Miljö Hemlikt och hemkänsla på särskilt boende. Irmeli Dahlbacka

Transkript

1 Miljö Hemlikt och hemkänsla på särskilt boende Irmeli Dahlbacka FoU-trainee Uppsats nr 37 April 2016

2 Förord Detta arbete är resultatet av en litteraturstudie som genomförts av Irmeli Dahlbacka, kultursekreterare i Stadsområdesförvaltning Öster. Arbetet är genomfört under Irmelis tid som FoU-trainee på FoU Malmö. Att vara trainee innebär att man arbetar på FoU Malmö en dag i veckan under ett halvår. Personal inom vård och omsorg får ledigt från sitt ordinarie arbete för att kunna fördjupa sig inom något område som är viktigt för den egna arbetsplatsen. Ämnet kan vara en fråga eller ett problem som diskuterats på arbetsplatsen, eller något som den anställde själv funderat på. Fördjupningen sker genom att den anställde får tillfälle att söka litteratur som rör det valda ämnet. Litteratursökningen genomförs med hjälp av en handledare på FoU Malmö. Aktiviteten FoU-trainee syftar till att öka de anställdas intressen och möjligheter att följa utvecklingen av den forskning som bedrivs inom vård och omsorg. Målet är att stödja Malmö stads långsiktiga arbete med kvalitets- och kompetensutveckling inom detta område. Varje trainee redovisar sin studie i en uppsats. Uppsatserna publiceras i en serie enklare publikationer. De publicerade uppsatserna har olika ambitionsnivåer. Syftet med publiceringen är att ge personalen på den egna arbetsplatsen och andra intresserade möjlighet att ta del av litteraturstudien. Irmeli har med stort engagemang fördjupat sig i en fråga som berör. Att få leva i en trygg, hemlik och trivsam miljö är ytterst viktigt för personer som bor på särskilt boende. Miljön bidrar till välmående och livskvalitet när man har lämnat ett hem och flyttat till ett nytt. Irmeli har mångårig erfarenhet och kunskap att luta sig mot från arbetet med Guldstunder i de äldres vardag. I denna uppsats knyter hon ihop forskning med egna erfarenheter på ett sätt som berör och känns mycket angeläget. Jenny Ekblad Koordinator FoU Malmö 1

3 Innehållsförteckning Inledning... 3 Guldstunder i de äldres vardag... 4 Syfte och frågeställning... 5 Metod... 5 Disposition... 5 Bakgrund... 6 Miljöer och reminiscens... 6 Egna reflektioner och material... 8 Hemlikt och hemkänsla... 8 Fysisk, social och organisatorisk aspekt... 9 Det egna rummet och de gemensamma utrymmena Ett gott exempel Miljö, vad är det? Miljöanpassning Personalens roll Slutord Referenser

4 Inledning En dag ska vi dö. Men alla andra dagar ska vi leva. (Enquist, PO ) Vad är det att leva? Hur vill jag leva? Var vill jag leva och hur ser det ut där jag lever just nu? Det kan komma en dag då vi inte längre har möjlighet att bo och leva kvar där vi har bott och levt en större del av vårt liv. Av olika anledningar kanske vi behöver flytta ifrån vårt hem till ett äldreboende där vår sista tid ska tillbringas, tillsammans med andra människor. Vi kanske inte känner varandra, vi har inte valt varandra. Vi kommer att vara beroende av andras hjälp för att få till en meningsfull vardag som är så likt vårt tidigare liv som möjligt. Mitt utrymme, mitt hem, reduceras till ett eget rum och en del allmänna gemensamma utrymmen. Detta är nu mitt hem, min privata sfär där mitt liv ska pågå, men det är också de andras hem. Det blir vårt gemensamma hem och vi ska dela detta tillsammans. Jag ser mig omkring och funderar över vad det är jag ser. Känner jag igen något här? Finns det tavlor på väggarna? Känner jag mig trygg här? Är här ljust, doftar det gott, mår jag bra här? Finns här något för mig att göra under dagarna? Hittar jag i dessa utrymmen? Kan jag leva här? Kan jag kalla detta mitt hem? Jag har ofta funderat över vad det är som gör ett hem till ett hem. En plats där livet pågår år efter år. Möblernas placering, tavlornas motiv, blommornas storlek, dofterna av rengöringsmedel, eftermiddagskaffet, ljuden av småprat, radion i bakgrunden, utsikten från fönstret, trädgården eller staden. Vad väcker det för känslor, var sitter de känslorna? Vad har vi för minnen från vår barndom? Jag kom i kontakt med äldreomsorgen år 2004 då jag efter en lång tids sjukskrivning fick ändra riktning i mitt yrkesliv och jag började arbeta med Kultur i vården i Husie stadsdel. Jag hade som uppdrag att ta reda på och undersöka vad man skulle kunna göra för att vardagen skulle bli mer meningsfull och innehållsrik för de äldre på särskilt boende. Under mina besök på boendena mötte jag de äldre precis där och då, i den situationen de var i, och jag var och blev ännu mer nyfiken på personen som jag hade framför mig. Ett möte uppstod, jag kände mig som en kamera som betraktade och zoomade in och såg något bortom det som var precis framför mig. En människa, med en lång livsberättelse och massor av erfarenheter och som nu befann sig på den sista resan. Jag klev in i deras hem och deras vardag. Deras egna rum som ibland var inredda med sakerna från det egna hemmet, andra hade det väldigt spartansk och opersonligt. De allmänna utrymmena som var en förlängning på det egna rummet som nu var deras hem. Hur såg det ut i de utrymmena? Var det tryggt? Hemlikt? Var det rent och fint? Fanns det 3

