en tidskrift från lunds missionssällskap nr årgång kr detta är mitt MAlmö! Birgit Bo rafael Cecilia Martin Kristina sandra

Transkript

1 en tidskrift från lunds missionssällskap nr årgång kr detta är mitt MAlmö! Ann Ilmar Nils Per Martin Shifaa Andreas Sonja Cecilia Lina Richard Bob Jehoshua Karin Tony Marie Jonas sandra Birgit Bo rafael Elsie Kristina Ilmar Reepalu om sin kärlek till Malmö 6 Per Brinkemo Somaliland är en del av Malmö 16 Bob Hansson Alla är olika i Malmö 20 Kristina Olsson om framtidens Malmö 39

2 foto: håkan dennersten foto: anneli dennersten Malmös stadsvapen Gripen Malmös själ. Konstnären Sivert Lindbloms staty står på Gustav Adolfs torg. Uppdrag malmö Facebook har 600 miljoner aktiva användare. 200 miljoner människor i världen bor utanför sina ursprungsländer. Kommunikationen och interaktionen globalt är enorm. Det är inte lätt för auktoritära regimer att stå emot vågen av information som ständigt söker sig nya vägar. Informationsflödet är gigantiskt och längtan efter gemenskap är stark. Att det förhåller sig så bär i sig många löften, på samma gång som det skapar friktion och spänning. Några förmår att välkomna med någon slags kosmopolitisk tolerans, medan andra känner oro och vill värna det som är känt och bekant. Det är i sig inget nytt. Malmö är en stad som har stark dragningskraft. Här har andelen utrikes födda ökat kraftigt på kort tid, från 16 procent 1990 till 30.5 procent Mot bakgrund av den globala interaktionen får det som händer i andra delar av världen återverkningar i Sveriges tredje största stad. Konflikter som blossar upp i Mellanöstern blossar upp mellan husen i miljonprogrammens områden. Och det samma gäller för den arabiska våren, också den växer, frodas, blomstrar och sprider sig, inte bara långt borta utan i Rosengård, Holma och Lindängen. Malmö-moskéer i allians med regimer som faller tappar i auktoritet och nya gemenskaper formas, muslimska grupper som vill jämställdhet och alla människors lika värde. Inte enkelt, men med en obönhörlig envishet och kraft tas ett steg i taget. Interaktion, kommunikation och friktion det finns ingen annan väg inte för Malmö och inte för någon annan plats i världen. Vi är gjorda för gemenskap, det är därför vi känner oro till dess vi ser och förstår att det som är botten i mig är botten också i dig. Lunds Missionssällskap är med och finansierar flera projekt i Malmö som ska främja gemenskap och minska utanförskap. Vi är övertygade om att en stad som bereder plats för den som inte är som jag är, bereder också plats för mig. ann aldén Kyrkoherde i Västra Skrävlinge församling Vice ordförande i Lunds Missionssällskap Ordförande i Uppdrag Missions redaktionsråd Kära läsare! Det var enkelt att välja plats för årets temanummer. Malmö har varit med i nyhetsflöde och debattfora under hela våren och många gånger är det människor som inte lever här som uttalat sig. Det här numret är en guidad tur längs två stråk kors och tvärs genom stan. Möt människorna, händelserna och miljöerna som verkligen är Malmö idag. Alla bilder i detta nummer är av Martin Olson om inget annat anges. Marie Bosund Hedberg, redaktör Det nya missionsuppdraget, internationell rättvisa, solidaritet, interreligiösa möten, försoning, mångfald och integration. Uppdrag Mission berör många aktuella frågor. Men egentligen handlar alltihop om en enda sak: Vad innebär det att leva evangeliet idag? Uppdrag Mission Tidskriften ges ut av Lunds Missionssällskap Ansvarig utgivare Samuel Rubenson Redaktör Marie Bosund Hedberg Media&Sånt S Promenaden 7B, Malmö red@uppdragmission.se Redaktionsråd Ann Aldén, ordförande Lars Micael Adrian Mika Vähäkangas Grafisk form Anneli Dennersten Sjunde [form & kommunikation] Prenumeration pren@uppdragmission.se Annonser annons@uppdragmission.se Tryck Ljungbergs, Klippan 2012 ISSN Omslag Stapelbäddsparken, Malmö. Foto: Martin Olson Strandpromenaden i Västra hamnen. Falafel, Malmös populäraste snabbmat uppdrag mission nr

3 Zlatans leende Bilden som blev underlag för konstnären Björn Carnemalms keramikkomposition Zlatans leende tog fotografen Martin Olson för magasinet Café Konstverket finns på en av väggarna i gångtunneln som förbinder Rosengård med det gamla industriområdet vid Norra Grängesbergsgatan. Zlatan Ibrahimović växte upp på Cronmans väg strax intill tunneln. Fotot är också omslagsbild till Fredrik Gerttens film Blådårar 2 om Zlatan och Malmö FF Ilmar Reepalu Han har varit Malmös starke man i snart tjugo år och han har lett utvecklingen från en industristad till en kunskapsstad. Och det är hans kärlek till Malmö som driver honom Från Rosengård till Västra hamnen Det är bara sex kilometer mellan södra och norra Malmö men längs den sträckan möter vi människor som lever i samma stad men i vitt skilda världar Från Kirseberg till Öresundsbron Längs den här sträckan finns Möllevångstorget, Möllan, som är mycket av Malmös själ. På väg mot brofästet växer nya delar av Malmö upp, till exempel Hyllie, som var åkermark för femton år sedan malmös framtid Med sonen Mattias bak på cykeln funderar malmöjournalisten Kristina Olsson över vad som är Malmös framtid. Hon är född och uppvuxen i stan och hon är övertygad om att Malmö alltid kommer att vara hennes plats på jorden Malmöfakta Malmös befolkning ökade med nästan personer förra året. Genomsnittsåldern är 36 år, fem år yngre än i Sverige totalt. Läs om det prisbelönta Malmö, få tips på böcker, både fakta oh fiktion, som handlar om Malmö. Och lär dig hur man talar i Malme! Lunds Missionssällskap och de fem projekten i Malmö. 4 uppdrag mission nr uppdrag mission nr

4 Ilmar Reepalu i Västra hamnen, det gamla industriområdet ut mot havet som öppnats för malmöborna. Arkitekten som ritade om en hel stad 6 uppdrag mission nr : malmö Som nyanställd tjänsteman fick Ilmar Reepalu kommunens uppdrag att göra de centrala delarna av Malmö mera levande. Han har fortsatt som politiker och fattat beslut som förändrat staden och dess invånare på många märkbara sätt. Och han säger att det är hans kärlek till Malmö som styr honom. text: marie bosund hedberg foto: martin olson uppdrag mission nr : malmö 7

