweiz och strax innan S:t Gotthardstunneln, gjorde tåget ett kort stopp. I väntan på avgång spanade Hassland in en vacker italienska vid stationen och reagerade inte när tåget började röra på sig. När han väl märkte att han höll på att bli strandsatt mitt i alperna började han springa ikapp tåget och lyckades i grevens tid svinga sig upp på sista trappsteget på den allra sista vagnen. Men ännu var inte äventyret slut. Dörren var nämligen låst och S.G. var tvungen att hänga kvar med en arm och ett ben i luften under hela tunnelpassagen och lite därtill. När tåget till slut kom fram till nästa station fick personalen använda värmefläkt för att få S.G. att släppa greppet. De tidigare så rosiga kinderna var nu blåa och isiga och det tog många timmar innan han tinade upp och kunde berätta för Lennart om faran med att jaga damer på okänd mark. Per-Olof Pekka Edfeldt var en framgångsrik 400-meterslöpare som bland annat var med i Berlin-OS Han hade ett förflutet som boxare där han blev svensk juniormästare. Även som friidrottare var han väldigt slagkraftig och var en av de bästa slutmän som MAI haft på 4x400m. Ändå är det som instruktör som han kom att bli bäst ihågkommen i MAI. Pekka var en otroligt skicklig retoriker, med ett bildspråk som få. Under många år blev han inbjuden att hålla sitt föredrag, Att vara SIDA - 12

13 JUBILEUMSSKRIFT från GåSAMIDDAGEN // 10 NOVEMBEr 2007 gymnastiklärare, på GIH för avgångsklassen. Pekka hade verkligen talets gåva och var fantastiskt rolig. Han var helt enkelt otrolig på att kommunicera med folk och visste vad folk behövde höra. Under SM 1949 frågade Lennart Strand vad Pekka tyckte om rubriken i Idrottsbladet (en tidning med stor upplaga på den tiden) som löd: Lennart Strand ur landslaget. Pekka sa till Strand att han höll med, varpå han kunde se hur det tändes en eld i Strands ögon. Han visste att det var precis rätt tändvätska. Strand vann tävlingen överlägset. Pekka var alltså en pratglad typ men ibland fick han äta upp sina egna ord. Under ett av sina föredrag påstod han att ju längre sträcka man springer desto dummare är man. Då var det en i publiken som inte kunde hålla sig och sa: är det då sant att du är fyra gånger så dum som Strandberg. gång strax efter kriget, passerade en gammal tant som såg fattig ut, varpå Sven gav lite av de beslagtagna varorna till damen. En gång kom Bengt Palm med en stor dockvagn (som han hade köpt åt sin dotter) fullastad med diverse gods som vägde så mycket att han knappt kunde rulla den. Sven lät oss dra vagnen vid sidan om eftersom vi inte ville väcka barnet, säger Bengt på skoj när han ser tillbaka på händelsen. Förmodligen är Sven den enda tullaren i Malmö som aldrig beslagtog något från någon. När han blev avtackad av generaltullstyrelsens chef och denne påpekade det märkliga i att Sven aldrig gjort några beslag kunde Sven inte annat än erkänna att han varit en väldigt tolerant tullare. Sven Strandh var en väldigt duktig 10-kampare som blev svensk mästare 1929 i både femkamp och tiokamp. Han var också känd för att vara en mycket trevlig man med ett stort hjärta, detta trots att han jobbade som tullare i Malmö, ett yrke som ju oftast inte associeras med dessa egenskaper. Vid ett tillfälle, någon SVEN STRANDH SIDA - 13

14 Födelsedagar - GRATTIS ALLA EVERGREEN-MEDLEMMAR! I detta nummer uppmärksammar vi speciellt två av våra äldsta och mest uppskattade medlemmar, Bengt Palm och Torsten von Wachenfeldt, som båda fyller 80 år i december; Bengt den 20:e och Torsten på julafton. Vi vill härmed också i efterskott sända ut våra gratulationer till de Evergreen-medlemmar som fyllde jämt under 2007: Kjell Tånnander 80 år den 25 juni Gunilla Karlmark 60 år den 21 september Sven Ljungberg 60 år den 29 maj Dan Glans 60 år den 2 maj Lena Möller 50 år den 17 april KJELL TÅNNANDER - 80 år GuNILLA KARLMARK ENGMAN - 60 år SVEN LJUNGBERG - 60 år Nästa år fyller två av våra medlemmar jämnt: Anette Tånnander och Lena Wallin som båda fyller 50 år. Anette fyller den 13 februari och Lena den 18 maj. Fyra medlemmar fyller halvjämnt under 2008: Erik Ahldén, äldst i Evergreen, som fyller 85 år den 4 september. Gun Mortimer- Johansson, 65 år den 6 januari, Gunilla Warchalowski, 65 år den 16 januari och Helena Haglund, 45 år den 11 maj. Dessa kommer vi naturligtvis att skriva mer om i kommande nummer av Evergreen- Bladet. DAN GLANS - 60 år LENA MÖLLER - 60 år ERIK AHLDÉn - ÄLDST I EVERGREEN SIDA - 14

