6. Strategiska överväganden

Transkript

1 6. Strategiska överväganden 6.1 Utgångspunkter Ett väl fungerande transportsystem och goda kommunikationer är en av grundförutsättningarna för att ta tillvara de potentialer som finns för tillväxt inom olika näringslivssektorer. Det reala värdet av den uppbyggda infrastrukturen (vägar, järnvägar, hamnar, flygplatser, byggnader, anläggningar, VA-system etc.) i Västerbottens län uppgår till ett sammantaget värde av i storleksordningen miljarder kronor. Ett väl fungerande transportsystem möjliggör, tillsammans med andra åtgärder, att denna infrastruktur kan nyttjas effektivt. I annat fall förslösas tidigare gjorda investeringar genom att det inte nyttjas eller nyinvesteringar krävs i andra delar av Sverige. Västerbottens läns närmarknadsområden är ofta inte tillräckligt stora för att uppnå erforderlig kritisk massa. Effektiva transporter är därför av jämförelsevis större betydelse jämfört med mer tätbefolkade delar av Sverige. Detta är särskilt markant för ett län som Västerbotten, vilket kännetecknas av långa avstånd och en omfattande glesbygd. Västerbottens län har, liksom övriga län i norra Sverige, också långt till flera större internationella avsättningsmarknader. Särskilt gäller detta kopplingarna till Norge, Finland samt till nordvästra Ryssland. För att handelsutbytet skall kunna utvecklas krävs ett effektivt transportsystem. Ett effektivt transportsystem kan bidra till att minska företagens transportkostnader. Leveranser skall också ofta ske snabbt och anlända i rätt tid. Mot den bakgrunden blir hög transportsäkerhet av avgörande betydelse. I ett län med stora avstånd till huvudmarknaderna framstår en effektiv logistik som ytterst viktigt. Utvecklingen av samspelet mellan arbetsmarknader är av strategisk betydelse för länets utveckling. Byggandet av Botniabanan och Norrbotniabanan innebär dramatiskt förbättrade möjligheter till arbetspendling mellan i första hand kustkommunerna, men ger även stora fördelar för länets övriga kommuner främst vad gäller ökad tillgänglighet till järnvägssystemet, med framtida möjligheter till utvecklad persontrafik på järnväg även mot inlandet. En utveckling av tanken med det länsgränsöverskridande samverkansprojektet Norrtåg kan innebära ytterligare en dimension av fördelar för de flesta av länets kommuner. Arbetspendling med bil och buss torde dock vara det mest nyttjade alternativet även i framtiden, även om det t.ex. är möjligt att redan i dag sätta in regional snabbtågstrafik mellan Storuman-Lycksele-Umeå-Holmsund, men för att uppnå konkurrenskraft gentemot biltrafiken krävs omfattande hastighetshöjande åtgärder på banan. Västerbottens län har i dag inte ett transportsystem av tillräcklig hög kvalitet. Detta är ett hinder för tillväxt inom stora delar av näringslivet. Dagens transportmöjligheter för gods i Västerbottens län innebär i många fall förhöjda transportkostnader och brister i leveranssäkerhet, vilket är en konkurrensnackdel för näringslivet och dess möjligheter för tillväxt. Tillgänglighetsproblemen i vägnätet är påtagliga. Detta är särskilt allvarligt för skogsindustrin och för besöksnäringen, som utgör utpekade tillväxtsektorer. Dessa näringar drabbas i dag av väsentliga produktionsbortfall. Även möjligheterna att utveckla samverkan mellan arbetsmarknader hindras av att restiderna längs strategiska pendlingsstråk är för långa. Likaså är förutsättningarna för effektiva tjänsteresor begränsade beroende på litet utbud för det interna norrlandsflyget samt outvecklade tågförbindelser. Den statliga upphandlingen på flyglinjer till och från Stockholm från de kommunala flygplatserna Lycksele, Vilhelmina, Storuman och Hemavan är positiv och visar att inlandets flygförbindelser även har nationell betydelse. Utvecklingen inom näringslivet medför att den nationella och globala arenan blir allt viktigare. Effektiva transportlösningar är av strategisk betydelse. Det medför att inlandets flygplatser får Länstransportplan för Västerbottens län

