Stalins ögon och andra noveller

Storlek: px
Starta visningen från sidan:

Download "Stalins ögon och andra noveller"

Transkript

1 Stalins ögon och andra noveller Författare: Axel Lindhe Handledare: Tommy Olofsson Examinator: Vasilis Papageorgiou Termin: VT 2015 Ämne: Kreativt Skrivande Nivå: Magister Kurskod: 4KS10E

2 Abstrakt En novellsamling med korta noveller. Nyckelord Noveller, korta berättelser. i

3 Innehåll Apelsiner iii Blötsnö vi Korrespondens xi På alla fyra xiv Yrkesbröder emellan xvii Änglar och prinsessbakelser xxii Stalins ögon xxviii Sisu xxxi Blankpolerade skospetsar xxxiii Tionde budet xxxv 10, 37 meter xxxvii Hypnos xlvi Skummat hjärta liii Workplace lviii ii

4 Apelsiner Hej! Välkommen! Tack. Kaffe? Te? Gärna en kopp kaffe tack. Svart. Det ordnar vi. Men vi kör igång så länge? Du är ju inte den ende som är inne för rakning idag, så att säga, haha! Nej, jag har förstått att det varit många sökande? Tusentals. Tusentals! Men vi kan väl säga med en gång att vi alla här är mycket imponerade över dina testresultat. Har du gjort såna här tester tidigare? Nja, inte exakt såna här. Det var ju lite ovanliga frågor. Roligt att höra att du tycker det, det är det vi har eftersträvat. Vi söker ju inte medelsvensson precis. Men, från det ena till det andra: Hur mycket känner du till om oss? Vad har du för intryck av vårt företag? Som så många i min ålder har jag ju vuxit upp med era program. När jag var barn fanns det ju inte så många kanaler, jag förstår att ni hela tiden måste försöka förnya er och anpassa er till ny konkurrens. Med tanke på alla nya kanaler som hela tiden star... Just det! Bra! Ditt cv är ju enormt imponerande! Både jurist och ekonom! Tolkskolan. Fyra språk flytande, och ryska dessutom. Men du är alltså uppvuxen i Halmstad? Ja, familjen flyttade därifrån när jag var femton. Så jag gick gymnasiet här uppe. Och sedan på universitetet i Uppsala då. Och du bor här i innerstan förstår jag? Ja, sedan tre år. Gift? Barn? Ja, jag är gift sedan tio år tillbaka. Två flickor, på tre och sju år. iii

5 Okej. Bra. Och hur ser du på de speciella saker som det här jobbet för med sig? Kändisskapet? Resorna? Vad tycker familjen? Jo, min fru är helt med på noterna. Okej, bra. Jättebra. Jag ska gå rakt på sak. Även om vi fortfarande är en av de stora aktörerna, har vi nu en längre tid haft problem med tittarsiffrorna i vissa segment. Det oroar oss. Så vi har bestämt oss för ett helt nytt grepp. Och det är här du kommer in. Vi är måna om att verkligen hitta en riktigt bra blandning av människor till den här satsningen. Det här är inte Paradise Hotel, nej vi vill verkligen nå ut till även ditt segment med det här programmet. Okej. Hur då, menar du? Ursäkta rotvälskan. Man blir lite yrkesskadad i den här branschen. Var var jag? Just det: Jo, en intelligent, snygg man i din ålder är aldrig fel. I ärlighetens namn ska jag erkänna att det var fotot som fick oss att bli lite extra intresserad av just dig. Vi vill locka fyrtio-plus kvinnorna ute i landsorten och vi har också ett mål att få tillbaka medelklassen i storstäderna som tittare, ja främst här i stan då, det är segment där vi tappat mycket de senaste åren. Jäkla snygg skjorta det där förresten. Köpt på Ströms, eller? Nej, faktiskt inte. MQ tror jag det var. Jaså, jaha. Om det är något du undrar, förresten, så är det bara att fråga. Jo, jag tänkte på en sak. Hur många deltagare är det tänkt att det ska bli? Bra fråga! Femton personer är tanken. Men det kan bli fler. Eller färre. Förmodligen det senare. Vi är extremt petiga med urvalet. Eller mixen, som vi säger här. V har vår egen terminologi som du kanske märker. Men vi behöver som sagt alla sorter: Tonårsbrudar med eller utan silikon haha! Sportiga, deffade killar helst runt tjugo. Kulturtanter, max fyrtio ja, vi har satt ett tak där, åldersmässigt alltså. Pensionärerna tittar ändå. Vad har vi mer för segment? Jo, just det, surdegshipsters och miljöpartister från Söder. Några lantisar också förstås. Kanske vi tar in någon pensionär också, i alla fall. Men sen måste vi ju ha den där edgen, det där som sticker ut. Och där kommer du in. Intelligent, snygg akademiker. Brukar du gå och träna förresten? Jo, jag brukar försöka hinna med att gå till gymmet ett par gånger i veckan. Springer ibland också. Bra! Perfekt! Fräschör är viktigt. Själv brukar jag nöja mig med någon timme innebandy då och då. Vi är ett gäng här på avdelningen som brukar avsluta veckan med lite öl och bandy, och så bastu då förstås. TV-gubbarna, kallar vi oss. Men, jag måste fråga: Har du någon dold talang? iv

6 Hur då? Hur menar du? Ja, man brukar ju prata om dolda talanger. Sånt där som man kanske inte avslöjar att man kan. Trolleri? Korttrick? Eller du kanske har någon hobby? Ja, jag vet inte. Jag kan jonglera, Med apelsiner. Det lärde jag mig redan som barn. Bra! Kanon! Mer? När det gäller hobbies? Jag samlar på Kalle Anka-tidningar. Har en ganska fin samling i källaren. Gamla utgåvor och så. Ännu ett plus! En intelligent akademiker som samlar på serietidningar. Och jonglerar. Det är just sådant här vi söker. Har du fler frågor, förresten, det börjar väl dra ihop sig. Jo, jag tänkte på det här med tävlingsupplägget. På vilket sätt är det tänkt att vi ska tävla? Blir det deltävlingar med något poängsystem? Bra fråga! Vi håller på och finslipar detaljerna nu. Det är konfidentiellt naturligtvis. Men du har väl skrivit på tystnadsplikten? Ja, det gjorde jag vid förra intervjun. Bra. Jo, som det ser ut nu så blir det tio deltävlingar med ett bestämt tema varje gång. Exakt hur innehållet ska se ut i de olika programmen är inte riktigt klart, men några saker är redan spikade. Mat och bak naturligtvis, det går ju inte att slå på tv:n idag utan att hamna mitt i matprogram. Sedan har vi ju klädbiten var din egen modeskapare ja utseendet blir ju allt viktigare även hos politiker. Vi har också vigt ett avsnitt åt era personliga talanger, det är ju där dina apelsiner kommer in. Men jag måste fråga: Det här med kunskaper om själva ämnesområdet? Mmmm. Bra fråga. Jag förstår att du frågar. Men, nej, vi har bestämt oss för att inte trycka på kunskapsbiten den här gången. Ska jag vara helt ärlig så är vi rädda för att skrämma bort tittare. Folkligheten är A och O i dagens tv-landskap. Men, det är viktigt att du inte missförstår mig här! Du ska naturligtvis inte tänka så. Du är ju den smarte killen. Med cred dessutom. Och det ska du visa upp! Men det blir liksom mer en krydda i programmet. En motvikt mot de mer, vad ska jag säga ytliga deltagarna. Jaha, jag förstår. Och namnet på programmet? Är det klart? Ja. Vem vill bli kulturminister? Kort och slagkraftigt. Eller hur? Men oj! Klockan går ser jag. Trevligt att träffas! Vi hör av oss. Men, som sagt, det ser bra ut. Ligg i med träningen, vetja! v

7 Blötsnö Jag kunde höra dem nerifrån köket. De skrek åt varandra. Jag lyfte på kudden och tog fram min grönprickiga pyjamaströja, satte den på mig och steg upp. Försiktigt smög jag fram barfota på den gröna heltäckningsmattan, och när jag var framme vid trappan satte jag mig sakta ned på det första trappsteget och lyssnade. Plötsligt flög köksdörren upp! Jag såg mamma rusa ut i hallen och sedan smälla igen dörren igen med ett brak. Det lät som om hon krånglade med nyckeln i låset, tydligen försökte hon låsa in pappa i köket. Snart hörde jag pappas röst från andra sidan dörren. Han bankade på dörren och skrek, och nu kunde jag urskilja orden: Fan ta dig. Jag ska mörda dig! Mamma tog några steg ut i hallen, vred på huvudet och fick syn på mig: Theo, vad gör du uppe så här dags? Hopp i säng igen, med en gång! Långsamt gick jag tillbaka igen till sängen. Jag visste vad som skulle hända nu: Mamma skulle ringa till polisen som skulle komma med sin svartvita bil och hämta pappa. Jag hoppades att de skulle ha med sig en hund, som förra gången. En sådan där brunsvart schäfer, en sån hund som jag ville ha. Men för att få se poliserna och hunden behövde jag ta mig ut på garagetaket. Egentligen fick jag inte vara uppe på taket, men jag hade tillverkat en stege av bräder som jag hade hittat på ett bygge och som jag förvarade gömd bakom bokhyllan. Försiktigt, försiktigt drog jag fram stegen och bar fram den till fönstret och lutade den mot väggen. Jag lyfte skrivbordsstolen och satte den vid fönstret, kravlade upp på stolen och öppnade fönstret. Jag böjde mig ned och lyfte upp stegen, lyfte den över fönsterkarmen och lät den försiktigt sjunka ner på andra sidan. Jag klättrade försiktigt, med en fot i taget, ner längs stegen, till det svarta garagetaket och satte mig med ryggen mot ytterväggen och väntade. Efter några minuter kom bilen; det var en Volvo den här gången också. Jag lade mig ner på mage och kikade runt husknuten, för att jag inte skulle bli sedd. Två långa poliser vi

8 steg ur bilen. En av dem gick och öppnade bakluckan och släppte ut en hund. Det såg inte ut som om det var samma som förra gången, det här var nog också en schäfer, men den var svartare och såg lite mindre ut. Den var ivrig och ryckte i kopplet, som om den trodde att det var något spännande på gång. De två uniformerade poliserna gick bestämt uppför gången mot porten med hunden mellan sig. Strax innan de var framme vid trappan försvann de från mitt synfält. Jag kunde svagt höra ringklockans ding-dång, ytterdörren öppnades och min mammas ljusa röst blandades med mörkare mansröster. Dörren smälldes igen på nytt. Jag satte mig mot väggen igen, satte handflatorna framför ögonen och började räkna tyst för mig själv. Snart öppnades ytterdörren igen. Jag lade mig ner på magen igen och kikade: pappa gick mitt emellan poliserna. Han såg ihopsjunken ut med sina händer i handklovar, liksom liten jämfört med de resliga poliserna i sina uniformer. Schäfern var lugnare nu och hängde lite med huvudet. En av poliserna satte sig i baksätet med pappa. Det dröjde några minuter och så körde bilen sakta iväg. Jag reste mig och kröp försiktigt upp för stegen igen, drog upp den och ställde tillbaka den på sin plats bakom bokhyllan. Jag lade mig i sängen igen. Innan jag somnade tänkte jag på den svarta schäfern, jag undrade vad den gjorde nu? I vad som kändes som nästa sekund stod mamma i dörröppningen och ropade på mig att jag måste gå upp om jag inte skulle för sent till skolan. Jag sa att jag hade ont i halsen. Okej. Du får stanna hemma idag då. Men inget datorspelande. Kom ihåg det. Hon gick tillbaka ner till bottenvåningen och jag la mig på sidan och drog täcket över huvudet. Jag undrade var pappa var. Hade polisen satt honom i fängelse? Och sen tänkte jag på hunden igen. Jag skulle vilja klappa den. Känna på den svarta, mjuka pälsen. Jag undrade om man fick hälsa på polishundar? De kanske kunde bitas? Jag halvsatte mig upp i sängen, sträckte mig mot nattduksbordet och tog en av Kalla Anka-tidningarna. Jag försökte läsa, men jag kunde inte koncentrera mig. Nerifrån kunde jag höra hur mamma prang mellan rummen och plockade ihop sina grejer. Hon var alltid stressad på morgonen, rädd för att komma för sent till jobbet. Hennes klapprande steg från de högklackade, röda skorna hördes i trappan: Det finns bredda smörgåsar och mjölk i kylen. Jag är hemma igen snart, senast halv tre. Lova mig att du ringer om det är något. Hej då mamma, sa jag. vii