5 utrymmen där man kunde mötas och dela upplevelser, prata minnen, och dela erfarenheter av livet, var det lätt att hitta i lokalerna? Många frågor väcktes och något som jag inte kunde sätta ord på började ta form inom mig. Det jag hade sett var inte alltid så tilltalande och hemtrevligt. Jag kände mig inte alltid bekväm och välkommen i miljön. Jag ställde mig frågor som: Hur skulle man kunna göra, vad saknades, hur skulle det kunna det se ut för att man skulle känna sig välkommen och hemma. Vem skulle göra det? Vem hade ansvaret? Tyckte man att det var viktigt och hade det någon betydelse? Guldstunder i de äldres vardag År 2007 fick jag uppdraget att bli projektledare för ett projekt som hade beviljats statliga stimulansmedel i 3 år. Uppdraget handlade om att höja och utveckla det sociala innehållet på Malmös kommunala särskilda boenden. Det som tidigare hade börjat växa inom mig fick nu möjlighet att ta sig uttryck. Nu fanns möjligheten att bygga upp en verksamhet från grunden och som skulle kunna ge svar på en del av de frågor som hade väckts inom mig. Guldstunder i de äldres vardag som blev projektets namn riktade in sig på att arbeta med upplevelser, inomhusmiljön, reminiscens och inspiration. En inspirationsverkstad grundades och det blev en plats med flera miljöer i en miljö, flera rum i rummet, för att i första hand inspirera personalen och väcka tanken kring hur miljön skulle kunna se ut på äldreboenden. Verkstaden bjöd även in till besök för personal med brukare för att under en stund vara i en miljö som var inriktad på den äldre utifrån igenkänning och hemkänsla. Där och då såg jag hur viktigt det var med miljön, hemlikheten och möjligheten att känna igen sig. Minnen väcktes, samtal uppstod, ögon tårades, hjärtan bultade, livet blev väldigt tydligt och närvarande. Ingen, varken gammal eller ung, svensk eller utländsk har lämnat inspirationsverkstaden utan att dela med sig av det som hände med dem. Att ha upplevt känslan av att vara i en bekant och trygg miljö där inredning, ting, dofter, bemötandet, helheten spelade roll och gjorde något med dem. Jag kunde även se att miljön spelade en stor roll för hur personalen kände sig och vad som hände med dem. Minnen väcktes även hos dem och då blev också förståelsen för hur de äldre kände sig mycket större. Alla dessa möten och upplevelser som jag har fått ta del av under dessa år har berört mig på djupet och gjort mig än mer nyfiken på vad det är som gör en miljö trygg och igenkännande och behaglig. Jag har under åren samlat på mig så många upplevelser och situationer som har varit kopplade till miljön och välbefinnande, och jag har funderat på vart jag ska ta vägen med det. När jag i mitt funderande såg att det fanns en 4