2 en allt viktigare roll. Ett fungerande utbud av flygförbindelser med omvärlden är ett villkor för fortsatt etablering och utveckling. Övergripande mål Det övergripande målet med Länstransportplanen för Västerbottens län är att: Stärka förutsättningarna för länets näringsliv, inklusive turismen, för att därmed bidra till en långsiktigt hållbar tillväxt och ökad sysselsättning Förbättra transportkvalitet och minska transportkostnaderna. Öka tillgängligheten till arbete, service, utbildning och kultur. Öka transportinfrastrukturens miljöanpassning Öka trafiksäkerheten. Bidra till ökad jämställdhet inom transportsektorn. Av övergripande strategisk betydelse är: Ett vägnät med god bärighet, god ytstandard och tillfredsställande säkerhet. Ett tungtrafiknät för godstrafik på järnväg, samt en ökad kapacitet och förbättrad tillförlitlighet och punktlighet för både gods- och persontrafik på järnväg. Goda kommunikationsmöjligheter mellan och inom länets kommuner för att utvidga arbetsmarknadsområdena. Snabbtågs- och flygförbindelser inom och till/från norra Sverige för att tillgodose behovet av effektiva arbets-, utbildningsoch tjänsteresor. Utveckling av de öst-västliga förbindelserna. Starkt begränsad marknadstillgänglighet bland annat i förhållande till Norge, Finland, Ryssland och Baltikum innebär att potentialer av utvecklat handels- och utbildningsutbyte inte tillvaratas. Samordning mellan länets transportsystem, bland annat tillgänglighet för hamnar och rationella omlastningsmöjligheter. Nationella vägar Drift och underhåll skall vara av sådan omfattning att den långsiktiga kvaliteten säkerställs. Ombyggnad av E4 så att mötesfri väg uppnås i hela dess sträckning, samt förbifarter vid Umeå och Skellefteå. E12 ges TEN-status. Behovet är stort av en generell standardhöjning av E12, i första hand delen Umeå-Vännäs samt Vännäs- Lycksele. Ombyggnad av delar av väg 45. Regionalt och lokalt vägnät Drift och underhåll skall vara av sådan omfattning att den långsiktiga kvaliteten säkerställs. Åtgärder på stråk som har stor betydelse för att upprätthålla och utveckla samverkan inom och mellan lokala arbetsmarknadsregioner. Fortsatt förstärkning av bärigheten på det regionala och lokala vägnätet. Det av näringslivet prioriterade vägnätet skall inte ha nedsatt bärighet under någon del av året. Säkerställande av funktionen av det lågtrafikerade/kapillära vägnätet - åtgärder på delar som hamnat under skamgränsen. Enskilda vägar Ökade investeringar i det enskilda vägnätet som är en viktig del i ett fungerande transportsystem. Drift- och underhållsbidrag samt investeringsbidrag för enskilda vägar måste följa kostnadsutvecklingen. Regelsystem för vad som skall betecknas som allmän respektive enskild väg måste förtydligas och anpassas till regionens behov. En omfattande förändring av länets allmänna vägnät mot enskild väg är inte acceptabel. 6.2 Vägar Följande åtgärder bedöms vara av strategisk betydelse för länets fortsatta utveckling: 60 Länstransportplan för Västerbottens län

3 6.3 Järnvägar Drift och underhåll skall vara av sådan omfattning att den långsiktiga kvaliteten säkerställs. Genomförandet av Botniabanan samt nödvändiga kringinvesteringar. Genomförandet av Norrbotniabanan. Kapacitetsåtgärder för att öka punktligheten i järnvägssystemet. Axellast 25 ton samt 8 ton/metervikt. Fortsatta insatser längs tvärbanorna och Inlandsbanan, både för gods- och persontrafik. Åtgärder för effektivisering av godsterminalfunktioner samt komplettering av det kapillära nätet. 6.4 Flyg Fortsatt utveckling av Umeå och Skellefteå flygplatser. Bibehållande av Arlanda flygplats som nationellt nav för flygtrafiken. Anpassning av Arlandas kapacitet till framtida behov, med planering för en fjärde bana. Fortsatta åtgärder för att utveckla länets kommunala flygplatser, Ett utvecklat internt norrlandsflyg och en satsning på tvärflyg, exempelvis Bodö- Hemavan-Umeå-Vasa. Byggande av resecentrum i anslutning till Botniabanan. Utveckling av busstationer i länets kommuner samt övriga anläggningar som kan utöka andelen kollektivresenärer. Åtgärder för trafikanter på befintliga järnvägsstationer. Fortsatt utveckling av ett effektivt transportsystem för kollektiva person- och godstransporter för att säkerställa kollektivtrafikens konkurrenskraft och effektivitet. Fortsatt samverkan inom ramen för Norrtåg i syfte att utveckla ett persontågtrafiksystem med god funktion för norra Sverige. 6.6 Hamnar och sjöfart Kompletterande åtgärder i befintlig hamnstruktur med förbättrade kopplingar till samspel med övriga transportslag, framför allt väg och järnväg. Insatser för att långsiktigt säkra färjetrafiken mellan Umeå och Vasa för att utveckla det öst-västliga samarbetet. 6.7 Samordning mellan transportslagen Övriga insatser för att ta tillvara Botniabanans fulla potential; t.ex. väganslutningar, anslutande spår och industrispår. Ny godsterminal i Umeå, Holmsunds och Vännäs bangård samt järnvägsterminalen i Skellefteå Förbättrade väg- och järnvägsanslutningar till länets flygplatser och hamnar. 6.5 Kollektivtrafik Länstransportplan för Västerbottens län

