Svensk Försäkrings rapportserie Omvärldsbeskrivning Trender i omvärlden så påverkas försäkringsbranschen

Transkript

1 Svensk Försäkrings rapportserie Omvärldsbeskrivning 2013 Trender i omvärlden så påverkas försäkringsbranschen

2 INNEHÅLLsförteckning Förord... 3 Sammanfattning och slutsatser Stor osäkerhet om den ekonomiska utvecklingen Ingen tydlig lösning i sikte för eurokrisen Osäkra konjunkturutsikter globalt Även i Sverige är utvecklingen osäker Låga räntor pressar försäkringsföretagen Stora politiska utmaningar Mitt i regleringsvågen Ny tillsyn och lagstiftningsprocess Konsten att undvika en ny finanskris Osäkra verksamhetsförutsättningar ställer försäkringsföretagen inför stora utmaningar Förtroende och konsumentinformation Ökade krav på konsumentinformation Regelkrav i konflikt med kundbehov Hållbart företagande De svenska välfärdssystemen i förändring Socialförsäkringen under utredning Allt mer accepterat med försäkringslösningar för välfärdstjänster En tydlig ansvarsfördelning är nödvändig Försäkringsföretagens möjligheter att hantera risk Försäkring kräver tillgång till information Ökade integritetskrav Kraven på försäkring ökar Klimatförändringar påverkar riskhanteringen... 58

3 Förord Omvärldsbevakning är en kontinuerlig och viktig del i Svensk Försäkrings verksamhet. En gång om året skriver vi en mer utförlig rapport i ämnet. Det är den rapporten den elfte i ordningen, men den första som publiceras som presenteras här. Rapporten består av fem kapitel som var och ett representerar ett eget tema: Den ekonomiska utvecklingen Den politiska utvecklingen Förtroende och konsumentinformation De svenska välfärdssystemen Försäkringsföretagens möjligheter att hantera risk För varje tema försöker vi identifiera trender, händelser och aktörer på både kort och lång sikt. Vi tittar dels på sådant som händer i samhället och som påverkar försäkringsföretagen utifrån, dels på sådant som händer inom branschen och som kan påverka kunders krav och konkurrensen på finansmarknadsområdet. Det ska framhållas att rapporten inte utgör en heltäckande beskrivning utan fokuserar på sådana skeenden som nu kan bedömas vara av större betydelse för branschen och därmed för Svensk Försäkrings arbete. Stockholm i december 2012 Sara Bergström, ekonom, Svensk Försäkring Marie Hosinsky, ekonom, Svensk Försäkring Kristina Ström Olsson, ekonom, Svensk Försäkring 3

4 Sammanfattning och slutsatser Stor osäkerhet om den ekonomiska utvecklingen De framtida konjunkturutsikterna i Sverige och resten av världen är ytterst osäkra. Den främsta orsaken är den europeiska skuldkrisen. Trots flera stora räddningspaket och betydande budgetåtstramningar i flera länder finns det fortfarande inga långsiktigt trovärdiga lösningar på plats. Det råder fortfarande stor osäkerhet om och hur de statsfinansiellt svaga länderna ska lyckas hantera sina budget- och skuldproblem. Dessutom är banksektorn i flera euroländer i behov av kapitaltillskott. Förhoppningarna står nu till den föreslagna europeiska bankunionen och EU:s nya permanenta krisfond ESM, men det finns betydande politiska problem som måste övervinnas innan ett sådant lösningspaket kan komma på plats. De politiska åtgärdspaketen för att lugna de finansiella marknaderna har varit många under åren efter finanskrisen. Stabilitetsproblemens djup och räckvidd pressar medlemsstaternas ledare till allt mer vittomfattande åtgärder, där krisfonderna sväller i storlek och ansvar och där den demokratiska kontrollen av processer och institutioner riskerar att bli allt mer lidande. De överstatliga inslagen blir allt fler. Regleringsmiljöerna förändras Efter finanskrisen följde en våg av regleringar som ännu inte har nått sin kulmen. Utöver nya och omarbetade regelverk har även regleringsmiljöerna förändrats. Initiativen till ny reglering kommer nu allt oftare från globala institutioner som G20 och FSB (Financial Stability Board). I EU-systemet har Lissabonfördraget medfört en förskjutning av maktförhållandena mellan EU-kommissionen och medlemsländerna å ena sidan, och Europaparlamentet å andra sidan, där Europarlamentet har blivit starkare i fråga om både formell och reell makt. Etableringen av de europeiska tillsynsmyndigheterna på det finansiella området innebär nya arbetssätt för den nationella lagstiftaren och tillsynsmyn- 4

5 digheten. Processerna för beredning och förankring av nya regelverk är under utformning samtidigt som regelverken tar form. Det innebär i sin tur att metoder för påverkansarbete ändras. Antalet arenor som måste bevakas för att fånga information om nya initiativ och som fordrar aktivt påverkansarbete har blivit fler. Komplexa och detaljerade regelverk kan ge fel fokus De nya regleringarna blir alltmer komplexa och detaljerade. Den massiva mängden av regelverk och det uppdrivna tempot i lagstiftningsprocessen gör det dessutom svårt att överblicka de sammantagna konsekvenserna av regelverken. Saken blir inte bättre av att regelverken ofta är sammankopplade med varandra och att de konsekvensanalyser som presenteras i samband med lagförslagen sällan är heltäckande. Det finns dock en risk för att alltför komplexa och detaljerade regler får såväl tillsynsmyndigheter som finansinstitut att fokusera på att hantera reglerna i stället för att hantera riskerna i verksamheten. Regelkrav i konflikt med kundbehov Under den gångna sommaren konstaterade EU-kommissionen att den finansiella krisen har övergått till att bli en förtroendekris för konsumenterna gentemot den finansiella sektorn. Finanssektorn fyller en central funktion i samhället genom att den tillhandahåller en infrastruktur för finansiella transaktioner och riskhantering. Därför är det viktigt att finanssektorn arbetar för att återskapa förtroendet. Men EU-kommissionens uttalande kan också ses som en del av en bredare trend både internationellt och nationellt, där vi ser en ökad vilja från statsmakternas sida att visa politisk handlingskraft genom regleringar och andra ingripanden. Denna trend underblåses av att allt större delar av det offentliga ansvaret för medborgarnas trygghet läggs över på den privata marknaden, och att det politiska ansvaret därmed kommer att inskränkas till reglering och tillsyn. Det är därför inte så förvånande att vi ser ett ökat intresse hos politiker för konsumentfrågor. Det har bl.a. lett till att politiker har börjat ifrågasätta utformningen av produkter på ett sätt som man inte har gjort tidigare. 5

