Friheten i Kristus. 12:e efter trefaldighet Värnamo Allianskyrka Luk 13:10-17

Transkript

1 Friheten i Kristus. 12:e efter trefaldighet Värnamo Allianskyrka Luk 13:10-17 Inledning Alla har vi väl lekt kurragömma någon gång. Vi har försökt hitta det bästa gömstället av alla så att vi inte ska bli hittade. Men i bland kanske det blir för bra. Vi kanske går in i en garderob en sådan där gammal med lås på. Så drar vi igen den så att det bara är en liten glipa. Men det syns ju att dörren är öppen då kommer någon snart att leta där, vi drar igen dörren helt och låset klickar till. En sekund försent inser vi att det inte går att öppna inifrån. Vi famlar runt i garderoben och hoppas hitta ett sätt att få upp dörren men vi är fast. Instängda. På ett ögonblick går vi från att hoppas bli hittade sist till att vilja bli hittade först. Vi lyssnar och hoppas höra stegen från den som letar men inget hörs. Vad gör vi? Vi kan sätta oss ner och gråta, tänka att det är kört, vi kommer svälta ihjäl i den här eländiga garderoben. Vi kanske försöker ta spjärn och trycka upp dörren men den ger inte med sig. Men så kommer vi på det självklara, vi ropar på hjälp. Här är jag, kom och öppna. Vi bryr oss inte om stoltheten att vinna i kurragömma, vi vill ut. Och vi behöver inte ropa många gånger förrän vi blir hittade och utsläppta. Luk 13: En gång undervisade han i en synagoga på sabbaten. 11 Där fanns en kvinna som hade plågats av en sjukdomsande i arton år. Hon var krokryggig och kunde inte räta på sig. 12 När Jesus fick se henne kallade han på henne och sade: "Kvinna, du är fri från din sjukdom", 13 och så lade han sina händer på henne. Genast kunde hon räta på sig, och hon prisade Gud. 14 Men synagogföreståndaren, som förargade sig över att Jesus botade på sabbaten, sade till folket: "Det finns sex dagar då man skall arbeta. På dem kan ni komma och bli botade, men inte under sabbaten." 15 Herren svarade honom: "Hycklare, finns det någon av er som inte löser sin oxe eller åsna från krubban också på sabbaten och leder ut och vattnar den? 16 Men här är en Abrahams dotter som Satan har hållit bunden i arton år. Skulle hon inte få lösas från sin boja på sabbaten?" 17 Dessa ord kom alla hans motståndare att skämmas, men folket gladde sig över allt det underbara som han gjorde. Frihet från När vi talar om frihet så är nog det första vi tänker på att vara fri från något. Det är ju självklart. Är jag bunden vid något så är jag inte fri alltså handlar frihet om att bli fri från. Vad vill vi bli fria från? Vi vill nog bli fria från våra bördor och våra problem. Vi har gott om sådana. Vi kan vara sjuka, vi kan ha sorg, vi kan stå i en konflikt, vi kan vara fattiga listan kan göras lång och var och en av oss har sin egen lista med saker som vi önskar vi kunde bli fria från. 1

2 När vi läser bibeln så förstår vi att det värsta som binder oss ändå är att vi är bundna i synden. Detta kanske just nu känns mycket mindre än sjukdom och lidande som också binder oss men är ändå värre då sjukdomen tar ett slut när vi kommer till himmelen, där finns ingen sjukdom mer, där finns inga sorger. Men synden binder oss på ett sådant sätt att vi inte är fria att komma till himmelen. Vi kan ibland känna hur vi är bundna av synden. Vårt samvete kan säga oss att det vi har gjort fel, eller att vi har avstått från att göra rätt, det binder oss. Samvetet visar oss hur vi är bundna. Vi läser i bibeln om vad synd är och hur vi borde vara och vi känner oss också då bundna. Och så kämpar vi för att komma loss. Vi vill bli fria. Vi vill inte mer vara bundna av synden. Vi vet vad vi borde göra och inte göra och vi kämpar