PEDAGOGISKT UTVECKLINGSARBETE NR 20 Uppsala 1995

Transkript

1 Dyslexi -ett förbisett problem vid universiteten Peder Jonsson PEDAGOGISKT UTVECKLINGSARBETE NR 20 Uppsala 1995 Enheten för pedagogiskt utvecklingsarbete, Box 7070 ISSN Sveriges Lantbruksuniversitet, Uppsala

2 I serien Pedagogiskt Utvecklingsarbete har tidigare utkommit: 1. Pedagogiska provokationer Nils Trowald 2. Lärarträning - ett exempel på hur en lärarkurs i pedagogik kan planeras och genomföras Nils Trowald 3. Internationalisering av utbildningarna vid Sveriges Lantbruksuniversitet Klas-Göran Bergman 4. Vad anser agronomie studerande om propedeutiska kursen? Nils Trowald 5. Utvärdering av utbildning - några aspekter på kursvärderingar och kunskapsprov Bengt Ekman 6. Lantbruksuniversitetets engagemang i U-landsfrågor U-landsavdelningen (Red) 7. Vetenskapligt skrivsätt och muntlig presentation - en handledning Birgitta Malmfors 8. Att informera om forskning Nils Trowald och Uno Björkhem 9. Undervisningskvalitet och kostnad Leif Ribom och Nils Trowald 10. Rollspelet som pedagogisk resurs Lennart Nord och Nils Trowald 11. Vad styr läraren i undervisningen? Erik Walfridsson 12. En utvärdering av dagens jägmästarutbildning Erik Walfridsson 13. Muntlig tentamen vid kirurgi - medicin institutionen Nils Trowald och Dick Mårtensson 14. Natursyn hos studenter och lärare vid Sveriges lantbruksuniversitet - en undersökning och ett diskussionsunderlag Stefan von Bothmer 15.Studenters syn på kunskapsmätning Nils Trowald och Lars Owe Dahlgren 16. Kvalitet, några synpunkter på kvalitet och kvalitetsutveckling i grundutbildningen vid Sveriges lantbruksuniversitet Kjell-Arne Nilsson, Marianne Fredriksson, Nils Trowald 17. Lärarnas pedagogiska status vid SLU Anna H Pettersson 18. En dator till varje student? -en utvärdering av SLU's studentdatroprojekt Ola Falck, Pär Lindau 19. Utbildning i blickpunkten, kvalitetsvärdering vid Skogsmästarskolan Hans Högberg

3 Ett språk Stora och små bokstäver blir till ord orden till meningar meningarna till ett språk Ett språk självklart för ass alla ibland blir inte bokstäverna till ord orden inte en mening Vi använder samma bokstäver men mitt språk är inte likt ditt PJ

4 FÖRORD Peder Jonsson som är författare till föreliggande rapport har avslutat sina studier vid Skogsmästarskolan i Skinnskatteberg och ger i rapporten en spännande och stundtals gripande skildring av sina år som dyslektiker dvs en person med läs - och skrivsvårigheter. Det har för Peders del varit en tid med ibland oförstående och okunniga lärare, retsamma kamrater, lögner och stundtals påhittighet för att dölja sitt handikapp. Vi har från Enheten för pedagogiskt utvecklingsarbete velat ta vara på Peders erfarenheter och stora kunskaper på området och har därför bett honom att skriva den här rapporten i hopp om att den skall få stor spridning i första hand inom Sveriges Lantbruksuniversitet och förhoppningsvis kunna bidra till ett handlingsprogram för SLU - ett handlingsprogram som visar på konkret hjälp för eventuella studerande med läs- och skrivsvårigheter. Peder har under våren rest runt i landet och besökt utbildningarna från Alnarp i söder till Umeå i norr och berättat för såväl studerande som lärare om dyslexi och de möjligheter till hjälp som faktiskt står att få. Han är själv ett gott exempel. Genom sitt stimulerande sätt att berätta fångar Peder allas uppmärksamhet. Avslutningsvis vill vi från den Pedagogiska enheten tacka Peder för hans insatser. Det har för oss varit en både stimulerande och lärorik bekantskap och på något sätt borde Peders kunskap inom dyslexiområdet tas till vara även fortsättningsvis av Sveriges Lantbruksuniversitet. Bengt Ekman

5 O INNEHALL Inledning... 1 Olika benämningar... 1 Vad är dyslexi?... 2 Ny forskning banar väg...5 Lingvistik, neuropsykologi och kognitiv forskning...6 Hjärnforskning... 8 Genetisk forskning... 9 Forskning om synen Varför har dyslektiker svårare än andra?...10 Hur var det för mig Grundskolan Arbetslivet och den långa resan...15 Högskolan...19 Var finns hjälpen? Några reflexioner Litterturanvisningar Adresser...32 Sid

6 Inledning Inte förrän i november 1990, klassades dyslexi som ett medicinskt handikapp. Klassificeringen måste nu också leda till att personer med dyslexi, likasom andra handikappade, får all den hjälp och alla de olika hjälpmedel som var och en behöver för att nå fram till en god skriftspråklig kompetens och därmed till att bli fullt delaktiga i alla de möjligheter som samhället erbjuder på alla olika områden. Det måste kännas viktigt att vi får upp ögonen kring problemen med dyslexi och att vi får förståelse för hur det drabbar individen som har detta handikapp. Det är inte självklart att alla kan läsa och skriva, trots att fasaden kanske påskiner det. Dyslexi är ingen sjukdom utan ett ärftligt handikapp, något man föds med. Man har uppskattat att mellan och en halv miljon människor i Sverige saknar funktionell förmåga att läsa och skriva. Varför jag anser att det är av yttersta vikt att förebygga och hjälpa på ett så tidigt stadium som möjligt. Det viktiga är att skaffa sig kunskaper och förståelse inför problemet. Se inte dyslexin som ett hinder, utan tvärtom som en resurs, då tror jag mycket är vunnet. Dyslexi är ett språkhandikapp kopplat till uppfattningsförmågan men inte till intelligensen. Med mina 34 år som dyslektiker ska jag i denna rapport försöka förklara och dela med mig av mina erfarenheter, från skola och arbetsliv. Jag har läst tre år på SLU till Skogstekniker och Skogsmästare, har förövrigt också 12 års skiftande yrkeserfarenhet från arbetslivet och de problem som man kan möta på där som dyslektiker. Olika benämningar Inom FMLS (Föreningen mot läs- och skrivsvårigheter) talar man om läs- och skrivsvårigheter. Det är en benämning som är lite lång och klumpig, men som säger vad det handlar om. Forskarna föredrar ordet dyslexi som är grekiska och betyder kort och gott dålig läsning, som förövrigt också är titeln på min bok om dyslexi "Dålig läsning". Ibland används det för alla som har läs- och skrivsvårigheter. Ibland bara för den som har svårast. 1

