EUROPAPARLAMENTET BETÄNKANDE. Plenarhandling SLUTLIG VERSION A5-0098/ februari 2004

Transkript

1 EUROPAPARLAMENTET 1999 Plenarhandling 2004 SLUTLIG VERSION A5-0098/ februari 2004 BETÄNKANDE om kommissionens meddelande till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén om ett förslag till en gemensam rapport om hälso- och sjukvård och äldreomsorg: Stöd till de nationella strategierna för säkerställande av en hög nivå av social trygghet (KOM(2002) 774 C5-0408/ /2134(INI)) Utskottet för sysselsättning och sociala frågor Föredragande: Karin Jöns RR\ doc PE

2 PE /21 RR\ doc

3 INNEHÅLL Sida PROTOKOLLSIDA... 4 FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION... 5 MOTIVERING YTTRANDE FRÅN UTSKOTTET FÖR KVINNORS RÄTTIGHETER OCH JÄMSTÄLLDHETSFRÅGOR RR\ doc 3/21 PE

4 PROTOKOLLSIDA Med en skrivelse av den 3 januari 2003 förelade kommissionen parlamentet sitt meddelande till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén om ett förslag till en gemensam rapport om hälso- och sjukvård och äldreomsorg: Stöd till de nationella strategierna för säkerställande av en hög nivå av social trygghet (KOM(2002) 774), som hänvisades till utskottet för sysselsättning och sociala frågor för kännedom. Vid plenarsammanträdet den 4 september 2003 tillkännagav talmannen att utskottet för sysselsättning och sociala frågor hade beviljats tillstånd att utarbeta ett initiativbetänkande om detta ämne, i enlighet med artikel 47.2 och artikel 163 i arbetsordningen, samt att utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor hade utsetts till rådgivande utskott (C5-0408/2003). Vid utskottssammanträdet den 11 juni 2003 hade utskottet för sysselsättning och sociala frågor utsett Karin Jöns till föredragande. Vid utskottssammanträdena den 21 och 22 januari, och den 16 och 17 februari 2004 behandlade utskottet förslaget till betänkande. Vid det sistnämnda sammanträdet godkände utskottet förslaget till resolution med 21 röster för och 3 nedlagda röster. Följande ledamöter var närvarande vid omröstningen: Marie-Hélène Gillig (ordförande för sammanträdet), Winfried Menrad och Marie-Thérèse Hermange (vice ordförande), Karin Jöns (föredragande), Jan Andersson, Elspeth Attwooll, Regina Bastos, Johanna L.A. Boogerd-Quaak (suppleant för Anne André-Léonard), Alejandro Cercas, Proinsias De Rossa, Harald Ettl, Jillian Evans, Carlo Fatuzzo, Stephen Hughes, Jean Lambert, Elizabeth Lynne, Thomas Mann, Mario Mantovani, Ria G.H.C. Oomen-Ruijten (suppleant för Miet Smet), Manuel Pérez Álvarez, Lennart Sacrédeus, Herman Schmid, Helle Thorning-Schmidt, Anne E.M. Van Lancker och Barbara Weiler. Yttrandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor bifogas detta betänkande. Betänkandet ingavs den 24 februari PE /21 RR\ doc

5 FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION om kommissionens meddelande till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén om ett förslag till en gemensam rapport om hälso- och sjukvård och äldreomsorg: Stöd till de nationella strategierna för säkerställande av en hög nivå av social trygghet (KOM(2002) 774 C5-0408/ /2134(INI)) Europaparlamentet utfärdar denna resolution med beaktande av kommissionens meddelande (KOM(2002) 774 C5-0408/2003) 1, med beaktande av kommissionens och rådets gemensamma rapport om stödet till de nationella strategierna för den framtida hälso- och sjukvården och äldreomsorgen, som vid sammanträdena den 6 7 mars 2003 godkändes av både rådet (sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor) och rådet (ekonomiska och finansiella frågor), med beaktande av Europeiska rådets möte den mars 2003 i Bryssel och de tidigare slutsatserna från Europeiska rådets möten i Lissabon, Göteborg och Barcelona om hälsooch sjukvård och långtidsvård, med beaktande av sin resolution av den 15 januari 2003 om kommissionens meddelande om hälso- och sjukvårdens och äldreomsorgens framtid: att garantera tillgänglighet, kvalitet och finansiell hållbarhet, 2 med beaktande av sin resolution av den 16 februari 2000 om meddelandet från kommissionen om en samordnad strategi för att modernisera social trygghet 3, med beaktande av rådets rekommendation 92/442/EEG om konvergens av mål och politik inom det sociala skyddet av den 27 juli , med beaktande av sin resolution av den 15 december 2000 om kommissionens meddelande Mot ett Europa för alla åldrar välstånd och solidaritet mellan generationerna 5, med beaktande av meddelandet från kommissionen till rådet och Europaparlamentet, Europas reaktion på åldrandet i världen Att främja ekonomiska och sociala framsteg i en värld med en allt äldre befolkning. Europeiska kommissionens bidrag till den andra Världskonferensen om åldrandefrågor (KOM(2002) 143), med beaktande av sin resolution av den 9 mars 1999 om kommissionens meddelande om kvinnors hälsotillstånd inom Europeiska gemenskapen 6, med beaktande av sin resolution av den 16 november 2000 om tilläggssjukförsäkring 1, 1 Ännu ej publicerat i EUT. 2 EUT C 38 E, , s. 175, P5_TA(2003) EGT C 339, , s EGT L 245, , s EGT C 232, , s EGT C 175, , s. 68. RR\ doc 5/21 PE