6 Det har även lett till en ökad detaljreglering kring vilken information som ska lämnas till konsumenterna. För försäkringsbolagen handlar det om att väga dessa krav på detaljer vid köp mot de möjligheter som kunden har att tillgodogöra sig informationen. En svårighet är att regleringen är inriktad på den information som konsumenten ska få i själva valsituationen och information om utvecklingen av produkten. Det är mycket lite fokus på att identifiera konsumentens riskbenägenhet och vilket behov som den finansiella produkten ska fylla. De svenska välfärdsystemen i förändring De svenska välfärdssystemen står inför stora utmaningar till följd av en ändrad befolkningsstruktur. En allt större andel äldre individer kommer att innebära allt mer ansträngda offentliga finanser. Det gäller såväl kostnader för sjukvård och äldreomsorg, som för pensioner. Försörjningsbördan för den sjunkande andelen yrkesverksamma kommer att stiga. Kostnadsökningen accentueras av att medborgarnas krav på vård och omsorg ökar till följd av höjd levnadsstandard, högre disponibel inkomst och medicinteknisk utveckling. Det kommer därför att krävas tuffa prioriteringar inom vård och omsorg i framtiden för att välfärdssystemen ska fungera trots begränsade möjligheter för staten att tillgodose den ökade efterfrågan med skattemedel. Det kan även bli fråga om att pröva alternativa finansieringslösningar. Den privata sjukvårdsförsäkringen är ett exempel på ett sådant initiativ. Ett område där balansen mellan offentlig och privat sektor redan har flyttats i privat riktning är inom socialförsäkringen, där inkomsttryggheten i händelse av arbetsskada, sjukfrånvaro eller arbetslöshet i allt större utsträckning tryggas med kompletterande lösningar. Orsaken är främst att en allt större del av de inkomster som människor har, och vill försäkra, överskrider ersättningstaken i de offentliga försäkringarna. Kollektivavtalade och privata försäkringslösningar kompletterar således redan i dag de offentliga trygghets- och välfärdssystemen. Det är dock viktigt att fördelningen av ansvaret mellan det offentliga och det privata förtydligas. Det är en förutsättning för att försäkringsföretag ska kunna 6

7 beräkna vilket åtagande en försäkring innebär. Det klargör även för individerna vilka ekonomiska risker som staten skyddar dem mot och vilka som de måste skydda sig mot på egen hand. Kraven på försäkring ökar Försäkringssektorn spelar en viktig roll i samhället som ett skyddsnät. Från såväl politiker som allmänhet finns ökade krav på att försäkring ska erbjudas fler individer och även täcka nya risker. Därmed uppstår det också lätt kritik mot försäkringsbranschen i de fall de försäkringsmässiga principerna inte går hand i hand med de önskemål som finns. Försäkringsbranschens utmaning de närmaste åren bli att försöka möta de behov som finns på marknaden, samtidigt som försäkringsmässigheten inte undergrävs. En förutsättning för försäkring är också att försäkringsföretagen har tillräckligt med information om kunder för att kunna beräkna premien korrekt. I en försäljningssituation är försäkringsgivaren i underläge gentemot kunden i fråga om information. Denna obalans har lagstiftaren försökt att åtgärda genom att tillåta försäkringsföretagen att neka ersättning om kunder utelämnat viktig information för riskbedömningen (den s.k. upplysningsplikten). Saknas tillräckligt underlag kan det nämligen innebära att försäkringsföretaget accepterar risk mot en för låg ersättning och att risken delvis förs över till övriga försäkringstagare. Samtidigt höjs kritiska röster mot försäkringsföretagens hantering av personuppgifter ur ett integritetsperspektiv. Under senare år har såväl lagstiftaren som andra intressen i samhället ur flera olika perspektiv ifrågasatt försäkringsföretagens hantering av uppgifter som är knutna till de personer som försäkras. På europeisk nivå har det tagits ett antal initiativ som riskerar att leda till skärpt lagstiftning i framtiden, något som ytterligare försvårar och fördyrar företagens riskbedömning och skadereglering. I slutändan drabbar det kunderna i form av höjda premier och/ eller försämrade produkter. 7

8 1. Stor osäkerhet om den ekonomiska utvecklingen Ett stabilt finansiellt system är en av förutsättningarna för ekonomisk tillväxt. I spåren av finanskrisen arbetar politiker nu världen över för att öka stabiliteten i det finansiella systemet så att det ska kunna fylla sin roll i välfärdsutvecklingen. Samtidigt brottas EU och flera andra stora ekonomier med betydande ekonomiska problem. Den framtida konjunkturutvecklingen är därför just nu mycket osäker. Mycket beror på hur länderna förmår att hantera de utmaningar de står inför. 1.1 Ingen tydlig lösning i sikte för eurokrisen Den statsfinansiella krisen i euroområdet är nu inne på sitt tredje år. Krishanteringen innebär en svår balansgång mellan att öka stabiliteten i de enskilda ekonomierna, och därigenom i eurozonen, å ena sidan, och att skapa möjligheter för tillväxt å andra sidan. De värsta krisscenarierna på de finansiella marknaderna har hittills kunnat undvikas med hjälp av omfattande stödpaket från EU, ECB och IMF till de krisdrabbade länderna. ECB har dessutom stöttat banksektorn i eurozonen genom att förse dem med billiga krediter. 1 Grundproblemen i de värst drabbade länderna, med svag konkurrenskraft, hög arbetslöshet, bräckliga statsfinanser och risk för kreditförluster, kvarstår dock. Det gör att marknadens förtroende för att länderna ska lyckas hitta långsiktigt hållbara lösningar för sina statsfinansiella problem fortfarande inte har återvänt, vilket avspeglas i högre statsskuldsräntor för dessa länder jämfört med övriga EU-länder (se diagram 1). De politiska åtgärdspaketen för att lugna de finansiella marknaderna har varit många under åren efter finanskrisen. Stabilitetsproblemens djup 1 ECB har inom ramen för sitt program för Long Term Re-financing Operations (LTRO) lånat ut pengar till banker i eurozonen i två omgångar. I december 2011 lånade ECB ut 489 miljarder euro till 523 banker till en procents ränta i tre år. I februari 2012 lånade ECB ut ytterligare 530 miljarder euro till 800 banker i tre år (varav 313 miljarder var nyutlåning). 8