7 En del säger fortfarande ordblind. Det var förr den vanligaste benämningen. Den slutade man använda därför att många av det ordet drog slutsatsen att det inte gick att göra något åt läs- och skrivsvårigheter. Men det var naturligtvis fel, ett exempel på det är jag själv. Alla tre benämningarna används olika men betyder samma sak. I min rapport kommer jag nästan helt uteslutande att använda mig av ordet dyslexi i texten. Vad är dyslexi? Dyslexi yttrar sig på många olika sätt. En person kanske knappt kan skriva sitt namn. En annan kanske kastar om bokstäverna trots att han kan skriva. En tredje läser mycket sakta trots att han läser mycket och försöker få upp hastigheten. Någon kanske läser bra, men har svårt att få ner sina tankar på papperet. Andra kan få ner vad de vill säga, men med en oändlig massa stavfel. Här nedan följer en lista på vanliga svårigheter: * Du har svårt med dubbelteckning (t.ex. ett eller två "m".) * Du kastar om och tappar bokstäver. * Du förväxlar b-d, b-p, t-d, k-g, u-o, e-ä, i-e, etc. * Du kastar om siffror. * Du tappar ändelser och små korta ord, både när du läser och skriver. * Du har en svårläst handstil. * Du har svårt att höra skillnad på kort och lång vokal. * Du har svårt att uppfatta och att upprepa långa ord. * Du uttalar vissa ord fel. * Du talar otydligt. * Du tycker illa om att läsa högt. * Du läser långsamt. * Du har svårt att följa en textrad eller att komma in rätt på ny rad. * Du tycker att bokstäverna rör sig på papperet, eller att de är otydliga och går i varandra. * Du har svårt att förstå vad du läser, men inte om du får samma text uppläst. * Du blir fort trött och får ont i huvudet eller ögonen när du läser. * Du har svårt att hinna med textremsan på TV. 2

8 * Du känner dig sämre än andra. * Du har svårt att förstå även ett enkelt skrivet meddelande då någon vill ha ett snabbt svar. * Du har mycket svårt att komma ihåg namn. Stadler (1994) anser att följande bör uppmärksammas vid diagnostisering av dyslexi. * Sammanblandning av höger och vänster. * Sammanblandning av öst och väst. * Osäker på tider och datum. * Svårigheter att räkna upp årets månader. * Svårigheter med enkel aritmetik, att få siffrorna i rätt ordning vid addition och subtraktion. * Svårighet att lära in multiplikationstabellen. * Svårighet att återge sifferserier i rätt ordning. * Svårigheter att minnas och återge satser. * Svårigheter att uppfatta rim. Enligt Stadler (1994) kan man i många fall finna följande egenskaper hos dyslektiker. * Oklar handdominans. * Svag senmotorisk utveckling. * Bristande kroppsuppfattning. * Sen mognadsutveckling. * Svårigheter med riktningar och sekvenser. * Svårigheter att upprepa långa ord. * Svårigheter med andra symboler (noter, siffror). * Långsamhet. * Svag koncentrationsförmåga. * Uppmärksamheten lätt avledbar. * Bristande uthållighet. Känner du igen flera av dessa yttringar hos dig eller hos ditt barn, då rör det sig kanske om dyslexi. Även följande beskrivning tycker jag är bra: "När en person har en läs- och skrivförmåga som ligger avsevärt under den nivå som hans förståndsmässiga eller intellektuella nivå skulle medge, då har han läs- och skrivsvårigheter." Stadler anser också (s. 29) att barn med sen språkutveckling utgör en riskgrupp för att utveckla dyslexi. Därför bör dessa barn följas upp redan från småbarnsstadiet åldern och observeras särskilt vid skolstarten. Följande symptom kan 3

9 finnas hos barn med försenad språkutveckling som senare utvecklar dyslexi: * De är tystlåtna, talar inte gärna * pekar i stället för att tala * använder gester och kroppsspråk * talar på yngre barns sätt * gör uttals fel * talar otydligt * har svårt att uttala långa ord * talar med grammatiska fel * använder ettordssatser * har litet ordförråd * har svårt att lyssna och repetera * är ofta blyga och tillbakadragna Dessa kännetecken kan förekomma hos dyslektiker parallellt med specifika läs- och skrivsvårigheter, men det är inte belagt att det finns något orsakssamband. Sen språkutveckling är inte kännetecken på dyslexi, men ger en signal om att man bör vara observant på barnets läs- och skrivutveckling. Många barn som haft försenad språkutveckling eller talfel drabbas inte av dyslexi och många dyslektiker har inte haft försenad språkutveckling eller talfel. Ett exempel på det är jag. Hans-Jörgen Gjessing har gjort följande klassificering av dyslexibegreppet: 1. Auditiv dyslexi 44% Försenad talutveckling, dålig artikulation, ljudosäkerhet: b-p, d-t, g-k, v-f, u-y-ö, svårigheter med samman- ljudning, förväxlar: gul-kul, var-far, förenklingar: såpbubbla-såbbla, omkastningar: tre-ter, svårigheter med ljudning vid långa och konsonantrika ord, gissningar. 2. Visuell dyslexi 20% Förväxlingar av bokstäver som år lika h-n-u, han-har-kan, sa-så, minnessvaghet för skrivna ord, ljudenlig stavning: slått-slott, hej-häj, hjälp-jälp. 3. Audio-visuella dyslexin 9% Karekteristiska drag av både auditiv och visuell dyslexi. Kräver analys av både skriv- och läsfuktionen. 4. Emotiell dyslexi 10% Bakomliggande faktorer såsom ångest, motivationsbrist, omognad. 4