5 1971 var en fantastisk vår med fint väder, här fanns rena vatten som man kunde fiska i. Jag blev kär i Malmö! an berättar om hur den kärleken väcktes den varma våren Han har upplevt många varma vårar i Malmö sedan dess men den senaste har varit riktigt het. Han har fått stå till svars för att den gamla industristaden som blev kunskapsstaden nu har blivit gangsterstaden. Med gängkriminalitet, serieskytt och främlingsfientlighet. Sökorden Ilmar Reepalu antisemit får över tusen träffar på Google och Judiska församlingen i Malmö arrangerar kippavandringar genom stan för att demonstrera sin rätt att leva som jude. De första gångerna Ilmar Reepalu kom med tåget till Malmö på 1960-talet hade han ganska bråttom att komma vidare. Med flygbåten till Köpenhamn. Till den häftiga, roliga staden. Jag visste inte så mycket om Malmö. Det fanns en järnvägsstation och ett väldigt bra fotbollslag, säger han. Några år senare blev resorna till Malmö tätare. Då var han klar med sin arkitektexamen och lånades ut från jobbet som stadsplanerare på en arkitektkonsultbyrå i Göteborg, till deras kontor i Malmö. Jag veckopendlade i början. Flög med en dc3:a från Torslanda på måndag morgon och flög hem från Bulltofta varje fredag eftermiddag. Göteborg var hemma, där fanns min fru Elisabeth som pluggade till läkare och alla våra vänner. I veckorna bodde jag i en övernattningslägenhet på Gamla Väster, som då var en nedgången och ganska skum del av Malmö. Bildade byalag Kommunledningen planerade Engelbrektsleden, som skulle skära genom centrala stan och även gå genom de gamla kvarteren där Ilmar bodde. Han var med och bildade ett byalag för att stoppa planerna och efter många kraftfulla aktioner ändrade politikerna sig. Det som hände i Malmö hade Ilmar varit med om flera gånger i Göteborg. Han var med i aktionsgrupper för att stoppa rivningsplaner för flera olika stadsdelar med varierad framgång. Jag började jämföra Malmö med Göteborg. Här fanns inga köer, man kunde cykla till badet och våren kom hit flera veckor tidigare var en fantastisk vår med fint väder, här fanns rena vatten som man kunde fiska i. Jag blev kär i Malmö! 1973 anställdes han på Malmö kommun för att arbeta med strategisk stadsplanering och ganska snart fick han centrala Malmö som sitt område. Men han hade svårt för att orientera sig i Malmö. Han beställde en perseptionspsykologisk studie för att ta reda på hur malmöborna uppfattade sin stad och resultatet blev delvis överraskande. Gamla Väster och Möllevången var dåliga områden, stans mötesplatser var olika beroende på vilken åldersgrupp de svarande tillhörde. Och det man helst ville visa upp när det kom långväga gäster på besök var de vackra parkerna och Köpenhamn. Möllevångstorget och gatorna omkring behövde en upprustning. Vi satte upp en byggbod på torget och personer kom dit och berättade om sina idéer och önskemål. Många av deras förslag blev verklighet bland annat cykelstråk och gatuserveringar. Men jag fick gatukontoret på mig för de ville satsa på breda bilgator över hela stan. Köpte hus i Sofielund I november 1973 bestämde sig Ilmar och Elisabeth för att bli bofasta i Malmö och de köpte ett litet hus i Sofielund, klassiska arbetarkvarter. Det var ett rivningshus men det var inga problem, jag har bott i rivningshus många år av mitt liv, säger han med ett leende. Huset bestod av fem lägenheter, det fanns en pissoar, två utedass och rinnande kallt vatten. Vi hittade huset i en radannons i Sydsvenskan och vi betalade kronor. Under ett och ett halvt år renoverade vi hela huset. Vi grävde, knackade puts och snickrade och när det var dags att lägga om taket hjälpte mina arbetskamrater till med att bära upp pannor. Efter en kort period som biträdande stadsbyggnadsdirektör i Borås anställdes Ilmar på den kommunala översiktsplanbyrån i Malmö och Elisabeth fick en ny läkartjänst. Han beskriver sig själv som politiskt aktiv sedan han gick på gymnasiet. I Göteborg var han engagerad i u-gruppen och kämpade för Kambodja, Vietnam och en bättre miljö. Han var med i många olika alternativgrupper och var van vid att agera underifrån. Nils Yngvesson, socialdemokratiskt finanskommunalråd i Malmö, frågade om han inte ville engagera sig politiskt. Han tipsade om ett möte i en lokal s-förening och Ilmar gick dit. Jag kom dit i min blå Majongdress och träskor. Jag var 29 men alla andra var väldigt gamla. Ingen brydde sig om mig. Nils Yngvesson blev besviken när jag dagen därpå försäkrade honom att jag aldrig mer skulle gå dit. Jag gick till Augustenborgs s-förening i stället och där satt riktiga människor runt borden. Kockumiter, sotare och andra som levde solidariskt, inte bara hade teorier om det. Det var nyttigt för min självkänsla att inse att det var jag som hade massor att lära av dem, inte tvärtom. Tivoliarkitektur Ilmar var beredd att ta ett politiskt uppdrag men han var noga med att inte blanda ihop det med jobbet som planarkitekt blev han suppleant i sjukvårdsstyrelsen och han gladde sig över att han slapp vara på jobbet åtminstone 25 procent av sin arbetstid. Det var inget roligt att vara arkitekt då. Ingen ville ha planering på 80-talet, det fanns fasadarkitektur, tivoliarkitektur med spröjsar och skrynklor men det var dålig inomhusstandard. Några exempel? Första delen av Södergatan där man lade gångplattor av betong i ett slags tapetmönster och planterade träd i konstiga upphöjningar. Och så Konserthuset, som ser ut som en pappmodell av ett hus innan det byggts. Det här var tydliga tecken på att Malmö var på dekis! Ilmar Reepalu blev ordinarie ledamot i fullmäktige 1987 och sedan 1994 är han kommunstyrelsens ordförande. Det är ingen tvekan om att det är han som ligger bakom utvecklingen av Malmö under de senaste 25 åren. Bron till Köpenhamn, Citytunneln, Malmö högskola, Utställningen Bo01 som blev början på en ny stadsdel med Turning Torso som viktig attraktionspunkt, förvandlingen av de forna åkermarkerna vid Hyllie till eventarena och Skandinaviens största shoppingcentrum, Emphoria. Han är arkitekten som har ritat om en hel stad. Högskolan viktig Vi sitter på Malmö högskola, högst upp i biblioteket, och det är en symbolisk plats i det här sammanhanget. Att den nya staden skulle ha ett akademiskt lärosäte var viktigt för honom. Han har just deltagit i en internationell paneldebatt under rubriken Fallet Malmö medias ansvar. Om några timmar ska han sjösätta motorbåten, att fiska torsk tillhör semestertraditionerna. Han är en intensiv person. Han har lätt för att hitta orden och han har inga svårigheter att byta infallsvinkel i det här samtalet. Vad är det som driver dig i allt det du gör och allt du hinner med? Kan du inte bara sitta lugnt och stilla och läsa en bok för nöjes skull? Jag har aldrig reflekterat över det. Jag Det var nyttigt för min självkänsla att inse att det var jag som hade massor att lära av dem, inte tvärtom. 8 uppdrag mission nr : malmö uppdrag mission nr : malmö 9

6 Jag drivs av mina känslor. Jag avskyr när folk sätter sig på sina höga hästar, med utbildningar eller språk. gör det som jag tycker är viktigt. Och jag blir engagerad när jag läser böcker Rapport från en skurhink, Svinalängorna, Zlatans bok. Men du kan också provocera folk. Jag drivs av mina känslor. Jag avskyr när folk sätter sig på sina höga hästar, med utbildningar eller språk. Det är väl sviter som jag har som flyktingbarn från Estland. Känslor är svårt för en del i en diskussion, för dem som hellre analyserar eller debatterar med statistik. Jag får anonyma mail där jag kallas för Östersjöråtta och judar skriver att jag, precis som alla andra som kommer från Baltikum, har antisemitiska gener som de bär med sig hela sitt liv. Han är klart tagen av alla turerna kring det som tolkats som ett uttalande mot judar i Malmö. Det som började med ett slarvigt tolkat citat i en lokaltidning och sedan fortsatte med bland annat intervjuer i utländska medier, möten med Judiska församlingen i Malmö, s-ordföranden Löfven och fns speciella talesperson. Jag har blivit vaksam i det jag säger i den här frågan för det är lätt att bryta ut ett citat ur sitt sammanhang. Jag är väldigt trött på folk som talar om för mig vad jag har sagt och inte har sagt. Två skott genom rutan En söndagsmorgon för sju år sedan sköt någon två skott rakt in i hans hem. Han säger, att han hoppas att det var den nu åtalade serieskytten som misslyckades. För om det inte var han så måste det vara någon annan som går omkring och hatar mig så mycket. Turligt nog var det ingen hemma när skotten for in genom fönstret till hans arbetsrum. Någon visste att jag brukar sitta i min fåtölj och läsa de tjocka söndagstidningarna i lugn och ro, säger han. Vittnen har berättat om två män i en Volvo, som visat sig vara falskskyltad. En körde medan den andre sköt. Polisen hittade inga kulor men det gjorde Ilmar när de hade gett sig iväg i pennstället på det röriga skrivbordet. I ett och ett halvt år levde han med polisskydd dygnet runt. Behövde han köpa lite mjölk fick polisen rycka ut och skydda honom, de var med på fisketurer och i svampskogen. Han pekar ut genom de höga fönstren i högskolans bibliotek och säger att han tycker väldigt mycket om utsikten. Till vänster, på andra sidan kanalen, ligger Gamla Väster, där han bodde som ny i stan. Han pekar på husen i Bo01, som var dyra att bygga men blivit värdefulla offentliga miljöer. I Kockums gamla svetshall har man bytt från u-båtar till vindkraftverk, i Kockums verkstad har Sveriges Television flyttat in och gestaltar Malmös förändring i ett nötskal. Snart börjar man bygga Varvsstaden med bostäder, butiker och ett stort offentligt rum på marken som förr var industriområde. Malmös befolkning växer med personer om året och hälften av dem är mellan år. De har eller skaffar sig högre utbildning än ursprungsbefolkningen och det är rätt sorts utbildningar. Miljöteknik, hållbarhet, media och sociala medier. Det är en utveckling som balanserar den mörka bilden av Malmö. Ilmar Reepalu Kommunstyrelsens ordförande i Malmö sedan Född 1943 i Növa i Estland. Var knappt ett år gammal när familjen flydde över Östersjön och räddades ur sin förlista båt av svensk militär. Bodde först i flyktingläger vid Medevi Brunn men sedan flyttade familjen till Motala. Familj Fru och två vuxna barn, ett barnbarn Aktuell Ständigt Tio minuters paus på trappan till huset i Sofielund. 10 uppdrag mission nr : malmö uppdrag mission nr : malmö 11