9 Hon försvann snabbt nerför trappan igen och jag tog fram min Kalle Anka. Från garageuppfarten kunde jag höra det välbekanta ljudet från när hon backade ut den vita Golfen. Jag hoppade upp ur sängen och ställde mig vid fönstret och hann precis se bilen innan den med en kraftig acceleration försvann uppför gatan. Jag stod kvar en stund vid fönstret och funderade på vad jag skulle göra härnäst. Så bestämde jag mig, gick ut ur mitt pojkrum och nerför trappan till vardagsrummet. Jag böjde mig ner framför stereobänken vid fönstret och bläddrade bland LP-skivorna: pappas Elvis- och Johnny Cash-plattor, mammas Marielle Mathieu-skivor. Till slut hittade jag vad jag sökte. Försiktigt tog jag ut det vita fodralet och lät den blanka, svarta skivan glida ut tills jag hade den mellan fingertopparna. Jag placerade vant skivan på skivtallriken och sänkte sakta pickupen. Det var lika magiskt varje gång musiken strömmade ut ur högtalarna. Jag vred upp volymknappen ytterligare ett par snäpp, tog några steg tillbaka och började studsa runt till musiken, runt i vardagsrummet, ut i hallen och köket och tillbaka in i vardagsrummet. När låten tog slut drog jag ner volymen och gick ut i köket. Jag drog fram en av stolarna från bordet, klev upp på den och öppnade skåpet ovanför spisen. Jag plockade ut sockerskålen och den gröna kaffeburken och kände med handen längst inne i skåpet och fick tag i ett öppnat, sladdrigt paket Marlboro och en repig tändare. Jag gick tillbaka till vardagsrummet, öppnade dörren till altanen, ställde mig i det kyliga luftdraget och tände cigaretten. Medan jag långsamt drog djupa bloss funderade jag på vad jag skulle göra innan mamma kom hem. När jag stod där och kände kylan bita i kinderna kom jag av någon anledning på att tänka på händelsen i julas, då jag hade haft svårt att sova. Fastän jag stängt av elementet låg jag där i min säng under snedtaket och svettades mellan lakanen. Till slut gick jag upp och satte upp haspen på fönstret en aning, mamma hade visserligen sagt att det nog skulle komma mycket snö i natt, men en liten springa kunde väl fönstret ändå vara öppet? Men när jag vaknade sent på julaftonsmorgonen fick jag en chock. Det hade blåst upp till snöstorm under natten och snön hade vällt in. Ett tjockt lager med tung blötsnö och is hade lagt sig längs hela fönsterkarmen och jag började plocka med fingrarna i den blöta sörjan och slänga ut den genom fönstret, ut på garagetaket. Men det förslog inte långt. När mamma fick syn på vad som hade hänt blev hon alldeles hispig. Stressad började hon springa i skytteltrafik mellan köket och mitt rum med trasor och hett vatten i baljor. viii

10 Det var ett styvt jobb att få bort alltihop, det var inte bara mängden snö som var överväldigande, underst hade ett tjockt lager av is barrikaderat sig, och mamma kämpade genom att skrapa med knivar och omväxlande med de heta trasorna. Nu säger vi ingenting till pappa om detta. Lova mig det, sade hon bestämt och jag nickade. Du förstår, sa mamma en gång, För pappa är det så noga med materiella saker. Min mamma blev övertygad troende när hon som tjugoåring deltog i ett Maranatamöte. Allt som står i bibeln är sant, kom ihåg det, förklarade hon för mig. Senare kom hon att konvertera till katolicismen. Homosexualitet är en synd, sa hon med allvar i rösten, och lade till: men bara för katoliker. Nästan varje söndag åkte hon ut till dominikansystrarna vid klostret i Rögle, och ibland åkte hon ut dit en långhelg. Jag behöver vila upp mig lite, förstår ni, sa hon då till oss barn. Jag undrade ibland vad det var som mamma gjorde vid de där klosterbesöken, för när hon kom efter en helg hos nunnorna brukade hon vara full av energi och gå omkring med ett leende på läpparna. Senare har jag förstått att mamma under nästan hela sitt liv försökte att få min far, att som hon själv vända sig till Gud med sina svårigheter. Det verkade som om hon resonerade som så att om han bara kunde förmås att bli kristen, och helst då katolik förstås, så skulle hans missbruk upphöra som av ett trollslag. Nu fick mamma aldrig en chans att pröva sin teori för såvitt jag vet lyckades hon aldrig omvända min pappa från hans styvnackade ateism, och alkoholen kom att finnas med i hans liv ända till slutet. När min morfar och min pappa möttes blev det en krock mellan två poler, mellan två starka viljor. Det kunde bli intressanta möten, men också konfliktladdade. Plus- och minuspoler som blixtrade. Min morfar: övertygad socialist, ointresserad av det materiella, ganska slarvig (på hans kontor på universitetet rådde det en fruktansvärd oordning med papper överallt) och en hängiven sportfanatiker som satt med eget stoppur framför friidrotts- och skidtävlingar för att kunna ta egna mellantider. Hans Tipsextra på lördagar var lika heliga som min mammas klosterbesök. Min pappa å andra sidan var moderat, konservativ, materialist, pedant och totalt ointresserad av idrott. Min morfars röst hade en svag ton av gotländska. Trots att han hade bott mer än tjugo år i Stockholm fanns den typiska, omisskännliga brytningen kvar. Förstått blev till föörschtåtttt, svenska till schvenska. Han var mycket akademisk i sitt sätt, på det där lite torra viset som välutbildade människor ofta lade sig till med förr. Lite ix

11 besserwisseraktig kanske. Det fanns en viss tyngd i hans mörka röst. Han var en person som visste vad han talade om. Men det jag minns bäst är ändå hans plirande, pigga ögon och hans charmfulla sätt. Och hans kraftfulla överarmar, grova som timmerstockar. När jag tog honom i hand kunde jag förnimma en del av denna, vad som tycktes mig oerhörda styrka. Samtidigt kändes det som om, trots all trevlighet och rättframhet, det fanns något fördolt i hans personlighet. Det var som om han härbärgerade rum inom sig som han inte lät andra få tillträde till. x

12 Korrespondens Den senaste tiden har jag lagt mig till med en ny vana. På kvällarna bär jag in maten på en bricka till sovrummet och äter framför teven. Alltid samma sak: knäckebrödsmackor med herrgårdsost och marmelad, två hårdkokta ägg med kaviar, yoghurt med hemgjord müsli, inlagd senapssill samt kalla köttbullar och potatis. Alltihop sköljer jag ned med en stor kanna rooiboste. Jag ska villigt erkänna att jag har dålig koll på vad som händer i världen. När det gäller läsning håller jag mig helst till mina Maigretdeckare och mina tidningar: Sköna Hem, Antik & Auktion och Allt om Mat. Men bara utgåvor från 80-talet. Jag har byggt upp höga travar av tidskrifterna strategiskt på små hyllor vid sidan av sängen, så att de är lätt åtkomliga. Även när det gäller tv-program nöjer jag mig med mina favoriter: Varuhuset, Mot alla vindar, Törnfåglarna, Dallas och Falcon Crest. Förutom någon deckare då och då. Vanligtvis har jag inga problem med att äta kvällsmat i timmar, liggande i min säng framför tv:n. Ikväll blir det dock ingen längre måltid, jag är helt enkelt alltför nervös. När jag för en stund sedan passerade genom hallen på väg tillbaka till köket med disken på brickan, blev jag tvungen att tvärstanna på tröskeln. Stanken av blomdoft var bara för påträngande. Hon måste ha duschat igen! Hur ska det gå med det här landet om det enda folk ägnar sig åt är sina egna kroppar? Efter att jag har hällt hett vatten över porslinet sätter jag mig i fåtöljen i vardagsrummet, slår upp en rejäl whisky och tänder omsorgsfullt Montecriston för att döva blomstanken. Jag försöker koncentrera mig på deckaren, men det går inget vidare. Jag lägger försiktigt ner den glödande cigarren på det safirgröna askfatet och går ut i hallen igen och sniffar med näsan. Blomsterdoften är borta. Jag stirrar på högen av kuvert på den mörkröda hallmattan. Det går inte att skjuta upp det längre. Som vanligt värker det till utav bara fan i ryggslutet när jag böjer mig ner för att ta upp kuverten. xi

13 Räkningar, räkningar, räkningar. Flera från inkasso. Jag placerar dem noggrant i stället på byrån. Det mellanstora bruna kuvertet låter jag vara kvar i handen. Jag går tillbaka in till vardagsrummet, plockar upp cigarren och stoppar tillbaka den i mungipan, och går vidare in i arbetsrummet. Jag slår mig ner i den svarta kontorsstolen och sträcker ut benen under skrivbordet. Kuvertet placerar jag uppe i vänstra hörnet. Jag tvinnar en test av mitt silvergrå skägg mellan tumme och pekfinger och försöker att inte stirra på det förbannade kuvertet, men ögonen dras hela tiden dit. Till slut lyckas jag släppa det med blicken, drar ut en av skrivbordslådorna och tar fram ett av de många frimärksalbum som ligger prydligt ordnade i högar i lådan. Ur en gammal cigarrask tar jag fram en pincett. Försiktigt flyttar jag frimärkena från den ena sidan i albumet till den andra. Jag lägger ner pincetten en stund och beundrar mitt värv, tar sedan återigen pincetten mellan höger hands tumme och pekfinger och flyttar tillbaka frimärkena till den ursprungliga sidan. Försiktigt slår jag igen albumet och lägger det tillrätta i lådan igen. Jag drar ut en annan skrivbordslåda och tar fram en kortlek. Jag blandar den omsorgsfullt och lägger sedan ut korten prydligt på skrivbordet. Patiensen går inte ut i dag heller. Jag drar ut en av lådorna och tar fram en brevkniv. Den välputsade eggen av silver blänker i skenet från skrivbordslampan. Försiktigt tar jag upp kuvertet och väger det i handen. Jag studerar adressen ännu en gång. Som av en plötslig ingivelse sprättar jag snabbt upp det och tar fram innehållet. Jag noterar särskilt att papperet är ovanligt tunt. Långsamt läser jag de få maskinskrivna raderna. Jag läser igenom brevet omsorgsfullt ännu en gång, viker långsamt ihop det och stoppar tillbaka det i kuvertet. Nu är hon tydligen tillbaka i sovrummet igen. Jag hör tydligt hur hon går omkring där uppe. Snart sätter hon väl på den förbannade teven. Jag reser mig, tar ner den gamla Royalen och placerar den försiktigt på skrivbordet, sätter i ett papper och börjar skriva. Jag drar försiktigt ut pappret och läser igenom brevet ännu en gång. Tar fram ett av de adresserade kuverten, stoppar i brevet och klistrar omsorgsfullt igen det. Jag tror på den fria människan. Strunta i alla myndigheter och alla som tror att de har rätt och vet hur alla andra ska leva. Det var allt en jäkla tur att jag lyckades få igenom sjukpensioneringen. Hade jag inte haft doktor Granström som stått för alla sjukintygen xii

14 så vete tusan hur det hade gått. Kanske hade jag då fortfarande varit fast där på Myndigheten. Det var verkligen viktigt att man såg om sitt hus, annars fanns risken att både regeringen och dess lydiga myndigheter lade beslag på de små medel man hade. Också en förbannad tur att jag lyckades ha ihjäl gumman när det begav sig. Hon var för jävla jobbig att leva med. Ett evigt tjatande och gnatande i nästan tjugo år. Till slut fick jag nog och vräkte ner fanskapet nerför trappan. Fick det till att hon hade ramlat. Snubblat på översta trappsteget. Nej, det var bättre att få sköta sig själv. Men, va fan, här sitter jag och filosoferar. Brevet måste ju läggas på lådan innan den töms för dagen. xiii