10 5. Pedagogisk dyslexi 11% Olämplig undervisning, täta lärarbyten. 6. Andra dyslexiformer 6% En kort sammanfattning av modern internationell dyslexiforskning inom lingvistik, psykologi, genetik och neurologi av Curt von Euler, ordförande för SVENSKA DYSLEXISTIFTELSEN och SVENSKA DYSLEXIFÖRENINGEN. ( 1995 ). Ny forskning banar väg Under de senaste 10 till 20 åren har många forskare runt om i världen, främst kanske i USA, Kanada och England, men också i hög grad i Sverige och våra nordiska grannländer. Bedrivit en intensiv forskning om dyslexi, dess bakomliggande orsaker, vari de specifika störningar i språkfuktionerna består, och hur dessa leder till svårigheter med skriftspråket. Vetenskapen går fram på flera olika vägar och inom flera olika områden som psykologi, lingvistik, pedagogik, ärflighetsforkning och olika grenar av kognitiv vetenskap. I stor utsträckning arbetar man nu tvärvetenskapligt, tvärs över de traditionella ämnesgränserna. På alla dessa forskningsområden har stora, vetenskapligt väl dokumenterade framsteg skett. Bland annat har vi ny kunskap om språkets mycket komplicerade organisation i hjärnan, om de kognitiva krav som läsning och läsinlärnig ställer (Coltheart 1987; Garnham 1985), om de viktigaste stegen i den normala läsutvecklingen (Frith 1985; Lundberg and Leong 1986). Man har också kunnat identifiera de särskilda svårigheter och " stötestenar" som står hindrande i vägen för en normal läsutveckling och som gör det svårt för dyslektiker att få ett grepp om det skrivna språket. Vi vet nu att problem med läsning och skrivning oftast beror på någon form av språklig svaghet, som inte har med intelligensen att göra. Forskningsresultat från flera länder (bl.a. Levy och Luh 1937), även från Sverige (Lundberg 1986), visar att dyslexi förekommer inom alla olika hemmiljöer med olika familjerelationer och helt olika sociala, ekonomiska och kulturella förhållanden. Man har heller inte kunnat finna någon skillnad i antalet barn med dyslexi i skilsmässofamiljer jämfört med sammanhållna familjer. 5

11 Man har också visat att de underliggande språkliga svagheterna är oberoende av sociokulturella skillnader. Den multidisciplinära tvärvetenskapliga forskningen om dyslexi gör att problemet behandlas utifrån många olika perspektiv. De sociala och psykosociala aspekterna är därvid utomordentligt viktiga, liksom vid all forskning och behandling som gäller människor och mänskliga relationer. Men också dessa perspektiv måste baseras på kunskap och vetenskapligt genomförda undersökningar, och inte bara på ogrundade antaganden och skrivbordsfunderingar. Vi vet nu genom flera vetenskapliga undersökningar, bland annat av professor Christopher Gillberg (1987, 1989), att i de flesta fall där man finner psykiska och emotionella störningar hos barn med dyslexi har dessa störningar som nämnts ovan uppkommit som en följd av de nedbrytande upplevelser av att klara problemen med läsning och skrivning i takt med klasskamraterna. Inte sällan leder dessa till djup depression, apati eller till utåtagerande, svårt störande beteenden. Åtskilliga av så kallade värstingar har just denna bakgrund till sitt beteende. Internationellt ledande dyslexiforskare inom de nämnda områdena är numera tämligen ense om att dyslexi oftast har sin grund i sådana språkfuktionella svagheter som emellertid inte på något negativt sätt har med intelligensen att göra. Påståenden att "forskare är djupt oense" om bakgrunden till dyslexi överensstämmer inte alls med det faktiska förhållandet bland vetenskapligt aktiva forskare. Lingvistisk, Neuropsykologisk och Kognitiv forskning. Forskningen på dessa områden har gett ny kunskap om de språkliga svagheter som gör det svårt, eller mycket svårt, att lära sig läsa och skriva. Barn med dyslexi har särskilt svårt att få ett "grepp" om hur det talade språket är uppbyggt, att orden är bildade av serier av talljud. dyslektiker har specifikt svårt att förstå sambanden mellan talet och bokstavstecken och hur skriftens bokstavsserier kan "avkodas" (Se Höien & Lundberg 1993). Dessa specifika svårigheter talar man om som "bristande språklig eller fonologisk insikt eller medvetenhet" ( Liberman 1985; Lundberg & Olofsson 1985; Lundberg & Höien 1989; Höien & Lundberg 1992). Brister i den språkliga medvetenheten kan upptäckas redan i förskolan och visa vilka barn som är i riskzonen att få betydande läs- och skrivsvårigheter. Vi vet nu, bland annat genom resultaten från "Bornholmsprojektet", att systematisk träning i fonologisk medvetenhet i förskolan ger 6

12 en stark förbättring av den kommande läsinlärningen skolan (Häggström och Lundberg 1994). Vad ligger bakom denna brist på fonologisk medvetenhet? Neuropsykologisk forskning (bland andra av Levy & Luh 1987) har även visat att dyslektiska personer visserligen i regel har sina språkfunktioner övervägande förlagda till vänstra hjärnhalvan, men att i vissa avseenden denna dominans är svagare hos dyslektiker. Språkfunktionerna är emellertid behäftade med vissa svagheter som bidrar till bristerna i språklig, eller fonologisk medvetenhet, särskilt beträffande förmågan i följande avseenden: att uppfatta det talade språkets segmentella uppbyggnad att säkert kunna särskilja vissa av de enskilda språkljuden, att rätt uppfatta den inbördes ordningsföljden av talljuden i orden att visuellt rätt uppfatta ordningsföljden av bokstäverna i en text att bearbeta snabba informationsflöden. En något långsammare informationstakt bereder däremot inga som helst svårigheter (Livingstone et al. 1991), samt ifråga om det s.k. arbetsminnet, eller verbala minnet där dyslektiker också uppvisar svagheter. En svaghet i någon av dessa språkliga funktioner kan åstadkomma betydande lässvårigheter (Baddely 1985; Frith 1985; Liberman 1989; Tallal 1977; Tallal et al. 1985: Tallal et al. 1993). I en stor undersökning i Chicago (Levy & Luh 1987) fann man att de ovannämnda svagheterna förekom likartat och i samma omfattning hos dyslektiska barn från helt olika sociokulturella miljöer. Men konsekvenserna av dessa svagheter för den enskilde eleven är naturligtvis starkt beroende av den hjälp och stimulans som barnet får - eller inte - får i hem och skola. Vilka är orsakerna till att dessa svagheter uppkommer hos vissa personer och skapar svårigheter att lära sig läsa och skriva? I försök att nå klar het om de bakomliggande orsakerna till att dessa svagheter har uppkommit hos vissa personer har man gått fram på olika vägar. Man har bland annat funnit att dyslexi oftast har en neurologisk grund som bottnar i något annorlunda "kopplingar" på vissa ställen i hjärnan, vilket i sin tur leder till de språkfunktionella svagheter som beskrivs 7

