Projekt Upp! Rapport från ett följeforskningsuppdrag. Gunnar Gillberg

Transkript

1 Projekt Upp! Rapport från ett följeforskningsuppdrag Gunnar Gillberg Göteborgs universitet Institutionen för sociologi och arbetsvetenskap Mars 2012

2 Projekt Upp! Rapport från ett följeforskningsuppdrag INLEDNING... 3 Följeforskning ett uppdrag med dubbla roller... 3 Bakgrund... 3 Uppdragets konkreta innehåll... 4 PROJEKTETS BAKGRUND OCH PROGRAMFÖRKLARING... 4 Sammanfattande kommentar... 6 PROJEKTETS MÅL, ORGANISERING OCH LEDNING... 7 Sammanfattande kommentar... 9 HUVUDPROCESSERNAS UTVECKLING OCH INRIKTNING Metodutvecklingens olika faser en kortfattad processbeskrivning Sammanfattande kommentar DELTAGARNAS UPPLEVELSER OCH SYNPUNKTER Övrig verksamhet Sammanfattande kommentar SAMMANFATTANDE SLUTSATSER Rekommendationer LITTERATUR Bilaga 1. Utvärderingsmanual guidning Bilaga 2. Utvärderingsmanual kurser

3 Inledning Följeforskning ett uppdrag med dubbla roller Vid traditionell utvärdering arbetar utvärderaren med distans, utan att låta sig involveras i det som ska utvärderas. Följeforskaren däremot, ska vara ett bollplank och löpande ge synpunkter och råd till dem som håller i genomförandet av projekt och program. Följeforskningen ska ha en framåtsyftande och utvecklingsstödjande ansats (Tillväxtverket 2011). Risken med den nära relationen är att följeforskaren inte klarar att distansera sig från sitt utvärderingsobjekt och komma med tydliga kritiska iakttagelser. Följeforskaren riskerar att i allt för hög utsträckning bli delaktig i projekt och program. Den nära relationen mellan följeforskare och projektledning ger samtidigt unika möjligheter att bidra till ett kontinuerligt förbättringsarbete. Följeforskning innebär alltså dubbla roller och detta gäller även i föreliggande projekt. Trots det utgör följande rapport ett försök att presentera en bild av projekt Upp! som präglas av en utvärderingsblick och som är grundad i de erfarenheter, intervjuer och skriftliga utvärderingar som genomförts under Följeforskningens resultat ska i första hand vara en lärprodukt som belyser de positiva och mindre bra delarna i projektet. Målet med rapporten är att bidra till ett lärande och ett förbättringsarbete som skapar bättre förutsättningar inför nya projekt och insatser, men som också bidrar till att de positiva delarna dokumenteras och tas tillvara. Bakgrund Bakgrunden till föreliggande rapport är ett uppdrag som startade den 1 januari Institutionen för arbetsvetenskap fick i uppdrag att följa och kontinuerligt bedöma Projekt Upp! som formellt startat ett år tidigare, men som fortfarande befann sig i en initial fas. Fokus skulle i första hand riktas mot projektets kvalitativa mål och metodutveckling. Önskemålet från projektägarens sida var dels en processtödjande insats som inkluderade en viss medverkan i det konkreta metodutvecklingsarbetet och dels en avslutande översiktlig bedömning av projektets kvalitativa utvecklingsarbete och deltagarnas (ungdomarnas) subjektiva upplevelse av de insatser som erbjudits dem. Uppdragets omfattning uppgick, utslaget över tid, till drygt en arbetsdag per vecka under perioden januari 2011 t o m december 2012 och de avsatta medlen för detta uppgick till mindre än 1% av projektets totala budget 1. På grund av kritik riktad mot projektet i massmedia (GP) fattas dock beslut om att avsluta projektet i förtid 2. Detta innebar att följeforskningsuppdraget avslutades Det innebar också att en rad planerad uppföljande intervjuer inte kunde genomföras, vilket påverkat möjligheten att dra slutsatser om metodens kvalitativa effekter. Föreliggande rapport grundas därmed på de erfarenheter, utvärderingar, observationer och intervjuer som genomförts under perioden januari december En riktlinje är att i projekt med mer än 10 miljoner i beviljat EU-stöd anlitas följeforskning. Insatsens omfattning bör ligga på mellan % av en heltid, vilket motsvarar c:a 4 % av projekts totalkostnad med 10 mkr EU-stöd plus 10 mkr medfinansiering. 2 Kritik riktades i huvudsak mot projektets oförmåga att nå de kvantitativa målen samt projektets hantering av ekonomiredovisning, upphandling och deltagarrapportering. Föreliggande rapport kommer inte att ta ställning till den kritik som riktats mot projektets hantering av ekonomi, upphandlingar och deltagarrapportering eftersom d det ligger utanför uppdraget. Frågan om projektets kvantitativa mål och svårigheter att rekrytera unga kommer dock att analyseras vilket innebär att delar av den kritik som massmedia presenterat, kommer att beröras. 3

4 Uppdragets konkreta innehåll Uppdraget har konkret inneburit ett regelbundet deltagande i projektets ledningsgruppsmöten, frukostmöten, möten med Guidningsgruppen samt övriga informationsträffar. Projektet har även kontinuerligt haft samverkansmöten kring Framtidens arbetsmarknad där representanter för näringsliv och kommuner ingått, men där även unga, som deltagit i projektets verksamhet, deltagit. Dessa möten har inkluderats i uppdraget och har vid några tillfällen inneburit kortare föreläsningar. Vid sidan om det processtödjande och metodutvecklande deltagandet i projektets olika lednings- och utvecklingsorgan, har uppdraget i huvudsak varit fokuserat på två aspekter. 1. Metodutveckling riktad mot projektets aktiva insatser (Guidning mot arbete, studier och entreprenörskap). Detta har bland annat inneburit deltagande observationer vid gruppguidningar samt regelbundna samtal och intervjuer med personal, enskilt samt i anslutning till guidningsgruppens metodutvecklingsmöten. Ovanstående aktiviteter har utgjort den empiriska grunden för de bedömningar och slutsatser som dras i relation till projekts metoder och framtida potential. 2. Deltagarnas upplevelser och synpunkter på de erbjudna insatserna. Detta har i praktiken inneburit intervjuer med deltagare 3 samt gruppintervjuer med deltagare som genomgått olika aktiva insatser. Arbetet med deltagarnas uppfattningar och perspektiv har även inkluderat fyra skriftliga utvärderingsmanualer anpassade till de olika insatserna. Analysen av de skriftliga utvärderingarna har, i kombination med intervjuer i grupp och individuellt, bildad utgångspunkt för den diskussion som förs i denna rapport om projektets kvalitativa mål. Projektets bakgrund och programförklaring Projekt Upp! var när det startade en ambitiös satsning riktad till unga i åldern år i Göteborgs kommun. Projektet kallades i projektbeskrivningen för projekt KASAM, vilket underströk tanken om ett nytt sätt att arbeta med unga. Projektet var inspirerat av sociologen Aaron Antonovskys 4 tankar om vikten av känsla av sammanhang (KASAM) för att klara motgångar och känna tillit till den egna förmågan. Projektet finansierades av Europeiska socialfonden (33%) och Göteborgs stad (67%) och den totala budgeten för uppgick till 63 mk. Målet var att hjälpa unga till arbete, utbildning eller eget företag och det huvudsakliga redskapet var så kallad guidning, matchning och utbildning av unga. Både de kvantitativa och de kvalitativa målen var högt ställda. Projektet skulle ge förberedande insatser för arbete och utbildning till 6000 unga och minst 60% av dessa skulle 3 månader efter avslutade insatser ha fått jobb eller utbildning. Av de 6000 unga skulle också 80% ha ökat sin känsla av sammanhang (KASAM) mot bakgrund av projektets uttalade idé att arbeta med ett salutogent förhållningssätt som innebar att de unga skulle erbjudas möjlighet att utveckla sin självkänsla och tillit till den egna förmågan. I projektbeskrivningen ingick även uppgiften att skapa en 3 Totalt var ca enskilda intervjuer inplanerade. Med anledning av att projektet avslutades i förtid genomfördes emellertid endast 25 kortare intervjuer, fem mer fördjupade intervjuer samt fem gruppintervjuer med deltagare i olika utbildningar och insatser. Till detta kommer regelbundna informella samtal med personal och ungdomar på plats i samband med olika aktiviteter. Vid sidan om intervjuerna med deltagare genomfördes även intervjuer med personal och tjänstemän och politiker. 4 Aaron Antonovskys beskriver i boken Hälsans mysterium (1993) perspektivet. I boken argumenterar han för att känslan av sammanhang (dvs i vilken utsträckning vi upplever tillvaron som meningsfull, begriplig och hanterbar) är central för hur vi klarar stress och motgångar. 4