15 På alla fyra Efter drygt ett års samliv har han äntligen en egen lägenhet. Den här gången dröjer det bara några veckor innan det plingar till i mobilen. Men han är fast besluten att inte ge efter. Så fort hennes namn dyker upp i fönstret stänger han genast av. Till slut gör han misstaget att svara. Kan han inte tänka sig att komma ut till henne? Förresten har han ju ändå några kartonger med böcker kvar att hämta. En månad senare bor de återigen tillsammans. Det ska bli annorlunda den här gången, säger hon. Men hur ska han klara av att sköta sin undervisning när han på kvällen kommer hem till en kvinna som ena dagen är på strålande humör, för att nästa dag kasta sig fram och tillbaka i soffan i ångestattacker? Värst är det när hon sovit dåligt, då håller hon långa monologer om hur orättvist livet är och hur allting går henne emot. Då blir även små saker av enorm betydelse. Vet han inte att hon inte tycker om exotisk yoghurt? Och varför har han inte köpt den ekologiska apelsinjuicen med fruktkött? Och varför kan han inte städa ordentligt? När han hanterar dammsugaren kastar hon misstänksamma blickar efter honom när han med långa tag drar den nyinköpta skinande röda Electroluxdammsugaren över köksgolvet. Han är för slarvig, dammsuger ju inte ända in i hörnen, och kom ihåg att i vardagsrummet måste man dra ut både soffan och tv-bänken, eftersom dammet lägger sig därunder. Han har vid det här laget lärt sig att inte säga emot och lyssnar tålmodigt till hennes exposéer över livets djävlighet och hans påstådda tillkortakommanden. Men det finns stunder då även hans behärskade personlighet tycker att det gått för långt. Då slungar de giftpilar emot varandra, projektiler av skrik och beskyllningar som är avsedda att döda. Efteråt hamnar de allt som oftast i sovrummet. Det irriterar honom lite att hon verkar så likgiltig inför sin egen njutning. När de älskar med varandra är det som om hon i tanken verkar befinna sig någon helt annanstans, som om hon vore en docka. Men xiv

16 samtidigt känns det betryggande, hennes beteende gör henne i hans ögon mer kvinnlig, mer spröd och sårbar. En dag gör han misstaget att föreslå att hon ska börja i terapi. Men varför skulle hon göra det? Vet han inte att alla psykologer är knäppa i huvudet? Och förresten har hon ju prövat det tidigare, till vilken nytta? Det är inte bara terapi hon inte vill ägna sig åt. Listan på saker som hon inte vill göra är lång. Hon vill inte jobba, inte gå någon kurs på universitetet. Helst vill hon inte åka buss eller tåg heller. Det är som hon vill ha full kontroll på alla handlingar i sitt liv. Hon vill vara Gud i sitt eget universum. Varför fortsätter han att komma tillbaka till denna komplicerade kvinna? Han tror sig veta svaret: hur påfrestande hennes skörhet och känslomässiga lidande än kan vara för honom, förstärker detta beteende hennes redan påtagliga kvinnlighet. Och det är nu så att för honom utgör feminitet i betydelsen mjukhet, skörhet, skönhet och ja, även påfrestande känslosamhet, en oemotståndlig lockelse. Hon är onekligen den vackraste kvinna han sett. När de sitter i soffan framför tv:n på kvällarna, beundrar han i hemlighet (hoppas han) hennes långa blonda hår, hennes sätt att med fingertopparna snurra de långa, mellanblonda hårstråna mellan tummen och pekfingret. De markerade ögonbrynen, den breda, välformade munnen, hennes graciösa sätt att lägga benen under sig i soffan. Hans förhållande till henne, ja till alla kvinnor, är en form av dyrkan. Han tillber allt som han anser ha med kvinnlighet att göra. Han avgudar kvinnor för deras skönhet, för deras sätt, för deras graciösa rörelser. Han inser, kanske alltför väl, att hans sätt att förhålla sig till kvinnor är fruktansvärt omodernt talsmässigt, kanske. Och han är inte dummare än att begripa att hans beteende, detta att med jämna mellanrum lämna henne för att sedan komma tillbaka likt en hund med svansen mellan benen, för en utomstående måste framstå som löjeväckande. Faktum är att han inte har tillräckligt med kraft för att frigöra sig. Eller ett sannare sätt att beskriva hans förhållande till denna kvinna vore nog att säga som det är: hennes väsen, hennes kvinnliga kropp och själ tar honom i besittning och han har inte kraften att stå emot. Det skulle bli annorlunda den här gången. Det hade hon sagt, och han hade också haft förhoppningar om det. Men en dag bråkar de våldsamt och efter att de sedvanliga xv

17 spydigheterna slungats fram och tillbaka ligger hon i soffan och hulkar. I samma ögonblick som han ska till och böja sig ned över henne sparkar hon med full kraft med båda fötterna mellan benen på honom. Han segnar ner på parkettgolvet. Någon sekund senare återfinner han medvetandet. Den närmast outhärdliga smärtan dunkar mellan benen. I soffan ligger hon fortfarande och gråter, högt och ljudligt. Hon tycks helt ointresserad av vad hon har gjort. Långsamt, långsamt börjar smärtan ge med sig, han lyckas ställa sig på alla fyra, han står som en hund i utrymmet mellan soffan och bordet, medan ljuden från soffan fortsätter, och nu är på väg att övergå i snyftningar. Det bultar fortfarande mellan benen, han känner en klump i magen och i kinderna brinner en värme han aldrig känt förut. Han vill lägga sina händer runt hennes hals och trycka till. Hårt och länge. Men det enda hans kropp förmår är att stå på alla fyra. Några veckor senare har han äntligen på nytt en egen bostad. Den här gången är han mer bestämd än någonsin tidigare. Hennes nummer är raderat från telefonen. Några dagar senare ser han ett mejl i inkorgen. xvi

18 Yrkesbröder emellan Han har en egendomlig personlighet, min kollega. Och då tänker jag inte i första hand på hans intensiva livstempo, det finns det många andra som har. Nej, det konstigaste är hur blixtrande snabbt hans humör kan skifta mellan olika stämningslägen. Ena stunden märkbart nedstämd och irriterad, i nästa sekund på ett strålande humör. Hans arbetstider är besynnerliga. Vissa dagar dyker han helt enkelt inte upp. Ingen vet var han är och när någon ringer honom får vederbörande inget svar, inte ens i form av en telefonsvarare. Och så plötsligt är han på plats igen, ibland kommer han infarande klockan halv tolv; andra dagar dröjer det ända fram till tre. Jag hör aldrig någon av mina arbetskamrater diskutera hans märkliga flextider, och i och med att jag själv är nyanställd vill jag inte heller börja fråga. Kanske har han någon uppgörelse med avdelningschefen. Han är trots allt oumbärlig för avdelningen: ingen annan vet säkert hur man programmerar om huvuddatorn och ingen annan förmår heller hålla ett arbetstempo som ens är i närheten av hans. Och att få tag i någon annan som är lika skicklig och snabb är i det närmaste omöjligt i den lilla avlägsna by där vårt företag är beläget. Jag skulle kunnat låta honom hållas, om det nu inte vore så att jag delar rum med honom. Då min egen personlighet tenderar att ligga åt det återhållna, kanske kan man till och med säga allvarsamma och eftertänksamma hållet, är det kanske inte så konstigt att vår samvaro i det trånga kontorsrummet har fört med sig problem. Den första tiden försökte jag enträget och uthålligt finna mig tillrätta i min belägenhet. Min rumskamrat fortsatte med sitt underliga beteende, även om de mest extrema känsloutsvävningarna var begränsade till ett par stycken i månaden. Jag fortsatte envist att försöka ignorera honom så mycket jag förmådde, men jag lyckades inte särskilt bra. Förgäves försökte jag koncentrera min uppmärksamhet på de juridiska spetsfundigheter som jag var anställd att sköta: frågeställningar av typen huruvidax var berättigad till xvii

19 bidrag Y, eller om P:s beslut att skriva sig i en annan kommun skulle göra att hennes barn gick miste om sitt särskilda stöd i sin skolgång. Kort sagt märkte jag hur jag allt mer ofrivilligt började rikta mitt intresse mot min kollegas liv. Vad gjorde han egentligen de dagar då han inte dök upp på kontoret? Min tankeverksamhet blev för varje dag allt mer lik en detektivs. Snart var min hjärna fullproppad med teorier, den ena mer fantasifull än den andra. Min kollega var periodare och var helt enkelt tvungen att då och då vara hemma och sova ruset av sig. Han levde dubbelliv och hade flera jobb. Han var erotoman och höll igång flera älskarinnor parallellt. Han led av återkommande psykoser och måste med jämna mellanrum läggas in på sjukhus. Problemet med alla dessa hypoteser förutom det faktum att de tog tid och energi från mitt arbete var att ingen av dem egentligen föreföll särskilt trovärdig. Till slut kände jag att det fick vara nog. Mina grubblerier hade börjat ta över till den grad att jag började bli rädd att bli av med jobbet. Jag var tvungen att få visshet. En tisdagskväll efter arbetet, en dag då min kollega inte hade dykt upp, satte jag mig i bilen och for de dryga tre milen ut på landet mot hans bostad. För att inte väcka onödig uppmärksamhet i grannskapet det låg trots allt en bondgård ett par hundra meter bort bestämde jag mig för att köra förbi det herrgårdsliknande huset och parkera inne på en skogsväg en bit därifrån. När jag efter en lång omväg genom skogen kom inom synhåll såg byggnaden ännu mer imponerande ut än den hade gjort genom bilrutan. Det var verkligen vad man med svensk avundsjuka skulle benämna ett riktigt skrytbygge. Såvitt jag kunde se var det ingen hemma, ingen bil stod på uppfarten och hela huset verkade ligga i mörker. Försiktigt smög jag mig närmare i höstmörkret; luften var så där fuktig som den kan vara i Skåne i november innan vinterkylan börjar ta över på allvar och jag fick gå försiktigt för att inte halka. Väl framme vid baksidan av huset såg jag att haspen till ett av fönstren som vette mot vardagsrummet inte var riktigt nedtryckt. Med hjälp av en pinne jag hittade i gräset lyckades jag försiktigt pilla upp fönstret och kravla mig in i rummet. Det var ett imponerande hus. Bara i ett plan, visserligen, såvida det inte fanns en hemlig källarnedgång någonstans, men ytan var inte desto mindre överväldigande, säkert kvadratmeter. I kök och vardagsrum var takhöjden minst fyra meter. Runt halva byggnaden gick ett trädäck, som på östra flygeln var utbyggt till altan, där en xviii

20 swimmingpool bredde ut sig i ena hörnan. Längs ena långväggen i vardagsrummet stod en enorm bokhylla, proppfull med böcker och mot en annan vägg en vinkylare. Genom glaset syntes mängder av flaskor. Via en långsmal korridor förbands det väldiga vardagsrummet med flera mindre rum: ett sovrum och ett annat lite större rum med snedtak som tydligen användes som kontor, att döma av det belamrade skrivbordet och bokhyllorna som var fullproppade med pärmar. Ännu lite längre ner i korridoren låg ytterligare ett rum, men dit var dörren stängd. Försiktigt smög jag mig närmare, och tryckte så försiktigt jag förmådde ned det guldfärgade handtaget. Dörren var låst. Vem där? hördes en röst från andra sidan dörren. Jag kände omedelbart igen min kollegas skarpa stämma. Vad skulle jag ta mig till? Springa därifrån så fort som möjligt? Ge mig till känna? Det är jag, hörde jag mig själv stamma fram. Ett ögonblick, sa min kollega. Strax hördes ljudet från när någon med stor ansträngning släpar tunga föremål över golvet, flåsandet och suckandet tydde på att det handlande om åtskilliga kilo. Ljuden hördes i flera minuter. Sedan stacks plötsligt en nyckel i låset, handtaget trycktes ned och min kollega uppenbarade sig i dörröppningen. Men jag hade nog tvivlat på att det verkligen var just min rumskamrat om jag inte alldeles nyss så tydligt hade identifierat hans röst. Hans utseende var nämligen fullständigt förvandlat: trånga byxor som gick till knäna, långa strumpor, broderad väst med krås i halsen och över alltihop en långrock i samma färgstarka kulör som byxorna; en slags mörklila nyans. Hela klädedräkten förde tankarna till 1700-talet, ett intryck som förstärktes av att han på huvudet bar en stor peruk som var så välpudrad att rejäla mängder av det vita pulvret hade hamnat på axlarna. Enchanté!, utbrast han med stark röst, samtidigt som han stack fram handen. Välkommen! Förvirrad tog jag hans svettiga hand i min. Medan han välkomnade mig över tröskeln till rummet kände jag hur det liksom svartnade för ögonen, jag kände mig vimmelkantig och rätt var det var hade han fått mig att sätta mig i en slags frisörstol framför en spegel i andra ändan av det långsmala rummet. Innan jag fattade vad som hände kände jag hur han fick på mig peruk och satte en strut över ansiktet och strödde vad som måste vara vitt puder över mig. xix

