MEDDELANDE TILL LEDAMÖTERNA

Transkript

1 Europaparlamentet Utskottet för framställningar MEDDELANDE TILL LEDAMÖTERNA Ärende: Framställning nr 1930/2014, ingiven av Elena Skoko, italiensk medborgare, för CreAttivaMenteOstetriche och Associazione Nazionale Ostetriche Parto a Domicilio e Casa Maternità, och undertecknad av ytterligare två personer, om barnmorskor i Italien 1. Sammanfattning av framställningen Framställarna har ingett ett klagomål på grund av den italienska lagstiftningens bristande överensstämmelse med Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG om erkännande av yrkeskvalifikationer, särskilt avsnitt 6, artiklarna 40 och 42 om barnmorskeyrket. I artikel 40 i direktivet föreskrivs kraven för barnmorskeutbildning, medan artikel 42 innehåller en beskrivning av deras yrkesverksamhet. I den senare artikeln föreskrivs att medlemsstaterna ska se till att barnmorskorna får tillträde till och rätt att utöva viss verksamhet. Framställarna klagar över att beskrivningen av dessa verksamheter i en språkversion (engelska) av direktivet skiljer sig från en annan (italienska), vilket skapar förvirring och rättsosäkerhet. Till följd av detta kan barnmorskeyrket inte utövas ordentligt i Italien, eftersom det leder till vissa avvikelser i det praktiska genomförandet, vilket beskrivs ingående i framställningen. Framställarna efterlyser en översyn och språklig rättelse. 2. Tillåtlighet Framställningen förklarades tillåtlig den 23 juni Kommissionen har uppmanats att lämna upplysningar (artikel i arbetsordningen). 3. Kommissionens svar, mottaget den 18 december 2015 Barnmorskor är ett av de sju sektorsyrken 1 för vilka de lägsta utbildningskraven har harmoniserats på EU-nivå. Direktiv 2005/36/EG om erkännande av yrkeskvalifikationer 1 Det vill säga läkare, sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, tandläkare, farmaceut, barnmorska, veterinär och arkitekt. CM\ doc PE v01-00 Förenade i mångfalden

2 innehåller ett antal bestämmelser som rör denna fråga. Framställaren för flera olika frågor på tal, nämligen 1) att den italienska lagstiftningen sägs vara oförenlig med den rätt att utöva vissa verksamheter som barnmorskorna garanteras i direktivet och med deras nivå av självständighet, 2) påstådda begränsningar av barnmorskornas rätt att tillhandahålla tjänster som ersätts av den nationella sjukförsäkringen och begränsningar av tillhandahållandet av barnmorsketjänster i hemmen (eftersom barnmorskor inte får köpa de ampuller med oxytocin som behövs) och 3) påstådda brister i den officiella översättningen av artikel 42.2 f i direktiv 2005/36/EG till italienska. Vad gäller den första punkten anges det i själva verket i artikel 42.2 i direktivet att medlemsstaterna ska se till att barnmorskorna åtminstone får tillträde till den minimiuppsättning verksamheter som förtecknas i den artikeln. Det är på den förteckningen som framställarna har baserat sitt påstående, som i allt väsentligt går ut på att barnmorskor fullt självständigt ska kunna följa graviditeter och förlossningar och tillhandahålla mödravård efter förlossning, alltså att de inte på förhand ska behöva samråda med en gynekolog. Framför allt gör framställarna gällande att det italienska dekretet nr 206/2007 av den 3 november 2007 inte på vederbörligt sätt införlivat de barnmorskeverksamheter som avses i artikel 42.2 b i direktiv 2005/36/EG, (där det talas om att [d]iagnostisera graviditet och övervaka en normal graviditet; utföra de undersökningar som krävs för att övervaka en normal graviditetsutveckling ), eftersom italienska barnmorskor får övervaka endast sådana graviditeter som dessförinnan av en auktoriserad yrkesperson inom hälso- och sjukvård diagnostiserats som normala. Först och främst ska det noteras att den förteckning över ett minimum av verksamheter som fastställs i artikel 42.2 i direktivet inte hindrar medlemsstaterna att besluta att vissa av dessa yrkesverksamheter kan utövas tillsammans med andra yrkespersoner inom hälso- och sjukvård (till exempel att både läkare och barnmorskor kan få diagnostisera graviditeter eller identifiera tecken på onormal utveckling). I artikel 42.2 b överlåts det dock åt var och en medlemsstat att själv besluta om vilken yrkesperson inom hälso- och sjukvård som i sista hand ska få fatta beslut om huruvida en graviditet kan betecknas som normal och således under betryggande former övervakas av en barnmorska. Eftersom de ifrågavarande verksamheterna inte harmoniserats (i det här fallet i fråga om valet av vilken yrkesperson inom hälso- och sjukvård som i sista hand ska få fatta beslut om huruvida en graviditet kan betecknas som normal, enligt direktiv 2005/36/EG) är det Europeiska domstolens etablerade rättspraxis att medlemsstaterna fortsättningsvis har fria händer med att fastställa villkoren för att någon viss verksamhet ska få inledas eller utövas på deras territorium Av detta följer att kommissionen anser att artikel 48 b i det italienska dekretet nr 206/2007 av den 3 november 2007, där det krävs att graviditeter ska diagnostiseras av medicinsk personal som normala innan de får följas av en barnmorska, inte strider mot artikel 42.2 b i direktiv 2005/36/EG. Kommissionen ser inte heller någon uppenbar motstridighet mellan å ena sidan de ovannämnda italienska föreskrifterna och å andra sidan artikel 42.2 g, där barnmorskor ges rätt att [k]änna igen varningssignaler om onormala tillstånd hos modern eller barnet, som kräver att läkare ingriper, och vid behov bistå denne; vidta nödvändiga krisåtgärder när läkare inte finns till hands, särskilt manuellt avlägsnande av placenta, eventuellt följt av manuell undersökning av livmodern. Såsom det redan konstaterats innebär rätten för barnmorskor att PE v /2 CM\ doc