6 med beaktande av slutsatserna från rådet (hälso- och sjukvård) av den 26 juni 2002 om rörlighet för patienter 2, och rapporten från överläggningarna på hög nivå om patientrörlighet och sjukvårdens utveckling i Europeiska unionen av den 8 december 2003, med beaktande av kommissionens meddelande Stärka Lissabonstrategins sociala dimension: rationalisera den öppna samordningen inom socialt skydd (KOM (2003) 261), med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjer flyttar inom gemenskapen 3 och rådets förordning (EEG) nr 574/72 4 med dithörande tillämpningsföreskrifter, som för närvarande ses över, med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 1786/2002/EG av den 23 september 2002 om antagande av ett program för gemenskapsåtgärder på folkhälsoområdet ( ) 5, med beaktande av Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna, artikel 5 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, artikel 7 i Internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, med beaktande av artikel 47.2 och artikel 163 i arbetsordningen, med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och yttrandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor (A5-0098/2004), och av följande skäl: A. Hälso- och sjukvårdssystemen i unionen bygger på principerna om solidaritet, rättvisa och allmängiltighet för att alla sjuka eller vårdbehövande oavsett inkomst, förmögenhet och ålder skall garanteras god och högkvalitativ vård. B. Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna slår fast att äldre människor har rätt att leva ett värdigt och oberoende liv och att delta i det sociala och kulturella livet samt arbetslivet, och att var och en har rätt till tillgång till förebyggande hälsovård och till medicinsk vård. C. Den förebyggande hälsovården är ett centralt inslag i den långsiktiga hälso- och sjukvårdspolitiken, och systematiska förebyggande åtgärder ökar den förväntade medellivslängden, reducerar de sociala skillnaderna i fråga om väntetider inom sjukvården, förhindrar utbredningen av kroniska sjukdomar och gör det på så sätt möjligt att spara in på behandlingskostnaderna. 1 EGT C 223, , s EGT C 183-1, , s EGT L 149, , s EGT L 74, , s EGT L 271, , s. 1. PE /21 RR\ doc

7 D. Hälso- och sjukvårdssystemen i unionen står inför gemensamma utmaningar till följd av de medicinska och tekniska framstegen, den demografiska utvecklingen och den stigande efterfrågan på hälso- och sjukvårdstjänster och medicinska produkter. E. Europeiska gemenskapens strategi och handlingsprogram för folkhälsa ( ) tar ett integrerat grepp om hälso- och sjukvårdsfrågorna, som bl.a. är grundat på hälsofrämjande och primärt förebyggande åtgärder, samt på att avlägsna hälsorisker, att införa en hög hälsoskyddsnivå som ett mål vid utformningen och tillämpningen av all sektorsövergripande politik och att angripa sociala olikheter som orsakar hälsoproblem. F. Även om organisationen och finansieringen av hälso- och sjukvårdssystemen fortsatt är medlemsstaternas ansvar måste samarbetet om hälso- och sjukvård och långtidsvård förstärkas, för att medlemsstaterna skall stödjas på ett effektivt sätt genom ett systematiskt utbyte av information, erfarenheter och exempel på goda lösningar. G. Även mot bakgrund av Europeiska gemenskapernas domstols rättspraxis kan man konstatera att patienternas rörlighet ökar liksom användningen av hälso- och sjukvårdstjänster över gränserna och att denna utveckling, som hänger ihop med förstärkningen av den inre marknaden, kommer att få större och större återverkningar för de nationella hälso- och sjukvårdssystemen, vilkas principer och mål inte får äventyras. H. EG-domstolen har flera gånger erkänt patienternas rätt att få ersättning för läkarvård i en annan medlemsstat, låt vara med en åtskillnad mellan sjukhusbehandling och annan behandling, och har på så sätt gjort det lättare att utöva denna rättighet på vissa villkor som särskilt går ut på att garantera den finansiella jämvikten och det sociala skyddet, i syfte att säkerställa en hög nivå på hälso- och sjukvården 1. I. Unionen strävar ständigt efter en hög nivå av social trygghet, och ett effektivare samarbete inom hälso- och sjukvård och långtidsvård bidrar till en hållbar modernisering av den europeiska sociala modellen och till större social sammanhållning. J. Hälso- och sjukvård och långtidsvård är tjänster i allmänhetens intresse som måste prioritera solidaritetsaspekten. K. På grund av befolkningens åldrande måste man räkna med ett mycket större antal äldre vilket kommer att leda till en stark ökning av kroniska sjukdomar, som Alzheimer eller andra demenssjukdomar, vilka inte nödvändigtvis kräver intensiva medicinska insatser men däremot en mycket intensiv långtidsvård. I framtiden måste också den palliativa medicinen få ökad betydelse. 1 I domen Müller-Fauré van Riet uttalade sig domstolen i frågan om godkännande av återbetalning för vård som givits i en annan medlemsstat. Domen är en i raden av andra avgöranden från domstolen i denna fråga sedan 1998 (se nedan). Det bör erinras om att domstolen på nytt har uttalat sig i samband med Inizanmålet. Kohlldomen, mål C-155/96 av den , REG 1998, s. I-1931, Deckerdomen, mål C-120/95 av den , REG 1998 s. I-1831, Smits och Peerboomsdomen, mål C-157/99 av den , REG 2001 s. I-05473, Vanbraekeldomen, mål C-368/98 av den , REG 2001 s. I Målet Patricia Inizan/Cassi Primaire d'assurance Maladie des Hauts de Seine, C-56/01 av den (ännu inte offentliggjort). Det är mot bakgrund av samtliga dessa prejudicerande rättsfall som de frågor som ställts till kommissionen bör bedömas. RR\ doc 7/21 PE