4 62 Länstransportplan för Västerbottens län

5 7. Fördelning av medel 7.1 Inriktning för respektive åtgärdskategori Regeringens direktiv fastställer inriktning för respektive åtgärdskategori. Nedan sammanfattas de inriktningsdirektiv med störst betydelse för Västerbottens läns regionala transportplan. Länsplanen skall innehålla åtgärder inom följande områden: Nybyggnad - ombyggnad statliga vägar som inte är nationella (E4, E12 och 45). Trafiksäkerhetsåtgärder på statliga vägar som inte är nationella. Miljö- och trafiksäkerhetsåtgärder på det kommunala vägnätet, bidrag till kommuner. Regionala kollektivtrafikanläggningar, bidrag till trafikhuvudmän och i vissa fall kommuner. Länsplanen bör även omfatta åtgärder för enskilda vägar, vilket föreslås för Västerbottens län. Länsplanen kan även innehålla åtgärder inom andra områden, vilket föreslås för Västerbottens län vara följande: Åtgärder på nationella vägar. Åtgärder på järnvägsnätet. Regeringen anger i direktiven att åtgärderna i länsplanen bör analyseras enligt den så kallade fyrstegsmodellen, vilket innebär en analys i följande ordning: 1. Åtgärder som kan påverka transportbehovet och val av transportsätt. 2. Åtgärder som ger effektivare utnyttjande av befintligt vägnät och fordon. 3. Begränsade ombyggnadsåtgärder. 4. Nyinvesteringar och större ombyggnadsåtgärder. Ny- och ombyggnadsåtgärder på väg Åtgärderna syftar framför allt till att öka trafiksäkerheten längs tunga pendlingsstråk, men också att öka framkomligheten. Medelsramarna medger i huvudsak inga nya vägar, utan planens inriktning är att höja standarden på befintligt vägnät. Planens största satsning berör väg 372, som är hårt trafik- och olycksbelastad. Vägen tillhör de 100 farligaste vägarna i landet, och åtgärder för mötesfrihet, förbättrade anslutningar och gång- och cykelvägar planeras. Trafiksäkerhet Framför allt berör åtgärderna de oskyddade trafikanterna. En diskussion har initierats om att i ett vitt perspektiv klargöra förutsättningarna att utveckla pendlingsmöjligheterna Umeå-Vindeln samt andra åtgärder med koppling till kommunikationer och samhällsplanering. Omfattande insatser ligger i planen för väg 363 i form av utbyggnad av ett sammanhållet gång- och cykelstråk längs delar av det tunga pendlingsstråket Umeå-Vindeln, som belastas av relativt stora trafikflöden. Syftet med åtgärden är att höja trafiksäkerheten, samtidigt som framkomligheten kan höjas. Med utgångspunkt från den diskussion som anges ovan kan andra åtgärder också bli aktuella, vilket får hanteras bland annat i kommande revidering av planen. Stråket bedöms också särskilt lämpligt för informatikåtgärder, t.ex. variabla hastighetsskyltar. Bidrag till miljö- och trafiksäkerhetsåtgärder på det kommunala vägnätet Det kommunala stimulansbidraget, som generellt uppgår till 50 procent av totalkostnaden, omfattar trafiksäkerhets- och miljöåtgärder på det kommunala vägnätet. Ett fåtal namngivna objekt redovisas. Återstående med fördelas årsvis och redovisas i planen som potter. Till stor del utgörs objekten av gång- och cykelvägar längs det kommunala vägnätet. Bidrag till kollektivtrafikåtgärder De kollektivtrafikanläggningar som är bidragsberättigade kan generellt erhålla statsbidrag med 50 procent, förutsatt att motsvarande finansiering sker lokalt av kommuner eller trafikhuvudmannen. I huvudsak utgörs insatserna av utbyggnad av resecentrum för buss och flyg. Bi- Länstransportplan för Västerbottens län