7 stapelbäddsprken Stapelbäddsparken i Västra hamnen är en av Norra Europas största skateparker och lockar skateboardåkare från hela världen till stora tävlingar. Antonio Baric flyger högt över marken som förr var en del av Kockums varv. från rosengård till västra hamnen

8 från rosengård till västra hamnen, 6.5 km Mazettihuset Där man förr tillverkade Ögonchoklad och smågodis pågår numera kultursatsningar av olika slag. Och så finns det teaterscen och krogen Plockepinn. Numera tillverkas det choklad i huset igen 2003 invigdes Malmö Chokladfabrik som gör praliner efter Mazettis klassiska recept. Falafel No 1 Det började med försäljning från en vagn i Rosengård men numera har Falafel No 1 sitt huvudkvarter i de gamla Jerusalemkvarteren inte långt från Drottningtorget. Kikärtsbullarna med anor från Egypten, Libanon och Palestina har blivit en storsäljare i Malmö och familjen Iskandarani fortsätter lanseringen till Danmark, Tyskland, Frankrike och England. Hoddorna De mycket speciella fiskstånden ligger vid Tekniska museet sedan Det är inte bara Ilmar Reepalu som gillar att köpa spättor här. Från Löjrummet, 28:ans Fisk och de andra träbodarna erbjuds färsk fisk fem förmiddagar i veckan. Och den speciella miljön får man på köpet. Turning Torso Det skruade huset som det heter på malmöitiska är ett av stans största turistmål. Folk från hela världen vill se arkitekten Santiago Calatravas höghus, som är Nordens högsta skyskrapa (190,4 meter), och hur det vrider sig ett kvarts varv på väg upp mot skyn. Huset har 54 våningar och invigdes Från början var bostäderna bostadsrätter i HSB men numera kan man hyra sin bostad här. Folkets Park Malmös Folkets Park är Sveriges äldsta, från Hit kom malmöborna för att lyssna på kända politikers första majtal och världsberömda artisters konserter. Och det var här som Anita Ekberg blev Fröken Malmö 1951, några månader innan hon blev Fröken Sverige. Idag är det en park för hela familjen med tivoli och zoo och många picknickevenemang. Sedan förra året finns kulturhuset Moriskan och på Cuba Café kan man lära sig dansa salsa. hoddorna turning torso LIMHAMNSVÄGEN NORRA LINNÉGATAN västra hamnen NORRA VALLGATAN DROTTNINGGATAN S FÖRSTADSGATAN BERGSGATAN FÖRENINGSGATAN NOBELVÄGEN SALLERUPSVÄGEN falafel no 1 AMIRALSGATAN VATTENVERKSVÄGEN rosengård 16 folkets park E20 KALKBROTTSGATAN mazetttihuset Somalia i Malmö 16 Somalilandföreningen håller till i en källare på Rosengård. Per Brinkemo, projektledare, förklarar varför Somalia och Sverige har en relation. Världen har krympt och jordbrukare, nomader och affärsmän från Afrikas Horn delar samma skånska himmel med byråkrater, lärare och ingenjörer vars släkter bott i Malmö sen generationer. Tahara 18 När Shifaa Patel flyttade till Malmö från New York saknade hon moderiktiga kläder för muslimska kvinnor. Nu importerar hon själv och säljer dem i sin butik vid Möllevångstorget och via sin butik på nätet. Kraftstationen 19 Möten mellan människor är ledord för dem som kommer till Kraftstationen i centrala Malmö. Budskapet handlar om respekt och förtroende för andra människor. Det är tankar som vi önskar oss om Malmö. Om man ska bygga ett tryggt samhälle måste man börja inifrån sig själv, säger Nils Lundström, samordnare. Nyinflyttade Bob om att vara olika 20 Bob Hansson, en av Sveriges mest uppmärksammade författare, är numera malmöbo. I sin specialskrivna krönika säger han bland annat: Världen bor i Malmö så det är svårt att hitta ett enda kvarter där alla ser ut som en själv. Vi lever en axelbredd ifrån den som vi tror är annorlunda. Polisvolontärer 22 De är polisens komplement för det trygghetsbevarande arbetet i Malmö. Förebilderna finns bland annat i Kalifornien och Stockholm. Idag arbetar 70 malmöbor på ideell basis och det positiva gensvaret gör att polisen rekryterar ännu fler inför hösten. 14 uppdrag mission nr : från rosengård till västra hamnen uppdrag mission nr : från rosengård till västra hamnen 15

9 från rosengård till västra hamnen vem kunde ana för bara drygt tjugo år sen att den framgångsrike juristen från Mogadishu skulle huttra i en busskur vid Amiralsgatan en pinande kall och snöig januaridag på väg till en kurs i det svenska språket? Vem kunde tro att tonåringen som var ämnad att vandra med kameler ute i den karga semiöknen bland lejon och schakaler dagligen skulle ta 5:ans buss från Rosengård till Malmö Latin där han läser på medialinjen? Vem hade kunnat förutse att det östkushitiska språket af-soomaali skulle höras på kaféer och skolgårdar runt om i Malmö eller att malmöitiska dyker upp vid marknadsstånd i Berbera och Bosaso? För omvänt är Malmö en del av Somalia. Malmöbon Abdullahi Ali tog med sig erfarenheter från Sverige under den tid han var försvarsminister i Somaliland. (När kriget bröt ut 1991 förklarade sig den nordligaste delen av Somalia som en egen stat. Den kallas för Somaliland.) Möllanbon Abdiwahab Hussein Khalif har tagit med sig en del av Malmö till Mogadishu där han sen ett år är vice premiärminister, tillika handels- och industriminister. Somalia och Sverige har en relation. Mogadishubor och malmöiter. Världen har krympt och jordbrukare, nomader och affärsmän från Afrikas Horn delar samma skånska himmel med byråkrater, lärare och ingenjörer vars släkter bott i Malmö sen generationer. Så synd då att vi inte ännu mera delar varandras erfarenheter. Så synd att de flesta malmösomalier aldrig varit över tröskeln till ett skånskt hem och blivit bjudna på svensk husmanskost. Och omvänt att så få urskåningar aldrig suttit ner med somalier i deras hem och smakat sambusa eller angella. Så rent ut sagt tragiskt det är att det är fullt möjligt att bo i Sverige i tjugo år utan att känna till Bellman, Evert Taube eller August Strindberg, Fritiof Nilsson Piraten eller August Palm. Så fattigt att bo i Sverige och Skåne utan veta att Sverige en gång var en del av Danmark, att Sverige för bara lite mer än hundra år sen var ett av Europas fattigaste länder men sen genom män och kvinnors beslut och hårda arbete byggde ett välfärdssamhälle som fördelade resurser mellan fattiga och rika, ja, till och med till människor från ett land som Somalia. Så synd att så få malmöiter aldrig hör talas om den somaliska poesin, ens har en aning om att poeten är den som står högst i rang i den somaliska samhällshierarkin. Så synd att bilden av Somalia bara är krig, pirater och islamistiska al-shabaab-krigare när det av tradition finns så mycket sång, dans och glädje, en urgammal traderande tradition liksom en makalös skicklighet i att navigera i den karga semiöknen. Så många frågor malmöiten hade kunnat ställa till mina arbetskamrater i den somaliska förening där jag jobbar. Och som den nyanlända Hassan Abdullahi och hans fru Aisha hade kunnat få svar på om han inte bara träffat offentligt anställda tjänstemän och utifrån sådana möten bildade sig en bild av skåningen och svensken. Tänk om han också hade träffat en arbetsförmedlare eller banktjänsteman där kavajen togs av och skorna förpassades in i garderoben för att sen slå sig ner framför tv:n och sjunga med i sångerna som sjungs i Allsång på Skansen tillsammans med familj och vänner. Tänk om somalier och svenskar visste hur många likartade erfarenheter vi som folk har, som att svenskar också varit flyktingar. För drygt 100 år sedan flydde svenskar över Atlanten för att söka sig ett bättre liv. Och på den tiden var svenska kvinnor klädda så som så många somaliska kvinnor klär sig idag. Jag hade önskat att svenskarna å andra sidan visste att de somaliska kvinnorna, före krigets utbrott, knappt ens bar hijab. Tänk om malmöborna som med rätta är stolta över Ribban visste något om Lido Beach, den makalösa långa stranden mitt i Mogadishu, att Somalia har Afrikas längsta kustlinje och att landet kunde ha varit ett turistparadis av guds nåde. Tänk om malmöiterna vetat att Mogadishu hade en kristen katedral näst intill vägg i vägg med stadens största moské, att kristna och muslimer levde sida vid sida. Precis som i dagens Malmö. Vi lever sida vid sida. Men borde komma varandra lite närmre. Det skulle alla vinna på. Vi lever sida vid sida. Men borde komma varandra lite närmre. Det skulle alla vinna på. per brinkemo Journalist och projektledare i Somalilandföreningen i Malmö 16 uppdrag mission nr : från rosengård till västra hamnen uppdrag mission nr : från rosengård till västra hamnen 17