15 BENGT PALM - 80 år // 20 DECEMBER 2007 Bengt Palm på Evergreens jubileumsmiddag den 10 november 2007 Sven Lindvall och Bengt Palm I snart 60 år har Bengt Palm varit med i MAI och han är en av dem som idag vet mest om föreningens 100-åriga historia. Den 20 december fyller han 80 år och firar födelsedagen med sin fru Ewy i Dubai. Bengt gick med i MAI 1948 som ung, lovande sprinter och vann sedan 10 raka stafett-sm på 4x Ingen annan har vunnit fler stafett-sm i rad. Bengt har varit med om mycket under alla sina år i MAI. Redan första året,1948, var han med på den resa där MAI åkte ner och bröt blockaden i Tyskland. Det var den första resa som en svensk friidrottsförening gjorde till Tyskland efter Andra Världskriget, då det var förbjudet att åka dit och tävla. I Tyskland var detta mycket uppskattat och det var fullsatt på arenorna. MAI blev väldigt väl mottagna även om det hade konsekvensen att Sven Lindvall, MAI:s tidigare ordförande och hedersordförande, blev avstängd. En åtgärd som var minst sagt diskutabel. STRANDBERG EN FÖREBILD Den stora stjärnan när Bengt kom till MAI var Lennart Strandberg och Bengt lärde sig naturligtvis mycket av att få träna och tävla med en så stor sprinter. De två blev även väldigt goda vänner och Lennart Strandberg var en förebild för Bengt både som aktiv och efter avslutad karriär då han fick en betydande roll som ledare i MAI, en roll som Bengt sedan själv kom att axla. Den respekt som Bengt hade för Lennart Strandberg var ömsesidig och Lennart brukade kalla Bengt för Lagkaptenen. Det var Strandberg som införde och personifierade MAI-andan, den tuffa mentalitet som innebär att det bara är första platser som räknas, något som Bengt fick lära sig redan innan han kom till MAI. Bengt växte upp i Kristianstad och tävlade i sin ungdom för den lokala föreningen där. Ett år deltog han i DM där han i finalen ställdes mot idel MAI: are som innan start diskuterade sinsemellan vem av dem som skulle vinna. Bengt tänkte för sig själv att han aldrig skulle bekanta sig med så stöddiga typer. Minuterna efter satte han dem alla på plats och vann finalen. När Bengt sedan kom till MAI anammade han och förstärkte denna anda. Det kan tyckas stöddigt att alltid kräva seger men vann man så ofta som Bengt och övriga MAI:are gjorde på den tiden så var det naturligtvis svårt att glädja sig åt en silvermedalj. Denna anda genomsyrar MAI än idag på elitnivå och smittar av sig på de yngre i föreningen som tänker att har de lyckats så ska jag också göra det. SIDA - 15

16 BENGT PALM - 80 år // 20 DECEMBER 2007 EN OMTYCKT OCH ENGAGERAD LEDARE Efter avslutad karriär var Bengt ordförande i MAI:s friidrottssektion i ett 20-tal år. På den tiden fanns det ju flera olika sektioner i MAI, bland annat badminton som var väldigt framgångsrikt men det var alltid friidrotten som var stommen i föreningen. Bengt hade redan som aktiv hoppat in vid behov som ledare i slutet på 50-talet. Som ordförande i friidrottssektionen hade Bengt hand om elitaktiva vilket bland annat innebar att han organiserade resor och anmälde dem till tävlingar. Bengt var en oerhört populär ledare i MAI och en stor anledning till detta kan tillskrivas hans enorma engagemang. Han ställde upp i vått och torrt för de aktiva samtidigt som han ansvarade för alla andra bitar inom sektionen. Han engagerade sig personligen i det mesta som skedde inom friidrotten i föreningen. Mycket fick han ta hand om själv, som till exempel när MAI flyttade sina lokaler från Skomakargatan till