5 webbplats (community) där unga kunde mötas, diskutera och få information. Sammantaget skulle projektet skapa ett aktivitetscentrum bestående av guider, utbildare, matchare som kunde ge stöd åt unga i deras försök att etablera sig inom utbildning, arbete eller företagande, samt en mötesplats på nätet där unga själva kunde diskutera och aktivera sig. Projektet skulle komplettera övriga arbetsmarknadsinsatser, men också fungera som ett stöd för stadsdelarna och övriga projekt i kommunen. En rad problem försenade emellertid projektet och ett år efter projektstart så befann sig projektet fortfarande i något som kunde ses som en initial utvecklingsfas. Lokalfrågan var ett sådant problem. När projektet skulle starta fanns ingen lokal och projektägaren hade inte heller någon uttalad strategi för detta. Till sist erbjöds projektet en lokal som den operativa personalen inte uppfattade som optimal. Den var stor och dyr och planlösningen var inte ändamålsenlig. Man fick dock acceptera lokalen eftersom den lanserades (av lokalsekretariatet) som projektets enda möjlighet att starta verksamheten. Projektledaren beskrev problem på följande sätt: vi fick inga lokaler utifrån vad vi önskade ja vi fick många sådana problem framför allt lokalfrågan gjorde ju att vi tappade nästan 9 månader. I den ursprungliga projektbeskrivningen betonas vikten av politiskt stöd och en väl sammansatt styrgrupp. När följeforskningsuppdraget inleddes fanns emellertid ingen fungerande styrgrupp och de organisatoriska förutsättningarna runt projektet var oklara. Det mest centrala problemet under projektets första år var emellertid bristen på deltagare. För få ungdomar hade hittat projektet och antalet deltagarna i olika aktiviteter befann sig långt från målsättningen. Som en konsekvens av detta satsade projektet på olika typer av marknadsföringsinsatser och delar av personalstyrkan avdelades för detta ändamål. När följeforskningsinsatsen inleddes hade projektet haft drygt 200 unga i aktiva insatser. Till detta kom de unga som hade registrerat sig på den community på nätet som skapats. Som ett led i att förstå projektets olika delar, insatser och problem, inleddes följeforskningsarbetet med deltagande observationer av olika aktiva insatser, samt med intervjuer med projektledning, personal och deltagare. En första preliminär bedömning lämnades redan i april Avsikten med denna preliminära bedömning var att redan initialt bidra till en metodutvecklingsdiskussion. Bedömningen grundade sig på de inledande intervjuerna med personalen, samtal med deltagare i projektet samt deltagande observationer av projektets gruppguidningsarbete. Den preliminära bedömningen pekade på ett antal utvecklingsområden. I huvudsak konstaterades följande: Projektet hade stora svårigheter att rekrytera unga till verksamheten. Detta var emellertid ett problem som alla var väl medvetna om, vilket innebar en relativt stor satsning på marknadsföring. Vid sidan om detta togs följande punkter upp i den initiala bedömningen: Hur kunde unga involveras mer i projektets arbete? (Deltagarna själva önskade detta) Var det möjligt att differentiera guidningen och anpassa den mer till ambitions- och mognadsnivån hos de unga? (I intervjuer med deltagare framkom att allt för blandade grupper där unga med olika behov samlades uppfattades som problematiskt. Vissa hade behov av personligt stöd och utveckling medan andra mer önskade handfasta råd kring arbete och utbildning) 5

6 Kunde ambitionen att arbeta med de ungas personliga utveckling kombineras med ett ökat samhälls- och arbetsmarknadsfokus? (Vissa av de intervjuade menade att fokus riktades för mycket på personliga drömmar och för lite på arbetsmarknadens behov och krav) Hur kunde matchningen bli mer effektiv och hur kunde antalet företagskontakter ökas samt kunde kopplingen mellan guidning och matchning optimeras? (Många var nöjda med guidningen, men önskade en direkt koppling till intresserade arbetsgivare i direkt anslutning till genomförda insatser. Vissa upplevde också ett glapp mellan den mer personligt orienterade guidningen och den mer handfasta jobbsökarfasen) Projektkursen och entreprenör-utbildningen fick positiva omdömen. Fanns det mer konkreta åtgärder som skulle kunna inkluderas i verksamheten? (De intervjuade upplevde de handfasta utbildningarna som matnyttiga och relevanta) Var skulle fokus ligga när det gäller marknadsföringen? (Projektet hade en mängd olika marknadsföringsinsatser planerade. Det fanns ett uttalat behov av analys och fokusering) Synpunkterna utgjorde tillsammans med projektledningen och projektgruppens egna erfarenheter ett diskussionsunderlag för den konferens som ägde rum under april 2011 och bidrog till ett utvecklingsarbete som resulterade i en delvis förändrad guidningsmodell. Projektledningen ägnade också under denna period avsevärd kraft åt de problem som identifierats rörande möjligheten att nå de kvantitativa målen. Sammanfattande kommentar Den bild som framträdde på ett mer generellt plan var att Projekt Upp! i hög grad var ett uppifrån kommande projekt som lanserades som ett politiskt svar på den höga ungdomsarbetslösheten, men som framför allt måste förstås som en förberedelse på en förväntad ökning av arbetslösheten i anslutning till den kris som företaget Volvo gick igenom under perioden Den befarade kris som förutspåddes infann sig dock inte vilket innebar att projektets kvantitativa mål blev ett problem. Till detta skall läggas de initiala problem som projektet upplevde rörande lokalfrågan och ett antal administrativa och organisatoriska frågor som var olösta när projektet startade. Frågan om styrgrupp och en rad frågor av organisatorisk och administrativ karaktär var olösta. Exempel sådana frågor var marknadsföringen, deltagarregistreringen, ekonomihanteringen och övrig projektplanering som tog tid och resurser från de aktiva insatserna. Projektet lyckades emellertid starta en fungerande verksamhet och metodutvecklingsarbetet under det första året ledde fram till en guidningsmodell och utvecklandet av hjälpmedel i form av en arbetsbok (kompendium) som fungerade som stöd för deltagarna i de olika insatserna. Under 2011 fortsatte metodutvecklingsarbetet och modellen för guidning och matchning modifierades, de aktiva insatserna började också att systematiskt följas upp och alla externa utbildningsinsatser utvärderades i direkt anslutning till genomförd insats. Under 2011 ökade också antalet unga som sökte sig projektet och under senhösten 2011 hade drygt 700 unga deltagit i olika aktiva insatser och antalet medlemmar på webben översteg 2000, vilket innebar en avsevärd förbättring jämfört med året innan. Det finns givetvis anledning att fråga sig varför inte projektets kvantitativa mål och budget reducerades när antalet deltagare var för få och när de flesta var medvetna om att de 6