9 och räckvidd pressar medlemsstaternas ledare till allt mer vittomfattande åtgärder, där krisfonderna sväller i storlek och ansvar och där den demokratiska kontrollen av processer och institutioner riskerar att bli allt mer lidande. De överstatliga inslagen blir allt fler. Vid EU-toppmötet i slutet av juni i år enades euroländerna om att inrätta en bankunion i syfte att bryta det ömsesidiga beroendet mellan statsfinansiellt svaga länder och dåligt kapitaliserade banker. Detta innebär bl.a. att en ny europeisk bankinspektion inrättas under ledning av Europeiska centralbanken (ECB). Vidare ska EU:s räddningsfonder få möjlighet att köpa statsobligationer i syfte att sänka statsobligationsräntorna i till exempel Spanien och Italien till mer hållbara nivåer utan att länderna ifråga ska behöva åta sig strikta övervakningsprogram. Det senare är en avvägning som syftar till att ge utrymme för ekonomisk aktivitet och tillväxt. Dessutom ska euroområdets nya krisfond ESM få hjälpa krisdrabbade banker direkt. I dag är det länderna som ansöker om lån, som de i sin tur lånar ut till sina banker. Krisstöd ska även kunna ges till länder som sköter sig, men tillfälligt har svårt att låna på marknaden. Även ECB har deklarerat att de kan köpa statsobligationer om räddningsfonderna godkänt detta. Diagram 1. Statsobligationsräntor i valda länder, 10 år, jan 2007 okt 2012 Procent Tyskland Spanien 10 Grekland 5 Irland Italien 0 Jan 07 Jul 07 Jan 08 Jul 08 Jan 09 Jul 09 Jan 10 Jul 10 Jan 11 Jul 11 Jan 12 Jul 12 Portugal Källa: ECB Tyskland Spanien 9 Grekland Irland

10 Det återstår dock en rad politiska problem att lösa innan bankunionen kan komma på plats. EU-kommissionen pekar bland annat ut ett antal regleringar som måste beslutas innan förslaget om en bankunion kan genomföras. 2 Dessa handlar om nya kapitaltäckningsregler för kreditinstitut (CRD4/CRR), regler för bankers insättningsgaranti (DGS), och regler om hantering av banker i kris (recovery and resolution). Vad som kommer att gälla för bankerna i de länder som inte är del av den gemensamma valutan är också oklart. Det är svårt att sia om utgången för eurokrisen. Ytterst handlar det om hur skuldbördan ska fördelas mellan medlemsstaterna på kort och på längre sikt. Det är också lätt att inse att återhämtningen kommer att bli lång och smärtsam. För att få fart på tillväxten måste de krisande länderna förbättra konkurrenskraften genom att minska kostnaderna. Detta är en process som pågår, och som tar sig uttryck i massarbetslöshet och lönesänkningar för människor som har arbete. Den smärtsamma omställningen resulterar i dramatiska nedskärningar i offentliga välfärdssystem, något som riskerar leda till en utveckling av misär för utsatta delar av befolkningen och till politisk oro. En annan allvarlig effekt är att unga människor förlorar sin framtidstro. Redan nu kan man se att unga välutbildade flyttar till andra delar av Europa där möjligheterna att skapa ett gott liv är bättre. Detta är förvisso något som i grunden är bra, men om det sker i allt för stor utsträckning kan länder få problem med kompetensflykt (brain drain). Euroländerna måste också få bukt med de skuldberg som de byggt upp under lång tid (se diagram 2). Det är ingen lätt utmaning när konjunkturen viker och arbetslösheten skjuter i höjden (se diagram 3). Många länder står dessutom inför betydande demografiska utmaningar. Vissa euroländer behöver därför ha ganska höga tillväxttal bara för att hålla skuldkvoten, mätt som statsskuldens andel av BNP, konstant över tiden. 2 KOM 2012/512, A Roadmap towards a Banking Union, Communication from the Commission to the European parliament and the Council, 12 September

11 Diagram 2. Statsskuldens* utveckling i valda länder, % BNP Grekland Italien Irland Portugal Frankrike Storbritannien Tyskland Spanien * Offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld (Maastrichtskulden) EA17 Källa: Eurostat Diagram 3. BNP i valda länder, procentuell förändring, säsongsrensade kvartalsvärden, Procent Italien, Spanien, Portugal, Grekland och Irland Övriga euroområdet Källa: Konjunkturinstitutet, Konjunkturläget, augusti

12 Det kan illustreras av följande räkneexempel. 3 Anta att euroländerna får kontroll över sina statsfinanser och reducerar de primära budgetsaldona till noll under den kommande 10-årsperioden (linjärt över tiden). Anta också att ländernas finansieringskostnader och skuldprofiler är konstanta över tiden. Då finner man att exempelvis Frankrikes ekonomi måste växa med 5 procent per år i nominella termer för att skuldkvoten ska komma tillbaka till samma nivå som den är på i dag. Motsvarande siffror för Portugal och Spanien är 13 respektive 8 procent. 1.2 Osäkra konjunkturutsikter globalt EU är världens största ekonomi. Det innebär att tillväxten i världen påverkas av hur problemen i euroområdet utvecklas. Tillsammans bidrar EU, USA och Kina till mer än hälften av global BNP (i köpkraftsjusterade termer). Den fjärde största ekonomin är Indien, vars bidrag uppgår till 6 procent. 4 Den globala BNP-tillväxten har under 2012 varit fortsatt svag. En bidragande orsak är förstås eurokrisen, men även i USA har tillväxten bromsat in, liksom i de stora tillväxtländerna Kina, Indien och Brasilien. Enligt både regeringen och Konjunkturinstitutet (KI) väntas dock den globala tillväxten vända upp igen under 2013, för att sedan ta fart ytterligare 2014 (se tabell 1). 5 Dessa prognoser är emellertid förknippade med mycket stor osäkerhet och bygger på att euroländerna får den statsfinansiella krisen under kontroll och att USA kan bedriva en mer expansiv finanspolitik än hittills. Dessutom antas att flera av tillväxtländerna, t.ex. Kina och Brasilien, kan bedriva en mer expansiv finans- och penningpolitik under de kommande åren i syfte att stimulera ekonomin. I USA är det främst osäkerheten kring omfattningen av, och inriktningen på, finanspolitiken från 2013 och framåt som gör det svårt att sia om den framtida konjunkturutvecklingen. Vid årsskiftet löper en rad tillfälliga skattelättnader ut samtidigt som vissa automatiska kostnadsned- 3 Global Asset Allocation: Inflation or default: take your pick, HSBC, 29 juli IMF World Economic Outlook (WEO) Database, April 2012 edition. 5 Prop. 2012/13:01, Budgetpropositionen för 2013, samt Konjunkturinstitutet, Konjunkturläget, augusti