13 ovan. Man har även kunnat konstaterat att dyslexi i betydande grad är ärftligt betingat. Hjärnforskning Inom hjärnforskningen har man sökt identifiera de bakomliggande orsakerna till uppkomsten av specifika läs-och skrivsvårigheter. med avancerade datorbaserade electroencefalografiska metoder (Brian Electrical Activity Mapping BEAM) har man kartlagt skillnaderna mellan dyslektiska och icke dyslektiska barn i fråga om hjärnans elektriska aktivitetsmönster under olika språkliga aktiviteter ( Duffy & McAnutly 1985). Den största skillnaden har man funnit i de språkrelaterade områdena i hjärnbarken i vänstra hjärnhalvan. Vissa skillnader har man funnit även på höger sida. Av stort intresse är att man även funnit karakteristiska skillnader i områden i pannloberna som har stor betydelse för uppfattning och bearbetning av sekventiella förlopp och för planering och kontroll av komplexa beteenden och olika språkliga funktioner. Samma avvikande aktivitetsmönster som utmärker dyslektiska barn har påvisats redan i förskoleåldern hos de barn som senare, i skolan, får specifika läs- och skrivsvårigheter (Duffy & McAnulty 1985). Med de moderna teknikerna inom hjärnforskning kan man synliggöra variationer i blodgenomströmning och syreförbrukning vid olika anspråk som engageras vid olika specifika perceptuella, mentala och kognitiva aktiviteter. Man har med dessa tekniker kunnat visa att dyslektiker har vissa specifika svagheter i aktiveringen av begränsade områden i hjärnan vid fonologiska fuktionstester. Inom detta nya och mycket lovande område pågår intensiv forskning på flera håll i världen (bl.a. vid Karolinska sjukhuset i Stockholm) för att få ökad klarhet om hur språkfuktionernas många olika "moduler" i hjärnan engageras vid olika tal- och skriftspråkliga uppgifter hos dyslektiker jämfört med icke dyslektiker. Man har även i detalj studerat hjärnor från personer som under livet haft dyslexi (Geschwind & Galaburda 1985; Galaburda 1987; Sherman et al. 1989). I alla de nio fall som undersökts har man funnit två olika, men samtidigt förekommande avvikelser från det normala. Den ena av dessa avvikelser är förekomsten av ett flertal små grupper av nervceller som "gott vilse" tidigt under fosterutvecklingen och hamnat lite fel i hjärnbarken. Antalet av dessa små utvecklingsstörningar, "ecktopier" och " dysplasier" varierar mellan 30 och 100 i de olika hjärnorna. De förekom mest i vänstra hjärnhalvan och mest i områden 8

14 som på olika sätt har betydelse för språket och förmågan att läsa. Den andra avvikelsen från normala förhållanden är att alla dessa hjärnor visade en avsaknad av den vanligen föreliggande storleksskillnaden mellan höger och vänster tinninglob. vanligen är områden i vänster tinninglob avsevärt större än på höger sida. De på vänster sida spelar ju en dominerande roll i flera av våra språkfunktioner. I de "dyslektiska" hjärnorna fann man emellertid ingen sådan skillnad beroende på all höger sida var större än normalt och lika stor som det på vänster sida. Förstoringen av vissa områden i höger tinninglob hos dyslektiker har bekräftats i flera undersökningar på levande dyslektiker med hjälp av magnetkamera, MRT, (t.ex. Larsen, Höjen, Lundberg & Odegaard 1989; Steinmetz et al. 1989). Detta är en helt ofarlig och smärtfri teknik som gör det möjligt att ingående och i detalj studera hjärnors olika strukturer på levande personer. Det var framförallt personer med fonologiska svårigheter som uppvisade denna förstoring i höger tinningglob (Larsen et al. 1989). Genetisk forskning Åtskilliga forskare har lagt märke till att specifika läs- och skrivsvårigheter går i arv. Grundligt genomförda ärftlighetsstudier av dyslexi (t.ex. Hallgren 1950; Lubs et al. 1991) har klart visat att dyslexi är beroende av en ärftlig störning. Särskilt klart har ärftligheten dokumenterats genom tvillingstudier (Olson et al. 1989). Av stort intresse därvidlag är att man i denna stora tvillingstudie inom "Coloradoprojektet", nu omfattande mer än 250 par, fann att det var såväl fonologiska som ortografiska svårigheter som uppvisade denna genetiska bakgrundsfaktor. Man söker nu identifiera den eller de gener som är ansvariga(a) för den dyslexiska dispositionen. Hittills har man lyckats att med betydande säkerhet visa att kromosom 6 är bärare av arvsanlaget. Även "Kronobergsprojektet" arbetar tillsammans med ett molekylärgenetikt laboratorium vid det amerikanska National Institute for Health på att finna den eller de defekta gener som är bärare av dyslexianlaget. Men alla bärare av arvsanlag för dyslexi får emellertid inte handikappet. Arvsanlagens genomslagskraft är alltid, i alla sammanhang, beroende av miljöfaktorer: det är aldrig fråga om antingen arv eller miljö - det handlar alltid om ett både 9

15 och. Detta gäller också orsakerna till dyslexi. För att arvsanlagen för dyslexi skall komma till uttryck krävs medverkan av vissa miljöfaktorer, Bland dessa förefaller immunologiska och hormonella faktorer vara betydelsefulla. Vi vet nu, som påpekats ovan, att psykosociala faktorer kan ha mycket stor betydelse för ordförrådet, förmågan att använda språket och möjligheterna att hjälpa, och viljan att medverka till en framgångsrik habilitering. Forskning om synen och synsystemet Forskningen kring dyslexi och synen har gott starkt framåt på senaste tiden. Något samband mellan dyslexi å ena sidan och brytningsfel i ögonen eller generella störningar i ögonens rörelsemönster å andra sidan har men inte kunnat påvisa ( Lennerstrand, Euler, Olofsson & Gillberg, 1990; Ygge, 1990; Wright & Groner, 1993). Det kan dock inte helt uteslutas att ackommodationströtthet, försening i utvecklingen av den s.k. närrefexen och problem med samordningen av ögonen kan utgöra störande moment under läsutvecklingen och ytterligare försvåra läsandet för dyslektiska personer. Men alla barn med läsproblem som har symptom från synen, t. ex. "hoppande bokstäver", "flytande rader", spänningskänsla över ögonen eller huvudvärk vid läsning, skall erbjudas undersökning av specialintresserad barnögonläkare. Riktlinjer skall vara att alla faktorer som kan försvåra läsningen bör elimineras. Nya forskningar på detta område ser ut att öppna nya möjligheter till intressanta hjälpmetoder (Livingstone et al. 1991; Wright & Groner, 1993). Varför har dyslektiker svårare än andra? Man har letat efter svaren och man vet i dag att det inte finns ett svar. Det är en kombination av många orsaker. En del svar och förklaringar har forskarna gett oss, andra har vi ur vår egen erfarenhet. Ögat Dyslexi beror nog sällan på att man ser dåligt. Men har man dyslexi, då kan synproblem bli ett extra hinder. Det finns specialutbildade optiker och ögonläkare som ägnar speciell uppmärksamhet åt bl.a. vad man kallar samsynen. 10