8 L. Långtidsvården innebär en betydande social risk för de vårdbehövande och deras anhöriga, och det sociala skyddsnätet är i detta avseende fortfarande relativt nytt i många medlemsstater eller befinner sig under uppbyggnad. M. Vård i hemmet genom mobila professionella sjukvårdstjänster eller en anhörigs eller någon annan persons försorg har fördelen att den vårdbehövande personen sköts av en välbekant person och kan bo kvar i sin vanliga omgivning. Denna form av långtidsvård är förhållandevis kostnadseffektiv, och förutom tillgång till mobila vårdtjänster måste närvårdare och deras familjer också få lämplig utbildning och samhälleligt, ekonomiskt och psykologiskt stöd samt avlösning i vårduppgiften. N. Yrkesarbetande kvinnor ofta har en dubbel börda att bära eftersom de både sköter sina arbeten och vårdar och tar hand om sina anhöriga och vården och omhändertagandet av vårdbehövande personer är förenat med belastningar av fysisk och psykisk karaktär. O. Kvinnorna inom EU svarar enligt en utredning från 2000 för 63 procent av personerna i åldersgruppen år och 72 procent av personerna i åldersgruppen över 85 år och problemen med hälsovårdstjänster och långtidsvård på lång sikt berör framför allt kvinnor i deras egenskap av att vara vårdare eller vårdtagare. P. Ändringar i hushållens sammansättning kan dock göra att sådan vård genom anhöriga inte står till buds i samma utsträckning i framtiden. Q. Det blir allt viktigare att tillhandahålla professionella vårdtjänster, eftersom de vårdbehövande i framtiden kommer att ha färre anhöriga och dessa ofta bor på annan ort eller är förvärvsarbetande. R. Den offentliga hälso- och sjukvården är en av de viktigaste sysselsättningsskapande sektorerna, och den växer snabbt inom Europeiska unionen. S. Användningen av sängburar vid psykiatriska institutioner och vårdhem erkänns stå i direkt strid med internationella normer för vård av personer med psykisk ohälsa eller förståndshandikapp. T. Problemet kan vara mera akut i landsbygds- och bergsområden, där allt fler äldre kan välja att bosätta sig i framtiden. 1. Europaparlamentet välkomnar det samarbete som inletts mellan medlemsstaterna om hälso- och sjukvård och långtidsvård. Parlamentet bekräftar sitt stöd för de tre målen tillgänglighet för alla oavsett inkomster eller förmögenhet, hög kvalitet och hållbar finansiering. 2. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ta större hänsyn till vikten av förebyggande strategier och hälsofrämjande åtgärder då de gemensamma målsättningarna och indikatorerna fastställs. 3. Parlamentet understryker att de stora dödliga sjukdomarna (som cancer och hjärt- och kärlsjukdomar), liksom även de stora handikappande sjukdomarna (t.ex. muskel- och skelettsjukdomar och andra arbetsrelaterade kroniska sjukdomar, hälsoproblem som orsakas av t.ex. ohälsosam kost, drogmissbruk och för lite fysisk aktivitet), kan minskas PE /21 RR\ doc

9 påtagligt genom tvärsektoriella förebyggande åtgärder och åtgärder för att förbättra hälsan och säkerheten på arbetet. 4. Europaparlamentet påpekar att förebyggande och hälsofrämjande åtgärder med tanke på de ständigt ökande folksjukdomarna måste få samma betydelse som behandling och rehabilitering, eftersom den kurativa medicinen inte utan förstärkta förebyggande och hälsofrämjande åtgärder kommer att kunna klara av de ökande sjukvårdskostnaderna. Parlamentet anser att man för att uppnå finansiell hållbarhet, i stället för att enbart skära i medlemsstaternas vårdtjänster, måste undersöka de enorma möjligheterna att genom förebyggande åtgärder minska kostnaderna. Parlamentet vill se förebyggande arbete vid skolor och företag och för hela befolkningen och även införande av nationella förebyggande program för de stora folksjukdomarna. 5. Europaparlamentet välkomnar förstärkningen av den sociala dimensionen inom Lissabonprocessen. Parlamentet anser att införandet av en integrerad ram och en närmare samordning inom socialt skydd gör det möjligt att framhäva den särskilda socioekonomiska innebörden av det sociala skyddets sociala dimension jämfört med samordningsåtgärderna på de ekonomiska och sysselsättningspolitiska områdena. 6. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och de anslutande länderna att förbättra sina vårdinrättningar, både allmänna och privata, genom att använda hela det utbud som finns i det egna landet, inte minst med tanke på att det finns stora befolkningsgrupper i varje medlemsstat som av ekonomiska eller fysiska orsaker eller av familjeskäl är hänvisade till att nöja sig med sitt eget nationella vårdsystems tjänster och kapacitet, även om vi ser en ökad rörlighet för personer och därmed för patienter inom EU. 7. Europaparlamentet välkomnar att rådet har beslutat att samarbetet inom hälso- och sjukvård och långtidsvård skall förstärkas, att information och erfarenheter skall utbytas och goda nationella lösningar redovisas. Parlamentet kräver att kommissionen under våren 2004 lägger fram förslag på fortsatta åtgärder, att rådet vid Europeiska rådets möte i juni 2004 fattar ett principbeslut om att den öppna samordningsmetoden skall användas och fastställer en konkret tidsplan och att medlemsstaterna till Europeiska rådets möte våren 2006 fastställer gemensamma mål och indikatorer. Parlamentet uppmanar kommissionen, rådet och kommittén för socialt skydd att underrätta Europaparlamentet om sina förslag. 8. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att ha som ett långsiktigt mål att avlägsna olikheter vilket innefattar både socioekonomiska och könseller åldersrelaterade olikheter i hälsotillståndet och lika tillgång till högkvalitativ hälsooch sjukvård och långtidsvård. Parlamentet uppmanar enträget kommissionen och medlemsstaterna att samordna detta arbete med den politik mot diskriminering som de år 2000 enades om att föra, särskilt när det gäller åldersdiskriminering vid tillgången till hälso- och sjukvård. 9. Europaparlamentet understryker att det är nödvändigt att driva forskningsprojekt om vissa sjukdomar och medicinska tillstånd och att denna information måste spridas inom EU. Parlamentet uppmanar kommissionen att förstärka utbytet av forskningsresultat på hälsooch sjukvårdsområdet. RR\ doc 9/21 PE

