1 Hör ni, skogvaktare? Sömnväktare är ni! Vakna åtminstone när det är morgon!

Transkript

1 PARSIFAL 1 Hör ni, skogvaktare? Sömnväktare är ni! Vakna åtminstone när det är morgon! 5 Hör ni reveljen? Så tacka Gud att ni kallas att höra den! 10 Iväg nu, pojkar! Sörj för badet. 15 Det är dags att vänta där på kungen. 20 Här närmar sig redan buden som föregår hans sjukbår. 25 Väl mött! Hur mår Amfortas idag? Bra tidigt önskar han sitt bad. 30 Kanhända läkeörten, som Gawan vann med mod och list, gav honom lindring? 35 Och det tror du, som ändå vet allt? 40 Hans smärtor återkom mer brännande än förr. 45 Sömnlös av svåra plågor gav han befallning om sitt bad. 50 Dårar, vi som hoppas på lindring där bara frälsning lindrar! 55 Jaga ni efter alla slags örter och brygder världen runt! 60 Lindring för honom ger blott ett enda, den ende Så säg då, vem!

2 70 Sörj för hans bad Se där! Den vilda ryttarinnan! - Så manen fladdrar på djävulsmärren! 80 - Kundry här? - Kanske med viktigt budskap? 85 Märren stupar. Flög hon genom luften? Kravlar i mossan, sopar den med sin man. 90 Nu sitter den vilda av. 95 Här... Ta du Balsam. - Varifrån bär du den? 105 Längre ifrån än du kan tänka dig. 110 Hjälper inte den, då äger Arabien ingen bot mer för hans sår. 115 Fråga inte mer. Jag är trött nu. 120 Han närmar sig, de bär honom. O ve! Jag står knappt ut att se det. 125 I blomman av sin mandom, sin ätts mest segerrike hövding! 130 Nu slav under sitt lidande Försiktigt! Hör, kungen stönar.

3 140 Bra så. Tack. En smula rast. 145 Ur häftig smärtas natt gryr skogens morgonprakt! 150 I signad sjö skall jag smekas av vågor. 155 Natten, svart av plågor, ljusnar förundrad. 160 Gawan dröjde ej. Han såg förtvivlad att hans örters kraft svek din förhoppning Och störtade iväg att söka flera. - Utan lov! 170 Må han sona att han håller sitt Gralslöfte så illa! 175 Och ve den oförvägne om han blir snärjd i Klingsors garn! 180 Så, stör nu inte friden. Jag väntar den som utsetts åt mig Vis av medlidande - inte sant? - Du sa det själv just så. 190 En dåre, ren Jag tror jag känner honom. Vill kalla honom Döden! 200 Innan dess, försök ändå med detta! Ett hemlighetsfullt kärl? - Det fördes hit från Arabiens land.

4 210 Och vem fick fatt i det? 215 Där ligger den vilda. Upp Kundry, kom! 220 Du, Kundry? Måste jag åter tacka dig, du skygga som rastlöst tjänar oss? 225 Nåväl, din balsam skall jag pröva på av tacksamhet för all din trohet! 230 Tacksamhet? Vad hjälper tacket? Inget! Ta du ditt bad! 235 Hej, du där! Varför ligger du där som ett vilt djur? 240 Är djuren inte heliga här? 245 Jo. Men om DU är helig vet vi inte än. 250 Med den där häxbrygden, tror jag, lockar hon Mästaren i fördärvet. 255 Hur? När skadade hon er? 260 Ibland vet vi inte hur eller vart brev skall sändas till kämpande bröder. 265 Innan ni vet ordet av, vem flyger då iväg för att tryggt bära fram ert bud? 270 Ni föder henne inte, hon håller sig undan, inget har ni gemensamt. 275 Men när vi i nöd behöver hjälp, då far hon genom luften som en skott! 280 Begär inte ens tack av er. Jag menar -

5 sådan skada kommer oss mer till nytta! 285 Hon hatar oss. Se, så ondskefullt hon ser på oss! 290 En hedning är hon! En trollpacka! 295 Ja. Kanske är hon en fördömd. 300 Här lever hon nu, kanske återfödd, och sonar synd från tidigare liv. 305 Synder man där inte förlåtit. 310 Nu gör hon bot med gärningar som länder oss riddare till fromma. 315 Då gör hon gott och handlar helt rätt, tjänar oss - och sin egen sak. 320 Då är det väl just hennes synd som vållar oss så mycken nöd? 325 Sant. När hon ibland var borta, hände oss ofta något ont. 330 Länge har jag har känt henne. Men Titurel bra mycket längre. 335 Medan han byggde borgen, fann han henne sovande i snåren. 340 Hon låg livlös, som död. Så återfann jag henne också. 345 Det var när olyckan nyss skett, den som den onde dragit över oss! 350 Hör! Svara mig, du! Var irrade du då omkring?

6 355 Då, när vår kung miste sin lans? 360 Varför hjälpte du inte då? 365 Jag hjälper aldrig. 370 Hon sa det själv! Men är hon en vän, så sänd henne efter vår stulna lans! 375 Det är något annat, det. Det kan ingen O under! Helande, heliga lans! Dig såg jag svingas av ohelig hand! 385 Det var ditt vapen, djärve Amfortas! 390 Vem kunde hindra dig från att dra i krig mot trollkarlen? 395 Redan vid borgen slås hjälten ur spel En skrämmande skön kvinna hänför honom. 405 I hennes armar vilar han hänryckt. 410 Och lansen har han tappat. 415 Ett dödsskri hörs! Jag rusar dit. Klingsor smet undan med ett skratt. 420 Den heliga lansen i hans hand!