7 ursprungliga målen inte var möjliga att uppnå inom ramen för projekttiden. Projektledningen valde emellertid en annan väg. För att klara de kvantitativa målen delades insatserna upp i aktiva insatser och deltagande på webben, vilket kom att kallas för guld respektive silvermedlemskap. Denna revidering och differentiering av insatserna godkändes av projektägaren och ESF, vilket innebar att projektets ekonomiska förutsättningar inte förändrades. Projektets mål, organisering och ledning Projektets mål finns angivna i den ursprungliga projektbeskrivningen. Ursprungligen gick projektet under namnet KASAM vilket också understryker projektet kvalitativa mål, dvs. den uttalade ambitionen att bidrag till en ökad känsla av sammanhang och mening bland gruppen arbetslösa unga människor i åldersspannet år. Målen kan sammanfattas enligt följande: 6000 ungdomar skall under projekttiden ges förberedande insatser för arbetsmarknaden och utbildningar. Minst 60 % (senare ändrat till 70 %) av deltagarna som påbörjar aktivitet i projektets utvecklingscenter skall ha gått in i arbete eller utbildning senast 3 månader efter programmets slut. Minst 90% av unga män respektive kvinnor av de som i SCB:s arbetskraftsundersökning uppgivit sig vara arbetslösa och som inte tidigare registrerat sig på hos AF ska nås genom information, uppsökande verksamhet och besök i lokalen eller via webbplatsen. Alla deltagarna som börjar i projektets utvecklingscenter skall ges god kännedom om det stöd Arbetsförmedlingen kan erbjuda. Antalet unga kvinnor med funktionshinder som registrerat sig på arbetsförmedlingen skall ha ökat med minst 25%. Känslan av sammanhang (KASAM) ska öka hos 80 % av deltagarna (senare ändrat till 90% och ytterligare till samtliga deltagare som erhållit aktiva insatser). Ett centralt problem för projektet var att de övergripande och ambitiösa målen som fanns angivna i projektbeskrivningen inte var nedbrutna och konkretiserade i en projektplan när projektet startade. Hur målen i praktiken skulle uppnås var med andra ord inte klarlagt när projektet startade och en stor del av arbetet under det första året ägnades åt projektplanering samt åt att starta upp kärnverksamheten, utveckla en modell för guidning samt göra projektet känt för målgruppen. Flera av målen byggde på antaganden och några egentliga beräknar bakom de olika procentsatserna fanns inte. Detta gällde i synnerhet förhållandet mellan kvantitativa och kvalitativa mål samt hur arbetet för att nå båda skulle organiseras och bemannas. Flera av målen var också av mer visionär karaktär vilket gjorde att de inte uppföljningsbara och realistiska. Ett exempel var frågan om hjälp och stöd till funktionshindrade unga. Det är svårt att förstå varför 25% var ett rimligt mål. Detsamma gäller övriga mål. Att arbeta med 6000 unga, som inte bara skall erbjudas förberedande insatser för utbildning, arbete eller 7

8 företagande, utan även skall ges en ökad känsla av sammanhang, självtillit och självförtroende, kräver både tid, kompetens och personal. I den ursprungliga projektbeskrivningen anges också vem som är ansvarig för vad, samt hur eventuella problem som uppstår i projektet skall hanteras. En huvudaktör i detta sammanhang var styrgruppen. Denna skulle bestå av representanter för de olika stadsdelsnämnderna, vuxen- och utbildningsförvaltningarna, stadskansliets arbetsmarknadsenhet, GR och AF. Den operativa projektledaren skulle vara föredragande inför styrgruppen. Ansvaret för projektet skulle ligga under kommunledningen (inledningsvis innebar detta att projektet lades under arbetsmarknadsenheten). Något som betonades var att det i styrgruppen skulle ingå chefer med befogenheter att vida åtgärder om inte information och implementering i den reguljära verksamheten kom till stånd. Likaså underströks att samordningen mellan projektets verksamhet och stadsdelsförvaltningarnas övriga insatser var av stor vikt. Om problem skulle uppstå på detta område skulle de följas upp och åtgärdas genom politisk styrning. Projektets kvantitativa mål sattes mot bakgrund av en förväntad dramatisk ökning av arbetslösheten. Några mer detaljerade förklaringar till varför just 6000 unga skulle omfattas av insatsen fanns inte. Det fanns heller inte närmare beskrivet hur ambitionen att arbeta med de ungas känsla av sammanhang och mening (KASAM), dvs de kvalitativa målen, skulle kunna kombineras med de högt ställda kvantitativa målen. Enligt projektbeskrivningen skulle insatsen bidra till en innovativ och nyskapande metodutveckling som bland annat skulle stärka individernas motståndskraft mot arbetslöshetens potentiella skadeverkningar. Målgruppen skulle vara bred och inte i första hand vara unga med en multiproblembild. Nyckelbegreppet skulle vara KASAM (känsla av sammanhang) och målet var att öka de ungas tillit till sin egen förmåga. De kvantitativa projektmålen var på flera sätt orealistiska. Siffran 6000 unga bygger i liten utsträckning på en genomtänkt analys av vad som är möjligt att åstadkomma inom ramen för ett projekt av Upp!:s typ. Kombinationen av högt ställda kvalitativa mål, exempelvis att utveckla deltagarna känsla av sammanhang och mening, och de kvantitativa målen måste beskrivas som bristfälligt genomtänkta. Att en personalstyrka på ca 20 personer under tre år skall utveckla en webb-community, få 6000 unga i arbete eller utbildning, arbeta med samverkan, jämställdhetsmål och funktionshindrade och samtidigt utveckla de ungas självkänsla och tillit till omgivningen, faller på sin egen orimlighet. I synnerhet med tanke på att personalen och projektledningen saknade administrativt stöd, en genomtänkt projektplan och en fungerande styrgrupp. Enligt den ursprungliga projektbeskrivningen fanns alltså en tydlig beskrivning av hur lednings- och styrningsfunktionerna i projektet skulle se ut. Likaså angavs tydliga ansvarsområden som delvis baserades på en riskanalys. Den tilltänkta styrgruppen hade här en central funktion. Styrgruppen skulle bland annat garantera att nödvändig samverkan med övriga intressenter i kommunen kom till stånd och den skulle även ansvara för inriktning och målstyrning. När projektet startade fanns det emellertid ingen styrgrupp och ingen projektplan, trots att detta beskrevs som en central del i projektansökan. Istället fanns en referensgrupp utan egentligt ledningsansvar. Styrgruppen tillkom först ett och ett halvt år efter start (efter påtryckningar från projektgruppen) och projektplaner fick utvecklas under hand av personal och projektledning. Inledningsvis låg projektet under arbetsmarknadsenheten, men från och maj 2011 överflyttades ansvaret till personaldirektören på stadskansliet. En styrgrupp med ledningsansvar bildades så sent oktober-november Enligt den ursprungliga projektplanen låg alltså en stor del av ansvaret för projektets planering och genomförande på 8