16 (Se vidare sidan 25-26) Örat Många av oss, som har dyslexi, har svårt att skilja ljud från varandra. Att höra i rätt ordning. Det kan kännas som om orden kommer in på tvären i örat. Då kan det vara bra att få reda på hur vi uppfattar intrycken. Det kan ofta en logoped undersöka och förklara för oss. Dyslektiker kan också ha svårt att stänga ute ljud som de inte borde höra. Små störande ljud som ex. elementet susar eller viskningar längre bak i klassrummet, när läraren talar, kan höras lika mycket i våra öron som lärarens röst. Då lärarna ofta saknar kunskaper om detta, tolkar de ofta våra svårigheter som att vi vore lata eller okoncentrerade. Vi kan även ha svårt att skilja ljud från varandra. Då vi hör ett enda ljud, kan vi höra det, men om man hör ett sorl bakom det ljud vi tidigare hört ex. små prat i klassen, då kan vi ha svårt att urskilja det ljud vi tidigare hörde. Alla vet...? Att det aldrig är riktigt knäpp tyst i ett klassrum, det spelar ingen roll om det är barn i grundskolan, tonåringar i gymnasium eller "vuxna" i högskolan, alla pratar... Många skolor har så kallad "bordsplacering" i klassrum och lektionssalar. Man sitter i alfabetisk ordning, ex Andersson längst fram och Oman längst bak. För mig som dyslektiker tycker jag modellen med " bordsplacering" är helt vansinnig. Sitta lång fram för att man har ett "vanligt" hörselfel respekteras av alla. Men är man dyslektiker är det inte lika självklart. Dels för att många dyslektiker skäms för sitt handikapp och inte vill eller vågar tala om för lärare eller sina klasskompisar att man har dyslexi att det vore bra om jag fick sitta längre fram även om jag heter Oman. Dyslektiker är oftast experter på att dölja sitt handikapp både för andra och även för sig själva. - Ta bort... " bordsplaceringar" i alla skolor och lektionssalar så kanske dyslektiker och andra som behöver sitta långt fram av olika orsaker också vågar sätta sig långt fram. Ingen behöver ta till några "vita" lögner och ingen behöver skämmas för sitt handikapp. 11

17 Talet Dyslektiker kan ha svårt att få bokstäverna i rätt ordning då vi ska uttala dem. Många kan t.ex. inte uttala ordet dyslexi. Det blir dyxlesi eller dyselexi. Kan man inte uttala orden rätt, då har man naturligtvis svårt att skriva dem rätt. För den som har svårt med detta kan en talpedagog många gånger vara räddningen. De kan hjälpa oss att få grepp om vårat uttal. Många av oss som har problem med att läsa och skriva kompenserar det på andra vis. Vi blir oftast väldigt goda lyssnare, tolkar bilder bra, bilden blir viktigare när man läser och skriver sämre. Men den största skillnaden som jag tycker mig har märkt hos dyslektiker är; de blir väldigt goda berättare och talare. Deras ordförråd är kanske inte det största, men deras berättarkonst är fängslande både i tal och skrift. Självförtroende - självbild De flesta barn ser med förväntan fram emot att få lära sig hemligheten med orden och bokstäverna. Det gör även vi som har läs- och skrivsvårigheter. Men ganska snart upptäcker vi att det inte går så bra. Att vi inte klarar vad klasskamraterna klarar. Den första som upptäcker att vi inte klarar detta är vi själva. Läraren däremot säger ofta att vi inte ska jämföra oss med de andra. "Det kommer, det kommer" Men då det aldrig kommer, "inser" vi snart att vi inte är som de andra i klassen. Vi hamnar i onda cirklar, nästa omöjliga att ta sig ur på egen hand. Får dåligt självförtroende. Och då vi inte tror oss klara av en sak, då lyckas vi inte. Vi blir ensamma och ibland inneslutna, men vi vill att omgivningen ska se vad vi är bra på. Skolan Det är mycket vanligt att vi som är dyslektiker blir mobbade därför att klasskamraterna anser oss "sämre" än dem då vi måste ha extrahjälp. Vi får ofta höra att vi är dumma i huvudet Får man höra det tillräckligt många gånger börjar man till slut också tro på det. Inte heller får lärarna i sin utbildning några större kunskaper om läs- och skrivsvårigheter. Det gör att vi kan ha turen att få en lärare som begriper, men vi kan också, allt för ofta, få en lärare som helt missuppfattar vår situation. Våra problem kan då förvärras. Jag hann bli 29 år gammal innan jag fick den hjälp som jag behövde för att komma tillrätta med mina problem med läs- 12

18 och skrivsvårigheter, hjälp till självhjälp. Ibland räcker det med "bara" en klapp på axeln, att få höra att man duger någonting till. Vi vet inte allt... Mycket står forskarna och vi själva fortfarande frågande inför. Men ett vet vi med säkerhet: Man är inte dum för att man har svårt med orden och bokstäverna!!!! Den senaste tidens forskningar tycks bekräfta att dyslexi ofta är förenat med begåvning, kreativ fantasi och konstnärliga talanger över - ibland långt över genomsnittet. Historien är full av berömdheter som haft allvarliga läs- och skrivsvårigheter: Picasso, Moa Martinsson och Einstein bara för att nämna några. Hur var det för mig? Grundskolan Att skriva om mina år i grundskolan är ingen trevlig sysselsättning. Inte för att jag har läs- och skrivsvårigheter, utan på grund av alla mörka minnen som dyker upp. Alla barn har en dröm, att kunna läsa och skriva. Även jag hade den drömmen. De första åren, på lågstadiet, var allt fortfarande roligt. Men i mellanstadiet fick jag en ny lärare och problemen började visa sig. Jag hängde inte längre med i mina klasskamraters studietakt. Alla prov i svenska och högläsning hatade jag eftersom de rättade proven var fulla av röda bockar och klassen skrattade och hånade mig för min högläsning. Jag blev inte en hackkyckling eller ett mobboffer, eftersom jag kompenserade dessa svagheter med fysisk styrka. Alla som nämnde något om min dyslexi fick på käften, med ränta. Det jobbigaste var inte kompisarnas gliringar, utan stödundervisningen där jag hamnade utan att förstå varför. Ensam- svag på stödlektionerna där jag inte kunde hävda mig med min stora käft. Verkligheten gick upp för mig, jag kunde inte läsa och skriva som de andra i klassen. Kände mig som en börda, någon som blivit över. På 60- talet löste man problemet med dyslexi med att plocka ut eleven ur klassen, för så kallad stödundervisning. En metod som för mig kändes helt fel. Jag behövde min klass stöd och kände mig bara utanför, ensam och liten. Mina 13

