Social reproduktion. Elisabeth Biström Risslén Examensarbete 15 hp VT 2008

Transkript

1 Social reproduktion ungdomar med arbetarbakgrund om sin skoltid och framtid Elisabeth Biström Risslén Examensarbete 15 hp VT 2008 Lärarprogrammet, 300 hp Institutionen för Svenska och Samhällsvetenskapliga ämnen, Umeå universitet

2 Abstract This essay focuses on under-representation of people from working class background in higher education in Sweden and on processes of social reproduction. The purpose has been to study how senior-high-school-students from working-class homes describes their choices for the future, as well as to find out what has affected their self-notion regarding education and coming opportunities of choices. To achieve the purpose, two main questions have been in focus: what are the students visions for their future, regarding future education and work, and what impact have their experiences from their time in elementary- and high school had on their view on their future choices of education and work? To be able to answer these questions, nine high school students have been interviewed about their background, their thoughts on their school time and their visions and thoughts about their future. The interviews have then been analysed in relation to theories on education, gender and class. The essay shows that the while the female students are planning to go on to higher education, the male students are not. Furthermore it shows that they see education no more than as a mean to achieve access to the labour market and that the students make a sharp distinction between people with studying skills and people who are cut out for manual labour. Sökord: Social snedrekrytering, social mobilitet, klass, utbildning

3 Innehållsförteckning Inledning... 1 Problemställning...2 Syfte och frågeställningar... 2 Centrala begrepp några definitioner... 2 Arbetarbakgrund... 2 Genus och kön... 2 Social reproduktion, social rörlighet och social snedrekrytering... 3 Metod... 4 Intervjustudien... 4 Urval och etiska överväganden... 5 Genomförande... 7 Analysmetod... 8 Undersökningens tillförlitlighet... 9 Generaliserbarhet... 9 Validitet... 9 Reliabilitet Tidigare forskning Den sociala snedrekryteringen till högskolan i siffror Utbildning och kön Relativ social rörlighet Tidiga val och social snedrekrytering Skolkultur, skoltrivsel och självuppfattning Struktur och aktör Klassresan som kontrast till social reproduktion Teoretiska utgångspunkter Habitus, kapital och fält Den dolda läroplanen Genus Resultat Ungdomarnas berättelser Analys och diskussion Avslutande diskussion Litteratur Bilaga 1: Intervjuguide... 36

4 Inledning Alla ungdomar vill faktiskt inte bli akademiker. Alla ungdomar kan inte heller bli akademiker och samhället fungerar inte om alla är akademiker (Jan Björklund i DN 2008) Citatet kommer från utbildningsminister Jan Björklund, som i Dagens Nyheter den 21/ redogjorde för en del av planerna på att omdana den svenska skolan. Utan ambitioner att avslöja mina egna politiska preferenser, vill jag ge Jan Björklund rätt. Alla vill inte, alla kan inte och för samhällets bästa är det inte lämpligt att alla ska bli akademiker. Han har rätt, men någonting saknas. Historien förtäljer nämligen inte vilka som ska bli akademiker, vilka som inte ska bli det eller på vilka grunder och på vilket sätt detta urval ska göras. När jag påbörjade min lärarutbildning var jag den första i min familj som tagit klivet in i högskolans värld. Jag tillhör alltså den i högskolesammanhang underrepresenterade gruppen av människor med arbetarbakgrund. Båda mina föräldrar har arbetat inom LO-yrken, ingen av dem har utbildning på högre nivå än grundskola. Väl inne i högskolan började jag reflektera över detta, över att vara del av en underrepresenterad grupp. Reflektionerna var föranledda av små upptäckter jag gjorde i samtal med medstudenter och i undervisningssituationer. Dessa upptäckter kunde handla om ekonomi, som när jag insåg att alla mina studiekamrater faktiskt inte finansierade sin studieperiod med lån så som jag gjorde, utan levde på sparade pengar eller på bidrag från föräldrar. Alla delade faktiskt inte den ångest jag upplevde varje gång årsbeskedet från CSN damp ned i brevinkastet! Hur det kunde vara att komma från den överrepresenterade gruppen av barn till akademiker märkte jag i samtal inför sommaruppehållen. Medan jag själv grämde mig inför en ny sommar av underbetalt omsorgsarbete, såg många av mina kamrater fram emot lata dagar i solen; en skön uppladdning inför kommande terminers utmaningar. Ytterligare ett exempel på mina upptäckter var när jag satt på en föreläsning i konsthistoria och läraren frågade klassen om vi hade varit i Paris och sett Louvren, rest till Rom och beskådat Colosseum eller varit i Madrid och beundrat Pradomuséet och nästan samtliga nickade. Självklart hade de rest. De hade luffat runt Europa efter gymnasiet eller åkt på kulturella resor tillsammans med föräldrarna. Min dittillsvarande enda riktiga semester till Gran Canaria 1992 kändes plötsligt pinsam i jämförelse. Jag sjönk ned lite i stolen och hoppades att ingen skulle fråga mig om mina internationella kulturupplevelser. Under utbildningens gång började jag undra: vad är det som skapar känslan av att höra hemma på universitetet? Mönstren är tydliga, personer med arbetarbakgrund läser vidare i mindre utsträckning än dem från akademikerhem. Men hur kan man förklara de mönstren? Det har länge varit ett utbildningspolitiskt mål att minska den sociala snedrekryteringen, och universitet och högskolor har runt om i landet arbetat med det på olika sätt. Men arbetet tycks ha gett lite resultat. Hösten 2007 deltog jag på en konferens på temat Den nya högskolan. Ett av konferensseminarierna leddes av Tomas Furusten från Högskoleverket (HSV), som talade om hur HSV ser på breddad rekrytering till högskolan. Han betonade vikten av att inse att problemet med social snedrekrytering inte kan lösas enbart från högskolans håll. Arbetet behöver börja långt tidigare, redan i grund- och gymnasieskolan. Det fick mig att fundera kring problemet på ett nytt sätt. För mig som blivande lärare, kändes det plötsligt angeläget att ta reda på vad som krävs för att förbereda och inspirera elever från grupper som idag är underrepresenterade i högskolan, till högre studier. Vad kan man göra från skolans håll för att motverka social snedrekrytering? 1