9 styrgruppen. Då det inte fanns någon sådan fick projektmedarbetarna och projektledning själva lösa dessa problem, bland annat att skapa kontaktnät och förankring hos samarbetspartners och övriga aktörer i kommunen. Relationen till stadsdelarnas arbetsmarknadsinsatser och övriga intressenter blev ett problem för projektet som följde med under hela projekttiden. En relevant fråga är i vilken utsträckning projektledningen borde ha påpekat att målen var orimliga och att projektet inte skulle klara att leva upp till de, i första hand, kvantitativa målen. I viss mån gjordes detta, då målen omförhandlades och differentierades i så kallade guld och silvermedlemmar. Det finns dock anledning att rikta kritik mot projektledningen för att man inte i ett tidigt skede krävde en arbetande och fungerande styrgrupp, då detta var en förutsättning för att fungerande samverkansformer skulle kunna utvecklas i relation till exempelvis övriga stadsdelar, vilket i sin tur eventuellt kunde ha påverkat tillströmningen av deltagare. Sammanfattande kommentar Sammanfattningsvis kan man konstatera att de flesta inblandade upplevde att målen var orealistiska, men man valde att inte göra några dramatiska avsteg från den ursprungliga projektbeskrivningen. Istället arbetade projektgruppen intensivt med att hitta rimliga lösningar för att nå de kvantitativa målen. Den relativt omfattande satsningen på marknadsföring var en sådan lösning. Delvis på grund av detta uppstod också spänningar inom projektet där vissa ansåg att satsningen på marknadsföring, ansträngningarna att nå de kvantitativa målen och projektets arbete med relativt resursstarka unga tog resurser från arbetet med unga som stod långt från arbetsmarknaden. Enstaka medarbetare ansåg exempelvis att projektet inte borde redovisa de så kallade webbmedlemmarna som deltagare eftersom dessa inte var föremål för aktiva insatser. Avsaknaden av styrgrupp påverkade på ett avgörande sätt projektets möjligheter att nå målen. I synnerhet gäller detta de högt ställda kvantitativa målen som förutsatte ett nära samarbete med övriga verksamheter och intressenter inom det arbetsmarknadspolitiska fältet i kommunen. Projekt Upp!:s stora problem har, vid sidan av bristen på organisatoriskt och administrativt stöd, varit den isolering som uppstått till följd av projektets avsaknad av fungerande nätverk och kontakter med övriga aktörer inom arbetsmarknadsområdet samt inom näringslivet och kommunala förvaltningar. Relationen med övriga verksamheter utvecklades negativt. Det var i praktiken endast arbetsförmedlingen som såg fördelarna med projektet. Övriga verksamheter, i synnerhet de som var knutna till olika stadsdelar, var snarare kritiska till satsningen. Den tidigare projektledaren Hans Prevander konstaterade exempelvis under våren 2011 att: Många stadsdelar vill inte ha med projektet att göra. Under hösten kommer projektet att försöka möta stadsdelarna och samordna Projekt Upp! visade under andra halvan av 2011 en klart uppåtgående trend beträffande antalet deltagare. En förklaring till detta är eventuellt den snöbollseffekt som en ökad tillströmning av deltagare får, dvs. att unga började sprida sina erfarenheter till kompisar som i sin tur blir nyfikna. Andra förklaringar är det goda samarbetet med AF som utvecklades under 2011, samt att projektet under det andra projektåret började stabiliseras och hitta lösningar på de administrativa och organisatoriska problem som präglat projektets första år. Ett centralt problem var exempelvis relationen med stadsdelarna och övriga arbetsmarknadsprojekt. Under hösten 2011 började projektledningen att utveckla en plan för 9

10 att etablera ett sådant samarbete. Ett nära och positivt samarbete med arbetsförmedlingen utvecklades emellertid och allt fler unga kom i kontakt med projektet via detta samarbete. Dock kvarstod det faktum att projekt Upp! av många uppfattades som ett lyxprojekt med mycket pengar och inte som en central del i kommunens arbetsmarknadspolitiska arsenal. Dessa problem hade förmodligen inte uppstått om stadsdelarna och övriga aktörer på ett tidigt stadium involverats i projektutvecklingen och om aktörer på den politiska nivån klarlagt betydelsen av denna samverkan. Huvudprocessernas utveckling och inriktning I den ursprungliga projektbeskrivningen anges att projektet skall arbeta med ett så kallat salutogent perspektiv och att verksamhetens skulle präglas av frivillighet. Denna utgångspunkt har hela tiden präglat arbetet med metodutvecklingen i Projekt Upp! Så här beskriver projektet själva metoden och de huvudprocesser som ingått i den: De metoder som används på Upp! är utvecklade och anpassade efter vad de unga själva efterfrågat; vi arbetar kontinuerligt med utvärderingar och har utvecklat metoden utifrån dessa. Vi erbjuder guidning i grupp mot arbete, studier och entreprenörskap. Utöver guidningen har vi events, workshops, kurser och andra aktiviteter som inspirerar deltagaren att identifiera sitt mål eller föra personen närmare sitt mål. I guidningen får de tillsammans identifiera sina resurser och hur de kan använda dessa på bästa sätt i sitt yrkesliv samt arbeta med sina individuella handlingsplaner för att nå sina mål. Projekt Upp! har under de två år projektet varit igång utvecklat en metod som delvis varit inspirerad av de mer generella tankar runt coachning och navigeringshjälp som vuxit fram inom ramen för olika arbetsmarknadspolitiska stödsystem. Projekt Upp! har dock valt att istället tala om guidning för att understryka deltagarnas egenansvar och kontroll över den egna utvecklingsprocessen. Guidningen har hela tiden varit inriktat mot arbete, utbildning och entreprenörskap, men under projekttiden har dessa huvudinriktningar kompletterats på olika sätt. Utgångpunkten för arbetet har varit den i projektbeskrivningen lanserade idén om KASAM, dvs. känslan av sammanhang, och det uttalade salutogena förhållningssättet som bland annat innebär att deltagarnas egna resurser och förmågor skall identifieras och utvecklas. I praktiken har arbetet på Upp! inneburit att unga, som valt att komma till projektet, antingen självmant eller genom information och uppmaningar från AF, deltagit i en informationsträff där projektets idé presenterats och där de unga får en kort men översiktlig bild av vad projektet har att erbjuda. Den unge har sedan fått tala enskilt med någon av guiderna för att mer specifikt avgöra vilken insatser som kan vara lämpliga. Därefter fattar den unge själv ett beslut om att anmäla sig till någon av de föreslagna inriktningarna. I projektets inledningsskede fanns, som tidigare nämnts tre huvudinriktningar, guidning mot arbete, mot utbildning eller mot entreprenörskap, men i ett senare skede tillkom bland annat även så kallad inspirationsinriktad guidning samt insatser som syftade till att stärka den egna självkänslan. När den unge tillsammans med guiden fattat beslut om lämplig insats startar det egentliga arbetet. Den unge börjar i någon av de grupper som metodiskt arbetar med att identifiera och diskutera de ungas resurser, drömmar och behov i relation till relevanta utbildningsinsatser eller vägar ut på arbetsmarknaden. Om inriktningen varit entreprenörskap har den unge, tillsammans med andra som önskar gå denna väg, dels erbjudits en introduktionsutbildning i entreprenörskap och dels erbjudits möjlighet att gå vidare till en 10