7 425 Med svärdshugg lyckades jag rädda kungen. 430 Men ett sår brände som eld i hans sida. 435 Det såret är det som aldrig läks Så du kände Klingsor? - Säg, hur mår kungen? Badet svalkar honom. - Balsamen fördrev smärtan. 450 Det såret är det som aldrig läks! 455 Men, lille far, berätta för oss, du kände Klingsor, hur kom det sig? 460 Titurel, den fromme hjälten, kände honom väl. 465 Det var när fiendens list och makt hotade den rena lärans rike. 470 Då nedsteg till honom en helig natt Frälsarens saliga budbärare. 475 Kärlet Han drack den sista nattvarden ur och den bägare, den vigda kalk vari hans heliga blod på korset flöt därtill den lans som utgöt det. 490 Ting som vittnar om de högsta under! Allt lämnade de i vår konungs vård. 495 Han byggde åt relikerna en helgedom.

8 500 För att dyrka dem får man gå långa stigar som ingen syndare finner. 505 Ni vet att endast den rene förunnas sälla sig till bröderna. 510 De bröder, vars räddningsgärning får del av Gralens underkraft! 515 Därför vägrades Klingsor brödraskap, hur mycket han än bemödade sig. 520 Borta i dalen hade han bosatt sig i rikt och blomstrande hednaland. 525 Jag vet inte hur han hade syndat där. Men han ville göra bot. 530 Bli helig rentav! 535 Ur stånd att döda synden inom sig stympade nidingen sig med egen hand. 540 Den handen, nu sträckt mot Gral, stötte dess väktare bort med förakt. 545 Men deras vrede lärde Klingsor att utnyttja sin offerhandling. 550 Det kunde bli till ond trolldom! Den lärde han nu. 555 I öknen skapar han en lustgård. Där spirar djävulskt vackra kvinnor. 560 Där bereder han Gralens riddare demonisk lust och avgrundsfasor. 565 Den man han lockar, blir hans kämpe. Och många har han redan fördärvat...

9 570 Men Titurel, mätt av år och mödor, lät kungakronan gå till sonen. 575 Amfortas dröjde inte med att angripa trolldomsnästet. 580 Ni vet ju hur det sedan gick. Lansen är nu i Klingsors hand. 585 Till och med heliga sårar han med den och tror sig snart ha tagit Gralen ifrån oss! Så framför allt bör lansen fås igen! - Vilken bragd att föra den hit! 595 Amfortas låg i brinnande bön i det nu öde templet. 600 Han vädjade om ett räddningstecken. 605 Ett saligt skimmer spred sig då ur Gralen. 610 En drömgestalt talade till honom i lysande teckenskrift: 615 Av medlidande vis - en dåre, ren. Vänta på den jag har valt Ve! Kom! Vem bryter mot lagen? - Vad nu? Där! En svan! Och den är sårad! - Här! Ve den! 630 Vem sköt svanen? 635 För kungen var svanens flykt ett gott tecken. Då kom en pil!

10 640 - Han där! Bågen är hans! - Han sköt! Se, hans pil är likadan! Är du den som sköt den svanen? - Javisst! Jag träffar allting i flykten! Det gjorde du? Förskräcks du inte själv? - Straffa den fräcke! 655 Oerhörda brott! 660 Du kunde mörda i en helig skog, omgiven av dess stilla frid? 665 Kom inte gläntans djur tama fram till dig? 670 Hälsade dig vänligt och fromt? 675 Vad sjöng skogsfåglarna om? Vad ont gjorde svanen dig? 680 Att söka sin maka flög han ut. 685 Med henne ville han kretsa över den sjö han så härligt vigde till bad. 690 Hänfördes du ej? Fick bara barnslig lust till ett vilt skott? 695 Den var oss kär. Vad är den nu för dig? 700 Se! Där träffade du! I levrat blod hänger vingarna matta. 705 Fläckad den snövita fjäderdräkten. Ögat brustet... Ser du dess blick? 710 Inser du nu din syndagärning?

11 715 Säg, pojk, erkänner du din svåra synd? Hur kunde du begå den? 720 Jag visste inte om den Var kommer du ifrån? - Det vet jag inte Vem är din far, säg? - Det vet jag inte Vem sände dig hit? - Det vet jag inte. 740 Ditt namn då? 745 Jag hade många, men inget av dem vet jag mer. 750 Du vet då ingenting! Så dum som den, fann jag bara Kundry förr! 755 Försumma inte kungen! Hjälp till! 760 Och du vet inget om det jag frågar. Säg mig vad du vet. 765 För något lär du väl veta? 770 Ja, jag har en moder. Hjärtesorg heter hon. 775 Vårt hem, det var skogen och varje vildvuxen äng Vem gav dig bågen? - Den gjorde jag själv för att jaga örnar.

12 785 Men ädel tycks du mig och välboren. Varför gav dig din mor inte bättre vapen? 790 Faderlös kom han till världen. Gamuret var fallen i en strid! 795 Från tidig hjältedöd skulle han skyddas i ödemarken. 800 Den dåraktiga fostrade sin son - till dåre! 805 Ja! 810 En gång i skogsbrynet såg jag glänsande män på vackra riddjur. 815 Dem ville jag likna, de log och red sin väg. Jag sprang efter men hann inte upp dem. 820 Genom vildmarker drog jag, berg och dalar, dag blev natt och åter till dag. 825 Med bågen fredade jag mig mot vilt och storvuxna män Jättar och rövare slog han med kraft. De lärde sig frukta den orädde pojken! Vem fruktar mig, säg? - De onda! 840 Var de onda som hotade mig? 845 Vem är god? 850 God är mor din, hon som du rymt från, och som nu oroar sig för dig.