10 10. Europaparlamentet understryker att hälsa och vård är sociala mål, en tjänst till behövande människor, och får därför inte jämföras med en salubjuden handelsvara. 11. Europaparlamentet påpekar att medlemsstaterna höjer den andel av vårdkostnaderna som skall bäras av patienterna och förutsätter att ett sådant system fortsatt ger sårbara grupper tillgång till lämplig hälso- och sjukvård. 12. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta åtgärder för att dålig hälsa inte skall leda till fattigdom och för att låga inkomster inte skall begränsa människors tillgång till hälso- och sjukvård. 13. Europaparlamentet understryker att det är nödvändigt med en geografiskt väl avvägd fördelning av sjukvårds- och långtidsvårdsinrättningar mellan städer och landsbygd liksom mellan välmående och fattigare regioner. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att i större utsträckning tillhandahålla medel från strukturfonderna och andra relevanta gemenskapsinstrument, särskilt i mål 1-områden, för investeringar i infrastruktur för hälso- och sjukvård och långtidsvård liksom för utbildning och fortbildning inom vårdyrken. 14. Europaparlamentet är oroat över att det i alla medlemsstater om än i olika grad finns en tilltagande brist på välutbildade läkare och annan vårdpersonal. Parlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att göra riktade insatser för att förbättra arbetets kvalitet, göra dessa yrken mer attraktiva och avhjälpa nuvarande personalbrist. Parlamentet betonar att det är nödvändigt att tillhandahålla utbildning och fortbildning både för frivillig och yrkeskvalificerad personal inom området. Parlamentet understryker i detta sammanhang att de nuvarande medlemsstaterna bör se till att samma standarder i fråga om arbetets kvalitet, yrkeskompetens och löner tillämpas när de rekryterar medicinsk personal och vårdpersonal från de nya medlemsstaterna och bör gå in för att begränsa rekryteringen från fattigare tredje länder för att inte förvärra deras situation. 15. Europaparlamentet påpekar för medlemsstaterna att de i sin politik för social trygghet och social integration bör ta samma hänsyn till arbetstagares ansvar för äldre anhöriga som för barn som de försörjer. 16. Europaparlamentet är oroat över att ett stort antal av medlemsstaterna har orimliga väntetider för vissa akuta och icke-akuta behandlingar. Parlamentet uppmanar dessa medlemsstater att göra riktade insatser för att korta väntetiderna. 17. En solidariskt finansierad hälso- och sjukvård ska kännetecknas av kvalitet, mångfald och valfrihet. 18. Europaparlamentet pekar på risken att målet om hållbar finansiering skall övervärderas i förhållande till kostnaderna för tillgänglighet och kvalitet. Parlamentet understryker att det är mycket komplicerat att beräkna vilka kostnader man kan vänta sig och att dessa är starkt beroende av de initialt beslutade förutsättningarna. 19. Europaparlamentet påpekar att förbättringen av kvaliteten och genomskådligheten hos hälso- och sjukvården och långvården bör omfatta alla länkar i sjukvårdskedjan, från hälsofrämjande åtgärder och förebyggande vård till medicinsk behandling och rehabilitering. PE /21 RR\ doc

11 20. Europaparlamentet betonar att de befintliga resurserna måste utnyttjas optimalt för att kunna garantera en hållbar finansiering. Parlamentet understryker att detta mål endast kan nås om kvaliteten på hälso- och sjukvården görs mer genomskådlig än hittills, om medlemsstaterna inför systematiska program för kvalitetssäkring och väl underbyggda behandlingsriktlinjer och om offentliga medel i framtiden endast används för medicinska produkter och tekniker med påvisad nytta. 21. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att anordna ett erfarenhetsutbyte om patientinformation och patienträttigheter, för att man skall kunna komma överens om gemensamma kriterier mellan medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att anta en patientlag eller en patientstadga som bl.a. ger patienterna följande rättigheter: Rätt till adekvat och kvalificerad medicinsk vård genom kvalificerad medicinsk personal. Rätt till begriplig, sakkunnig och adekvat information och rådgivning genom läkaren. Rätt till självbestämmande efter grundlig upplysning. Rätt att få tillgång till behandlingsjournalen och få läsa igenom dokumentationen. Rätt till konfidentiell behandling och skydd av personuppgifter. Rätt att klaga. Rätt att inte bli föremål för observation eller medicinska experiment utan att de på förhand har givit sitt samtycke. 22. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att i högre grad än hittills göra patientorganisationerna delaktiga i politiska beslut om hälso- och sjukvården och att ge dem tillräckligt stöd i deras arbete. 23. Europaparlamentet anser att man för att nå hållbarhets-, tillgänglighets- och kvalitetsmålen för hälso- och sjukvården bl.a. måste upprätta en inre marknad för vårdtjänster och -produkter, som i första hand garanterar allmänt tillgängliga, finansiellt hållbara hälso- och sjukvårdstjänster av hög kvalitet med hänsyn tagen till lönsamheten och den finansiella kapaciteten hos medlemsstaternas system, som garanterar medborgarnas fria rörlighet och tillgång till tjänster i alla unionens länder och som är förenlig med de ovan nämnda principerna för de nationella systemen och inte riskerar medlemsstaternas hälso- och sjukvårdspolitiska mål. 24. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att prioritera kapacitetsutbyggnad och kvalitetssäkring inom långtidsvården. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att a. sörja för en bredare ansvarsfördelning inom långtidsvården genom att tillhandahålla vård i hemmet, inklusive ett system för avlösning för anhörigvårdaren, eller vid lämpliga vårdinrättningar eller genom solidariska försäkringsmekanismer, b. ge äldre personer tillgång till förebyggande behandling, sjukgymnastik, rehabilitering och andra tjänster som så länge som möjligt kan garantera dessa personers oberoende, förbättra deras livskvalitet och förebygga sjukdomar, respektera de äldres rätt att själva RR\ doc 11/21 PE

