Maglarp 28:20 och 23:1

Transkript

1 UV RAPPORT 2013:79 ARKEOLOGISK UTREDNING 2013 Maglarp 28:20 och 23:1 Förhistoriska spår utmed Albäckens lopp Skåne, Trelleborgs kommun, Maglarps socken, Maglarp 28:20 och 23:1, fornlämning Maglarp 11, 13, 32 och Adam Bolander

2

3 UV RAPPORT 2013:79 ARKEOLOGISK UTREDNING 2013 Maglarp 28:20 och 23:1 Förhistoriska spår utmed Albäckens lopp Skåne, Trelleborgs kommun, Maglarps socken, Maglarp 28:20 och 23:1, fornlämning Maglarp 11, 13, 32 och Dnr Adam Bolander

4 Riksantikvarieämbetet, Arkeologiska uppdragsverksamheten (UV Syd) Odlarevägen Lund Tel.: Fax: e-post: uvsyd@raa.se e-post: fornamn.efternamn@raa.se Riksantikvarieämbetet UV Rapport 2013:79 Kartor ur allmänt kartmaterial, Lantmäteriet Gävle Medgivande I 2012/0744. Kartor är godkända från sekretessynpunkt för spridning. Bildredigering Henrik Pihl Layout Henrik Pihl Omslag Albäckens meandrande lopp genom delområde D, sett från norr. Foto: Adam Bolander. Tryck/utskrift Elanders Sverige AB, 2013

5 Innehåll Resultatsammanfattning 5 Bakgrund 6 Naturgeografiska förutsättningar 6 Syfte och frågeställning 7 Metod och genomförande 7 Resultat 8 Resultat av arkivstudie 8 Tidigare utförda undersökningar 15 Resultat av kartstudie 16 Resultat av fältbesiktning och inventering 23 Förslag till åtgärder 28 Det uppdragsarkeologiska systemet 29 Referenser 30 Administrativa uppgifter 32 Bilagor Bilaga 1. Detaljplan 33

6 Svalöv Landskrona V Ringsjön Häljarp Ö Rings Saxån Eslöv Lundåkrabukten Kävlinge Löddeköpinge Lödde å Kävlingeån Bjärred Lund S Sandby Krankesjön Lommabukten Lomma Dalby Staffanstorp Malmö Genarp Bara Bunkeflostrand Oxie Yddingesjön Svedala Vellinge Sege å Börringesjön Skurup Skanör Falsterbo Ljunghusen Höllviken Kämpingebukten Trelleborg Figur 1. Läget för undersökningen markerat på utsnitt ur Översiktskartan,Skåne län. Skala 1: Maglarp 28:20 och 23:1

7 Resultatsammanfattning Trelleborgs kommun avser att detaljplanelägga rubricerade fastigheter för att bland annat anlägga en bensinmack, pendlarparkering, bullervall, ny tillfartsväg och ett våtmarksområde. Exploateringsområdet omfattar cirka 55 hektar. Riksantikvarieämbetet UV Syd har under våren 2013 utfört en arkeologisk utredning steg 1, genom en sammanställning av arkiv- och kartmaterial, samt en fältinventering. Vid fältinventeringen kunde ca hälften av undersökningsområdet undersökas. Övriga delar låg antingen i den sk Albäcksskogen i söder, eller var vid inventeringstillfället bevuxna med gröda. Utifrån förekomst av fynd kunde 10 särskilt intressanta och tidigare okända objekt avgränsas. Flera av dem (objekt 7 10) kringgärdade ett nu uttjänt och övertäckt grustag, vars drift resulterat i upptäckten av en boplats (RAÄ 11). Möjligen utgör de alla delar av ett större och sammanhängande boplatsområde. Fyndmaterialet bestod förutom av flintavslag även av ett slipat yxfragment, en kniv, spånfragment, skrapor och bränd flinta. Från flera av undersökningsområdets delar härrör ett stort antal föremål som ingår i den sällsynt omfattande gårdssamlingen (RAÄ 34) som förvaras på Albäcksborg. Topografin var generellt plan, med endast ett fåtal svaga höjdryggar. Därmed kunde eventuella boplatslägen endast avgränsas genom fyndförekomst, vilket föranleder en viss osäkerhet i avgränsningarna. Det kan inte uteslutas att ytterligare under mark dolda fornlämningar kan finnas även i de delar av undersökningsområdet som saknade koncentrationer av fynd. Exempelvis kan närheten till Maglarps medeltida bytomt betyda att spår efter en järnåldersbebyggelse kan stå att finna inom området. En sådan är ofta svår att lokalisera genom ytinventering av matjorden. Riksantikvarieämbetet UV Syd förordar vidare insatser i form av sökschaktsgrävning (AU2 och FU) inom undersökningsområdet, även inom de delar som inte var möjliga att inventera. Gestaltningen av planerna för området är av exploatören ännu inte helt fastställd. Albäcksskogen avses dock att bevaras, varför det delområdet i händelse av framtida exploatering bör återaktualiseras för eventuell arkeologisk undersökning. Maglarp 28:20 och 23:1 5

8 Bakgrund Trelleborgs kommun avser att upprätta en detaljplan för fastigheterna Maglarp 28:20 och 23:1, sammanlagt omfattande ca 55 hektar. Området planeras till stor del att bli ett naturområde, varvid planteringar och viss terrängmodellering planeras att utföras. Därtill avses en mindre del av området att avsättas för pendlarparkering, bensinmack, bullervall och våtmarksområde (se bilaga 1). Kommunen har för avsikt att i görligaste mån undvika ingrepp i fornlämningar i samband med detaljplaneläggningen. Länsstyrelsen kontaktade Riksantikvarieämbetet UV Syd med en förfrågan om upprättandet av en förenklad undersökningsplan och tillhörande kostnadsberäkning för en arkeologisk utredning steg 1. Dessa sammanställdes av Adam Bolander under vintern 2012/2013. Efter beslut från Länsstyrelsen utfördes arbetet under våren Naturgeografiska förutsättningar Undersökningsområdet (nedan benämnt UO) är beläget i den västra utkanten av Trelleborg och på ett avstånd av ett par hundra meter från strandlinjen. Större delen av UO karaktäriseras precis som det omgivande landskapet av sandberikade åkrar, med endast små topografiska variationer. Den södra delen av UO utgörs däremot av ett populärt rekreationsområde och ett värdefullt naturområde, den så kallade Albäcksskogen, vilken planterades år Skogen består till stor del av barrträd såsom gran, lärkträd, tall och bergtall, men även lövträd som silverpoppel, balsampoppel, knäckepil och korgvide ingår i planteringarna. Inom området finns därtill flera konstgjorda dammar, motionsslingor och gångstigar (fig. 2). Skogsområdet har fortsatt att utvidgas under och 2000-talet då bland annat delar av en avfallstipp tagits i anspråk för att återställas. Direkt norr om skogen finns våtmarksområden som är rester efter de så kallade Rådmarksängarna. Miljön är en viktig biotop för såväl växt- som djurliv. Genom såväl skog som våtmark flyter den så kallade Albäcken, vars lopp delvis blivit uträtat under 1900-talet. Under senare år har däremot ett arbete lagts ned för att åter meandra dess lopp och återställa anslutande våtmarksområden. Ån är näringsrik, till stor del beroende på att dess lopp går genom åkermark som ständigt tillförs näring i såväl naturlig som konstgjord form. Söder om Albäcksområdet övergår karaktären från skog till strandängar, vilka sträcker sig ned mot havsbandet. Här återfinns även den snart 50-åriga golfbanan Fågelviksängar. Väster och norr om Albäcksskogen präglas omgivningarna däremot av det för bygden annars så karaktäristiska fullåkerslandskapet, omfattande större delen av undersökningsområdets areal. I öster återfinns en stor avfallsanläggning, vilken delvis återställts och infogats i Albäcksområdet. 6 Maglarp 28:20 och 23:1