13 855 - Nej inte mer! För hans moder är död. - Död, vem har sagt det? Min mor! 860 Jag red förbi och såg henne dö. Dig, dåre, skulle jag hälsa! 865 Du galne pojke! Än en gång våld? 870 Vad gjorde hon dig? Hon sade sant. Hon har sett mycket men ljuger ej. 875 Jag... det svindlar Rätt så! Gralens nåd är denna: 885 Gral förjagar det onda som lönar den med gott. 890 Gott gör jag aldrig. 895 Den trötta önskar nu bara vila. 900 Sova! Låt ingen väcka mig mer. 905 Nej! Inte sova! 910 Vilken fasa! 915 Lönlöst stå emot, stunden är inne! 920 Sova Jag måste...

14 930 Från badet vänder kungen hem, och högt står solen. 935 Låt mig nu leda dig till vår fromma måltid. Ty är du ren då ger dig Gral all näring du behöver Vem är då Gral? - Outsägbart. 950 Men är du själv av Gral utkorad går aldrig din insikt om den förlorad. 955 Och se! Om du är den jag har på känn - till lands för ingen väg till den. 960 Vägen dit kan ingen man beträda som inte Gral själv valt att leda. 965 Tar knappt ett steg - men långt har jag redan gått! 970 Min son, till rum blir tiden här. 975 Ge noga akt och låt mig se om du är dåre och ren! 980 Och vilken visdom du kan nå! 985 Till en sista nattvardsmåltid bereds vi dag för dag! 990 Om än för sista gången den skänker oss behag! 995 Den endast gott har gjort får njuta den alltfort...

15 får nalkas tröstens brunn, den högsta gåvans nåd! 1005 För synden i världen sågs Hans blod en gång flyta i smärta Så må mitt blod med jublande hjärta nu för Frälsaren utgjutas! 1015 Den lekamen Han till bot oss bjöd får liv i oss genom hans död Så lever tron, så svävar duvan ner med Herrens förkunnelse: 1030 Njut detta vin och bryt av livets bröd! 1035 Min son Amfortas, gör du din plikt? 1040 Skall jag få se Gralen idag och leva? 1045 Måste jag dö utan Räddarens ledning? 1050 Ve! Ve mig, plågade! 1055 Min fader! Tjänstgör än en gång du! Lev du, lev och låt mig få dö I graven lever jag av Herrens nåd, men är för svag att tjäna Honom Du skall i tjänsten göra bot!

16 1070 Avtäck nu Gral! 1075 Nej! 1080 Avtäck den inte! Må ingen undgå de kval som drabbar mig av det ni hänförs av! 1085 Vad är väl såret, de rasande smärtorna, mot helvetet att vara dömd till detta värv? 1090 Plågsamma syssla som blev min arvslott! Som gavs mig, den besudlade bland er! 1095 Att vårda den största helgedomen, att nedkalla dess välsignelse över de rena! 1100 O straff, straff utan like! Bestraffad av den vanhelgade nåderike! 1105 Till Honom, till Hans nådebudskap längtar jag av allt mitt hjärta Med botgöring, djup själsrannsakan måste jag närma mig Honom Stunden är här. En ljusstråle sänks mot detta heliga kärl Dess hölje faller Det vigda kärlets gudomliga innehåll glöder med lysande kraft Jag skakas av salig njutnings smärta och känner det heligaste blodets flöde Som det utgjuts i mitt hjärta! 1140 I vanvettigt lopp måste mitt eget

17 syndigt svallande blod flyta tillbaka I vild fasa flyter det ut i syndalusta På nytt spränger det den port varur det nu strömmar fram Här, ut ur såret som liknar Hans, uppslitet av samma lans! 1160 Den, som gav Förlossaren det sår ur vilket blodiga tårar flöt! 1165 Så grät Frälsaren över människors skam, av gudomlig trängtan till medlidande Och så flyter mitt blod på denna heliga plats Ur mig, som vårdar och vaktar den gudomligaste frälsningsbalsam! 1180 Mitt heta syndablod väller fram, ständigt förnyat ur åtråns källa En källa ingen botgöring dämmer upp! 1190 Förbarmande! 1195 Förbarma dig, du Allförbarmare! 1200 Fråntag mig arvet, tillslut såret! 1205 Låt mig få dö salig, tillfrisknad i Dig! 1210 Vis av medlidande - en dåre, ren. Vänta på den jag har valt.

18 1215 Det löftet blev dig givet. Vänta i förtröstan, utför ditt uppdrag nu! 1220 Avtäck Gral! 1225 Tag emot min lekamen, tag emot mitt blod för vår kärleks skull Tag emot mitt blod, tag min lekamen så att er tanke uppfylls av mig Gudomliga glädje! Så ljust Herren hälsar oss i dag! 1240 Gralens herre omvandlade en gång den sista kärleksmåltidens vin och bröd Genom medlidandets kärleksmakt blev det till Hans utgjutna blod och till den kropp Han antagit Förvandla idag den heliga gåvan, blod och lekamen till hugsvalelse Hämta salig kärleks tröst ur det vin, ur det bröd ni förtär Tag detta bröd, omvandla det djärvt till kroppslig kraft och styrka! 1270 Sky varken mödor eller döden, fullfölj trofast Frälsarens gärning! 1275 Tag detta vin, omvandla det på nytt till Livets blodröda flamma! 1280 Kämpa med gott, lycksaligt mod i frejdigt förbund, trogen var broder!