11 regelrätt starta eget utbildning som i hög grad arbetat med att utveckla och realisera olika affärsidéer. En del av de unga som sökt sig till projektet har saknat idéer om vad de vill och hur man skall hantera sin framtid. I många fall har det rört sig om en ambivalens inför alla de krav, val och förväntningar som ställs i det moderna samhället. Några har på grund av dåligt självförtroende och låg självkänsla känt stora svårigheter att ta steget ut på arbetsmarknaden. I dessa fall har projektet erbjudit dels inspirationsgrupper där målet har varit att utveckla en förståelse kring vilka möjligheter som finns på arbetsmarknaden eller vilka utbildningar som är möjliga och dels stärk dig själv grupper som varit mer inriktade mot personlig utveckling. Inspirationsguidningen har även varit inriktad mot unga som inte saknar idéer, men som istället saknar fokus och behöver utveckla en förståelse för vad det är som egentligen är viktigt och möjligt för dem. Som ett komplement till huvudprocesserna i projektet har det också funnits en rad valbara delar i form av intervjuträning, workshops, samt events, utbildningar och träffar med företagare och olika arbetsgivarrepresentanter. Projekt Upp! har under projekttiden utvecklat ett hjälpmedel som används i de olika guidningarna som man valt att kalla Kompendium. Kompendium är en arbetsbok som kan kompletteras och fyllas på av den unga själv mot bakgrund av de behov som uppstår. Grundtanken med arbetsboken är att den unga ska få ett hjälpmedel där han/hon kan strukturera, dokumentera och planera sin väg ut på arbetsmarknaden. I arbetsboken dokumenteras den unges personliga egenskaper, kunskaper och drömmar samt vad som bör kompletteras och utvecklas. I boken noteras delmål och mål samt de praktiska frågor som måste hanteras för att målen skall nås. Här finns också utrymme för att medvetet bygga upp nätverkskartor, identifiera befintliga stödsystem, skapa planer för att utveckla de privata och professionella nätverken samt identifiera nödvändiga kontakter på arbetsmarknaden. Utgångspunkten för Kompendium har varit tanken att göra den unges väg ut på arbetsmarknaden begriplig, hanterbar och meningsfull på ett sätt som inte fråntar individen initiativet eller kontrollen. Samtidigt tillför arbetsboken en realitetsanpassad struktur som underlättar den ungas möjligheter att utveckla kunskaper om utbildnings- och arbetsmarknadens behov och krav. För de unga som valt att direkt inrikta sig mot arbete har projektet i nästa steg erbjudit matchning som i praktiken inneburit att en matchare tagit vid och tillsammans med den unge på ett mer praktiskt plan inlett arbetet med att etablera kontakter med olika lämpliga arbetsgivare. Följande figur visar hur huvudprocesserna såg ut under hösten 2011, då projektet hade landat i en relativt färdig modell för arbetet: 11

12 Guidningen har i huvudsak skett i grupp vilket inneburit att de unga delat erfarenheter, drömmar och problem med varandra, under ledning av en guide som bidragit med struktur, övningar och handledning av de processer som startat. Guidningen äger rum under fyra tillfällen 5 och sker i olika steg som huvudsakligen kan beskrivas i termer av att man identifierar, kartlägger, förbereder, riktar in och genomförs de ungas planer och idéer i relation till utbildning, arbete eller företagande. Som ett komplement eller alternativ till guidningen har projektet också arbetat med individuell studie- och yrkesvägledning. Guidningen mot entreprenörskap har skett genom externa aktörer med specialkunskaper rörande företagande. Guidningen har skett stegvis där de unga i ett första skede fått en kortare introduktion och i nästa skede erbjudits en mer omfattande utbildning. Två utbildningsanordnare har anlitats (Entrenova och Coompanion) vilket inneburit två delvis likartade utbildningar. Den ena utbildningen (Entreprenörsutbildning) omfattade 2 heldagar i veckan under 10 veckor och den andra (Essens) omfattade 17 halvdagar under åtta veckor. Båda utbildningar har fokuserat både teori och praktiska färdigheter och båda har arbetat med de ungas egna företagsidéer och utveckling av realistiska affärsplaner. De aktiva insatser som projekt Upp! genomfört har, som framgår ovan, riktat sig mot unga med olika behov, förutsättningar och önskemål. Totalt har 745 erhållit någon form av aktiv insats. Antalet medlemmar knutna till den nätbaserade communityn har uppgått till 2481 (Projekt Upp:s egen uppgift). En markant ökning av antalet deltagare i aktiva insatser kunde märkas under 2011 då projektet delvis kommit till rätta med en del av de initiala planeringsproblemen och då projektet också började bli känt bland de unga. Följande diagram visar denna utveckling: 5 Antalet träffar har varierat under projektets gång. I den slutgiltiga modellen utgjorde fyra tillfällen basen i guidningsmodellen. Till detta kom eventuella valbara delar. 12

13 Vid sidan om de aktiva insatserna har en rad andra aktiviteter genomförts inom ramen för projektet. Marknadsföreningen av projektet har, i första hand som en följd av att för få unga hittade projektet under 2010, tagit resurser och personal i anspråk. En rad olika events har genomförts där entreprenörer och andra bjudits in i syfte att inspirera och skapa uppmärksamhet kring projektet. Metodutvecklingens olika faser en kortfattad processbeskrivning Under 2010 utvecklades en modell som var indelad i tre huvudspår, arbete, utbildning och entreprenörskap, som deltagarna kunde välja mellan. Under 2011 startade följeforskningen, vilket bidrog till ett fortsatt utvecklingsarbete och en ny modell för arbetsguidning. Modellen utvecklades, dels mot bakgrund av projektmedarbetarnas erfarenheter och deltagarnas önskemål och synpunkter i de utvärderingar och intervjuer som genomfördes, och dels som ett resultat av de deltagande observationer som gjordes i följeforskningssyfte. Arbetsguidningen blev mer konkret och riktad mot arbetsmarknaden. Samtidigt blev de mer personlighetsutvecklande delarna istället valbara och riktade mot de som kände behov av detta. De valbara delarna blev ett komplement till alla guidningstyper. Till guidningen tillfördes också olika hemuppgifter som bland annat gick ut på att lista intressanta arbetsplatser i syftet att hitta lämpliga studiebesök, men även för att identifiera företag att rikta spontanansökningar till. Studiebesöket syftade i första hand till att deltagarna skulle besöka en arbetsplats inom den bransch som de var intresserade av, där de skulle de göra en intervju på plats med någon som arbetade med det som deltagaren själv var intresserad av. Målet var att öka deltagarnas kunskap om branschen, yrkesrollen samt ge möjlighet att knyta kontakter. Den utvecklade modellen för arbetsguidningen såg till sist ut på följande sätt: Arbetsguidningen, 4 träffar. 1. Uppstart med information kring arbetsguidningen. Lämplig bransch undersöks och deltagarna förbereder studiebesök. Information ges om matchning. Hemuppgift: Ta reda på olika yrken inom vald bransch. Lista intressanta arbetsplatser (inför studiebesök/intervju). Arbeta med CV. 13

