Måste barn och unga bli sjuka för att få vård? - allvarliga hälsoproblem men gott om goda exempel på förebyggande arbete

Transkript

1 Måste barn och unga bli sjuka för att få vård? - allvarliga hälsoproblem men gott om goda exempel på förebyggande arbete av Rebecka Edgren Aldén och Ulrika Westerlund

2 Innehåll Förord... 3 Kunskapen om barns psykiska hälsa är otillräcklig... 6 Ej uppnådda mål 6 Skolpersonalen oroad 7 Fler söker sig till Bup 8 Mer antidepressiva läkemedel 8 Stora kunskapsluckor 8 Fler unga försöker ta sitt liv...10 Kunskapen finns, men de politiska besluten saknas 11 Fler flickor skär sig själva 12 Flickor allt våldsammare 12 Skolan och familjen stressar barnen...13 Övervikt får svåra konsekvenser...14 Överviktiga barn mobbas oftare 14 Ökad risk för svåra fysiska sjukdomar 15 Stor skillnad mellan fattiga och rika områden 15 Skolpersonalen oroad 16 Flickor mest missnöjda 16 Alkohol-, tobaks- och narkotikaanvändningen:...17 Skillnader mellan ungdomar ökar...17 Tobaksanvändning och depression hänger ihop 17 Mer ohälsa bland ekonomiskt utsatta barn...19 Socialt blandade bostadsmiljöer gynnar de sämst ställda 20 Brist på pengar och politisk vilja hindrar samverkan...21 Ett liv som missbrukare = tillgång till skolkurator för barn under ett år. 21 Samverkan nödvändig 22 De mest utsatta faller mellan stolarna 22 Bråk om pengar 23 Skolpsykologer och skolkuratorer saknas 23 Gott om goda exempel...25 Livskunskap på schemat 25 Disa-metoden förebygger depressioner hos tonårsflickor 25 Reko lär pojkar förstå ilska 25 Hjälp till självhjälp minskar självmordsförsök 25 En väg till att våga prata om svårigheter 25 Barn som skriver för livet 26 Västervik vill halvera läskkonsumtionen 26 Ängslättskolan har 45 minuters gympa varje dag 26 Röris motverkar ohälsan redan på lågstadiet 26 Kontrakt mellan barn och vuxna om att inte röka 26 Databas om folkhälsa 27 Mätinstrument för att bevaka barns och ungas hälsa 27 Föräldrastöd gör barnen friskare 27 Folkhälsoenkät ger landstingen bättre kunskap 27 Temo-undersökning, juni Källor:...29 Måste barn och unga bli sjuka för att få vård?, juli 2004 sid 2

3 Förord De flesta elever trivs i skolan och ser skolan som en trygg och bra plats. Men det gäller inte alla. Förekomsten av kränkande behandling eller mobbning har blivit ett allt större problem. Trots att det är obligatoriskt för alla skolor att upprätta handlingsplaner mot mobbning går många barn och ungdomar till skolan med en oro för att bli illa behandlade. Detta kan få förödande konsekvenser för de utsatta barnen, med till exempel havererad skolgång eller psykisk och fysisk ohälsa som resultat. Tryggare fysiska miljöer vem tar ansvaret för den psykiska miljön? Vi har varit mycket duktiga på att bygga säkra fysiska miljöer för våra barn. Lekplatser och andra miljöer där barn vistas är kontrollerade i minsta detalj för att man inte ska kunna skada sig. Om ett barn skadas fysiskt i skolan blir det stora rubriker i tidningarna och genom brandkårsutryckningar fixar skolan som regel snabbt till orsaken till olyckan. Men av någon anledning så tycks vi både inom skolan och inom vården ha svårt att anpassa oss till den verklighet som många barn lever i. Istället för att skapa en organisation som kan stödja barn och ungdomars hälsa begränsas resurserna till skolhälsovården. I denna rapport har Rebecka Edgren Aldén och Ulrika Westerlund gått igenom forskning, fakta och undersökningar som sammantaget ger en bild av de utmaningar som finns när det gäller barn och ungas hälsa. De har arbetat självständigt och uppgiften har varit att ge en samlad bild för att bidra till kunskaperna om de hälsoproblem som barn och ungdomar ställs inför idag. En slutsats som de dragit av arbetet är att det saknas tillförlitlig och tillräcklig statistik och forskning på området trots den omfattande uppmärksamheten av problemet. Detta är allvarligt. När det gäller barn- och ungas hälsa finns särskild anledning att påminna om vikten av att insatser, och stöd baseras på kunskap, långsiktighet och systematik och inte bara på tillfälliga trender. Denna rapport visar på en rad problem när det gäller barn och ungas hälsa: Den psykiska hälsan hos barn och ungdomar har försämrats. Flickorna mår sämst. Skillnaderna vad gäller hälsa mellan barn ökar. Trots många år av krav på att samverkan mellan samhällets olika instanser måste öka, är denna fortfarande mycket bristfällig på de flesta håll. Gott om goda exempel Men rapporten visar också möjligheter. Här beskrivs många goda exempel, de flesta av dem är varken kostnadskrävande eller komplicerade. Det handlar i första hand om vilja och långsiktighet. Det handlar om att alla inblandade måste utgå från den unga flickan eller pojken som behöver hjälp istället för att fundera över var revirgränserna går mellan huvudmän, avdelningar eller professioner. Elevhälsan har en mycket viktig roll idag eftersom skolan är en instans som alla barn kommer i kontakt med vilket skapar unika möjligheter att bedriva förebyggande vård och sätta in insatser i tid. Måste barn och unga bli sjuka för att få vård?, juli 2004 sid 3