10 från rosengård till västra hamnen Det var min man som inspirerade mig till att starta en klädbutik på nätet för fyra år sedan och målet är att vi ska bli störst i Skandinavien för muslimska kläder. shifaa patel Entreprenör Om någon hade sagt till mig när jag var yngre att jag skulle driva en klädbutik i Malmö hade jag skakat på huvudet. Jag visste inte ens var det låg och att Sverige fanns. Jag hade tagit min magisterexamen i ekonomi på ett universitet i New Jersey och hade tänkt använda mina kunskaper på ett mera teoretiskt sätt. Men jag blev förälskad och när jag kom till Malmö för att gifta mig med Salih, som har turkiska rötter men som är född här, tyckte jag om lugnet. Både på gatorna och hos människorna jag mötte. Svenskarna är mera ödmjuka och nöjda med sina liv än de som lever det hektiska livet på Manhattan. Jag är född i Indien men flyttade till usa när jag var sex år. När jag var i 20-årsåldern fick jag jobb i en butik som ägdes av en muslimsk man. Jag blev fascinerad av islam, han levde sin religion som den borde vara att folk är ärliga mot varandra och att man vill lära andra att leva så. Jag började läsa Koranen och lärde mig också lite arabiska och jag bestämde mig för att konvertera till islam. Min man Salih leder Hikmainstitutet, som arbetar för att sprida kunskap om islam och han föreläser bland annat på Malmö högskola och ger distanskurser på Internet. Det var han som inspirerade mig till att starta en klädbutik på nätet för fyra år sedan och målet är att vi ska bli störst i Skandinavien för muslimska kläder. Från början var det jag själv som saknade moderiktiga kläder och jag hittade dem i bland annat England, Egypten, Jordanien, Indonesien, Saudiarabien och Kina. Förra året öppnade jag också min butik Tahara, som betyder renhet på arabiska, inte långt från Möllevångstorget. Jag säljer bland annat kläder, accessoarer, skönhetsartiklar, godis och böcker. Mina kunder kommer från olika länder men jag har också många svenskar, både män och kvinnor, som konverterat till islam. Möten mellan människor är ledord för dem som kommer till Kraftstationen i centrala Malmö. Budskapet handlar om respekt och förtroende för andra människor. Det är tankar som vi önskar oss om Malmö. Om man ska bygga ett tryggt samhälle måste man börja inifrån sig själv. Kraftstationen drivs av Svenska kyrkan i Malmö och firar femårsjubileum i år. Vi håller till i ett gårdshus som är möblerat med soffor, stolar och bord allt som kan inbjuda till möten. Våra plakat med texter som Love and Peace, Älska varandra och Kramas står lutade mot en vägg. Vi har redan använt dem vid Regnbågsparader, Worldaidsdagen och vid antivåldsdemonstrationer. De kommer nog lyftas fram igen vid manifestationen mot vapenexport under Världens fest i september. Kraftstationens öppna mötesplats riktar sig till ungdomar mellan 13 och 19 år. Vi möter även gruppen unga vuxna som är mellan 18 och 25 år. Här kan man utöver gemenskapen även få hjälp med att skriva cv och stöd i kontakten med samhällets olika institutioner. Vi är inte föräldrar, skola eller myndighet. Vi möter ungdomar som ibland tappat förtroendet för andra vuxna. Någon har kallat oss för kristna på det andra sättet vi säger att vi sätter evangeliets budskap om fred och kärlek i mötet med människor. På det sättet vill vi vara kyrka och bli trygghetsspridare som bygger underifrån på kraften som redan finns i varje människa. nils lundström Pedagog och samordnare Kraftstationen 18 uppdrag mission nr : från rosengård till västra hamnen uppdrag mission nr : från rosengård till västra hamnen 19

11 från rosengård till västra hamnen Att det vi kan uppfatta som ett hot, egentligen är ett party. bob hansson Krönikör och författare Redan på 80-talet fanns det en grupp som började söka sig till Malmö som var lite annorlunda. De hade en helt annan stil än malmöiterna var vana vid. De var snobbiga kaxiga och trodde att de var bättre. Dessutom hade de fel uttal när de pratade, vissa malmöiter blev på dåligt humör bara av att någon av dem öppnade munnen. Jag syftar såklart på helsingborgarna. Som helsingborgare är Malmö den enda plats i världen jag hånats och fått stryk för min dialekts skull. Men det här var på 80-talet, alltså på den tiden då det mest bara bodde malmöiter i Malmö och den vanligaste repliken i stan var har du sett Malmö har du sett världen. Det hade man inte. Ännu. För tjugo år sedan räckte det att komma från Helsingborg för att vara DOM, nu räcker det att ha en sjal över skallen. Jag tänker att vi alla har embryot till rasismen inom oss. Vi har alla en liten sverigedemokrat som sitter nere i vår mage och längtar tillbaks. De är inte så farliga som vi kan tro. De är bara en extra rädd del av oss själva. En sak som gör oss trygga, är att umgås med människor som vi tror är likadana som oss själva. Forskning visar att det räcker att en människa pratar fortare eller långsammare än vi, för att vår tillit ska minska. En Harvardprofessor instruerade telefonförsäljare att prata i precis samma hastighet som sina kunder. Försäljningen ökade genast med 30 procent. Så tröga är vi alltså, att vårt undermedvetna tänker näe, den där ivriga hurtiga som pratar så fort litar jag inte på, men oj, hon som pratar lika fort som jag, hennes dammsugare är nog jättebra Om något så obetydligt, som skillnader i talhastighet gör att vi backar, är det inte märkligt att integration med människor med annat språk, religion och huvudbeklädnad får många att bli nervösa. För det är inte så enkelt, att man inte är främlingsskeptisk bara för att man är emot rasism. Vår mission är inte att döma någon grupp som sämre än oss själva. Varken muslimer, danskar eller sverigedemokrater. Vår mission är att trotsa vår egen bekvämlighet och försöka möta, lita på och ge respekt till den vi tror är annorlunda. Respekt som för övrigt kommer från latinet och betyder titta igen. Låt oss titta igen, både på muslimen och sverigedemokraten och upptäcka att vi ser in i ett par ögon som undrar precis samma sak som vi själva, får jag vara med? Att fördöma, demonisera eller klappa på huvudet gör inte den främlingsrädda mindre rädd. Genom att demonisera ökar vi den rädsla som vår mission borde handla om att minska. Världen bor i Malmö så det är svårt att hitta ett enda kvarter där alla ser ut som en själv. Vi lever en axelbredd ifrån den som vi tror är annorlunda. Just det kan skrämma mig. Jag kan inte läsa av människorna i gathörnen lika enkelt som på det Södermalm där jag tidigare bodde. Men samtidigt gör den här människovidden mig trygg. Just för att det inte finns en tydlig norm om hur jag förväntas vara, blir jag mindre ängslig. Mitt undermedvetna blir mindre benäget att försöka passa in, eftersom det är helt oklart exakt VAD, jag i så fall skulle passa in i. Ska jag skaffa dreads eller slöja? Ska jag röka vattenpipa eller spela hårdrocksgitarr? Att bo i Malmö gör det svårt för en att göra det lätt för sig. Mest av allt tänker jag, att Malmö är Sveriges egna Rio de Janeiro. Stranden mitt i stan där vollybollnäten dansar i havsvinden. Fotbollsplanerna där bollen rullar mellan fötter födda ett halvt jordklot ifrån varandra. En stad som väller fram ur sig själv utan att någon kan kontrollera det. Jag vet inte någon annan stad med så många öppna fönster med musik strömmande ur dem. I min förra lägenhet somnade jag varje kväll till ljudet av en bubblande vattenpipa ovanför. Har du sett Malmö, har du sett världen. Ingen av oss är så tolerant och trygg som vår tro säger att vi kan vara. Vi är inte bara våra finaste tankar, vi är långt större än så. Ibland är det besvärligt. Men Malmö är inte en stad man bor i för att kunna somna, utan för att ständigt vakna till. Förra veckan blev några höga smällar löpsedlar över hela Sverige. Det visade sig handla om oskyldiga smällare. Det säger en hel del. Att det vi kan uppfatta som ett hot, egentligen är ett party. 20 uppdrag mission nr : från rosengård till västra hamnen uppdrag mission nr : från rosengård till västra hamnen 21