13 skärningar träder i kraft. Sammantaget beräknas åtstramningen motsvara över 600 miljarder dollar, eller motsvarande 4-5 procent av BNP. Effekterna på den amerikanska ekonomin skulle förstås bli betydande. Problemet är att det inte finns någon enighet i kongressen om hur detta ska hanteras. Därför råder det just nu stor osäkerhet om den framtida utvecklingen, även om de flesta bedömare räknar med att kongressen åtminstone delvis kommer att mildra effekterna. USA har även stora strukturella obalanser som måste hanteras på sikt. Den offentliga bruttoskulden beräknas uppgå till omkring 103 procent av BNP Motsvarande siffra för Sverige är 45 procent. Samtidigt fortsätter den amerikanska staten att gå med budgetunderskott. Frågan man ställer sig är hur länge denna utveckling kan fortsätta. Det finns även tecken på att Japans offentliga ekonomi är på väg mot vägs ände. Enligt Konjunkturinstitutet beräknas Japans offentliga bruttoskuld uppgå till ofattbara 220 procent av BNP Samtidigt finns inga budgetpolitiska åtstramningar i sikte. Statsbudgeten väntas snarare uppvisa ett underskott 2013 på hela 10 procent av BNP. Faktum är att den japanska staten gör av med dubbelt så mycket som den tar in i skatteintäkter. Mellanskillnaden finansieras med lån. Denna situation har varit möjlig eftersom den japanska statsskulden nästan uteslutande har finansierats av inhemskt sparandet, samtidigt som räntorna har varit extremt låga. Men nu finns det tecken på att detta kan vända. Japanska banker och pensionsbolag köper visserligen fortfarande japanska statspapper, med det kommer de inte att kunna göra länge till. Snart kommer pensionsutbetalningarna att överstiga pensionsinbetalningarna och pensionsfonderna kommer att behöva sälja delar av sina statspappersinnehav. Så har t.ex. redan skett för landets största pensionsfond som från och med i år har börjat nettosälja statspapper. Till detta kommer att Japan under de senaste 18 månaderna för första gången på mer än 30 år har haft underskott i utrikeshandeln till 6 OECD Economic Outlook 90 database, december

14 följd av att landet nu måste importera energi efter kärnkraftskatastrofen i Fukushima. Det kommer således inte längre vara möjligt för Japan att finansiera statsskulden till de låga räntenivåer som landet hittills har gjort. Tabell 1. BNP och KPI i världen Procentuell förändring BNP i OECD 1,9 1,6 1,8 2,2 2,5 2,6 BNP i tillväxtländer* 6,2 5,6 6,1 6,2 6,3 6,3 BNP i världen 3,8 3,4 3,8 4,2 4,4 4,5 KPI i OECD 2,9 2,3 2,0 1,9 2,0 2,1 KPI i världen 4,8 4,0 3,7 3,6 3,6 3,5 * Tillväxtländer definieras här som länder utanför OECD. Anm: BNP-siffrorna avser den kalenderkorrigerade utvecklingen uttryckt i fasta priser. Aggregaten beräknas med hjälp av köpkraftsjusterade vikter från IMF. Källa: Konjunkturinstitutet 1.3 Även i Sverige är utvecklingen osäker Stabila statsfinanser och sund finanspolitisk är grundförutsättningar för en stabil utveckling framöver i en liten öppen ekonomi som den svenska. Den svenska ekonomiska utvecklingen är intimt sammanknippad med hur statsskuldskrisen i euroområdet kommer att utvecklas, hur länge den består och hur den påverkar världsekonomin. En annan osäkerhetsfaktor är om tillväxten i USA blir lägre än beräknat, bl.a. till följd av finanspolitiska åtstramningar. Den svenska ekonomin har under 2012 saktat in, även om Sverige hittills har klarat sig relativt väl i den ekonomiska turbulensen jämfört med många andra länder. Enligt regeringen är konjunkturavmattningen temporär och tillväxten väntas vända upp igen till 2,7 procent 2013 och 14

15 3,7 procent (se tabell 2). En mer pessimistisk bedömning gör Konjunkturinstitutet som tror att tillväxten för 2013 blir 1,8 procent. 8 Även arbetsmarknaden påverkas av konjunkturförbättringen. För 2013 och framåt räknar regeringen med att arbetsmarknaden vänder upp igen och att arbetslösheten minskar i snabb takt, medan sysselsättningen stiger. Även här är Konjunkturinstitutet mer pessimistiskt och tror på en mer dämpad återhämtning. Tabell 2. BNP och andra nyckeltal Procentuell förändring BNP (BP) 3,9 1,6 2,7 3,7 3,5 3,0 BNP (KI) 3,9 1,3 1, BNP, kalenderkorrigerad (BP) 3,9 2,0 2,7 3,9 3,3 2,7 BNP, kalenderkorrigerad (KI) 3,9 1,7 1,8 2,8 2,8 2,5 Arbetslöshet (BP) 7,5 7,6 7,5 6,7 5,5 5,2 Arbetslöshet (KI) 7,5 7,6 7,9 7,7 7,0 6,6 KPI (BP) 3,0 1,0 1,2 1,7 2,4 2,6 KPI (KI) 3,0 1,1 0,8 1,3 2,2 2,5 Källor: Prop. 2012/13:1 och Konjunkturläget, augusti Svensk ekonomi är beroende av omvärlden både via exportsektorn och via de finansiella marknaderna (se diagram 4 för en bild av svensk varuexport fördelad på olika regioner). Konjunkturutvecklingen i Sverige beror därför till stor del på hur konjunkturen i omvärlden utvecklas. Den osäkerhet som präglar den globala ekonomin blir därför styrande även för Sverige. Både regeringen och Konjunkturinstitutet varnar för att deras bedömning är mycket osäker och att det finns en överhängande risk för att konjunkturutvecklingen kan bli betydligt svagare. 7 Prop 2012/13:01, Budgetpropositionen för Det bör noteras att KI inte hann få med regeringens förslag om ofinansierade åtgärder på 23 miljarder 2013 i sin augustiprognos. Enligt KI beräknas dessa åtgärder innebära ett par tiondelar procentenheter högre BNP-tillväxt 2013 och något lägre tillväxt jämfört med deras prognos. 15