6 drag till åtgärder för handikappanpassning utgör i dagsläget delar av de redovisade objekten. Investeringsbidrag till enskilda vägar En särskild femårsplan för byggande av enskilda vägar fastställs i särskild ordning av länsstyrelsen. Denna omfattar två miljoner kronor per år, varav en miljon kronor per år tas från länstransportplanen och en miljon kronor per år från Vägverket. Detta innebär en fördubbling jämfört med tidigare år. 30 procent av den totala kostnaden för varje objekt skall finansieras av vägförening eller kommun. Åtgärder på nationella vägar För Västerbottens län föreslås två åtgärder på nationella vägar. Dessa åtgärder syftar till att utveckla intermodaliteten mellan olika transportslag och är därför särskilt viktiga. Den ena åtgärden avser byggande av ramp som ansluter till Botniabanans resecentrum i Nordmaling. Den andra åtgärden berör Umeå hamn och innebär att en kurva kan rätas ut med förbättrade väg-, järnvägs-, och internvägsanslutningar till hamnen samtidigt som säkerheten höjs vid oljeterminalen. Åtgärder på järnvägsnätet För Västerbottens län föreslås en åtgärd på järnvägsnätet, en mindre delfinansiering av ny godsbangård i Umeå vid Västerslätt. Åtgärden motiveras med den betydelse projektet har för den regionala utvecklingen samt för Botniabanans funktion. Övriga samverkansåtgärder Andra åtgärder inom planen har också samverkan med andra planer. Detta gäller för gång- och cykelbro över vägarna 363, E12 och järnvägen Holmsund-Vännäs, som samfinansieras av Vägverket, Banverket och Umeå kommun, samt åtgärdande av plankorsningar över järnväg i Vindelns tätort. Anslutningar till resecentrum för järnvägstrafik är andra samverkande åtgärder. 7.2 Planeringsram Länstransportplanens planeringsram är 536 miljoner kronor. Av länets totala ram på 536 miljoner kronor fördelas 281,4 miljoner kronor till ny- och ombyggnadsåtgärder på väg inklusive investeringsbidrag till enskilda vägar på 12 miljoner kronor, 103,6 miljoner kronor till trafiksäkerhetsåtgärder, 62,2 miljoner kronor till bidrag för kollektivtrafikåtgärder, 31,5 miljoner kronor till bidrag för miljö- och trafiksäkerhetsåtgärder på det kommunala vägnätet samt 22,3 miljoner för särskilda insatser kopplade till nationella vägar och järnväg. Produktionsstöd till Vägverket ingår med nio procent i objektskostnaderna för berörda kategorier. Av kollektivtrafikåtgärderna har 28,5 miljoner kronor avsatts för utbyggnad/ombyggnad av resecentrum samt 21,8 miljoner kronor för åtgärder på kommunala flygplatser, 7,1 miljoner kronor avsätts till Umeå kommun för försöksverksamhet för friare användning av bidrag till kollektivtrafikåtgärder, vilket särskilt utpekas i regeringens beslut om medelsramar i februari Ej objektslagda medel under planperioden uppgår till 4,8 miljoner kronor år För enskilda vägar avsätts ett investeringsbidrag på 12 miljoner kronor för planens 12 år, vilket innebär en miljon kronor per år. Eftersom Vägverket också avsätter en miljon kronor per år, innebär detta sammanlagt två miljoner kronor per år i investeringsbidrag i den särskilda femårsplan för enskilda vägar som länsstyrelsen fattar beslut om. Vägföreningar och i förekommande fall kommuner skall medfinansiera 30 procent av den totala investeringen. I regeringens direktiv angavs en möjlighet att avsätta medel för åtgärder på det nationella vägnätet samt järnväg. I länstransportplanen ingår två åtgärder som berör det nationella vägnätet. Dessa åtgärder syftar till att utveckla intermodaliteten mellan olika transportslag. Den ena åtgärden avser byggande av ramp som ansluter till Botniabanans resecentrum i Nordmaling med fem miljoner kronor år Den andra åtgärden berör Umeå hamn och innebär att en kurva rätas ut och man får möjlighet att förbättra väg-, järnvägs-, och internvägsanslut- 64 Länstransportplan för Västerbottens län

7 ningar till hamnen samtidigt som säkerheten höjs vid oljeterminalen. I länstransportplanen avsätts 10 miljoner kronor år Projekten samfinansieras tillsammans med Vägverket, Banverket och Umeå hamn. I länstransportplanen finns också en mindre satsning på den planerade godsterminalen i Umeå med 7,3 miljoner kronor. 7.3 Fördelning av medel under planperioden Regeringens slutliga fördelning av medel under planperioden fastställdes av regeringen i februari Medlen fördelas i treårsblock under planperioden. Ramen för 12-årsperioden är 536 miljoner kronor. Fördelningen sker enligt följande: Åren : 112 miljoner kronor; åren : 127 miljoner kronor; åren : 159 miljoner kronor; åren : 138 miljoner kronor. Riksdagen fattar årligen beslut om hur stor andel av statsbudgeten som skall gå till länstransportplanerna. 7.4 Redovisning av objekt I planen skall enligt direktiven samtliga objekt större än 10 miljoner kronor redovisas för hela planperioden. Länstransportplanen utgörs i huvudsak av namngivna objekt, varav ett flertal är till en totalkostnad under 10 miljoner kronor. Fastställd objektslista redovisas på följande tre sidor. Länstransportplan för Västerbottens län