12 från rosengård till västra hamnen almö stads senaste trygghetsmätning visar att de flesta malmöbor känner sig trygga i sin stad. Men det finns oroshärdar och polisen i Skåne har satt in extra resurser, både fler poliser från andra län och volontärer, som arbetar ideellt för att förebygga brott. Misshandelsfallen har minskat under de senaste månaderna, säger Richard Hultemark, kommissarie och samordnare för volontärverksamheten. Jag är övertygad om att våra volontärer har en lugnande effekt på dem vi möter. Han har tjugo års erfarenhet av polisarbete i yttre tjänst i Malmö och han vet att många drar sig för att prata med polisen eller ser hela kåren som något negativt. I Stockholm har det funnits polisvolontärer sedan 2006 med gott resultat och när det bestämdes för två år sedan att Malmö skulle göra en liknande satsning tog han gärna hand om den. I dag finns det 70 volontärer i Malmö mellan 18 och 72 år och 60 procent av dem är kvinnor. Det finns polisvolontärer även i Lund, Landskrona, Helsingborg och Hässleholm. Volontärerna utbildas i lag och rätt, sekretess, hjärt- och lungräddning samt parkeringsreglerna. De kan anmäla sig till uppdrag varje helg och då patrullerar man på gatorna mellan Centralen och Möllevångstorget. Man kan också tjänstgöra vid speciella arrangemang, som fotbollsmatcher, skolavslutningar, konserter och Malmöfestivalen. Volontärerna arbetar aldrig på farliga platser, försäkrar Richard Hultemark. De ska ringa larmnumret 112 så fort de behöver polishjälp. De är en förmedlande länk mellan polisen och allmänheten. Jag började arbeta som polisvolontär lagom till julhandeln förra året. Jag är utbildad barnsjuksköterska och har även arbetat inom Kvinnojouren i Malmö, Röda Korset och olika handikapporganisationer. Det är väldigt lärorikt att möta olika människor. Vi får uppleva både sorgliga och glada saker under ett pass men jag märker att vi skapar trygghet. De äldre som vi möter säger att de är glada för att vi finns. En del är förvånade över att jag ställer upp och jobbar gratis men det är inget problem för mig. Jag har lätt för att engagera mig i människor och för mig är det viktigt att det här är ett arbete på lång sikt. Jag hade inte ställt upp om det bara var ett korttidsprojekt. sonja larsson Polisvolontär Det var min sambo Lina som tipsade mig om att polisen i Malmö sökte volontärer. Jag tyckte det skulle vara trevligt att komma ut och träffa lite nya människor. Annars brukar jag mest sitta framför datorn och spela tv-spel när jag är ledig. Vid det här laget har jag varit med vid så många olika uppdrag att jag har lärt mig hur polisen arbetar och jag kan lova att det inte alls är så som det beskrivs i media eller visas i deckarna på tv. Vi får ett schema med planerade uppdrag tre månader i förväg och det är bara att pricka in de kvällar man kan ställa upp. Ibland verkar det som om Lina och jag tävlar om vem som anmält sig till flest uppdrag. Jag tycker att det här är ett bra sätt att engagera sig det är för få som bryr sig idag. andreas svensson Polisvolontär Jag har alltid velat bli polis. Jag läste kriminologi på universitetet i San José för att stärka mina chanser, och en dag anmälde jag mig som frivilligarbetare på polisstationen där för att få se polisjobbet inifrån. När de hade kollat upp mig blev jag antagen. Det var betydligt farligare än i Malmö. Jag fick åka med ut i polisbilen men inte gå ur om det var riskfyllt. Ibland fick jag vänta utanför medan poliserna ingrep i ett familjegräl eller något liknande. Att vara polisvolontär är det minsta man kan göra. Man är så upptagen av sitt liv med familj och jobb men man kan ta sig tid. Jag är gift och har två små barn. Jag arbetar på cmp, Copenhagen Malmo Port, och flyttar fabriksnya bilar från den jättelika parkeringen upp på järnvägsvagnar som ska frakta bilarna till kunder i norra Sverige och Norge. Fler borde anmäla sig och bli polisvolontär. Det är kul och det är ett bra sätt att träna sig i social kompetens. Man gör nytta och så är det en merit, även om man drömmer om något annat än att bli polis! Jag hörde på radion om polisvolontärerna i Malmö och jag blev tagen av möjligheten att kunna hjälpa till. Vi går ofta två och två men det är inte så ofta som jag och min sambo Andreas vandrar tillsammans. Vi arbetar på samma lager på dagarna och bor ihop. Ibland måste vi dela på oss. Jag har varit ute på många uppdrag sedan december förra året och jag kan förstå att det finns folk som tycker att det är farligt i Malmö. Det händer mycket i en stor stad. Men om man inte har upplevt det själv så blir man inte rädd. Vi brukar samlas till eftersnack när ett pass är slut och då är det bra att gå igenom det man varit med om. cecilia wolfgramm Polisvolontär andreas svensson Polisvolontär sonja larsson Polisvolontär lina blomgren Polisvolontär lina blomgren Polisvolontär 22 uppdrag mission nr : från rosengård till västra hamnen uppdrag mission nr : från rosengård till västra hamnen 23

13 Öresundsbron Förbindelsen är 16 km lång och går mellan Malmö och Köpenhamn. Brodelen, som är knappt 8 km lång, är världens längsta snedkabelbro för både väg och järnväg. Pylonerna, brotornen, är 204 meter höga och Sveriges högsta byggnadsverk. Imponerande rekord men för de 3,5 miljoner som lever i Öresundsregionen är Bron mest ett snabbt och enkelt sätt att ta sig till jobbet, skolan eller upplevelserna på den andra sidan sundet. från kirseberg till öresunds bron