5 Problemställning Den här uppsatsen behandlar problematiken kring social snedrekrytering till högskolan samt processer av social reproduktion avseende klass. Uppsatsen genomsyras av ett genusperspektiv och söker svar på frågor om upplevelser av utbildning i relation till klassbakgrund. Syfte och frågeställningar Uppsatsens syfte är att studera hur gymnasieungdomar med arbetarbakgrund beskriver sina framtida studie- eller yrkesval och i relation till tidigare forskning diskutera vilka faktorer som kan ha påverkat deras självuppfattning avseende studier och kommande valmöjligheter. För att uppnå detta syfte, avser jag söka svar på följande frågeställningar: Vilka är de intervjuade ungdomarnas visioner för sin framtid avseende fortsatta studier och yrkesliv? Vilken påverkan uppger de att deras erfarenheter från grund- och gymnasieskolan har haft på deras syn på sina framtida studie- och yrkesval? Centrala begrepp några definitioner Arbetarbakgrund Uppsatsen bygger på intervjuer med ungdomar med arbetarbakgrund. Jag har för urvalet av intervjupersoner valt att definiera klassbakgrund utifrån föräldrarnas utbildningsnivå, eftersom det har visat sig att just föräldrarnas utbildningsnivå är den faktor som har tydligast genomslag på social snedrekrytering. Arbetarbakgrund innebär alltså i den här studien att föräldrarna inte har akademisk utbildning. Denna definition möjliggör också jämförelser med statistiskt material från SCB i vilket klassbakgrund även där definieras utifrån föräldrarnas utbildningsnivå. Genus och kön I uppsatsens analys och diskussion används begreppet genus som ett analysverktyg. Begreppet avser den kulturella och sociala konstruktionen av kön, maskulinitet och femininitet. Begreppet kön används också, till exempel vid redovisning av statistiskt material och för att beskriva skillnader kvinnor/män emellan i konkreta val eller handlingar. Sådana skillnader analyseras i den här studien med hjälp av begreppet genus. En redogörelse för olika förståelser av begreppet genus samt en redogörelse för hur det används i analysen, återfinns senare under rubriken Teoretiska utgångspunkter. Genomgående används också termerna tjej och kille istället för de i vetenskapliga sammanhang mer gängse termerna flicka och pojke, eftersom jag associerar de senare med yngre barn än de ungdomar som intervjuats till denna uppsats. I citat har jag däremot naturligtvis inte översatt flicka/pojke till tjej/kille och där jag på annat sätt hänvisar till forskning där termerna pojke eller flicka används, använder jag, liksom vad gäller kön den term som nyttjas i den aktuella texten. 2

6 Social reproduktion, social rörlighet och social snedrekrytering Med begreppet social snedrekrytering avses det faktiska förhållandet att det på olika nivåer i utbildningsväsendet föreligger en skev fördelning avseende personer med olika klassbakgrunder. Begreppet social reproduktion avser de processer vari sociala skiktningar, såsom klass, skapas och återskapas. Social rörlighet används synonymt med social mobilitet och avser den grad i vilken individer eller grupper kan röra sig uppåt eller nedåt i klassystemet samt den process denna rörelse utgör. 3

7 Metod För att uppnå en studies syfte och för att kunna besvara frågeställningarna, krävs en adekvat metod. Metoden är således underordnad den är en följd av det syfte och de frågeställningar som studien söker svar på. Eftersom syftet är att söka förstå ett fenomen, ter det sig för mig rimligt att metoden är kvalitativ till sin natur. Användandet av en kvalitativ metod behöver inte självklart innebära anläggandet av ett kvalitativt perspektiv. Jarl Backman beskriver i Rapporter och uppsatser (1998) skillnaden mellan kvalitativ metod och ett kvalitativt perspektiv. De kvalitativa metoderna kännetecknas, enligt Backman, av att de inte använder sig av siffror eller tal, utan inbegriper eller resulterar i verbala formuleringar, skrivna eller talade. En tämligen vid definition således. Ett kvalitativt perspektiv däremot inbegriper vissa specifika epistemologiska och ontologiska antaganden, det vill säga antaganden om verklighetens beskaffenhet och om hur kunskap skapas, vad vi kan veta etc. Medan ett traditionellt perspektiv på forskning och kunskapsskapande syftar till att studera en objektiv verklighet, betonar det kvalitativa synsättet verkligheten och studiet av denna som en social konstruktion. Backman skriver: Det kvalitativa synsättet eller filosofin riktar intresset mera mot individen. I stället för att fråga hur en objektiv verklighet ser ut ställer man frågan hur individen tolkar och formar (sin) verklighet (Backman, 1998:47). I och med att uppsatsen baseras på en intervjustudie, dockar den an till Backmans definition av den kvalitativa filosofin ovan. Genom intervjuer kan man få del av intervjupersonernas tolkning av sin verklighet. Man kan fråga sig om det är en sann bild av verkligheten som framkommer i intervjuer. Kanske tolkar intervjupersonen företeelser och erfarenheter fel, finns det inte fler möjliga tolkningar? Hur garanterar man att viktiga aspekter av verkligheten, eller intervjupersonens tolkning av den, inte utlämnas vid intervjun? Sådana frågor är relevanta och jag kan ge två svar på dem. För det första kräver intervjustudien väl genomförda intervjuer, där den som intervjuar via förberedelser och val av frågor lyckas skapa en tillräckligt förtrolig situation, så att intervjupersonen kan och vill ge uppriktiga och uttömmande svar. Förberedelser, avvägningar och genomförande av denna intervjustudie presenteras i ett senare kapitel för att läsaren skall kunna göra en bedömning av uppsatsens kvalitet i detta avseende. För det andra, är det förstås så att intervjun som metod är begränsad i det avseendet att den inte tillfredsställer den som söker efter tillgängligt facit att jämföra intervjupersonernas svar med. Det är intervjupersonernas tolkningar via deras berättelser som finns att tillgå. Men, dessa tolkningar skall också sättas i relation till tidigare forskning, till relevanta teorier och begrepp. På det sättet analyseras intervjuerna och kunskapen fördjupas en sannare bild kan ges. Uppsatsens resultat består således av mer än intervjupersonernas berättelser. Under avsnittet teoretiska utgångspunkter presenteras dessa teorier och begrepp och under stycket analys tas de i bruk. Intervjustudien Studien baseras på nio intervjuer med ungdomar med arbetarbakgrund. Valet av intervju som datainsamlingsmetod ger upphov till en rad dilemman och avvägningar. Hur många intervjuer behöver göras, och hur genomför man intervjuer på ett sätt som gör undersökningen trovärdig? Steinar Kvale skriver att det inte finns något på förhand givet svar på hur många intervjuer som bör genomföras i en studie, utan att det beror på studiens syfte. Det riktmärke som dock 4