4 Det krävs brett samarbete och samordnat ansvar Självklart måste många dela ansvaret för unga flickors och pojkars hälsa; föräldrar och föreningar liksom polis och andra myndigheter. Kommuner och landsting har dock ett ansvar för samordningen liksom att skapa nätverk med den kompetens som behövs i ungdomsgruppen, i området eller i kommunen. Många har avgörande betydelse för att skapa goda uppväxtvillkor för barn och unga, men ingen annan än kommun och landsting kan ta det samordnande ansvaret. Inom äldrevården genomfördes Ädel-reformen på 1990-talet för att försäkra landets gamla om en trygg och nära vård. På samma sätt borde kanske staten utreda hur kommuner och landsting ska samarbeta för barn och ungdomars hälsa. Kanske dags för en Udel-reform? Idag är nämligen tillgången till läkare, psykologer och kuratorer mycket begränsad i de flesta skolor och skolsjuksköterskan har alltför sällan tid att göra annat än att mäta, väga och vaccinera. Att samhället förändrats och att det är andra problem som idag är de allvarligaste hoten mot barns och ungdomars hälsa tycks vi inte förstå. Det tycks vara svårt för oss vuxna att förstå att unga människor faktiskt är annorlunda och möter ett annat samhälle än vi gjorde när vi var unga. Allmänheten ser bristerna Allmänheten ser skolans brister när det gäller att möta dagens hälsoproblem: Knappt en av fem svenskar tror att det finns tillräckligt mycket kunskap i skolan för att möta barn med fetma, depression eller andra psykiska problem. Bara fyra av tio tror att föräldrarna vet var de ska vända sig för att få hjälp om de ser sina barn drabbas. Det visar en Temo-undersökning som Vårdförbundet låtit genomföra. Att allmänhetens tilltro till skolans förmåga att möta barn med fetma, depression eller andra psykiska problem sviktar måste tas på allvar. Men egentligen är resultatet inte förvånande. Samma slutsatser framkommer i Vårdförbundets arbete med Girl Child Project. Syftet med projektet har varit att beskriva livssituationen för flickor i åldern år. I intervjuerna nämns den psykiska hälsan som viktig, och när de unga flickorna beskriver hälsoproblem så handlar det dels om cancer, astma och feber, men också om självförtroende, utseendefixering och liknande: man borde bry sig mer om insidan också, som en flicka säger. Varför är feber allvarligare än fetma? Ett stort psykosocialt problem som kommer fram i såväl intervjuerna som i annan forskning handlar om kroppsuppfattning, kost och motion. Liksom anorexi, skev kroppsuppfattning och psykiska problem betraktas fetma och ohälsosam livsstil fortfarande som udda vid sidan om vanliga sjukdomar som feber, förkylning och influensa. Men medan en förkylning sällan får långsiktigt livsavgörande effekter kan en ung människa påverkas kraftigt av fetma, depression eller dåligt självförtroende. Vid Drottning Silvias barnsjukhus i Göteborg arbetar ett forskarteam med att studera ungdomar med fetma och deras livssituation. I studierna visas tydligt att barn med fetma löper en mycket större risk att mobbas än andra barn och att de oftare än andra har läs- och skrivsvårigheter. Fetma är alltså inte bara en fysisk sjukdom utan också ett Måste barn och unga bli sjuka för att få vård?, juli 2004 sid 4

5 allvarligt psykosocialt problem, som kan leda till psykiska besvär. Men skolan verkar inte veta hur man ska förhålla sig och vården prioriterar inte hjälp till dessa ungdomar. Att få hjälp mot fetma är lättare för vuxna än för barn, konstaterar en av forskarna i Göteborg, barnsjuksköterskan Susann Regber. Skolan och vården två centrala aktörer för barn och ungas hälsa I skolan tillbringar unga flickor och pojkar större delen av sin vakna tid. Men om vi hoppas att skolan ska stå för en viktig positiv del av barnens sociala fostran så visar rapporterna på motsatsen. Skolan verkar alltså tappa i förmåga att hantera psykosociala problem. Och vårdens resurser är alltför mycket inriktade på att ta hand om tydligt diagnostiserbara problem istället för att förebygga ohälsa och framtida problem. Så frågan är vem som har ansvaret för att bygga en fungerande social miljö för våra barn. En vård som hittar resurser för att möta barn och ungdomar tidigt för att stärka friskfaktorer och förebygga framtida problem? En skolmiljö där inte fetma blir stigmatiserande, där man inte riskerar att få psykiska sjukdomar av mobbningen på rasterna eller av stressen för att klara av alla de krav som ställs på ett barn i dag? Om inte vården och skolan gemensamt förmår möta de behov som unga flickor och pojkar har kommer priset att bli högt både för barnen och för samhället i stort. Vi måste inse att unga flickor och pojkar har problem som vi inte känner igen från vår ungdom. Vi måste respektera och möta dem som individer med egna behov. Det är en verklig utmaning för alla oss vuxna. Vårdförbundet i juli 2004 Eva Fernvall Ordförande Måste barn och unga bli sjuka för att få vård?, juli 2004 sid 5

6 Kunskapen om barns psykiska hälsa är otillräcklig Den psykiska hälsan bland barn och unga har försämrats. Och skillnaderna mellan barn från olika samhällsklasser ökar. Men tillräcklig statistik och forskning om barns och ungdomars hälsa saknas. Det försvårar möjligheterna att sätta in effektiva insatser. Fler unga mår dåligt, är deprimerade, är överviktiga, lider av stress och känner sig trötta. Andelen flickor som slåss och skadar sig själva ökar. Och det finns studier som tyder på att självmordsförsöken bland unga ökar. Men det är inte bara fler tonåringar som mår dåligt. Tonåringarna blir också allt fler. Vi har snart en ungdomspuckel här. Och det måste vi förbereda oss på. Om vi inte tar emot dem så kommer fler unga att fastna i psykisk ohälsa. Vi kan inte fixa fram fler barnpsykiatriker på några år. Det är därför så viktigt att man satsar på skolvården, på förebyggande insatser och på att öka kunskap hos vuxna att tolka signaler. Och det måste man göra på många nivåer i samhället samtidigt. Till exempel måste sjukvården informera skolpersonalen hur de ska tolka och bemöta signalerna, säger Agnes Hultén, överläkare på Stockholms centrum för ätstörningar och forskare vid Nasp, Nationellt och Stockholms läns landstings centrum för suicidforskning och prevention av psykisk ohälsa. Ej uppnådda mål I maj presenterade Ungdomsstyrelsen rapporten Ung 2004, den fjärde uppföljningen av de 32 delmål för ungdomspolitiken som antogs av regeringen Delmål 18 lyder Andelen unga som upplever psykisk ohälsa minskar under I Ungdomsstyrelsens rapport är svaret klart: man har misslyckats. Andelen unga vuxna som upplever sig ha psykisk ohälsa har inte minskat. När man tittar på den psykiska ohälsan är det väldigt alarmerande siffror. Jämfört med 1980-talet har det bara blivit sämre, och framför allt unga kvinnor är drabbade, sa Inger Ashing på Ungdomsstyrelsen när rapporten presenterades. Att hitta studier som stödjer den allmänna uppfattningen att den psykiska ohälsan bland barn och ungdomar har försämrats är lätt. Förutom Ungdomsstyrelsen har bland andra Statens folkhälsoinstitut, Socialstyrelsen, Skolverket, Barnombudsmannen, BRIS och Rädda Barnen uppmärksammat frågan de senaste åren. I Folkhälsoinstitutets undersökning Skolbarns hälsovanor som studerar tre olika åldersgrupper av ungdomar, 11-åringar, 13-åringar och 15-åringar syns en ökning av den psykiska ohälsan, en ökning med åldern, och en ökad skillnad mellan könen med åldern. Sämst mår de 13- och 15-åriga flickorna. Andelen 15-åriga flickor som uppger att de trivs mycket bra med livet har sjunkit från 51 procent av flickorna 1985 till 29 procent av flickorna Motsvarande siffror för pojkar är 59 procent 1985 och 49 procent procent av de 15-åriga flickorna uppger nu att de inte trivs alls, eller inte trivs så bra, mot 3 procent av de 15-åriga pojkarna. I samma åldersgrupp 2001 är det 30 procent av pojkarna som känner sig nere minst en gång i veckan, och 55 procent av flickorna. Måste barn och unga bli sjuka för att få vård?, juli 2004 sid 6