14 från kirseberg till öresundsbron, 17.1 km Ny moské I maj lades den första stenen till Malmös nyaste moské på Scheelegatan. Det är det islamiska skandinaviska trossamfundet, WAKF, som bygger ett kulturhus med bönesal, sporthall, skola och fritidshem. Moskén byggs alldeles intill den makedonsk-ortodoxa kyrkan som stod klar för ett drygt år sedan. Synagogan Malmös enda synagoga är byggd i morisk stil och stod klar Den ortodoxa synagogan är öppen för studiebesök som har anmälts i förväg. Synagogan är hemvist för den judiska församlingen i Malmö som har ca 650 medlemmar. Emporia Senare i höst invigs Skandinaviens mest internationella köpcentrum, Emporia, som betyder handelsplats på grekiska. Drygt 200 butiker samt restauranger, bostäder och kontor ska stå klara på det som för tio år sedan var åkermark. Här finns redan en Citytunnelstation och Malmö Arena, som samlar publik från hela Öresundsregionen till olika evenemang. Möllevångstorget De som bor här eller handlar här säger förstås bara Möllan om torget som har skiftat karaktär under sina dryga hundra år. Axel Ebbes staty Arbetets ära och grönsaksstånden mitt på torget är nu inramade av butiker, restauranger och kaféer av de mest skilda slag. Någon har beskrivit det som att man kan gå jorden runt på fyra kvarter. CM Port I stället för att konkurrera om kunderna och i stället bli ännu starkare slogs hamnförvaltningarna i Köpenhamn och Malmö ihop till CopenhagenMalmo Port. Mest synligt i Malmö är den stora parkeringsplatsen för importbilar från Asien som ska fraktas vidare till norra Sverige, Norge och de baltiska länderna. Den heter Yarden och har beskrivits i en självbiografisk roman av Kristian Lundberg. möllevångstorget 29 LIMHAMNSVÄGEN NORRA LINNÉGATAN NORRA VALLGATAN DROTTNINGGATAN S FÖRSTADSGATAN BERGSGATAN 30 FÖRENINGSGATAN NOBELVÄGEN cm port SALLERUPSVÄGEN AMIRALSGATAN VATTENVERKSVÄGEN kirse berg ny moské emporia Ja, vi älskar Malmö FF 28 Fotbollen sitter i malmöbornas DNA, har någon sagt, och det är inte helt otroligt. Malmö FF tog guld 2010 på den nybyggda Swedbank Stadion och man tänker göra om det i år. Tony Ernst, tidigare ordförande i MFFs supporterklubb, beskriver en integrationsmodell som får människor att träffas på ett naturligt sätt. öre sunds bron 34 E20 Hemma i Limhamn 29 Birgit Olsson har återvänt till Limhamn dit hon kom som ung flicka. Nu, 60 år senare, tycker hon att cirkeln är sluten när hon pysslar med blommorna i sitt radhus. Men hon försäkrar att både Malmö och Limhamn har förändrats sedan hon var ung. KALKBROTTSGATAN Kippavandringar 30 Jehoshua Kaufman är aktiv i judiska församlingen i Malmö. Han beskriver antisemitismen i Malmö som mera hätsk idag och han är med på de promenader som en grupp judar går efter varje lördagsgudstjänst, klädda i kippor och andra judiska symboler, för att visa sin rätt att leva som judar. World Maritime University 31 Elsie Nyaboni Bikondo från Kenya är student vid FN-universitetet World Maritime University. I fjorton månader studerar hon utbildningsstrategier inom sjöfarten samtidigt som hon upptäcker staden där det är så kallt. Hon vet precis vilka malmöitiska intryck hon ska ta med sig hem. Papperslös årige Rafael från Azerbadjan är en av ca asylsökande i Malmö som valt att gömma sig undan ett vanligt liv. Han har nekats uppehållstillstånd och därmed blivit av med alla sina identitetshandlingar. Han tjänar 200 kronor om dagen svart men han har inga planer på att återvända hem. synagogan Malmöfestivalen 33 Karin Karlsson är mitt uppe i förberedelserna för den 25:e Malmöfestivalen, den augusti. Malmö var först med en stadsfestival som skulle samla invånarna till upplevelser långt utöver vardagen. Kolonilott 34 Jonas Hultqvist, 39, och Sandra Johansson, 37, köpte en kolonilott vid Öresund i stället för att flytta ut på landet. Malmö är en alldeles för spännande stad att flytta ifrån, tycker de. Kolonin är en avkopplande miljö under stressiga arbetspersioder. 26 uppdrag mission nr : från kirseberg till öresundsbron uppdrag mission nr : från kirseberg till öresundsbron 27

15 från kirseberg till öresundsbron Den bästa integrationsmodellen är den som på ett organiskt vis sköter sig själv. Den som, utan statliga propåer och kommunala utredningar, ser till att människor träffas på ett naturligt sätt. Den som ser till att dessa människor sammansmälter till en enhet där såväl deras inneboende olikheter som frändskaper utnyttjas till fullo. Den är svår att få till, den här modellen. Det är lätt att prata om den, på ett teoretiskt och intellektuellt vis, men att verkligen lyckas med den, ute i den praktiska verkligheten, är besvärligare. Men när man får till den, uj, när man får till den, ja, då kan man skaka om ett samhälle i dess grundvalar. Påfallande ofta är det just i sportens värld som man lyckas. Och inte sällan är det fotbollen som har framgång med det här. Det mest uppenbara exemplet är Les Bleus, det franska landslaget som vann hemma-vm 1998 med en eklektisk mix av spelare från i princip alla franska kolonier. Och som i samma stund sköt Jean Marie Le Pen och hans främlingsfientliga Front National i sank. Men det finns fina exempel på hemmaplan också. I slutet av 2010 befann sig Malmö i en känslomässig berg-ochdalbana. Å ena sidan härjade en seriemördare i stan, en dåre som hade mördat tre personer och skjutit och skadat ett tjugotal andra, alla med en gemensam nämnare: deras mörkare hudfärg. Å andra sidan höll Malmö ff, med ett ungt och piggt lag bestående av spelare med alla möjliga kulturella bakgrunder, på att ta sin nittonde allsvenska serieseger. Allting konvergerade under första helgen i november. På lördagskvällen den 6 november meddelade polisen att man anhållit Peter Mangs, misstänkt för de rasistiskt motiverade skjutningarna. Man kunde känna den kollektiva utandningen från hela Malmös befolkning. Och dagen efter spelade så Malmö ff:s lag med spelare med ursprung i bland annat Albanien, Brasilien, Kurdistan, Malmö och Göteborg hem guldet efter en segermatch på Swedbank Stadion. På läktaren där integrationen har varit lika naturlig som på planen firade vi såväl sm-guldet som friheten att åter vandra stadens gator. Några dagar efter guldfirandet och arresteringen av Mangs träffade jag artisten Timbuktu på stan. Vi känner varandra sen innan och pratade om de senaste dagarnas kaos. Timbuktu hade själv uppträtt med Mangs som kompmusiker och skulle det visa sig senare fanns med på den dödslista som Mangs gjort upp över tilltänkta mål. Vi skrattade åt hur livet ibland vill visa vilka möjligheter det faktiskt finns och enades om att det var de elva spelarna på plan och deras olika kulturer och erfarenheter som satte stopp för dödsskjutningarna. Jag flyttade till ett radhus i Limhamn för drygt fyra år sedan och det kändes som att komma hem. Limhamns kyrka är en del av min utsikt det var här jag gifte mig Cirkeln är sluten. Jag älskar Limhamn. Det var hit jag kom som 14-åring från ett litet samhälle på Österlen där jag växte upp hos mina morföräldrar. Morfar var skräddare, musiker och starkt engagerad i kommunen. Mormor var sömmerska med ateljé och syelever och båda hade ett stort rättspatos. Nu, drygt 60 år senare, kan jag lova att både Limhamn och Malmö har förändrats under åren. Både på gott och ont. Jag tänker gärna tillbaka på när jag tog spårvagnen från Limhamn till flickläroverket i Malmö. Och så danskvällarna på Amiralen med Harry Arnold, och hur roligt det var att titta i klädaffärer med det senaste modet som jag förstås inte hade råd att köpa. Ibland kan jag tycka att livet var lite enklare förr. Jag flyttade hemifrån när jag var 17 och det var tufft och jag undrar hur ungdomar med samma förutsättningar skulle klara sig idag. Nu ställs det väldigt hårda krav på materiella saker och de måste ha ett bra jobb för att kunna skaffa alla prylar. Jag kan se tillbaka på många års erfarenheter, upplevelser och roliga möten som studiekonsulent på sks, Sveriges Kyrkliga Studieförbund, numera Sensus. Jag försöker vara aktiv som pensionär med vänner i alla åldrar, jag älskar att läsa och är flitig på internet. Mormor var min stora förebild och det är så jag vill att mina barnbarn ska uppfatta mig. Mormor sade många kloka sker som jag försökt förmedla. Bland annat att man aldrig kan lägga något i en knuten hand eller att ljuset alltid kommer, även om det dröjer. Jag vill också att de ska var öppna, ta emot andra människor, visa kärlek och empati och göra sitt bästa. Det är också det som psalm 161 handlar om och den har följt mig genom livet. tony ernst Skribent och f d ordförande i Malmö ffs supporterklubb birgit olsson Pensionär i Limhamn 28 uppdrag mission nr : från kirseberg till öresundsbron uppdrag mission nr : från kirseberg till öresundsbron 29