6 möjlighet att kunna gå som trainee på FoU så hade jag svaret. Jag vill veta mer, jag vill försöka förstå och jag vill berätta. Syfte och frågeställning Jag har en önskan att med den här uppsatsen väcka intresset och öka förståelsen för den hemlika miljöns betydelse i äldreomsorgen och då speciellt på särskilt boende. Ett syfte är att dela med mig av mina erfarenheter och att lyfta fram den forskning som är gjord kring miljön inom vård och omsorg. Ett annat är att visa på att miljön på ett särskilt boende har betydelse för den äldres välbefinnande och mående. Mina frågeställningar är: - Har det betydelse att miljön känns hemlik på särskilt boende? - Vad är det i miljön som gör det hemlikt? Metod Jag har i arbetet med uppsatsen som är en litteraturstudie valt att läsa och fördjupa mig i den litteratur som jag kom i kontakt med och som användes när Guldstunder i de äldres vardag startade. Jag har även sökt och funnit rapporter och examensarbeten som har fokuserat på området miljöns betydelse inom vård och omsorg, både för de med en demensdiagnos och även de utan. Följande sökord har använts på hemlikt, hemlika miljöer på särskilt boende, vårdmiljöns betydelse. Disposition Jag har valt att disponera uppsatsen med en inledning där jag beskriver mina tankar kring området miljö och hemlikhet. Där presenteras även min bakgrund och mitt arbete med Guldstunder i de äldres vardag. I frågeställningen och syftet har jag formulerat det jag vill ta reda på samt syftet med uppsatsen. Därefter en kort beskrivning av metoden. Bakgrunden belyser arbetet med Guldstunder i de äldres vardag. Avsnittet egna reflektioner och material samt slutordet innehåller mina reflektioner, egna erfarenheter och den litteratur och forskning som jag har använt mig av i arbetet med uppsatsen. 5

7 Bakgrund År 2007 startade Guldstunder i de äldres vardag som ett projekt med statliga stimulansmedel. Malmö stad hade ansökt om pengar och Husie stadsdel fick ansvar för projektet när pengar blev beviljade. Vårt uppdrag handlade om att höja och utveckla det sociala innehållet på Malmös kommunala särskilda boenden. Jag fick uppdraget att vara projektledare och startade i januari år 2007 med att göra en förstudie på några av de 50 särskilda boenden som då var i drift. Förstudiens syfte var att få fram ett underlag för vad projektet skulle innehålla och hur arbetet skulle läggas upp. Det resultat som jag fick fram var att så gott som alla hade en önskan om att få till sig tips, idéer och inspiration på hur man skulle kunna höja och utveckla det sociala innehållet på boendet. Med det resultatet i mitt bagage började Guldstunder i de äldres vardag ta form. Lokal letades fram, personal anställdes, vi läste in oss på området, en plattform och grund lades och i augusti år 2007 slogs dörrarna upp till vår inspirationsverkstad som kom att bli hjärtat i verksamheten. Lokalen, inspirationsverkstaden, hade utvecklats utifrån det som förstudien tagit fram och det som vi hade läst in oss på. Under projekttiden var vi fem anställda och när projektet gick över till en fast kommunal verksamhet år 2011 blev jag och en kollega kvar. I Möjligheternas bok finns många exempel på Guldstunder i de äldres vardag som kan inspirera till vidare arbete (Malmö stad, 2009). Miljöer och reminiscens Vi kom tidigt i kontakt med Helle Wijk leg. sjuksköterska, medicine doktor, och lektor på Göteborgs universitet som hade gett ut boken Goda miljöer och aktiviteter för äldre (2004). I boken har Helle Wijk som redaktör samlat ihop landets expertis kring miljöer och aktiviteter för äldre. För att se och förstå hur de olika delarna och innehållet i vår miljö påverkar varandra måste de ses i ett sammanhang (Wijk, 2004). Det var något som vi tog fasta på, boken lyfter även fram att samspelet mellan omvårdnad, arkitektur, design och kultur främjar hälsa och välbefinnande. Vi kom även i kontakt med reminiscensmetoden i vårt förarbete via boken Låt minnena leva av Lotta Isacs och Helene Wallskär (2004) och tog det till oss. Minneslådor skapades för utlåning och lokalen inreddes utifrån tanken att besökarna skulle känna igen sig, känna trygghet och att miljön skulle väcka minnen. Reminiscensmetoden bygger på personers hågkomster från tidigare i livet. Vi skapade flera rum i rummet för att inspirera till att tänka utifrån vad man ville skulle hända i rummet eller miljön och hur man skulle använda rummet. Vi pratade 6