19 föräldrar fick aldrig någon riktig upplysning om vilka problem jag hade i skolan. Antagligen hade lärarna inte tillräcklig kunskap om dyslexi själva. Som dyslektiker blir man dessutom ofta expert på att dölja sina problem för omvärlden. Den onda cirkeln hade rullat igång. Jag gjorde allt för att dölja mina problem. Lärarna uppmärksammade inte helheten och mina föräldrar fick aldrig reda på hur mycket stöd och hjälp jag hade behövt. Märkligt nog sattes jag aldrig i stödundervisning i engelska. Slöjd och teckning var de enda ämnen där jag inte kände mig straffad och otillräcklig. Där kunde jag, precis som mina klasskamrater, utföra något utan att känna; svag i svenskasvag i allt. Bytte skola i högstadiet. Stor skola, större problem. Kunde inte längre hävda mig med min fysiska styrka, många var numera lika stora och större till växten än jag. Undervisningen gick till på samma vis som i mellanstadiet. Röda bockar och stödundervisning. Skillnaden var att jag nu hade sällskap på stödundervisningen. Vi som gick där bildade ett gäng som terroriserade lärare och andra elever. Ville verkligen lära mig läsa och skriva men ingen tycktes förstå hur de skulle hjälpa mig och de andra med dyslexi. Även på högstadiet tycktes man lösa problem genom att sopa dem under mattan. Idag har vissa skolor stödlärare som extra hjälp i klassrummet. Stödläraren ska finnas till hands och hjälpa till där det behövs då ordinarie läraren inte hinner med att hjälpa dem som blir efter. Det verkar vara, en, god lösning tycker jag. Jag efterlyser mer flexibilitet och hänsyn till varje individ/elev i skolan. Mindre klasser, bättre utbildning och information för lärare och mer samarbete mellan skolan och hemmet. Stor okunnighet om dyslexi råder i hela samhället. Upplysning, information och mer uppmärksamhet på dyslexi skulle, enligt mig, kunna förbättra barns möjligheter att lära sig hantera det viktigaste instrumentet vi har i vårt informationssamhälle, att läsa och skriva. Min dröm var redan som liten pojke att få studera något naturvetenskapligt ämne. Mina dåliga betyg satte stopp för den drömmen. Hatade skolan och var halshuggen redan 14

20 innan jag hade börjat. På 70- talet var det inga problem att få jobb direkt efter grundskolan. Jag fick fast anställning på en å gång. Arbetslivet och den långa resan 1987 när jag var 27 år gammal, fick jag äntligen chansen att börja studera igen, efter att i 12 år helt och hållet ha förträngt alla tankar på studier. Jag arbetade på Iggesunds bruk när de genomförde en rationaliseringsdrive i slutet av 80- talet. Trehundra personer skulle bort under en treårsperiod utan att någon skulle behöva bli uppsagd. Målet skulle klaras med naturlig avgång, starta eget bidrag och betald utbildning om man sade upp sig. Jag valde det sistnämnda. Redan 1981 hade jag sökt till Skogsbruksskolan i Ljusdal och kommit in, men kunde inte tacka ja på grund av ekonomiska skäl. När jag fick chansen igen lät jag den inte förgås. Några större problem med dyslexin hade jag inte haft på mina arbetsplatser, även om jag haft många varierande arbetsuppgifter på olika företag. Allt från verkstadsindustri till försäljare av reservdelar och operatör i driften på en stor pappersfabrik. Visst hade jag problem med att läsa och skriva, men som dyslektiker blir man expert på att dölja sitt handikapp. Mina föräldrar och min sambo visste inget. Då kanske ni förstår att det inte är svårare att dölja det på arbetsplatsen. En situation där jag var tvungen att skriva och stava rätt, var när jag arbetade som reservdelsförsäljare. En del små knep lärde jag mig att ta till när kunder ringde in sina beställningar. Jag hann aldrig med att skriva upp kundens beställning på papper så jag använde istället den inplastade prislistan och prickade för det kunden ville ha med tuschpenna som gick att tvätta bort med vatten. Adressen till kunden skrev jag däremot omsorgsfullt ner. Efter beställningen kunde jag i lugn och ro skriva ner den på papper. Ordersedeln som skulle ut till grabbarna på lagret skulle vara utskriven med kulspetspenna, fick inte vara fel stavade. Hade en svensk ordlista gömd i mitt skrivbord till hjälp. 15

21 Som bekant går inte bläck att radera, tipp-ex fungerar hjälpligt. Var det karbon papper emellan, som här var fallet, blev det värre. Blev det stavfel var det bara att makulera ordern och skriva en ny. Min chef gillade inte att man makulerade order eftersom de var markerade med löpnummer och skulle in i bokföringen. Fick hitta på knep för även detta problem. Spilla en skvätt kaffe, var det vanligaste. Ett annat var att säga att kunden ringt och ändrat beställningen. Knepen var många. Som tur var hände det inte alltför ofta. Annars hade man kanske blivit genomskådad. Det kanske jag blev, men ingen sa något. Som dyslektiker kompenserar man läs- och skrivsvårigheter med andra positiva fördelar som dyslektiker oftast har. I mitt fall tror jag att det har varit talet som kompenserat mina svårigheter med att läsa och skriva. Jag har så långt tillbaka jag kan minnas pratat mycket. Någon känd potentat har sagt att språket är makt. Har man inte det skrivna språket fullt ut, kan man kompensera det handikappet med det talade språket. I mitt fall tror jag det är så. Framförallt på min senaste arbetsplats där jag arbetade aktivt i facket. Det var många rapporter och meddelanden som skulle läsas och skrivas, men det går alltid att få hjälp med. Däremot kommer en facklig företrädare inte långt som inte kan uttrycka sig i tal. Den största hjälpen man har som dyslektiker är familjen eller någon man litar på. Hade jag inte haft någon som stöttat och hjälpt mig under min studietid på högskolan hade jag aldrig klarat det. Jag började i Ljusdal höstterminen -87. Studierna flöt fint, inga större problem med tentor/prov och läsning. Mina 27 år på nacken och breda yrkeserfarenhet hjälpte mig igenom studierna, inte att förglömma en glapp käft läste jag i Ljusdal igen, denna gång läste jag en kompletteringskurs på en termin med matematik som huvudämne. Syftet med kursen var att ge de studerande betyg i matematik, svenska och engelska för att kunna ta sig in på Skogsteknikerskolan.Engelska läste jag kvällstid på KOMVUX när jag gick Skogsbruksskolan Läste även matematik på KOMVUX ett tag samtidigt men hoppade av för att det blev för mycket. Tyckte att jag behärskade matematik skapligt både i grundskolan och på kompletteringskursen, värre var det 16

