Därutöver har Advokatsamfundet följande kommentarer till vissa avsnitt av remissen. Ersättningsfrågor som ett obligatoriskt ärende på bolagsstämman

Transkript

1 R-2005/0026 Stockholm den 28 februari 2005 Till Justitiedepartementet Ju2005/39/L1 Sveriges advokatsamfund har genom remiss den 4 januari 2005 beretts tillfälle att avge yttrande över utkastet till lagrådsremiss Ersättningar till ledande befattningshavare i aktiebolag och försäkringsbolag. Inledande kommentar Advokatsamfundet hänvisar till sina kommentarer till Förtroendekommissionens slutbetänkande Näringslivet och förtroendet, SOU 2004:47, i de delar som behandlas av lagrådsremissen. På sätt Advokatsamfundet anfört i sitt remissvar över det ovan nämnda betänkandet är det viktigt att de föreslagna lagändringarna inte mer än nödvändigt tillför byråkrati och kostnader för bolagen, vilket i sin tur inte främjar ett tillväxtvänligt företagarklimat. Ny detaljerad lagstiftning för bolagen bör i möjligaste mån undvikas. Varje förslag till ytterligare reglering bör således noga vägas mot eventuella olägenheter för bolagen. Därmed inte sagt att det skall göras avkall på de förtroendefrämjande resultat som lagförslagen avser att uppnå. Bedöms resultatet kunna uppnås på ett för bolagen mindre omständligt och kostsamt sätt, bör sålunda sådana förslag väljas framför andra. Därutöver har Advokatsamfundet följande kommentarer till vissa avsnitt av remissen. Avsnitt 5.3 Ersättningsfrågor som ett obligatoriskt ärende på bolagsstämman Såsom Advokatsamfundet anfört i remissvaret till Förtroendekommissionens betänkande, bör det, som en tillräcklig åtgärd, för de publika bolagen införas en bestämmelse om att ersättningsfrågorna för styrelsen och ledande befattningshavare redovisas i en särskild punkt på bolagsstämman.

2 2 Advokatsamfundet vill i detta sammanhang lyfta fram att transparens i ersättningsfrågor, som i vissa fall säkert kan uppfattas som en teknikalitet av aktieägarna (jfr s. 42 i utkastet till remiss), inte från styrelsens perspektiv torde betraktas som en sådan formalitet. Att redovisa uppgifter om löner och förmåner, som till sin natur kan vara kontroversiella och uppseendeväckande om de skulle avvika från aktieägarnas och allmänhetens förväntningar, lär säkerligen ses som en ansvarsfull och viktig uppgift för en styrelse som har sanktionerat desamma med det ansvar som kan komma att utkrävas till följd därav. Det är emellertid viktigt att det lagfästs att redovisningen skall vara tydlig, i synnerhet avseende rörliga ersättningar (jfr förslagen angående riktlinjer för ersättningarna i avsnitt 5.6) och att aktieägarna får ta del av informationen i god tid före bolagsstämman. Ansvarsfördelningen mellan bolagsstämman och styrelsen kommenteras vidare under avsnitt nedan. Avsnitt 5.6 Avsnitt Riktlinjer för ersättningar i övrigt till ledande befattningshavare En gedigen och korrekt information till aktieägarna Advokatsamfundet hänvisar till vad som anförts i remissvaret till Förtroendekommissionens betänkande i denna del. Att förslaget i denna del innebär en ansvarsförskjutning från styrelsen till bolagsstämman i ersättningsfrågor är tydligt. Det är korrekt att styrelsen enligt aktiebolagslagen bär ansvaret för förvaltningen av bolaget (8 kap. 3 ) och att bolagsstämman kan ge riktlinjer i förvaltningsärenden. Om så sker torde emellertid styrelsens ansvar påverkas, såtillvida att det för bolagsstämman eller en enskild aktieägare kan bli svårare att utkräva ansvar av styrelsen när bolagsstämman godkänt de riktlinjer som styrelsen tillämpat. Dessutom torde det för bolagsstämman eller aktieägarna vara svårare att visa att riktlinjerna tillämpats på ett felaktigt sätt om riktlinjerna ges ett allmänt och flexibelt innehåll (vilket är på goda grunder motiverat av andra skäl, jfr avsnitt 5.6.2). Styrelsen kan sålunda komma att hänvisa till bolagsstämmans godkännande (och eventuellt därutöver revisorns godkännande, se nedan avsnitt 6.2) och på så sätt avhända sig del av ansvaret för ersättningsfrågorna. Det kan även tilläggas, att i andra länder där liknande förtroendefrågor diskuterats, synes lagstiftning liknade förslagen i denna del inte vara allmänt förekommande. I USA, det land där förtroendefrågorna ju varit särskilt uppmärksammade de senaste åren, synes det vara en okänd modell. (Sarbanes-Oxely Act of 2002 berör inte sådana åtgärder och i staten Delaware, där de flesta större amerikanska aktiebolag är inkorporerade och som torde vara ledande inom den bolagsrättsliga rättsutvecklingen i USA, framstår ett sådant förslag som principfrämmande.) Även i OECD:s Principles of Corporate Governance anges att styrelsen ansvarar för ersättningarna till ledande befattningshavare (jfr Art VI.D.3) utan närmare angivande att aktieägarna ska besluta om riktlinjerna för ersättningen, förutom att