19 1285 Salig i tro och kärlek! 1290 Står du ännu kvar? Vet du vad du såg? 1295 En dåre är just vad du är! Gå din väg, bara ge dig av! 1300 Men följ Gurnemanz råd! Lämna du svanar i fred och sök dig gäss, din gås! 1305 Vis av medlidande, en dåre ren Salig i tron! Salig i tron! 1320 Nu är det dags Mitt trollslott lockar redan dåren som jag ser barnsligt jublande närma sig Förbannelsen fjättrar henne i dödssömn Henne, vars kramp jag kan lösa Upp! Till verket! 1345 Stig upp! Kom hit till mig! Din herre ropar! 1350 Du namnlösa, urdjävulska helvetesros! Herodias var du, och vad mer? 1355 Gundryggia där, Kundry här! 1360 Kom, Kundry!

20 Din mästare kallar Du vaknar? Ha, du hemfaller åt min förbannelse i rättan tid! 1370 Säg, var har du drivit omkring? Fy! Hos riddarslöddret som deras kreatur! 1375 Hos mig har du det väl bättre? Du fångade ju Gralens rena väktare åt mig Vad jagade bort dig igen? 1385 Svarta natt. Vanvett. Raseri Jämmer! Sömn, djupa sömn... Död! Där väckte dig en annan? Vad? - Ja. Min förbannelse O, längtan Haha! Efter de kyska riddarna? 1410 Där... tjänar jag För att gottgöra den skada du gjort? De hjälper dig inte Fala är alla. Bjuder jag rätt pris, sjunker den fastaste i dina armar Och faller för lansen, den som jag berövade deras Mästare själv! 1430 Den farligaste möter du idag. Han skyddas av dårskapens sköld.

21 1435 Jag vill inte Nog vill du. För du måste. - Mig kan du ej kuva Tygla dig kan jag, din herre! Med vilken makt? - Ha! Bara över mig har du ingen makt! Åhå! Är du kysk? - Varför frågar du det, fördömda kvinna! 1460 Vånda och ve! Hånler Satan nu åt mig som åtrådde det heligaste av ting? 1465 Ohyggliga nöd! 1470 Pinande åtrå, hemska helvetesdrift som jag tvangs att döda i mig! 1475 Skrattar Satan högt åt mig genom dig, sin djävulska brud? 1480 Akta dig! Han fick sona sitt hån, han som stolt i sin helighet stötte bort mig Hans stam hemföll åt mig, oförlöst skall det heligas väktare lida Och snart, det tror jag, vaktar jag Gralen själv Haha! Föll han dig i smaken, hjälten Amfortas som jag sände till din fröjd? 1500 Elände! Svag också han.

22 1505 Svaga alla. Och med mig offer för min förbannelse! 1510 O eviga sömn, enda nåd! Hur kan du vinnas? 1515 Ha! Den som motstår dig kan få dig fri Försök nu med pojken som är på väg! - Jag vill inte! Han tar sig redan upp! - O, ve mig! 1530 Var det därför jag vaknade? Måste jag? Ha! Han är vacker, gossen! - O, ve mig! 1540 Larma vakten! Hör, riddare! Hjältar, kom! Fiender! 1545 Se, så de förledda trälarna skyndar att skydda sina sköna plågoandar! 1550 Så! Modigt! 1555 Han är inte rädd! Tog Ferris vapen och svingar det oförskräckt mot hopen Hur illa de tölparna uppskattar det! Den miste en arm! Den hela benet! 1565 Haha! De viker! Nu flyr de! 1570 Sina sår bär var och en hem! Utmärkt, väl bekomme! 1575 Måtte så hela riddaravfödan

23 slita varandra i stycken! 1580 Åh, så stolt han nu står där på krönet! 1585 Med rosiga kinder spejar han barnsligt häpen mot min trädgård Nu, Kundry! 1595 Vad? I full färd? 1600 Haha! Jag känner väl den trollkraft som alltid fjättrat dig i min tjänst! 1605 Du där! Barnslige pys! 1610 Vad som än förutspåtts dig föll du alltför ung och dum i mitt våld Berövad all din renhet blir du prisgiven åt mig! 1620 Här! Här hördes larmet! 1625 Vapen! Vilda härrop! Vem är nidingen? Vi ska hämnas! Se, min älskling är sårad! - Och var är min? Vart har de flytt nu? Var är våra kära? - Vi såg hur de blödde! Vem hotar oss? - Där står han! Se där borta! Min Ferris svärd i hans hand? - Han stormade borgen!

24 1650 De våra sprang dit! Men alla möttes av hans svärd, även min hjärtevän! 1655 Hans vapen är blodigt! Min käres ovän! Ve! Varför gör du oss så ont? 1660 Förbannad vare du! 1665 Tilltagsne! Vågar du dig närmare? Varför slog du våra kära? 1670 Det, vackra flickor, måste jag väl? De spärrade vägen till er, mina sköna Du ville till oss? - Kände du oss? 1680 Jag har aldrig sett så behagfulla förr. Att kalla er vackra vore väl rätt? Då vill du oss inget illa? - Nej, inte alls Du slog våra lekkamrater! Vem leker nu med oss? 1695 Gärna jag själv! 1700 Tycker du om oss, håll dig då inte så långt ifrån oss! 1705 Och om du inte bråkar så lönar vi dig rikligt Vi spelar inte om guld, vi spelar om kärlekens lön Och den kan du vinna om du vill lita på oss!