22 med svenska och engelska. I grundskolan hade jag aldrig haft högre betyg än två, även om jag visste att jag kunde bättre än så. Rätt hjälp hade varit nyckeln. Svag i svenska svag i allt, så såg mina grundskolebetyg ut, men det var inte alls sant. Vilket jag har bevisat senare med mina studier på högskolan. När vi började vår svenska utbildning på kompletteringskursen startade vi med ett diagnostiskt prov. Kompisarna hade alla rätt, jag hade nästan alla fel, bockar, bockar och åter röda bockar. Lärarinnan jag hade i svenska, Eva, ville prata med mig en dag efter en lektion. Hon förstod genast att jag hade dyslexi och undrade hur hon kunde hjälpa. Vi satt länge och diskuterade mina problem med läsning och stavning. Äntligen en person som inte bara kastade sig över mig och mitt handikapp och ville "frälsa". Eva förstod och närmade sig mitt problem på rätt sätt. Eva frågade om jag läste böcker. - Aldrig, svarade jag. - Har bara läst två böcker i hela mitt liv, Skriet från vildmarken och Sex i Västern av Clay Alison. Eva föreslog att jag skulle läsa en bok i veckan som hon valde ut och göra en skriftlig recension av varje bok. Stavningen skulle jag inte tänka på, huvudsaken var att jag började läsa. Hela terminen läste jag och recenserade en bok i veckan. I början hade jag problem med att hinna, men det hade äntligen blivit roligt att läsa. Det bästa var att jag slapp skämmas för min stavning. Skrev långa recensioner. Vissa av dem tyckte Eva var så bra att hon frågade om hon fick läsa upp dem för klassen. Klart hon fick. Äntligen tyckte någon om vad jag åstadkom på svenska lektionerna. Jag njöt i fulla drag. Känslan går inte att beskriva i ord. Tänk att efter 29 år kunna läsa och skriva som alla andra. Att få tillgång till det skrivna och tryckta språket. Total lycka. Kompletteringskursen var bara en termin. När vi fick våra slutbetyg blev jag alldeles stum..., bra i svenska- bra i allt. Nu hade jag alla betyg som behövdes för att få min stora dröm i livet uppfylld, att få bli Skogvaktare. Det var bara en hake, en stor djävla hake, Högskoleprovet. Högskoleprovet måste vara ett djävulens påfund. Eller som jag själv, en hedning, känner det; 17

23 "Tor slår med sin smideshammare på städet och skickar mörker och blixtar ner på mig som dyslektiker". För att ta sig in på en högskola idag är det nästan ett måste att göra högskoleprovet. Konkurrensen om platserna är idag stenhård, både på gott och ont. Mitt första högskoleprov gjorde jag när jag gick på Grusken i Ljusdal Jag gjorde provet fyra gånger, första gången gick bäst. Många säger att andra omgången går bäst, för mig var det tvärtom. Första gången jag sökte in på Skogsteknikerskolan krävdes ett högskoleprov på minst 1,1 poäng, vilket jag tyvärr inte hade och förmodligen inte heller skulle ha någon chans att få. Den enda skillnaden i dagens högskoleprov till skillnad från när jag gjorde mina är engelsk läsförståelse, det fanns inte med då. Som dyslektiker har man nog med sitt eget modersmål, ett främmande språk kan kännas en övermäktigt. Skulle engelsk läsförståelse ha funnits med då jag gjorde proven hade jag nog harvat med dem än. Jag menar inte att engelsk läsförståelse ska bort från högskoleprovet, bara att hela upplägget av provet inte är anpassat till oss dyslektiker. Nu är det inte bara käppar i hjulen, det finns också medgång och ljusglimtar på cykelfärden. Ett stort ljus för oss dyslektiker är att regeringen bereder frågan om att ta fram högskoleprovet på ljudkassett och i punktskrift. Jag tog kontakt med Stockholms universitet för mer information i ärendet. Där fick jag veta att universitetet förmodligen tänker göra ett prov, anpassat för dyslektiker i oktober 1995 med multimedia teknik. Äntligen är det någon som lyssnar till oss dyslektiker, Ett högskoleprov anpassat för oss, det är nästan för bra för att vara sant. Provet kommer göra det möjligt för oss dyslektiker att också få en ärlig chans att läsa vidare på högskolan. Hoppas att högskolorna också är väl förberedda och har ett handlingsprogram. Där skolan vet hur de skall ta emot oss, nu när fler av oss dyslektiker kommer att få chans att söka in på samma villkor. - Vi är fortfarande dyslektiker! 18

24 Högskolan Satt på tredje bänkraden näst längst ut mot öster i " Knatte-Kursens" klassrum på Norra Skogsinstitutet i Bispgården. Efter fyra högskoleprov och tre negativa besked från intagningsnämden satt jag äntligen där. - Jag hade äntligen kommit in på Skogsteknikerlinjen! Vet inte vem av lärarna som upptäckte det först, att jag hade läs- och skrivsvårigheter, läraren i ekologi/biologi, kanske studierektorn eller Kerstin som vi hade i arbetsledning. Varje gång jag fick tillbaka en tenta var stavfelen rättade. Inte med en röd bock, utan med ett mer diskret rött streck under de felstavade orden. Med den tidspress som råder under en tentamen hann jag aldrig titta över om jag stavat rätt eller inte. Brydde mig inte speciellt mycket om det heller, huvudsaken var att jag hann läsa alla frågeställningar innan tiden var tillända. Under de två åren i Bispgården hade vi långt fler än 50 tentor. En viss rutin fick jag i alla fall. Började med att läsa igenom samtliga frågor och svarade sedan på dem jag kunde direkt. Vore synd att tappa viktiga poäng på lätta frågor, bara för att man inte läst hela tentan och att tiden tagit slut. När man löst de lätta frågorna kan man gå tillbaka till de svårare och ägna resten av tiden åt dem. Det funkade nästan alltid. Spelar ingen roll om det är tenta i kemi eller något annat ämne. Grund- konceptet är alltid det samma, det finns olika svårighetsgrader i alla tentor. Min svåraste motståndare var alltid tiden. Blev stressad när klasskompisarna lämnade rummet efter bara halva tiden. Satt själv nästan alltid kvar till slutet och skulle efter det ha behövt en timme till på mig för att rätta alla stavfelen. Kerstin bad mig komma till sitt rum en dag efter lektionens slut, hade ingen aning om vad hon ville prata med mig om. Kerstin berättade att hon fann ovanligt mycket stavfel i mina tentor. Till saken hör att arbetsledning, som Kerstin höll i, var det ämne jag behärskade bäst. Åtminstone om man tittade på resultaten på tentorna. Kerstins tentor var av den karaktären att hon inte ville ha enstaka ord till svar. Istället skulle frågorna besvaras mer uttömmande. Svaren blev för mig nästan uppsatser. Ibland ett par rader, ibland en halv sida eller en hel sida. Svaren blev rätt men stavningen fel. 19