Hästhagen En milstolpe i föreningen. Han köpte en barack av byggnadsstyrelsen i vilken man slog ut väggarna och därmed hade man en klubblokal. Bengt ordnade med allt från grävning till plintar och bärselar, kranar, värmeledningar och rör. Han engagerade frivilliga som ställde upp. Att hyra in folk var det aldrig tal om; det fanns det inga pengar till. Att ställa upp och jobba ideellt var på den tiden ännu viktigare än idag. Bengt själv kombinerade uppdragen i MAI med sitt jobb på Skanska, och det var tur för MAI att han hade förstående chefer. Ekonomin på den tiden var alltid ett problem för en ideell förening som MAI. Man fick vända på slantarna för att få verksamheten att gå runt. Bengt var med och ordnade Bingokvällar på Moriskan där Lasse Holmqvist blev deras första uppropare. Efter ett tag tog Bengt själv över och satt varje onsdag från kl 19:00 till 22:30 i 10 års tid och ropade ut nummer. Det drog in mycket pengar till föreningen. Och det var inte bara på lokal nivå som Bengt intresserade sig. Under 1970-talet hade friidrottsföreningarna i Sverige väldigt lite att säga till om i Svenska Friidrottsförbundet. Det var distrikten som hade flest antal röster och de fick dessutom extra röster om det gick bra på SM. Detta ville Bengt ändra på vilket ledde till att han grundade föreningen Svensk Elitfriidrott till gagn för föreningarna i landet. En annan stor anledning till att Bengt blev en så omtyckt och respekterad ledare i MAI är hans personlighet. Han lyckades ofta med sitt en pratglad man med radioröst skånska, självsäkra och sympatiska sätt att övertyga duktiga idrottare från andra föreningar att börja tävla för MAI. Ofta var dessa stu denter i Lund och Bengt förstod att det var personer som ville nå långt både i det civila och inom idrotten. Personkemin var också en viktig faktor och Bengt hade näsa för vilka skulle passa in i MAI samtidigt som det var lika viktigt att MAI skulle vara till gagn för dem. En av de uppgifter som Bengt hade, som ledare på tävlingar och resor, var att försöka tygla Ricky Bruch, en ofta ganska otacksam uppgift. Ricky var ju egentligen en helyllekille som aldrig medvetet skapade problem. Ibland kunde det ändå gå lite vilt till och ofta skapade Rickys oförmåga att passa tider svårighet för Bengt. En gång fick Ricky till och med polis- eskort till för att komma i tid till en tävling. Bengt visste att det var han, som ansvarig för Ricky, som skulle få skulden om något gick snett och om det senare hamnade i tidningarna, vilket ju hände vid ett flertal tillfällen. Som tur var kunde många problem lösas på ett tidigt stadium och han och Ricky kom nästan alltid väldigt bra överens och hade en ömsesidig respekt för varandra. Efter sejouren som ordförande i friidrottssektionen fortsatte Bengt att vara behjälplig genom sina insatser som funktionär. Flera gånger var han speaker och det var en tacksam uppgift för en pratglad och underhållande man med radioröst. En gång gick högtalarna sönder men det bekom inte Bengt ett dugg som bara fortsatte att prata och med sin mörka och artikulerade stämma var det ingen i publiken som märkte någon skillnad heller. Hans röst hördes ju precis lika bra. Bengt är hedersledamot och Lagkaptenen i Evergreen MAI:s Hall of Fame, där han varit delaktig sedan starten Hela Evergreen och MAI tackar Bengt för hans enorma insatser och visar den stora respekt och uppskattning vi har för Bengt med ett trefaldigt skånskt hurrarop den 20 december. Varma gratulationer på 80-årsdagen! SIDA - 16