25 Låt pojken vara! - Nej! Han tillhör mig. Mig! 1725 Ha! De falska har smyckat sig i hemlighet! 1730 Kom, käre gosse! 1735 Kom, låt mig blomma för dig! 1740 Kom! Allt jag vill är din lycka och glädje! 1745 Ni doftar så gott! Är ni då blommor? Ja, trädgårdens prakt och doftande andar Om våren plockar oss Mästaren. - Vi växer här I sommar och solsken blommar vi skönt till din glädje Var oss en kärleksfull vän! Snåla inte med ömhetsbevis! 1770 Kan inte du dyrka och älska oss då vissnar vi bort och förtvinar O, tryck mig till ditt bröst! Låt mig svalka din panna! - Låt mig smeka dina kinder! Din mun ville jag kyssa...

26 - Nej! Jag! Den vackraste är jag. - Nej! Vackrare är jag Men jag doftar sötast... - Jag! Jag! Just jag! 1795 Ni vildvuxet blomstrande vimmel - skall jag leka med er? 1800 Låt bli då att trängas! Men är du ond? Vi slåss bara om dig! - Ja, alltför mycket! Låt bli det Släpp honom du, han vill ha mig! - Mig hellre! Du värjer dig. Är du rädd för kvinnor? - Tror dig inte karl nog? 1820 Så elak, så tafatt och kylig! 1825 Du överlåter dina blommor åt bina? Så blyg han är! Så kall han är! - Kom, låt dåren löpa! Vi lämnar honom Han skulle ha tillfallit oss! - Nej, oss! Nej mig, han tillhör mig! 1840 Men också mig! Nej, oss! Mig med! Ja, oss, ja, oss! 1845 Låt bli! Ni får mig ej! 1850 Parsifal!

27 1855 Dröj! 1860 I drömmen kallade mig min mor så Dröj här, Parsifal! 1870 Här väntar lycka och välgång på dig Ni barnsligt lystna, låt honom vara Snart vissna blommor - er var han inte avsedd att leka med Gå hem, sköt dem som sårats! Mången hjälte väntar på er Att försaka dig, skiljas från dig! - Ve, vilken smärta! 1895 Vi skildes gärna ifrån alla för att bli ensamma med dig Farväl! Farväl, du sköne! Farväl du stolte! Du Dåre! 1910 Är detta någonting jag drömt? 1915 Kallar du på mig, namnlöse? 1920 Dig, dåraktigt rene, kallade jag Falparsi.

28 1925 Dig, rene dåre - Parsifal Så ropade Gamuret, din far, döende i Arabiens land, till sin son Den son som han redan i moderlivet hälsade med det namnet För att säga dig det har jag väntat här Vad drog dig hit om inte viljan att förstå? 1950 Har aldrig sett eller drömt om det jag nu ser och som skrämmer mig! 1955 Växte också du upp i den här blomstersängen? 1960 Nej, Parsifal! Du dåraktigt rene! 1965 Långt i fjärran är jag hemma Vi skulle mötas här, därför dröjde jag. Långt ifrån kom jag, där jag såg många ting Jag såg en gosse vid sin moders bröst. Hans första jollrande hör jag än Hur skrattade inte då Hjärtesorg med sorg i hjärtat! 1985 När hennes ögonfröjd jublade mot hennes smärta! 1990 Nerbäddad i mjuk mossa låg han vyssjad av hennes smekningar I ängslan vakade hon över

29 hans sömn med en moders längtan Och väckte honom på morgonen med en mors heta tårar Förgråten var hon, riden av smärtor på grund av din fars kärlek och död För henne gällde framför allt att värna dig mot samma nöd Långt ifrån männens kamp och vapen ville hon hålla dig gömd och skyddad Bekymrad var hon och ängslig, för du skulle aldrig få veta något! 2025 Hör du inte än hennes klagorop var gång du dröjt dig borta? 2030 Hej! Minns du så upprymt glad hon blev när hon sedan fann dig igen? 2035 Hur vilt hon slog sina armar om dig? 2040 Hur hennes kyssar rentav skrämde dig? 2045 Men - en jämmer, ett rasande skri av smärta hörde du aldrig Det var när du inte återkom och var spårlöst försvunnen Hon väntade nätter, dagar... tills hennes klagan tystnade Olyckan bedövade kvalen, hon kunde stilla dö Av sorg brast hennes hjärta, och...

30 2070 Hjärtesorg dog Ve mig! Vad gjorde jag? Var var jag? 2080 Mor! Min kära älskade mor! 2085 Dig har din son alltså mördat! Jag vettlöst omtöcknade dåre! 2090 Var har jag då tanklöst irrat omkring och glömt dig? 2095 Hur kunde jag glömma dig, ömma, älskande mor? 2100 Smärtan är ny för dig. Men tröstens sötma har du inte heller smakat Gör därför bot, sök lindra ångerkvalen i den tröst kärleken skänker dig Min egen mor - henne kunde jag glömma! 2115 Vad mer har jag då glömt? Tänkte jag alls? 2120 Bara slö dårskap bor i mig Bekännelse vänder skuld i ånger Och insikt gör förnuft av dårskap Lär känna kärleken som omslöt Gamuret!