3 känna igen varningssignaler om onormala tillstånd inget hinder för medlemsstaterna att kräva att det ska vara en läkare som i sista hand beslutar om huruvida graviditeten är normal. I detta sammanhang må nämnas att idén om barnmorskornas självständighet nyligen har återspeglats i de lägsta utbildningskrav för barnmorskor som anges i det ändrade direktivet om erkännande av yrkeskvalifikationer. Den 18 januari 2014 trädde det reviderade direktivet (ändrat genom direktiv 2013/55/EU) i kraft, och det måste införlivas i medlemsstaternas lagstiftning senast den 18 januari Bland annat har minimikraven på barnmorskornas kunskaper och färdigheter uppgraderats. Dessa inbegriper nu den ändrade artikel 40.3 d, där det fastställs att en barnmorska ska ha tillräcklig klinisk erfarenhet för att självständigt och på eget ansvar kunna utöva sitt yrke. Detta nya krav i det ändrade direktivet kommer att göra medlemsstaterna skyldiga att se till att barnmorskornas utbildning gör att de kan arbeta självständigt. Dessa nya ändringar kommer dock inte att påverka varje medlemsstats befogenhet att bestämma hur uppgifterna ska fördelas mellan yrkesfolk inom hälso- och sjukvården. Framför allt får medlemsstaterna fortsätta att bestämma om de barnmorskeverksamheter som förtecknas i artikel 42.2 b i direktivet kan delas med annan medicinsk personal, och om vem som i sista hand ska få bestämma om graviditeten är normal. För det andra, när det gäller de påstådda begränsningarna av barnmorskornas rätt att tillhandahålla tjänster som kan ersättas av den nationella sjukförsäkringen och begränsningar av tillhandahållandet av barnmorsketjänster i hemmen (eftersom barnmorskor inte får köpa de ampuller med oxytocin som behövs) torde man notera att direktiv 2005/36/EG inte innehåller några särskilda bestämmelser om dessa frågor. Detta bör bedömas mot bakgrund av bestämmelserna i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), och framför allt mot bakgrund av dessa bestämmelser om etableringsfriheten (artikel 49 i EUFfördraget) och friheten att tillhandahålla tjänster (artikel 57 i EUF-fördraget), och utgående från Europeiska domstolens vedertagna rättspraxis. Enligt EU-domstolen måste medlemsstaterna följa bestämmelserna om friheterna på den inre marknaden, eftersom dessa bestämmelser förbjuder medlemsstaterna att införa eller behålla omotiverade begränsningar av utövandet av dessa friheter. 1 När det mer specifikt gäller etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster inom hälso- och sjukvården har EU-domstolen uppgett att medlemsstaterna har stor handlingsfrihet i fråga om den nivå som de vill ha på folkhälsoskyddet och hur de vill uppnå denna skyddsnivå. I domstolens rättspraxis fastställs också att offentliga vårdinrättningar och offentlig vårdinfrastruktur kan omfattas av detaljplanering i medlemsstaterna. Det kan innefatta krav på förhandstillstånd för nya tjänsteleverantörer, om detta är nödvändigt för att fylla eventuella luckor i tillgången till offentliga vårdtjänster och för att undvika dubblering av strukturer, i syfte att garantera att utbudet av offentliga vårdtjänster är anpassat till befolkningen (domar i de förenade målen C-570/07 och C-571/07, Blanco Pérez, punkt 70, och C 169/07, Hartlauer, punkt 52). 1 Se till exempel målen C-108/96, Mac Quen, punkt 24, och C-294/00 Grabner, punkt 39. CM\ doc 3/3 PE v01-00