17 ToRSTEN VON WACHENFELDT - 80 år // 24 DECEMBER 2007 Torsten von Wachenfeldt på ett av Evergreens möten Torsten - en välkänd radioprofil Torsten von Wachenfeldt är en av dem som gjort mest genom åren för att sätta MAI och friidrotten i Malmö på kartan. Den 24 december i år fyller han 80 år men väljer, ödmjuk som han är, att inte göra en stor sak av det och firar i största möjliga tysthet på okänd ort. Torsten föddes på julafton 1927 i Lund och växte upp i Helsingborg där han var en mycket lovande kulstötare i IS Göta och blev svensk juniormästare. Seniormeriterna fick dock vänta på sig eftersom Torsten flyttade till Göteborg där han lade idrottskarriären på is och istället koncentrerade sig på sitt yrke som journalist. Han började sin resa inom journalistiken på korrekturen på Handelstidningen. Med sin bakgrund inom friidrotten var det naturligt att han sökte sig till sportjournalistiken och detta gjorde att han började skriva artiklar för Göteborgspostens sportavdelning innan han till slut blev erbjuden fast anställning på Göteborgstidningen. Efter ett 10 års långt uppehåll från friidrotten gjorde Torsten comeback vid 30 års ålder och började tävla för Örgryte IS. Som skåning hade han dock alltid haft en dröm om att en gång få tävla för MAI och denna dröm skulle bli sann när han blev erbjuden jobbet som sportchef på Skånska Dagbladet i Malmö Under årens lopp blev det flera SM-medaljer och åtskilliga landskamper. Sin bästa stöt i karriären kom under en historisk landskamp mot DDR i början på 60-talet då han med 16,58 bidrog till att Sverige för första gången någonsin besegrade denna nation. Efter att Torsten hade jobbat på Skånska Dagbladet en tid startade Aftonbladet en lokalavdelning i Malmö vilket ledde till att han tog anställning där. Efter några år på Aftonbladet bestämde han sig för att börja jobba på frilansbasis, vilket var en ypperlig lösning eftersom han kunde kombinera jobbet med att resa till friidrottstävlingar och skriva reportage från hela världen. Detta gjorde han i 15 år för radio, TV, dags- och veckotidningar. Som frilansjournalist tackade han sällan nej till ett uppdrag. Inget jobb var för stort eller litet. Det var tufft men samtidigt väldigt stimulerande då han kunde disponera sin egen tid och jobba så mycket han ville och orkade. EN RADIOPROFIL FÖDS Trots alla år som tidningsjournalist är det som radioprofil de flesta i Malmö känner Torsten. Första gången han gjorde ett radioreportage var när han bodde i Göteborg och blev erbjuden att göra en idrottskrönika, ett 15 minuter långt idrottsreportage, från helgens händelser i staden. Detta var långt innan lokalradions inträde i etern men den lokala idrotten fick varje söndag 15 minuters utrymme i riksradion. Vanligtvis var det Göteborgspostens SIDA - 17

18 ToRSTEN VON WACHENFELDT - 80 år // 24 DECEMBER 2007 välkända krönikör, Helge Herneman, som höll i denna krönika men när Helge en söndag var tvungen att lämna återbud gick uppdraget till en ung och okänd skåning att med kort varsel samla ihop ett reportage och läsa upp detta i radion. En något nervös Torsten påpekade innan sändningen att det finns väl ingen göteborgare som kommer att vilja lyssna på en skåning? Men det gick riktigt bra och därmed var mandomsprovet avklarat och Torsten hade fått blodad tand. Flera år senare bestämdes det att man skulle starta lokalradio på olika platser runt om i landet. Året var 1977 och Torsten, som vid det här laget hade skaffat sig en enorm erfarenhet efter alla sina år som frilansjournalist och blivit ett aktningsvärt namn i branschen, blev erbjuden jobb på Radio Malmöhus. Eftersom konceptet med lokalradio var helt nytt var Torsten med och byggde upp något helt från grunden. Möjligheterna var ändlösa och det var en oerhört spännande och stimulerande tid för en radioälskande journalist. Under dessa år hade Torsten inte bara hand om sporten utan var även allmänreporter och täckte allt av lokalt nyhetsvärde. Torsten fick fria tyglar och styrde och ställde helt på eget bevåg. Ibland var han ute och gjorde reportage och ibland satt han i studion och höll i tåtarna. På helgerna satt han ofta ensam i studion och hade förbindelse med 6-7 reportrar på olika matcharenor samtidigt och bestämde när de skulle få någon minut för ett referat. Det gällde att hela tiden ha koll på när det blev mål eller hände något spännande och det var ingen lätt uppgift. Det gick så långt att teknikerna på