7 Å ena sidan är flickor idag bättre på att säga ifrån. Det är bra. Det finns en styrka i att de säger ifrån. Även om de inte alltid uttalar det med ord, utan ofta i handling. Genom att till exempel skära sig, slå andra, dricka, skolka eller vad det nu är. Och det måste också politikerna och hela vuxenvärlden lyssna på. Å andra sidan är det smärtsamt att upptäcka att så många mår dåligt, säger Agnes Hultén. När det gäller de yngre barnen är bilden inte lika dyster: av 11-åringarna uppgav 65 procent av flickorna 1985 att de trivdes mycket bra med livet, 2001 var det 63 procent som gjorde det. Av pojkarna trivdes 71 procent 1985 och 74 procent I Statistiska centralbyråns återkommande så kallade ULF-undersökningar, där ungdomar mellan 16 och 24 år får svara på frågor om sin psykiska hälsa, kan man också se en tydlig försämring. Från början av 1980-talet till slutet av 1990-talet ökade såväl ångestsymtom som sömnsvårigheter, trötthet för jämnan, ängslan och oro särskilt bland unga kvinnor. Lätt oro upplevde 7 procent av de unga kvinnorna 1988/1989, år 2002 var det 24 procent som uppgav att de hade sådana besvär. Skolpersonalen oroad Skolpersonal uttrycker också sin oro över utvecklingen. Enligt enkätundersökningen Elevhälsa, utförd av Vårdförbundet, Sveriges Psykologförbund, Akademikerförbundet SSR och Barnombudsmannen 2002, tyckte över 90 procent av de tillfrågade skolsköterskorna, skolpsykologerna och skolkuratorerna att elevernas psykiska hälsotillstånd är sämre nu än för 10 år sedan. Lika många ansåg också att andelen elever med övervikt, påtaglig stress och koncentrationsproblem hade ökat. 80 procent menade att andelen elever med depressioner hade ökat. Runt 40 procent ansåg också att den fysiska hälsan generellt hade försämrats under de senaste 10 åren. Samma iakttagelser finns i en rapport från Socialstyrelsen, där 9 kommuners skolhälsovård har granskats. Det är fler barn idag än tidigare som lider av psykisk ohälsa, och problem som ätstörningar, övervikt och allmän ledsenhet anser de som jobbar med barnen. Att psykosomatiska och stressrelaterade symtom är vanliga idag hos barn och ungdomar visas tydligt också i en levnadsnivåundersökning från Sofi, Institutet för social forskning vid Stockholms universitet. Studien visar att var tredje barn mellan 10 och 18 år har ont i huvud och mage och har svårt att somna, var fjärde känner sig nervös och spänd och var sjätte är ofta ledsen och nedstämd. Flickor och äldre barn är mer drabbade än pojkar och yngre barn. En tvärsnittsstudie från Säffle visar bland annat att ett eller två barn i varje klass tycker illa om sig själva. Av elever i undersökningen var det 86 som instämde i påståendet "jag tycker att jag har ett dåligt liv". 86 elever i Säffle betyder cirka i hela landet. Sex procent av grundskoleeleverna i undersökningen sa att det vore bättre om de inte fanns. Det som är otvetydigt i vår undersökning är att flickorna mår betydligt sämre. Vad det beror på vet vi inte. Kanske är de känsligare, har närmare till sitt känsloliv. Men det kan också finnas förklaringar i deras omgivning. De blir inte lika sedda som pojkar, säger Bengt Holmberg, specialist i pedagogisk psykologi som ligger bakom undersökningen. Enligt en folkhälsorapport utförd av Stockholms läns landsting uppgav 30 procent av unga kvinnor mellan 16 och 24 år att de upplevde stor psykosocial ohälsa. Olika Måste barn och unga bli sjuka för att få vård?, juli 2004 sid 7

8 undersökningar från Stockholm och Uppsala visar att mellan 5 och 19 procent av de äldre tonåringarna lider av depression. Fler söker sig till Bup Också allvarligare fall av psykisk ohälsa är relativt vanligt förekommande. 5 till 10 procent av alla barn och ungdomar har psykiska problem och störningar, enligt Barnpsykiatrikommittén. 1 till 2 procent av alla barn och ungdomar har varje år kontakt med Bup och 15 procent har det någon gång under uppväxten. Och behovet är ökande: mellan 1993 och 1996 ökade antalet besök på Bup med 45 procent. De vanligaste anledningarna till besök på Bup:s öppenvårdmottagningar var aggressivitet och utagerande beteende, följt av ångest, oro och depression. Inom den slutna vården var de vanligaste orsakerna till inskrivningen missbruk, men också ätstörningar och utagerande beteende var vanligt. Samhällets kostnader för vården av barn och ungdomar med psykiska problem är också betydande beräknades de av Barnpsykiatrikommittén uppgå till cirka 11 miljarder. Mer antidepressiva läkemedel Ett annat tecken på att den psykiska ohälsan ökar, konstaterar Ungdomsstyrelsen i sin rapport, är att apoteken rapporterar en ökad försäljning av antidepressiva läkemedel till ungdomar: en fördubbling har skett under åren Ökningen har varit lika stor hos män och kvinnor, men kvinnor köper dubbelt så mycket som män. Andra studier visar att användningen av antidepressiva medel bland barn i tonåren har femdubblats på 5 år, enligt tidningen Forskning & Framsteg. Idag äter barn och ungdomar under 19 år dagligen antidepressiva läkemedel. Detta trots att inget av medlen har godkänts av Läkemedelsverket för behandling av depressioner hos barn. Ungdomar ägnar sig också åt självmedicinering mot det de uppfattar som problem i vardagen. Enligt en färsk undersökning om tonåringars läkemedelsvanor åt 6 procent värktabletter dagligen. Av dessa uppgav 13 procent att det var mot stress. Enkäten har utförts av Kilen, Konsumentinstitutet läkemedel och hälsa, inom ramen för det pågående projektet Ungdom om läkemedel. Närmare elever från sju gymnasieskolor i Dalarna och Stockholm svarade på frågor om vilka läkemedel de använder och varför. Stora kunskapsluckor Trots alla larmrapporter från organisationer och myndigheter om barns och ungas psykiska ohälsa råder stora brister på forskningsområdet, framför allt när det gäller yngre barn. Det konstaterar både Ungdomsstyrelsen i sin rapport Ung 2004 och Rädda Barnen i sin rapport Barns hälsa i Sveriges kommuner. Ska vi kunna motverka ohälsa måste vi kunna följa barns hälsoutveckling över tid. Det kan vi inte i tillräcklig utsträckning idag. Vår rapport visar på stora brister i kunskapen om hälsoläget för barn i Sveriges kommuner, sa Annika Åhnberg, Rädda Barnens ordförande, när rapporten presenterades i mars i år. Rädda Barnen påpekar att det är allvarligt att kunskaperna om barns psykiska hälsa är så bristfälliga eftersom så många studier visar att problemen ökar, krävs tillförlitlig nationell statistik som också kan brytas ner till kommunnivå. Bristen på kunskap på kommunnivå gör att problemen inte blir tillräckligt synliga och inte heller bemöts i tid Måste barn och unga bli sjuka för att få vård?, juli 2004 sid 8