8 mycket om att skapa miljöer där möten mellan människor uppstår, känslan av tryggheten då man känner igen sig, att få vara någon, att få dela med sig av sina berättelser och erfarenheter. Personal och boende har under åren kunnat boka in sig i vår inspirationsverkstad för en stunds resa i en miljö som var skapad för att minnas och att vara i. Ett sätt att ge möjlighet till ett verktyg för att kunna se och lära känna personen man hade med sig. Kanske fanns det i miljön nycklar som skulle kunna låsa upp låsta dörrar till någons inre. Vi upplevde fantastiska möten och berättelser och vi kunde med egna ögon se att miljön spelade roll. Trots de positiva upplevelserna och mötena fanns också gruppen av de som hade positiva upplevelser men som inte såg möjligheterna utan bara hindren. Exempelvis: så här kan vi inte ha det, det går inte, vi måste tänka på farligheter. Eller: det här tycker inte våra äldre om. Vid sådana tillfällen var vår uppgift inte att ge dem svar eller att hamna i en konflikt. Vi hade inget svar och vårt uppdrag handlade inte om att ge svar, utan att väcka tanken och inspirera till att göra förändringar på boendet utifrån personalens förutsättningar och de boendes välmående. Vi kunde bara uppmana dem att fortsätta diskutera, gå hem och se hur de har det på boendet - vad händer där och kan de göra förändringar. Vi har under åren fått ta del av ett antal förändringar, kanske inte hela avdelningar utan man har försökt att få in en känsla i en hörna eller en del av ett rum där man har arbetat medvetet med miljön, minnen och igenkänning. Mitt intresse för rummet och den hemlika miljön växte under åren och år 2012 skapade vi speciella minnesrum i vår lokal, då vi byggde upp ett torparrum och ett naturrum. Tanken med rummen var att de som besökte det skulle kunna känna sig hemma och känna igen sig. Skillnaden mot de andra rummen vi haft var att dessa rum var ett helt rum som man klev in i, stängde dörren och därmed förflyttade sig in i en helt annan miljö. Tanken med rummen var även att inspirera personalen att ta med sig den upplevelsen som uppstod i rummet och fundera på hur man skulle kunna göra liknande miljöer eller rum på boendet. Att göra en miljö hemlik och trygg, och därmed skapa en hemkänsla. Att vara trygg kan handla både om att miljön är trygg utifrån säkerheten men också trygg utifrån känslan av igenkänning, att vara säker och välkommen och bemött på ett bra sätt, som man är i sitt hem. Under år 2015 plockades vår inspirationsverkstad ner då den inte längre fyllde den funktion som den hade från början. Rummen och allt som fanns i lokalen skulle nu få nya liv ute på ett antal boenden i Malmö stad. En förfrågan gick ut till alla boenden om de ville ta emot ett minnesrum, eller en hörna, eller en installation. Alla de som svarade har idag fått hjälp av oss att skapa en ny miljö. Man kan tycka att en liten hörna eller installation inte spelar så stor roll för helheten i miljön, men 7

9 vår erfarenhet visar att det gör det. För om boendet i övrigt inte har en så hemlik miljö så finns det i alla fall en miljö någonstans i utrymmet som kan hjälpa till att ge den där känslan av hemmet. Egna reflektioner och material I den här uppsatsen ger jag läsaren en inblick i vad som är viktigt att tänka på i arbetet med att göra miljön på ett särskilt boende hemlik. En miljö som är hälsosam och genomsyras av trygghet. Jag kommer att beröra både de boendes egna rum och de allmänna utrymmena. I mitt arbete med Guldstunder i de äldres vardag har jag besökt nästan alla kommunala särskilda boenden i Malmö stad och sett att det är väldigt stor skillnad på boendena. Det är skillnader i själva grunden, då byggnaderna ser väldigt olika ut, i sin arkitektur, sin storlek och placering. Det är också stor skillnad i hur man i de allmänna utrymmena har valt inredning, färg och ljussättning, möbler och stil. Direkt när man tar det första steget in i entrén så kan en besökare få en upplevelse av vad det är för känsla man har i det här huset. Känns det som en institution eller ett hem? Hemlikt och hemkänsla Vad är vad och vad betyder det? Dessa ord används när vi pratar om miljön på ett särskilt boende, men vad betyder det och vad står det för egentligen. Vi vet att när någon av olika anledningar slutligen flyttar till ett särskilt boende är det en omvälvande och påfrestande förändring. Det hem som en person har levt i under lång tid ska nu plockas ner och minimeras till att endast bestå av ett rum. Den äldre ska dessutom dela utrymme med andra, det kommer att vara personer i rummet/hemmet vid olika tider på dygnet, och måltider ska numera ätas tillsammans med andra. En flytt till ett särskilt boende innebär för personen att hon eller han måste ge upp delar av sin normala livsföring och överlämna stora delar av sitt dagliga liv i andras händer och lämna ett socialt sammanhang för ett annat (Andersson & Malmqvist, 2014). Definitionen av hemlikt och hemkänsla förklaras i Svenska Akademiens ordbok (2014) som; Hemlik: liknar förhållandena i hemmet l. i ett hem; behaglig som i ett hem; hemtrevlig. 8