för att göra det rätta så att vi inte ska känna oss bundna av synden. Vi försöker att hålla oss till lagen. Det blir lätt så att vi sätter upp en standard där vi säger att om jag gör detta eller inte gör detta så då har jag väl inte syndat. Vi kan klara det rätt bra. Vi kan känna det som att vi inte är så hårt bundna, nästan fria. Känslan av att vara nästan fri är kanske som det kan kännas som för en ko som stått inne en hel vinter och som på våren släpps ut. Det måste vara en enorm frihetskänsla att äntligen få komma ut och de skuttar av glädje på betet. Men är de fria? Nej det är bara ett något större område att röra sig på, sedan går de in i taggtråden eller elstängslet. Den frihetskänsla vi kan ha därför att vi åtminstone ganska bra klarar att följa våra egna mål kan för oss dölja det faktum att vi fortfarande behöver befrias. Det är bara på ytan som vi kan känna oss fria. Om vi verkligen tittade efter så skulle vi se taggtråden runt oss, allt det vi inte gjort, allt det vi skulle kunna göra. Vi kan börja i mitten av vår hage och tänka att jag har ju inte dödat någon. Och börjar gå åt detta håll. Känns fritt och bra. Jag har faktiskt inte varit i ett riktigt slagsmål ens. Ah frihet. Men efter ett tag dyker taggtråden upp igen. Jesus säger att den som blir vred på sin broder undgår inte domen (Mat 5:22). Jag är inte fri från synden. Vart jag än vänder mig så finner jag att visst det ser rätt bra ut när jag står i mitten av kohagen men går jag lite åt kanten så märker jag alltid att där finns sådant som binder mig som gör mig ofri. Vad gör vi då? Kon som går på ängen bekymrar sig inte så mycket om taggtråden, den har ju massor av gräs att äta, livet är inte så illa. Vi kan välja att hålla oss i den trygga mitten där vi tror att vi är fria för på det avståndet ser vi inte taggtråden runt oss. Vi nöjer oss och inbillar oss att vi är fria men i verkligheten är vi fortfarande bundna. Eller så när vi inser att vi inte är så fria som vi trott så sjunker vi ner i bundenhet. Vi ser oss som David skriver i ps 40 i fördärvets grop i den djupa dyn och vi inser att vi inte kan lyfta oss själva i håret och bli fria. Först då kan vi bli fria. Först när vi insett att vi inte kan befria oss själva. Först när vi sett att det är mer än vi förstår som binder oss. 2

3 Frihet i För vad gör vi? Vi har kämpat nog för att komma ut ur garderoben så vi kanske sätter oss ner på golvet i garderoben och gråter och ger upp vi är för alltid inlåsta och ofria. Det är väl ändå ingen så bryr sig om oss, ingen kommer att leta efter oss, ingen hör oss. Det är kört. Vi är på botten, vi har insett att vi inte är fria fast vi nog först trodde det. Vi har insett att vi inte kan befria oss själva. Då kan vi bli fria för först då är vi öppna för erbjudandet om hjälp. Ett erbjudande som finns. Evangelium betyder ju goda nyheter. Det finns någon som kan och som vill befria oss. Är inte det goda nyheter så säg. Vad måste vi göra för att någon ska komma och hjälpa oss, befria oss? Vi måste som redan sagts först inse att vi behöver hjälpen och när vi insett det behöver vi bara ta den hand som sträcks ut till oss, som varit där hela tiden men som vi valt att inte bry oss om för vi ville befria oss själva. När vi fattar den hand som sträcks oss så drar Jesus oss upp ur det som håller oss bundna och befriar oss helt och hållet. Jesus befriar oss. Denna söndags tema är friheten i Kristus. Tänk på orden Friheten i Kristus. Att vara i något kan verka instängt, ofritt. Barnet i garderoben är inte fritt, kon i hagen är inte mer än delvis fri. Men i Kristus är vi fria. Verkligen fria. Jesus säger i Joh 8 31 Till de judar som trodde på honom sade Jesus: "Om ni förblir i mitt ord är ni verkligen mina lärjungar. 