9 med tillräckligt kraftfulla insatser. Det är ju kommunerna som har ansvaret för den största delen av de faktorer som styr barns välbefinnande och att enbart förlita sig på siffror från större grupper räcker inte; livsbetingelserna kan vara så olika att det blir meningslöst att slå ihop resultaten till en gröt av siffror, skriver Rädda Barnen. Hälsobevakning av barn i kommunerna har därför ett eget berättigande. Ungdomsstyrelsen påpekar att det inte finns några samlade statistiskt belagda uppgifter om det psykiska välbefinnandet hos barn, och inte heller några uppgifter om hur utvecklingen sett ut över tid. Genom ULF-studien finns numera tillgång till uppgifter om personer över 16, men för yngre barn finns knappt någon kunskap alls förutom den som kommer från lokala undersökningar och rapporter från yrkesgrupper som arbetar med ungdomar, som till exempel rapporten Elevhälsa. Undantaget är just Skolbarns hälsovanor, som trots att detta inte är huvudfokus för rapporten, delvis kommer in på psykisk ohälsa. Någon samlad forskning som förklarar ökningen av den psykiska ohälsan hos ungdomar finns naturligtvis alltså inte heller, eftersom kunskapen om utvecklingen över tid är ännu sämre än kunskapen om hur det står till nu. Men teorier finns förstås. Det är troligt att det fanns ett samband mellan nedskärningarna inom förskoleverksamheten, skolbarnsomsorgen och skolan under 1990-talet och den samtidiga ökningen av antalet besök inom barn- och ungdomspsykiatrin, skriver till exempel författarna till rapporten Tänk långsiktigt! som gavs ut av Socialstyrelsen, Skolverket och Statens folkhälsoinstitut tillsammans i juni i år. Enligt SCB och Kommittén för Välfärdsbokslut kan ohälsan hos ungdomar bland annat bero på svårigheter i övergången mellan skola och arbetsliv att det tar allt längre tid att etablera sig i vuxenlivet. Att det är så beror enligt kommittén på att yngre drabbades hårdare än äldre av nedgången av välfärdsutvecklingen under 1990-talet, vilket yttrade sig bland annat i en osäkrare tillvaro på arbetsmarknaden. Bengt Holmgren ser ett liknande samband: Föräldrarna är allt mer stressade idag och hinner inte med att fullt ut ta ansvar för sina barn. Och samtidigt drar man ner på skolans resurser. Då kommer barnen i kläm. För 20 år sedan fanns det cirka 100 skolpsykologer i Stockholm, berättar Bengt Holmgren, idag finns det cirka 25. I Värmland fanns det runt 25 för 20 år sedan, idag finns det 8. Måste barn och unga bli sjuka för att få vård?, juli 2004 sid 9

10 Fler unga försöker ta sitt liv Bris larmar om allt fler mejl om tankar på självmord. Och nu visar undersökningar att antalet självmordsförsök bland unga ökar. Och samhällets beredskap är alltför dålig. Många unga som mår dåligt söker kontakt med Bris. Och på Bris märker man hur den psykiska ohälsan yttrar sig. I sin rapport från 2003 berättar Bris om en kraftig ökning av mejl från flickor som funderade på självmord. Under 2003 nära nog tredubblades antalet mejl som direkt berörde självmord jämfört med året innan. Uppskattningsvis handlar det om cirka mejl. Utvecklingen som vi får ta del av har blivit ännu mer skrämmande. Fler flickor tycks uppleva att livet inte är värt att leva. Regeringen måste göra en storsatsning på förebyggande åtgärder, säger Bris generalsekreterare Göran Harnesk. Redan idag är självmord den näst vanligaste dödsorsaken bland unga. Varje år tar ungdomar i åldrarna upp till 19 år sitt liv, av dessa är 20 mellan år. I åldersgruppen år har siffran under senare år varit cirka 80 fall per år. Antalet ungdomar som tar livet av sig har legat konstant sedan 1980-talet. Detta trots att självmorden bland vuxna stadigt har minskat de senaste 20 åren. Men nu verkar det som att den nedåtgående trenden bland de vuxna har brutits, sedan 2001 har siffrorna stigit. Danuta Wasserman, professor i psykiatri och suicidologi vid KI och chef för Nasp, Nationellt och Stockholms läns landstings centrum för suicidforskning och prevention av psykisk ohälsa, har tillsammans med doktoranden Ellenor Mittendorfer nyligen gjort en internationell undersökning där de har tittat på självmord i Europa. I 18 av 30 länder ökar självmorden bland unga flickor, och i 21 av länderna ökar antalet självmord bland unga pojkar. Det är verkligen en oroväckande utveckling, som kan komma till Sverige, säger Danuta Wasserman. Och trenden med fler självmord bland unga kan redan vara här. Nyligen visade en undersökning i Huddinge sjukhusområde att självmordsförsöken har ökat de senaste två åren för alla unga, både bland pojkar och flickor. Det är en fingervisning om att det troligen är så i resten av landet också. Och eftersom det finns en klar koppling mellan försök och fullbordade självmord kan det i framtiden innebära fler självmord bland unga, varnar Danuta Wasserman. Att det finns en tydlig koppling mellan självmordsförsök och självmord visar flera studier. Till exempel visar resultat från WHO-studien Multicentre Study on Parasuicide (självmordsförsök) som studerat unga människor mellan 15 och 24 år att det finns ett samband mellan antalet självmordsförsök och fullbordade självmord hos båda könen. För pojkar och unga män finns en statistiskt säkerställd större risk för fullbordat självmord bland dem som tidigare gjort ett eller flera självmordsförsök. När man jämfört antalet upprepade självmordsförsök hos ungdomar som gjort självmordsförsök för första gången, visar det sig att 6 procent av pojkarna och 7 procent av flickorna gjorde ett nytt försök under uppföljningsåret. Av de som tidigare hade gjort självmordsförsök upprepade 22 procent av pojkarna och 17 procent av flickorna självmordsförsöket under uppföljningsåret. Måste barn och unga bli sjuka för att få vård?, juli 2004 sid 10