21 Sådär ja! Det får duga. Nu spelar vi! Slå upp sidan femton. Du får vara prästen, så är jag Salieri. Jag har nyss försökt ta livet av mig med ett rakblad! Plötsligt kände jag hur något tungt landade i knät. Jag tog upp den tjocka nödhäftigt hophäftade pappersbunten: AMADEUS by Peter Shaffer Final Draft stod det tryckt på omslaget. Jag hörde hur han bakom mig höll på och flyttade runt saker, och vände mig om för att se hur min kollega ur ett angränsande förrådsrum energiskt släpade fram den ena möbeln och attiraljen efter den andra: stolar, bord, vaser, bestick, glas; ja allt möjligt. Till min stigande förvåning såg jag hur bordet långsamt fylldes med de ena godsakerna efter de andra frukter, olika vinflaskor, nötter och små runda kulor som såg ut att vara någon slags choklad eller marsipangodis. Med van hand staplade han chokladkulorna på varandra så att de kom att bilda en slags stilfulla minipyramider. Kom nu! Nu kör vi! Han pekade mot stolen i rokokostil på ena sidan av bordet. Manuset är på engelska, men vi får översätta medan vi läser. Du är ju bra på språk, det vet jag. Allt mer förbluffad och omtöcknad reste jag mig från frisörstolen och satte mig försiktigt på den spröda stolen som såg ut som om den skulle brista för min tyngd när som helst. Allt är i original, utbrast han entusiastiskt. Sent 1700-tal. Var inte orolig för stolen, den håller. Sidan femton. Du börjar! Jaha...jag är fader Vogler. Jag är präst här. Jag tänkte att du kanske ville ha någon att prata med. Om vad? Du försökte ta livet av dig. Det minns du väl? xx

22 Och? Du vet väl att det är en synd? Han avbröt mig lite bryskt: Okej, okej, det är bra. Men du måste ha lite mer inlevelse. Tänk på att du sitter och talar med en gammal man, en bruten man som en gång i tiden var en uppburen kompositör. Vi fortsatte vår dialog och jag gjorde mitt bästa för att leva mig in i rollen som biktfader. Min kollega levde sig verkligen in i rollen med minst samma energi som han kunde uppvisa på kontoret. Ju längre vi kom i pjäsen, desto mer växte hans entusiasm och jag började frukta för att det hela skulle gå över styr på något sätt, kanske trodde han verkligen att han var Salieri? Medelmåttan som har svårt att acceptera att Mozart är honom överlägsen, och som giftmördar honom av ren avundsjuka. När vi kommit en bit in i pjäsen började jag bli orolig. Inte var det väl så att han planerade att giftmörda även mig? Vem vet vad han i sitt entusiastiska tillstånd var förmögen att ta sig till? På något sätt var jag tvungen att dra mig ur det här spektaklet, innan vi kom för långt in i handlingen. Men hur? Jag var nog starkare än min kollega, men jag visste inte riktigt vad han kunde ta sig till om jag försökte springa iväg därifrån. Kanske hade han ett gevär gömt någonstans? Jag funderade på vad jag hade lärt mig om honom under den korta tid vi hade arbetat tillsammans. Hade han några svaga punkter? Jag visste att han var svag för alkohol, på julfesten hade han däckat ganska tidigt och jag och några arbetskamrater hade fått hjälpas åt för att lägga honom på en soffa. Följaktligen såg jag till att med jämna mellanrum fylla på hans glas med det blaskiga vin som han hade ställt fram. Som tur var hade han ställt fram åtskilliga flaskor, och ju längre vår konversation led, desto mer oartikulerat blev hans uttal. Till slut kom ögonblicket jag väntat på, vi hade precis nått fram till avsnittet i pjäsen där Trollflöjten skulle ha premiär. Min kollegas ögonlock började falla ner, hans tal övergick i obegripligt sluddrande och med ett brak föll min hans kropp ner på golvet. Jag reste mig, släpade honom försiktigt ner till soffan i hörnet och med viss möda lyckades jag lägga upp honom i den med ett par filtar som huvudkudde. Försiktigt öppnade jag dörren till korridoren, tog mig på tå fram till fönstret och smög ut samma väg jag kommit. På väg hem i bilen i mörkret slog mig en tanke: jag borde kanske byta jobb. xxi

23 Änglar och prinsessbakelser Jag gick in genom svängdörrarna till den väldiga sjukhusbyggnaden. En koloss i smutsgrå betong, tolv våningar hög; ett eget universum. Jag gick förbi den trista kafeterian, sneglade på löpsedlarna hos Pressbyrån, fortsatte in i hisshallen och steg in i en av de många hissarna och tryckte på knapp nr 10. En vänlig kvinnlig röst som strömmade ur högtalaren förkunnade att min hiss var på väg upp. Jag tryckte bestämt på ringklockan till avdelningen och efter en lång väntan kom en tröttkörd sköterska och öppnade. Jag skulle besöka min pappa, Nils Hansson. Jaha, det är rummet längst ner till vänster, rum nummer tio. Tack. Sjukhuskorridoren doftade rengöringsmedel och avdelningen verkade vara i behov av renovering. Märken på väggarna, här och där avflagade tapeter. Jag knackade, drog upp den tunga dörren och steg in. Han låg väl nedbäddad i en säng vid fönstret och verkade inte ha hört mig, ögonen var halvslutna. Jag böjde mig över honom och klappade honom lätt på överarmen med fingertopparna. Han öppnade ögonen. Kalle! Hej, vilken överraskning, kommer du redan. Hej pappa, sa jag och försökte samtidigt krama om honom. Eller snarare så rörde jag vid hans ena axel. Lite försiktigt, för att inte rubba alla slangar, som satt fasttejpade lite varstans på hans magra kropp. Vad är det de proppar i dig? fortsatte jag lite hurtigt, medan jag krängde av mig jackan och lade den i en fåtölj vid fönstret. Fan vet vad det är för smörja, sa han, samtidigt som han ansträngde sig för att försöka flytta kroppen upp i halvliggande ställning. Det är snart dags för en spruta också, tror jag. Hur mår du? De tar väl hand om dig här, hoppas jag. xxii

24 De kan sina saker. Men tänk inte på mig. Jag klarar mig alltid. Gamla metallarbetare är stålmän, det vet du väl. Hans försök till munter ton kändes mer malplacerad än någonsin. Här, varsågod. Köpte med mig lite blommor. Och Kvällsposten. Vad säger läkarna? Blir det operation? Han var här i morse. Jag står på väntelistan. Förmodligen i morgon bitti. Låt dem bara karva och skära i mig, hoppas de har vassa verktyg bara. Ständigt dessa försök till att stålsätta sig. Inte ens på sjukhuset kunde min far lägga bort garden. Men jag visste att det inte var någon idé att prata om det. Speciellt inte i en situation som denna. En lätt knackning hördes på dörren och en sköterska kom in i rummet. Hon rullade ett litet stålbord framför sig, fullt med olika sprutor, burkar och flaskor. Efter att vi hälsat skred hon omedelbart till verket; det galanta handgrepp med vilket hon gav min far den ena sprutan efter den andra avslöjade att det var något hon hade gjort hundratals ja, förmodligen tusentals gånger tidigare. Hela tiden småpratade hon med min far; om vädret, om de hopplösa politikerna som inte ville anslå mer pengar till vården. Plötsligt kände jag mig överflödig, det var uppenbart att de två redan hade utvecklat någon slags relation till varandra. Hon hade inte mycket make-up, bara lite ögonskugga och det mellanblonda, raka håret var lite stripigt. Överhuvudtaget fick jag intrycket att hon inte var typen som brydde sig överdrivet mycket om sitt utseende. Ändå fanns det något väldigt tilldragande över hennes gestalt. En slags självklarhet, en pondus med vilken hon fyllde upp rummet. Pappa var onekligen i trygga händer. Trots att de två hela tiden fortsatte sitt småprat, kunde jag inte undgå att lägga märke till de ljud som trängde sig genom väggarna. Från rummet intill kunde jag höra gälla, fruktansvärda stönanden, det lät som om de kom från en kvinna och hon hade uppenbarligen oerhörda smärtor. Vilken tur min pappa hade haft som lyckats få ett eget rum! Hur påfrestande måste det inte vara att ligga tillsammans med andra när man själv har ont. När sköterskan lämnat rummet verkade pappa slumra till igen. Hans ögonlock föll hela tiden ihop för att i nästa sekund öppnas igen, och efter några minuter sov han. Jag smög mig försiktigt ut ur rummet och haffade en sköterska i korridoren. När kunde jag få tala med specialistläkaren? Jag fick veta att han var och opererade men att hon skulle xxiii

25 kontakta mig så snart han var tillbaka på avdelningen. Det gick bra att vänta i lunchrummet så länge. I lunchrummet stod en tv på med volymen avstängd. Det var något matlagningsprogram, några kockar med sträng uppsyn dömde ut en ung kvinnas omsorgsfullt tillagade lasagne. Hon hade tårar i ögonen. Några brunmurriga soffor och fåtöljer samsades med en kaffeautomat i ena hörnan. I den andra delen av rummet fanns några bord och stolar för patienterna, och ett kylskåp. På ett bord stod stora termosar med te och kaffe, tillsammans med några plåtburkar fyllda med torra kex och skorpor. En handskriven upptejpad lapp förkunnade att drycker och fikabröd endast var till för patienterna på avdelningen. Det var ett trist rum, men utsikten över hustaken var hänförande och det skarpa vårljuset sken in genom de stora fönstrena och bildade en stor ljusfläck mitt på golvet. Efter en dryg timme ringde telefonen. Läkaren var tillbaka. Han fångade mig i korridoren, uppenbarligen en mycket stressad ung man. Han förklarade för mig att operation absolut var att rekommendera. Jag frågade vad som var alternativet. Han kan kanske klara sig ett halvår med medicinering. Men det är svårt att säga, det finns de som lever längre än så. Och med operationen? Går allt som det ska så ska han komma tillbaka till vanlig form efteråt. Och hur riskfylld är den här operationen? Han ryckte lite på sina smala axlar, som om han fann frågan irriterande: Alla operationer innebär risker. Men det här är inget ovanligt ingrepp i den här åldern. De allra flesta får många år av god livskvalitet efteråt. Han ursäktade sig och jag gick tillbaka in till min far. Han var vaken igen, och halvsatt upp i sängen. Han såg piggare ut. Jag har just pratat med läkaren, sa jag. Det verkar lovande, egentligen är det som ett rutiningrepp. Det är ingen ovanlig operation menar jag. Som jag sa innan så får de gärna karva i mig. Jag litar på dem. Jag tänkte på mötet med läkaren och kände mig inte helt trygg med att det var han som förmodligen var den som skulle sätta kniven i min far. Men vad visste jag? Bara för att han var stressad och en smula ohövlig behövde detta inte innebära att han inte var skicklig med skalpellen. xxiv

26 Allt blir bra ska du se, sa jag. Sen, när du har vilat upp dig efter operationen, så kan vi sticka iväg och fiska. Det var längesen. Det knackade återigen på dörren, och den tilldragande sköterskan uppenbarade sig igen. Från min position på andra sidan sängen verkade hon än mer änglalik än förra gången. Håret var nu uppsatt, med en knut i nacken. Hon kom fram till sängen och rörde kärleksfullt vid min far och frågade hur han mådde. Han sa att han hade ont, ondare än på länge. Det ska man inte ha. Jag ska ge dig ytterligare en spruta, sa hon med sin lugna röst. Och så ska du få något att sova på, det blev ju inte mycket sömn i natt, eller hur? Min far nickade, och jag tänkte på min fars envishet, att inte yppa något om sina smärtor män emellan. Hon nickade nästan omärkligt emot mig och jag följde med henne ut i korridoren. Hon förklarade för mig att det vore bra om min far fick vila under eftermiddagen, lite mer sömn inför operationen, som eventuellt kunde ske redan i kväll. Efter att jag klappat om min far igen tog jag ännu en sväng in till lunchrummet och tryckte in en femkrona i kaffeautomaten. Jag behövde något stärkande. Jag ställde mig vid fönstret och tittade ut. I den andra väldiga betongbyggnaden som låg i nittio graders vinkel, pågick av allt att döma operationerna för fullt. Jag kunde skymta hur grönklädda män och kvinnor koncentrerat stod böjda över vad som måste vara en människa. När jag böjde mig fram lite kunde jag faktiskt se huvudet på en äldre, flintskallig man sticka fram på ett operationsbord. I våningen under rullade sängar med patienter med jämna mellanrum förbi. Uppvakningsavdelningen förmodligen. Det verkade logiskt att den låg i anslutning till operation. Nästa morgon skulle min egen pappa vara en av dem som skulle rullas in i operationssalen, och förhoppningsvis också vara en av dem som rullades in till uppvakningsavdelningen. Jag stod kvar en lång stund vid fönstret. Sedan gick jag försiktigt ut i korridoren, tog hissen ned till entréplanet och steg ut i solskenet. Jag bestämde mig för att låta bilen står kvar i parkeringshuset och promenera ner till stan. Jag satte mig på ett konditori, och bullade upp med både wienerbröd med choklad och illgrön prinsessbakelse. Sedan gick jag över torget till den renoverade saluhallen. Även om tillbyggnaden mot busstorget såg väldigt modern ut utifrån med de jättelika glasväggarna, andades atmosfären inuti fortfarande tidigt 1900-tal, med bjälkar i taket, och underbar, hög rymd. xxv