31 2140 Den kärlek, Hjärtesorgs heta, som brände honom som eld! 2145 Hennes, som en gång skänkte dig livet, som död och dårskap viker för! 2150 Hon välsignar dig till sist. Tag din mors sista hälsning som en kärlekens första kyss Amfortas! 2165 Och såret, det såret! Det bränner i mitt hjärta! 2170 Hans klagan, förfärliga klagan! Djupt i mitt inre skär den i mig! 2175 Eländige! Ömkansvärde! Jag kan se såret blöda! 2180 Nu blöder det i mig! Här, här! 2185 Nej, nej! Det är inte såret. Må det blodet strömma fritt! 2190 Här i hjärtat är branden, åtrån! Den förfärliga åtrån! 2195 Den som betvingar, bergtar mina sinnen! Kärlekens plåga! 2200 Hela jag skälver som i kramp och ryser av syndig längtan! 2205 Lojt häftar blicken vid sakramentets kärl I kärlet tänds en glöd.

32 2215 Förlossningens gudomligt milda sällhet får alla själar att bäva Men här, i hjärtat, vill smärtan inte vika Jag hör min Frälsares klagan över Hans vanhelgade sakrament: 2230 Förlös mig! Rädda mig ur skuldbesudlade händer! 2235 Djupt i min själ hörde jag Herrens rop och hemska klagan Och jag, jag fege dåre, flydde till vilda pojkbragder! 2245 Frälsare! Herre, nåderik! 2250 Hur sonar syndaren sin skuld? 2255 Villfarelser, min store hjälte! 2260 Lyft blicken, skänk välgörarinnan din gunst! 2265 Ja! Den där rösten, så kallade den. Och samma blick! 2270 Den ser jag tydligt nu, den också, som log så livligt mot honom Och läppen, ja den skälvde just så, så böjde sig nacken Så höjdes huvudet djärvt, så fladdrade lockarna muntert.

33 2285 Så slogs en arm om hans hals, mjukt strök sig en kind mot honom Och i förbund med alla smärtor kysste en mun bort frälsningen från hans själ! 2295 Ha! Denna kyss! 2300 Fördärverska! Gå bort från mig! Gå för evigt från mig! 2305 Hjärtlöse! Kan du blott erfara andras smärtor, erfar då också mina! 2310 Är du Förlossaren? Vad hindrar dig då, onde, från att förena dig även med mig? 2315 Sedan evigheter har jag väntat på dig, Frälsare. Ack, så sent! 2320 Dig som jag hånat djärvt! 2325 Vet du vilken förbannelse som plågat mig genom sömn och vaka, liv och död! 2330 Dess nöd och hånskratt stålsatte mig för ständigt nya plågor Min tillvaros ändlösa kval! 2340 Jag såg Honom Och skrattade!

34 2355 Då såg Han på mig! 2365 Nu söker jag Honom från värld till värld för att åter möta honom I högsta nöd tycker jag att Hans blick känns nära Att den vilar på mig Då återkommer det fördömda skrattet! 2385 En syndare sjunker i mina armar! 2390 Då skrattar jag och kan inte gråta! 2395 Blott skrika, ryta, vråla och rasa i en ständigt förnyad vansinnesnatt som jag botfärdig knappt vaknar ur Han, som jag har längtat till i dödsångest! Som jag känt igen och hånlett åt! 2410 Låt mig få gråta vid Hans barm och blott en timme förenas med dig! 2415 Och, om än bortstött av Gud och värld, förlösas genom dig! 2420 Fri från synd! 2425 I evighet blir du och jag fördömda...

35 2430 Om jag för en timme i dina armar glömmer mitt uppdrag! 2435 Också till din frälsning är jag sänd, om du tar avstånd från din åtrå Balsam för ditt lidande ger inte källan som är dess upphov Frälsning beskärs dig inte innan den källan sluts för dig Något annat är det som jag såg att bröderna trådde efter I bitter nöd jämrar de sig, pinar och förgör sin lekamen Men vem kan skönja, klar och ljus, den enda frälsningens sanna källa? 2465 Elände, varje räddnings förbannelse! Världens villfarelser! 2470 Att hett längtande efter frälsning trå till fördömelsens ursprung! 2475 Då är det min kyss som gjort dig klarsynt för världen? 2480 I min fulla kärleks omfamning skulle du då nå gudomlighet Förlös då världen om det är ditt värv, upphöjd till gud i den timmen! 2490 Låt vara att jag blir fördömd! Må mitt sår aldrig läkas! 2495 Jag bjuder, synderska, frälsning åt dig.

36 2500 Låt mig få älska dig, gudomlige! Så kan du frälsa även mig Kärlek och frälsning skall du finna om du visar mig vägen till Amfortas Den finner du aldrig! 2515 Låt den fallne gå i fördärvet! Den olycksalige jag skrattade ut! Han sårades av sin egen lans! - Vem lät honom träffas av den heliga lansen? 2525 Han som bestraffade mitt skratt. Hans förbannelse ger mig kraft Jag åkallar samma vapen mot dig, om du lider med syndaren! 2540 Ha! Vanvett! Misskund med mig! Var min en timme blott! 2545 Låt mig en timme bli din... sedan skall jag visa dig dit du vill Förgås då, osaliga! 2555 Hjälp mig! Kom hit! Hejda den fräcke! Kom hit! 2560 Spärra alla vägar för honom! 2565 Om du så flyr all världens väg - den väg du söker skall du inte finna.