12 bestämma över behandlingen eftersom detta bevisligen är av stor betydelse även för den mentala rehabiliteringen, c. på ett bättre sätt koppla samman hälso- och sjukvården med långtidsvården för äldre, förstärka forskningen på det geriatriska området för att motverka nivåskillnaderna mellan medlemsstaterna, inrätta geriatriska eller postakuta rehabiliteringsanläggningar utanför sjukhusen, vidta riktade åtgärder för att främja vård i hemmet och skapa hälsooch sjukvårdstjänster som är särskilt inriktade på åldersbetingade sjukdomsmönster, d. fastställa lämpliga vårdstandarder för vård i hemmet och långtidsvårdsinrättningar och genomföra kvalitetskontroller i tillräcklig utsträckning, e. införa egna program för att stödja forskningen inom den palliativa medicinen, f. fullgöra sina åtaganden enligt internationell rätt när det gäller vård av människor med psykiska hälsoproblem och/eller förståndshandikapp och fortsätta sitt arbete för att förbjuda användningen av sängburar som tvångsåtgärd, bestraffning eller för något annat ändamål. 25. Europaparlamentet betonar att utformningen av indikatorer och tolkningen av resultaten måste göras mycket noggrant och skillnaderna mellan hälso- och sjukvårdssystemen beaktas. Parlamentet menar att det är viktigare att utforma indikatorer för att mäta om tillgången till vård är rättvis och om vården är högkvalitativ och effektiv. 26. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att, särskilt med hjälp av handlingsprogrammet för folkhälsan, sörja för att insamlingen av data samordnas och dataunderlaget förbättras så att både medborgare och tjänsteleverantörer får tillgång till information om hälso- och sjukvården och vårdpolitiken i andra medlemsstater via den webbportal om EU:s hälso- och sjukvårdspolitik som nu är under uppbyggnad. 27. Europaparlamentet är oroat över de betydande skillnaderna mellan de nuvarande medlemsstaterna och de flesta av de nya medlemsstaterna när det gäller befolkningens hälsotillstånd samt tillgången till vård, vårdens kvalitet och de resurser som läggs på hälso- och sjukvård och långtidsvård. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att med hjälp av handlingsprogrammet för hälsa och andra lämpliga instrument understödja de nya medlemsstaterna i deras ansträngningar att förbättra sin hälso- och sjukvård och långtidsvård. 28. Europaparlamentet välkomnar slutrapporten från överläggningarna på hög nivå om patientrörlighet och sjukvårdens utveckling i Europeiska unionen. Parlamentet uppmanar kommissionen att på grundval av de 19 framförda rekommendationerna om ett gemensamt agerande på EU-nivå lägga fram konkreta förslag och en tidsplan för att följa dessa rekommendationer. 29. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra en uppföljning av patientrörligheten och redovisa de erfarenheter som hittills gjorts i gränsområdena. 30. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samråd med medlemsstaterna undersöka hur man kan öka patienternas rättssäkerhet på grundval av EG-domstolens rättspraxis när PE /21 RR\ doc

13 det gäller rätten att utnyttja sjukvårdstjänster i en annan medlemsstat och att lägga fram förslag på lämpliga åtgärder i detta avseende. 31. Parlamentet förordar att man inrättar ett nätverk av europeiska referenscenter för sjukdomar som kräver särskilda resurser eller fackkunskaper. Parlamentet uppmanar kommissionen att göra en inventering av möjliga referenscenter och att lägga fram ett förslag om hur sådana framtida EU-center skall väljas ut, auktoriseras och finansieras. 32. Parlamentet anser att kommissionen bör möjliggöra ett utbyte av erforderlig information för ett bättre gemensamt utnyttjande av ledig kapacitet i gränsområdena eller vid kapacitetsbrist, och föreslå tydliga och genomskådliga rambestämmelser för gränsöverskridande köp av vårdtjänster, med regler i fråga om tillgång, kvalitet och kostnader. 33. Europaparlamentet betonar att telematiken kan ge ett viktigt bidrag till kvalitets- och effektivitetsförbättring. Parlamentet konstaterar att medlemsstaterna hittills endast har börjat utnyttja denna möjlighet. Parlamentet uppmanar kommissionen att intensifiera sina ansträngningar och sörja för en bättre samordning av de nuvarande initiativen och programmen. 34. Europaparlamentet understryker att medlemsstaterna i högre grad måste pröva de medicinska och medicintekniska framstegens nytta i verksamheten och deras lönsamhet. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheten att skapa nätverk och samordning av medlemsstaternas utvärderingar av medicinsk teknologi och medicinska riktlinjer. 35. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ta tillräcklig hänsyn till de kvinnospecifika aspekterna i alla hälsorelaterade åtgärder. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny rapport om kvinnornas hälsosituation i Europeiska unionen. 36. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna till nära samarbete när väntelistorna är långa och det inte finns någon identisk eller lika effektiv behandling för patienten att tillgå inom rimlig tid i hemlandet (också i fråga om sjukhusvård) för att man ändå skall kunna garantera en hög nivå på hälso- och sjukvården och den sociala tryggheten för alla medborgare i Europeiska unionen, utan att åsidosätta subsidiaritetsprincipen, jämvikten i de nationella systemen och den finansiella jämvikten. 37. Europaparlamentet konstaterar att EU-lagstiftningen för den inre marknaden får eller hotar att få allt större inverkan på hälso- och sjukvårdsområdet, trots att denna lagstiftning inte har införts med vårdsektorns särdrag och behov i åtanke. Detta kan leda till att de nationella myndigheterna förlorar inflytande i fråga om tillgänglighet, likabehandling och kvalitet, i synnerhet då privata parter (bl.a. försäkringsbolag) är delaktiga i genomförandet. 38. Europaparlamentet varnar för ett uteslutande individuellt tillvägagångssätt i fråga om patientrörlighet och tillhandahållande av gränsöverskridande hälso- och sjukvård, vilket nu på grundval av avgöranden från EG-domstolen införs i Europeiska kommissionens förslag till direktiv om en inre marknad för tjänster. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram bredare och mer välavvägda förslag för att bättre skydda de nationella RR\ doc 13/21 PE

14 hälso- och sjukvårdssystemen mot de eventuella negativa effekterna av reglerna för den inre marknaden, så att systemens sociala och solidariska karaktär inte skadas ytterligare. 39. Europaparlamentet anser att för att bättre kunna skydda patienternas rättigheter måste man fastställa tydligare kriterier på EU-nivå för att säkerställa hälso- och sjukvårdens kvalitet, tillgänglighet och överkomlighet för patienten. 40. Europaparlamentet konstaterar att efterfrågan på gränsöverskridande vård visserligen inte är särskilt omfattande, men för vissa grupper och regioner blir den allt viktigare. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillsammans med försäkringsgivare och dem som erbjuder vård, patientorganisationer och andra berörda parter träffa praktiska överenskommelser så att det finns ett visst handlingsutrymme för att finna regionspecifika lösningar 41. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, med slutrapporten från överläggningarna på hög nivå om patientrörlighet och sjukvårdens utveckling i Europeiska unionen som förebild, närmare undersöka vilken inverkan reglerna för den europeiska inre marknaden har på medlemsstaternas hälso- och sjukvårdspolitik. Parlamentet uppmanar även kommissionen att utforma en permanent mekanism på EU-nivå för att stödja europeiskt samarbete på hälso- och sjukvårdsområdet och för att övervaka EU-lagstiftningens inverkan på de nationella hälso- och sjukvårdssystemen. 42. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, kommittén för socialt skydd samt medlemsstaternas parlament. PE /21 RR\ doc