8 ges, är att intervjuer bör genomföras till dess att mättnad har uppstått, det vill säga: när fler intervjuer inte längre tillför studien ny kunskap, så har tillräckligt många intervjuer gjorts (Kvale 1997: 98). Det här är förstås någonting som är svårt att mäta, att veta. Risken finns alltid att nästa intervju, eller den därefter, skulle kunna tillföra häpnadsväckande nya resultat. Men i det här fallet, framträdde tydliga mönster relativt tidigt in i intervjuserien, mönster som dessutom kan bekräftas av tidigare gjorda studier. Det kan tolkas som ett tecken på den mättnad Kvale talar om. Till frågan om antal intervjuer, kommer också praktiska hänsyn. Studien ska genomföras och uppsatsen skrivas på omkring tio veckor, vilket begränsar omfånget på intervjustudien. Bo Johansson och Per Olov Svedner (2006:41) rekommenderar att fler än en metod tas i bruk för att genomföra en studie. De skriver att intervjun, rätt använd, visserligen kan ge intressanta och lärorika resultat och kunskap som är direkt användbar i läraryrket, men att det likväl förekommer överanvändning av kvalitativa intervjuer vid lärarexamensarbeten. De råder läsaren att tänka igenom möjligheten att samla in lite mer material, eller att använda ytterligare en metod för att höja kvaliteten på uppsatsen (Ibid. s. 21). För föreliggande studie har jag bedömt att intervjuer, Johansson/Svedners synpunkter i åtanke, ändå är den mest lämpliga metoden. Det jag är ute efter, är ungdomarnas egna berättelser, deras tolkningar, om sin skoltid och sin framtid. Dessa tolkningar vore svåra att kontrollera gentemot empiri införskaffad via andra metoder, såsom exempelvis observationer. Information om ungdomarnas uppväxt och skolgång nås enklast via intervjuer, eller möjligen enkäter. Kvantitativt material finns dock att tillgå på andra sätt än genom att producera det själv och resultat från såväl kvalitativa som kvantitativa studier kommer som sagt att redovisas och sättas i relation till denna uppsats empiri. Intervjuer kan enligt Steinar Kvale, genomföras i ett explorativt syfte eller i syfte att pröva hypoteser (Kvale, 1997: 94). De intervjuer som utgör empiri i denna studie, ska betraktas som explorativa, vilket innebär att jag har gått in i studien utan färdiga hypoteser kring studiens frågeställningar. Intervjuernas struktur Intervjuer kan genomföras på olika sätt, de kan vara mer eller mindre strukturerade. Graden av struktur spänner över en skala från intervjuer som genomförs utifrån ett på förhand konstruerat frågeformulär, till de helt öppna intervjuerna som är baserade på studiens tema, men utan färdiga frågor (Kvale 1997:119). De intervjuer som har genomförts i den här studien kan benämnas som halvstrukturerade. En intervjuguide hade sammanställts (bilaga 1), med ett antal på förhand skrivna frågor, men under intervjuerna ställdes också följdfrågor baserade på det intervjupersonerna berättade. Ambitionen var att skapa en situation som i så hög utsträckning som möjligt utgjorde ett samtal, snarare än en utfrågning, samt att ge möjlighet att följa upp sådant som intervjupersonen berättar genom följdfrågor och därigenom få intressanta svar på sådant som intervjuaren kanske inte ens på förhand hade tänkt på att fråga. Samtalsformen möjliggör också för den som intervjuas att ställa frågor, att be om förtydliganden etc. Urval och etiska överväganden När det väl var dags att försöka finna elever som var villiga att låta sig intervjuas och som tillhörde rätt urvalsgrupp, uppstod ett antal dilemman. För det första: hur hittar man dessa elever? Lösningen blev att genomföra ett så kallat bekvämlighetsurval, genom att kontakta lärare på skolor där jag tidigare gjort verksamhetsförlagd utbildning för att få hjälp att få 5

9 tillträde till klasser att presentera mig själv och uppgiften för. Jag valde att rikta in mig på två klasser inom yrkesförberedande program, ett traditionellt killdominerat och ett traditionellt tjejdominerat, för att på enklast möjliga sätt hitta ungdomar med arbetarbakgrund av båda könen. Tidigt uppstod problemet att killar visade sig vara mer benägna än tjejer att vilja ställa upp på intervjuer. Medan jag kunde göra ett urval bland de killar som hade sagt sig villiga att låta sig intervjuas, fick jag efter detta första försök, fortsätta att söka efter tjejer till studien. Jag vände mig därför till en annan skola, där jag fick tag i två tjejer. Bland dem finns den enda informanten som avviker något från urvalskriterierna: hennes mamma har en högskoleutbildning. Jag valde ändå att intervjua henne, av skälet att mamman utbildade sig sent under informantens högstadietid vilket innebär att hon under större delen av sin uppväxt har delat övriga informanters bakgrund (i avseendet föräldrarnas utbildningsnivå). 1 I slutändan genomfördes nio stycken intervjuer, varav fem stycken med killar och fyra stycken med tjejer. Samtliga intervjupersoner går tredje året på gymnasiet. De har här givits fingerade namn och signifikanta egenskaper har uteslutits, för att de inte skall vara möjliga att identifiera. Samtliga intervjuer har spelats in och transkriberats, med undantag för sådant som jag bedömde vara irrelevant att transkribera, det vill säga de delar av inspelningarna som inte utgjorde del i själva intervjuerna. Resultaten från intervjuerna presenteras under rubriken Resultat och analys. Den första intervjun som presenteras är den med Karin, som går ett tjejdominerat yrkesförberedande program och vill bli socionom. Nummer två är Mia, som går ett medieprogram och som funderar på att bli lärare. Därefter följer Pontus, som går ett tjejdominerat yrkesförberedande program och som aldrig tänker läsa vidare. Joakim går ett killdominerat program och själv säger att han är dum och för lat för att plugga. Nils som presenteras därnäst, tycker däremot att han har läshuvud och vill bli ingenjör. Den sjätte intervjun är den med Nina, som bestämde sig redan i åttan för vad hon ville bli. Per går ett killdominerat yrkesförberedande program, och vill helst bara få börja jobba. Simon valde gymnasieprogram utifrån kriteriet att det skulle vara ett som lät honom slippa gå vidare till en universitetsutbildning, och slutligen presenteras Stina som haft svårt att ens klara av skolmiljön. Att informera intervjupersonerna Intervjupersonerna ska göra ett informerat samtycke till att delta i studien, skriver Kvale. Det innebär att syftet, studiens upplägg och vilka risker och fördelar det kan innebära att delta i studien, ska vara känt för dem på förhand. De ska naturligtvis också ha möjlighet att avbryta sitt deltagande när som helst, eftersom deltagandet ska ske på fullt ut frivillig basis (Ibid. s. 107). Dessa etiska riktmärken, kan vid en första anblick te sig självklara. Men i realiteten är det en inte helt enkel avvägning att veta hur mycket man på förhand ska informera om studiens syfte och upplägg. Sådan information kan riskera att påverka intervjupersonerna under själva intervjuerna. När de vet att syftet är att studiens problemområde handlar om social snedrekrytering, kan de påverkas att förhålla sig mer till detta fenomen, än de hade gjort om de inte hade fått sådan information på förhand. Däri ligger ett etiskt dilemma ska man prioritera etiska hänsyn eller risken att studiens resultat bli skeva? Kvale problematiserar också riktlinjen om informerat samtycke, när han skriver att 1 Här kan det dock vara värt att nämna att några av killarna inledningsvis tipsade mig om att gå till en annan korridor där de studieförberedande programmen håller till för att hitta någon med lite intellekt att intervjua. Jag uppfattade att andemeningen i killarnas uppmaning var att de (som gick på yrkesförberedande program) inte skulle ha något att tillföra min uppsats, eftersom de saknade det intellekt de tillskrev dem i den andra korridoren, de på studieförberedande program. 6