10 Hemkänsla: känsla för l. kärlek till hemmet l. hembygden l. hemlandet; känsla av att hava ett hem ngnstädes; känsla av att vara hemma; förhållandet att man känner sig hemmastadd l. ss. hemma ngnstädes l. sammanväxt med sin omgivning som i hemmet l. hembygden l. hemlandet. De hade aldrig ngn riktig hemkänsla i den nya våningen. Det hemlika står för att det ska likna ett hem och hemkänslan är det man känner inom sig av att vara i en hemlik miljö. Man skulle då kunna säga att en hemlik miljö medverkar till att människor upplever hemkänsla. I allt det som jag har läst och fördjupat mig i säger författarna samma sak om än med olika ord. Miljön och hur den är utformad och inredd spelar roll för att de som befinner sig i den ska uppleva en känsla av välbefinnande, välmående och tillhörighet (Wijk, 2011, Andersson & Malmqvist, 2014). Fysisk, social och organisatorisk aspekt Tre olika aspekter på vad som är hemlikt i demensboende och vad som påverkar graden av hemlikhet är att man pratar om det som är fysisk, social och organisatorisk hemlikhet (Andersson & Malmqvist, 2014). Egna möbler, husdjur, trädgård och eldstäder kan enligt de fysiska aspekterna bidra till en högre grad av hemlikhet. Exempel på motsatsen kan vara långa korridorer, sjuksköterskeexpeditioner och medicinvagnar. En viktig aspekt är att den fysiska miljön påminner de boende om ett hem. Det är en fysisk plats som kan liknas vid en speciell existentiell karaktär, en sorts fysiskt avgränsat rum som vi behöver för återhämtning och som är starkt förknippat med vår känsla av att vara oss själva (Rämgård, 2009). De sociala aspekterna handlar till exempel om möjligheten att kunna delta i dagliga aktiviteter, men också om möjligheten att kunna bestämma själv i hur man vill och när man vill utföra sin aktivitet för att i så hög grad som möjligt kunna behålla sin livsstil. De organisatoriska aspekterna handlar om hur verksamheten är organiserad och i vilken utsträckning den stöttar den boende i den dagliga livsföringen. Då de äldre som bor på ett särskilt boende inte utgör en homogen grupp är det viktigt då man diskuterar hur man skall skapa hemlikhet och hemkänsla att relatera dessa begrepp både till de delar av den fysiska miljön som berörs och till de faktiska användarna (Andersson & Malmqvist, 2014). Vad som är hemlikt och vad som ger hemkänsla är en fråga som behöver lyftas fram i organisationen. Det behöver pratas och avsättas tid till det, både när det gäller byggen av nya äldreboenden och restaureringar av befintliga äldreboenden. Även om det kan vara svårt att tillmötesgå alla så finns det ändå några generella faktorer i den fysiska miljön som påverkar oss, som till exempel rummets storlek, material- 9