16 Diagram 4. Svensk varuexport till olika regioner, jan juli % 21% 22% 7% 10% Norden Tyskland Storbritannien USA/Kanada PIIGS Övriga EU Övriga världen 5% 7% Källa: SCB I Konjunkturinstitutets alternativscenario där lågkonjunkturen i euroområdet antas bli både djupare och mer utdragen beräknas tillväxten i euroområdet bli cirka 1 procentenhet lägre per år under 2013 och 2014 än i huvudscenariot. Detta får effekt även på den globala tillväxten som beräknas bli 0,4 procentenheter lägre per år I Sverige blir effekten av detta att tillväxten blir lägre jämfört med huvudscenariot, för 2013 ca 0,7 procentenheter. Även regeringen skissar på olika alternativscenarier i budgetpropositionen. Kanske mest intressant är en modellbaserad scenarioanalys i vilken regeringen undersöker hur känslig den realekonomiska utvecklingen är för störningar i det finansiella systemet. Deras modellsimulering ger vid handen att BNP-tillväxten 2013 kan komma att bli hela 4,4 procentenheter lägre jämfört med huvudscenariot, och att arbetslösheten kan bli 1 procentenhet högre I modellsimuleringen antas hus- och aktiepriserna samt utlåningsräntan vara lägre än i huvudscenariot. Dessutom används ett särskilt finansiellt stressindex som är en sammanvägning av (1) volatiliteten på aktiemarknaden, (2) volatiliteten på valutamarknaden, (3) ränteskillnaden mellan bostads- och statsobligationer samt (4) ränteskillnaden mellan interbankräntan och räntan på statsskuldväxlar. I simuleringen antas detta stressindex vara väsentligt högre 2012 jämfört med huvudscenariot, varefter skillnaden minskar successivt. Slutligen antas BNP-tillväxten i omvärlden vara i linje med utvecklingen 2008 och 2009, i stället för den gradvisa återhämtning som antas i huvudscenariot. 16

17 Finansiell stabilitet är centralt i regeringens ekonomiska politik. Ett stabilt finansiellt system är en viktig del av detta. Regeringen pekar på bankerna när de diskuterar stabilitet i det finansiella systemet. I Finansplanen identifierar regeringen åtminstone indirekt behovet av att stärka konsumenternas förtroende för det finansiella systemet. Ökad transparens i prissättningen av bolån är ett område som lyfts fram. Genom ökade investeringar i infrastruktur och forskning och utveckling vill regeringen förbättra tillväxtförutsättningarna på kort och lång sikt. Arbetsmarknadspolitiken syftar till att underlätta inträde på arbetsmarknaden för unga och invandrare. Även detta syftar till att rusta den inhemska ekonomin inför mötet med en osäker framtid. 1.4 Låga räntor pressar försäkringsföretagen Den ekonomiska utvecklingen påverkar de svenska försäkringsföretagen dels i deras roll som investerare, dels genom att ränteutvecklingen påverkar värderingen av deras skuldåtaganden. Vid halvårsskiftet 2012 uppgick livförsäkringsföretagens placeringstillgångar till ca miljarder kronor, och skadeförsäkringsföretagens till ca 500 miljarder kronor. 10 Den främsta utmaningen framöver är att kunna tillförsäkra en rimlig avkastning på pensionsspararnas pengar. Utmaningen framstår som gemensam oavsett var i världen försäkringsföretaget gör investeringar. Att utrymmet att ta risk begränsas av den kapitalbas och de kapitalkrav som sätts i den riskbaserade regleringen, speciellt med dagens och morgondagens nedpressade räntenivåer, accentuerar problematiken. 10 Statistiska centralbyrån (SCB), FM 12 SM 1204 (preliminära uppgifter), 6 september

18 Solvensen försvagas Den finansiella oro som har följt av den europeiska statsskuldskrisen har lett till att efterfrågan på statspapper i de mer stabila EU-länderna har ökat, vilket har drivit ner statsskuldsräntorna i dessa länder till rekordlåga nivåer (se diagram 5). I Sverige nådde den 10-åriga statsskuldsräntan sin lägsta nivå genom tiderna i juni Räntan var då bara 1,125 procent. Så länge som de fundamentala osäkerheterna kring eurozonens utveckling kvarstår kommer detta förhållande sannolikt att bestå. Diagram 5. Svensk statsobligationsränta, 10 år, jan 2007 okt 2012 Procent 5 4,5 4 3,5 3 2,5 2 1,5 1 0,5 0 Jan 07 Jul 07 Jan 08 Jul 08 Jan 09 Jul 09 Jan 10 Jul 10 Jan 11 Jul 11 Jan 12 Jul 12 Källa: Riksbanken För försäkringsföretagen innebär de låga räntenivåerna dels att avkastningsmöjligheterna försämras, dels att solvensen kan försvagas. Enligt Finansinspektionens Försäkringsbarometer hade dock försäkringsföretagens och tjänstepensionskassornas solvenskvoter, liksom trafikljuskvoter, ökat något vid halvårsskiftet 2012 jämfört med årsskiftet 2011/ Det förklaras av att företagens tillgångsvärden har stigit under året, vilket har stärkt deras kapitalbas. 11 Finansinspektionen, Försäkringsbarometern första halvåret 2012, 27 september

19 Även om solvens- och trafikljuskvoten har förbättrats något sedan förra årsskiftet är den framtida utvecklingen fortfarande osäker eftersom det kvarstår så mycket osäkerhet om utvecklingen på de finansiella marknaderna. Finansinspektionen har därför aviserat att de kommer fortsätta att begära in extra månadsvis rapportering avseende skuldtäckning och solvensuppgifter för ett urval av livförsäkringsföretag och tjänstepensionskassor även under andra halvåret Detta var en ordning som Finansinspektionen införde redan förra året. I samband med det signalerade Finansinspektionen att de vill att försäkringsföretagen ser över sina garanterade åtaganden och säkrar att löften till kund är långsiktigt hållbara. 12 Försäkringsföretagen kan dock inte på egen hand ändra villkoren för ingångna avtal. Att åstadkomma det av Finansinspektionen förväntade resultatet är därför förknippat med en omständlig och tidskrävande process, samtidigt som resultatet är mycket osäkert. I tillsynsrapporten för 2012 gör Finansinspektionen dessutom klart att de kommer att övervaka att den enskilda kunden får korrekt information för att kunna fatta relevanta beslut om ett bolag erbjuder ändrade villkor. 13 Trots vad som ovan sägs kan dock en viss nyansering skönjas i Finansinspektionens budskap till försäkringsföretagen. I den nyss nämnda tillsynsrapporten hänvisar inspektionen t.ex. inte längre explicit till ingångna avtal utan pekar främst till framtida avtal när de säger att bolagen måste se till att avtalen inte lovar för höga garanterade räntor som är svåra att leva upp till. Trots detta uppmanas bolagen se över hur deras finansiella ställning kommer utvecklas vid ett utdraget lågräntescenario. En intressant parallell i sammanhanget är att en av Danmarks största pensionskassor, Sampension, beslutade att ersätta garantiräntorna på befintliga kunders avtal med en avsiktsförklaring om avkastning Beslutet godkändes av den danska tillsynen, men möttes av hård kritik i medierna. Nu har den danska konsumentombudsmannen (forbrugerom- 12 Finansinspektionens skrivelse, FI vill ge försäkringsbolagen extra tid för återhämtning, Finansinspektionen, Tillsynsrapport, maj 2012, s