32 Ni skall lära känna sanningen, och sanningen skall göra er fria." 33 De sade: "Vi härstammar från Abraham och har aldrig varit slavar under någon. Vad menar du då med att vi skall bli fria?" 34 Jesus svarade: "Sannerligen, jag säger er: var och en som syndar är slav under synden. 35 Slaven stannar inte i huset för alltid, men sonen stannar för alltid. 36 Om nu Sonen befriar er blir ni verkligen fria. Här tar Jesus fram en ny bild av ofrihet, att vara slav. Men man kan bli fri, Om Sonen befriar er blir ni verkligen fria. Lägg märke till att dessa ord står parallellt till orden om att sanningen ska göra er fria. Sanningen som Jesus önskar oss lära känna och som ska göra oss fria är sanningen om honom. Sanningen om vem Jesus är och vad han gör är det som befriar för den gör så att vi kan sträcka ut vår hand för att fatta Jesus utsträckta hand så att han kan dra oss upp ur fördärvets grop. En avstickare bara här. Jag talar till er som om ni inte var fria. Som om ni alla behövde sträcka ut handen för att fatta Jesus hand så att han kan befria er. Men visst är det så att de allra flesta av er redan har gjort detta. Visst är väl de flesta av er, kanske alla, redan kristna. Befriade från synden en gång för alla. Ja men det är klart att det är så. Men ändå säger Jesus i Lukas 9:23 att vi varje dag måste ta vårt kors och följa honom. Varje dag. Det finns i vår befrielse en första gång som gäller för all tid men det finns också ett varje dag. Det är så lätt hänt att man har blivit befriad av Kristus 3

4 och sedan efter ett tag så glider tanken på något sätt över till att det skulle vara jag som håller mig kvar i friheten, att det är genom det jag gör som jag är fri. Nej, även om du redan många gånger har sträckt ut din hand till Jesus för att han är den som gör dig fri så håll kvar den där för oavsett hur länge du har varit kristen. Hur god och bra du än är så är det Kristus som gör dig fri. Dessutom hur goda vi än anser oss vara så lever vi i en värld som är fallen, syndig, så vi kan aldrig så länge vi lever här bli helt fria från synd av oss själva. Vi ska kämpa efter det men vi kommer alltid att behöva Jesus för att vara fria. Det är därför som jag vänder mig till er alla med uppmaningen att söka friheten på det enda stället verklig frihet finns. I Kristus. Friheten i Kristus. Ett uttryck som kanske inte andas helt och hållet frihet, i Kristus. Att ha blivit fri i Kristus beskriver Paulus såhär i Romarbrevet 6:16ff 16 Ni vet ju att om ni gör er till slavar under någon och lyder honom, då är ni slavar under den ni lyder, antingen under synden, vilket för till döden, eller under den lydnad som för till rättfärdighet. 17 Men Gud vare tack! Ni var slavar under synden men valde att av hela ert hjärta lyda den lära som ni blivit införda i. 18 Och när ni då gjordes fria från synden blev ni slavar under rättfärdigheten - 19 jag väljer en mänsklig bild med tanke på er mänskliga otillräcklighet. Ty liksom ni gjorde era lemmar till slavar åt orenheten och laglösheten och blev laglösa skall ni nu göra dem till slavar åt rättfärdigheten och bli heliga. 20 När ni var slavar under synden stod ni fria gentemot rättfärdigheten. 21 Vad gav det för frukt? Sådant som ni nu känner skam över därför att det till slut leder till döden. 