10 ( ) begreppet informerat samtycke antyder att forskaren före den observerade händelsen vet vad händelsen kommer att vara och vilka konsekvenser den kommer att få. Detta kan stämma i noggrant planerade experimentella undersökningar, men är knappast praktiskt möjligt i fältforskning och explorativa studier där en viktig taktik är att följa upp oförutsedda uppslagsändar (Kvale 1997:108). Lösningen på dessa dilemman blev i denna studie att intervjupersonerna informerades om studiens karaktär (att det var en examensuppsats), syfte (att undersöka arbetarungdomars tankar om sin skoltid och visioner om sin framtid), samt hur det empiriska materialet skulle behandlas (att intervjuerna spelades in och transkriberades samt att band och utskrifter efter examination skulle förstöras, samt att de skulle vara helt anonyma i den färdiga uppsatsen). Avsikten var att ge korrekt och enligt min bedömning nödvändig information för att kunna betrakta intervjupersonernas samtycke som informerat, utan att leda in de kommande intervjuerna på ämnet social snedrekrytering. Konfidentialitet Intervjupersonerna i föreliggande uppsats har avidentifierats. Samtliga namn på personer är fingerade och information som vilka skolor och vilka program ungdomarna går har utelämnats. Detta för att sträva efter konfidentialitet för intervjupersonerna. Konfidentialitet kan, som Kvale skriver, vara behäftad med etiska dilemman (Kvale 1997:109). Hur ska man som intervjuare exempelvis agera ifall man under intervjuer får reda på information av känslig natur till exempel något som man i normala fall skulle anmäla till polis eller socialtjänst. Konfidentialiteten försvårar förstås också den vetenskapliga intersubjektiviteten tanken att en studie ska redovisas på ett sådant sätt att den blir möjlig att återupprepa. Steinar Kvale citerar J K Smith: Hur kan forskningsresultat kontrolleras av andra forskare om ingen vet vem som deltog i undersökningen, och var och när den ägde rum (Ibid. s. 110). Konfidentialiteten är samtidigt viktig för att skapa en förtroendefull intervjusituation; den möjliggör att intervjupersonerna kan känna att de kan och vågar berätta sådant som annars skulle upplevas för privat eller på annat sätt känsligt. Genomförande Ett praktiskt moment behäftat med ett par frågetecken, var på vilken plats intervjuerna skulle genomföras. För att lyckas med intervjuer, det vill säga att genomföra sådana intervjuer där intervjupersonen vill och vågar berätta för en om sitt liv och sina tankar kring det, krävs det att man som forskare eller undersökare lyckas skapa förutsättningar för att intervjusituationen ska präglas av förtroende. I det blir val utav plats för intervjuerna viktig. Intervjuaren måste bygga upp en atmosfär där den intervjuade känner sig trygg nog för att tala fritt om sina upplevelser och känslor (Kvale 1997:118). Valet stod mellan att hålla till på ungdomarnas skola, vilket skulle innebära fördelen att det var intervjupersonernas hemmaplan, något som förhoppningsvis borgar för att de skulle känna sig trygga i situationen, eller att genomföra dem på en offentlig plats såsom i stadsbiblioteket. Det senare vore en mer neutral plats för såväl intervjupersonerna som intervjuare, och det vore en plats som inte riskerar att fungera hämmande på det sätt som den egna skolan eventuellt kan göra, beroende på hur eleven själv upplever sin skolsituation och skolan som miljö. I slutändan valde jag att låta ungdomarna själva avgöra plats för intervjuerna. Samtliga valde att hålla till i sina respektive skolor. Intervjuerna tog olika lång tid att genomföra: mellan cirka minuter, beroende på intervjupersonernas svar. Generellt var intervjuerna med killarna kortare än de med tjejerna. 7

11 Killarna gav mer kortfattade svar, medan tjejerna broderade ut svaren mer och resonerade kring svaren. Till innehållet handlade intervjuerna om ungdomarnas bakgrund, deras skoltid och deras framtid. De ombads beskriva sin bakgrund var de kom ifrån, sin familj, vad deras föräldrar och syskon jobbade med; sin skoltid hur de hade trivts i skolan, hur de hade klarat skolan resultatmässigt, om och hur föräldrarna hade diskuterat skolan med dem, huruvida de hade hjälpt till med skolarbetet och på vilket sätt; och sin framtid vilka planer de hade för den närmsta tiden efter avslutade gymnasiestudier, vilka mer långsiktiga planer de hade och vilka drömmar och visioner de hade. Intervjuerna har transkriberats ordagrant i de delar som efter genomlyssning visat sig vara mest relevanta för studien, i övrigt har innehållet skrivits ned, dock inte ordagrant. Transkribering är mer än en teknisk fråga om att skriva ned det någon har sagt. Kvale skriver om att transkribering alltid innebär tolkningar, han skriver att utskrifter är avkontextualiserade samtal, abstraktioner som framhäver vissa aspekter och utelämnar andra (Kvale 1997:152). Konkreta val som man ställs inför vid transkribering kan handla om hur man ska förhålla sig till tonläge, tystnad, utfyllnadsljud och mimik, vilket kan ha stor betydelse för innebörden i det som sägs respektive läses. Där citat har använts vid redovisningen av intervjuerna, citeras intervjupersonerna ordagrant, med undantaget att talspråk översatts till skriftspråk. Exempelvis har int översatts till inte och åsså till och så. Utfyllnadsljud mellan ord, satser eller meningar har uteslutits, då de inte bedömdes vara relevanta för tolkningen av uttalandena. Kvale skriver att frågan om vilken stil en utskrift ska ha, är beroende av vad den ska användas till. Skall den utgöra underlag för en psykologisk analys, blir varje hm, tvekan och paus viktig för analysens resultat. Är det däremot intervjupersonens åsikter som är centrala, kan sådana element utelämnas (Ibid. s. 156). Analysmetod Uppsatsens resultat består av två delar. Först kommer en presentation av intervjuerna, därefter en analys av dem. Varje intervju har transkriberats och därefter skrivits om till en form man kanske kunde likna vid en slags reportage. Intervjuer kan redovisas på flera olika sätt. Steinar Kvale varnar dock för att redovisa intervjuer i form av långa utskrifter. Intervjuer är levande samtal, skriver han, man bör vara på sin vakt mot utskrifter (Ibid. s. 166). Vidare betonar han att intervjuer är resultat av ett socialt samspel det är inte intervjuaren som samlar in fakta från den som intervjuas, utan snarare skapas en berättelse tillsammans, genom den kommunikation intervjun bygger på (Ibid. s. 167). Med det i åtanke ter det sig som ett lämpligt förfarande att återge intervjuerna i form av en slags berättelse, där det framgår att denna tillkommit i en dialog mellan mig och den som intervjuats. Analysen har gjorts med hjälp av teorier och begrepp som närmare redogörs för i stycket teoretiska utgångspunkter. Kortfattat kan man säga, att de teoretiska utgångspunkterna utgör en ram, eller ett filter genom vilket empirin belyses. Med stöd mot de teorier och begrepp jag har valt, går jag igenom ett antal teman som uppkommit i intervjuerna. Det handlar, utan att här föregå resultaten, om sådant som stöd och påverkan från föräldrar och upplevelse av skolan och av att vara elev. Jag tittar på likheter och skillnader mellan ungdomarnas berättelser för att upptäcka mönster och avvikelser. Särskilt tittar jag på kön, för att se ifall killarnas och tjejernas berättelser skiljer sig åt, och om det kan finnas något däri som kan förklara de skillnader som finns, statistiskt sett, i killars och tjejers studie- och yrkesval. 8