15 MOTIVERING 1. Inledning Kommissionens meddelande En samordnad strategi för att modernisera social trygghet från 1999 uppställde som ett av huvudmålen för ett förstärkt samarbete mellan medlemsstaterna att garantera en hälso- och sjukvård av hög kvalitet som är finansiellt hållbar. I juni 2001 gav Europeiska rådet i Göteborg i uppdrag till kommissionen och rådet att utarbeta en första rapport med riktlinjer för hälso- och sjukvården och äldreomsorgen. I kommissionens meddelande Hälso- och sjukvårdens och äldreomsorgens framtid från december 2001 undersökte kommissionen de demografiska, tekniska och finansiella tendenserna på detta område och kom till slutsatsen att hälso- och sjukvården och långtidsvården i Europeiska unionen står inför utmaningen att samtidigt förverkliga tre mål: Tillgänglighet för alla oavsett inkomster eller förmögenhet. Vård av god kvalitet. Finansiell hållbarhet i vårdsystemen. Dessa tre övergripande mål godkändes av rådet i en första rapport om riktlinjerna för hälsooch sjukvård och äldreomsorg till Europeiska rådet i Barcelona, och senare också av Europaparlamentet, varvid båda underströk att alla hälso- och sjukvårdssystem i EU bygger på principerna om solidaritet, rättvisa och allmängiltighet. Europeiska rådet i Barcelona uppmanade kommissionen och rådet att undersöka frågorna om tillgänglighet, kvalitet och finansiell hållbarhet noggrannare. I detta syfte lämnades en enkät till medlemsstaterna. Svaren lades till grund för den gemensamma rapporten Hälso- och sjukvård och äldreomsorg: Stöd till de nationella strategierna för säkerställande av en hög nivå av social trygghet, som antogs vid toppmötet våren Tvärtemot parlamentets uppmaning beslutade dock Europeiska rådet varken att i princip tillämpa den öppna samordningsmetoden eller att införa en konkret tidsplan för att i tid till toppmötet våren 2004 enas om de gemensamma målen och indikatorerna för det framtida samarbetet. Kommissionen sköt också upp meddelandet med konkreta förslag för fortsatt samarbete, som ursprungligen var planerat till hösten 2003, till våren 2004 eftersom kommissionen menade att man måste invänta resultaten från regeringskonferensen om den europeiska författningen och slutsatserna från högnivågruppen för reflektion om patientrörlighet samt hälso- och sjukvårdens utveckling i EU. Reflektionsprocessen inleddes på grundval av slutsatserna från rådet (hälso- och sjukvård) den 26 juni Eftersom vårdsystemen och medlemsstaternas vårdpolitik knyts allt tätare samman i EU bör vissa vårdfrågor av gränsöverskridande betydelse diskuteras utan att det inkräktar på medlemsstaternas behörighetsområden. Särskilt domstolens rättspraxis om ersättning av kostnader för läkartjänster som tillhandahålls i en annan medlemsstat har ökat pressen att vidta åtgärder. 2. Kommissionens meddelande Kommissionen ger en översikt över de nationella strategier och instrument som medlemsstaterna infört för att möta de utmaningar som de alla står inför på grund av tekniska, samhälleliga och demografiska förändringar som berör hälso- och sjukvården och långtidsvården. RR\ doc 15/21 PE

16 Tillgång till hälso- och sjukvård och långtidsvård Till följd av att vårdkostnaderna har stigit har medlemsstaterna tenderat att höja den andel av kostnaderna som patienterna ska betala, antingen direkt genom införande av nya avgifter eller egenavgifter för tjänster, eller indirekt genom att minska antalet tjänster som täcks av försäkringen. De olika formerna av egenavgift innebär en risk för att sårbara grupper inte kommer att ha råd att betala dessa avgifter och därför inte kan eller är villiga att få tillgång till lämplig hälso- och sjukvård, vilket medför en risk för social marginalisering. Många medlemsstater har infört eller föreslagit olika indikatorer för övervakning av tillgången på vård. Med dessa indikatorer vill man mäta skillnader i effektivitet, utbud och resultat. I många länder har man väntelistor för olika behandlingar, men längden på dem varierar betydligt beroende på system. Länder med försäkringsbaserad hälso- och sjukvård verkar ha mindre problem med väntelistor. Långtidsvård består av hjälp till personer som inte klarar sig själva och därför är beroende av andra i sitt dagliga liv. Sådan långtidsvård förutsätter inte nödvändigtvis medicinsk utbildning, varför det fortfarande i första hand är de anhöriga som ansvarar för denna vård. Långtidsvården täcks i dag i medlemsstaterna av olika mekanismer för social trygghet. I en del länder finns fortfarande den mest grundläggande formen av social trygghet, enligt vilken familjen bär det största ansvaret för långtidsvård, medan systemet ingriper först när familjen inte längre kan ge denna omsorg. Allt fler länder går över till en bredare ansvarsfördelning. Detta kan uppnås genom att vårdtjänster ges direkt i hemmet eller vid en vårdinrättning eller genom försäkringsmekanismer (lagbunden sjukförsäkring eller särskild sjukvårdsförsäkring som i Tyskland och Luxemburg). Långtidsvård kan ges i olika former: förutom vård med hjälp av anhöriga kan professionell vård ges i hemmet, i dagcentra, vid särskilda vårdinrättningar eller på sjukhus. Alla länder har en infrastruktur för professionell långtidsvård, men betydelsen av dessa institutioner varierar beroende på familjens roll, mekanismerna för social trygghet och utbudet av vårdtjänster och vårdinrättningar. Kvaliteten på hälso- och sjukvården och långtidsvården Alla medlemsstater strävar efter högre kvalitet i organisationen och tillhandahållandet av hälso- och sjukvård och långtidsvård. Bland de använda kriterierna bör man skilja mellan strukturella kvalitetskriterier (personal och utrustning), processkvalitetskriterier (tjänstens verksamhet) och resultatkriterier (överlevnadstal på lång sikt eller komplikationer). Åtminstone för institutionsvården finns det nästan överallt rättsligt bindande kvalitetskriterier. I fråga om processkvalitetskriterierna går de hälso- och sjukvårdsverksamma efter normer och riktlinjer som fastställts av medicinska sammanslutningar och andra organ. Riktlinjer för terapier och andra förfaranden är bara bindande i ett fåtal länder. Det ökade intresset för kvalitetsfrågor har lett till att medlemsstaterna har inrättat särskilda institutioner eller organ med ansvar för att främja kvalitetsarbete, utföra bedömningar och utforma riktlinjer eller ackrediteringssystem. Inom långtidsvården har de flesta medlemsstater bara en del nationella kvalitetsstandarder som kan vara rättsligt bindande eller enbart rekommendationer. Inom institutionsvården finns det t.ex. övervägande strukturella kvalitetskriterier (personalens kompetens, byggnormer etc.). PE /21 RR\ doc