20 budsmanden) beslutat sig för att driva saken för att se om försäkringstagarna kan kompenseras ekonomiskt. Finansinspektionen inför ett räntegolv De kraftigt fallande räntorna under våren 2012 fick Finansinspektionen att vidta ytterligare åtgärder i syfte att skydda försäkringstagarnas intressen och förhindra att försäkringsföretagen tvingas till ett kortsiktigt agerande, vilket skulle kunna leda till ytterligare försämringar på de finansiella marknaderna. I slutet av juni beslutade Finansinspektionen således att ge försäkringsföretag och tjänstepensionskassor möjlighet att tillfälligt tillämpa ett golv för diskonteringsräntan. 14 Förslaget annonserades dock redan i början av juni och fick en omedelbar effekt på ränteutvecklingen som vände upp igen. Finansinspektionens beslut om räntegolvet löper ut den 15 juni Från myndighetens sida har man inte velat säga vad som händer efter detta. Den har dock understrukit att besked kommer att lämnas i god tid. Det var inte bara i Sverige som räntorna föll under våren. Även i andra länder har räntorna fallit till historiskt låga nivåer. I ett par länder har de korta räntorna t.o.m. varit negativa. Detta har föranlett både Danmark och Nederländerna, som liksom Sverige baserar sina diskonteringsräntor på marknadsräntorna, att införa mer Solvens II-liknande regler för beräkningen av diskonteringsräntan. Den stora förändringen ligger i hur man extrapolerar räntekurvan ut till långa löptider där det inte finns några marknadsnoteringar. Ambitionen med dessa åtgärder är att undvika att försäkringsföretagen tvingas in i alltför kortsiktiga investeringsbeslut och att skydda försäkringstagarna från eventuella förluster. I båda fallen framhöll länderna att detta var ett viktigt steg mot den nya EU-regleringen för försäkringsföretag Solvens II. 14 Finansinspektionens skrivelse, Beslut om tillfälligt golv för diskonteringsräntan, Diskonteringsräntan är den ränta som används för att värdera (nuvärdesberäkna) försäkringsföretagens framtida åtaganden. 20

21 Svårigheter att garantera avkastning Ett tillstånd med långsiktigt låga räntor kan skapa problem för försäkringsföretag som har produkter som innehåller någon form av utfästelse som ligger långt fram i tiden. Det är naturligtvis mest kännbart för livförsäkringsföretagen, men är även relevant för lång skadeförsäkring, såsom sjukoch olycksfallsförsäkring. I ett lågräntetillstånd kan det vara svårt att generera den avkastning som behövs och samtidigt uppfylla solvenskraven. I Sverige infördes marknadsvärdering av den försäkringstekniska skulden i och med genomförandet av tjänstepensionsdirektivet och det därtill hörande tillsynsinstrumentet trafikljuset. Då hade tillgångssidan i försäkringsföretagen varit marknadsvärderad sedan 1995, när Sverige gick med i EU. Under tiden efter 2006 har man kunnat notera att produkter där försäkrings- och finansiell risk bärs kollektivt har minskat i omfattning relativt till produkter där den finansiella risken är mer individuell. Denna trend har förstärkts i och med den finansiella krisen och under såväl 2011 som 2012 har det funnits exempel på försäkringsgivare som har slutat sälja försäkring med garanterad avkastning på långsiktigt sparande. Försäkringsgivare har även uppmuntrat kunder med garanterad avkastning att byta till andra produkter. Utvecklingen har också gett upphov till en diskussion om huruvida de produkter som finns i marknaden verkligen är de produkter som bäst fyller individernas behov av att trygga ekonomin under ålderdomen. Sammantaget är dock problemen med att säkra avkastning och att hantera de låga räntenivåerna och dessas effekt på värderingen av de långa åtagandena i realiteten en problematik som är gemensam för alla delar av pensionssystemet, och därigenom för samhällsekonomin som helhet. Försäkringsbranschens utmaningar är därför samhällsekonomins utmaningar. Det visar inte minst de ekonomisk-politiska åtgärder som diskuteras på den politiska arenan. 21

22 2. Stora politiska utmaningar Enligt beräkningar av IMF 2009 uppgick kostnaden för finanskrisen ditintills till svindlande 11,9 biljoner dollar. Det motsvarar ca en femtedel av världens totala årsproduktion. Även om siffran innehåller kostnader som aldrig kom att belasta staternas budgetar, t.ex. lån som betalades tillbaka och garantier som aldrig infriades, så ger det ändå en tydlig indikation på den massiva insats som krävdes av världens regeringar för att finanskrisen inte skulle urarta till en total härdsmälta. 15 Mot den bakgrunden är det inte förvånande att världens ledare till varje pris vill undvika en repris av krisen. Utöver omfattande regleringar av finansmarknaderna har man därför också byggt upp en ny tillsynsstruktur i EU. Just nu pågår också diskussioner om en bankunion, där ECB skulle få ett huvudansvar för den framtida banktillsynen. För att öka förutsägbarheten i systemet pågår flera initiativ på både nationell och internationell nivå som syftar till att bygga upp stora databaser med finansiell information i förhoppning om att kunna skapa ett övervakningssystem som är sofistikerat nog att kunna varna i tid innan nästa kris bryter ut. 2.1 Mitt i regleringsvågen Besluten har flyttats till den internationella arenan Finansbranschen genomgår just nu de mest omvälvande regelförändringarna i modern tid. Regleringarna har till i stora delar sin grund i beslut som fattats på global nivå. I finanskrisens spår har G20 och FSB (Financial Stability Board) fått nya roller som ansvariga för att ta fram globala standarder för regleringen. Men även andra globala institutioner blir alltmer tongivande. Exempelvis arbetar IASB (International Accounting Standards Board) med att ta fram nya globala redovisningsstandarder, och 15 I beräkningen ingår kapitalinjektioner till banksektorn, kostnaden för att överta dåliga tillgångar, lånegarantier och likviditetsstöd från centralbanker. 22