radiostationen till slut sa upp sig för att det blev för stressigt, något som inte bekom Torsten ett dugg eftersom han kunde göra omkopplingarna själv mycket fortare. Åren som radiojournalist var en väldigt nervig tid med mycket tidspress. Tekniken var ju helt annorlunda på den tiden, långt innan mobiltelefoner och Internet. Efter matchernas slut skulle det vara inspelningar på de olika arenorna med intervjuer och Torsten hade bara en kvart på sig att ringa upp och jaga spelare, tränare och andra inblandade för intervjuer, innan det skulle ut i sändning. När Torsten själv var ute på fältet handlade det ofta om att boka plats till telefonhytten på det hotell han befann sig och sedan vänta tålmodigt innan han kunde ringa in sitt reportage. COMEBACK IGEN VID 55 Torsten hade slutat tävla i kula 1965, flera år innan han började på Radio Malmöhus, men han hade ju gjort comeback en gång tidigare under sin karriär efter ett långt uppehåll. Några år senare, 1983, skulle det bli dags igen. Efter blott tre månaders träning blev han världsmästare i sin klass i veteran- VM som det året hölls i Puerto Rico. Torsten har sedan dess satt världsrekord i alla åldersklasser han tävlat i även om han sedermera blivit av med de flesta. Uppmärksamheten kring friidrotten har inte alltid varit riktigt lika stor som den förtjänat, varken nationellt eller på det lokala planet i Malmö. Är det någon som har gjort vad som stått i hans makt att ändra på detta så är det Torsten. Det är mycket tack vare hans stora intresse för friidrott och hans position på lokalradion som friidrotten fick en allt högre status inom idrotten. Under varje landskamp han åkte på, oavsett om han under tiden jobbade för en tidning eller radion såg han möjligheterna att göra intressanta reportage om friidrotten. Han intervjuade i stort sett varje storstjärna som kom på MAI-Galorna på Malmö Stadion, antingen genom att åka till deras hotell eller i studion, såväl förhandsreportage som i direktsändning. Radio Malmöhus direktsände alltid galorna under Torstens tid. År 1992 fyllde Torsten 65 år och pensionerades. Visst saknar han spänningen från tiden som journalist och det finns absolut inget som han skulle vilja ha ogjort. Fortfarande idag kommer det fram folk till honom och tackar för alla insatser han som sportjournalist i Malmö. Under hösten 2007 valdes Torsten in i Evergreen MAI:s Hall of Fame för sina insatser och sin lojalitet till MAI. Beslutet av styrelsen att välja in Torsten var enhälligt. Han är djupt uppskattad för sitt stora engagemang för friidrotten i Malmö och för sitt vänliga och positiva sätt. Varma gratulationer på 80-årsdagen! Torsten på Evergreens jubileumsmiddag SIDA - 18

19 EVERGREENS MEDLEMSANTAL FORTSÄTTER ATT ÖKA NU 50 MEDLEMMAR! Sedan förra upplagan av Evergreen-Bladet har vi fått in ytterligare ansökningar från gamla MAI-mästare och mästarinnor som vill vara medlemmar i EVERGREEN och är nu uppe i totalt 50 medlemmar! (33 herrar och 17 damer) Detta innebär att vi har nått vårt mål: 50 medlemmar innan nyår. Men vi ser gärna att fler anmäler sig. Det är fortfarande 22 personer som ännu inte svarat, varav vi saknar adresser till 9 st. Vi ser fram emot att få in ännu fler anmälningar. Glöm inte att meddela oss om ni vill göra några ändringar eller tillägg i era kontaktuppgifter, såsom adress, telefonnummer, e-post etc. Styrelse och hedersledamöter (15 personer) Bengt Palm - Lagkapten och Hedersledamot Bertil Andersson - Hedersledamot Kenth Andersson - Valberedningens ordförande, Hedersledamot Bengt Bendeus - Ordförande Kjell Björklund - Klubbmästare, Hedersledamot Hans Håkansson - Hedersledamot Lars Johnsson - Ständigt adjungerad ledamot, hedersledamot och klubbdirektor i MAI Gunilla Karlmark - Valberedning Sven Ljungberg - Sekreterare, Hedersledamot Annika Lorentzon - Kassör Bertil Nordbeck - Hedersledamot Ewy Palm - Vice klubbmästare Maria Staafgård - Vice ordförande Kjell Tånnander - Hedersledamot Lena Wallin - Styrelseledamot