3 3 de har rätt att framföra synpunkter på den ersättningspolicy som styrelsen använder (Art. II.C.3). Mot bakgrund av det ovanstående, upprepar Advokatsamfundet sin ståndpunkt att det bör övervägas en ordning där ersättningarna även fortsättningsvis bestäms av styrelsen, exempelvis genom tillsättande av en ersättningskommitté bestående av bland andra oberoende styrelseledamöter på sätt som rekommenderas i Svensk kod för bolagsstyrning (regel 4.2.1). Ersättningarna bör sedan redovisas på bolagsstämman under en särskild punkt med specifikt angivande av förmåner och ekonomiskt utfall av rörliga ersättningar vid olika scenarion. Aktieägarna får på så sätt tillfälle att framföra synpunkter på de ersättningar som styrelsen bestämt. Detta skulle bibehålla en tydlig ansvarsfördelning mellan styrelse och bolagsstämma och också tydliggöra att styrelsen bär det yttersta ansvaret för ersättningsfrågorna. Det kan även tilläggas, som utredningen uppmärksammat, att EU-rekommendationen som utredningen hänvisar till (se s. 38), tillåter medlemsländerna att implementera rekommendationen genom självreglering. I och med att sådana bestämmelser är intagna i Svensk kod för bolagsstyrning (regel 4.2), torde det, enligt Advokatsamfundets mening, vara tillräckligt. Avsnitt Riktlinjernas innehåll Om regler enligt förslaget lagfästes, anser Advokatsamfundet, såsom utredningen uppmärksammat, att riktlinjerna för ersättningarna bör medge flexibilitet för att inte mer än nödvändigt låsa styrelsen i dess rekryteringsarbete av ledande befattningshavare. Det bör övervägas huruvida styrelsen i vissa undantagssituationer bör kunna avvika från bolagsstämmans riktlinjer, exempelvis då bolaget riskerar gå miste om en rekryteringsmöjlighet på grund av att bolagsstämmans beslut om ändrade riktlinjer inte kan inhämtas i tid (jfr verkställande direktörens beslutsbefogenheter i 8 kap. 25 ABL). Att hålla extra bolagsstämma för att ändra bolagsstämmans riktlinjer kan vara förenat med betydande kostnader för bolagen, i synnerhet för större börsnoterade bolag med en stor internationell ägarkrets där kostnaderna för en bolagsstämma kan uppgå till många miljoner kronor (se även kommentarer nedan, avsnitt 6.2). Advokatsamfundet anser vidare att riktlinjernas innehåll bör exemplifieras ytterligare av utredningen. Exempelvis bör det klargöras att ersättningsprogram till ledande befattningshavare som ingåtts med en ägare i bolaget (exempelvis optioner som är beroende av aktiekursutvecklingen i bolaget men som fullgörs av huvudägaren) inte omfattas av bolagsstämmans obligatoriska beslutskompetens. Det bör även klargöras om riktlinjerna skall omfatta ersättningar som i huvudsak syftar till att kompensera utlägg och merkostnader (dvs. traktamente). Det bör även klargöras i övergångsbestämmelserna att riktlinjerna inte gäller för avtal ingångna före bolagsstämmans första beslut om riktlinjer.