8 66 Länstransportplan för Västerbottens län

9 Länstransportplan för Västerbottens län

10 68 Länstransportplan för Västerbottens län

11 8. Effekter och måluppfyllelse 8.1 De transportpolitiska målen - måluppfyllelse Det övergripande transportpolitiska målet är att säkerställa en samhällekonomiskt effektiv och långsiktigt hållbar transportförsörjning för medborgarna och näringslivet i hela landet. Detta har uttryckts vidare i sex delmål: ett tillgängligt transportsystem, hög transportkvalitet, positiv regional utveckling, säker trafik, god miljö och ett jämställt transportsystem. Effekterna av länstransportplanen bedöms sammantaget vara positiva i förhållande till de transportpolitiska målen, men måttliga för transportsystemet i sin helhet. En förklaring till detta är bland annat att av länets cirka 920 mil statliga vägnät, omfattar insatserna i beskrivna objekt, inklusive gång- och cykelvägar, endast cirka 12 mil. Åtgärderna bedöms dock vara strategiskt viktiga för transportsystemets utveckling. Positiv regional utveckling och ett tillgängligt transportsystem Etappmålen ges för dessa två delmål en gemensam kärna. Tillgängligheten för medborgare och näringsliv mellan glesbygd och centralorter samt mellan regioner och omvärlden bör successivt förbättras. Detsamma gäller inom storstadsområden och mellan tätortsområden. Beträffande tillgänglighet gäller dessutom att kollektivtrafiken senast år 2010 bör vara tillgänglig för funktionshindrade. Vidare bör cykeltrafikens andel av antalet resor öka, särskilt i tätort. Måluppfyllelse Den enskilt största påverkan på transportsystemet i länet är etablerandet av Botniabanan och på sikt Norrbotniabanan. Tillgängligheten till de nya resecentrumen i Umeå och Nordmaling, i anslutning till Botniabanan, har prioriterats i planen. Parallellvägar, gång- och cykelvägar planeras för att ge de bästa förutsättningar för medborgare och näringsliv att nyttja kollektivtrafik på järnväg, som både ger en ökad regional tillgänglighet, men också bättre tillgänglighet mellan regionen och omvärlden. Botniabanan kommer att medföra en halvering av restiden längs kusten. Genom ombyggnad av resecentrum i Skellefteå förbättras tillgängligheten för resande, inklusive funktionshindrade. Satsningar på Lycksele och Storumans flygplatser ger medborgare och näringsliv effektivare resmöjligheter. Breddning och förlängning av banor ger möjligheter att öka flygplansstorleken. Därigenom förbättras flexibiliteten och turismens förutsättningar i området. Dessa åtgärder förbättrar tillgängligheten mellan regionen och omvärlden. Åtgärder för att stärka förutsättningarna för pendling mellan Vindeln och Umeå har prioriterats. Det är av största vikt att relationen fungerar bra för främst arbetsmarknadsutvecklingen inom Vindelns kommun. Ett större ombyggnadsobjekt är Skellefteå-Skelleftehamn, ett viktigt pendlingsstråk samt transportled för tung trafik till Rönnskärsverken. Denna planeras att få högre standard genom trafiksäkerhetsåtgärder. Ett annat exempel är väg 370 som utgör en viktig väg för gruvindustrin. Trafiksäkerhetsåtgärderna och statsbidragen till det kommunala vägnätet kommer i huvudsak att nyttjas till förbättrade gång- och cykelvägar. Det ger betydande effekter på tillgängligheten, särskilt för barn och ungdomar. Investeringsbidragen till enskilda vägar stärker tillgängligheten mellan glesbygd och centralorter. Hög transportkvalitet Transportsystemets utformning och funktion ska medge en hög transportkvalitet för både näringsliv och medborgare. Kvaliteten, mätt i termer av förutsägbarhet, säkerhet, flexibilitet, bekvämlighet, framkomlighet och tillgång till information bör successivt förbättras. Länstransportplan för Västerbottens län