9 Figur 2. I Albäcksskogens mitt återfinns en större anlagd damm som flitigt frekventeras av olika fågelarter. Vy från söder. Foto: Adam Bolander. Syfte och frågeställning Utöver att översiktligt redovisa den kända fornlämningssituationen, utgjordes det huvudsakliga syftet med utredningen även av att påvisa vilka övriga delar av UO som skulle kunna hysa under mark dolda fornlämningar. Arbetet syftade också till att resultera i ett beslutsunderlag för Länsstyrelsens fortsatta handläggande av ärendet enligt 2 kapitlet lag (1988:950) om kulturminnen (KML). Det framtagna materialet avsågs att hålla sådan kvalitet att det skulle kunna användas vid ett eventuellt urval. Metod och genomförande Arkeologisk utredning steg 1 innebär att befintligt underlagsmaterial sammanställs och att en inventering av undersökningsområdet görs i fält. Syftet är att peka ut vilka områden som är känsliga ur fornminnessynpunkt. En genomgång av fornlämningsmiljön har utförts genom en sammanställning av de poster som finns registrerade i Riksantikvarieämbetets fornminnesregistreringssystem (FMIS). Som komplement har använts Riksantikvarieämbetet UV Syds undersökningsregister och i vissa fall även tillgängliga rapporter över utförda undersökningar. Tillgängligt kartmaterial har analyserats i GIS-miljö, i programmen Intrasis Analysis och ArcMap. Bland kartmaterial som använts kan särskilt Maglarp 28:20 och 23:1 7

10 Fastighetskartan, Generalstabskartan, Häradskartan, ett antal historiska kartor (ofta med anknytning till byarnas skifte), jordartskartan, samt Arrhenius fosfatkartering nämnas. Fältbesiktningen utfördes genom att området undersöktes okulärt och alla topografiska avvikelser noterades manuellt på kartmaterial för att användas i den vidare bearbetningen. Därtill noterades även flera praktiska förhållanden som kan vara väsentliga vid eventuell vidare hantering av ärendet i en arkeologisk utredning steg 2. Digitalkamera användes för att belysa områdets generella karaktär och dokumentera särskilt anmärkningsvärda förhållanden. De områden som utgjordes av åkermark genomsöktes även efter synliga fynd i plogytan. Där sådana påträffades skedde en digital inmätning med gps. Fältbesiktningen och inventeringen utfördes och av Adam Bolander och Ola Kronberg, Riksantikvarieämbetet UV Syd, samt praktikant Oskar Spjuth, Lunds universitet. De fynd som uppvisade tydliga spår av bearbetning, det vill säga att de hade en markerad slagbula eller tydlig retusch, samlades in och förvaras tillsvidare hos Riksantikvarieämbetet UV Syd. Resultat Resultat av arkivstudie Kustnära områden har av hävd varit attraktiva, då de erbjudit ett såväl gynnsamt näringsfång som en lämplig plats att slå ned sina bopålar på. Söderslätts synnerligen bördiga jordar har tillsammans med det fiskbemängda havsbandet erbjudit fördelaktiga förutsättningar för hushållens försörjning. De kustnära transportlederna har också varit eftertraktade platser för att manifestera sig i landskapet, exempelvis genom anläggandet av gravmonument. Slättlandskapets intensiva jordbruk med ständigt moderniserade maskinparker med större maskiner och mer djupgående plogar har dock inneburit att en stor del av de fasta fornlämningarna odlats bort. Synliga spår efter förhistorisk aktivitet är således förhållandevis få jämfört med områden med en lägre andel jordbruksmark. Lämningar kan däremot fortfarande finnas bevarade dolda under mark, men identifieras generellt endast vid arkeologiska undersökningar i samband med exploatering. Den kustnära Maglarpstrakten är följaktligen rik på fornlämningar. I de norra och östra delarna finns en påtaglig koncentration av megalitgravar, vilket tyder på en intensiv bosättning under yngre stenålder. På det blyga avståndet av ca 5 km från UO återfinns inte minst det manifesta Döserygg, med ett rikligt bestånd av döstomter, processionsväg och palissadanläggning (Andersson & Wallebom 2010). Bronsålderns bebyggelse tycks i huvudsak ha upptagit andra områden, då gravhögarna från denna tid främst är belägna på de styvare jordarna något längre in från kusten. Järnålderns gravar och bebyggelse finns representerade i såväl kustnära lägen som i inlandet. 8 Maglarp 28:20 och 23:1

11 Västra Tommarp 9:1 Maglarp 44:1 Maglarp 54 Maglarp 14:1 Maglarp 31:1 Maglarp 60 Maglarp 6:1 Maglarp 45:1 Västra Tommarp 6:1 Västra Tommarp 41 Maglarp 34:1 2 Maglarp 55 Maglarp 10:1 Maglarp 28:1 Maglarp 33:1 Maglarp 61 Maglarp 18:1 Maglarp 11:1 Maglarp 46:1 Maglarp 22:1 Maglarp 19:1 Maglarp 47:1 Maglarp 32:1 Maglarp 57 Maglarp 48:1 Maglarp 43:1 Maglarp 56 Maglarp 20:1 Maglarp 13:1 Maglarp 4:1 Trelleborg 14:1 Maglarp 21:1 Maglarp 5:1 Maglarp 40:1 Maglarp 25:1 Registrerade fornlämningar, punkt Registrerade fornlämningar, yta Undersökningsområde Figur 3. Registrerade lämningar i och inom närområdet av UO, på ett underlag av Fastighetskartan. Skala 1: Maglarp 28:20 och 23:1 9