37 2570 Ty jag förhäxar var väg, var stig som för dig bort ifrån mig! 2575 Vilse! Vilse! 2580 Förvillelse visar dig min förtrogna väg! 2585 Halt där! Med rätt vapen lamslår jag dig! 2590 Må dåren falla för sin mästares spjut! 2595 Med detta tecken binder jag din trolldom Må det tillsluta såret du gav honom och i gruset störta din falska prakt! 2605 Du vet var du kan återfinna mig! 2610 Där borta stönar någon. Så hemskt jämrar sig inget djur Och särskilt inte en så helig morgonstund Jag tror mig känna detta klagorop Ja! Hon här igen! Det vintervissna törnet täckte henne helt. Hur länge? 2630 Upp, Kundry! Vintern är över och det är vår! Vakna till våren! 2635 Kall och stel! Denna gång tycks hon mig ändå död Men, var det inte hennes stönande?

38 2645 Din toka! Har inget att säga mig? 2650 Är detta tacken för att jag än en gång väckt dig ur dödens sömn? 2655 Att tjäna Lär inte trötta dig. Här skickas inga budskap mer Örter och rötter hittar envar själv, det har vi lärt av skogens djur Så annorlunda hon rör sig! På grund av denna heliga dag? 2675 En nådens dag förutan like! 2680 Det blev förvisso den armas räddning att jag fördrev dödssömnen från henne Vem närmar sig den heliga källan? 2690 Och bär på dystra vapen? 2695 En broder är det inte! 2700 Väl mött, min gäst! Har du gått fel, skall jag visa vägen? 2705 Är jag inte värd din hälsning? 2710 Om ditt löfte tvingar dig att tiga, vill mitt att jag säger vad som krävs.

39 2715 Här står du på vigd mark. Hit kommer man inte som till strid Allra minst idag! Vet du inte vilken helig dag det är? 2725 Ja, varifrån är du? Hos vilka hedningar var du som inte vet det? 2730 Att ingen dag är heligare än långfredagen? Lägg bort ditt vapen! 2735 Kränk inte Den som vapenlös idag erbjöd sitt blod åt en syndig värld! 2740 (Känner du igen honom som en gång sköt en svan?) 2745 (Javisst, han är den dåre jag vredgad körde bort.) 2750 Ha! På vilka vägar har du kommit? Den lansen känner jag O, heliga dag, som jag idag vaknat till! Lycklig att jag fick återse dig! - Mig känner du igen? 2765 Känner den gamle, om än av nöd och sorger böjd? Varifrån kommer du? 2770 Längs smärtans villostigar kom jag. Kan jag nu tro att de är bakom mig? 2775 Nu kan jag ju åter höra skogen susa och får hälsa dig, min gode gamling Eller irrar jag än? Här tycks mig allt förändrat.

40 2785 Så säg till vem du sökte vägen? 2790 Till honom, vars djupa klagan jag, dumme dåre, en gång hört Jag vågar tro mig utvald att bringa honom frälsningens nåd Men ack, en vild förbannelse drev mig ständigt ut i stiglös ödemark! 2805 Otaliga hinder tvang mig från den frälsningens väg jag trodde mig gå Jag greps då av djup förtvivlan om att bärga reliken oskadd För att bevara och skydda den tillät jag andras vapen ge mig sår Mitt eget fick jag inte föra i strider, jag bar det obesudlat vid min sida Den lans jag här nu hemför - Gralens skönt skimrande heliga lans O, nådens högsta lycka, allra heligaste under! 2835 Herre! 2837 Om en förbannelse drev dig från din rätta väg, tro mig - nu har den vikit Här är du. Här är Gralens land. På dig väntar dess riddare Ack, de behöver den frälsning du för med hem till dem! 2850 Dagen då du först kom hit

41 blev du varse en oro, en sorg Den sorgen växte till svår nöd Amfortas har värjt sig tappert mot sitt sår, mot sina själskval Men önskar sig nu, vild av trots, sin död! 2865 Hans riddares elände och böner, inget bevekte honom att förvalta sitt kall Och Gralen vilar sluten i sitt skrin Detta är den botfärdiges hopp, enär Gralens anblick hindrar honom att dö Så framtvingar han sin bortgång, för att befrias ifrån sina smärtor Vår heliga nattvard vägras oss så. Torftig kost är vår enda näring Och därför sinar våra hjältars kraft Nu nås vi aldrig mer av nyheter om fjärran heliga strider Utan ledning vankar riddarna bleka och trötta modlöst omkring I stilla väntan på min död har jag dolt mig i denna glänta Min gamle vapenherre är redan död Han, Titurel, salige hjälte, beskärdes inte längre skåda Gralen.

42 2920 Han dog, en människa som andra! 2925 Då är jag den som vållat all er nöd! 2930 Vilka synder, vilken skuld tynger inte denna dåres huvud sedan evigheter! 2935 Och ingen ånger, ingen tillgift botar mer min blindhet! 2940 Förblindad trodde jag mig själv korad att frälsa! 2945 Förlorad i min vantro! Min sista räddningsväg utplånad! 2950 Inte så! 2955 Den vigda källan själv ska friska upp vår pilgrims bad Jag anar vad som redan i dag förestår honom - en helig förrättning Må han då vara ren, helt avtvådd dammet från sin långa irrande färd! 2970 Blir jag redan idag förd till Amfortas? 2975 Det blir du. Den höga borgen väntar oss Min käre herres begravningsakt bjuder mig själv gå dit Amfortas har lovat att avtäcka Gralen.