27 Osthandeln frestade med långlagrad cheddar och schweizisk gryére. Eller så kunde man pröva på lagrad baskisk fårost. Hos Holmgrens kunde man köpa T-ben stek, ungersk gyula, älginnanlår i calvadossås eller lufttorkat vildgåsbröst. Och hos Malmstens fisk fanns kummel och marulk, de låg där uppfläkta till fullt beskådande. Ahlgrens lockade i sin tur med Michel Cluizel, Valrhona (mahjan, caribe, guanaja eller noir) och Chocolat Bonnat. Och så förstås de handgjorda, svindyra pralinerna med märkliga smaker: violkräm, lakrits-, grappa- och tetryffel. Hela hallen var som ett jättelikt smörgåsbord, där de olika dofterna blandades med varandra. Jag köpte med mig ett par chokladkakor till mig själv och en chokladask till min far och tog sedan rulltrappan upp till Systembolaget andra våningen och köpte några dyra flaskor vin. Jag hade mina aningar om orsakerna till mitt beteende, men jag hade svårt att stå emot. När jag kom ut från saluhallen, gick jag de få meterna till bion och gick in för att kolla vad som visades. En film med Cameron Diaz. Varför inte? Jag var på bio, sa jag när jag var tillbaka hos min far. En Hollywoodrulle med Cameron Diaz. Den var riktigt bra. Jag har alltid trott att filmer med henne var ytliga och tramsiga men jag inser att jag har haft fel. Ja, jag minns...när vi var i tonåren. Vi gick på bio flera gånger i veckan. Bio var någonting annat då. Det måste ha varit stort. Idag kollar folk på film på sina datorer. Eller på sina mobiler. Jag försökte spinna vidare på samtalsämnet. Men min far verkade återigen trött. Han sa inget om det, men av hans sätt insåg jag att han behövde vara för sig själv igen inför operationen. Jag kommer tillbaka i morgon bitti, sa jag, samtidigt som jag tryckte till honom lite på överarmen, strax ovanför den gröna kanylen. Efter att ha kommit ut ur det deprimerande sjukhusområdet började jag promenera lite planlöst. Jag kryssade genom Professorstaden med sina överdådiga villor och prunkande trädgårdar. Våren hade kommit ovanligt tidigt, det kändes nästan som ett övergrepp på mänskligheten med den plötsliga explosionen av färger och dofter. Jag gick in i botaniska trädgården och stannade till framför en blomsteräng. Innanför ett inhägnat område hade man skapat ett fascinerande hav av tulpaner; mörkröda, gula, violetta och vita. De lyste så starkt att till och med magnoliorna hamnade i skuggan. xxvi

28 Jag gick runt växthuset och satte mig på en bänk vid en liten damm. Människor flanerade förbi, de flesta verkade vara turister, som studerade och fotograferade de olika växterna. En del hade stannat till vid kaféet och satt vid träborden och mumsade på bakverk. Det var kallare nu och folk började ta fram jackor och extratröjor ur ryggsäckar och väskor. Jag funderade på att resa mig och gå en sväng i växthuset. Jag tänkte att den fuktiga och varma miljön därinne kanske skulle ha en avslappnande effekt på min själ. Istället gick jag in i kaféet och beställde en prinsessbakelse. xxvii

En dag så gick vi runt på skolan och pratade. Då så såg vi en konstig dörr. Den var vit och hade en svart ruta och den luktade inte gott.

En dag så gick vi runt på skolan och pratade. Då så såg vi en konstig dörr. Den var vit och hade en svart ruta och den luktade inte gott. Hej! Hej! Jag heter Peter och jag är tio år. Jag går på Tallbergskolan. Det finns många snälla på våran skola, men våran vaktmästare är jag väldigt rädd för. Han ser sur ut. Jag har en bästis som heter

Läs mer

Sömngångare. Publicerat med tillstånd Förvandlad Text Mårten Melin Bild Emma Adbåge Rabén & Sjögren. I_Förvandlad2.indd 7 2011-01-26 15.

Sömngångare. Publicerat med tillstånd Förvandlad Text Mårten Melin Bild Emma Adbåge Rabén & Sjögren. I_Förvandlad2.indd 7 2011-01-26 15. Sömngångare När jag vaknade la jag genast märke till tre konstiga saker: 1. Jag var inte hungrig. Det var jag annars alltid när jag vaknade. Fast jag var rejält törstig. 2. När jag drog undan täcket märkte

Läs mer

Hubert såg en gammal gammal gubbe som satt vid ett av tälten gubben såg halv död ut. - Hallå du, viskar Hubert

Hubert såg en gammal gammal gubbe som satt vid ett av tälten gubben såg halv död ut. - Hallå du, viskar Hubert Ökpojken Mitt i natten så vaknar Hubert han är kall och fryser. Han märker att ingen av familjen är där. Han blir rädd och går upp och kollar ifall någon av dom är utanför. Men ingen är där. - Hallå är

Läs mer

Kapitel 1 - Hej Hej! Jag heter Lola. Och jag är 10 år och går på vinbärsskolan som ligger på Gotland. Jag går i skytte och fotboll. Jag älskar min bästa vän som heter Moa. Jag är rädd för våran mattant

Läs mer

Drogad. AHHH! skrek Tim. Vad har hänt! skrek jag. Det är någon som har kört av vägen och krockat med ett träd! Men ring 112! Ge mig min mobil da!

Drogad. AHHH! skrek Tim. Vad har hänt! skrek jag. Det är någon som har kört av vägen och krockat med ett träd! Men ring 112! Ge mig min mobil da! Drogad Det var en helt vanlig lördags morgon, klockan var 4:33 det var kallt och snöade ute. Idag skulle jag och min pojkvän åka på skidresa i en vecka i Lindvallen, det är första gången för min pojkvän

Läs mer

Huset på gränsen. Roller. Linda Hanna Petra. Dinkanish. Pan Näcken Skogsrå Troll Älva Häxa Vätte Hydra

Huset på gränsen. Roller. Linda Hanna Petra. Dinkanish. Pan Näcken Skogsrå Troll Älva Häxa Vätte Hydra Huset på gränsen Roller Linda Hanna Petra Dinkanish Pan Näcken Skogsrå Troll Älva Häxa Vätte Hydra Scen 1 Linda, Hanna och Petra kommer in och plockar svamp som dom lägger i sina korgar - Kolla! Minst

Läs mer

Danielle hängde av sig kläderna och satte på lite musik, gick in i badrummet och började fylla upp vatten i

Danielle hängde av sig kläderna och satte på lite musik, gick in i badrummet och började fylla upp vatten i Ensamhet Danielle hade precis slutat jobbet och var på väg hemåt för en lugn och stilla fredagskväll för sig själv. Hon hade förberett med lite vin och räkor, hade inhandlat doftljus och köpt några bra

Läs mer

Kraaam. Publicerat med tillstånd Kartkatastrofen Text Ingelin Angeborn Rabén & Sjögren 2009. Kartkatastrofen.indd 9 09-02-09 20.48.

Kraaam. Publicerat med tillstånd Kartkatastrofen Text Ingelin Angeborn Rabén & Sjögren 2009. Kartkatastrofen.indd 9 09-02-09 20.48. Kraaam Viktor, Vilma och jag, Viking, har bildat en hemlig klubb. Den heter AB Klant & Kompani. Det är jag som är Klant och Viktor och Vilma som är Kompani. Vi har lånat namnet från min pappas målarfirma.

Läs mer

oskar skog oskar skog POJKEN POJKEN SOM FANN SOM FANN EN NY EN NY FÄRG FÄRG

oskar skog oskar skog POJKEN POJKEN SOM FANN SOM FANN EN NY EN NY FÄRG FÄRG oskar skog oskar skog POJKEN POJKEN SOM FANN SOM FANN FÄRG EN NY FÄRG EN NY Bokförlaget Forum, Box 3159, 103 63 Stockholm www.forum.se Copyright Oskar Skog 2013 Omslag Wickholm Formavd. Tryckt hos ScandBook

Läs mer

Innehållsförteckning. Kapitel 1

Innehållsförteckning. Kapitel 1 Innehållsförteckning Kapitel 1, Zara: sid 1 Kapitel 2, Jagad: sid 2 Kapitel 3, Slagna: sid 3 Kapitel 4, Killen i kassan: sid 5 Kapitel 5, Frågorna: sid 7 Kapitel 6, Fångade: sid 8 Kapitel 1 Zara Hej, mitt

Läs mer

Denna bok är tillägnad till mina bröder Sindre och Filip

Denna bok är tillägnad till mina bröder Sindre och Filip Kapitel: 1 hej! Sid: 5 Kapitel: 2 brevet Sid: 6 Denna bok är tillägnad till mina bröder Sindre och Filip Kapitel: 3 nycklarna Sid: 7 Kapitel: 4 en annan värld Sid: 9 Kapitel: 5 en annorlunda vän Sid: 10

Läs mer

Kom och tita! Världens enda indiska miniko. 50 cent titen.

Kom och tita! Världens enda indiska miniko. 50 cent titen. En ko i garderoben j! är jag här igen, Malin från Rukubacka. Det har hänt He Det en hel del sedan sist och isynnerhet den här sommaren då vi lärde känna en pianotant. Ingenting av det här skulle ha hänt

Läs mer

Emma K. Jalamo som upptäckte Sandvargen på Mallorca 1988

Emma K. Jalamo som upptäckte Sandvargen på Mallorca 1988 Emma K. Jalamo som upptäckte Sandvargen på Mallorca 1988 Zackarina bodde i ett hus vid havet tillsammans med sin mamma och sin pappa. Huset var litet men havet var stort, och i havet kan man bada i alla

Läs mer

Sju små sagor. i urval av Annika Lundeberg

Sju små sagor. i urval av Annika Lundeberg Lilla Sju små sagor i urval av Annika Lundeberg Bockarna Bruse Med bilder av Christina Alvner Det var en gång tre bockar, som skulle gå till sätern och äta sig feta och alla tre hette de Bruse. Vägen till

Läs mer

Publicerat med tillstånd Vara vänner Text Marie Oskarsson Bild Helena Bergendahl Bonnier Carlsen 2012

Publicerat med tillstånd Vara vänner Text Marie Oskarsson Bild Helena Bergendahl Bonnier Carlsen 2012 Kapitel 2 Edvin stod redan ute på gården när porten smällde igen bakom Jacks rygg. Han hade ansiktet vänt mot himlen och tungan ut - sträckt så långt som det bara var möjligt. En vit snöflinga hade just

Läs mer

Den magiska dörren. Av: Daniela Marjasin.

Den magiska dörren. Av: Daniela Marjasin. Den magiska dörren. Av: Daniela Marjasin. Hej! Hej! Jag heter Lisa och jag är 11 år. Jag går på Valnötsskolan i Malmö. Min bästa kompis heter Vera. Hon är den bästa kompis man kan ha. Hon är så snäll och

Läs mer

Kapitel 1 hej Hej jag heter Trulle jag har ett smeknamn de är Bulle. Min skola heter Washinton Capitals jag går i klass 3c de är en ganska bra klass.

Kapitel 1 hej Hej jag heter Trulle jag har ett smeknamn de är Bulle. Min skola heter Washinton Capitals jag går i klass 3c de är en ganska bra klass. Kapitel 1 hej Hej jag heter Trulle jag har ett smeknamn de är Bulle. Min skola heter Washinton Capitals jag går i klass 3c de är en ganska bra klass. Jag har en kompis i min klass han är skit snäll mot

Läs mer

Kap 1 hej. Hej jag heter William Peterson. Jag är 10 år gammal och jag är cool. Jag bor i Alafors och jag har 5 syskon. Jag går på MK- skolan.

Kap 1 hej. Hej jag heter William Peterson. Jag är 10 år gammal och jag är cool. Jag bor i Alafors och jag har 5 syskon. Jag går på MK- skolan. Kap 1 hej Hej jag heter William Peterson. Jag är 10 år gammal och jag är cool. Jag bor i Alafors och jag har 5 syskon. Jag går på MK- skolan. Min bästa vän heter Emil, Emil gillar fotboll och innebandy.