12 Tabell 1. Registrerade lämningar som är belägna inom undersökningsområdet. Fornlämning Typ Datering Anmärkning Antikvarisk bedömning Maglarp 11:1 Boplats Stenålder Fyndplatser Fast fornlämning Maglarp 13:1 Flatmarksgravfält Neo, brå, jäå Delundersökt Fast fornlämning Maglarp 32:1 Fyndplats Förhistorisk Flintyxa Övrig kulturhistorisk lämning Maglarp 46:1 Boplats Förhistorisk Fyndplatser Fast fornlämning Maglarp 47:1 Boplats Förhistorisk Fyndplatser Fast fornlämning Maglarp 48:1 Boplats Förhistorisk Fyndplatser Fast fornlämning Undersökningsområdet berör direkt 6 registrerade fornlämningar (tabell 1), varav Maglarp 13:1 är belägen i den södra begränsningen av området, i Albäcksskogen. Lämningen som även kallas Albäcksbacken består av ett gravfält anlagt på en i nordsydlig riktning löpande moränrygg. Gravfältet ansluter i söder, men utanför UO, till höggravfältet Maglarp 5 (se nedan) och innehåller främst skelettgravar från romersk järnålder, varav flera multipelgravar innehållande mellan 3 5 individer har dokumenterats. Att platsen varit åtråvärd för gravläggningar understryks ytterligare av förekomsten av en senneolitisk dubbelgrav och en urnegrav från yngre bronsålder. Arkeologiska undersökningar i Albäcksbacken har utförts av Folke Hansen (Hansen 1945), C-A Altin 1947, Berta Stjernquist 1967 (Stjernquist 1995) och Bengt Jacobsson ( Jacobsson 1978 & 1984). Caroline Arcini har osteologiskt analyserat 35 skelett från gravar i Albäcksbacken, visande på att de gravlagda männen (26 stycken) var av en ansenlig kroppslängd. Med ett genomsnitt på 178,6 cm visade de sig vara 1,1 cm längre än ett genomsnitt för den danska populationen under yngre romersk järnålder och hela 4,6 cm längre än motsvarande population i äldre romersk järnålder. Noterbart är också att hela 86,7 % av de gravlagda vuxna individerna utgjordes av män (Arcini 1997: 91ff ). Ej undersökta delar av Albäcksbacken återstår än idag, inkorporerade i den befintliga Albäcksskogen. Inom nu aktuellt undersökningsområde återfinns därtill 4 boplatser (11, 46, 47 och 48) som avgränsats genom koncentrationer av fyndförekomster. Merparten av fynden ingår i en omfattande samling som förvaras på gården Albäcksborg (Maglarp 34), omfattande cirka 1000 flint-, sten-, keramik-, benoch metallföremål. Fynden har insamlats från gårdens ägor från år 1922 och en bit in i 1970-tal. Maglarp 32 utgör därtill en fyndplats för en 26 cm lång tunnackig flintyxa. Tilläggas bör att RAÄ 11 avgränsats efter iakttagelser i samband med driften av ett grustag, där man i kanterna kunnat beskåda gropar med svart jord. I en av dessa noterades skörbrända stenar och en flintyxa. Ytterligare fynd från RAÄ 11 ingår även i ovannämnda samling, RAÄ 34. Grustagets omfattning är tydlig på ett flygfoto från år 1940 (fig. 4). Utifrån skalan kan beräknas att det vid tiden för fotot hade tagits cirka kvadratmeter i anspråk för verksamheten. Inom begränsningen får förmodas att inget eller litet av antikvariskt intresse finns bevarat, medan det i och utanför dess begränsning bör finnas större utsikter att finna bevarade lämningar. 10 Maglarp 28:20 och 23:1

13 Figur 4. Flygfoto över undersökningsområdet, daterat Skala 1: Maglarp 28:20 och 23:1 11

14 Skegrie 32:1 Bodarp 4:1 Hammarlöv 44:1 Hammarlöv 49:1 Hammarlöv 45:1 Hammarlöv 25:1 Hammarlöv 2:1 4 Skegrie 47 Skegrie 6:1 Hammarlöv 32:1 2 Hammarlöv 28:1 Skegrie 31:1 Bodarp 12:1 2 Skegrie 45 Bodarp 23:1 Skegrie 42 Skegrie 35:1 Skegrie 5:1 Skegrie 51 Bodarp 6:1 Skegrie 2:3 Skegrie 53 Skegrie 54 Hammarlöv 27:1 Skegrie 2:1 2 Skegrie 25:1 Västra Tommarp 25:1 Skegrie 39:1 Skegrie 26:1 Skegrie 37:1 Västra Tommarp 23:1 Skegrie 20:1 Hammarlöv 3:2 Västra Tommarp 1:1 2 Hammarlöv 50 Skegrie 4:1 Skegrie 36:1 Skegrie 49 Skegrie 50 Skegrie 15:1 Västra Tommarp 27:1 Västra Tommarp 17:1 Skegrie 11:1 Skegrie 8:1 Västra Tommarp 22:1 Västra Tommarp 22:1 2 Skegrie 21:1 Skegrie 23:1 Västra Tommarp 18:2 Västra Tommarp 18:1 Västra Tommarp 39 Västra Tommarp 40 Skegrie 22:1 Skegrie 19:2 Västra Tommarp 21:1 Skegrie 38:1 Skegrie 18:1 Skegrie 17:1 Västra Tommarp 8:1 Västra Tommarp 28:1 Skegrie 24:1 Västra Tommarp 5:1 Västra Tommarp 19:1 Västra Tommarp 30:1 Västra Tommarp 9:1 Maglarp 30:1 Maglarp 6:1 Maglarp 44:1 Västra Tommarp 6:1 Maglarp 54 Maglarp 14:1 Maglarp 60 Maglarp 45:1 Västra Tommarp 41 Maglarp 34:1 Maglarp 28:1 Maglarp 34:2 Maglarp 33:1 Västra Tommarp 42 Maglarp 61 Västra Tommarp 38:1 Maglarp 10:1 Maglarp 18:1 Maglarp 46:1 Maglarp 11:1 Västra Tommarp 7:1 Maglarp 59 Maglarp 58 Maglarp 22:1 Maglarp 29:1 Maglarp 47:1 Maglarp 27:1 Maglarp 32:1 Maglarp 57 Maglarp 48:1 Maglarp 2:1 Maglarp 42:1 Maglarp 43:1 Maglarp 21:1 Maglarp 56 Maglarp 20:1 Maglarp 13:1 Maglarp 5:1 Maglarp 4:1 Trelleborg 14:1 Maglarp 9:1 Maglarp 25:1 Maglarp 40:1 Maglarp 3:1 3 Registrerade fornlämningar, punkt Registrerade fornlämningar, yta Undersökningsområde Figur 5. Registrerade lämningar som är belägna i anslutning till och inom en radie av 1.5 km från undersökningsområdets mitt, på ett underlag av Fastighetskartan. Skala 1: Maglarp 28:20 och 23:1