17 Dessutom saknas det ofta lämpliga kvalitetsindikatorer och kvalitetskontroll. I många medlemsstater tycks det också finnas kvalitetsproblem på grund av personalbrist, hög personalomsättning och ökande arbetsbelastning. Hållbar finansiering av hälso- och sjukvård och långtidsvård Hälso- och sjukvårdssystemen i EU finansieras på mycket olika sätt, i linje med de olika modeller som används för uppbyggnaden av hälso- och sjukvårdssystemen 1. I allmänhet tenderar hälso- och sjukvårdssystemen i EU att vara blandsystem bestående av offentlig finansiering med inslag av privat finansiering. De flesta, men inte alla, systemen omfattar (obligatorisk) sjukförsäkring, och nästan alla finansieras delvis direkt med allmänna skattemedel. Alla system har vissa element av användaravgifter för patienter. Medlemsstaterna har slagit in på olika vägar när det gäller sjukvårdskostnader och den policy de valt för att hantera situationen. I många medlemsstater väcker den snabba kostnadsökningen oro (Belgien, Frankrike, Italien, Luxemburg, Portugal och Tyskland) eftersom den påverkar de offentliga finanserna negativt. I andra medlemsstater är dessa kostnadsökningar ett resultat av politiska åtgärder med det uttryckliga målet att öka anslagen till hälso- och sjukvården för att förbättra dess kvalitet (Danmark, Förenade kungariket och Irland). I några länder, t.ex. Spanien, är kostnadsnivån relativt stabil. Alla medlemsstater använder i allt högre grad olika mekanismer för kostnadsövervakning, t.ex. användaravgifter som bidrar till kostnaderna för sjukhusvistelse, läkarbesök eller läkemedel, särskilda avtal för läkemedel (maximala utgiftsnivåer, användning av generiska produkter) eller avtal mellan dem som upphandlar sjukvårdstjänster och tjänsteleverantörer (fastställda årsbudgetar eller case-mix-system för sjukhus). Situationen när det gäller finansiering av långtidsvården i EU är ännu svårare att kategorisera än systemen för hälso- och sjukvård, eftersom den långtidsvård som tillhandahålls inom sjukvårdssystemet ofta är svår att skilja från mera traditionella sjukvårdsinsatser. I vissa medlemsstater har man omvårdnadsförsäkringssystem, och liknande system utvecklas för närvarande även i andra länder. Medlemsstaterna ser befolkningens åldrande som den svåraste utmaningen för finansieringen av långtidsvården. För det första kommer åldrandet att leda till ett större antal äldre och mycket äldre personer. För det andra är långtidsvården en mycket arbetsintensiv sektor. Några medlemsstater har påpekat att sektorn sannolikt kommer att drabbas av akut brist på arbetskraft. 3. Slutsatser I kommissionens meddelande erkänns giltigheten av de tre övergripande målen tillgänglighet, kvalitet och hållbar finansiering som grundval för de nationella strategierna för modernisering av hälso- och sjukvård och långtidsvård. Det framhålls också att det på detta område är önskvärt med ett närmare och strukturerat samarbete mellan medlemsstaterna, dvs. utbyte av information och erfarenheter samt fastställande av goda nationella lösningar. Detta gäller särskilt med tanke på patienternas allt större rörlighet över gränserna och utvidgningen. 1 Se bilaga II till kommissionens meddelande Hälso- och sjukvårdens och äldreomsorgens framtid: att garantera tillgänglighet, kvalitet och finansiell hållbarhet, KOM(2001) 723. RR\ doc 17/21 PE

18 Föredraganden kräver därför att kommissionen våren 2004 lägger fram förslag om fortsatta åtgärder, att rådet vid Europeiska rådet i juni 2004 fattar ett principbeslut om användning av den öppna samordningsmetoden och fastställer en konkret tidsplan och att medlemsstaterna fastställer gemensamma mål och indikatorer i tid till Europeiska rådets möte våren PE /21 RR\ doc