22 Nu däremot, när ni blivit fria från synden men är slavar under Gud, blir frukten ni skördar helighet och till slut evigt liv. 23 Syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår herre. När vi är fria från synden är vi slavar under Gud. Vad är det för frihet? Vi läste nyss att Jesus säger att det är verklig frihet. Frihet i Kristus har trots vad jag sa tidigare sina likheter med kons frihet i kohagen. Det finns gränser. Det är inte en frihet från allt eller en frihet till allt. Det är en verklig frihet. John Stott tar en annan bild av friheten, bilden av en akvariefisk som vill bli fri från sitt akvarium och därför försöker komma ur detta. Om den lyckas men då hamnar på golvet så är den förvisso fri från sitt akvarium men snart också död, därför att den är en fisk så är dess frihet i vattnet och dess största frihet finns i havet, inte på land eller i luften. Vi människor vill också vara fria men vår verkliga frihet, alltså där vi kan vara fria utan att dö, är inte i vattnet utan i Kristi kärlek. Friheten är att kunna leva i kärlek till Gud och till varandra. Vi är skapade till detta precis som fisken är skapad till att vara i vattnet. Men skriver Stott, kärleken är i grunden självutgivande. Att älska är att ge, ge sig själv. För att jag ska kunna vara mig själv måste jag därför förneka mig själv och ge mig själv. För att vara fri måste jag tjäna. Sann frihet är alltså raka motsatsen till vad många människor menar. Det är inte frihet från allt ansvar mot Gud och andra för 4

5 att jag ska leva för mig själv. Detta är slaveri under min egen egocentricitet. Sann frihet är i stället frihet från mitt eget lilla obetydliga jag, för att jag ska kunna leva i ansvarsfull kärlek till Gud och människor. (John Stott, Kristen på tröskeln till 2000-talet. Sid 50) Detta är frihet i Kristus. Detta är ingen frihet från eller till allt men Jesus säger att mitt ok är skonsamt och min börda är lätt. Frihet till Vi får i dagens text två exempel på denna frihet. Först kvinnan som varit sjuk i 18 år och inte kunnat räta på ryggen. Det är oklart hur vi ska förstå språket som används om hennes sjukdom där den beskrivs med ord som en sjukdomsande och att Satan har bundet henne. Vi kan åtminstone säga att Satan genom att han har fört in ondskan i världen ligger bakom all sjukdom. Men Jesus gör henne fri från denna sjukdom om det handlar om en demon-orsakad eller rent fysisk sjukdom är inte det viktiga. Jesus gör henne fri. Vad gör denna befriade kvinna? Hon prisar Gud. Kvinnan visar sin kärlek till Gud som var den som hade befriat henne genom att lova Honom. Hon var befriad och hon tackar Gud för detta. Men också Jesus visar på vad verklig frihet innebar. Synagogsföreståndaren protesterar mot vad Jesus gjort. Han menar att Jesus har brutit mot budet om att hålla sabbaten helig genom att utföra ett arbete i sitt helande av kvinnan. Jesus säger i sitt svar inte att det är ok att arbeta på sabbaten men han säger att det rätt att göra det goda, det kärleksfulla på sabbaten. Det fanns i de regler som man satt upp för sabbaten bland annat tillåtelse att ta hand om djur så att de inte led. Men här vill man förbjuda att Jesus gör gott mot människor. Men Jesus säger oss att det finns en frihet att alltid göra det goda. Oavsett om det är passande eller inte så är man i Kristus fri att göra det goda. Detta är frihet, inte att få göra vad vi vill, nej frihet är att visa kärlek genom att göra det goda. Avslutning I ordspråksboken 20:9 ställs frågan Vem kan säga: Mitt samvete är rent, jag är fri från synd. Den som är fri i Kristus kan säga detta. Den som Jesus har befriat räknas som fri från synd. Att vara fri på detta sätt innebär att man är befriad till att älska Gud och älska andra människor. Vi är också befriade från att göra detta i egen kraft utan detta gör vi i Guds nåd som ger oss kraft till detta. Detta är att vara fri. 5