15 Tabell 2. Registrerade lämningar belägna i anslutning till och inom en radie av 1,5 km från undersökningsområdets mitt. Fornlämning Typ Datering Anmärkning Antikvarisk bedömning Maglarp 4:1 Minnesmärke 1900-tal Minnessten över Albäcksskogens grundare Övrig kulturhistorisk lämning Maglarp 5:1 Gravfält Järnålder (?) Högar och stensättningar Fast fornlämning Maglarp 6:1 Grav- / boplatsområde Förhistorisk Flatmarksgravar, gropar mm Fast fornlämning Maglarp 10:1 Boplats Stenålder/medeltid Bl.a. kulturlagerbildningar. Fast fornlämning Maglarp 14:1 Bytomt Medeltid Maglarps gamla bytomt Bevakningsobjekt Maglarp 18:1 Boplats Stenålder Ytinventerad Fast fornlämning Maglarp 19:1 Boplats Stenålder Tunnackig flintyxa + avslag/avfall Fast fornlämning Maglarp 20:1 Fyndplats Neolitikum 17 cm lång slipad flintyxa Undersökt och borttagen Maglarp 21:1 Fyndsamling Stenålder 20-tal flintföremål, bl.a. bergartsyxa Övrig kulturhistorisk lämning Maglarp 22:1 Boplats Stenålder Skära, slipad flintyxa, skrapor mm Fast fornlämning Maglarp 25:1 Fyndplats Oklar Guldten Övrig kulturhistorisk lämning Maglarp 27 Boplats Förhistorisk Ytinventerad Fast fornlämning Maglarp 28:1 Kvarn Eftermedeltid Stubbamölla, omnämnd 1617, raserad 1909 Maglarp 29:1 Kvarn Kvarn, holländsk typ Uppgift om Övrig kulturhistorisk lämning Maglarp 31:1 Fyndsamling Stenålder Bl.a. yxa, 2 dolkar, knackstenar i flinta Övrig kulturhistorisk lämning Maglarp 33:1 Fyndplats Neolitikum 18 cm lång tjocknackig flintyxa Övrig kulturhistorisk lämning Maglarp 34:1 Fyndsamling Stenålder Ca 1000 föremål, merparten meso o neo Övrig kulturhistorisk lämning Maglarp 34:2 Vägmärke Nyare tid Väghållningsmärke Övrig kulturhistorisk lämning Maglarp 40:1 Fyndplats Neolitikum 2 st tunnbladiga slipade flintyxor Övrig kulturhistorisk lämning Maglarp 42:1 Fyndplats Neolitikum 1 hålslipad flintyxa, LUHM Övrig kulturhistorisk lämning Maglarp 43:1 Fyndplats Äldre bronsålder Svärdsknapp till bronssvärd. LUHM Övrig kulturhistorisk lämning Maglarp 44:1 Boplats Förhistorisk Fyndkoncentration tillhörande RAÄ 34 Fast fornlämning Maglarp 45:1 Boplats Förhistorisk Stolphål, gropar. Fyndkoncentration tillhörande RAÄ 34 Övrig kulturhistorisk lämning Maglarp 54 Boplats Förhistorisk Gropar, stolphål + stensamling Fast fornlämning Maglarp 55 Boplats Oklar Gropar + grophus/källare Fast fornlämning Maglarp 56 Fyndplats Stenålder Bl.a. slipad flintyxa, skrapor mm Undersökt och borttagen Maglarp 57 Boplats Yngre järnålder 1 treskeppigt hus + grophus Undersökt och borttagen Maglarp 59 Hög Bronsålder järnålder Överplöjd Fast fornlämning Maglarp 60 Fyndplats Oklar Fyndplats för 2 mynt, funna i fattigstocken i Maglarp gamla kyrka vid restaurering Övrig kulturhistorisk lämning Maglarp 61 Boplats Oklar 4 otydliga stolphål Undersökt och borttagen Skegrie 3:1 Sammanförda lämningar Oklar Hällkistor i hög Fast fornlämning Skegrie 17:1 Fyndplats Oklar Slipsten, 38 x 10 x 7 cm Övrig kulturhistorisk lämning Skegrie 18:1 Fyndplats Förhistorisk Ca 50 flintföremål: yxor, mejslar, skäror mm Övrig kulturhistorisk lämning Skegrie 19:1 Vägmärke Nyare tid Väghållningssten Övrig kulturhistorisk lämning Skegrie 19:2 Vägmärke Nyare tid Väghållningssten Övrig kulturhistorisk lämning Skegrie 24:1 Boplats Stenålder Rikligt av ytfunna flintföremål Fast fornlämning Skegrie 33:1 Fornlämningsliknande bildning Oklar Övertorvad bilding med odlingsstenar Övrig kulturhistorisk lämning Skegrie 38:1 Boplats Förhistorisk Ytinventerad Fast fornlämning Trelleborg 14:1 Gränsmärke Eftermedeltid Milsten Övrig kulturhistorisk lämning V Tommarp 5:1 Flatmarksgrav Förhistorisk Flera. Rest av gravfält (?) Fast fornlämning V Tommarp 6:1 Grav Brå jäå Rest sten Fast fornlämning V Tommarp 8:1 Fyndplats Stenålder Flintfynd, tunnackig yxa Övrig kulturhistorisk lämning V Tommarp 9:1 Fyndplats Förhistorisk Flintfynd, skärverktyg 7,5 cm Övrig kulturhistorisk lämning V Tommarp 10:1 Fyndplats Stenålder Flintyxa + flera knackstenar Övrig kulturhistorisk lämning V Tommarp 19:1 Fyndsamling Stenålder Flera flintyxor mm Övrig kulturhistorisk lämning V Tommarp 20:1 Boplats Förhistorisk Ytinventerad Fast fornlämning V Tommarp 21:1 Boplats Oklar Sotfläck och avfallsgrop Övrig kulturhistorisk lämning V Tommarp 28:1 Bytomt Medeltid Ståstorps gamla bytomt Bevakningsobjekt Maglarp 28:20 och 23:1 13

16 Fornlämning Typ Datering Anmärkning Antikvarisk bedömning V Tommarp 30:1 Flatmarksgrav Förhistorisk Flera. Rest av gravfält (?) Fast fornlämning V Tommarp 38:1 Boplats Förhistorisk Oklar Övrig kulturhistorisk lämning V Tommarp 41 Boplats Förhistorisk Rikligt med anläggningar Fast fornlämning V Tommarp 42 Boplats Förhistorisk Rikligt med anläggningar Övrig kulturhistorisk lämning Inom en radie av 1,5 km från undersökningsområdets mitt finns sammanlagt 58 registrerade poster av antikvariskt intresse i Riksantikvarieämbetets fornminnesregister (FMIS) (tabell 2). Av dessa utgör 24 fasta fornlämningar och 2 bevakningsobjekt. Den mest talrika posten består av fyndplatser och fyndsamlingar, uppgående till 19 stycken. Boplatserna kan räknas till ett antal av 22 stycken, varav 9 helt eller delvis undersökts och resterande endast avgränsats genom den omfattande ytinventering som genomfördes i samband med etablerandet av Riksantikvarieämbetets fornminnesregistrering (FMIS). Gravlämningar uppgår till 8 stycken, varav 4 kan betraktas som regelrätta gravfält. Av dessa kan höggravfältet Maglarp 5 vara särskilt värt att framhålla. Det ansluter i norr till ovan beskrivna Maglarp 13. Maglarp 5 består av ett 80-tal flacka högar, vilka i äldre tider omfattat ett avsevärt större antal. Åtta gravhögar undersöktes redan på 1800-talet av Nils- Gustav Bruzelius, varefter Folke Hansen 1941 lät undersöka ytterligare 5 gravar (Hansen 1945). Resultaten visar att gravhögarna kan dateras till folkvandringstid, men dessförinnan har det på platsen funnits skelett- och brandgravar under flat mark, daterade till förromersk och romersk järnålder. Det kunde också konstateras att bevaringsförhållandena var något sämre än för RAÄ 13. Maglarp 6:1 är beläget ca 300 m norr om UO, på en låg gruskulle, där flera flatmarksgravar med bevarade skelett påträffats. Därtill har det även framkommit anläggningar av boplatskaraktär på platsen. Alldeles i anslutning återfinns Västra Tommarp 5:1 och 30:1 där det enligt uppgift påträffats flera skelettbegravningar i grusberikade höjdryggar. Möjligen kan de utgöra rester efter ett större flatmarksgravfält. För Västra Tommarp 6:1 finns dokumenterat en gravlämning som markeras av en stående rest sten. Ytterligare gravlämningar finns noterade för Skegrie 3:1 som utgör flera hällkistor i en ca m stor hög. I anslutning till dem har talrika flintföremål plöjts fram, däribland yxor, dolkskaft, mejsel och spjutspets. Vidare finns det i undersökningsområdets närhet två registrerade bytomter, nämligen Maglarp och Ståstorp. Maglarps bytomt (14:1) är belägen ca 200 m norr om nu aktuellt område och omfattar ca 550 x 150 x 550 m, utsträckt i en något nordsydlig riktning. Det första omnämnandet härrör från år 1370 under benämningarna Magletorp och Maklatorp. I det historiska källmaterialet framstår Maglarp som en av de större byarna i Skåne (Dahl 1940; Skansjö 1983). Med sitt torp-namn skulle byn kunna betraktas som förhållandevis ung, men Holger Arbmans undersökningar i byns östra delar har däremot påvisat att bebyggelsen kan följas tillbaka till slutet av yngre järnålder (Arbman 1939). Därtill kan en av landskapets äldsta tegelkyrkor knytas till byn. Ståstorps bytomt (Västra Tommarp 28:1) är belägen cirka 800 m nordost om undersökningsområdet och utgörs av en i öst-västlig riktning utsträckt lämning omfattande m. 14 Maglarp 28:20 och 23:1