4 4 Avsnitt Vilka befattningshavare skall riktlinjerna omfatta? Advokatsamfundet anser att begreppet ledande befattningshavare i detta sammanhang bör definieras mer precist. Även om begreppet används i fråga om till exempel emissionsprospekt, finns det anledning att begreppet preciseras ytterligare i denna situation med hänsyn till de ansvarsfrågor som kan aktualiseras. Vad avser emissionsprospekt sträcker sig styrelsens ansvar enbart till att korrekta uppgifter redovisas, medan bolagsstämmans riktlinjer skall tillämpas av styrelsen. Dessutom synes riskexponeringen för en styrelse som inte följt bolagsstämmans riktlinjer bli större, än i fall då information om viss befattningshavares förmåner utelämnats i ett emissionsprospekt. Styrelsen har sålunda ett berättigat krav på att det inte skall föreligga några tveksamheter beträffande vilka befattningshavare riktlinjerna omfattar. Såsom framgår nedan under kommentarerna till avsnitt 9, bör även begreppet ledande befattningshavare användas konsekvent i lagtexten. Avsnitt 5.7 Vilka företag bör omfattas? Advokatsamfundet hänvisar till remissvaret till Förtroendekommissionens betänkande, vari anges att förslagen bör enbart omfatta publika aktiebolag med ett brett allmänt ägande, dvs. främst de marknadsnoterade aktiebolagen. Från ett förtroendeperspektiv är det, som Förtroendekommissionen påtalar, främst intressekonflikten mellan bolagsledning och ägarna i större publika bolag med en svag ägarstyrning (som till stor del ägs av allmänheten) som behöver hanteras (se exempelvis SOU 2004:47 s. 161). Advokatsamfundet anser dessutom att frågan om en eventuell utsträckning av utredningens förslag till att även omfatta bankaktiebolag, försäkringsbolag, fondbolag, värdepappersbolag, kreditmarknadsbolag, sparbanker och medlemsbanker bör övervägas noga. I princip bör det vara samma överväganden i fråga om intressekonflikter mellan ägare och styrelse som angivits i föregående stycke som skall vara styrande är ägarbilden lik den i ett större publikt bolag finns det alltså skäl att överväga en liknande regering. Saknas däremot ett brett allmänt ägande, gör sig skälen inte gällande med samma styrka. Dessutom kan det tilläggas att i exempelvis fondbolagen torde inte intressekonflikten i första hand ligga i förhållandet mellan ledning och ägare, snarare mellan ledningen/ägarna och fondandelsägarna (se exempelvis SOU 2004:47 s. 304). De i föregående stycke angivna bolagen är också i väsentlig omfattning föremål för speciallagstiftning inom respektive område, som i många hänseenden avser att hantera intressekonflikter och skydda bolagens kunder och klienter genom exempelvis tillsyn, kapitalkrav och regler om transparens och rapportering samt krav på oberoende styrelseledamöter. Att utöka bolagsstämmans befogenheter i förevarande hänseende bör således noga bedömas mot redan gällande regler.