14 2. Uppföljning av hemarbetet och valbara delar. Genomgång och diskussion om olika vägar till jobb. Målformuleringar och strategier att nå målen. Hemuppgift: Kartlägg branschen och inventera nätverk med hjälp av avsnitten i Kompendium ( Min arbetsmarknad och Mitt nätverk). 3. Uppföljning av hemuppgiften och eventuella valbara delar samt insamling av CV:n. Presentation och diskussion av studiebesök/intervju och vad deltagarna fick ut av det. Genomgång av de egenskaper/kunskaper som deltagarna har och vilka som behövs för den valda branschen. Hemuppgift: Fortsatt arbete med Kompendium ( I andras ögon ). Förbered presentation av sig själv. Fortsätt söka jobb. 4. Uppföljning av hemuppgiften och valbara delar. Presentation inför gruppen under 2 minuter där varje deltagare utifrån en vald annons berättar varför han/hon vill arbeta på den här arbetsplatsen och vad han/hon kan bidra med i form av egenskaper, kunskaper, erfarenheter, färdigheter. Exempel på valbara delar Samtalsteknik Studie och yrkesvägledning Vad innebär det att läsa på folkhögskola, Komvux, YH eller Universitet? Energikick (personlighetsutvecklande övningar). Separeringen av de mer personlighetsutvecklande delarna från arbetsguidningen innebar att de deltagare som stod relativt nära arbetsmarknaden på ett mer konkret sätt kunde inleda processen med att identifiera och söka arbete, medan de unga som saknade självförtroende och stadga i tillvaron kunde få en mer riktad hjälp i form av stärk dig själv grupper och inspirationsgrupper. Metodutvecklingsarbetet var i stor utsträckning fritt från konflikter. De motsättningar som fanns i projektgruppen rörde snarare projektets mer övergripande inriktning och handlade i huvudsak om vilka målgrupper projektet skulle fokusera. Några projektmedarbetare såg framför sig ett projekt som växte underifrån och som huvudsakligen ägnades sig åt de unga som befann sig långt från arbetsmarknaden, medan andra i personalgruppen argumenterade för att det i den ursprungliga målbeskrivningen var uppenbart att projektet skulle arbeta med en bred målgrupp som stod relativt nära arbetsmarknaden. Vissa motsättningar fanns även när det gällde marknadsföringen, där vissa ansåg att en mer reklambaserad marknadsföring var nödvändig, medan andra menade att resurser borde användas till verksamheten och att marknadsföringen istället skulle ske naturligt genom goda exempel. Sammanfattande kommentar Metodutvecklingsarbetet har lett till en guidningsmodell som utvecklats i syfte att specialdesigna stödet till deltagarna utifrån deras behov, önskemål och inriktning. Detta har inneburit en realitetsanpassad modell som tar hänsyn det faktum att unga är olika, har olika behov och inte minst har olika förutsättningar på arbetsmarknaden. Den guidningsmodell som till sist utvecklades var en produkt av de bedömningar och värderingar som gjorts av de tidigare 14

15 insatserna i projektet, samt de ungas egna synpunkter och önskemål. Resultatet blev den ovan beskriva modellen där individer med olika behov kunde erbjudas den hjälp de behövde samt att unga som befann sig i helt olika utvecklingsstadier kunde separeras och ingå i grupper där övriga deltagare hade likartade problem och behov. Modellens styrka är att den tar hänsyn till individens behov samtidigt som gruppen fortsatt att vara den enhet utifrån vilken man arbetade. Modellen har också kompletterats med ett antal valbara delar som innebar att unga kan delta i en gruppguidning, men samtidigt välja till vissa specialområden. Den låga tillströmningen av unga under 2010 innebar även satsningar på marknadsföring i form av events och informationssatsningar av olika slag. Likaså innebar vissa mer uppmärksammade insatser, exempelvis besök av kända personer som Ebba von Sydow och satsningen på eventutbildningen i anslutning till festivalen Way Out West, att projektet blev mer känt. Det är givetvis svårt att avgöra vilka åtgärder som varit mest effektiva, men det förefaller rimligt att anta att en kombination av ett bra samarbete med arbetsförmedlingen, en fungerande guidning och uppmärksammade satsningar i övrigt, gjorde att tillströmningen av unga ökade under Kombinationen av marknadsföring och events har under projektettiden varit komplicerad så till vida att insatser haft en slagsida åt de kreativa och kulturella delarna av arbetsmarknaden, Exempel på detta är den ovan nämnda eventutbildning. Motiven bakom detta har givetvis varit att visa unga vilka utvecklingsmöjligheter som finns om man utvecklar sin inneboende kreativa potential, men det har även varit ett led i att skapa uppmärksamhet och intresse runt projektet. De problem som är knutna till denna form av marknadsföring är dels frågan om realitetsanpassning och dels frågan om den bild man skapar runt projektet i relation till övriga arbetsmarknadsprojekt i kommunen. Den finns alltid en risker förknippade med att välja intressanta och kreativa verksamheter, med tanke på att arbetsmarknadens för de flesta ser helt annorlunda ut. Vikten av att knyta andra typer av arbetsgivare närmare projekt diskuterades därför. Den kommunala sektorn lyste exempelvis med sin frånvaro, vilket måste ses som ett problem med tanke på den betydelse denna har som arbetsgivare. Det goda samarbetet med AF innebar mycket för projektet. Detta samarbete bidrog i hög grad till en ökad tillströmning av unga och det bidrog även till metodutvecklingen. Ett likande samarbete med stadsdelarna i kommunen och övriga arbetsmarknadsprojekt hade med stor sannolikhet gynnat projekt. Ytterligare frågor värda att diskutera är de stora svårigheter som finns att få unga att komma till ett nystartat projekt som bygger på frivillighet och som samtidigt kräver en relativt hög grad av eget engagemang. Många unga är helt enkelt projekttrötta. Projektets bredd har varit en styrka, men det kan också, ur ett annat perspektiv ses som en svaghet. Vissa inom målgruppen har befunnit sig så långt från arbetsmarknaden att de aktiva åtgärder som erbjudits inte har fungerat för dem. Förmodligen finns det också unga som avstått från projekt Upp! av helt andra skäl. Man anser sig inte behöva någon insats och att delta kan av vissa uppfattas som stigmatiserande. Det finns anledning att anta att vissa inom målgruppen helt enkelt inte känt behov av det stöd Upp! har att erbjuda, då deras känsla av sammanhang är hög (KASAM) och då deras personliga nätverk och resurser är tillräckliga för att lösa deras problem på arbetsmarknaden. 15