Övriga medlemmar (35 personer) Damer: Gunilla Cederström-Warchalowski Linda Elm (Hansson) Helena Fernström Elisabeth Fredriksson Helena Haglund-Johnsson Jill McCabe Gun Mortimer-Johansson Lena Möller Ingela Nyberg Sara Romé Anette Tånnander Kristine Tånnander Herrar: Erik Ahldén Tobias Andersson Thomas Avebäck John Eric Blomqvist Niklas Fernström Dan Glans Sven Hörtewall Torbjörn Johansson Lennart Kjell Göte Kjellberg Kaj Månsson Gert Möller Nils-Bertil Nevrup Anders Nyberg Sven Nylander Ronny Olsson Mattias Sunneborn Per-Olof Sjöberg Jan Strandberg Torsten von Wachenfeldt Wojtek Warchalovski Jan Wiberg Jörgen Zaki Inbjudna medlemmar (13 personer) som ännu inte svarat: Damer: Christine Dackheden (Werke) Monica Svensson (Sällberg) Herrar: Ricky Bruch Bo Forssander Lars Hedner Tord Henriksson Joel Johansson Johnny Kroon Thomas Leandersson Håkan Mattisson Torbjörn Mårtensson Jan-Ingvar Ohlsson Ulf Söderman Medlemmar, som ännu ej fått inbjudan (9 personer) pga att vi inte har adresser: Damer: Gun Sorling Herrar: Andreas Ahl Jan Bohman Marty Krulee Moses Kyeswa Leif Nilsson Jan-Arne Nilsson Håkan Persson Bengt Pettersson EVERGREENS SEKRETERARE SVEN LJUNGBERG Nya EVERGREEN-Medlemmar presenteras i detta medlemsforum. De som inte är nämnda i detta eller tidigare nummer kommer presenteras vid ett senare tillfälle. SIDA - 19

20 NYA MEDELMMAR // Erik Ahldén // Thomas Avebäck ERIK AHLDÉN THOMAS AVEBÄCK Erik Ahldén Thomas Avebäck Som aktiv var Erik en av världens bästa långdistanslöpare men i MAI är han bäst ihågkommen som den ledare som satte ordentlig fart på ungdomsverksamheten på 1950-talet. Under sina år som aktiv tävlade han tillsammans med Gunder Hägg och Arne Andersson och när dessa två blev diskade fanns sig Erik som den bästa i Europa på såväl 2000 som 3000 och 5000 meter. Erik har bland annat en fjärdeplats från OS 1948 på 5000 m. Erik flyttade till Malmö Han var sedan flera år tillbaka god vän med Lennart Strand och kände även Sven Lindvall och Lennart Strandberg väl. När Erik slutade som aktiv och flyttade till Malmö satte han ordentlig fart på ungdomsverksamheten som ökade till 600 medlemmar inom kort. Han jobbade som försäkringsman och hade god hand med ekonomi och goda kontakter. Detta gjorde att pengar kunde genereras på flera olika sätt, med Eriks hjälp. Bland annat anordnades lotterier då Erik köpte in bilar och sedan sålde man tio tusentals lotter för 1 krona styck. Man arrangerade även ålalotterier och körde runt till kiosker runt om i Malmö och sålde. Ungdomsträffarna med 400 ungdomar på Moriskan minns Erik också med glädje. Erik flyttade från Malmö till Stockholm 1958 och där fick han användning för den fina ledarutbildning han fick i MAI. Han var bland annat verksam inom friidrotten som lagledare i landslaget under många år, först för juniorerna och sedan seniorerna. Han satt även med i styrelsen i SFIF och sekreterare i Stora Grabbar där han än idag verksam. Dessutom är han med i friidrottsfrämjandet, delar ut stipendier, och har tryckt flera böcker. Erik har alltid gillat att skriva visor vilket han ofta gjorde inför resor med MAI och även i samband med landslaget. Lennart Strand brukade ackompanjera på piano. Tomas började sin bana i MAI under studenttiden i Lund. Ursprungligen är han från Kalmar och tävlade för Ka2 innan han gick över till MAI. Som MAI:are nådde han sina största framgångar i stafetter där det blev två segrar på 4x400 och en på 4x100. En höjdpunkt i karriären var stafett-sm 1988 där MAI:s herrar vann samtliga fyra stafettlopp ( en Grand Slam ) och Tomas själv var med i två av dessa stafetter. Samma år var Tomas även med om att sätta svenskt rekord på 4x200. Det kom dock inte under ett SM utan under ett träningsläger i USA där MAI ställdes mot några av USA:s bästa sprinters, bland andra den regerande världsmästaren på 200m, Calvin Smith. Den hårda konkurrensen och bra förhållanden bidrog till att Tomas tillsammans med Lars Sjölin, Ulf Söderman och Lars Hedner