17 Tidigare utförda undersökningar Maglarp 6:1 är ett grav- och boplatsområde som undersökts i omgångar under 1900-talets första hälft, då man kunde konstatera förekomst av flera flatmarksgravar med bevarade skelett och gravgåvor. Bland andra har Folke Hansen, C-A Althin och B Wifot företagit undersökningar i lämningarna. Maglarp 10:1 har även den undersökts i omgångar, första gången redan 1937 av Folke Hansen och 1938 av Holger Arbman. Lämningen utgörs av en boplats med såväl förhistoriska som medeltida inslag. I samband med de tidiga undersökningarna framkom bl.a. en islägg, hornkammar, pärlor, sländtrissor och ett mynt präglat för Valdemar I ( ). En stor del av gårdssamlingen på Albäcksborg (RAÄ 34) härrör därtill från detta område. Senast 2011 var fornlämningen föremål för en mindre förundersökning, men då utan större resultat (Knarrström 2011). Maglarps bytomt (14:1) har vid några tillfällen varit föremål för mindre undersökningar. Vid en förundersökning kring kyrkogårdsmuren framkom kulturlager och spår efter en medeltida byggnad (Salminen 2006). I samband med utredning väster och söder om bytomten framkom inom delområde 4:1 rikligt med diken, som möjligen skulle kunna utgöra gränsdiken med anknytning till bytomten. En möjlighet är att de utgjort en del av en så kalllad gropavall, innebärande att ett dike (grop) tillsammans med en jordvall utgjort gräns mellan bygata och odlingsjord. I samband med undersökningen dokumenterades även enstaka gropar, varav några förmodades vara sentida kadavergropar. Inom delområde 4:2 förekom fortsatt rikligt med diken, men även stolphål ( Jacobsson 2007). Därtill bör Holger Arbmans undersökningar av Maglarp framhållas som väsentliga. Bebyggelsen har därigenom kunnat föras tillbaka till slutet av yngre järnålder (Arbman 1939). Vid Maglarp 18:1, 19:1 och 22:1 påträffades i samband med inventering inför en ledningssträcka flera flintavslag och enstaka föremål. På platsen har sedan tidigare insamlats flera yxor och en mejsel ( Jacobsson & Riddersporre 2006). Maglarp 20 som är en fyndplats för en slipad flintyxa blev föremål för arkeologisk utredning 2004, men inga anläggningar kunde iakttagas. Inom samma undersökning berördes även en annan fyndplats, Maglarp 56, med samma resultat. På platsen för en påträffad svärdsknapp till ett bronssvärd (Maglarp 43) noterades flintavslag i den omgivande matjorden ( Jacobsson 2005). Maglarp 45 har undersökts i samband med utredning 2009 då 6 gropar och 4 stolphål framkom. I samband därmed krymptes boplatsens tidigare utbredning i söder. Området noterades vara hårt ansatt av sentida jordbruk (Becker 2010). Maglarp 54 framkom vid utredning år 2006 då en koncentration av gropar, stolphål och en stensamling dokumenterades. En senare förundersökning i den norra delen av fornlämningen påvisade inget av intresse ( Jacobsson 2007; Jacobsson 2008). Maglarp 28:20 och 23:1 15

18 Maglarp 55 är en boplats som undersöktes 2006, då det framkom flera gropar, samt en anläggning som tolkades som ett grophus eller en källare. I anslutning därtill insamlades ett bronsföremål ( Jacobsson 2007). Maglarp 57 är en boplats med datering i vendel- och vikingatid som förundersökts Då framkom ett treskeppigt långhus och ett grophus, samt ett fyndmaterial bestående av en sländtrissa, järnkniv, bryne, keramik m.m ( Jacobsson 2005). Maglarp 59 undersöktes i samband med en utredning 2011 och konstaterades utgöra en överplöjd hög som gav sig till känna genom en svag förhöjning i åkerytan (Aspeborg 2011). Maglarp 61 har undersökts och tagits bort i samband med förundersökning, då fyra stolphål påträffades (Knarrström 2011). Västra Tommarp 6:1 är en grav som markeras av en rest sten. I anslutning därtill genomfördes en utredning, varigenom ställvis rikliga mängder flintavslag noterades (Lagergren 2008). Västra Tommarp 21:1 undersöktes i samband med ledningsdragning 1980 och påvisade då en sotfläck och en avfallsgrop innehållande enstaka sot och djurben (Furingsten 1983: 216). Västra Tommarp 28:1, Ståstorps bytomt, delundersöktes 2005 i samband med en schaktningsövervakning då inget av intresse framkom (Kockum 2005). Västra Tommarp 41 och 42 avgränsades i samband med utredning 2009 då 314 stolphål, 109 gropar, 10 lager, 6 härdar, 3 rännor och 1 brunn påträffades. Vid inventering hade ställvisa rikliga förekomster av flintavslag noterats (Becker 2010; Lagergren 2008). Resultat av kartstudie I samband med kartstudierna har bland annat fosfat-, jordart-, generalstabsoch häradskartan analyserats. Därtill har ett flertal historiska kartor tagits i beaktning, varav merparten med koppling till 1700-talets skiften. Fastighetskartan och flygfoto från 1900-talet har varit behjälpliga som komplement. Den geometriska kartan från år 1700 visar att UO är beläget i den del som utgjort Maglarps bys södra vång (fig. 6). De södra, östra och nordöstra delarna av UO bestod vid tiden övervägande av betesmarker. En något mindre andel bestod av åkerlotter, huvudsakligen belägna i de norra och västra delarna av UO. Längst i söder finns ett större grönområde som vetter ned mot strandpartiet. Beskrivningen på kartan är något otydlig, men markstycket kan förmodas ha utgjort en del av byns allmänning. Den absolut sydligaste spetsen av UO:s utbredning ligger på mark som på kartan klassificerats som oduglig äng, vilken brukas för bete. Den östra delen angränsar till ägor hörande till Ståstorps by, varför det i området inte är otänkbart att mer omfattande gränsmarkeringar i form av diken eller hägnader kan stå att finna. I den västra delen löper någon form av väg, möjligen en fägata, i en ungefärlig nordsydlig riktning. På grund av närheten till de medeltida byarna är det inte orimligt att en äldre bebyggelse med datering i järnålder kan stå att finna inom UO. Forskningsresultat kring bybildningsprocessen 16 Maglarp 28:20 och 23:1

19 Figur 6. Historisk karta över ägor tillhörande gårdsbebyggelsen i Maglarps by år Undersökningsområdet markerat med blå linje. Skala: 1:8000. Maglarp 28:20 och 23:1 17