16 Webben Parallellt med utvecklingen av de aktiva insatserna utvecklades även den nätbaserade communityn. Målet var att en nätbaserad mötesplats där unga kunde informera sig om olika erbjudanden och events, chatta med andra unga, ställa frågor till guiderna, boka in sig på projektets olika aktiviteter med mera. Möjligheterna att ställa frågor och bilda egna samtalsgrupper blev en viktig del i utvecklingen av communityn och likaså den hjälp till självhjälp med tips och råd som skapades av de webbansvariga. I vilken utsträckning communityn haft effekter är svårt att avgöra då någon egentlig uppföljning eller utvärdering inte gjorts av insatsen. Stora investeringar har emellertid gjort i webben och tillströmningen av unga som registrerat sig har varit relativt hög, vilket tyder på att den har potential att fungera som en nätbaserad samlingsplats. Målet var att skapa en community med hög tillgänglighet. Detta lyckades man med, men det skapade samtidigt problem när det gällde kontroll av deltagarnas ålder, hemvist och identitet. Under uppbyggnadsfasen av webben undersöktes möjligheter med kontrollerad inloggning genom någon form av e-legitimation eller likande. Projektet valde dock att inte använda denna typ av inloggning eftersom det var kostnads- och resurskrävande och skulle exkludera många som inte hade en e-legitimation. Detta innebar att projektet hela tiden hade problem med tillförlitligheten beträffande antalet medlemmar på Webben. Deltagarnas upplevelser och synpunkter Deltagarnas synpunkter på de insatser som erbjudits har i huvudsak varit positiva. Inledningsvis genomfördes ingen regelbunden och samordnad utvärdering men under våren 2011 hade ett utvärderingsinstrument för de olika insatserna utvecklats och de flesta deltagarna fyllde också i detta i anslutning till avslutad insats. Vissa av deltagarna som inte kom på den sista träffen föll emellertid bort. De utvärderingar som genomförts och de intervjuer som gjorts visar att deltagarna känt sig väl bemötta, fått hjälp och stöd samt utvecklat en ökad handlingsberedskap i relation till arbetsmarknaden. Det genomsnittliga betyget på de olika insatserna ligger genomgående högt (i regel över 4 på en skala 1-5). De inlämnade skriftliga utvärderingar har även innehållit mer öppna frågor som gett utrymme för kommenterar och synpunkter. Deltagarna har bland annat fått kommentera vad som varit bra respektive mindre bra, precisera insatsen betydelse för deras personliga utveckling samt ge förslag till förbättringar och utvecklingsområden. De nedan redovisade utvärderingsresultaten avser den utvecklade enkäten (se bilaga 1.) som riktades till de som deltagit i guidningen. De tidigare utvärderingsinstrumenten som användes i projektet gav likartade resultat, men de saknade öppna frågor. På frågan om vilket betyg man vill ge respektive insats på en skala mellan 1-5 svarar de unga på följande sätt: Introduktion (73 svarande) Medelbetyg 4.3 Arbetsguidning gammal modell (54 svarande) Medelbetyg: 4.0 Arbetsguidning ny modell (20 svarande) Medelbetyg: 4.6 Inspiration gammal modell (20 svarande) Medelbetyg 4,4 Inspiration ny modell (6 svarande) Medelbetyg: 4,5 Den övergripande bild som framträder är att deltagarna varit nöjda med insatsen och bedömt att den hjälp och det stöd de fått haft betydelse för deras självkänsla. 16

17 På frågan om vad som varit mindre bra svarar deltagarna i huvudsak att det rört bristen på konkret hjälp och i några fall att guidningen befunnit sig på en allt för grundläggande nivå. De negativa kommentarerna var få men gick i huvudsak ut på att det tog för lång tid att bli matchad in i ett jobb, att stödet borde varit mer konkret samt att insatsen borde varit mer omfattande. De positiva kommentarerna var däremot omfattande och många. Nedan följer ett någorlunda representativt urval av kommentarer rörande frågan Är det något du tycker varit särskilt bra under guidningen? Att jag under den tiden fick ta reda på vad jag var bra på och vad mina framtidsplaner ska bli. Det var roligt att fylla i min drömkarta och det gav mig motivation att fortsätta förverkliga drömmarna. Lärt känna mig själv bättre som person. Vet mina styrkor och svagheter Att det är fokus på vad man verkligen brinner för och sätter in det i jobb-sammanhanget. Dessutom att lära känna sig själv och sina egenskaper. Att man träffar andra personer i liknande situationer och lära av varandra. Alla tips och idéer man fått av både guiden och de andra i gruppen. Smart idé att vara en mindre grupp! Alla får fram sina åsikter då. Att bli påverkad att hitta sig själv och vad just jag kan bidra med för egenskaper och erfarenheter. Jag gillar att man får välja sina egna delar. Jag tyckte mycket om att prata om olika vägar till jobb. Även intervjuträningen var skitbra. Känslan av att få hjälp och att man kan vara ärlig med hur man känner sig. På frågan Har du utvecklats eller fått med dig något speciellt genom guidningen svarar en majoritet att självförtroendet och självkänslan ökat och att man blivit mer fokuserad och aktiv i relation till arbete och utbildning. Nedan följer ett urval av dessa kommentarer: Jag har fått bättre självförtroende och självkänsla. Jag har fått en bredare syn angående jobbsökningarna. Jag har känt mig mer självsäker och fått nya idéer om hur jag ska gå till väga när jag söker jobb. Självförtroende att tala inför grupp om mig själv. Målmedvetenhet. Positivare inställning till framtiden och mer öppen för hjälp. Kommit på vad jag egentligen vill göra. Jag har fått en bättre bild av vad jag verkligen tycker om och att det är det jag ska sätta i fokus när jag letar jobb/utbildning. Jag har framför allt fått mer insikt i vikten av att veta mycket om sin bransch och sig själv. Ja Upp! har verkligen fått mig att börja söka jobb. 17

18 Att kunna rikta in mig mer i mina ansökningar och kunna framföra mina egenskaper på ett bättre sätt. Två synpunkter som återkommer i utvärderingarna, men som också framförs under intervjuerna, är upplevelsen av att bli sedd och den uttalade ambitionen från projektets sida att göra deltagarna delaktiga i sin egen utvecklingsprocess. En avslutande fråga som ställdes i enkäten var Om du skulle berätta för en kompis om Upp!, vad skulle du säga då? Nedan följer några av deltagarnas svar: Att det är ett bra ställe som verkligen vill hjälpa en på ett sätt som gynnar en och att jag verkligen rekommenderar arbetsguidningen. Projekt Upp! är Göteborgs stads största ungdomssatsning. Gå på den eller förbli arbetslös. Att Upp! är jättebra för dig som har svårt att söka jobb. Gå dit! Det ger väldigt mycket och dessutom är det roligt och man träffar nytt folk. Väldigt trevliga människor som hjälper dig att nå dina mål. Att ni verkligen går in för att hjälpa ungdomar och motiverar Vid sidan om enkäterna genomfördes, som tidigare nämnts, intervjuer med deltagarna i syfte fånga och analysera den betydelse projektets insatser haft. En relativt samstämmig bild framkommer i dessa intervjuer. I huvudsak bekräftar de enkäterna och deltagarna är nöjda. Den kritik som riktas mot insatserna är i första hand knuten till det mer konkreta behovet av att få ett arbete. Nedan följer ett intervjuutdrag från en deltagare som medverkat i några av de så kallade aktiva insatserna. Den guidning hon varit med om var den första modellen som erbjöds, innan differentieringen av guidningen genomfördes. Utdraget speglar dock de uppfattningar som de unga gav uttryck för: Tjej 22 år Jag var med i gruppguidning och då ska man ta reda på vilka egenskaper man har och vad man vill och så. Det var så att vi var en hel grupp som satt och man fick prata om sina egenskaper och beskriva sig själv och i vilka situationer man använde dom olika egenskaperna och Förutom det har jag varit med på en kurs om projektledning jag kunde inte vara med alla gånger för jag fick jobb jag är fortfarande inte helt klar och skall komplettera. Det är det jag varit med om och sedan har jag hängt här av någon anledning. Vad tycker du om de saker du varit med om? Jättebra alltså jag kan nog inte förklara hur bra Upp! är och det är lite sorgligt att det bara håller på i tre år och att det bara är för folk upp till 24 år för det är mellan 16 och 24. Det alltså det är så inspirerande det är så för att är man arbetslös jag har det var det värsta jag varit med om i mitt liv alltså det verkligen tar på en man blir så alltså man sitter där hemma och söker jobb dag ut och dag in och man känner att man inte kommer någonstans man känner att man är världen mest misslyckade människa, men i Upp! är det väldigt många som ändå är i samma sits så det känns lite bättre att det finns andra som suger lika mycket som en själv. Vad tyckte du om gruppguidningen? 18