11 3 procent av pojkarna och 8 procent av flickorna i års åldern har gjort ett eller flera självmordsförsök enligt en färsk undersökning från Uppsala. De flesta undersökningar visar att ungefär var tjugonde tonåring någon gång under uppväxten gör ett allvarligt försök att ta sitt liv, menar Nasp. Flickor gör oftare självmordsförsök än pojkar, men pojkar lyckas oftare med sina försök. Troligen finns flera orsaker till det, enligt forskare på Nasp. En förklaring är att självmordsförsök ses som mera kulturellt accepterat hos flickor som ett sätt att söka hjälp och kommunicera med sin omgivning i trängda lägen. Pojkar och unga män uttrycker på annat sätt än verbalt sin spänning, ångest och psykiska ohälsa och väljer våldsammare självmordsmetoder, som skjutning eller hängning, vilka med stor sannolikhet resulterar i fler fullbordade självmord. Kunskapen finns, men de politiska besluten saknas Vi har alltså en ökning av självmordsförsök, men än har samhället inte reagerat tillräckligt. Enligt Nasp-studien Självmordsprevention i skolor i Sverige hur ser det ut i dag? är beredskapen i svenska skolor alldeles för låg när det gäller att upptäcka och hjälpa elever som befinner sig i sådan allvarlig psykisk och social nöd att de riskerar att utföra självmordshandlingar. Trots att en stor andel av rektorerna hade erfarenhet av såväl självmordsförsök som självmord saknar majoriteten av skolorna, över 60 procent, skriftliga planer, förebyggande program eller utbildning av personal i självmordspreventiva åtgärder. Mer än 70 procent saknar utbildning av skolans personal i hur man upptäcker elever som befinner sig i riskzonen för självmordshandlingar. Nasp har länge försökt få skolor att skaffa sig denna beredskap, eftersom det finns vetenskapliga belägg för att antalet självmordsförsök och självmord kan minskas med hjälp av förebyggande program. Nasp har erbjudit skolor kostnadsfria kurser och utbildningar, men många skolor tackar nej. Skolpersonalen känner sig alltför stressade och uppger att de inte har någon ork att ta på sig ännu fler uppgifter i en redan hårt belastad arbetsmiljö. Det verkar finnas ett stort intresse, men det krävs ju resurser, både ekonomiska och tidsmässiga för att genomföra beredskapsplaner. Tyvärr är det de skolor som mest skulle behöva hjälp som tackar nej. Kunskaperna och metoderna för att minska antalet självmordsförsök och självmord finns alltså idag, men de politiska besluten saknas, säger Danuta Wasserman. Barnsäkerhetsdelegationen konstaterar i sitt slutbetänkande som överlämnades till regeringen i januari i år att endast 8 procent av högstadieskolorna och 10 procent av gymnasieskolorna i nuläget planerar att starta någon utbildning i hur man identifierar elever som befinner sig i riskzonen för självmordshandlingar. I utredningen efterlyser man en ökad kompetens hos skolpersonalen för att öka möjligheterna att ungdomarna i riskzonen blir sedda och får hjälp. Man menar också att barns och ungdomars psykiska och sociala ohälsa borde lyftas fram mer i elevhälsans arbete. Man skriver att det från samhällets sida är helt oacceptabelt att unga människor mår så dåligt att de tar livet av sig. Redan i en tidigare utredning från Barnsäkerhetsdelegationen som kom 2002, framkom att antalet skadade barn och unga, mellan 0 20 år, på grund av självdestruktiva handlingar är oroväckande högt, särskilt bland flickor mellan år. Barnsäkerhetsdelegationen menar att elevhälsan bör ha en central roll i skolans arbete med att förebygga och tidigt upptäcka barns och ungdomars psykiska och sociala ohälsa. Måste barn och unga bli sjuka för att få vård?, juli 2004 sid 11

12 Fler flickor skär sig själva Barnsäkerhetsdelegationen tog också upp problemet med självskadebeteende. Detta eftersom problemet med flickor som skär sig själva påpekats från många olika håll. Bland andra larmade Bris 2002 om en kraftig ökning av mejl om självskadebeteende. I Barnsäkerhetsdelegationen slutbetänkande konstaterades att det saknades kunskap när det gäller självskadebeteende hos ungdomar. Därför gav man Socialstyrelsen i uppgift att kartlägga flickor som skadar sig själva. I höstas kom Socialstyrelsen med sin första rapport som visar att beteendet ökar och att det är ett symtom bland andra hos flickor med olika grader av psykisk ohälsa. Det finns mycket lite kunskap om detta specifika självskadebeteende. I de få rapporter som finns har man klumpat ihop självskadebeteende i form av till exempel självskärande med självskadebeteende i form av förgiftning med tabletter. Men i litteraturen beskrivs inte sällan att det finns en skillnad mellan dessa olika former av självskadebeteenden, att den som skär sig uppger att det är en sorts självbehandling, att skärandet ger en dramatisk lättnad från ångest. Unga som tar tabletter gör det ofta av andra skäl, till exempel som ett led i en självmordskommunikation, säger Lars Hellgren, medicinsk expert på Socialstyrelsen som är ansvarig för rapporten. I höst ska Socialstyrelsen lämna en slutredovisning till regeringen. Den ska bland annat innehålla en kunskapsöversikt och en åtgärdsplan. Agnes Hultén, överläkare på Stockholms centrum för ätstörningar och forskare vid Nasp, Nationellt och Stockholms läns landstings centrum för suicidforskning och prevention av psykisk ohälsa, är en av landets främsta specialister på självmordsbehandling bland ungdomar och en av dem som håller på att skriva kunskapsöversikten åt Socialstyrelsen: Det har nästan blivit en trend bland unga att skära sig. Det är förstås ett rop på hjälp. En flicka som mår bra skulle aldrig skära sig. Men tillvägagångssättet säger något om dagens samhälle. De måste ju ropa och så här ropar de i dagens samhälle, säger Agnes Hultén. Flickor allt våldsammare Flickor skadar inte bara sig själva mer, de skadar även andra. Fortfarande står pojkarna för den största andelen av utåtriktat våld. Men flickorna blir även de allt mer våldsamma. De senaste fem åren har polisutredningar om fall av misshandel där kvinnor var gärningsmän ökat med 44 procent. Den största delen av ökningen stod yngre tonårstjejer för. Antalet 15-åriga flickor som misstänktes för misshandel har ökat med 53 procent. Anna-Karin Andershed, doktor i psykologi vid Örebro universitet har precis dragit igång ett forskningsprojekt om flickor och aggression. I en delstudie ställde hon frågor till samtliga flickor i åldern 13 till 18 år i en mindre svensk stad. Frågorna handlade om fysisk, verbal och social aggressivitet som till exempel Har du slagit, sparkat eller attackerat någon? Hennes resultat visade att var fjärde flicka är verbalt aggressiv, att var sjätte är socialt aggressiv och att var tolfte är fysiskt aggressiv. Måste barn och unga bli sjuka för att få vård?, juli 2004 sid 12