43 2990 En sista gång vill han förrätta sin tjänst För att helga sin höge fader som dog för sonens synd Att sona denna skuld lovar Amfortas oss Du tvättar mina fötter Må vännen fukta hjässan min! 3015 Välsignad vare du, rene, genom det rena! 3020 Må varje tyngande skuld vika från dig! 3025 Du smorde mina fötter Må Titurels vapensven smörja mitt huvud Och redan idag hälsa mig som konung! 3040 Som det blev oss bebådat, så signar jag ditt huvud Och hälsar dig som konung Du rene! 3055 Medlidsamt tålande, varkunnsamt vetande! 3060 Du som lidit den förlöstes smärtor...

44 3065 Lyft den sista bördan från hans hjässa! 3070 Min första tjänst förrättar jag så Tag emot dopet och tro på Förlossaren! 3080 Så vacker ängen synes mig idag! 3085 Visst såg jag undersköna blommor som lystet slingrade sig runt mig Men aldrig såg jag så lena och spröda grässtrån, örter och blomster! 3095 Inte heller doftade allt så oskuldsfullt och talade så ljuvligt milt till mig Det är långfredagsundret, herre! 3105 O, ve! Den stora smärtans dag! 3110 Då borde allt som blommar, andas, lever och återföds blott sörja och gråta! 3115 Du ser. Det är inte så Det är syndarens ångertårar I dag bevattnar denna heliga dagg åker och äng och får dem att frodas Nu gläder sig allt skapat liv åt sin förlossares vackra verk.

45 3135 De viger sin bön åt Honom Honom själv på korset kan de inte se De blickar mot den förlösta människan, som nu är fri från syndanöd och fasa Som Herrens kärleksoffer saliggjort Då märker ängens gräs och blomster att de av människofot ej trampas ner Ty se, i himmelskt tålamod förbarmade sig Gud och led för människans skull Så skonar också människan i dag markens gräs med mjuka steg För detta tackar skapelsen, allt som blommar och skall dö Hela naturen, rentvådd från synder, firar idag sin oskuldsdag! 3180 De, som log mot mig... dem såg jag vissna Månntro de också söker frälsning? 3188 Välsignad dagg blev också dina tårar Du gråter. Se, så ängen ler nu! 3192 Middag. Nu är det dags. Herre, tillåt att din knekt visar vägen!

46 3195 I slutet skrin vilar vår Gral till den helga altartjänsten Vad döljer er dystra kista, vem för ni sorgset med er? 3205 Vår kista gömmer hjältens stoft Där göms den heliga kraft som Gud själv utgjutit Titurel bär vi med oss Vem fällde hjälten i Guds beskärm, den som Gud själv beskyddat? 3225 Han föll för sin ålders tyngd då han ej mer skådade Gralen Vem nekade honom den nåden? 3235 Den vi här för med oss, den syndige väktaren Ja, vi för honom hit, idag skall han för sista gången bjuda oss sakramentet Ve oss! Hör, gralsväktare! - Ack, för sista gången! 3250 Hör! Förrätta din tjänst än en sista gång! 3255 En sista gång! 3260 Ja. Ve oss! 3265 Så vill jag ropa med er.

47 3270 Men hellre ropar jag: Ta mitt liv! Det vore mild bot för synden Min fader! 3280 Högt välsignade hjälte! 3285 Du renast av alla, famnad av änglar! 3290 Jag ensam, som ville dö - jag gav dig din död! 3295 O! Du förunnas nu att i gudomlig glans se Frälsaren själv Om Hans heliga blod idag än en gång skall liva bröderna, hör då min bön! 3305 Så som det ger dem nytt liv, låt det till sist ge mig min död! 3310 Låt mig dö Den enda nåden! 3320 Må giftet, som fräter det hemska såret och sveder det, hejda mitt hjärtas slag! 3325 Min fader! Jag åkallar dig Vädja så till Honom: 3335 Förlossare! Giv frid åt min son!

48 3340 Avtäck Gral! Förrätta din tjänst! Din fader manar: Du måste, du skall! 3345 Nej! Aldrig! 3350 Redan kände jag dödsnatten skymma. Skulle jag tvingas leva på nytt? 3355 Vansinniga! Vem vill tvinga mig leva? Mig kan ni ju bara döda! 3360 Här är jag, mitt öppna sår är här! Här flyter giftet, det är mitt blod! 3365 Dra era vapen! Stöt era svärd in här, djupt, intill fästet! 3370 Kom, ni hjältar! Döda syndaren och därmed hans kval! 3375 Och av sig själv lär genast er Gral stråla! 3380 Detta enda vapen är nog! 3385 Ditt sår, det helar blott den lans som gav dig det Var frälst! Var sonad, fri från synd! 3395 Ty jag förvaltar nu ditt kall Välsignad vare din smärta Den lade medlidandets kraft och det rena vetandets makt...

49 i den tröge dårens hand Den heliga lansen ger jag er igen! 3415 O, underverk! 3420 Ur denna lans som tillslöt såret ser jag det heliga blodet flyta Det trängtar till sin första källa som rinner upp i Gralens flöde Tillsluten är den icke mer Så avtäck nu Gral, öppna dess skrin! 3440 Salighetens högsta under! 3445 Förlossning åt Förlossaren!