23 IAIS (International Association of Insurance Association) med nya globala tillsynsstandarder och regelverk för systemviktiga försäkringsföretag. En annan global aktör är FATF (Financial Action Task Force) som tagit fram rekommendationer om penningtvätt och terrorismfinansiering. Vikten av samstämmighet mellan EU:s och USA:s regelverk (Dodd-Frank) ska inte heller underskattas. På EU-nivå handlar det om ett stort antal direktiv och förordningar. Bara inom de närmsta tolv månaderna beräknas ett 30-tal stora regleringsprojekt att färdigställas. Det pågår även svenska lagstiftningsarbeten av betydande omfattning som, om de fullföljs, kan innebära drastiska förändringar för främst svenska livförsäkringsföretag. EU-domstolens dom som innebär förbud för försäkringsföretagen att använda kön som premiebestämmande faktor medför förändrade verksamhetsförutsättningar och utgör samtidigt en påminnelse om att också domstols dom kan få vittgående konsekvenser för branschen. En annan företeelse som kan vara värd att uppmärksammas är ett amerikanskt lagstiftningsförlag från 2010 FATCA (Foreign Accounts Tax Compliance Act) som trots att det avser intern amerikansk lagstiftning kan få stora konsekvenser för de svenska försäkringsföretagen. Förslaget syftar till att ge den amerikanska skattemyndigheten större möjlighet att hitta och beskatta amerikanska medborgare oberoende av var dessa befinner sig runt om i världen. För att nå det målet vill man få samtliga finansiella företag i hela världen, inklusive försäkringsbolag, att registrera sig hos den amerikanska skattemyndigheten och samtidigt förbinda sig att avseende amerikanska medborgare lämna uppgifter och även hantera skatt för IRS. Genom att hota med en schablonskatt om 30 procent på alla betalningar som kommer från USA tvingas företagen att teckna avtal. Frågan är intressant eftersom det visar på hur ett annat lands lagstiftning kan drabba de svenska försäkringsföretagens verksamhet. Det är också ett exempel på varför det är så viktigt att ha processer på plats hos de svenska myndigheterna för att kunna föra en dialog med branschen och kunna tillvarata svenska intressen (mer om detta i avsnitt 2.2). Finansdepartementet har nu tagit på sig att försöka få till stånd ett mellanstatligt avtal med 23

24 USA för att minska risken för att bolag hamnar i kläm mellan två länders lagstiftning och även den administrativa bördan för bolagen. Kritiken växer De nya regleringarna blir alltmer komplexa och detaljerade. Den massiva mängden av regelverk och det uppdrivna tempot i lagstiftningsprocessen gör det dessutom svårt att överblicka de sammantagna konsekvenserna av regelverken. Saken blir inte bättre av att regelverken ofta är sammankopplade med varandra och att de konsekvensanalyser som presenteras i samband med lagförslagen sällan är heltäckande. Exempelvis pågår ett stort antal lagstiftningsinitiativ inom värdepappersområdet, där försäkringsföretagen påverkas i sin roll som investerare, men där försäkringsföretagen nästan uteslutande glömts bort i konsekvensanalyserna (mer om detta i avsnitt 2.4). Nu börjar dock röster höras i debatten om att regleringspendeln kanske har svängt för långt. Ett exempel på detta är Andrew Haldane, på Bank of England, som höll ett tal vid det årliga centralbanksmötet i Jackson Hole, Wyoming i augusti i år. 16 I talet, som främst var inriktat på banksektorn, varnade Haldane för att den växande komplexiteten hos finansiella marknader och banker inte kan kontrolleras genom alltmer komplexa regleringar. Det finns en risk för att alltför komplexa och detaljerade regler får såväl tillsynsmyndigheter som finansinstitut att fokusera på att hantera reglerna i stället för att hantera riskerna i verksamheten. Exempelvis kritiserade Haldane användandet av modeller för att beräkna kapitalkrav för banker. Detta är speciellt intressant i ljuset av att modellövertro ofta framhålls som en av de bidragande orsakerna till finanskrisen Genom en övertro på att avancerade matematiska modeller kunde fånga riskerna och kvantifiera dem blev aktörer blinda för de risker som modellerna inte fångade. Det är frestande att dra en parallell till detta resonemang vad 16 Andrew Haldane och Vasileios Madouros, Bank of England: The dog and the Frisbee, underlag till tal vid centralbanksmötet i Jackson Hole, Wyoming, 31 augusti

25 gäller regleringar. Finns det en risk för att fenomen som inte är reglerade faller utanför övervakarens sökljus? En annan aspekt av detta är att komplexa och detaljerade regelverk vanligen tar längre tid att implementera. Ett exempel på det är Dodd-Frank Financial Reform Act från 2010, där endast en knapp tredjedel av lagförslagen har blivit implementerade i lagstiftningen. Ett annat exempel är förstås Solvens II-direktivet, som blivit uppskjutet i omgångar (mer om detta i avsnitt 2.4). Många reglerare börjar nu bli bekymrade över denna utveckling. Det har också börjat märkas en annan medvetenhet om kopplingarna mellan den finansiella sektorn och den reala ekonomin i de allra senaste lagstiftningsinitiativen från Bryssel. Bakgrunden är förstås behovet av att stimulera tillväxten inom EU och att det därför behövs långsiktig finansiering, och att kapitalkrav och andra regleringar har en betydelsefull roll när det gäller företagens beslut om investeringar. Exempelvis tas frågan upp i EU-kommissionens senaste förslag till åtgärder för att stärka den inre marknaden (Single Market Act II), kommissionens konsultationspapper om rekonstruktion och avveckling för icke-banker, samt i kommissionens kommande grönbok om långsiktiga investeringar. Kommissionen berör även frågan i ett brev till EIOPA om Solvens II, där man ber myndigheten undersöka om kalibrering och design av kapitalkraven för vissa investeringar behöver justeras eller reduceras med anledning av att dessa har tagits fram i en tid då helt andra ekonomiska förutsättningar rådde. Det tycks alltså som om investeraraspekten av försäkring för första gången är på väg upp på agendan. Håller EU på att fragmentiseras? Den inre marknaden med fri rörlighet för varor, tjänster, kapital och arbetskraft är en av grundstenarna i EU-samarbetet. Detta till trots syns nu vissa tecken på att EU kan komma att bli mer fragmentiserat. Ett exempel på detta är förslaget om en finansiell transaktionsskatt. Här har medlemsstaterna varit oeniga och bland annat Sverige har bestämt tagit avstånd från 25