20 18 Maglarp 28:20 och 23:1 har nämligen med all önskvärd tydlighet visat att det är ett vanligt förekommande mönster. Ofta återfinns spåren efter den äldre bebyggelsen i byarnas omgivande toftmarker. Under 1930-talet utförde Olof Arrhenius en omfattande fosfatkartering av områden i Skåne och på Gotland, på uppdrag av Svenska Sockerbolaget (Arrhenius 1934). Resultaten hade en tydlig koppling till mänsklig aktivitet och inte minst kunde förhöjda värden noteras i anslutning till de oskiftade byarna. I en artikel i tidskriften Fornvännen år 1935 presenterade Arrhenius sitt karteringsprojekt och hur det skulle kunna nyttjas inom arkeologin, exempelvis för att finna överplöjda boplatser (Arrhenius 1935). Sedan dess har nya tekniska lösningar och en förfining av Arrhenius provtagningsteknik ytterligare utvecklat metoden inom arkeologin (Blidmo 2002). Inom aktuellt UO påvisar Arrhenius kartering endast låga eller medellåga värden avseende de större delarna av ytan (fig. 7). Däremot kan en mindre förhöjning noteras i den långsmala delen av undersökningsområdet som löper ut åt väster. Förhöjningen mäter cirka meter och är utdragen i en ungefärlig öst-västlig riktning. Möjligen kan den utgöra spår efter en överplöjd boplats, vilket är något som borde undersökas i samband med sökschaktsgrävning med grävmaskin. En jämförelse mellan 1800-talets Generalstabskarta och senare kartmaterial, såsom Häradskartan, visar att Albäcken vid någon tidpunkt förefaller ha rätats och fått ett något mer nordostligt beläget lopp. Därutöver är informationsvärdet från Generalstabs- och Häradskartan lågt och inga andra anmärkningsvärda observationer är värda att nämna. På Skånska Rekognosceringskartan kan framförallt en företeelse vara värd att ta i beaktning. Undersökningsområdets västra del motsvarar här delar av en ca m stor förhöjning, utsträckt i en nordsydlig riktning (fig. 8). På kartan är förhöjningen sannolikt benämnd Allbäcks berg, men eftersom texten är något tvetydigt placerad kan den möjligen avse en betydligt mindre förhöjning i undersökningsområdets begränsning. Den senare mäter ca m enligt kartans skala. Bortser man från storleken som delvis skulle kunna förklaras med att det utgjort ett ursprungligt impediment, så är det inte omöjligt att förhöjningen markerar läget för en gravhög. Rimligtvis är det samma rektangulära grönyta som återges på 1700-talets geometriska karta, men som på grund av rektifieringen hamnat utanför UO. Här förefaller den ligga i direkt anslutning till en nordsydligt löpande fägata. Vidare återges den även på storskifteskartan, daterad 1774 (fig. 9), även här i direkt anslutning till en väg. Kopplingen till just en kommunikationsled är något som ytterligare kan understryka att det rör sig om en gravhög, då dessa ofta anlades i en framskjuten position i landskapet, synliga för så många som möjligt. Rimligen är rektifieringen av storskifteskartan mer trovärdig än den för Skånska Rekognosceringskartan, innebärande att den förmodade gravhögen hamnar något tiotal meter utanför undersökningsområdet. Närvaron kan däremot signalera att det kan förekomma nu borttagna och överplöjda högar i närområdet.

21 Figur 7. Undersökningsområdet markerat med blå linje på ett utdrag av Arrhenius fosfatkartering. Skala: 1: Maglarp 28:20 och 23:1 19

22 Figur 8. Undersökningsområdet markerat med blå linje på ett utdrag av Skånska Rekognosceringskartan. Notera formationen benämnd Allbäcks berg. Skala: 1: Maglarp 28:20 och 23:1

23 Figur 9. Undersökningsområdet markerat med blå linje på ett utdrag av storskifteskartan avseende Maglarp, daterad Läget för den möjliga gravhögen markerad med röd cirkel. Skala: 1:8000. Maglarp 28:20 och 23:1 21

24 Undersökningsområde Organisk jordart Ler Silt Sand Grus Sten-block Isälvssediment, sand-block Moränlera Morän Berg/Morän Fyllning Figur 10. Undersökningsområdet markerat med blå linje på ett utdrag av jordartskartan. Skala: 1: Maglarp 28:20 och 23:1

25 Jordartskartan visar ett varierat underlag med övervägande andelar av sand, lera och morän (fig. 10). Därtill finns mindre partier av isälvssediment och grus. I de östra delarna av UO återfinns därtill ett nordsydligt löpande stråk av silt som förmodligen har ett samband med Albäckens lopp. Det är svårt att se några entydiga mönster på vilka jordarter som nyttjats för bosättningar under förhistoriens olika perioder, men indikationer finns på att man under sten- och bronsålder huvudsakligen sökt sig till sandigare jordar, medan järnåldersmänniskan i första hand föredragit ett mer lerhaltigt material. Undantagen är dock rikhaltiga, varför en försiktighet bör vidtas vid nyttjandet av jordartskartan. Värt att notera är också att ett större område i den södra delen av UO har markerats som fyllning. Möjligen härrör det från en del av den soptipp som återplanterats och inkorporerats i naturområdet, alternativt avser det någon form av utfyllnad i samband med terrängmodellering och omplanering av området. Resultat av fältbesiktning och inventering Fältarbetet utfördes av Adam Bolander och Ola Kronberg, Riksantikvarieämbetet UV Syd, samt praktikant Oskar Spjuth, Lunds universitet. Vädret bjöd huvudsakligen på uppehåll, med endast ett fåtal regnstänk och cirka 5 9 plusgrader. Därtill var vinden förhållandevis kraftig och mätte mellan sekundmeter. Av det 55 hektar stora området utgjordes merparten av uppodlad åkermark, medan en mindre del utgjordes av hagmark, gräsbevuxna ytor, samt ett skogbevuxet rekreationsområde i söder. En grusväg löper söderut från områdets norra del och avgränsar naturligt undersökningsområdet i två delar, enligt figur 11. På grund av tillgänglighet och gröda var det vid undersökningstillfället endast möjligt att inventera delområde A och B (se nedan). Jordarten var generellt sandrik och över större delen av området var förekomsten av flinta riklig. Endast flinta med en väldefinierad slagbula, retusch eller liknande karaktärsdrag insamlades för att utgöra ett underlag för avgränsandet av särskilt intressanta platser (tabell 3). Maglarp 28:20 och 23:1 23

26 Maglarp 6:1 Västra Tommarp 9:1 Maglarp 54 Maglarp 14:1 Maglarp 45:1 Västra Tommarp 41 Maglarp 31:1 Maglarp 60 Maglarp 28:1 Maglarp 55 Maglarp 33:1 Maglarp 34:1 2 Maglarp 10:1 C Maglarp Maglarp 18:1 Maglarp 22:1 Maglarp 19: A B Maglarp 11: Maglarp 46:1 D G 11 Maglarp Maglarp 32:1 338 Maglarp 47:1 F Maglarp 48:1 Maglarp 43:1 E Maglarp 56 Maglarp 20:1 Maglarp 4:1 Maglarp 13:1 Trelleborg 14:1 Maglarp 5:1 Registrerade fornlämningar, punkt Registrerade fornlämningar, yta Undersökningsområde Maglarp 21:1 Figur 11. Undersökningsområdet, dess delområden A F, samt de vid utredningen registrerade objekten markerade på ett underlag av Fastighetskartan. Skala: 1: Maglarp 28:20 och 23:1