Läs mer

Rödluvan Med bilder av Mati Lepp

Rödluvan Med bilder av Mati Lepp Rödluvan Med bilder av Mati Lepp Det var en gång en liten flicka som var så söt och rar att alla människor tyckte om henne. Den som älskade henne allra mest var hennes gamla mormor. Alltid när hon kom

Läs mer

När vi kom dit nästa dag såg vi ett BREV. Jag ropade till Alice: -Titta, ett BREV. Jag tog upp brevet och där stog DET:

När vi kom dit nästa dag såg vi ett BREV. Jag ropade till Alice: -Titta, ett BREV. Jag tog upp brevet och där stog DET: ANGELINA SJÖBERG Kapitel 1 I SKOLAN Hej! Jag heter Lina och jag är 10 år och jag går på Nivirena skolan. Min bästa kompis heter Alice. Jag har långt brunt hår och jag är 1,37 meter hög. Jag är rädd för

Läs mer

NYANS FILM 2015-04-26. EN UPPSTIGNING Ett kortfilmsmanus av Marcus Berguv. Tredje versionen. Kontakt: nyansfilm@marcusberguv.se +46 702 92 03 36

NYANS FILM 2015-04-26. EN UPPSTIGNING Ett kortfilmsmanus av Marcus Berguv. Tredje versionen. Kontakt: nyansfilm@marcusberguv.se +46 702 92 03 36 NYANS FILM 2015-04-26 EN UPPSTIGNING Ett kortfilmsmanus av Marcus Berguv Tredje versionen Kontakt: nyansfilm@marcusberguv.se +46 702 92 03 36 1. EXT. BALKONGEN- DAG, 70 år, står på balkongen, rökandes

Läs mer

Insekternas värld Jorden i fara, del 1. KG Johansson

Insekternas värld Jorden i fara, del 1. KG Johansson Insekternas värld Jorden i fara, del 1 KG Johansson SMAKPROV Publicerad av Molnfritt Förlag Copyright 2014 Molnfritt Förlag Den fulla boken har ISBN 978-91-87317-31-6 Boken kan laddas ned från nätbutiker

Läs mer

Ensam och fri. Bakgrund. Om boken. Arbetsmaterial LÄSAREN. Författare: Kirsten Ahlburg. www.viljaforlag.se

Ensam och fri. Bakgrund. Om boken. Arbetsmaterial LÄSAREN. Författare: Kirsten Ahlburg. www.viljaforlag.se Arbetsmaterial LÄSAREN Ensam och fri Författare: Kirsten Ahlburg Bakgrund Ensam och fri är en berättelse om hur livet plötsligt förändras på grund av en skilsmässa. Vi får följa Lena och hennes tankar

Läs mer

Den magiska dörren. By Alfred Persson

Den magiska dörren. By Alfred Persson Den magiska dörren By Alfred Persson 1 Hej Ffcbtgbgfjbfgjb Hej jag heter Benjamin. Jag är 10 år och går på Heliås. Mina ögon är bruna och håret är svart och jag har 5 finnar. Jag gillar att ha matte då

Läs mer

Sagan om Kalle Kanin en Metafor för entreprenörer

Sagan om Kalle Kanin en Metafor för entreprenörer 2009-04-16 Sid: 1 (7) Sagan om Kalle Kanin en Metafor för entreprenörer Det var en gång en kanin som hette Kalle. Han bodde på en grön äng vid en skog, tillsammans med en massa andra kaniner. Kalle hade

Läs mer

1 december B Kära dagbok!

1 december B Kära dagbok! 1 december B Kära dagbok! (Fast egentligen är det ju ingen dagbok, utan en blå svenskaskrivbok från skolan. Jag bad fröken om en ny och sa att jag hade tappat bort den andra. Sen kan jag bara säga att

Läs mer

Malvina 5B Ht-15. Kapitel 1 Drakägget

Malvina 5B Ht-15. Kapitel 1 Drakägget 1 Kapitel 1 Drakägget Hej jag heter Felicia och är tio år. Jag bor på en gård i södra Sverige och jag har ett syskon som heter Anna. Hon är ett år äldre än mig. Jag har även en bror som är ett år, han

Läs mer

Kapitel 1 Det hade ringt in för flera minuter sen, ändå så kom nästan ingen till klassrummet.

Kapitel 1 Det hade ringt in för flera minuter sen, ändå så kom nästan ingen till klassrummet. Monstret Kapitel 1 Det hade ringt in för flera minuter sen, ändå så kom nästan ingen till klassrummet. Jag bara satt och väntade, jag var så jävla irriterad av att ingen Kunnde komma in så de kan börja

Läs mer

Av: Nils Åkerblom AV NILS ÅKERBLOM

Av: Nils Åkerblom AV NILS ÅKERBLOM AV NILS ÅKERBLOM KAPITEL 1 Skolan börjar Hej jag heter Joel Nilsson. Jag är 10 år och gillar att spela fotboll. Jag går på Talbacka skolan. Jag har ganska mörkt hår och är 140 cm lång. Jag har en kompis

Läs mer

Min försvunna lillebror

Min försvunna lillebror 3S Ida Norberg Sa1a Min försvunna lillebror Vi hade precis sålt vårt hus och flyttat in i världens finaste hus, det var stort, väldigt stort, det fanns nästan allt där, pool, stor trädgård och stort garage.

Läs mer

Hjälp min planet Coco håller på att dö ut. Korvgubbarna har startat krig Kom så fort du kan från Tekla

Hjälp min planet Coco håller på att dö ut. Korvgubbarna har startat krig Kom så fort du kan från Tekla Kapitel 1 Hej jag heter Albert och är 8 år. Jag går på Albertskolan i Göteborg. Min fröken heter Inga hon är sträng. Men jag gillar henne ändå. Mina nya klasskompisar sa att det finns en magisk dörr på

Läs mer

Kapitel 1. Publicerat med tillstånd Bortdribblad Text Magnus Ljunggren Bild Mats Vänehem Bonnier Carlsen 2013

Kapitel 1. Publicerat med tillstånd Bortdribblad Text Magnus Ljunggren Bild Mats Vänehem Bonnier Carlsen 2013 Kapitel 1 Det är tisdag kväll och som vanligt har ABK:s lag träning. I små grupper dribblar man runt koner, tränar inkast, skjuter på mål eller övar väggpass. Bra! skriker Hanna när Yalam lyckas dribbla

Läs mer

Han var på våg till sin flicka, och klockan kvart i sju skulle hon stå utanfor biografen Saga.

Han var på våg till sin flicka, och klockan kvart i sju skulle hon stå utanfor biografen Saga. Slå folje Stig Claesson Han var på våg till sin flicka, och klockan kvart i sju skulle hon stå utanfor biografen Saga. Hon hette Karin det mindes han tydligt. Han skulle hinna precis. Klockan var bara

Läs mer

Gjord av Kapitel 1 - Hej! Sid: 4-5

Gjord av Kapitel 1 - Hej! Sid: 4-5 Gjord av Kapitel 1 - Hej! Sid: 4-5 Kapitel 2 - Brevet 6-7 Kapitel 3 - Nycklarna 8-9 Kapitel 4 - En annan värld 10-11 Albin Kapitel 5 - En annorlunda vän 12-13 Kapitel 6 - Mitt uppdrag 14-15 Kapitel 7 -

Läs mer

JAG LÅG BREDVID DIG EN NATT OCH SÅG DIG ANDAS

JAG LÅG BREDVID DIG EN NATT OCH SÅG DIG ANDAS JAG LÅG BREDVID DIG EN NATT OCH SÅG DIG ANDAS Christoffer Mellgren Roller: 3 kvinnor, 3 män Helsingfors 060401 1. MOTELLET. (Ett fönster står öppet mot natten. Man hör kvinnan dra igen det, och sedan dra

Läs mer

Kapitel 1 Ljudet. -Nej, hur lät det? undrade Kalle -Det lät "wha wha"

Kapitel 1 Ljudet. -Nej, hur lät det? undrade Kalle -Det lät wha wha Författare: Filip Sahlberg 2014 Kapitel 1 Ljudet Alexander och Kalle var i deras hemliga kemirum i källaren. En otrevlig källare med gamla tegelväggar och avloppsvatten rör som läckte. Plötsligt hörde

Läs mer

Rödluvan. Med bilder av Mati Lepp

Rödluvan. Med bilder av Mati Lepp Rödluvan Med bilder av Mati Lepp Det var en gång en liten flicka som var så söt och rar att alla människor tyckte om henne. Den som älskade henne allra mest var hennes gamla mormor. Alltid när hon kom

Läs mer

Ellie och Jonas lär sig om eld

Ellie och Jonas lär sig om eld Ellie och Jonas lär sig om eld Ellie och Jonas lär sig om eld Myndigheten för samhällsskydd och beredskap Textbearbetning: Boel Werner och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap Grafisk form: Per

Läs mer

Dunk dunk hjärtat. (Det blev så tomt) en kortpjäs av Hannele Mikaela Taivassalo

Dunk dunk hjärtat. (Det blev så tomt) en kortpjäs av Hannele Mikaela Taivassalo 1 Dunk dunk hjärtat (Det blev så tomt) en kortpjäs av Hannele Mikaela Taivassalo 2 Dunk dunk hjärtat Personer: (kring 70) (under 70) (dock över 30) (dock över 30) PROLOG Det blev så tomt, plötsligt. Så

Läs mer

Billie: Avgång 9:42 till nya livet (del 1)

Billie: Avgång 9:42 till nya livet (del 1) LEKTIONER KRING LÄSNING Lektionsövningarna till textutdragen ur Sara Kadefors nya bok är gjorda av ZickZack Läsrummets författare, Pernilla Lundenmark och Anna Modigh. Billie: Avgång 9:42 till nya livet

Läs mer

Disktrasan. Ett filmmanus av Agnieszka Jaff. Geijersgatan 12 3 november Västerås Version 3

Disktrasan. Ett filmmanus av Agnieszka Jaff. Geijersgatan 12 3 november Västerås Version 3 Disktrasan Ett filmmanus av Agnieszka Jaff Agnieszka Jaff Skapelsedatum Geijersgatan 12 3 november 2015 723 35 Västerås Version 3 Tel: 707-709-975 Slutmanus DISKTRASAN 1. EXT. EN VÄG TILL ETT HÖGHUS DAG

Läs mer

Har du saknat mig? Prolog Nu är det 12 år sedan och jag tänker fortfarande på det. Hur mamma skriker på pappa att han ska gå medan han skriker tillbaka, det var då han lämnade oss och tillbaka kom han

Läs mer

Om författaren. Om boken. Namn Aron Ålder 9 år Intressen Fotboll och mat Klass 3b Tack till Love Dohns Josef Sahlin

Om författaren. Om boken. Namn Aron Ålder 9 år Intressen Fotboll och mat Klass 3b Tack till Love Dohns Josef Sahlin Om författaren Namn Aron Ålder 9 år Intressen Fotboll och mat Klass 3b Tack till Love Dohns Josef Sahlin Om boken Klara är elva år och har en kompis som heter Amanda. Det finns en dum kille som heter Tobias.

Läs mer

Ett. j a g s i t t e r e n stund med pennan mot papperet innan det

Ett. j a g s i t t e r e n stund med pennan mot papperet innan det Ett Jag har älskat tre män. Tobias var den förste. Han gav mig Gud. Den andre, Christer, gav mig kärlek. Och ett barn han aldrig ville veta av. Den tredje mannen heter Bengt. Han kom med döden. j a g s

Läs mer

Publicerat med tillstånd Blink Blink med stjärnan Text Ingrid Olsson Gilla böcker 2012

Publicerat med tillstånd Blink Blink med stjärnan Text Ingrid Olsson Gilla böcker 2012 En flicka kisar mot den ljusa strimman. Runt strimman är det svart. Svart som under sängen, svart som rullgardinen med julstjärnan där bakom. Svart som hela golvet fram till den ljusa dörrstrimman. 69

Läs mer

Jag är så nyfiken på den konstiga dörren. Jag frågar alla i min klass om de vet något om den konstiga dörren, men ingen vet något.

Jag är så nyfiken på den konstiga dörren. Jag frågar alla i min klass om de vet något om den konstiga dörren, men ingen vet något. Kapitel 1 Hej Hej! Jag heter Julia. Min skola heter Kyrkmon. Jag är 8 år, jag tycker om att ha vänner. Min favoritfärg är turkos och svart.jag har många kompisar på min skola. Mina kompisar heter Albin,

Läs mer

Förvandlingen. Jag vågade inte släppa in honom utan frågade vad han ville. Jag trodde att du behövde mig, sa gubben och log snett.