19 11 december 2003 YTTRANDE FRÅN UTSKOTTET FÖR KVINNORS RÄTTIGHETER OCH JÄMSTÄLLDHETSFRÅGOR till utskottet för sysselsättning och sociala frågor över meddelandet från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén om förslaget till en gemensam rapport om hälso- och sjukvård och äldreomsorg: Stöd till de nationella strategierna för säkerställande av en hög nivå av social trygghet (KOM(2002) 774 C5-0408/ /2134(INI)) Föredragande: Marialiese Flemming ÄRENDETS GÅNG Vid utskottssammanträdet den 11 juni 2003 utsåg utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor Marialiese Flemming till föredragande. Vid utskottssammanträdena den 4, 26 och 27 november 2003 behandlade utskottet förslaget till yttrande. Vid det sistnämnda sammanträdet godkände utskottet nedanstående förslag med 18 röster för och 1 nedlagd röst. Följande ledamöter var närvarande vid omröstningen: Anna Karamanou (ordförande), Marianne Eriksson och Olga Zrihen Zaari (vice ordförande), Marialiese Flemming (föredragande), Regina Bastos, Armonia Bordes, Geneviève Fraisse, Fiorella Ghilardotti, Catherine Guy-Quint (suppleant för Marie-Hélène Gillig i enlighet med artikel i arbetsordningen), Koldo Gorostiaga Atxalandabaso, Lissy Gröner, Mary Honeyball, Rodi Kratsa-Tsagaropoulou, Thomas Mann, Miet Smet, Patsy Sörensen, Joke Swiebel, Elena Valenciano Martínez-Orozco, Anne E.M. Van Lancker (suppleant för Christa Prets) och Sabine Zissener. RR\ doc 19/21 PE

20 SLUTSATSER Utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor uppmanar utskottet för sysselsättning och sociala frågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag: 1. Europaparlamentet håller med kommissionen om att de mål som skall prioriteras är att vården skall vara tillgänglig och av god kvalitet samt att systemen för hälsovård och långtidsvård skall kunna finansieras på lång sikt. 2. Europaparlamentet framhåller att det är en stor prestation att den förväntade livslängden kraftigt ökat under de gångna femtio åren och ytterligare väntas stiga i framtiden. 3. Europaparlamentet betonar att yrkesarbetande kvinnor ofta har en dubbel börda att bära till följd av att de både sköter sina arbeten och vårdar och tar hand om sina anhöriga. 4. Europaparlamentet erkänner de utmaningar som bl.a. den ökande medellivslängden innebär för systemen för hälsovård och långtidsvård. 5. Europaparlamentet framhåller att privat omsorgsarbete merendels sköts av kvinnor och att vården och omhändertagandet av vårdbehövande personer är förenat med belastningar av fysisk och psykisk karaktär. 6. Europaparlamentet framhåller särskilt att kvinnorna inom EU enligt en utredning från 2000 svarar för 63 procent av personerna i åldersgruppen år och 72 procent av personerna i åldersgruppen över 85 år och att problemen med hälsovårdstjänster och långtidsvård på lång sikt framför allt berör kvinnor i deras egenskap av att vara vårdare eller vårdtagare. 7. Europaparlamentet betonar att kvinnor ännu upp i hög ålder vårdar andra och således ger ett viktigt bidrag till att upprätthålla ett socialt hälsovårdssystem. 8. Europaparlamentet beklagar att regeringarna för det mesta vill att folk skall ordna med privata vårdförsäkringar, men de vidtar inga effektiva åtgärder för att löneklyftan mellan män och kvinnor skall minska och gör inte heller något för att få bort den brist på jämställdhet som yppar sig i premierna till privata sjukförsäkringar. 9. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna till ökade insatser inom följande områden för att de ovannämnda målen för systemen för hälsovård och långtidsvård skall kunna nås: utveckling av förebyggande strategier, som skall göra det möjligt för äldre människor, av vilka merparten är kvinnor, att i hög ålder ha ett aktivt, sunt och självständigt liv; hit hör bl. a. rätten till arbete och bildning också efter uppnådd lagstadgad pensionsålder, garantier för att äldre människor obegränsat och på likvärdiga villkor skall ha tillgång till hälsovård och långtidsvård; hit hör framför allt att äldre skall ha tillgång till nya behandlingsmetoder och läkemedel på samma villkor som yngre samt att äldre kvinnor PE /21 RR\ doc

21 skall ha tillgång till sådana behandlingsmetoder och läkemedel som är lämpliga för dem, garantier för vård av god kvalitet genom att det anställs och utbildas flera inom den kvalificerade medicinska och psykologiskt utbildade personalen, både inom sjukvård och hälsovård; framför allt måste det ses till att utbildningen inom alla vårdyrken i medlemsstaterna uppfyller höga kvalitetskriterier, bland annat för att yrkena inom branschen skall fås att framstå som mera attraktiva, framför allt genom en adekvat lönesättning, fler alternativa geriatriska eller postakuta kliniker för rehabilitering utanför sjukhus, en heltäckande utbyggnad av sjukvård i hemmet, så att äldre människor så länge som möjligt kan bo kvar i sin hemvana miljö, vilket dels är en fråga om social medmänsklighet och dels kan bli billigare än vistelse på vårdhem. De som utför detta vårdarbete, till största delen kvinnor, bör få stöd och vägledning genom särskilda åtgärder, till exempel i form av skattelättnader, rättigheter till pension och socialförsäkring, samt rätt till ledighet för vård av anhörig, garantier för att äldre människor inte diskrimineras ekonomiskt genom att det införs ett jämlikt och rättvist försäkringssystem där var och en, oavsett ålder eller hälsotillstånd, har rätt till att få en försäkring och vara försäkrad, garantier för att sjukvårds- och hälsovårdssystemen skall kunna finansieras på lång sikt, genom skäliga ekonomiska bidrag från läkemedelsindustrins, handelns, apotekarnas, läkarnas samt de försäkrade personernas sida, varvid man också bör gynna kostnadsbegränsande faktorer såsom fasta pris på läkemedel, användning av generiska produkter hellre än märkesläkemedel och reformer för att resurserna inom hälso- och sjukvården bättre skall komma till användning. 10. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vid utvecklingen av förebyggande strategier ägna kvinnorna särskild uppmärksamhet och öppna möjligheter för erbjudanden ur strukturfonderna samt rätten till arbete och bildning även efter uppnådd pensionsålder. Parlamentet manar ytterligare till kamp mot våldet mot äldre kvinnor och fattigdomen bland dem och kräver dessutom en tryggad tillgång till ny teknik, vilket bör kompletteras genom sådana EU-program som programmet för livslångt lärande eller e-learning. RR\ doc 21/21 PE