16 från kirseberg till öresundsbron Jag är vuxen och etablerad i Malmö så jag tycker inte att jag har några problem med att vara jude i den här staden. Men jag vet att det är många som är skrämda och det värsta är att det är unga människor som utsätts för hot och påhopp. Vi är några judar som blivit oroliga för den effekt rädslan kan ha på oss, våra familjer och andra i församlingen. För att motverka detta så samlas vi en gång i månaden, efter lördagsgudstjänsten, för en promenad på stan med kippor och andra judiska symboler. Vi har varit ett tjugotal varje gång och dessutom ett antal personer utan judisk anknytning som gått med i solidaritet. När jag var yngre var antisemitismen mera dold än vad den är nu. Då kunde man få höra från någon som var lite full, att alla judar är så rika. Det var sådana där gamla fördomar som kom upp till ytan då. Idag är antisemitismen mycket mera hätsk. Den märks inte så tydligt på gatorna i centrala stan men däremot bland invandrare från Mellanöstern som bor på Rosengård och Lindängen, till exempel. Jag känner barn som inte vågar gå till skolan av rädsla för att bli angripna därför att de är judar. Men jag märker också en tydlig rasism som vuxit fram i Malmö under senare år och den drabbar även muslimer och romer. Jag har gjort en lång resa. Från Indiska Oceanen till Öresund. Från Mombasa i Kenya till Malmö. Jag är tjänstledig från chefsjobbet i Mombasas hamn och nu bor jag i ett studentrum inte långt från Möllevångstorget. Men jag ångrar inte miljöombytet. Jag gör det för att mitt land behöver mina kunskaper. Jag kom hit i september förra året som stipendiat från den japanska stiftelsen Ocean Policy Research Foundation, som varje år sponsrar 25 studenter på wmu. Universitetet drivs inom fn och som samlar föreläsare och studenter från hela världen. Jag läser masterprogrammet Maritime Education and Training och när jag kommer tillbaka till Mombasa om ett halvår ska jag leda arbetet med utbildning och omskolning av personal inom sjöfarten. Klimatförändringarna har påverkat Kenyas kustlinje och det i sin tur har gjort att en del yrken har försvunnit och ska ersättas med andra, mer kompetenskrävande. Många fiskare har till exempel fått ge upp sitt yrke och ska utbildas för att kunna försörja sig i framtiden. Jag har lärt mig att tycka mycket om Malmö. Husen, människorna och omgivningarna. Vägen mellan studentrummet och föreläsningssalen går jag gärna, genom parkerna, längs kanalen. Jag avundas Malmö för det noggranna miljöarbetet som syns så tydligt. Jag ser Malmös mångfald i befolkningen som en stor fördel. Det märks ju till och med i mataffären. Det finns kryddor och råvaror från hela världen så jag kan laga många av mina vanliga rätter här. Och jag gillar att köpa färsk frukt av gubbarna på torget. Det spelar faktiskt ingen roll vilket land eller vilken kultur man kommer ifrån, man kan alltid mötas. Det märker jag också i min klass. Jag har kurskamrater från Thailand, Vietnam, Nigeria och Ghana och vi har alltid mycket att diskutera. Jag har två söner, 19 och 4 år gamla, kvar i Mombasa. Mina släktingar tar hand om dem under de fjorton månader som jag är här i Malmö. Vi talar med varandra ganska ofta via Skype. Då kan jag se att de har det bra. Jag ber för dem varje dag. Jag kommer att ha många glada minnen med mig hem. Till exempel att barn utstrålar ett sådant självförtroende. Jag har också noterat att många pappor tar hand om sina barn, de kommer cyklande med dem i en sadel bak på cykeln. Det kan man inte se i Kenya. Där spelar det ingen roll att båda föräldrarna yrkesarbetar det är mammorna som tar hand om barnen. jehoshua kaufman Psykolog Med ansvar för information och ungdomsverksamhet vid Judiska församlingen i Malmö elsie nyaboni bikondo Student på World Maritime University, wmu 30 uppdrag mission nr : från kirseberg till öresundsbron uppdrag mission nr : från uppdrag kirseberg mission till nr öresundsbron : malmö 31

17 från kirseberg till öresundsbron Det blev nödvändigt för mig att lämna mitt hemland Azerbadjan sedan jag och min svåger blivit dödliga ovänner. En vän till familjen hade flyttat till Malmö och han berättade om Sverige som ett väldigt bra land. Den första tiden i Malmö kunde jag bo hos vår gode vän. Jag kan ingen engelska och jag längtade efter att få lära mig svenska. Det är ju också att visa respekt för det land man har kommit till och vill stanna i. Efter sju månader avslog Migrationsverket min ansökan om uppehållstillstånd. Jag hade läst svenska på sfi i fem månader då och jag fick beröm av läraren för att jag lärde mig så fort. Jag brukade låna Läsa Lättböcker på biblioteket och jag skrev upp glosor som jag övade på. Men när jag hade fått avslag så fick jag sluta på sfi och lämna tillbaka mitt elevlånekort. Nu har jag bott i Malmö i ett och ett halvt år. Jag arbetar nattskift på en tillverkningsindustri och jag tjänar 200 kronor om dagen, pengar som jag får i handen. Jag kunde inte utnyttja min väns gästfrihet hur länge som helst så nu bor jag i ett rum som min arbetsgivare lånar ut till mig intill fabriken. Nu har jag fått mitt tredje avslag och jag måste lämna landet. Två skäl kan ändra beslutet att jag gifter mig eller skaffar ett vitt jobb. De känns omöjliga att uppfylla. Jag vågar inte gå ut så mycket av rädsla för att bli upptäckt så jag träffar inga tjejer. Ingen arbetsgivare kan anställa mig vitt eftersom Migrationsverket har tagit mina identitetshandlingar. Jag var tågförare i Azerbadjan och jag skulle gärna vilja vara det igen. Min dröm är att få uppehållstillstånd, studera svenska igen och få ett jobb som jag gillar. Jag kommer aldrig att resa tillbaka frivilligt! rafael Papperslös från Azerbadjan Där jag bor i stan är det både nära och långt. I Folkets Park leker barnen, jag går på konsert på Debaser, och när jag ser Lars Lerinutställningen på Malmö Museum öppnar sig eoner av känslor. Snickesnackar alltid med bäste tårtbagaren Wahlid. Allt finns nära nära. Bara möjligheter. Längs med mitt torg går buss sex, den går rakt ut till Rosengård. Där veckohandlar jag ibland. Där bor Usama och Shirin, som jag läxhjälpte förra veckan. De är smarta men ligger hopplöst efter med matten i sexan. Deras verklighet är långt ifrån min. Sida om sida, inflätade i varandra, men ändå separata ligger de olika världarna i Malmö. Nära nära. Långt långt. Så lika, och så olika. Vi måste ses. Så är det. Lindängen, centrum, Bellevue och Limhamn. Det är ändå så att staden är överblickbar. Gripbar till sin storlek. Det är inte bara politikerna som har ett ansvar. Utan det är vi malmöbor som måste börja prata med varandra, bry oss om, vara nyfikna och visa engagemang. Varje dag i vardagen. I framtiden ska jag säga: I Malmö är det nära till allt och nära till människor, för vi bryr oss. karin karlsson General 25:e Malmöfestivalen (17-24 augusti 2012) 32 uppdrag mission nr : från kirseberg till öresundsbron uppdrag mission nr : från kirseberg till öresundsbron 33 foto: marie bosund hedberg foto: Christiaan Dirksen

18 från kirseberg till öresundsbron Det är ett och ett halvt år sedan vi köpte vår odlingslott på Västkustens koloniområde, hundra meter från havet och ett stenkast från Öresundsbron. Vi kom till en uppvuxen trädgård med blommor och grönsaksland, men det var inte det som lockade oss. Än så länge har vi bara byggt friggeboden. Den kom som en byggsats men både jag och min sambo Sandra är designutbildade så vi har förstås satt vår egen prägel på den. Under veckorna tågpendlar Sandra till och från ikea i Älmhult, där hon är produktutvecklare. Jag tar bilen till Tretorn i Helsingborg, där jag bland annat designar skor och stövlar. Jag arbetar också med designutbildning på Malmö högskola sedan några år. Kolonin ska bli vår tillflyktsort under stressiga perioder. På 1970-talet flyttade våra föräldrar och deras generation från Malmö för att det var så trist att bo här, men så är det ju inte nu. Vi bor i en lägenhet mitt i stan, precis där allt det roliga händer. Massor med kulturella evenemang och många bra restauranger och uteställen. Jag spelar också i bandet Revolvo och i Malmö finns det många andra som sysslar med musik och som vi gärna umgås med. jonas hultqvist Industridesigner sandra johansson Produktutvecklare 34 uppdrag mission nr : från kirseberg till öresundsbron uppdrag mission nr : från kirseberg till öresundsbron 35