12 Undersökningens tillförlitlighet I alla studier, men kanske särskilt i kvalitativa sådana, är det viktigt att reflektera över dess trovärdighet. Ger studien en sanningsenlig bild av det område som har undersökts, har rätt metod använts, på ett riktigt sätt och hur allmängiltiga kan man hävda att resultaten är? Generaliserbarhet Kvale skiljer mellan tre former av generaliserbarhet: naturalistisk, statistisk och analytisk. Den naturalistiska generaliserbarheten är den vi gör till vardags då vi använder våra erfarenheter för att bilda (mer eller mindre väl underbyggda) förväntningar. Den statistiska handlar, som namnet antyder, om statistiska principer för hur man undersöker något i syfte att dra just generella slutsatser. Den tredje den analytiska generaliserbarheten är den som är aktuell att förhålla sig till i den här studien. Den innebär att man gör en välöverlagd bedömning om i vad mån resultaten från en undersökning kan ge vägledning för vad som kommer att hända i en annan situation (Kvale 1997:210). Johansson och Svedner fokuserar på urvalets betydelse för generaliserbarheten. För att avgöra generaliserbarheten bör man titta på om de som ingår i undersökningsurvalet är representativa för den grupp generaliseringen ska gälla (Johansson & Svedner 2006:108). För att börja med den senare definitionen, så har kriterierna för urvalet redovisats tidigare. Tanken med att välja att intervjua ungdomar med arbetarbakgrund, är förstås att kunna säga någonting om hur just den gruppen i vidare bemärkelse kan förstås i relation till studiens syfte och frågeställningar. En tänkbar brist i urvalet, är platsens betydelse för studiens resultat. Studien är genomförd i en universitetsstad. Det är tänkbart att detta faktum påverkar ungdomar generellt i den meningen att de förhåller sig till möjligheten att studera på universitetet i större utsträckning än ungdomar gör i städer utan universitet eller högskola. Flera av intervjupersonerna kommer dock från andra ställen än staden där de går skola, vilket kan tänkas mildra denna skevhet. Kvales definition av generaliserbarhet är vidare än Johansson/Svedners. I slutändan är det förstås upp till läsaren att bedöma om man tror att resultaten i denna studie kan ge vägledning för andra eller kommande situationer, men själv menar jag att i och med att resultaten i stort sätt överensstämmer med resultat från annan forskning inom närliggande områden så kan de utgöra grund för generalisering, även i Kvales bemärkelse. Validitet Frågan om rätt metod har använts, är en fråga om validitet. Begreppet validitet definieras hos Kvale som den utsträckning i vilken en metod undersöker vad den är avsedd att undersöka (Kvale 1997:215). När det gäller intervjuer finns alltid risken att intervjupersonerna svarar fel, vilket enligt denna definition, skulle kunna äventyra validiteten. Som jag tidigare varit inne på risken finns att intervjupersonerna utelämnar viktiga svar, att de minns fel, eller att de tolkar händelser och erfarenheter på fel sätt. I den här studien ser jag dock inte att sådana felaktigheter från intervjupersonernas sida utgör ett validitetsproblem. Låt mig ta ett exempel. Säg att Pontus i intervjun tänker tillbaka på sin skoltid, och minns den som jobbig. Han minns, och berättar, att han inte upplevde sig få den hjälp han behövde och säger i att skolan i princip varit bortkastad för honom. I vilken mån är det relevant om Pontus berättelse om skoltiden är sann? Kanske skulle Pontus lärare, eller föräldrar ha en annan syn på saken och hävda att Pontus förvränger och förvärrar bilden. Jag menar, att det relevanta för den här studien, är Pontus minne och upplevelser från skoltiden, inte ifall dessa enligt några tänkta objektiva kriterier stämmer eller inte. Eftersom jag har för avsikt att ta reda på hur ungdomarna själva beskriver sina val, vilka deras visioner är och vad som påverkat deras självuppfattning avseende studier och kommande valmöjligheter, är det deras upplevda 9

13 verklighet som är den relevanta att få beskriven på ett autentiskt sätt. Verkligheten formar och påverkar oss via våra upplevelser och tolkningar, därför är det dessa som är centrala i studiens empiri. För att avgöra en studies validitet, menar även Kvale att man ska anlägga en kritisk syn på sin studie för att se om man har redogjort för läsaren vilka perspektiv och tolkningar man har gjort (Kvale 1997:218). Jag har i olika avsnitt försökt beskriva de teorier och begrepp jag använder i analysen och sökt vara så transparent som möjligt avseende kriterier för urval, genomförande, redovisning och analys. Reliabilitet Reliabilitet översätter Johansson och Svedner med mätnoggrannhet. Har allt material samlats in på samma sätt eller har sättet att göra intervjuerna varierat, och är frågorna i intervjuerna välformulerade och heltäckande, frågar de (Ibid.). Återigen är förstås läsaren den viktigaste aktören när det gäller att bedöma detta. Under rubriken Genomförande, redovisas hur materialet har samlats in och de frågor som ställdes finns bilagd uppsatsen. Men för att svara på Johansson/Svedners frågor, så kan här tilläggas att intervjuerna genomfördes på likartat sätt. De utfördes på elevernas respektive skolor, under liknande omständigheter. Samma intervjuguide användes vid samtliga intervjuer, även om svaren naturligtvis renderade olika uppföljningsfrågor. Dessa påverkade dock inte grundstrukturen eller karaktären på intervjun på något avgörande sätt. 10

14 Tidigare forskning I detta avsnitt presenteras tidigare forskning kring social reproduktion, -mobilitet och - snedrekrytering, det vill säga områden som ligger nära den här uppsatsens. Statistik över utbildning, klass och kön presenteras, liksom olika forskares studier och till viss del förklaringsmodeller. Förklaringsmodeller i form av teorier och begrepp kommer dock att förklaras närmare i avsnittet Teoretiska utgångspunkter. Den sociala snedrekryteringen till högskolan i siffror Vi tenderar att följa i våra föräldrars fotspår när det gäller utbildningsnivå och yrkesval. Den slutsatsen kan man dra om man läser forskning som har gjorts på området social rörlighet. Likaså om man studerar relevant statistik. Statistiska centralbyrån (SCB) presenterar årligen en statistisk genomgång av högskolenybörjarnas sociala bakgrund. I den senaste rapporten, som behandlar social bakgrund bland högskolenybörjare år 2005/06, framgår det att personer från arbetarhem är underrepresenterade i högskolan. Från att andelen av personer från arbetarhem ökade i högskolan mellan från 18 till 24 procent, har nu ökningen avstannat. Andelen av personer från arbetarhem var vid tidpunkten enligt SCB: s definition ungefär en tredjedel av de aktuella årskullarna personer födda i mitten av 1970-talet och början av 80-talet. Siffrorna är genomsnittliga. Det statistiska materialet visar dock på stora variationer utifrån kön och mellan olika utbildningar. Män från arbetarhem är i större utsträckning underrepresenterade i högskolan, än kvinnor från arbetarhem; åren 2005/06 var andelen 22 respektive 27 procent. Den sociala snedrekryteringen skiljer sig också kraftigt åt mellan utbildningar. På läkarutbildningen var andelen från arbetarhem endast 8 procent, medan andelen inom området undervisning var 34 procent. Skillnaderna däremellan sammanfaller med skillnader i föräldrarnas utbildningsnivå studenterna inom medicin/ odontologi är de som har mest välutbildade föräldrar, medan studenterna inom utbildningsområdet är de vars föräldrar har lägst utbildningsnivå. Ser man också till överrepresentation av barn till högre tjänstemän och kombinerar siffrorna med underrepresentation av personer med arbetarbakgrund, blir följande utbildningar de som är kraftigast snedrekryterade, i fallande ordning: arkitektutbildning, läkarutbildning, utbildningar inom konst & design, psykologiutbildning och juristutbildning. På dessa utbildningar är andelen nybörjare från högre tjänstemannahem dubbelt så stor som deras andel av de aktuella årskullarna (40 respektive 20 procent), medan andelen nybörjare från arbetarhem är lägre än 14 procent, det vill säga mindre än hälften av deras andel av årskullarna. De utbildningar där förhållandena är omvända, är de inom social omsorg, receptarieutbildning, yrkeshögskoleutbildning, lärar- och sjuksköterskeutbildning. Där är såväl över- som underrepresentation av olika sociala grupper liten (SCB 2006). Elever från de olika gymnasieprogrammen går i olika utsträckning vidare till högskolestudier. Den högsta övergångsfrekvensen från gymnasium till högskola, har det naturvetenskapliga programmet. År 2003/04 gick 80 procent av eleverna därifrån vidare till högskolestudier inom tre år. Bland elever från det samhällsvetenskapliga programmet var övergångsfrekvensen 50 procent. Från det estetiska programmet var siffran 41 procent. Bland de yrkesförberedande programmen är det omvårdnadsprogrammet och barn- och fritidsprogrammet som har högst andel som går vidare till högskolestudier, 27, respektive 23 procent. Lägst övergångsfrekvens finner vi hos byggprogrammet och fordonsprogrammet som båda ligger under 2 procent (HSV 2008:18). 11