27 Tabell 3. Registrerade objekt och beskrivning av deras innehåll.. Delområde Objekt GPS-id Innehåll A slipat yxfragment, 1 flintskrapa, ca 20 flintavslag A flintspån (5 cm), ca 12 flintavslag A avbrutet flintspån (3.5 cm), 1 spånfragment, 6 flintavslag, 1 bränd och krackelerad flinta A Ca 20 flintavslag A flintskrapa A flintskrapa, nära RAÄ 32:1 A flintavslag och därtill rik förekomst av ej tillvaratagen flinta av hög kvalitet A flintskrapa A B flintavslag B flintkniv, 6 flintavslag, svagt höjdläge m sluttning mot öster B flintavslag B flintskrapor, ca 20 flintavslag, 1 bränd och krackelerad flinta, svag höjdrygg med sluttning mot öster, nära RAÄ 11:1 B spånfragment (3.5 cm), ca 18 flintavslag, svag höjdrygg, nära RAÄ 11:1 G 11 - Fosfatförhöjning Delområde A utgjordes av plöjd och harvad åkermark, vars jordar vid undersökningstillfället var torra och med ett högt innehåll av sand och småsten. Inga grödor hade ännu börjat gro. I delområdets norra begränsning fanns en nyligen anlagd bullervall av omfattande volym. Vallen åtföljde sträckningen av den asfalterade väg som direkt norr om undersökningsområdet löpte i en ungefärlig sydvästlig-nordostlig riktning. Åkermarkens topografi var inom delområdet generellt utplanad, med endast ett fåtal svaga förhöjningar. Inga spår efter den möjliga gravhög som återgavs på det historiska kartmaterialet (se ovan) var möjliga att finna. Förmodligen är rektifieringen av Skånska Rekognosceringskartan inte helt tillförlitlig, varför det istället kan förmodas att den möjliga gravhögen är belägen strax sydväst om nu aktuellt område. Inom området avgränsades 6 platser med en särskilt hög koncentration av slaget flintmaterial. Därtill mättes 3 solitärt påträffade flintskrapor in som separata fynd (tab. 3; fig. 11). En av dessa (335) framkom alldeles intill den i Fornminnesregistret registrerade fyndplatsen för en flintyxa, RAÄ 32:1. Delområde B utgjordes av plöjd och harvad åkermark, vars jordar vid undersökningstillfället var torra och med ett högt innehåll av sand och småsten (fig. 12). Vårsäden hade här nått en höjd av en eller ett par centimeter. Topografin var generellt utplanad, med endast ett fåtal svaga förhöjningar. I delområdets norra begränsning fanns en nyligen anlagd bullervall av omfattande volym. Vallen åtföljde sträckningen av den asfalterade väg som direkt norr om undersökningsområdet löpte i en ungefärlig sydvästlig nordostlig riktning. Inom området avgränsades 5 platser med en särskilt hög koncentration av slaget flintmaterial (tabell 3; fig.11). På platsen för det nu övertäckta grustag som även är synligt på flygfoto (fig. 4) noterades en svagt grytformad försänkning, där jorden var betydligt fuktigare och av en något mörkare karaktär. I samband med grustagets drift registrerades RAÄ 11:1, efter att det i kanterna iakttagits gropar med svart jord, varifrån skörbränd sten och en flintyxa insamlades. Från den stora flintsamlingen på Albäcksborg (RAÄ 34) härrör ett flertal föremål från fornlämningen. Flera Maglarp 28:20 och 23:1 25

28 Figur 12. Inventering av delområde B. Vy från nordväst. Foto: Adam Bolander. av de flintkoncentrationer som registrerades vid nu utförd fältinventering, skulle vid den digitala bearbetningen visa sig vara belägna på de höjdlägen som kringgärdar försänkningen (fig. 11). Utöver avslag noterades skrapor, bränd flinta och spånfragment. Det är inte omöjligt att tänka sig att objekt 7 10 kan vara del av ett större sammanhängande boplatsområde som delvis grävts sönder genom den sentida grustagsdriften. Objekt 8 angränsar dessutom till RAÄ 61 som nyligen undersökts och kunde konstateras bestå av fyra stolphål, möjligen tillhörande en boplats (Knarrström 2011). Delområde C är beläget öster om Albäckens lopp och var vid undersökningstillfället bevuxet med vall. Därmed var det inte möjligt att inventera ytan. Däremot kunde en svag förhöjning noteras längs den nordliga förlängningen av RAÄ 46. I delområdets norra begränsning fanns en nyligen anlagd bullervall av omfattande volym. Vallen åtföljde sträckningen av den asfalterade väg som direkt norr om undersökningsområdet löpte i en ungefärlig sydvästlig nordostlig riktning. I söder återfanns ett östvästligt löpande dräneringsdike som hade sitt utlopp i Albäcken. Diket skar rakt igenom RAÄ 46 och skiljde även delområde C från delområde D. Delområde D är beläget öster om Albäcken och bestod huvudsakligen av en inhägnad hagmark som till synes var flitigt frekventerad av olika fågelarter. Albäckens lopp var här betydligt mer meandrande och dess stränder uppvisade partier av eroderade sandslänter. På sina ställen återfanns även uppdämda våtmarksområden (fig. 13). De biologiska och ekologiska värdena torde här vara höga. För delområdet bör man ha i åtanke att Albäcken en gång i tiden rätats för att få det lopp som återges i exempelvis figur 11. Under senare år har däremot stor vikt lagts vid att återställa det ursprungliga 26 Maglarp 28:20 och 23:1

29 Figur 13. Delområde D med den här meandrande Albäcken. Vy från söder. Foto: Adam Bolander. och mer meandrande loppet som kan anas i såväl omslagsbild som figur 13. Således har schaktningsarbeten utförts inom delar av området. Inventering var vid undersökningstillfället inte möjlig på grund av det frodiga gräset. Delområde E består av den ovan nämnda skogsplanteringen och rekreationsområdet Albäcksskogen. Skogen har utvidgats i omgångar genom nyplanteringar och det förefaller framförallt vara de norra delarna som tillkommit i sen tid. I den södra delen av skogen återfinns gravområdet, RAÄ 13, i en tydligt markerad och långsträckt grusås. Fornlämningen är också utmärkt med en informationsskylt utmed en grusad gångstig som löper genom området (fig. 14). Delområde E inventerades inte och avses enligt exploatören att bevaras i sitt nuvarande skick, alternativt att utvidgas ytterligare, bland annat genom anläggandet av en våtmark (bilaga 1). I händelse av framtida exploatering av annan art är det av stor vikt att delområde E undersöks genom sökschaktsgrävning. Delområde F omfattar gräsbevuxen och inhägnad hagmark belägen direkt norr om Albäcksskogen. Området avgränsas i väster av en grusväg som löper i en ungefärlig sydostlig nordvästlig riktning. Längs vägen finns goda möjligheter för en etablering vid eventuella fortsatta undersökningar. I den östra begränsningen flyter Albäcken förbi söderut mot sitt utlopp i havsbandet. Inom delområde F återfinns även de registrerade boplatserna 47:1 och 48:1. Vid undersökningstillfället omöjliggjorde den frodiga gräsväxten inventering, men eftersom de båda fornlämningarna upptar en stor del av den totala ytan kan det inte uteslutas att även de övriga delarna hyser under mark dolda fornlämningar. Maglarp 28:20 och 23:1 27