19 Jättebra Var allt jättebra eller fanns det något du skulle vilja ändra? Ja alltså jag tycker jättemycket om Upp!, men jag är också väldigt kritiskt av mig. Det är därför jag tycker arbetsförmedlingen är jättedålig. Alltså gruppguidning var bra men man fick inte alltid ut något konkret. men det var kul för det var så kreativt och man får inte alltid vara så kreativ i sin vardag samtidigt som man lekte så var det seriöst men man skulle komma fram till ett resultat i slutändan. Jag visste vad jag ville, men det var ändå intressant att lyssna på vad alla andra hade att säga för jag tror att varenda person du träffar på i ditt liv kan påverka dig och kan ge dig något nytt även i fall det är negativt eller positivt. Du lär dig från varenda person du möter liksom och därför tyckte jag att gynnade mig på det viset också. Det där med gruppguidning är ganska smart för på arbetsförmedlingen så hade jag en coach och då var det bara jag och min coach då det gav mig ingenting. Jag tycker att en jobb-coach borde anpassa sig till den person de försöker coacha för alla är ju i olika stadier av arbetssökandet Här på Upp! var det något annat det kändes hemma. Vad är det viktigaste som Upp! har gett dig? Möjligheter! De har så mycket att erbjuda. Och jag hade kunnat vara mer engagerad egentligen jag kunde ha gjort så mycket mer inom Upp! för de har så många aktiviteter och jag som person gillar att vara aktiv gillar att ha grejer på gång ja du kan lära dig sjukt mycket från olika personer här Alla som jobbar här är så de är så trevliga och engagerade de har gett mig inspiration och en möjlighet att få vara aktiv jag har fått gå en projektledningskurs och jag har fått lära känna nya människor och grejen med det är att man vet aldrig vad det kan leda till när man möter nya människor. Om du måste peka på något som varit negativt då eller något som du vill ändra på? Ja fler människor här som jobbar för att antalet ungdomar som är arbetslösa bli bara fler och fler och det är inte för att vi inte är kapabla utan det är bara för man inte får en chans och jag tycker är så djävla surt. I mitt fall exempelvis jag har ändå gått på handels och utan att skryta det är en av Sveriges bästa skolor och ändå när jag kommer ut så säger dom att du har inte tillräckligt med erfarenhet. Men kan inte jag lära mig? Hur svårt kan det vara? Det är det som är grejen att man inte får komma in och då behöver man någon som ger en chansen och i fall det är fler personer som jobbar här då kan de lära känna dessa unga bättre så att man typ inte är en person som har hand om hundra ungdomar utan en person som har hand om typ tio och då kan man få ut något och ha den kontakten emellan ungdomarna och arbetslivet. Det är det som är det mest fundamental tycker jag. För varför är vi här? jo för vi vill komma fram till något. Antigen arbete, studier eller starta eget det är ju det som är Upp:s grej liksom. Matchare exempelvis det räcker inte med två det är väl bara två här de behöver vara många fler och de behöver vara mer hands on De gör massa roliga grejor här men skulle inte jag ha fått ett jobb (hon har nyligen börjat arbeta på en bank. min anm.) så hade jag kanske inte tyckt att det var så roligt här på Upp! Man vill ju ändå ha ett jobb. Upp! har möjlighet att bli något stort. Det har potential. Det skulle vara väldigt sorligt om man bara låter det gå sådär i fall jag har något att komma med så skulle jag kunna tänka mig att bidra. Jag har tänkt på en grej och det är att unga skall lära andra unga matte. Jag fattar inte varför unga inte kan matte. Det är något av det enklaste som finns tycker jag för så fort du har lärt dig det så fort det klickat i huvudet på dig alltså det är så enkelt. Och vissa lärare har så svårt att lära ut men unga fattar var det inte klickar man förstår sig på varandra. Matte är inget att vara rädd för det är inget svårt. 19

20 De uppfattningar som genomsyrar de flesta samtal och intervjuer som gjorts handlar om den positiva sidan av Upp! som innebär att deltagarna stärkt sitt självförtroende och sin självkänsla, fått möjlighet att planera och diskutera sin situation på arbetsmarknaden och klarlagt de egna målen och resurserna. En annan ung kvinna påpekade i en av intervjuerna betydelsen av att delta i Upp! på följande sätt: för jag ville ju hitta jobb och vidga kontaktnätet och hur ska jag gå tillväga för att skriva en bra CV sedan kompletterades det med en CV-workshop och det var väldigt bra och väldigt konkret. något jag tycker var väldigt bra var övningarna med egenskaperna Hon menade dock att vad som behövdes var: mer direktkontakt med företag På frågan om hur ungdomar hittar till Upp! svarade hon: Främst tror jag det är att andra ungdomar snackar med andra ungdomar för det ofta det där att om en kompis går hit så alltså jag går på Upp! nu och alltså då går man hit om man höra från andra att det är bra. Man ska satsa på ungdomarna. Den bild som framträder är att de aktiva insatser som genomfördes i projektet, i första hand genom olika typer av gruppguidningar och utbildningar, upplevdes som positiva av de unga. Totalt deltog över 700 unga i någon form av aktiv insats under den period projekt pågick. Detta innebär dock inte att alla dessa deltog i guidning mot arbete eller utbildning. Det handlade också, som tidigare påpekats om entreprenörskapsutbildningar, projektledarutbildning, CV-workshops, träning inför högskoleprovet, ledarskapsutbildningar, utbildning i styrelsearbete, med mera. Den långsiktiga effekten av projektets insatser är naturligtvis omöjlig att avgöra. Det är också svårt att klarlägga något samband mellan en positiv syn på de insatser man fått och de faktiska chanserna på arbetsmarknaden. Då projektet inte fullt ut lyckades utveckla relationen mellan guidning och matchning innan projektet avslutades, kan man också konstatera att metodutvecklingsarbetet inte kunde slutföras. Övrig verksamhet Vid sidan om guidningen mot arbete, utbildning samt inspiration (och stärk dig själv ) har Projekt Upp! genomfört entreprenörsutbildningar, projektledarutbildningar samt vissa mer specialinriktade insatser. Entreprenörsutbildningarna och projektledarutbildningarna har upplevts som positiva och under de gruppintervjuer som genomfört med deltagare har det framkommit att i princip alla som deltagit i insatsen kommer att göra ett allvarligt försök att starta ett eget företag. Några av deltagarna hade redan under utbildningsperioden startat egen verksamhet. En annan mer specialinriktat insats var den tidigare nämnda eventutbildning som inköptes från festival- och konsertarrangörföretaget LUGER. Utbildningen innebar att deltagarna fick i uppgift att skapa ett så kallat VIP-område i samband med festivalen Way-Out-West, samtidigt som de gick själva utbildningen. Grundtanken var att förena teori och praktik samtidigt som deltagarna fick erfarenheter som de kunde tillföra sitt CV. Synpunkterna på den aktuella satsningen var blandade från de deltagande ungdomarna. Vissa ansåg att utbildningen var bra, men kritik riktades också mot upplägget då ett antal unga kände sig utnyttjade. 20