26 en sådan skatt. I oktober 2012 ställde sig dock tio av EU-länderna bakom förslaget och nu diskuteras möjligheten att införa skatten endast i dessa länder. 17 En liknande tendens till splittring kan ses även i andra lagstiftningsinitiativ. Exempelvis diskuteras, med anledning av förslaget om en bankunion, möjligheten att införa en separat budget för länderna i eurozonen vid sidan av den gemensamma EU-budgeten. Vad detta kan få konsekvenser för EU:s inre marknad i stort återstår att se. 2.2 Ny tillsyn och lagstiftningsprocess Utöver nya och omarbetade regelverk förändras också regleringsmiljöerna. Som redan konstaterats kommer initiativen till ny reglering allt oftare från globala institutioner som G20 och FSB. I EU-systemet har Lissabonfördraget inneburit en maktförskjutning från medlemsstaterna till Europaparlamentet. Samtidigt har inrättandet av den nya europeiska tillsynsstrukturen från den 1 januari 2011, med tre tillsynsmyndigheter på EU-nivå, inneburit en maktförskjutning från EU-kommissionen till sagda myndigheter. De nya tillsynsmyndigheterna har kommit på plats De europeiska tillsynsmyndigheterna Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (ESMA), Europeiska bankmyndigheten (EBA) och Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten (EIOPA) har till uppgift att förbättra den inre marknadens funktionssätt. Myndigheterna ska utveckla bindande tekniska standarder, verka för en enhetlig tillämpning av det EU-rättsliga regelverket på finansmarknadsområdet, kunna fatta bindande medlingsbeslut vid tvister mellan medlemsstaternas tillsynsmyndigheter, övervaka att nationella tillsynsmyndigheter följer antagna EU-regler, och, vid behov, utfärda rekommendationer. Myndigheterna ska även samla in data och information. I krislägen har myndigheterna också särskilda, överstatliga befogenheter. Utöver dessa europeiska 17 Den 23 oktober gav EU-kommissionen grönt ljus för initiativet och frågan ska nu behandlas i rådet. Se pressmeddelande IP/12/1138 och förslag till rådets beslut COM/12/

27 myndigheter har också inrättats en europiska systemrisknämnd (ESRB) som har till uppgift att ansvara för makrotillsynen inom EU. Man har även fattat beslut om att skapa en europeisk bankunion och en gemensam banktillsyn under ledning av ECB. Som nämndes tidigare är konstruktionen dock förknippad med ett antal politiskt känsliga frågor som måste lösas innan bankunionen kan komma på plats. Konstruktionen har även skapat osäkerhet kring EBA:s uppgift och mandat redan under det att myndigheten är under uppbyggnad. Mot bakgrund av att både EU-kommissionen och Europaparlamentet gärna ser en ökad centralisering av makten inom EU är det inte konstigt att de välkomnar beslutet om en europeisk bankunion och en gemensam banktillsyn. Frågan man måste ställa sig är om denna utveckling kan få smittoeffekter även på försäkringssektorn. Exempelvis finns tankar i EU-parlamentet om en gemensam tillsyn för försäkringsföretag, även om det inte finns några konkreta förslag på bordet just nu. Det är dock lätt att tänka sig att sådana tankar skulle kunna slå rot i och med bankunionen, men även med tanke på IAIS arbete med att identifiera systemviktiga försäkringsföretag. 18 En början skulle ju kunna vara en gemensam tillsyn över dessa företag. Makten förskjuts till EU Lissabonfördraget och åtgärder som har vidtagits med anledning av den finansiella krisen har förändrat lagstiftningsprocessen inom EU. Genom Lissabonfördraget infördes begreppet delegerade akter. Det är rättsakter som Europaparlamentet och ministerrådet har delegerat till kommissionen att besluta om. Men även de europeiska tillsynsmyndigheterna kommer att få stort inflytande över regelutvecklingen eftersom de sannolikt regelmässigt kommer att ta fram förslag (tekniska standarder) till vissa av dessa akter. Därutöver har myndigheterna rätt att ta fram riktlinjer och rekommendationer. 18 IAIS: Global Systemically Important Insurers: Proposed Assessment Methodology, Public consultation document, 31 maj

28 Det har länge varit så att den huvudsakliga lagstiftningsprocessen på finansmarknaden äger rum på EU-nivå. Det är på den nivån och i de processer som förekommer där som vägvalen görs beträffande regleringsfrågor som direkt kommer att påverka den svenska finansmarknaden. Medlemsstaternas utrymme att genomföra rättsakter i enlighet med statens rättstradition och marknadsförhållanden har dock minskat kraftigt de senaste åren genom att rättsakterna i ökande grad antas som fullharmoniseringsdirektiv eller direkt gällande förordningar. I det sammanhanget är det viktigt att komma ihåg att EU-kommissionen liksom Europaparlamentet är starka anhängare av ytterligare harmonisering av lagstiftningen och även av att hinder i form av nationella särregleringar tas bort. Utrymmet för flexibilitet och anpassning till de nationella marknaderna har således minskat. Viktigt att skapa processer för att förankra svenska ståndpunkter Systemet med delegerade akter, samt tillkomsten av de europeiska tillsynsmyndigheterna kommer med stor sannolikhet att skapa ett än mer detaljerat och harmoniserat regelverk från EU. I denna process har Finansinspektionen en nyckelroll. Det är Finansinspektionen som deltar i diskussionerna och utformningen av förslagen till delegerade akter och bindande tekniska standarder i de europeiska tillsynsmyndigheterna. En god demokratisk process förutsätter att de inspel som görs från svensk sida i utvecklingen av dessa europeiska rättsakter har diskuterats på ett öppet och dokumenterat sätt. Eftersom den största möjligheten att påverka utformningen av regleringar är i förberedelserna av förslag till rättsakter bör det finnas öppna och etablerade processer för de ställningstaganden som svenska myndigheter intar redan på det förberedande stadiet. Detta innebär att den traditionella svenska lagstiftningsprocessen rörande genomförande av rättsakter från EU mer kommer att handla om rent lagtekniska frågor. Vägvalen är redan gjorda och utrymmet för att nationellt påverka utformningen av reglerna är mycket begränsat när rättsakterna är antagna. Det svenska systemet med utredningar, remissförfarande och lagrådsgranskning av lagstiftningsförslag kommer således att minska ytterligare i betydelse på detta område. 28