OLIKA SLAGS LÖSNINGAR

Transkript

1 LIKA SLAGS LÖSNINGAR omogena blandningar kallas för lösningar. Skilj dessa från heterogena blandningar! DEF.: MGEN BLANDNING Två ämnen blandas. Det går inte visuellt att se att det är två eller fler ämnen Det finns FASTA LÖSNINGAR VÄTSKEFRMIGA LÖSNINGAR GASFRMIGA LÖSNINGAR ETERGEN BLANDNING Två ämnen blandas. Man kan se att det finns mer än ett ämne Detta är inte lösning t.ex. legeringar t.ex. saltlösning t.ex. torr luft Egenskaper för blandningar: Beståndsdelarna kan separeras med fysikaliska metoder Egenskaperna beror uteslutande på blandningens komponenter Sammansättningen är inte bestämd utan kan variera

2

3

4 ÖVERMÄTTNING = Q-S. RELATIV ÖVERMÄTTNING = (Q-S) S KÄRNBILDNINGSASTIGET = k 1 ( (Q-S) S )n n = 4 för kärnan (BA) 2 KÄRNTILLVÄXTASTIGET = k 2 (Q-S) S k 2 normalt > k 1 Q = b a = koncentrationen i blandningsögonblicket a och b = koncentrationerna av jonerna som bildar fällning (fast förening BA). m b a < Ks fås ingen utfällning. Ks = löslighetsprodukten S = koncentrationen i mättad lösning = Ks m b a > Ks och ingen utfällning erhålls övermättad lösning. m kärntillväxten dominerar fås grovkornig fällning. långsam, droppvis tillsats av utspätt reagens under omrörning (undviker lokal övermättning) utfällning i varm lösning ökning av S t.ex. genom p-beroende ger lågt Q-värde ger högt S-värde m kärnbildningen dominerar fås kolloidala partiklar. Dessa har samma laddning och repelleras. m kärnbildningen dominerar fås kolloidala partiklar. Dessa har samma laddning och repelleras. ydrofoba kolloider (suspensoider, soler) är vattenavvisande och därmed obetydligt viskösa. ydrofila kolloider (emulsoider) är vattenattraherande och är således högviskösa. KAGULERING KLLIDER PEPTISERING FILTRERBAR FÖRENING Peptisering erhålls genom tvättning med vatten. Koagulering erhålls vid upphettning och vid elektrolyttillsats. elst väljes flyktig elektrolyt som kan avlägsnas med upphettning. Digerering är en reningsmetod. Fällningen upphettas i moderluten varvid större korn växer på bekostnad av mindre korn.

5 Namngivning av komplex. 1. Antalet ligander numeriskt prefix 2. Ligandens namn m anjon (negativ jon) ska namnet sluta på o (ex. kloro, sulfato) m katjon (positiv jon) eller neutral ges svensk namn Neutrala t.ex.: 2 = akva, ammin (2 m som i ammoniak) 3, Centralatomens namn m anjon: ändelse at + latinskt namn m katjon eller neutral: svenskt namn 4. Centralatomens oxidationstal 5. m oladdad: avsluta namnet. m laddad: avsluta namnet med ändelsen jon. Komplex reaktion M( 2 ) m+ n + L M( 2 ) n-1 L m+ + 2 M = metalljon med laddningen m+ M( 2 ) m+ n akvakomplex (är egentligen inget riktigt komplex). Metalljon solvatiserad av vattenmolekyler. M( 2 ) n-1 L m+ Metallkomplex innehåller metalljon M Centralatom L Ligand. Ligand kan vara molekyl (t.ex. ) eller jon (t.ex. Cl ) Alla grupper som är bundna till centralatom kallas ligand. Bindningen är kovalent. Komplexen kan vara både laddade (komplexjon) eller oladdade. Ex. på komplex: Cu( ) jon Centralatom Ligander Cu Tetraaminkoppar(II)jon 2+ Kvadratiskt komplex FeCl 3 kan anses vara ett neutralt komplex mellan Fe 3+ och Cl. Triklorojärn(III)

6 Koordinationstal = maximala antalet bundna ligander till en centralatom. Cu 2+ har koordinationstalet = 6 Det kan alltså bildas Cu( ) Cu 2+ ktaedriskt komplex hexaamminkoppar(ii)jon Aminosyran glycin bildar komplex med Cu: N C C 2 C Cu Diglycinkoppar(II) Cykliska koordinationsföreningar kallas kelater. Kelater har mycket högre stabilitet än entandade komplex 2+ C 2 N Ett komplex med en centralatom kallas enkärnigt Det finns också flerkärniga komplex som då innehåller två eller fler centralatomer. Dessa bildas då liganden kan verka som brygga mellan centralatomerna. Ex. på tvåkärnig koboltkomplex N 2 3+ Co Co exaammin--amid--dihydroxo-dikobolt(iii)-jon (N 2 = amid) Bryggrupper anges med prefixet (my)

7 Andra flerkärniga hydroxokomplex finns för t.ex. Fe(III) och Al(III) Dikromatjonen Cr är ett tvåkärnigt komplex Cr 2- Cr