15 Utbildning och kön Det svenska utbildningsväsendet, är precis som arbetsmarknaden, könssegregerat. Kvinnor och män tar olika utbildningsvägar, år 2004/05 hade endast fyra universitetsprogram en jämn könsfördelning (det vill säga att de låg inom intervallet procent) bland de examinerade (HSV 2006:32). År 2006/07 hade andelen sjunkit till endast tre program (HSV 2008:31). Kvinnor går vidare till högskole- och universitetsstudier i högre utsträckning än män, år 2006/07 togs två tredjedelar av alla examina ut av kvinnor. Endast på högskoleingenjörs- och civilingenjörsutbildningen är andelen män högre än andelen kvinnor (Ibid.). Anna Sandell skriver i sin avhandling Utbildningssegregation och självsortering om kön och utbildning. Hon skriver att kvinnor behöver utbilda sig i högre grad än män för att kunna positionera sig på samma nivå. Genom att utbilda sig blir arbetsmarknadens bättre positioner lättare tillgängliga, det offentliga livet blir mer tillgängligt och möjligheten att leva ett oberoende liv ökar, förmåner som män kan tillägna sig utan samma grad av utbildning (Sandell 2007:16). Relativ social rörlighet Det finns utöver statistik också en stor mängd forskning som behandlar social snedrekrytering och social mobilitet. Eva Ranehill vid Institutet för framtidsstudier har skrivit en litteraturöversikt om social snedrekrytering, där hon sammanfattar resultat från flera studier. Där konstateras att även om det i Sverige sker en social snedrekrytering, så har vi i Sverige internationellt sett har en hög social rörlighet, vilket beskrivs som ett resultat av ökad inkomstutjämning samt sociala reformer som minskat klassbarriärerna under 1900-talet (Ranehill 2002:4). Sociologen Stefan Svallfors problematiserar begreppet social rörlighet. Han skriver i Sidospår, essäer om klass och politik (Svallfors 2000) att man kan skilja på absolut och relativ social rörlighet. Han skriver: Den absoluta rörligheten beror till stor del på hur storleken på olika klasser ser ut. När till exempel gruppen högre tjänstemän växer kraftigt, som den gjort i de industrialiserade länderna under efterkrigstiden, blir möjligheterna för ett arbetarbarn att få ett sådant yrke större. Men detta behöver inte betyda att den relativa rörligheten förändrats. Den senare uttrycker nämligen chansen för att någon med en viss klassbakgrund ska uppnå viss position, jämfört med chanserna hos någon med en annan klassbakgrund (Ibid. s. 27). Den relativa sociala rörligheten är alltså inte direkt beroende av den absoluta och kan till och med minska även om den absoluta ökar till följd av förändringar i klasskiktningarnas storlek. Den utveckling som har ägt rum i Sverige under 1900-talet behöver alltså inte innebära att den relativa sociala mobiliteten ökat. Tidiga val och social snedrekrytering En av de studier Eva Ranehill redogör för (Erikson och Jonsson 1993) behandlar den sociala snedrekrytering som sker redan vid val av gymnasieutbildning: barn från högre samhällsklasser fortsätter oftare till teoretiska gymnasiestudier och avbryter mer sällan studierna efter nionde klass, än barn från lägre klasser. Därefter fortsätter barn, enligt Erikson och Jonsson, från socialgrupp 1 oftare vidare till högre studier och då oftare längre teoretiska studier eller prestigeutbildningar än barn från andra grupper. Denna skillnad förklaras delvis av att barn från högre klasser generellt har högre betyg än barn från lägre och därmed förstås möjlighet att söka till utbildningar med högre intagskrav. Men studien visar också att 12

16 skillnaden finns även bland de ungdomar som gått teoretiska gymnasieutbildningar och klarat utbildningen med höga betyg (betygsintervallet 4-5). Betygen utgör alltså inte ensamt en förklaring till fenomenet. Istället är det tre faktorer som lyfts fram som de viktigaste för barns utbildningskarriär, nämligen föräldrarnas utbildning, deras klasstillhörighet och ekonomiska ställning (Ranehill, 2002:11). Även om mer utvecklade resonemang om de förklaringsteorier som finns återfinns i den här uppsatsens analys- och diskussionsavsnitt, kan här nämnas att Ranehill lyfter fram sociologen Pierre Bourdieu när det gäller att förklara fenomenet att föräldrarnas klasstillhörighet får ett så stort genomslag i människors utbildningskarriärer. Hans teorier går bland annat ut på att förklara skolan som ett område präglat av medelklassens värden och kultur, varför barn från medelklassen bland annat har lättare att förstå de sociala koderna i skolan (Ibid. s. 14). Ranehill redogör också för studier där man har undersökt snedrekrytering i relation till differentiering i skolan, det vill säga att elever via urvalskriterier eller val delas in i olika grupper eller utbildningsprogram. Resultaten här pekar på att differentiering har stor inverkan på kommande snedrekrytering. Ranehill sammanfattar: Ju tidigare utbildningsbeslut och ju tidigare differentiering, ju hårdare slår den sociala bakgrunden (Ibid. s. 19). Robert Eriksson och Jan O. Jonsson från Institutet för social forskning vid Stockholms universitet presenterar en möjlig förklaring till detta. Föräldrar från högre socialgrupper, skriver de, har, bland annat genom en bättre kunskap om irrgångarna i skolsystemet, större möjligheter att hjälpa barnen i deras skolarbete och de vet också att det inte krävs någon exceptionell begåvning för att genomgå en högre utbildning (Eriksson & Jonsson, 2002:213). Sandell skriver att valfriheten i gymnasieskolan kan förklara att elever fördelas olika beroende på social klass. Även hon pekar på att föräldrar från högre samhällsklasser i regel är mer insatta och engagerade i barnens skolgång, vilket gör att de tillsammans med sina barn väljer skolor där elever med samma typ av bakgrund återfinns och på så sätt ökar klassegregationen (Sandell 2007:18). Valfriheten, kan man hävda är därför inte reell i samma utsträckning som teoretisk: De flesta moderna utbildningssystem bygger på att alla får lika tillgång till utbildning, men i de flesta utvecklas parallella system inom samma skolform, som på ett eller annat sätt privilegierar barn från högre samhällsskikt. På så sätt fortsätter den sociala reproduktionen som tydligt kännetecknat de flesta utbildningssystem (Ibid. s. 18) Skolkultur, skoltrivsel och självuppfattning Carl Uno Frykholm & Ragnhild Nitzler skriver i Blå dunster och korn av sanning om skolan som bärare av en kultur som gynnar medelklass- och missgynnar arbetarklasselever. De hänvisar till Callewaert & Nilsson, som skrivit om skolklassen som socialt system och skriver: Själva sorteringsmekanismen förmodas ligga i skolans medelklasskultur som på ett ensidigt sätt gynnar skolanpassade elever från högre samhällsskikt, medan de mindre skolanpassade eleverna genom det fria valets princip sållar bort sig själva ur skolsystemet (Frykholm & Nitzler 1989:37). Även Nell Keddie, som refereras av Frykholm & Nitzler, skriver om en skolkultur som gynnar medelklass- och missgynnar arbetarklasselever. Lärarna kategoriserar eleverna enligt Keddies studier, utifrån kategorierna intresserade/ointresserade alternativt intelligenta/ointelligenta, vilket i realiteten sammanfaller med medelklass/arbetarklass (Ibid. s. 51). 13