5 5 Det kan även tilläggas att EU-rekommendationen som utredningen hänvisar till (se s. 38) enbart avser att omfatta de marknadsnoterade bolagen. Advokatsamfundet ifrågasätter även lämpligheten i att låta riktlinjerna avse ledningen för dotterföretag till ovan angivna företag då detta skulle innebära en förskjutning av ansvaret från dotterbolagens styrelse till moderbolagets styrelse. Vidare kan det ifrågasättas att låta moderbolagets aktieägare besluta om riktlinjer som skall tillämpas i koncerner där antalet dotterbolag kan vara flera hundra, vilket torde föranleda svåröverblickbara praktiska svårigheter och därmed sammanhängande kostnader för bolagen i fråga om implementering och uppföljning av riktlinjerna. Det torde därutöver vara sannolikt att riktlinjerna, för att kunna hantera olika marknadsförutsättningar som kan gälla i de länder där dotterbolagen är verksamma, får ett sådant allmänt innehåll att de inte tjänar sitt syfte utöver att lyfta ansvaret i ersättningsfrågorna från dotterbolagens styrelser. Frågan inställer sig också hur situationen skall hanteras om det finns lokala lagar och regler som konkurrerar med den föreslagna ordningen. Avsnitt 6.2 Revisorns roll Advokatsamfundet noterar att enligt förslaget får revisorns rapport angående efterlevandet av bolagsstämmans riktlinjer en central betydelse. Det kan emellertid ifrågasättas om inte styrelsens ansvar för ersättningsfrågorna tunnas ut ytterligare genom den föreslagna ordningen. Risken torde bli mer uppenbar ju mer allmänt riktlinjerna avfattas och således svårare att följa upp av revisorn. Exempelvis torde det vara i praktiken omöjligt för en revisor att påstå att en riktlinje som anger att en ersättning skall vara marknadsmässig inte har följts även ifråga om relativt vidlyftiga ersättningar. Revisorn kan således bara konstatera att en sådan riktlinje har följts, med därmed åtföljande ansvar för revisorn. Advokatsamfundet anser vidare att det bör övervägas om inte revisorns rapport bör avges tidigare än de tre veckor före årsstämman som föreslås av utredningen. En lämplig ordning kan vara att rapporten tillsammans med styrelsens förslag till riktlinjer avges i god tid innan kallelsen till årsstämman publiceras, så att aktieägarna inför årsstämman får en rimlig chans att väcka ett motförslag till styrelsens förslag (jfr aktieägares initiativrätt, 9 kap. 11 ABL). Alternativet i form av att hålla en extra bolagsstämma om styrelsens förslag inte godkänns vid årsstämman kan, som nämnts, bli mycket kostsamt.

6 6 Avsnitt 9 Författningskommentar 9.1 Förslaget till ändring i aktiebolagslagen (2005:000)* 7 kap. 61 Förslagets andra stycke synes vara missriktat, eftersom det i detta fall, då det berör förhållandet mellan ägare och ledning, principiellt bör vara inom bolagsstämmans kompetens att bifalla vilket förslag som än läggs fram av styrelsen eller aktieägare. Det torde, formellt sätt, vara oväsentligt huruvida ett förslag är mer eller mindre kostsamt än det förslag som styrelsen lägger fram. Dessutom kan det ifrågasättas om rekvisitet uppenbart är ändamålsenligt; dels väcker det frågan om vem som har att bedöma detta, dels ger skrivningen det felaktiga intrycket att bolagsstämman inte kan gå emot styrelsens förslag för den händelse att kostnaderna för förslaget inte är uppenbart lägre. Uttrycket ledande befattningshavare bör definieras (se ovan avsnitt 5.6.4) och användas konsekvent i lagtexten. 8 kap. 51 Uttrycket verkställande direktören och andra personer i bolagets ledning bör bytas till ledande befattningshavare. Det bör klargöras i lagtexten eller i kommentaren att ersättningsprogram till ledande befattningshavare som ingåtts med en ägare i bolaget inte omfattas av bestämmelsen. Det bör även klargöras om riktlinjerna skall omfatta ersättningar som i huvudsak syftar till att kompensera utlägg och merkostnader (dvs. traktamente). (Se avsnitt ovan.) 8 kap. 53 Uttrycket personer i ledningen bör bytas till ledande befattningshavare. SVERIGES ADVOKATSAMFUND Anne Ramberg * Motsvarande kommentarer gäller för förslaget till ändringar i aktiebolagslagen (1975:1385).