12 Måluppfyllelse Transportkvalitet kopplas till stor del till bärighetsproblematiken, som hanteras i de nationella väg- och järnvägsplanerna. Åtgärderna som beskrivits under avsnittet positiv regional utveckling och ett tillgängligt transportsystem påverkar och transportkvaliteten i positiv riktning. Säker trafik Antalet dödade och allvarligt skadade till följd av trafikolyckor bör fortlöpande minska. Till 2007 bör antalet personer som dödas minska med hälften räknat från 1996 års nivå. I Västerbottens län innebär det en minskning från cirka 17 personer/år till 9 personer/år. Trafiksäkra transportsystem bör utvecklas. En del i detta är ökad användning av teknik som främjar god trafiksäkerhet. Måluppfyllelse Sträckorna väg 372 Skellefteå-Skelleftehamn och väg 365 genom Lycksele tillhör landets 100 farligaste vägsträckor och planeras att åtgärdas under planperioden. Väginvesteringarna och trafiksäkerhetsinvesteringarna i nya gång- och cykelvägar syftar i hög utsträckning till att ge bättre trafiksäkerhet. Länstransportplanens investeringar medför att ett antal liv kan räddas årligen. Till exempel visar beräkningar att cirka två döda/svårt skadade per år kan undvikas genom ombyggnaden av väg 372. God miljö Transportsektorn bör bidra till att miljöpolitikens delmål nås. Ökad användning av miljöanpassade fordon och drivmedel är en del i arbetet med detta. Måluppfyllelse God tillgänglighet till Botniabanans resecentrum har prioriterats i planen då det är av central betydelse för ett ökat resande med tåg. Genom utbyggnad av gång- och cykelvägnätet, samt förbättring av befintligt gång- och cykelvägnät, ges förutsättningar för att trafikanten i högre utsträckning väljer att gå och cykla än att använda bilen på kortare sträckor, vilket är positivt för miljön. Intrångseffekterna av planen bedöms vara marginella, då i huvudsak befintligt vägnät byggs om. Sammantagna effekter av länstransportplanen på luftutsläpp kan inte kvantifieras då denna parameter inte ingått i Vägverkets inlämnade kalkylresultat. Ett jämställt transportsystem Ett jämställt transportsystem ska utformas så att det svarar mot både kvinnors och mäns transportbehov. Kvinnor och män ska ges samma möjligheter att påverka transportsystemets tillkomst, utformning och förvaltning och deras värderingar ska tillmätas samma vikt. Transportsystemets tillkomst Avseende planering av åtgärderna har kommunerna en viktig roll, då de både lämnar förslag till åtgärder och senare är remissinstans för planen. För att få en bredare representation i planeringsfasen har kommunerna ombetts lämna två namn på kontaktpersoner, en kvinna och en man. Av totalt 15 kommuner i länet har 12 kommuner, det vill säga 80 procent, hörsammat denna uppmaning. Länsberedningsgruppen, som bereder planförslaget, har initierats av Länsstyrelsen. Där finns representanter från Länsstyrelsen, Vägverket, Banverket, Länstrafiken och Kommunförbundet. Gruppen har också utökats med några kommunrepresentanter med anledning av samordning med tillväxtprogrammet. Gruppen består för närvarande av 20 procent kvinnor av totalt 15 personer. Länsstyrelsens styrelse som är det beslutande organet för länstransportplanen består av landshövdingen som är en man, samt 12 ledamöter, varav 50 procent är kvinnor. En jämn könsfördelning i de beslutande och beredande organen för länstransportplanen ska eftersträvas. Främst bör länsberedningsgruppens sammansättning ses över i detta syfte. 70 Länstransportplan för Västerbottens län