17 Forskning kring hur elever upplever tillvaron i skolan visar att eleverna, ju äldre de blir vantrivs alltmer i skolan. I skolverkets rapport Man vet inte var trappstegen är i livet, skriver rapportförfattaren Agneta Nilsson att skolan därmed kan bidra till sämre självkänsla med ökande ålder (Skolverket 1999:138). Elever upplever också att kopplingen mellan skolkunskaperna och den egna vardagen är svag, vilket Nilsson menar får konsekvenser både för lärande och självuppfattning: När jag inte förstår vad det hela går ut på, påverkar det också min uppfattning om mig själv inom det område som undervisningen handlar om. De elever som i skolan inte förstår eller har svårt att leva upp till skolans krav, utvecklar lätt en negativ självbild av sig själv som elev. Helt naturligt försöker man sedan att undvika sådana situationer, i vilka man tidigare upplevt sig själv som misslyckad (Skolverket 1999:146). Struktur och aktör Anna Sandell tillför ytterligare en dimension till förståelsen av fenomenet social reproduktion när hon länkar samman struktur- med aktörsperspektivet. Det är inte så enkelt, menar hon, att strukturer determinerar människors levnadsbanor. Hon visar tvärtom i sin studie att ungdomarna också gör en aktiv självsortering. De unga, skriver hon, gör egna bedömningar av var de passar bäst utifrån sina livsbetingelser (Sandell 2007:14). Sandell knyter på detta sätt samman analysdimensionerna struktur och aktör: Positioneringen av en person är ett samspel mellan kontext och person. [ ] Genom de utgångsvillkor personen har, skapas vissa handlingsmönster (jfr. begreppet habitus), samtidigt som bemötandet av personen skapar begränsningar i det egna upplevda handlingsutrymmet (Ibid. s. 81). Den tidigare forskningen kring social reproduktion och -mobilitet som redovisas här, rör sig på olika analysnivåer, de fokuserar samhälleliga strukturer som klass, institutionella faktorer såsom skolkulturen och individ- eller aktörsnivån. Här sammanlänkar Sandell de tre nivåerna, genom att konstatera att människor formar sina liv, men vi gör det utifrån förutsättningar som vi själva inte valt. Klassresan som kontrast till social reproduktion För att få kunskap om vad som kan ligga bakom social reproduktion, kan det också vara intressant att ta en titt på studier om motsatsen: social mobilitet. Sociologen Mats Trondman har skrivit om social mobilitet och har via intervjuer studerat förutsättningarna för att göra vad han kallar en klassresa: att som den första i sin familj studera på högskola. Trondmans studie har den förtjänsten att den, likt Sandells, visar på kopplingen mellan struktur och aktör. Han skriver att möjligheten att bli klassresenär är förknippad med historiska och samhälleliga förhållanden, såväl materiella, tidsandemässiga och ideologiska (Trondman 1994:261). Trondman tecknar, utifrån de empiriska upptäckter han gjort, en sammanfattande bild av klassresenären, vilken han sedan jämför med annan klassresenärsforskning. Trondmans klassresenär har enligt studien, under uppväxten identifierat sig med sin klasstillhörighet. Hon 2 romantiserar delvis arbetarklassen som bestående av rejäla människor som håller ihop, men har också en längtan efter de högre klassernas tillgångar och kompetenser (Ibid. s. 251). 2 Trondman väljer i sin bok att ge klassresenären feminint genus, varför jag gör likadant här. 14

18 Trondmans förklaring till varför klassresenären vill byta klass, är att det beror på misslyckad socialisation, vilket i sin tur beror på problem i relationen till föräldrarna (Ibid. s. 252). Klassresenären är under uppväxten något av en outsider som grubblar över vem hon är och varför hon är som hon är. Svaren söker hon ofta i litteratur (Ibid. s. 254). Hon är uppvuxen i en skötsamhetskultur och har lärt sig självdisciplin och arbetsvilja som ideal. När det gäller framtidsval och skolarbete är hon varken hindrad eller uppbackad av föräldrarna (Ibid. s. 259). Hon är duktig i skolan, vilket förstärker annorlundaskapet gentemot sina arbetarklasskamrater (Ibid. s. 260). Kärnan i Trondmans förklaring av klassresenären, är alltså tudelad. Det handlar dels om självuppfattning, att klassresenären upplever sig udda under uppväxten, att hon inte fullt ut identifierar sig som en självklar del av den arbetarklass i vilken hon vuxit upp och dels handlar det om att hon nått insikten att högskolan är någonting tillgängligt, vilket sker genom att hon uppnått goda studieresultat under skoltiden. Trondman jämför också sina empiriska resultat med andra forskares. Jonas Frykmans empiriska studier sammanfaller delvis med Trondmans, men skiljer sig åt på en del punkter. I Frykmans studier tycks klassresenärernas familjer ha varit mer pådrivande än i Trondmans. Föräldrarna har varit fackligt och/eller politiskt aktiva och klassresenärerna har som barn haft kontakt med olika folkrörelser. De resultaten saknas eller motsägs av Trondmans studie (Ibid. s. 270). Trondman jämför också sina resultat med Lissie Åströms. Han lyfter fram två förklaringsaspekter ur hennes forskning: föräldrarnas skötsamhet och fritidsintressen i form av musik, teater och litteratur och torftiga uppväxtförhållanden som skapar en drivkraft att vilja bryta sig loss. Åström betonar att klassresan är ett eget individuellt projekt och menar att det inte är resultatet av ett utbildningsprojekt från föräldrarnas sida. Tvärtom har föräldrarna haft litet intresse och små möjligheter att hjälpa fram barnen (Ibid. s. 271). Här liknar alltså Åströms resultat Trondmans i högre utsträckning än Frykmans. 15