11 valet, färgsättningen, möbleringen, belysningen. Det är många olika faktorer som spelar in när vi skall beskriva hemlikhet och vad som skapar hemkänsla generellt. Uppfattningen om vad som skapar hemkänsla varierar mellan olika individer och grupper. Varför tycker jag att detta är hemlikt, och kan man tycka på något annat sätt? Det är de två frågorna som är viktiga att ställa sig när man arbetar med att skapa hemkänsla i särskilt boende (Andersson & Malmqvist, 2014). Det egna rummet och de gemensamma utrymmena Helle Wijk beskriver i en artikel i Husbyggaren (2011) att den fysiska vårdmiljön har stor betydelse för hur personer med demens mår. Att känna sig trygg och säker i en familjär hemlik miljö är betydelsefullt för dem, liksom att kunna njuta av vardagliga aktiviteter, som att prata, umgås, laga mat och äta tillsammans. De flesta upplever det som positivt att umgås med andra och den fysiska miljön kan stimulera till det. Om man befinner sig i en förvirrad och ängslig inre värld kan en enkel, lättbegriplig och stimulerande yttre värld ha en samlande och lugnande effekt. Wijk (2011) beskriver vidare i sin artikel att igenkänning kan skapa trygghet och är viktigt för att stärka känslan av ett hem när man flyttar till ett särskilt boende. Om en person har en demenssjukdom kan hon ha svårigheter att förstå och läsa av känslomässiga uttryck och kroppsspråk och då kan det vara extra angeläget med ett vänligt och respektfullt bemötande för att bidra till trivsel och hemkänsla. Möbler, tavlor och föremål som är hemlika och känns igen i den fysiska miljön kan bidra till hemkänsla. Den kombinationen, en fysisk hemlik miljö som är präglad av vänlighet och respekt bidrar till känslan av ett hem även för den som bor på en institution. Det är viktigt att det egna rummet dekoreras och möbleras med egna möbler, tavlor, fotografier och minnesföremål från det egna hemmet, det hjälper till att påminna om vem man är och det liv man levt (Wijk, 2011). Det är något som jag tycker är viktigt att personalen stöttar de anhöriga i. Att man tydligt lyfter fram och förklarar varför det är viktigt och hur det kan underlätta för den som flyttar in på boendet. Tryggheten, igenkänningen och det hemlika är viktiga aspekter för att den som har flyttat in på ett äldreboende ska få ett bra liv. Den som flyttar in är i en stressad och omvälvande situation, ett trauma. Den anhörige är också i ett slags trauma, och har nog där och då i stunden inte helt klart för sig hur viktigt det är med det som känns igen hemifrån. Det i kombination med att de allmänna utrymmena genomsyras av en hemlik och genomtänkt miljö skapar för den boende oavsett demens eller inte en bra grogrund för ett meningsfullt liv. 10

12 De gemensamma utrymmena kan vara en utmaning att få direkt hemlika och att det då istället kan vara viktigt att sträva efter att skapa vackra och behagligt utformade miljöer där service, gott omhänder-tagande och känslan av att vara i centrum är dominerande (Wijk, 2011). Ett gott exempel Här vill jag berätta hur ett äldreboende i Malmö har gjort. Personalen på ett äldreboende hade besökt vår inspirationsverkstad vid några tillfällen och vi hade pratat om reminiscens, miljöer, det sociala innehållet, att bygga rum i rummet. Deras chef ringde oss en tid efter ett sådant besök och var lite bekymrad över att inget hände. De hade ju fått så mycket inspiration och så många idéer. Efter en tid kom det ytterligare ett samtal där chefen meddelade oss att vi måste komma dit och se vad som har hänt. Sagt och gjort, vi åkte dit och fick se hur personalen med väldigt enkla medel hade skapat flera små hemlika miljöer i den redan befintliga miljön. Där fanns installationer, hörnor och delar av rum som bjöd upp till aktivitet, sinnes- och minnesstimulering som gav en hemkänsla. De berättade bland annat om mannen som varje dag gick fram till bokhyllan som stod i allrummet där det fanns korgar med olika ting i. Han drog ut korgen med bondgårdsdjur i och med en enorm koncentration ställde han upp alla djuren på en rad på hyllan och så valde han ut några av dem, stoppade dem i sin ficka och gick sen in på sitt rum och radade upp dem på sitt soffbord. Personalen lade sedan tillbaka djuren i korgen på kvällen och nästa dag var det samma procedur. Det som blev så tydligt för mig och som berörde mig i den här berättelsen var bilden som det gav av boendet, deras inställning och förhållningssätt och miljön de hade skapat. Det gjorde att mannen kände sig så hemma, så trygg och bekväm i miljön att det var självklart för honom att ta sakerna som fanns i korgen för att han ville ha dem och ta med dem in i sitt rum. Det var viktigt för honom och betydde något. Det fanns inga gränser mellan hans rum och de allmänna utrymmena, han kunde röra sig fritt överallt och hade tillgång till det som fanns. Det här var hans hem. Miljö, vad är det? Vad är det som känns så speciellt när man kommer in i ett rum eller i en lokal? Det kan kännas i hela ens inre. Känslan kan vara bra eller dålig, behaglig eller obehaglig. Det är något som märks i atmosfären, en slags balans, något med ljuset, inredningen, tavlorna, dofterna, ljudet och bemötandet. Alla dessa ingredienser är viktiga när vi pratar om miljön på 11