30 Figur 14. Den grusås som hyser gravfältet RAÄ 13, belägen i Albäcksskogens södra del. Sedd från norr. Foto: Adam Bolander. Delområde G omfattar en smal utlöpare av UO, beläget väster om E6:an. Det var inte möjligt att inventera ytan inom ramarna för den arkeologiska utredningen. Däremot visade Arrhenius fosfatkartering medelhöga värden inom en större del av delområdet, vilket kan vara en indikator för en övertäckt boplatslämning. Förhållandet bör undersökas genom sökschaktsgrävning. Förslag till åtgärder Mot bakgrund av resultaten från den arkeologiska utredningen steg 1 föreslås sökschaktsundersökning inom de delområden som avses att exploateras. Då planerna för området inte till fullo är fastställda är det ännu något oklart vilken typ av arbete som planeras inom undersökningsområdets olika delar. En stor areal har på exploatörens underlag markerats som naturområde, men hur det ska gestalta sig är i nuläget svårt att veta. De arkeologiska insatserna måste anpassas efter avsikterna och om det exempelvis ska göras omgestaltningar i form av terrängmodelleringar, nyplanteringar och våtmarksområden. Det krävs således ett mer detaljerat planunderlag innan den arkeologiska insatsen till fullo kan utformas och anpassas efter behovet. Ett generellt förslag, baserat på idag tillgängligt underlag, kan för delområde A F se ut enligt nedan: För delområde A föreslås sökschaktsgrävning med grävmaskin. Huvudsakligen inriktad på objekt 1 6, men även ett område kring RAÄ 32:1, det vill säga fyndplatsen för en flintyxa. Därtill bör sökschakt även förläggas 28 Maglarp 28:20 och 23:1

31 mellan objekten, i syfte att undersöka huruvida en järnåldersbebyggelse kan återfinnas på platsen. Närheten till Maglarps bytomt möjliggör ett sådant förhållande, men samtidigt låter det sig svårligen undersökas med de metoder som tillämpats inom den arkeologiska utredningen steg 1. I samband med schaktning rekommenderas punktvis avsökning med metalldetektor. För delområde B föreslås sökschaktsgrävning med grävmaskin, huvudsakligen inriktad på objekt 6 10 och med en tyngdpunkt kring det förmodligen större boplatsområdet kring RAÄ 11:1. Ytterligare sökschakt bör placeras även i de områden som saknar koncentrationer av flintmaterial, i syfte att fånga upp en eventuell järnåldersbebyggelse. Metalldetektering bör tillämpas punktvis. De centrala och sydöstra delarna av delområdet får betraktas som mindre intressanta och kan förmodligen undantas från undersökning. För delområde C D och F, vilka inte var möjliga att inventera, föreslås sökschaktsgrävning med grävmaskin, huvudsakligen inriktad på de registrerade fornlämningarna RAÄ 46 48, men även den topografiska höjdryggen i delområde C, samt delvis även de omgivande ytorna. Metalldetektor bör framförallt tillämpas inom delområde C och D, på grund av närheten till RAÄ 10:1, med ett medeltida inslag. För delområde E som omfattar Albäcksskogens befintliga utbredning planeras ett bevarande av exploatören. Därmed krävs i nuläget inga vidare arkeologiska undersökningar inom delområdet. Däremot är det i händelse av framtida exploatering av största vikt att genomföra en utvärdering av behovet av arkeologiska insatser på platsen. För delområde G som består av en anslutande väg i väster, föreslås sökschaktsgrävning med maskin inom det område som på fosfatkarteringen (fig. 7) visade förhöjda värden. Det uppdragsarkeologiska systemet Arkeologiska undersökningar görs i tre etapper: utredning, förundersökning och slutundersökning. De olika delarna är ett led i en process som i första hand syftar till att bevara fornlämningarna, vilket är grundtanken i kulturminneslagen (KML). Den arkeologiska utredningen görs i två steg. Steg 1 innebär att befintligt underlagsmaterial sammanställs och att en inventering görs i fält, i syfte att lokalisera platser som potentiellt sett kan hysa ej kända och under mark dolda fornlämningar. Steg 2 utgör den särskilda utredningen (AU) där sökschaktsgrävning utförs. Om det kan konstateras förekomst av under mark dolda fornlämningar efter en särskild utredning så är en arkeologisk förundersökning (FU) det nästa steget i det uppdragsarkeologiska systemet. Slutligen, om fornlämningen, efter en förundersökning bedöms vara välbevarad och ha vetenskaplig potential så hävs lagskyddet efter att en särskild undersökning, även kallad slutundersökning (SU) utförs. De första etapperna, arkeologisk utredning (AU) och förundersökning (FU) utgör Maglarp 28:20 och 23:1 29

32 ett beslutsunderlag till Länsstyrelsen inför prövning av tillstånd till ingrepp i fornlämning, särskild undersökning (SU). Detta är en högst summarisk beskrivning av systemet. En mer fullständig information kan hämtas under följande länk: Här finns vägledning för tillämpning av kulturminneslagen (2 4 kap.) samt handbok för det uppdragsarkeologiska systemets tillämpning. De grävande undersökningarna omfattas bara av den yta som skall tas i anspråk för själva intrånget (inklusive arbetsområde), inte hela fornlämningsområdet. Ansökan om tillstånd enligt lag (1988:950) om kulturminnen m.m. ställs till Länsstyrelsen i aktuellt län, vilka beslutar i ärendet. Referenser Andersson, M. & Wallebom, B Döserygg. Grav- och samlingsplats från början av yngre stenålder. Skåne, Håslöv sn, Håslöv 10:1 och 13:1, RAÄ 47. Väg E6, Trelleborg Vellinge. Riksantikvarieämbetet UV, rapport 2010:30. Arbman, H En medeltida by vid Albäcksborg i Maglarps socken. Skånes hembygdsförbunds årsbok. Arcini, C Ståtliga var järnåldersmännen från Albäcksbacken. I: Karsten, P (red.), Carpe Scanium. Axplock ur Skånes förflutna. Riksantikvarieämbetet Arkeologiska undersökningar. Skrifter nr Lund. Arrhenius, O Fosfathalten hos skånska jordar. Sveriges Geologiska undersökning. Serie C. Nr 383. Stockholm. Arrhenius, O Markundersökning och arkeologi. Fornvännen 1935:2. Stockholm. Aspeborg, H Väg 511, delen Skåre-Maglarp. Arkeologisk utredning steg 1, Riksantikvarieämbetet UV, rapport 2011:64. Becker, N Omfattande boplatslämningar söder om Ståstorp. Arkeologisk utredning steg 2, Skåne, Västra Tommarps och Maglarps socknar, del av Ståstorp 3:1 m.fl., RAÄ 6 (Västra Tommarps sn) och RAÄ 45 (Maglarps sn), Trelleborgs kommun. Riksantikvarieämbetet UV, rapport 2010:8. Blidmo, R Liten fosfathandbok för arkeologer. Arkeologikonsult. Stockholm. Dahl, S En översiktskarta över Skånes byar vid mitten av talet. Svensk Geografisk Årsbok 16. Furingsten, A. (red) Arkeologi i Sverige Riksantikvarieämbetet rapport 1983:3. Stockholm. Hansen, F Järnåldersgravfältet vid Albäcksåns utlopp nära Trelleborg. Meddelanden från Lunds Universitets Historiska Museum Lund. Jacobsson, B Det forntida gravfältet vid Albäck. Det gamla Trelleborg Årsskrift Albäcksbacken i Maglarp. Gravar från Stenålder, Bronsålder och Järnålder. Riksantikvarieämbetet UV, rapport 1984: Maglarp 28:20 och 23:1