13 Värderingar och beteenden Generellt bedöms kvinnor värdera åtgärder för trafiksäkerhet, trygghet och miljö högre än män, och män värderar framkomlighet och restidsvinster högre än kvinnor. Fler kvinnor än män åker kollektivt (buss). Det är oklart om dessa värderingar och beteenden beror av kön eller erfarenheter/förutsättningar. Till exempel återfinns fler kvinnor än män inom vårdyrken, kollektivtrafiken är mer utbyggd till knutpunkter som sjukhus än vissa industrietableringar med traditionellt fler män anställda osv. Planen innehåller omfattande satsningar på trafiksäkerhet, med bland annat ombyggnad av de vägar som finns på listan över de 100 farligaste vägsträckorna i landet. Åtgärder för förbättrade gång- och cykelvägnät prioriteras. Flera åtgärder är kopplade till bättre tillgänglighet och goda lösningar för att nå resecentrum för Botniabanan. De flesta av dessa åtgärder bidrar också till en bättre framkomlighet och transportkvalitet och ger bättre förutsättningar för en positiv regional utveckling. Måluppfyllelse Planens tar fasta på de generellt kvinnliga värderingarna i hög utsträckning. Det krävs dock mer information om vad det transportpolitiska delmålet ett jämställt transportsystem innebär och hur det ska uppnås, för att kunna göra en rättvis bedömning av måluppfyllelse. 8.2 Övergripande effekter av åtgärder Planen är inriktad på att utveckla det befintliga transportsystemet och omfattar totalt 536 miljoner kronor. Sammantaget bedöms åtgärderna bidra positivt till samtliga transportpolitiska delmål. Investeringarna i det regionala vägnätet uppgår till 281,4 miljoner kronor. Åtgärderna är i huvudsak kopplade till tunga pendlingsstråk och rör förbättringsåtgärder i form av plan-, och profiljusteringar eller ny sträckning av kortare vägavsnitt, breddning, cirkulationsplatser och ökad tillgänglighet till resecentrum. Två av vägsträckorna som avses åtgärdas finns bland de 100 farligaste sträckorna i landet. Dessa åtgärder syftar till samtliga transportpolitiska mål. Trafiksäkerhetsåtgärderna uppgår till 103,6 miljoner kronor. Åtgärderna utgörs till stor del av utbyggnad av gång- och cykelvägnätet, men innefattar också bland annat tätortsförbättringar. Satsningen innebär ökade möjligheter att bibehålla och i vissa fall höja skyltad hastighet Detta skulle medföra positiva effekter för samverkan mellan arbetsmarknader, vilket har mycket stor betydelse för Västerbottens län, med relativt sett långa transportavstånd och begränsade möjligheter till spårbunden persontrafik. Trafiksäkerhet och utvecklade möjligheter till gång- och cykeltrafik bedöms prioriteras högre av den kvinnliga delen av befolkningen. Bidragen till kommunerna uppgår till 31,5 miljoner kronor. De objekt som namnges i planen bidrar främst till att förbättra trafiksäkerheten och tillgängligheten längs det kommunala vägnätet. Bidragen till kollektivtrafikåtgärder uppgår till 61,2 miljoner kronor. Objekten rör bland annat utveckling av länets kommunala flygplatser samt ny- och ombyggnad av Skellefteå resecentrum. Inlandets flygplatser har mycket stor betydelse för näringslivets och medborgarnas möjlighet till effektiva långväga transporter och planens åtgärder bedöms framför allt bidra till målet regional utveckling. Förbättringen av resecentrum i Skellefteå effektiviserar och utvecklar möjligheterna för kollektivresande, vilket har en positiv effekt både på miljön och tillgängligheten i transportsystemet. Stor vikt skall läggas vid handikappanpassning i samband med genomförandet av olika åtgärder. Investeringar i enskilda vägar uppgår till 12 miljoner kronor. Det enskilda vägnätet är av stor vikt för såväl boende som näringsliv, och utgör ofta en svag länk i transportkedjan. Åtgärderna bedöms framför allt bidra positivt till målen regional utveckling och hög transportkvalitet. Medel finns avsatta till ett antal namngivna åtgärder som avses samfinansieras med Vägverket och/eller Banverket, 15 miljoner kronor kopplat till stamvägnätet och 7,3 miljoner kronor kopplat till järnvägsnätet. Syftet är att förbättra förut- Länstransportplan för Västerbottens län

14 sättningarna för nyttjandet av Botniabanan, samt åtgärda utpekade flaskhalsar. Produktionsstöd till Vägverket ingår med nio procent i objektskostnaderna för berörda kategorier. 8.3 Samlad miljöbedömning Länstransportplanens samlade miljöeffekter bedöms vara relativt små, då åtgärderna främst avser förbättringar i befintliga transportsystem. Det finns dock en del satsningar som stödjer val av miljövänliga transportsätt såsom gång och cykeltrafik, samt kollektivtrafik, som förväntas ge positiva miljökonsekvenser. Riktade miljöåtgärder längs det statliga vägnätet, respektive järnvägsnätet hanteras av Vägverket respektive Banverket i de nationella transportplanerna. Med utgångspunkt i de 15 nationella miljökvalitetsmål som fastställts av regeringen bedöms länstransportplanen främst påverka målen avseende frisk luft, begränsad klimatpåverkan, god bebyggd miljö och ett rikt odlingslandskap. Frisk luft Lokalt har detta målområde störst betydelse i tätorterna, där höga koncentrationer av föroreningar utgör ett problem. Botniabanans etablering kommer att möjliggöra en effektiv pendling med järnväg i första hand mellan Umeå, Hörnefors, Nordmaling, Örnsköldsvik och vidare söderut längs kusten. Botniabanan medför också ett ökat intresse för att etablera snabbjärnvägstrafik från Umeå västerut mot Vännäs, Vindeln, Lycksele och Storuman, samt norrut mot Skellefteå, Piteå och Luleå. Länstransportplanen stödjer ett effektivt nyttjande av Botniabanan genom bland annat parallellvägar och gång- och cykelvägar till resecentrum. Genom en överföring av nya och befintliga resströmmar till järnväg från väg minskar utsläppen till luft. Utbyggnad av gång- och cykelvägar främjar miljövänliga transportval, liksom satsningar på förbättrade resecentrum för busstrafiken, som planeras bland annat i Skellefteå. Bidrag till miljö- och trafiksäkerhetssatsningar på det kommunala vägnätet utgörs till stor del också av utbyggnad av gång- och cykelvägar i tätorterna. Begränsad klimatpåverkan Åtgärderna som nämnts under Frisk luft påverkar även detta mål, men problemet med utsläpp av klimatpåverkande ämnen ses här i ett mer globalt perspektiv, där det är viktigt att minska utsläppen totalt. Genom att förbättra pendlingsmöjligheterna och utvidga arbetsmarknaderna mellan närliggande orter kan det innebära ett ökat resande i sig. Detta kan bidra till ökade utsläpp av klimatpåverkande gaser, men medför också att underlaget för kollektiva lösningar ökar, resande med buss eller järnväg, som är att föredra från miljösynpunkt. När människor kan bo kvar i en mindre ort, ökar också underlaget för en förbättrad arbetsmarknad i orten. Det kan innebära att fler också kan få arbete i sitt närområde. En ökad flygtrafik kan medföra ökade utsläpp av klimatpåverkande gaser. Länstransportplanen stödjer utbyggnad av flera kommunala flygplatser, då en förbättrad flygtrafik bedöms ha stor positiv betydelse för länets utveckling. Förbättrad samordning mellan transportslagen medför bättre förutsättningar för alternativa transportval, med miljöpåverkan som en viktig aspekt, t.ex. avses väg E12 ut till Umeå hamn att förbättras. God bebyggd miljö Åtgärderna som nämnts under Frisk luft och Begränsad klimatpåverkan påverkar även detta mål. Bulleråtgärder hanteras främst i nationella transportplaner av Vägverket respektive Banverket. Ett rikt odlingslandskap För att bibehålla det rika och omväxlande kultur- och odlingslandskapet i länet krävs att människor bor och verkar i det. Satsningarna i det regionala och enskilda vägnätet förbättrar pendlingsmöjligheterna och möjligheten att bo kvar på landsbygden. 72 Länstransportplan för Västerbottens län