13 ett särskilt boende. Vad är det vi vill att de som bor här ska känna och uppleva? Vad ska de som besöker oss få för känsla? Vad har vi för förhållningssätt? Vad möts man av direkt i foajén, är det sopkärran, gammal reklam om grillfesten som var för 8 månader sedan eller är det ett vackert bord med levande blommor på, några inbjudande stolar att slå sig ner på? Diskussionerna brukar ofta handla om vad som är passande och säkert att inreda med eller vad personalen tycker är fint eller modernt. Det är ett dilemma då det både är den boendes hem och personalens arbetsplats. Florence Nightingale framhöll att miljön påverkar människors hälsa och att den är i ständig förändring samt att begreppet miljö innefattar både fysiska, psykiska och sociala dimensioner (Bergbom, 2014). Nightingale betonar framförallt den fysiska miljön, men beskrev också vikten av en stimulerande och uppmuntrande miljö så att patienten inte har det tråkigt. I Florence Nightingale bok Notes in Nursing (Nightingale, 1858, i Bergbom, 2014) betonar hon områden som är viktiga för patientens återhämtning och hälsa såsom ren och frisk luft, jämn och tillfredsställande värme, hälsosamma hus, tillgång till rent vatten och avlopp, rent och ljust inomhus samt inga onödiga störande ljud. Hon betonade också att det ska vara vackert och stimulerande i patienternas rum, och att det ska ske hoppingivande samtal och råd (Wijk, 2014). Miljöanpassning Myndigheten för delaktighet fick år 2013 i uppdrag av regeringen att ta fram ett kunskapsmaterial om hur miljöanpassningar för personer med nedsatt beslutsförmåga kan minimera begränsnings- och tvångsåtgärder, till exempel låsta dörrar. Målgruppen är anhöriga till personer med demenssjukdom och personal på särskilda boenden. Utgångspunkten är Socialstyrelsens Nationella riktlinjerna för vård och omsorg vid demenssjukdom, 2010 (Aremyr & Wijk, 2015a). Kopplat till kunskapsmaterialet finns även en inspirationslista utformad som en checklista, men listan och kunskapsmaterialet går även utmärkt att använda var för sig (Aremyr & Wijk, 2015b). I den inledande texten skriver författarna att de flesta av oss är beroende av att den miljö vi vistas i passar våra särskilda behov. Detta ställer konkreta krav på miljön, inte minst om det är äldre personer som bor och vistas där. Det handlar om hur rummen är planerade och om ljus, färgsättning och stimulans. Det har visat sig att det är lika viktigt för den som är drabbad av demenssjukdom att få använda sin mentala förmåga, utföra aktiviteter för dagligt liv, engagera sig i meningsfulla aktiviteter och umgås med 12

14 andra människor, som för den som är förskonad från denna sjukdom (Aremyr & Wijk, 2015b). Om personal av olika anledningar inte kan ordna hela rummet eller avdelningen hemlik eller anpassad, så kan de med enkla medel ordna hörnor eller mindre delar av ett rum där de kan skapa en hemlik miljö. En plats att mötas på och kunna söka sig till. Där kommunikation och samtal kan uppstå och där brukare kan känna igen sig. Det som är viktigt att tänka på är att det är lagom av allt. Det är inget museum eller utställningsmiljö där massor av saker ska visas upp utan målet är att det ska förmedla en känsla av ett hem. Brukare ska inte behöva gå med händerna på ryggen och inte få känna på något, och inte bli tillsagd att man inte får röra. Vi får inte glömma bort att detta nu är den äldres hem. Om miljön vi vistas i är vacker, trygg och tilltalande påverkar det hur man värdesätter det som sker i den miljön och även de som vistas där. Personalens roll Omvårdnadspersonalen är väldigt viktig i arbetet med att skapa en hemlik och trygg miljö på boendet. Det är de som har helhetsbilden av de som bor där. De känner dem och har kunskap om deras bakgrund och till sin hjälp har de levnadsberättelsen och ankomstsamtalet. Personalen har också en viktig roll i mötet med de anhöriga då de kan stötta dem i tankarna kring vad de ska ta med sig till den egna lägenheten. Där är det viktigt att de personliga sakerna och den egna smaken ska styra. De allmänna utrymmena ansvarar personalen för och där är det viktigt att planera kring funktion och säkerhet och att skapa en hemlik miljö. En kombination av att de boende inreder sin egen lägenhet så som det såg ut när de bodde hemma och upplevelsen av att miljön i övrigt är trivsam, trygg och vänlig och hemlik gör att en hemkänsla uppstår (Wijk, 2014). 13