25 Kerstin och jag diskuterade igenom mina problem med dyslexin. Hon undrade hur hon själv och skolan kunde hjälpa. Jag kunde inte ge något svar på den frågan. Svarade bara att jag inte ville bli särbehandlad och inte få några fördelar som de andra i klassen inte hade. Vi kom överens om att jag skulle träffa en lärare som specialiserat sig på att hjälpa personer med dyslexi. Träffade specialläraren bara en gång. Hon hade med sig ett träningsprogram som hon instruerade mig i. Det var meningen att jag skulle träna själv en timme varje dag. Första veckan gick det bra och jag tränade flitigt, men med tiden blev det alltmer sällan. Behövde all tid och ork för studierna på institutet. Bestämde mig för att det helt enkelt inte fanns tid och rum för mer läsning. Det jobbigaste med all läsning var min huvudvärk. Läsning i denna mängd hade jag aldrig varit med om tidigare. Visst hade jag fått huvudvärk tidigare, men då var det bara att lägga boken åt sidan. Nu fanns ingen tid att lägga några böcker åt sidan. Läste i en artikel om reklam att färgen på papperet i böcker har stor betydelse för hur ögat uppfattar texten. Om man använder svart text på kritvitt papper kan den som läser få huvudvärk av de skarpa kontrasterna. Är papperet däremot något tonat, upphör oftast problem med huvudvärk. Kanske mitt problem var just det. Skarpa kontraster. Kunde det vara så enkelt. Mot närmaste optiker. Berättade för optikern om mina problem med huvudvärk i samband med intensiv läsning. Talade också om vad jag läst i artikeln. Han nickade instämmande. Men påpekade att det kunde röra sig om detta i kombination med ett synfel. Att jag är dyslektiker kunde också ha en viss inverkan. - Vad har dyslexi med detta att göra? - Jo, en person med dyslexi måste kanske anstränga sig mer än andra för att förstå vad han/hon läser. Svåra ord måste kanske läsas om flera gånger, för att bli begripliga. Du anstränger alltså dig själv och dina ögon så att du blir trött av att läsa. En vecka senare hämtade jag ut ett par självtonande glasögon med sandfärgat glas, slipade för ett litet brytningsfel jag har och bågar i Kevin Kostner stuk. Om det var inbillning eller inte vet jag ej, men redan efter någon vecka med mina nya glasögon, försvann huvudvärken. Idag sitter 20

26 glasögonen alltid på näsan när jag läser och skriver. Sedan jag klev ur optikerns butik är allt jag läser sandfärgat. När Linné, läraren i ekologi/biologi, drog igång botaniklära trodde jag att jag skulle få skrämselhicka. Vi skulle lära oss 350 växter utantill, både på svenska och latin. Svenska namn skulle väl fungera, men latin?! Latin är, hör och häpna, ganska lätt. Lär man sig bara grunderna, hänger allt ihop. Nästan som ett spindelnät. Det finns en logik i latin som jag saknar i vårt svenska språk. Linné hade gjort ett litet häfte som han kallade "Lär dig latin". Utan detta hade jag aldrig klarat att lära mig 350 växters namn på latin. Gjorde på inrådan av äldre kursare, en kortlek med de svenska namnen på ena sidan och latin på den andra. Efter ihärdigt pluggande kom så tentadagen. När provresultaten senare meddelades trodde jag inte mina ögon. - Jag hade klarat provet!! - Vilken känsla, jag saknade ord! Tyvärr fanns smolk i bägaren, ett halvt poäng i avdrag för varje stavfel. - Men vad i h...e! Alltså hade jag långt färre poäng än jag kunnat få om jag behärskat stavning hundraprocentigt. Minuspoäng vid stavfel, jag var van, inget nytt under stjärnorna. Helgen efter provet läste jag inte ett dugg, satt bara och njöt av den goda karamellen. Måndag ny vecka, nya ämnen, ingen rast ingen ro. Tempot mattades nu en aning, jag fick tid över till annat. Bland annat examensarbetet. Mitt examensarbete hamnade under rubriken ekologi, därför blev Linné min handledare. Man kan nog säga att jag sökte mig medvetet till ekologi för att få honom som handledare. Ville ha en lärare med lite drag i, en som verkligen engagerade sig. Nog blev det drag alltid, nästan lite väl ibland. Men för att ro mitt examensarbete i hamn behövdes både en baddare till roddare och en styrman vid rorskulten. Linné blåste bara i seglen så att skutan fick fart och höll utstakad kurs. "Har man tagit med sig Fan i båten får man också se till att ro honom i land". 21

27 I examensarbetet gjorde jag två stora växtinventeringar efter hyggesbränningen. Att artbestämma alla växter gav mig bra träning i namnen på svenska och latin. När alla inventeringsresultat var inhämtade skulle de sammanställas i en rapport. Jag hade startat arbetet i god tid och tur var väl det. Att inventera och inhämta material för analys var en sak. Men att sammanställa allt till en snygg rapport var något helt annat. Det var nu jag verkligen kom in i datorernas underbara värld. - Ja jag menar verkligen underbara, vilket hjälpmedel!! För en "Neanderthalare" som jag finns inte bättre hjälp att få. Bara att trycka på en knapp och allt man skrivit blir rätt stavat. Ingen behöver sätta några bockar för rättstavning åt en. Man kan äntligen våga visa vad man skrivit utan att skämmas för stavningen. Linné tyckte att jag skulle redovisa inventeringsmaterialet med statistik. Han köpte hem ett statistiskt dataprogram som skulle vara perfekt för ändamålet. När programmet fanns tillgängligt visade det sig vara på engelska och alldeles för avancerat för mig. Bara manualen till programmet var tre tjocka engelska fackböcker. Min blygsamma skolengelska stupade redan på första sidan. Skulle jag ha klarat engelskan hade jag ändå fått gå en särskild data och statistik kurs bara för att kunna hantera programmet. Fram med matte boken igen, plugga in de statistiska grunderna från början. Det var inte så svårt, jag hade mitt eget inventeringsmaterial att använda i beräkningarna. Det tog en evinnerlig tid att göra varje beräkning, trots att jag hade ett program för konfidensintervall. Det var flera hundra inventerade rutor att göra beräkningar på. Jobbade en hel vecka i stort sett dygnet runt med beräkningarna innan de var klara. Tiden går fort när man har roligt och roligt hade jag under utbildningsåren i Bispgården. Examensdagen stod till slut för dörren. Alla tentor avklarade, examensarbetet godkänt och inlämnat. Allt var klappat och klart. Där satt vi nu alla på första parkett i den nybyggda och fina aulan, vi skogsteknikerkursare Jag fick en smärre chock, när studierektorn först av alla stipendie-utdelare läste upp NSI's motivering till utdelandet 22