Förvandlingen. Jag vågade inte släppa in honom utan frågade vad han ville. Jag trodde att du behövde mig, sa gubben och log snett. Förvandlingen Det var sent på kvällen och jag var ensam hemma. Jag måste upp på vinden och leta efter något kul och läskigt att ha på mig på festen hos Henke. Det skulle bli maskerad. Jag vet att jag inte

Läs mer

Kapitel 1 - Hörde ni ljudet? sa Felicia. - Nej det är ju bara massa bubbel och pys som hörs här, sa Jonathan. Felicia och Jonathan var bästisar och

Kapitel 1 - Hörde ni ljudet? sa Felicia. - Nej det är ju bara massa bubbel och pys som hörs här, sa Jonathan. Felicia och Jonathan var bästisar och MONSTRET AV: Freja Kapitel 1 - Hörde ni ljudet? sa Felicia. - Nej det är ju bara massa bubbel och pys som hörs här, sa Jonathan. Felicia och Jonathan var bästisar och gick på skolan Röda hornet. Felicia

Läs mer

DEN RUNDA TUNNELN EN UNDERSKATTAD FIENDE

DEN RUNDA TUNNELN EN UNDERSKATTAD FIENDE DEN RUNDA TUNNELN EN UNDERSKATTAD FIENDE Av Marie Hansson När man är nybörjare i agility, eller ser sporten utifrån, är det lätt att tro att just den runda tunneln är det allra lättaste hindret! Och det

Läs mer

Kapitel 2 -Brevet Två dagar senare. Så såg jag och min BFF ett brev som låg under dörren. På brevet stod det

Kapitel 2 -Brevet Två dagar senare. Så såg jag och min BFF ett brev som låg under dörren. På brevet stod det Kapitel 1 -Hej Hej jag heter Minna. Min skola heter Santaskolan. Jag är 11 år. Min bästa kompis heter Smilla. Hon och jag har länge undrat över en dörr på skolan den tycker vi är märklig. Den ligger i

Läs mer

EN SEPTEMBER-REPRIS SFI. Hur är det idag? Får jag låna ditt busskort? Vad vill du ha, kaffe eller te? Vad vill du ha, nötter eller godis?

EN SEPTEMBER-REPRIS SFI. Hur är det idag? Får jag låna ditt busskort? Vad vill du ha, kaffe eller te? Vad vill du ha, nötter eller godis? SFI EN SEPTEMBERREPRIS Hur är det idag? Får jag låna ditt busskort? Vad vill du ha, kaffe eller te? Vad vill du ha, nötter eller godis? Vill du ha lite mer? Kan du hjälpa mig? Oj, förlåt! Tack för lånet!

Läs mer

Ingen gråter (Katarina och Alf) Kapitel 1

Ingen gråter (Katarina och Alf) Kapitel 1 Ingen gråter (Katarina och Alf) Inledning Bastian kan inte sova. Han ligger i sängen och tittar rakt upp i taket, vänder och vrider på täcket och puffar till kudden. Det är tyst, det enda Bastian hör är

Läs mer

Camilla Läckberg. Återberättad av Åsa Sandzén ÄNGLAMAKERSKAN

Camilla Läckberg. Återberättad av Åsa Sandzén ÄNGLAMAKERSKAN Camilla Läckberg Återberättad av Åsa Sandzén ÄNGLAMAKERSKAN Personer i berättelsen Helga Änglamakerskan Dagmar Helgas dotter Laura Dagmars dotter Hermann Göring Tysk pilot och senare nazistledare Carin

Läs mer

Jim till kamera Det är viktigt att vakna i tid så att man inte missar dagen.

Jim till kamera Det är viktigt att vakna i tid så att man inte missar dagen. - manus ver.2 INT Sovrum dag En kille ligger och sover i hans väldigt städade, prydliga rum. Det är JIM. Ett foto av hans mor och en väckarklocka syns på nattduksbordet. Han sätter sig upp nöjd 2 sekunder

Läs mer

BERÄTTARFESTIVALEN SKELLEFTEÅ 2013 22-28 APRIL. Skellefteå skriver. 13 Jul. En berättelse från Skellefteå

BERÄTTARFESTIVALEN SKELLEFTEÅ 2013 22-28 APRIL. Skellefteå skriver. 13 Jul. En berättelse från Skellefteå BERÄTTARFESTIVALEN SKELLEFTEÅ 2013 22-28 APRIL Skellefteå skriver # 13 Jul En berättelse från Skellefteå Författaren & Skellefteå berättarförening 2013 Tryck: Skellefteå Tryckeri, april 2013 # 13 Jul Snöflingorna

Läs mer

. 13. Publicerat med tillstånd Om jag bara inte råkat byta ut tant Doris hund Text Ingelin Angerborn Tiden 2003

. 13. Publicerat med tillstånd Om jag bara inte råkat byta ut tant Doris hund Text Ingelin Angerborn Tiden 2003 2 Tant Doris hund heter Loppan. Hon är en långhårig chihuahua, och inte större än en kanin. Mycket mindre än en del av mina gosehundar. Men hon är riktig! Vit och ljusbrun och alldeles levande. Jag går

Läs mer

kapitel 1 Publicerat med tillstånd Dilsa och den falska förälskelsen Text Petrus Dahlin Bild Sofia Falkenem Rabén & Sjögren 2013

kapitel 1 Publicerat med tillstånd Dilsa och den falska förälskelsen Text Petrus Dahlin Bild Sofia Falkenem Rabén & Sjögren 2013 kapitel 1 I morgon börjar sommarlovet och vi ska åka till Gröna Lund. Om sommaren fortsätter på det här sättet kommer det att bli den bästa i mitt liv. Jag sitter hemma på rummet och har just berättat

Läs mer

Ljuden Kap 1. -Vad var det där, sa Moa?

Ljuden Kap 1. -Vad var det där, sa Moa? Baksidan Moa och Alex hör konstiga ljud på vinden. Ska dom våga kolla? Den elaka klasskamraten ställer till det för dom hela tiden. Moa går och kollar och sen. Hur ska det gå? Om du vill veta så får du

Läs mer

Hörmanus. 1 Ett meddelande. A Varför kommer hon för sent? B Vem ska hon träffa?

Hörmanus. 1 Ett meddelande. A Varför kommer hon för sent? B Vem ska hon träffa? 1 Ett meddelande Lyssna på meddelandet. Sätt kryss för rätt svar. Du får lyssna två gånger. Hej Peter! Jag är lite försenad. Jag hinner inte komma till klockan sex. Jag måste köra mamma till ögonläkaren.

Läs mer

Tror du på vampyrer? Lärarmaterial

Tror du på vampyrer? Lärarmaterial sidan 1 Författare: Daniel Zimakoff Vad handlar boken om? Boken handlar om Oskar och hans familj som är på semester i Rumänien. Oskars kompis Emil är också med. De bor hos Ion som har en hund som heter

Läs mer

Göm Enya! Kärleken är starkare än alla gränser i världen.

Göm Enya! Kärleken är starkare än alla gränser i världen. Göm Enya! Text: Anette Skåhlberg Bild: Katarina Dahlquist Anette Skåhlberg och Katarina Dahlquist 2011 Sagolikt Bokförlag 2011 Formgivning: Katarina Dahlquist www.sagoliktbokforlag.se sagolikt@sagoliktbokforlag.se

Läs mer

Du är den jag vill ha

Du är den jag vill ha Text (Rosa): Måns Gahrton l Text (Ville): Johan Unenge Du är den jag vill ha Baserat på en berättelse av Måns Gahrton och Johan Unenge Illustrationer: Johan Unenge www.livetenligtrosa.se du är den jag

Läs mer

Men jag försov mig! Ge mig en andra chans! Snälla Om du tar dig hit på 10 minuter så kan vi forsätta prata. Men det tar 15 minuter med bil!

Men jag försov mig! Ge mig en andra chans! Snälla Om du tar dig hit på 10 minuter så kan vi forsätta prata. Men det tar 15 minuter med bil! En brottslig polis Jag känner hur jag börjar kallsvettas, att jag nästan får panik när jag hör att telefonen börjar ringa. Jag slänger mig över den och svarar med ett svagt hej. Det är en man som svarar,

Läs mer

Innehållsförteckning Kap 1 sida 2 Kap 2 sida 3 Kap 3 sida 4 Kap 4 sida 5 Kap 5 sida 6

Innehållsförteckning Kap 1 sida 2 Kap 2 sida 3 Kap 3 sida 4 Kap 4 sida 5 Kap 5 sida 6 Innehållsförteckning Kap 1 sida 2 Kap 2 sida 3 Kap 3 sida 4 Kap 4 sida 5 Kap 5 sida 6 Kapitel 1 David Drake är 28 år och bor i Frankrike.Han bor i en liten lägenhet långt bort från solljus.under sommaren

Läs mer

SJÖODJURET. Mamma, vad heter fyren? sa Jack. Jag vet faktiskt inte, Jack, sa Claire, men det bor en i fyren.

SJÖODJURET. Mamma, vad heter fyren? sa Jack. Jag vet faktiskt inte, Jack, sa Claire, men det bor en i fyren. SJÖODJURET Klockan var 10 på förmiddagen en solig dag. Det var en pojke som letade efter stenar på stranden medan mamma solade. Stranden var tom. Vinden kom mot ansiktet. Det var skönt. Pojken hette Jack.

Läs mer

2.Brevet! Idag har något konstigt hänt i skolan. Det var ett brev som stack ut i en liten springa i dörren, på. det såhär

2.Brevet! Idag har något konstigt hänt i skolan. Det var ett brev som stack ut i en liten springa i dörren, på. det såhär 1.Hej! Hej jag heter Jakob. Jag är 9 år och går på Havsundaskolan. Jag gillar att spela fotboll och hockey. Jag älskar min t-shirt och mina jeanshorts. Vår lärare heter Kerstin, hon är så snäll. Min allra

Läs mer

Pojke + vän = pojkvän

Pojke + vän = pojkvän Pojke + vän = pojkvän Min supercoola kusin Ella är två år äldre än jag. Det är svårt att tro att det bara är ett par år mellan oss. Hon är så himla mycket smartare och vuxnare än jag. Man skulle kunna

Läs mer

Ett brott är ett brott... av Lovisa Wirdemo

Ett brott är ett brott... av Lovisa Wirdemo Ett brott är ett brott... av Lovisa Wirdemo Tommy och Flisen hoppar av bussen vid Lilla torget i Alingsås. Skall vi sticka till godisaffären, undrar Flisen ivrigt och känner efter i byxfickan efter 50-

Läs mer

Jojo 5B Ht-15. Draken

Jojo 5B Ht-15. Draken 1 Draken Kapitel 1 drakägget - Jojo kan du gå ut och plocka lite ved till brasan frågade mamma - Okej jag kommer sa jag Å föresten jag heter Jojo och jag är 11 år jag bor i ett rike som kallas älvänka

Läs mer

ÄR DET ALLTID BRA ATT HÖRA?

ÄR DET ALLTID BRA ATT HÖRA? ÄR DET ALLTID BRA ATT HÖRA? Den här uppgiften börjar med att du läser ett utdrag från romanen Talk Talk av TC Boyle. Boken handlar bland annat om Dana som är döv och hur hennes familj och pojkvän uppfattar

Läs mer

Jag tog några mackor och lite saft och sa att vi skulle sitta på bryggan och fika. Vi gick ner till bryggan och fikade och pratade.

Jag tog några mackor och lite saft och sa att vi skulle sitta på bryggan och fika. Vi gick ner till bryggan och fikade och pratade. Huset Huset är precis så stort som på bilden pappa visade oss. Det ligger i utkanten av det lilla samhället på en kulle. Vart man än tittar ser man granskog eller vatten. Mörk och tät som i sagorna. Det

Läs mer

Kapitel 1 Hej! Jag heter Jessica Knutsson och jag går på Storskolan. Jag är nio år. Jag har blont hår och små fräknar. Jag älskar att rida.

Kapitel 1 Hej! Jag heter Jessica Knutsson och jag går på Storskolan. Jag är nio år. Jag har blont hår och små fräknar. Jag älskar att rida. Kapitel 1 Hej! Jag heter Jessica Knutsson och jag går på Storskolan. Jag är nio år. Jag har blont hår och små fräknar. Jag älskar att rida. Min bästa kompis heter Frida. Frida och jag brukar leka ridlektion

Läs mer

som ger mig en ensam känsla. Fast ibland så känns det som att Strunta i det.

som ger mig en ensam känsla. Fast ibland så känns det som att Strunta i det. Huset är precis så stort och som på bilden pappa visade oss. Det ligger i utkanten av det lilla samhället på en kulle. Vart man än tittar ser man granskog. Mörk och tät som i sagorna. Det är så tyst på

Läs mer

Ja jag la bort den sa mamma. Den ligger i mitt rum sa mamma. Kan du vara kvar i luren? En liten stund sa mamma. Men pappa är ju borta i en månad och

Ja jag la bort den sa mamma. Den ligger i mitt rum sa mamma. Kan du vara kvar i luren? En liten stund sa mamma. Men pappa är ju borta i en månad och Jag och min morbror. Jag var hemma själv och satt i soffan. Jag har inget och göra. Vart är tv kontrollen någonstans? Har mamma tagit bort kontrollen? Jag får väl leta sa jag med en suck. Ring ring, är

Läs mer

Kap.1 Packning. - Ok, säger Elin nu måste vi sätta fart för båten går om fem timmar!