4 Av rättspraxis följer också att medlemsstaterna får göra undantag från principen om fri rörlighet, genom åtgärder som bidrar till målet om att bevara en väl avvägd hälso- och sjukvårdstjänster av god kvalitet, och till målet om att förebygga risken för allvarlig skada på det sociala trygghetssystemet 1. Framställarna hävdar att italienska barnmorskor får ordinera nödvändiga undersökningar i samband med en graviditet, men att dessa tjänster inte är berättigade till ersättning från den nationella hälso- och sjukvården, vilket innebär att italienska barnmorskor i själva verket hindras tillhandahålla dessa tjänster. Dessutom påpekar framställaren att det enligt italiensk lag är förbjudet för barnmorskor som assisterar vid hemförlossningar att ha med sig sådana oxytocinampuller som inte kan köpas i öppna handeln (de finns att tillgå bara inom sjukhusen). Därför kan barnmorskor inte få vad de behöver och kommer följaktligen att hindras i sin rätt att utöva barnmorskeyrket. När det gäller de påstådda begränsningarna av barnmorskornas rätt att tillhandahålla tjänster som kan ersättas av den nationella sjukförsäkringen är att säga att de kan vara motiverade, av omsorg om utgiftskontrollen och för att, i möjligaste mån, eventuellt slöseri med ekonomiska resurser ska förhindras. När det gäller begränsningarna av tillhandahållandet av barnmorsketjänster i hemmen är att säga att de kan vara motiverade, av omsorg om att oxytocinampullerna ska användas på lämpligt sätt. Därför måste de ses mot bakgrund av målen om att bevara en väl avvägd hälsooch sjukvårdstjänster av god kvalitet. Utgående från framställarnas uppgifter och mot bakgrund av den långtgående handlingsfrihet som medlemsstaterna har att organisera sin offentliga hälso- och sjukvård, anser kommissionens avdelningar inte att Italiens lag bryter mot unionslagstiftningen, framför allt inte mot friheten att tillhandahålla tjänster och etableringsfriheten. När det slutligen gäller påstådda brister i den officiella översättningen av direktiv 2005/36/EG till italienska (närmare bestämt direktivets artikel 42.2 f) kommer kommissionens avdelningar att gå igenom situationen med de specialiserade översättningstjänsterna, och, vid behov, att ta initiativ till rättelser av lagstiftningstexten. Slutsats Mot bakgrund av det ovansagda och utgående från de uppgifter som finns att tillgå anser kommissionen att artikel 48 b i det italienska dekretet nr 206/2007 av den 3 november 2007, där det krävs att graviditeter ska diagnostiseras av medicinsk personal som normala innan de får följas av en barnmorska, inte strider mot artikel 42.2 b och g i direktiv 2005/36/EG. När det gäller andra frågor som tas upp av framställarna (begränsningar av barnmorskornas rätt att tillhandahålla tjänster som kan ersättas av den nationella sjukförsäkringen och begränsningar av tillhandahållandet av barnmorsketjänster i hemmen (eftersom barnmorskor inte får köpa de ampuller med oxytocin som behövs) torde man notera att direktiv 2005/36/EG kan kommissionen inte se någon överträdelse av unionslagstiftningen, framför allt inte av friheten att tillhandahålla tjänster och etableringsfriheten. 1 Se mål C-169/07, Hartlauer, punkt 47. PE v /4 CM\ doc

5 När det gäller påstådda brister i den officiella översättningen av direktiv 2005/36/EG till italienska (närmare bestämt direktivets artikel 42.2 f) kommer kommissionens avdelningar att gå igenom situationen med de specialiserade översättningstjänsterna, och, vid behov, att ta initiativ till rättelser av lagstiftningstexten. CM\ doc 5/5 PE v01-00