19 Journalisten Kristina Olsson är född och uppvuxen i Malmö och hon har inga planer på att lämna stan. Med sonen Mattias i barnsadeln bakom sig på cykeln upptäcker hon det som ska bli det framtida Malmö. text: kristina olsson foto: martin olson ag minns fortfarande den där iskalla februaridagen då jag åkte hem från bb med min nyfödde son Mattias. I bilbarnstolen satt han och plirade mot ljuset medan jag höll hans små fingrar i mina. Utanför fönstret passerade vi förbi de platser som jag levt på länge innan han fanns. Södervärn. Möllevångstorget, Folkets park. Jag minns hur jag tänkte: Ser du, Mattias? Detta är din stad. Här ska du växa upp. Du ska få äta lika mycket falafel som hamburgare. Du ska gå i skolan med barn som heter Astrid och Ali. Och du ska redan från början få lära dig att människor lever olika liv. I samma stad. Det var då, i februari 2010, som jag gjorde den långsamma bilfärden hem. Det var innan vi hade hört talas om serieskytten. Innan de kriminella ligorna eskalerade sitt våld och fick malmöborna att gå ut på gatorna för att ta staden tillbaka. Det var innan staden Malmö blev synonymt med blinkande varningsskyltar. Fara, kris, segregation, barnfattigdom. Nordens Chicago och det mångkulturella samhällets härdsmälta. När jag själv växte upp i Malmö, fanns fortfarande Kockumskranen. Varje dag strömmade arbetarna på cykel ner till hamnområdet med matlådan fastsurrad på pakethållaren. Man kunde nästan ställa klockan efter när de började och slutade på dagarna. Det var då som någon kallade Malmö för den sista ddr-staden. Allt var betong. Caféer och chica restauranger lyste med sin frånvaro, liksom akademikerna och framtidsföretagen. I dag är det tvärtom. De som cyklar ner till Västra hamnen eller Dockan i dag, har med all sannolikhet en dator i väskan på ryggen och iphonens hörlurar i öronen. Där, nära Öresund, vid porten mot det övriga Europa, jobbar de med att starta företag, knyta kontakter och bygga broar till andra sidan sundet. Broar som är långt mer personliga än den bro i stål och betong som i dag fraktar tusentals pendlare till jobbet i Köpenhamn eller affärsmän och -kvinnor till flygplatsen Kastrup. Malmö Högskola har flyttat in i hamnområdet, Sveriges Television likaså. Restauranger och caféer ligger tätt, bostäderna är moderna, spatiösa och har balkong med havsutsikt. Detta är det nya Malmö om man frågar stadens marknadsförare. Ungt, fräckt, trendigt. Men det räcker att ta buss fem från Centralen, åka i tolv minuter och sedan stiga av, för att man ska befinna sig mitt i andra änden av skalan. För tolv minuter är en evighet om man är arbetslös, bor på Rosengård och har få kontakter på arbetsmarknaden. När Malmökommissionens rapport om Malmö presenterades i maj, blev till och Men kan man bygga bort stadens mänskliga ruffighet också? Nu när man ändå håller på. Malmö är alltid min plats på jorden 36 uppdrag mission nr : malmö uppdrag mission nr : malmö 37

20 Kristina Olsson Ålder 40 år Yrke Frilansjournalist, specialiserad på Skåne, Öresundsregionen och samhällsfrågor. Familj Sonen Mattias, 2,5 år. Favoritplatser i Malmö Folkets park, Möllevångstorget och Stadsbiblioteket. med de garvade politikerna chockade. En infödd svensk har 32 procent större chans att få jobb än en utrikesfödd malmöbo. Också barnfattigdomen står i skarp kontrast till resten av Sverige, den är störst i Malmö. Men är det egentligen unikt för Malmö? Både Göteborg och Stockholm omges av flera fristående förortskommuner vilket betyder att man delar på bördan. I lilla Malmö finns det inga förorter. Alla bor vi i samma stad. På gott och på ont. Det är 2012 och jag cyklar genom Malmö med Mattias i barnstol på pakethållaren. Det är sommarvärme och lojhet i luften. På industriområdet Norra Sorgenfri stannar vi och tittar på grävskoporna. Här ska en helt ny stadsdel byggas. Bort med gamla fabrikslokaler och in med bostäder, kulturhus och butiker. Ruffiga tillhåll och ödetomter blir till platser där människor lever och trivs. Men kan man bygga bort stadens mänskliga ruffighet också? Nu när man ändå håller på. För vad är det som kan förändra en stad? En del av svaret hittar man i historien. Hur var det egentligen att varvsstaden, arbetarstaden, 90-talets sorgebarn Malmö hittade tillbaka? Man skulle kunna utnämna Öresundsbron, Malmö Högskola och Turning Torso till den heliga treenigheten. Tre delar som var och en blivit symbol på hur Malmö reste sig i askan och kom tillbaka efter 1990-talets kris. Närheten till Danmark gav oss inte bara nya danska, resursstarka grannar, som flyttade över sundet till billigare boende, utan skapade också en arbetsmarknad där särskilt svenska ungdomar fick en chans att komma in på arbetsmarknaden. Utbildningssystemet öppnades upp med byggandet av Malmö Högskola och nya grupper som inte tidigare sökt sig till vidareutbildning kände att tröskeln inte var lika hög som vid Lunds Universitet. Turning Torso blev mer än bara ett dyrt hus för hsb och ett hem för några få malmöbor med välfyllda plånböcker. Det blev också symbolen för en dröm. Sommartid strömmar nämligen malmöbor till Västra hamnen. Ungdomar från Rosengård, Lindängen, Nydala, Holma och Lindeborg ligger på trädäcket längs strandpromenaden och solar sig. Och frågar man dem var i Malmö de helst skulle vilja bo möts man ofta av samma svar. Inte är det Rosengård eller Lindängen. Nej, det är just Västra hamnen med sin moderna arkitektur, sin närhet till havet och sin framgångsstämpel. Ibland funderar jag på den stad Mattias ska växa upp i. Hur kommer den att se ut om tio år, om tjugo år? Vad kommer han att tycka om mitt val att bo kvar trots att andra barnfamiljer flyttar till villasamhällena utanför stan? Jag vet inte. Den väg Malmö väljer att ta får stor betydelse för hur vår vardag kommer att se ut. Resultaten från Malmös skolor är alldeles för dåliga. Arbetslösheten för hög. Kriminaliteten omfattande, särskilt vad gäller den organiserade brottsligheten. I en stad där utanförskapet är stort, breder den undre världen ut sig med en svart ekonomi och maffiatendenser. Men jag tror på Malmö. Jag tror på förändring. Problemen får inte döljas eller glömmas bort, men de får heller inte ta över från det som är stadens styrkor. Mångfald är bra. Det är inte bara moraliskt eftersträvansvärt att möta människor utan att reagera på deras hudfärg, deras plånbok eller deras sexuella läggning. Det är också framtiden att kunna navigera i olikheter och knyta band till människor som inte är som man själv. När fler och fler internationella företag etablerar sig just här i Öresundsregionen kommer det att finnas arbetskraft som kan tillgodose behoven av kompetens och språkkunskaper. Närheten till Danmark ska man heller inte underskatta. Numera har det blivit vardag med företag som rekryterar både danskar och svenskar. Det skrivs inte lika många hyllningsreportage till regionen längre, men samarbetet över sundet pågår hela tiden. Och efter flera år där svenskarna åkte över bron för att jobba i Danmark börjar intresset vända åt andra hållet. Nu är det danskar som börjar söka jobb i de skånska branscher som behöver arbetskraft. Och även om det fortfarande går som en kulturell mur i Öresund, är jag helt övertygad om att den kommer att brytas ner under de kommande åren. Det blir helt enkelt naturligt att röra sig mellan länderna, både professionellt och privat. För ett tjugotal år sedan lanserade Sydsvenskan sin slogan Haur du sitt Malme, haur du sitt varrden. En slogan som fick mycket kritik för att den hängde på inställningen om att vi skåningar är oss själva nock. I dag skulle man snarare kunna säga att i Malmö finns världen. En smältdegel av språk, kulturer och människor. En stor utmaning för politikerna och även för oss medborgare. När jag tittar på min stad och försöker se en lösning är det framförallt en sak som är central: Utbildning. Att ta tillvara människors kompetens, få dem att växa och utvecklas. Det handlar om att barnen i skolan ska få bra undervisning i bra skolmiljöer där de känner sig trygga. Det handlar om att satsa ännu mer på validering av utländska utbildningar så att sjuksköterskan eller engelskläraren kan använda sin utbildning från hemlandet. Och det handlar om att skapa ett lyft för vuxenutbildningen, så människor utbildas för de jobb som kommer att behövas i framtiden. Malmö är min stad. Min plats på jorden. En stad där jag lever, andas och älskar. Att älska är aldrig okomplicerat. Det följs alltid av rädsla, smärta och mörker. Men bara för det får man inte sluta älska. Eller våga välja, trots problem och svarta rubriker. Malmö är mitt val. I går, i dag, i morgon. Jag hämtar Mattias på hans dagis och vi promenerar hem. Hans lilla hand i min stora. Vi svänger in på vår återvändsgata, och jag frågar: Var är vi nu? Han tittar på mig och ler. Vi är hemma, mamma. Ibland funderar jag på den stad Mattias ska växa upp i. Hur kommer den att se ut om tio år, om tjugo år? 38 uppdrag mission nr : malmö uppdrag mission nr : malmö 39