kunde springa in på 1:26.53, vilket var nytt svenskt rekord för klubblag. Tomas vann aldrig något individuellt SM-tecken men brukar ibland skoja om att han har ägt Sveriges snabbaste träningsdräkt. Det var under MAI-galan 1988 som Carl Lewis hade blivit av med sin träningsdräkt. MAI:s dåvarande ordförande, Bengt Bendeus, frågade Tomas om han kunde låna ut sin, eftersom han och Lewis var ungefär lika stora. Tomas gick med på detta under förutsättning att han fick tillbaka den. Några veckor senare när Tomas tittar på en TV-sändning från en gala någonstans i Europa ser han, till sin förvåning, Lewis värma upp i en MAI-dress. Han insåg då att han aldrig skulle få tillbaka sin träningsdräkt. Tomas var sedan kvar i MAI fram till 1989 då han flyttade till Stockholm. Han har där varit verksam i ett par friidrottsföreningar där han fått stor nytta av alla erfarenheter från tiden i MAI. Sedan några år tillbaka har han tränat en ungdomsgrupp i Hammarby, där hans 12-åriga dotter är medlem. SIDA - 20

21 NYA MEDELMMAR // Linda Elm // Sven Hörtewall LINDA ELM SVEN HÖRTEWALL Linda Elm Sven Hörtewall Linda kommer från en stor idrottsfamilj i Växjö. Hennes morbror är Tommy Svensson, före detta förbundskapten för landslaget och hennes pappa är också en välkänd fotbollstränare. Hennes mamma var duktig sprinter på sin tid men det skulle dröja ett tag innan friidrottsintresset väcktes hos Linda. Till en början var det nämligen bara fotboll som gällde och det var inte förrän i 16-årsåldern som hon började med friidrott. Hon fortsatte med fotbollen parallellt med friidrotten tills hennes tränare i flicklandslaget, Pia Sundhage, ställde ett ultimatum till henne välj mellan fotboll och friidrott, du kan inte satsa på båda. Linda valde så klart det senare och det har hon aldrig haft anledning att ångra. Karriären började i IFK Växjö och till MAI kom hon Skador ställde till det för henne redan tidigt i karriären och hade det inte varit för Jörgen Becke hade hon förmodligen slutat i förtid. Jörgen tog nämligen kontakt med henne och hjälpte henne med rehabilitering och övertygade henne att ge karriären en chans till. Och tur var väl det. Hon vann sedan SM på 200m 1999 och ett guld på 4x100 år Linda var även med i ett antal landskamper innan hon till slut lade spikskorna på hyllan Efter avslutad karriär fortsatte hon att vara behjälplig i MAI och tränade en liten grupp 6-7 åringar tillsammans med Sven Nylander i något år innan hon själv fick barn. Hon har nu en son på 3 ½ och väntar sitt andra barn i januari. Tills dess fortsätter hon att jobba som idrottslärare och det är inte otänkbart att hon återgår som tränare i MAI när hennes egna barn blir lite större och börjar friidrotta. Sven började friidrotta redan i unga år i hemstaden Ystad och han var lovande i många grenar. Till slut blev det en inriktning på sprint och när han började göra resultat som senior tog det naturligtvis inte lång tid innan MAI fick upp ögonen för honom. Framförallt var det Bengt Palm som stod för övertalningen men visst hade även Lennart Strandberg ett finger med i spelet som vanligt. Tycket var ömsesidigt och det var inte svårt för Sven att fatta beslut om att gå med i MAI, framförallt som han redan hade bostad och jobb i Malmö, som han flyttat till direkt efter militärtjänstgöringen. I MAI hann Sven uppnå flera stora framgångar på förhållandevis kort tid. Det blev bland annat sex SMguld i stafett på 4x100m, , de fem sista i den fantastiska svit av 16 raka SM-tecken som MAI tog på denna distans Dessutom blev det ett individuellt SM-tecken på 100m 1964 för Sven, vars personliga rekord från karriären är 10,6 på 100m, 21,8 på 200m och 15,0 på 110m häck. Flertalet landskamper blev det även innan karriären avrundades i 25-årsåldern. Sven jobbade på Sandvik parallellt med friidrottandet och även efter sin aktiva tid i MAI fram till för ett par år sedan, då han gick i pension. Han har två söner som även de blev duktiga idrottare om än i en helt annan idrott, nämligen badminton. En gång i tiden var ju faktiskt badminton nästan lika stort som friidrotten i MAI. Sven spelade själv ofta och gärna och badminton blev något av en familjesport. Under slutet av 70-talet kom Sven i kontakt med Bengt Bendeus, som då också bodde i Bjärred. Både motionerade med nöje i Bjärreds Badmintonklubb efter sina friidrottskarriärer i MAI. SIDA - 21