13 Skolan och familjen stressar barnen Var tredje grundskoleelev känner sig stressad, enligt Skolverkets nya attitydundersökning. I Barnombudsmannens senaste rapport uppgav hela 80 procent av de tillfrågade barnen att de kände av stressen. Vi vuxna måste ta dessa signaler på allvar, säger Barnombudsmannen Lena Nyberg. Att barn känner mer stress idag är de flesta överens om. Men vad det beror på är inte helt klart. Det är sannolikt inte en faktor som gör att unga drabbas av stress och att stressen förefaller öka. Det handlar snarare om en kombination av faktorer, till exempel arbetsmiljön i skolan, skolans arbetsformer, situationen hemma, önskan att vara rätt klädd och bli accepterad bland kompisar. Ungdomarna uppger även att fritidsaktiviteter och idrott efter skolan får dem att känna sig stressade, kommenterar Lena Nyberg. I Barnombudsmannens rapport Barn och unga berättar om stress har 400 elever svarat på om de lider av stress och vad som får dem att känna sig stressade. Barnen berättade att de har mycket att göra och att de måste skynda sig. Att de inte hinner vila och att de tänker på något hela tiden. De beskriver hur de mår illa av stressen, att de svettas och att hjärtat slår hårdare, att de ibland får svårt att andas, får ont i huvudet, i nacken eller i magen. Hälften av barnen uppger att de känner sig stressade varje dag, en eller flera gånger i veckan. Barnen uppger att det är skolan som är den främsta orsaken till varför de känner sig stressade. Hemmet och familjen är den näst största orsaken. Flickorna svarade dubbelt så ofta som pojkarna att hemmet och familjen är en orsak till att de känner stress. Vartannat barn tycker att de har för mycket läxor. Och vartannat barn uppger att de sover för lite varje natt som anledning till att de känner stress. 68 procent uppger att de känner krav från medier att de ska vara på ett visst sätt. Flickorna svarar betydligt oftare än pojkar att "man ska ha perfekt kropp och utseende samt de rätta kläderna". Barnen säger att de i första hand vänder sig till sina föräldrar när de behöver stöd och hjälp. Fler pojkar än flickor uppger att de inte vänder sig till någon. I Skolverkets undersökning har elever i högstadiet och gymnasiet svarat på frågor om vad de tycker om skolan. I undersökningen, som gjordes 2003, svarade varannan flicka och var femte pojke att de alltid eller ofta känner sig stressade i skolan. Genomsnittligt innebär det att var tredje elev känner stress i skolan idag var det endast var femte elev som berättade samma sak. Och det är inte bara barnen själva som reagerat på stressen. Enligt undersökningen Elevhälsa av Vårdförbundet, Sveriges Psykologförbund, Akademikerförbundet SSR och Barnombudsmannen är skolpsykologer, skolkuratorer och skolsköterskor oroliga för den påtagliga stressen i skolan. 95 procent av de tillfrågade tyckte att stressen hade ökat. 81 procent tyckte att en allmän nedstämdhet hade ökat och 73 procent tyckte att kronisk eller ofta återkommande trötthet hade ökat bland eleverna. Måste barn och unga bli sjuka för att få vård?, juli 2004 sid 13

14 Övervikt får svåra konsekvenser Ungdomar med övervikt har lägre självkänsla. Ungdomar med låg självkänsla är oftare stillasittande. Stillasittande ungdomar är oftare överviktiga. Det finns starka samband mellan den psykiska ohälsan och den fysiska. Och en dålig fysisk hälsa leder i sin tur till dålig psykisk hälsa. Ungdomar med hög självkänsla äter oftare nyttig mat och ungdomar med låg självkänsla har mer oregelbundna måltidsvanor, vilket är en orsak till övervikt. Pojkar med låg självkänsla har dessutom högre kroppsmasseindex, BMI (Body Mass Index) och större midjeomfång än dem med hög självkänsla. Ungdomar med övervikt och fetma har lägre självkänsla än övriga. Det visar tvärsnittsstudien Compass från Statens Folkhälsoinstitut och enheten för Samhällsmedicin, Stockholms läns landsting. I Compass-studien studerade man alla pojkar och flickor i årskurs 8 och 9 i kommunala skolor i sydvästra Storstockholm. Man undersökte bland annat vikt, fysisk aktivitet, kostvanor och självkänsla. Det finns en klar koppling mellan psykisk ohälsa och livsstil och matvanor enligt Compass-studien. Detta samband har även uppmärksammats i andra undersökningar. Till exempel känner sig barn som inte äter frukost och/eller lunch betydligt oftare trötta och hängiga. De har också oftare ont i magen och huvudvärk, enligt Livsmedelsverket. Överviktiga barn mobbas oftare En aktuell undersökning av bland andra barnsjuksköterskan Susann Regber från Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus i Göteborg, visade att 6 av 10 barn med fetma har mobbats. I undersökningen studerades överviktiga barn i åldrarna år. 58 procent av dem rapporterade mobbing. Enligt en tidigare studie mobbas vart fjärde svenskt barn. Men överviktiga drabbas alltså betydligt oftare. Inte nog med att de trakasseras, enligt undersökningen har nästan vart fjärde överviktigt barn problem med att läsa och skriva, något som bara vart tionde barn brukar ha. Skolarbetet påverkades av mobbingen, de lyssnade inte på läraren utan oroade sig för vad som skulle hända efter skolan. På så sätt kan övervikten leda till psykisk ohälsa hos barnen. Men orsakssambandet kan också vara det omvända. Depression finns ofta hos barn och unga med ätstörningar, både när gäller anorektiska och överviktiga barn, säger Agnes Hultén, överläkare på Stockholms centrum för ätstörningar och forskare vid Nasp, Nationellt och Stockholms läns landstings centrum för suicidforskning och prevention av psykisk ohälsa. Anne-Liis von Knorring, professor i barnpsykiatri vid Uppsala universitet, instämmer: En del av fetmans uppkomst kan förklaras av att depressionen inte enbart påverkar hur man känner det utan att depressionen påverkar kroppsliga funktioner. Stresshormoner, bland annat kortisol, ökar vid depression. Höga nivåer av kortisol gör att man blir bukfet, säger hon. Depression gör att man får sämre immunförsvar, vilket i sin tur gör att man blir infekterad mer. Det är tio gånger ökad risk att dö i infektion om man har eller har haft en depression. Risken att dö av självmordsförsök ökar med 20 gånger om man har en Måste barn och unga bli sjuka för att få vård?, juli 2004 sid 14