Kap.1 Packning. - Ok, säger Elin nu måste vi sätta fart för båten går om fem timmar! Kap.1 Packning Hej jag heter Elin. Jag och min pojkvän Jonathan ska till Gotland med våra kompisar Madde och Markus. Vi håller på att packa. Vi hade tänkt att vi skulle tälta och bada sedan ska vi hälsa

Läs mer

Någon som redan hade växt, det var Björnkram. Men han hade växt under vintern. Han hade alltid varit större än Springer Med Vinden men nu var han

Någon som redan hade växt, det var Björnkram. Men han hade växt under vintern. Han hade alltid varit större än Springer Med Vinden men nu var han Någon som redan hade växt, det var Björnkram. Men han hade växt under vintern. Han hade alltid varit större än Springer Med Vinden men nu var han huvudet längre och nästan dubbelt så bred. Springer Med

Läs mer

BERÄTTARFESTIVALEN SKELLEFTEÅ APRIL. Skellefteå skriver. 3 Det vardagliga vansinnet. En berättelse från Skellefteå

BERÄTTARFESTIVALEN SKELLEFTEÅ APRIL. Skellefteå skriver. 3 Det vardagliga vansinnet. En berättelse från Skellefteå BERÄTTARFESTIVALEN SKELLEFTEÅ 2013 22-28 APRIL Skellefteå skriver # 3 Det vardagliga vansinnet En berättelse från Skellefteå Författaren & Skellefteå berättarförening 2013 Tryck: Skellefteå Tryckeri, april

Läs mer

En olydig valp. Publicerat med tillstånd Puzzel på valpkurs Text Isabelle Halvarsson Bild Margareta Nordqvist Bonnier Carlsen 2011

En olydig valp. Publicerat med tillstånd Puzzel på valpkurs Text Isabelle Halvarsson Bild Margareta Nordqvist Bonnier Carlsen 2011 En olydig valp Det var en varm dag fram på höstkanten. I en bil satt den lilla jack russell-valpen Puzzel. Hon var en terrier och rätt så envis av sig. När dörren öppnades slank hon snabbt ut. Tyst som

Läs mer

De gröna demonerna. Jorden i fara, del 2

De gröna demonerna. Jorden i fara, del 2 De gröna demonerna Jorden i fara, del 2 KG Johansson SMAKPROV Publicerad av Molnfritt Förlag Copyright 2014 Molnfritt Förlag Den fulla boken har ISBN 978-91-87317-35-4 Boken kan laddas ned från nätbutiker

Läs mer

enkelt superläskigt. Jag ska, Publicerat med tillstånd Fråga chans Text Marie Oskarsson Bild Helena Bergendahl Bonnier Carlsen 2011

enkelt superläskigt. Jag ska, Publicerat med tillstånd Fråga chans Text Marie Oskarsson Bild Helena Bergendahl Bonnier Carlsen 2011 Kapitel 1 Det var alldeles tyst i klass 2 B. Jack satt med blicken envist fäst i skrivboken framför sig. Veckans Ord var ju så roligt Han behövde inte kolla för att veta var i klassrummet Emilia satt.

Läs mer

Den kidnappade hunden

Den kidnappade hunden Den kidnappade hunden Lisa, Milly och Kajsa gick ner på stan med Lisas hund Blixten. Blixten var det finaste och bästa Lisa ägde och visste om. När de var på stan gick de in i en klädaffär för att kolla

Läs mer

Bussarna kommer gå (allting rullar på). Dagen då mitt hjärta slutar slå. Bussarna kommer gå (allting rullar på). Dagen då mitt hjärta slutar slå.

Bussarna kommer gå (allting rullar på). Dagen då mitt hjärta slutar slå. Bussarna kommer gå (allting rullar på). Dagen då mitt hjärta slutar slå. ALBUM: NÄR JAG DÖR TEXT & MUSIK: ERICA SKOGEN 1. NÄR JAG DÖR Erica Skogen När jag dör minns mig som bra. Glöm bort gången då jag somna på en fotbollsplan. När jag dör minns mig som glad inte sommaren då

Läs mer

Max, var är du? LÄSFÖRSTÅELSE MARIA FRENSBORG ARBETSMATERIAL FÖR LÄSAREN

Max, var är du? LÄSFÖRSTÅELSE MARIA FRENSBORG ARBETSMATERIAL FÖR LÄSAREN ARBETSMATERIAL FÖR LÄSAREN MARIA FRENSBORG LÄSFÖRSTÅELSE kapitel 1 scouterna(sid 3, rad 8), grupp för ungdomar som tycker om naturen försvunnen (sid 3, rad10), borta parkeringen (sid 4, rad 1), där man

Läs mer

Från bokvagn såg jag att det var ganska mörkt ute sen sprang jag till

Från bokvagn såg jag att det var ganska mörkt ute sen sprang jag till 1 De mystiska drakägget Kapitel 1 Jag vaknade upp tidigt jag vaknade för att det var så kallt inne i vår lila stuga. Jag var ganska lång och brunt hår och heter Ron. Jag gick ut och gick genom byn Mjölke

Läs mer

Facit Spra kva gen B tester

Facit Spra kva gen B tester Facit Spra kva gen B tester En stressig dag B 1 Pappan (mannen) låser dörren. 2 Han handlar mat efter jobbet. 3 Barnen gråter i affären. 4 Han diskar och tvättar efter maten. 5 Han somnar i soffan. C 1

Läs mer

Inplaceringstest A1/A2

Inplaceringstest A1/A2 SVENSKA Inplaceringstest A1/A2 Välj ett ord som passar i meningen. Skriv inte det! Ring in bokstaven med det passande ordet! Exempel: Smöret står i kylskåpet. a) om b) på c) i d) från Svar c) ska ringas

Läs mer

Lgr 11 - Centralt innehåll och förmågor som tränas: Lgrs 11 - Centralt innehåll och förmågor som tränas:

Lgr 11 - Centralt innehåll och förmågor som tränas: Lgrs 11 - Centralt innehåll och förmågor som tränas: SIDAN 1 Vad handlar boken om? Boken handlar om Mimmi. Hennes hund, Bonita, rymmer efter att ha blivit rädd när en polisbil kör förbi, med sirenerna på. Polisbilen jagar en motorcykel. Mimmis mamma berättar,

Läs mer

ABC klubben. Historiestund med mormor Asta. Av Edvin Bucht. Djuptjärnsskolan Kalix

ABC klubben. Historiestund med mormor Asta. Av Edvin Bucht. Djuptjärnsskolan Kalix ABC klubben Historiestund med mormor Asta Av Edvin Bucht 3a Djuptjärnsskolan Kalix Nu är Lea, Jacob och Dennis på väg till sin mormor, Asta som hon heter. Dom körde från orten Kalix, till deras mormor,

Läs mer

Nell 5A Ht-15. Kapitel 1 Drakägget

Nell 5A Ht-15. Kapitel 1 Drakägget 1 Kapitel 1 Drakägget Jag vaknade på morgonen. Fåglarna kvittrade och solen lyste. Jag gick ut ur den trasiga fula dörren. Idag var det en vacker dag på gården. Jag satte mig på gräset vid min syster.

Läs mer

Innehållsförteckning. Kapitel 1 Olle

Innehållsförteckning. Kapitel 1 Olle Innehållsförteckning Kap 1 Olle sida 2 Kap 2 Blomplockning i nationalparken sida 3 och 4 Kap 3 Bankrånet sida 5 Kap 4 Rättegången sida 6 Kap 5 videogranskningen sida 7 Kap 6 Den rätta rättegången sida

Läs mer

Marie Oskarsson Helena Bergendahl

Marie Oskarsson Helena Bergendahl Marie Oskarsson Helena Bergendahl Kapitel 1 Det var alldeles tyst i klass 2 B. Jack satt med blicken envist fäst i skrivboken framför sig. Veckans Ord var ju så roligt Han behövde inte kolla för att veta

Läs mer

Stefan hade inte hängt med, det tog ett ögonblick innan han kunde svara. Öh från Sverige? Pojken fick en rynka mellan ögonbrynen, lät lite irriterad

Stefan hade inte hängt med, det tog ett ögonblick innan han kunde svara. Öh från Sverige? Pojken fick en rynka mellan ögonbrynen, lät lite irriterad BARCELONA 2008 Stefan och Karin hade skaffat mobiltelefonen nästan genast när de anlände till Barcelona drygt en månad tidigare. De hade sedan dess haft den inom räckhåll alla dygnets timmar, varit måna

Läs mer

Publicerat med tillstånd Tidningsmysteriet Text Martin Widmark Bild Helena Willis Bonnier Carlsen 2005

Publicerat med tillstånd Tidningsmysteriet Text Martin Widmark Bild Helena Willis Bonnier Carlsen 2005 Kapitel 3 är de kommer ut från Pia Penn-Tax rum, frågar Lasse: Varför var Marklund så stressad? Och varför river han i fotografens lådor, säger Maja. De tittar på nästa dörrskylt: Sigge Jansson reporter,

Läs mer

Den Magiska dörren av Tilde och Saga Illustrationer av Tilde

Den Magiska dörren av Tilde och Saga Illustrationer av Tilde Den Magiska dörren av Tilde och Saga Illustrationer av Tilde Kapitel 1 Dörren Hej jag heter Carli och jag är 9 år. Min skola heter Nyckelpigan. Min kompis tycker jag om, hon heter Marie. Vi är rädda för

Läs mer

Publicerat med tillstånd Hjälp! Jag gjorde illa Linn Text Jo Salmson Bild Veronica Isaksson Bonnier Carlsen 2012

Publicerat med tillstånd Hjälp! Jag gjorde illa Linn Text Jo Salmson Bild Veronica Isaksson Bonnier Carlsen 2012 Hjälp! Jag Linn gjorde illa hjälp! jag gjorde illa linn Text: Jo Salmson 2012 Bild: Veronica Isaksson 2012 Formgivare: Sandra Bergström Redaktör: Stina Zethraeus Repro: Allmedia Öresund AB, Malmö Typsnitt:

Läs mer

hennes kompisar, dom var bakfulla. Det första hon säger när jag kommer hem är: -Vart har du varit? - På sjukhuset Jag blev så ledsen så jag började

hennes kompisar, dom var bakfulla. Det första hon säger när jag kommer hem är: -Vart har du varit? - På sjukhuset Jag blev så ledsen så jag började Blodfrost Värsta samtalet jag någonsin fått. Det hände den 19 december. Jag kunde inte göra någonting, allt stannade, allt hände så snabbt. Dom berättade att han var död, och allt började så här: Det var

Läs mer

1. Låt mej bli riktigt bra

1. Låt mej bli riktigt bra 1. Låt mej bli riktigt bra Rosa, hur ser en vanlig dag i ditt liv ut? Det är många som är nyfikna på hur en världsstjärna har det i vardagen. Det börjar med att min betjänt kommer in med frukost på sängen.

Läs mer

Lyssna på personerna som berättar varför de kommer försent. Du får höra texten två gånger. Sätt kryss för rätt alternativ.

Lyssna på personerna som berättar varför de kommer försent. Du får höra texten två gånger. Sätt kryss för rätt alternativ. Höra 1 Varför kommer de för sent? Lyssna på personerna som berättar varför de kommer försent. Du får höra texten två gånger. Sätt kryss för rätt alternativ. A Ursäkta mig, jag skyndade mig så mycket jag

Läs mer

Ellie och Jonas lär sig om eld

Ellie och Jonas lär sig om eld Ellie och Jonas lär sig om eld Ellie och Jonas lär sig om eld Textbearbetning: Boel Werner Illustrationer: Per Hardestam 2005 Räddningsverket, Karlstad Enheten för samhällsinriktat säkerhetsarbete Beställningsnummer:

Läs mer

Gå vidare. Elsa Söderberg åk 6 Österbyskolan

Gå vidare. Elsa Söderberg åk 6 Österbyskolan Gå vidare Elsa Söderberg åk 6 Österbyskolan Förutom smärtan och sjukhuset så känns det rätt konstigt. Hela min familj sitter runt mig, tittar på mig och är bara tysta. Mitt namn är Lyra Locker och jag

Läs mer