22 NYA MEDELMMAR // Jill McCabe // Gun Mortimer Johansson JILL McCABE GUN MORTIMER JOHANSSON Jill McCabe Gun Mortimer Johansson Jill är utan tvekan den mest meriterade dam på medeldistans som MAI någonsin har haft. Under karriären slog hon fyra svenska rekord på 800 m, det sista på 2,00.71 som hon satte På SM vann hon tre guld, och 1986, samtliga på 800m. Två stafettsegrar blev det också, på 4x400, 1984 och på 4x800, Även om 800 var specialdistansen var hon även en mycket duktig 1500-meterslöpare, med 4,12.61 som bästa tid. Två gånger vann hon båda distanserna på Finnkampen. Dessutom har hon även satt svenskt rekord på 1000 m med 2, Jill McCabe var en stor talang som ung. Hon är född i England men familjen flyttade till Sverige när Jill var 12 år gammal. Till MAI kom hon som 19- åring, 1981, och kunde med Ola Thorssons hjälp utvecklas till att bli en medeldistanslöpare av elitklass. Året efter vann hon sitt första SM-tecken och gjorde samma år landslagsdebut i EM i Aten. Under 80-talet gjorde hon 18 landskamper och deltog i EM -82, VM -83 och OS -84. I de två sistnämnda gick hon till semifinal. Bland övriga internationella meriter bör också nämnas en fjärdeplats från IEM Jill hade under hela karriären problem med nerverna och ju större tävling, desto större press kände hon. Under OS i Los Angeles 1984 kände hon sig helt paralyserad inför det första kvalheatet. Ändå var hon till slut bara en sekund från att ta sig till final. Skador satte också grus i maskineriet och efter några tunga säsonger under mitten av talet började Jill trappa ner allt mer. Idag bor hon och familjen i Lund där hennes tre döttrar tränar friidrott. Ibland händer det att Jill rycker in som tränare och ger tips och goda råd. Gun har en friidrottskarriär som sträcker sig över flera decennier. Hon var en av Sveriges bästa diskuskastare och kulstötare under många år med bland annat 35 landskamper mellan 1973 och Sedan dessa har det blivit åtskilliga till i veteransammanhang. Guns bästa resultat i karriären lyder på 14,91 i kula och 49,28 i diskus, vilka både fortfarande är klubbrekord i MAI. Gun kom till MAI tack vare Curt Alexandersson, Ricky Bruchs legendariska tränare, som lockade hit henne. Väl här tog hon två raka SM-tecken 1977 och Under åren i MAI bodde hon i Halmstad och skötte mycket av träningen på egen hand, men en gång i veckan åkte hon ner till Malmö för att träna med Alex. Hon åkte och hämtade upp honom på hans jobb när han hade lunch för ett pass på Idrottsplatsen, skjutsade sedan tillbaka honom för att hämta upp honom igen efter jobbet för ytterligare ett pass. Sista landskampen i seniorlandslaget gjorde hon 1985 som 42-åring och hon avslutade med stil genom att vinna med ett kast på 47,56m. Eller rättare sagt två kast på 47,56m. Det var nämligen så att både Gun och norskan Anne-Britt Holm hade kastat exakt lika långt när Gun i sitt sista kast återigen slog till med exakt på centimetern samma resultat som sitt och norskans längsta kast och därmed vann. Tack vare att Gun var så pass bra sent i karriären var hon en självklar favorit i de Veteran-VM hon sedan ställde upp i. Totalt kammade hon hem fyra guld i dessa sammanhang, samtliga i diskus, men hon stötte också hem en hel del medaljer i kula. Numera jobbar Gun som leg. sjukgymnast i Halmstad där hon driver sin egen praktik, Fin i Form. Hon tränar inte friidrott längre och det sista Veteran- VM Gun ställde upp i var för 10 år sedan då hon kom på en imponerande tredje plats trots att hon inte hade tränat alls inför tävlingen. Hon funderar nu på att göra comeback. SIDA - 22