15 depression. Så de kroppsliga konsekvenserna av att ha depression är större än vi tidigare anat, säger Anne-Liis von Knorring. Ökad risk för svåra fysiska sjukdomar Övervikt hänger inte bara ihop med psykisk ohälsa utan kan också leda till svåra fysiska sjukdomar. Övervikt i tidig ålder innebär en enorm belastning för hela kroppen, det hormonella systemet, hjärta, lungor, matsmältning och njurar. Och en snabb viktökning i unga år ökar risken för den farliga, mer insulinberoende varianten av diabetes, typ-1. Tidig diabetes kan ge svåra kärlskador med risk för stroke och hjärtinfarkt redan i årsåldern. Prognosen för överviktiga barn är dålig. 8 av 10 överviktiga 7-åringar förblir överviktiga när de kommer upp i vuxen ålder, enligt Claude Marcus, professor och chef för överviktkliniken för barn på Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge. Och det är ganska många barn som är drabbade. I Compass-studien var 11,2 procent av flickorna och 14,5 procent av pojkarna överviktiga. Fetma, det vill säga kraftig övervikt, förekom hos 3,3 procent av flickorna och 3,7 procent av pojkarna. Andra studier, som till exempel Livsmedelsverkets stora nationella kostundersökning, som genomförts på uppdrag av regeringen, visar att 20 procent av barnen väger för mycket. Enligt den lider fem procent av alla fyraåriga pojkar av fetma. I studien deltog drygt barn i åldrarna 4, 8 och 11 år. Endast två tredjedelar av flickorna i Compass-studien åt frukost 4 5 dagar under skolveckan, jämfört med tre fjärdedelar av pojkarna. Högst 10 procent av ungdomarna i studien åt 500 gram frukt och grönsaker per dag, vilket ansågs vara alarmerande. Matvanorna bland barn har försämrats under hela 1990-talet. Andelen åringar som dricker läsk varje dag har fördubblats sedan slutet av 1980-talet, enligt Compass. Och enligt Livsmedelsverkets studie dricker var femte 4-åring läsk minst 3 gånger i veckan, och både skolbarn och 4-åringar äter hamburgare, pizza, korv eller kebab från restaurang eller gatukök 3 gånger i månaden. 1 till 2 gånger i veckan stoppar de i sig chips och popcorn. 4-åringarna äter sötsaker 1 gång i veckan, 8-åringarna 2 gånger i veckan. Stor skillnad mellan fattiga och rika områden I Compass-studien visas också att övervikt och fetma är 5 6 gånger vanligare bland barn i de fattigaste delarna av länet än i de rikaste. I mer resurssvaga områden åt barnen mindre grönsaker, drack mer fet mjölk och åt mer snabbmat till middag. De hoppade också oftare över måltider och åt oftare utan sällskap av någon vuxen. Enligt Livsmedelsverkets studie är andelen överviktiga och feta endast 2 procent i det mest resursstarka typområdet, medan motsvarande andel är 25 procent i det mest resursfattiga typområdet. Liknande skillnader syns när det gäller organiserad fysisk aktivitet och rörlighet efter skolan. Detta är vanligare i resursstarka områden, enligt Livsmedelsverket. I Compass-studien nådde var fjärde pojke och var tredje flicka inte upp till den rekommenderade nivån av fysisk aktivitet. Flickorna var stillasittande i genomsnitt 4,6 timmar och pojkarna i genomsnitt 4,9 timmar på vardagarna efter skoltid. Samtidigt har gymnastiktimmarna i skolan blivit färre, enligt siffror från Skolöverstyrelsen, Utbildningsdepartementet och Idrottshögskolan: Sedan 1980 har idrottsundervisningen minskat med runt en fjärdedel i grundskolan. Idag erbjuds Måste barn och unga bli sjuka för att få vård?, juli 2004 sid 15

16 barnen bara 1,5 timmar skolgymnastik i veckan i de flesta skolor hade varje grundskoleelev 756 obligatoriska timmar fördelade på idrottslektioner (576 timmar) och friluftsdagar (180 timmar) under sin grundskoletid. Sedan 1994 har antalet timmar krympt till 500 som kan minskas med ytterligare 100 timmar i profilskolor. Friluftsdagarna är inte längre obligatoriska. Samtidigt visar en alldeles färsk forskningsrapport som presenterades nu i juni att skolgympan bara gynnar de redan aktiva. Rapporten, Mellan nytta och nöje. Bilder av ämnet idrott och hälsa, från Idrottshögskolan och Lärarhögskolan i Stockholm baseras på den omfattande studien Skola-Idrott-Hälsa i vilken närmare skolbarn ingår. Rapporten visar att de barn som är negativa till ämnet i högre grad än andra elever inte är medlemmar i föreningsidrotten. De elever som inte tränar på sin fritid och därmed skulle behöva röra sig mer under idrottslektionerna intar i stället ofta en passiv hållning. De känner sig osäkra, upplever sig ofta som dåliga och uppskattar inte ämnet. Trots att skolidrott ska vara något annat än föreningsidrott domineras aktiviteterna under lektionerna av de stora bollsporterna, till exempel fotboll, innebandy och basket. Inslag med koppling till friluftsliv och aktiviteter som dans får idag litet utrymme, trots att dessa moment har en framskjuten ställning i den nationella kursplanen för ämnet. 70 procent av eleverna i nian menar att de aldrig eller högst ett par gånger per år har orientering, simning eller dans. Skolpersonalen oroad Skolsköterskor, skolpsykologer och skolkuratorer är oroade över elevernas försämrade hälsa och dåliga matvanor, enligt rapporten Elevhälsa, en enkätundersökning av Vårdförbundet, Sveriges psykologförbund, Akademikerförbundet SSR och Barnombudsmannen. 91 procent tycker att övervikten hos eleverna har ökat de senaste 10 åren. 85 procent bedömde att eleverna fått sämre matvanor. Flickor mest missnöjda Enligt SCB:s och Barnombudsmannens rapport Ökande orättvisor mellan barn är 15- åriga flickor minst nöjda med sina kroppar av alla ungdomar. 12 procent av alla 15- åriga flickor tycker att de är antingen för magra eller för tjocka. 8 procent bantar och nästan hälften tycker att de borde gå ner i vikt. Flickorna kommer tidigare in i puberteten idag. Det vill säga könsmognaden inträffar tidigare men den känslomässiga mognaden följer inte alltid med. Dessutom verkar flickor vara mer känslomässigt utsatta just under tidiga tonåren och har också att kämpa mot rådande skönhetsideal som möter dem överallt i samhället. Puberteten innebär automatiskt att flickorna ökar i vikt. Pojkarna utvecklas i rätt riktning jämfört med idealen, mot större muskelmassa, medan flickorna utvecklas tvärtemot de rådande idealen. Att flickorna mår sämre i början av tonåren är väl belagt forskningsmässigt. 3 gånger så många flickor är deprimerade jämfört med pojkar till exempel, säger Agnes Hultén. Det är viktigt att vi i vuxenvärlden försöker motverka bilden av hur man ska se ut som presenteras i medierna. Vi märker tydligt att ätstörningar som bulimi ökar. Elevhälsan ska inte bara se till den fysiska hälsan, utan den psykiska. Man måste observera alla signaler och sätta in åtgärder så tidigt som möjligt. Man måste ha en levande diskussion om existentiella frågor. Hur blir man människa? Det är ju i års åldern som barnen skapar sig en identitet. Då måste vi finnas där för dem. Det är viktigt för politikerna att de förstår det och ser till att det finns resurser, säger Agnes Hultén. Måste barn och unga bli sjuka för att få vård?, juli 2004 sid 16