15 Slutord En dag ska vi dö. Men alla andra dagar ska vi leva. (Enquist, PO ) Med de orden inleds min text i den här uppsatsen. De orden har följt mig under hela den här tiden. Jag kan känna tyngden av varje bokstav, av varje ord och det är sant för mig och det är viktigt för mig och det är något som jag tar med mig. För mig har det känts viktigt att påminna och berätta. Påminna om det viktiga arbetet med att skapa miljöer som känns trygga, hemlika och vackra för att vi ska kunna leva i dem. Viktigt för var och en av oss, men framförallt för de som av olika anledningar måste flytta till ett särskilt boende. I mitt berättande som jag ser min text som, har jag delat med mig av mina erfarenheter i mitt arbete med Guldstunder i de äldres vardag och den litteratur och forskning som jag har kommit i kontakt med. Idag finns det mycket skrivet och forskat kring ämnet, och mera kommer då det här ett viktigt område som berör oss alla. Jag är en människa som är mitt i livet och jag lever. Jag möter i mitt arbete människor som är i slutet av livet och som också lever. Det är för deras skull jag vill påminna och berätta. Det är också för deras skull jag är engagerad och intresserad. Det är de som bor där just nu, men i framtiden kan det vara jag eller någon jag känner som bor där. Det är en rättighet att få leva livet i en miljö som är hemlik, trygg, vacker och vänlig. En miljö där jag är någon. En miljö där det finns vackra blommor, konst att beskåda, ljuvlig musik att lyssna på, väldoftande och välsmakande mat att äta och stimulerande föremål som håller mitt minne och sinne levande. En miljö där jag kan välja om jag vill vara i grupp eller ensam. En miljö som bidrar till att jag mår bra och där jag känner att jag lever. En miljö som med sin inredning och atmosfär gör att jag känner mig bekväm och hemma. Där personalen känner mig och vet vad jag har levt för liv fram tills nu, och som ser till att jag får leva mitt liv ända tills den dag jag dör. Tack till Jenny Ekblad för din klokhet och ditt stöd och din tro på mig. Tack Petra Björne för ditt stöd. Tack mina nära och kära för all uppmuntran och hjälp. 14

16 Referenser Andersson, Morgan & Malmqvist, Inga. (2014). Att skapa hemkänsla på särskilt boende. Kapitel 7, i Wijk, Helle (red.) Vårdmiljöns betydelse. Studentlitteratur, Lund. Aremyr, Gun & Wijk, Helle (2015a). Miljöanpassningar som bidrar till ökad delaktighet. Stöd för att underlätta aktivitet och delaktighet för personer med demenssjukdom. Myndigheten för delaktighet. Sundbyberg. Serie 2015:3. Aremyr, Gun & Wijk, Helle (2015b). Checklista - Miljöanpassning som bidrar till ökad delaktighet. Myndigheten för delaktighet. Sundbyberg. Serie 2015:7. Bergbom, Ingegerd. (2014). Vårdande vårdmiljöer. Kapitel 1, i Wijk, Helle (red.) Vårdmiljöns betydelse. Studentlitteratur, Lund. Enquist, PO. (2009). Citat som bland annat publicerats i Sydsvenskan Malmö stad. Husie stadsdelsförvaltning (2009). Möjligheternas bok. Guldstunder i de äldres vardag. Holmbergs, Malmö. Isacs, Lotta & Wallskär, Helene (2004). Låt minnena leva: en handbok i reminiscensmetoden. 1. uppl. Stockholm: Gothia. Rämgård, Margareta (2009). Platsens betydelse för dementa En studie av demensvården i tre skånska kommuner. FoU Skåne. Skriftserie 2009:8. Svenska Akademins Ordbok (2014). OSA databas Wijk, Helle (red.) (2004). Goda miljöer och aktiviteter för äldre. Studentlitteratur, Lund. Wijk, Helle (2014). Personcentrerad utformning av vårdmiljön. Kapitel 2, i Wijk, Helle (red.) Vårdmiljöns betydelse. Studentlitteratur, Lund. Wijk, Helle (2011). Lugn miljö minskar stressen hos äldre med demens. Husbyggaren nr 7. 15

17 STADSKONTORET FoU Malmö Malmö Telefon