19 Teoretiska utgångspunkter Här nedan presenteras de teorier och begrepp som kommer att ligga till grund för den kommande analysen av studiens empiri. Ambitionen är att i analysen kunna knyta samman aktörs- med strukturnivån, genom att via valda teorier peka på de strukturer som kan tänkas ligga till grund för intervjupersonernas resonemang och ageranden. Jonas Frykholm och Ragnhild Nitzler skriver om ett sådant angreppssätt, som innebär att man söker en teoretisk förståelse av de strukturer och mekanismer som ligger bakom och som genererar de fenomen som observeras (Frykholm & Nitzler, 1989: 45). De analysverktyg som kommer att användas är Pierre Bourdieus sociologiska begrepp habitus, kapital och fält, teorin om den dolda läroplanen, som bland annat Donald Broady har utvecklat, samt teorier om genus. Habitus, kapital och fält Donald Broady har skrivit om Bourdieus arbete och teoriutveckling. Han skriver att det enligt Bourdieu inte räcker att använda faktorer som kön eller klassbakgrund för att analysera och förstå fenomen faktorerna utgör inga förklaringar i sig. Man måste, för att kunna använda dem som förklaringsverktyg också förstå vad faktorn klass, faktorn utbildningsbakgrund eller faktorn kön innebär: Vilka sociala innebörder döljer sig bakom klassificeringen i socioekonomiska kategorier? (Broady 1985: 12). För att finna ut svaret på detta, har Bourdieu utvecklat begreppen habitus, kapital och fält. Bourdieus forskning om klassreproduktion handlar om att undersöka hur det kommer sig att hierarkiska klasstrukturer kan fortleva. Varför gör inte människor uppror mot eliterna? Svaret hittar Bourdieu i mångt och mycket i utbildningsväsendet, där han menar att sociala (ojämlika) relationer reproduceras (Månsson 2000: 383). I skolan sker en överföring av de normer och värden som dominerar i samhället, menar Bourdieu. Men möjligheterna att ta till sig dessa kunskaper, denna värdeöverföring, är beroende av den sociala bakgrund eleven har. Konsekvensen är att elever från högre medelklass, är de som gynnas mest i och av utbildningsväsendet (Ibid. s. 384). Hur detta kommer sig, kommer att förklaras senare i detta avsnitt. Bourdieu intresserar sig, i syfte att förstå sociala fenomen, för hur världen och samhället framträder för människor. Människors förståelse av omvärlden, vårt sätt att förhålla oss och agera i sociala sammanhang är enligt Bourdieu beroende av vårt habitus. Vi formas av de sociala miljöer vi lever i, eftersom vi däri tillägnar oss sätt att agera och förhålla oss till dessa miljöer. Hur vi agerar och förhåller oss i en given situation, är beroende av vårt habitus, som grundas i vårt sociala ursprung men påverkas av de sociala miljöer vi möter under livet. Vilken social bakgrund, och därigenom vilket habitus, vi har påverkar hur vi förhåller oss och agerar i olika situationer och olika miljöer (Månsson 2000:404). Habitus kan vidare förstås som en länk mellan samhälleliga strukturer och aktörer som verkar där inom. Habitus grundas i social bakgrund, men är samtidigt möjligt att förändra. Detta görs genom en kamp om sociala positioner inom ett fält. Genom att tillägna sig tillgångar i form av kapital socialt (den sociala bakgrunden), kulturellt (vilket tillägnas via utbildning och behärskande av kulturella uttryck), ekonomiskt (tillgång till pengar) eller symboliskt (attribut genom vilka man kan uttrycka sin tillhörighet och konkurrensförmåga) kan man vinna strider inom ett fält och därigenom uppnå en ny position och omforma sitt habitus (Ibid. s. 406). Ett fält är ett 16

20 socialt område, där olika personer konkurrerar om positioner via sitt habitus. Skolan kan förstås som ett fält, där man att genom att tillägna sig där gångbart kapital kan avancera eller där man i brist på kapital kan degraderas. Både avancemang och misslyckande inom fältet skola, påverkar elevens habitus. Det är genom i utgångsläget olika tillgång till olika former av kapital, som klassbakgrunden avgör huruvida en elev kommer att gynnas eller missgynnas i och av skolan. Avgörande är också möjligheten att tillägna sig och använda rätt sorts kapital inom rätt fält. I skolan kan det exempelvis handla om en kombination av att förstå de sociala koderna, att agera såsom det förväntas av en som elev och att ha fördelen av att ha stöd hemifrån, för att lyckas som elev. Den dolda läroplanen Donald Broady har skrivit om den dolda läroplanen, vilket blivit ett välbekant begrepp inom utbildningsvetenskapen. Teorin går ut på att visa på att skolan inte enbart utbildar elever i ämneskunskaper, utan att den även utifrån en dold läroplan vilken består av outtalade men tydliga normer fostrar eleverna. Broady sammanfattar och exemplifierar den dolda läroplanen i form av krav på eleverna: Kravet att arbeta individuellt Kravet att vara uppmärksam Kravet att kunna vänta Kravet att kontrollera sig motoriskt och verbalt Kravet att undertrycka sina egna erfarenheter Kravet att underordna sig lärarens osynliga auktoritet (Broady 1998:4) Den dolda läroplanens innehåll är i stor utsträckning beroende av skolans organisering. De materiella förutsättningarna för undervisningen skapar behov av normer som gör undervisningssituationen hanterbar. För att en lärare ska kunna leda en grupp om kanske elever, behöver det finnas krav som de ovan listade. En princip inom den dolda läroplanen är också att elever ska vara utbytbara; läraren talar inte till varje elev som individ, utan talar till en grupp, där var och en av gruppmedlemmarna hade kunnat bytas ut. Broady jämför undervisningen med en marknad, där läraren kastar ut sina frågor. För eleverna gäller det att ha tillräcklig köpkraft, i form av rätt svar på frågan, för att ge sig in på markanden. I utbyte mot rätta svar, får de varor som lärarens gillande, prestige, betyg (Ibid. s. 15). Liknelsen står inte långt ifrån Bourdieus teori om konkurrens via kapital om positioner inom ett fält; i det här fallet fältet undervisning. Broady menar att kunskaper om den dolda läroplanen är essentiella för att förstå hur skolan fungerar och vad den gör med eleverna; att den exempelvis inte endast lär elever matematik, utan att den också lär vissa elever att matte, det begriper en sån som jag mig inte på (Ibid. s. 4). Den dolda läroplanen fyller, menar Broady, dels funktioner för upprätthållandet av det inre livet, den sociala ordningen, i skolan, och dels fyller den funktioner för upprätthållandet av samhälleliga strukturer. Broady skriver: Att skolsystemet därutöver har samhälleliga funktioner innebär framför allt att eleverna förvaras, sorteras och socialiseras så att de rådande maktförhållandena, klasskiktningen, tillgången på arbetskraft, arbetsdelningen och ytterst samhällsordningen som helhet upprätthålles och utvecklas (Ibid. s. 25). Broady, liksom Bourdieu pekar på att elever med olika klassbakgrund klarar sig olika bra i skolan. Broadys förklaring till det är att medelklasselever i högre grad anpassar sig till den 17