17 Alkohol-, tobaks- och narkotikaanvändningen: Skillnader mellan ungdomar ökar Medan allt fler unga mår dåligt, känner sig stressade och lider av övervikt finns en positiv trend. Och det är att allt färre ungdomar röker, dricker och tar droger. Men trenden gäller inte alla. En relativt stor grupp är högkonsumenter och berusar sig ofta. 5 procent av flickorna och 12 procent av pojkarna häller i sig en halv flaska sprit eller motsvarande minst en gång i veckan. Det är den gruppen av unga som kallas högkonsumenter. Så trots att alkoholkonsumtionen i stort verkar vara på fortsatt väg ner, med färre ungdomar som dricker och uppskjuten debutålder, enligt Ungdomsstyrelsens rapport Ung 2004, så är det några ungdomar som dricker oroväckande mycket. Antalet alkoholförgiftningar har nästan tredubblats under talet bland åriga pojkar och nästan fyrdubblats bland flickor i samma ålder. Även så långt ned i åldrarna som år förekommer alkoholförgiftningar relativt sett ofta och också i den gruppen har alkoholförgiftningarna blivit fler sett över tid, enligt Socialstyrelsens rapport från i år, Folkhälsa och sociala förhållanden. Användningen av narkotika följer samma minskande trend som alkoholkonsumtion i stort. Andelen som provar och använder narkotika minskar. Bland de som ändå provar, är 70 procent runt 15 år när de provar första gången. Cannabis är det helt dominerande preparatet. Men det finns alltså en urskiljbar grupp med påtagligt riskbeteende där narkotikaoch alkoholkonsumtionen hänger ihop. Bland dem som använder narkotika dricker 46 procent av flickorna och 42 procent av pojkarna sprit minst två gånger i månaden. Bland dem som inte använt narkotika var andelen endast 15 respektive 13 procent. Dessa ungdomar trivs också sämre i skolan, skolkar mer och har större relationsproblem. Också användningen av tobak minskar, främst vad gäller rökningen. Andelen elever i nian som röker dagligen eller nästan dagligen har under de senaste åren legat på 10 procent bland pojkarna och 15 procent bland flickorna. Senaste året minskade de siffrorna till 7 procent för pojkarna och 13 procent för flickorna. Om även de som röker mer sällan tas med, har de senaste årens siffror legat på cirka procent för pojkar och 30 procent för flickor. Pojkarna som röker mer sällan har minskat till 20 procent, medan flickorna som röker mer sällan låg kvar på 30 procent, rapporterar Ungdomsstyrelsen. Men samtidigt som rökningen har minskat under de senaste åren så har de sociala skillnaderna vad gäller rökning ökat. Fler ungdomar på praktiskt inriktade gymnasieprogram röker, än ungdomar på teoretiska program. Ungdomsstyrelsen befarar i sin rapport att de sociala skillnaderna i tobaksvanor hos vuxna därmed på sikt kommer att befästas och i värsta fall förstärkas. Tobaksanvändning och depression hänger ihop Ungdomar med depression röker eller snusar dubbelt så ofta som andra ungdomar, enligt Anne-Liis von Knorring, professor i barnpsykiatri vid Uppsala universitet. Måste barn och unga bli sjuka för att få vård?, juli 2004 sid 17

18 Vi har dessutom kunnat visa att rökning och snusning i sig ökar risken att göra suicidförsök. Åtminstone hos ungdomar med bipolär, mano-depressiv, sjukdom och schizofreni, säger Anne-Liis von Knorring. I en tvärsnittsundersökning i Säffle har man frågat alla elever i sjuan, nian och i tvåan på gymnasiet om hur de mår och även ställt frågor kring hur de använder alkohol, tobak och narkotika. Insamlingen av svaren är precis gjord och resultatet kommer att presenteras i augusti i år. Av de 38 som hade svarat att det ofta eller alltid vore bättre om man inte fanns rökte 5 dagligen. Det är nog ett svagt samband mellan dessa variabler i mitt material, kommenterar Bengt Holmgren, specialist i pedagogisk psykologi som ligger bakom undersökningen. Men en koppling finns och det är att flickor mår sämre än pojkar, och det är främst de som röker. Måste barn och unga bli sjuka för att få vård?, juli 2004 sid 18

19 Mer ohälsa bland ekonomiskt utsatta barn Det finns ett tydligt samband mellan barns ohälsa och deras ekonomiska utsatthet. Och skillnaderna mellan barn har ökat, konstaterar Rädda barnen i en ny rapport. I rapporten Barns hälsa i Sveriges kommuner har Rädda Barnen gjort ett försök att skapa ett kommunbaserat barnhälsoindex, ett statistiskt hjälpmedel för att kunna studera hur barns hälsa skiljer sig åt mellan kommuner och varierar över tid. 22 indikatorer valdes ut för att följa hälsoutvecklingen, men i den färdiga rapporten är endast 6 (barn skadade av yttre orsaker, exponering för tobak under fostertiden, låg födelsevikt, amning vid fyra månaders ålder, fullbordat vaccinationsskydd och tonårsaborter) inkluderade i det framräknade indexet. Detta eftersom tillförlitlig statistik helt enkelt saknades för de övriga indikatorerna bland annat fetma och självmordsförsök. I hälsoindexet är det bästa talet 100. Det innebär för indikatorn barn skadade av yttre orsaker att inget barn har vårdats på sjukhus av den orsaken. För indikatorn fullbordat vaccinationsskydd innebär värdet 100 att alla barn har tagit alla sina vaccinationer. Det sammanlagda värdet av alla indikatorerna, delat med sex, har blivit kommunens index. Och det finns ett konsekvent samband mellan barnhälsoindexet och det tidigare framtagna fattigdomsindexet, framhåller Rädda barnen. Barn i fattiga områden är helt enkelt sjukare än barn i rika områden. I topp 2000 ligger: Ekerö (93, 0) Täby (92, 8) Vaxholm (92,6) Danderyd (92,6) Hammarö (92,3) I botten 2000 ligger: Tanum (83,5) Degerfors (84,0) Ljusnarsberg (84,6) Storfors (84,8) Älvkarleby (84,8) När det gäller kommuntyper, är förortskommunerna bäst, medan industrikommunerna är sämst. Vid en indelning i län syns att Stockholms län har det högsta värdet med ett barnhälsoindex på 90,4, medan Örebro har det lägsta med 87,0. Alla kommuner, utom Ljusnarsberg och Åsele, har förbättrat sitt barnhälsoindex 2000 jämfört med Allra störst förbättring har Jokkmokk, Norberg, Sakla, Osby och Ragunda haft. Måste barn och unga bli sjuka för att få vård?, juli 2004 sid 19

20 Socialt blandade bostadsmiljöer gynnar de sämst ställda Att det finns ett samband mellan barns hälsa och deras närmiljö konstaterar också Folkhälsoinstitutet i en ny studie. Resultatet av studien är tydligt: Faktorer i närmiljön, som vänner, förskola, skola och fritidsverksamhet, påverkar barns hälsa även när hänsyn tagits till förhållanden i barnens familjer. Mest påverkas de barn som lever i familjer med påfrestningar, och det är alltså särskilt viktigt att dessa barn får tillgång till en resursrik närmiljö. Om boendemiljöerna för alla barn var mer blandade, så skulle troligen de sämst ställda gynnas, utan att de som har det bättre ställt förlorar något, menar Folkhälsoinstitutet. En långsiktig samhällsplanering som främjar socialt blandade bostadsmiljöer, främjar också barnens hälsa. Och om fritidsverksamhet, förskola och skola utformades så att barn med olika social bakgrund kommer i kontakt med varandra så bidrar även det till att gynna barnens hälsa, sa Sven Bremberg, som varit ansvarig för studien vid Folkhälsoinstitutet, när den presenterades tidigare i år. Tydligast syntes närmiljöns inverkan på beteendeproblem: den socioekonomiska karaktären på bostadsområdet kan förklara upp till 10 procent av beteendeproblemen hos barn, menar Folkhälsoinstitutet. För vissa grupper är effekten av att bo i ett resurssvagt område större än för andra. För familjer med invandrarbakgrund är det till exempel troligt att förekomsten av beteendeproblem skulle halveras om familjerna bodde i mer socialt gynnade områden. Måste barn och unga bli sjuka för att få vård?, juli 2004 sid 20