15 9. Planens genomförande 9.1 Årliga uppföljningar Planen omfattar 12 år. Den långa tidsperioden innebär svårigheter att exakt fastställa kostnader för enskilda objekt under hela planperioden. För att få flexibilitet, både vad avser eventuella förändringar av bedömda kostnader och för att möte de krav som kan uppstå under planperioden, skall beskrivningarna i sammanställningen över åtgärdskategorier och objekt uppfattas som följer (exempel avseende planens första år): 1. År 2004 är fastlagda och skall genomföras till de kostnader som anges i planen. 2. År 2005 och 2006 skall anses som stark inriktning, det vill säga att de justeringar som kan komma att vara aktuella främst beror på eventuella förändringar i kostnadsbilden eller Riksdagens medelstilldelning. 3. Åren skall betraktas som principiell inriktning, där objekten över 10 miljoner skall genomföras, medan objekt mindre än 10 miljoner kronor fastställs med två års framförhållning. 4. Punkterna 1-3 upprepas sedan årligen så länge planen gäller, med ett års förskjutning av de årtal som beskrivs. trafikverken, länstrafiken samt länets kommuner, samtidigt som den reella möjligheten att påverka vilka objekt som skall prioriteras ökar. Beredande organ för denna process skall vara länsberedningsgruppen, som minst skall bestå av representanter för länsstyrelsen, Västerbottens läns landsting, Kommunförbundet Västerbotten, Länstrafiken i Västerbotten AB, Vägverket Region Norr och Banverket Norra Banregionen. Eventuella omprioriteringar av planen skall fastställas av länsstyrelsens styrelse. Vägverket och Banverket skall årligen till regeringen redovisa hur de fastställda länsplanerna genomförts. De skall också fortlöpande underrätta länsstyrelserna om genomförandet av åtgärderna i länsplanen. 9.2 Hantering av statsbidrag Kommunerna och trafikhuvudmännen kan vara mottagare av statsbidrag som förmedlas via länsplanen avseende åtgärder i enlighet med förordningen (1998:1017) om statsbidrag till vissa regionala kollektivtrafikanläggningar m.m. Konsekvensen av detta är att länsstyrelsens styrelse årligen fastställer vilka objekt som skall genomföras nästkommande år, samt beslutar hur de ytterligare två närmaste årens inriktning skall se ut. Detta innebär att länsstyrelsen under varje höst ger kommuner och trafikhuvudmän en möjlighet att föreslå vilka åtgärder som dessa vill ha genomförda om tre år inom ramen för fördelningen mellan åtgärdskategorier. Detta kan vara både större och mindre objekt. Länsstyrelsens styrelse fastställer därefter årligen planen för de närmast tre följande åren. Med detta förfarande skapas en reell möjlighet till koordinering med budgethanteringen för såväl Länstransportplan för Västerbottens län