lidning för at färsmedhjälpare 2 FEBR. 1943

Transkript

1 lidning för at färsmedhjälpare 2 FEBR. 1943

2 f MALMÖ STORA YALSKVARN FÖRMALER ÅRLIGEN SPANNMÅL Under åren förmälde Malmö Stora Valskvarn i genomsnitt drygt dt vete och råg över 10 kg om året på varje svensk! Kungsörnen och Malmö Best Patent Ni minns nog båda dessa Malmökvarnens stora märken förplikta oss att i denna tid med alla till buds stående medel göra vårt bästa. \ Aktiebolaget KVARMNTRe&eNteR MALMÖ -landefe ztörzta kvamföretag

3 Inköpscentralernas tidni Ansv. utg. STIG SVENSSON g för affärsmedhjälpare Redaktör: STEN NYSTRÖM Pair play Det finns få uttryck, som, oberoende av språkgränser, vunnit en så allmän användning som ovanstående två engelska ord. De betyda som bekant rent spel. Från anglosachsarnas tävlingsbanor har uttrycket spritt sig över hela världen och så småningom fått en vidare användning än den ursprungliga, mera sportbetonade. Icke minst inom det merkantila området förekommer det allt oftare. Liksom det inom idrotten undan för undan utbildats noggrannare bestämmelser om»spelets regler», finns det också inom handeln både skrivna och oskrivna lagar. Uppfattningen att en god affär är en sådan, där både säljaren och köparen bliva belåtna, slår alltmer igenom. Den enskilda detaljhandeln är enligt objektiva bedömare nu på tydlig frammarsch. Denna frammarsch torde i icke ringa mån vara beroende på att allmänheten är i lika hög grad övertygad om att rent spel bedrives vid detaljhandelsdiskarna som att fair play förekommer vid en boxnings- eller fotbollsmatch. Men detaljhandeln kräver också rent spel från sina leverantörer. Särskilt vissa vanligen mindre fabrikanter giva understundom prov på försäljningsmetoder, som borde för alltid diskvalificera dem. Tidningen»Köpmannen» har under det år som gått påtalat många dylika fall av diskvalificerande försäljningsmetoder. Överhuvud taget förekommer det alltför många, som utgiva sig vara talesmän för köpmännens sak, men vilka, därest man riktigt analyserar saken, gå andras ärenden. Det gäller härvid icke blott det offentliga utan även det s. k. hemliga underrättelseväsendet för att använda en nu så modern terminologi. För någon tid sedan sade Köpmannaförbundets officiella organ tydligt ifrån, att handelns organisationer äro kompetenta att själva ombesörja den nödiga informationen av detaljhandeln. Och detta är så sant som det är sagt. Köpmännens egna ideella och ekonomiska organisationer ha nu här i landet nått en sådan styrka, att de äro i stånd därtill. Vårt lands köpmän hava i dessa dagar ett stort ansvar. Det är allmänt omvittnat att de väl känna detta ansvar. De finnas t. o. m., som mena, att ansvarskänslan är så stor, att egna berättigade intressen komma i bakgrunden. Allt eftersom åren gå, skola också våra husmödrar finna, att vid det gamla spelet om envar känslan för rent spel mot kunden i särskild grad präglar de butiker, vars fönster prydas av ICA:s märken.

4 VÅR INRE FRONT Att det år, som nu gått in, kan komma att även för vårt folk bliva ett farofyllt och prövande år, därom torde säkert de flesta av oss vara på det klara. Skola vi för vår del fortfarande lyckas hålla oss utanför världskrigets fasor och hemsökelser och skola vi kunna hoppas på er» något så när tryggad framtid, när fredens dag äntligen en gång bryter in, då måste vi mer än någonsin tillförne stå starka och eniga, fyllda av en samfälld vilja att sätta irj alla krafter och alla göra vårt bästa för vårt land. Det är inte nog att den yttre fronten är stark och hållfast, det är minst lika viktigt, att den inre fronten håller under de dagar, som nu komma. De krafter, som nu i världen kämpa om folken, tro sig bäst tjäna sitt mål genom att angripa den fronten, genom att söka splittra och söndra samt utså misstro, räddhåga och skapa den anda, som tar sig uttryck i de kända orden:»vad tjänar det väl till?» Hur många människor upprepa inte nu dessa ord.»vad tjänar det väl till?» Vad kan väl vårt lilla folk göra?» Men vart kommer man med en sådan inställning? De svenskar, som nu misströsta om sitt land, borde läsa vår egen historia för att därur hämta mod och lära sig förstå vad kvaliteten, vad sammanhållningen och den fasta beslutsamheten i alla tider betytt även mot väldiga maktresurser. Skola vi hoppas att fortfarande få leva som herrar i eget hus, då måste all defaitism vädras ut och vi bliva ett folk, som tror på sina livsmöjligheter och på de ideal vi bekänna oss till. Människans största fel i alla tider har varit, att människan har misstrott människan. Om människan blott tror på sig själv, finnes ingen gräns för vad hon kan uträtta. Vi måste minnas, att allt, som har skett här i världen under århundradens lopp har gjorts under motstånd av ensamma människor, men av människor fyllda av en levande tro och en seg energi. Se t. ex. på Gustaf Wasa, 1 Gutenberg, Luther, Pasteur, Edison. Alla ha de måst kämpa mot ensamhet, oförstående, avundsjuka och misstro, och dock ha de lyckats därför att de trott på sig själva och de idéer de kämpat för. Endast det jag erkänner som ett värde är jag villig att försvara. Säkert är, att även det allra starkaste och bästa yttre försvar inte kan hålla, om inte landets innevånare tro på och förstå de värden, de äga och äro satta att värna. AV KURT BELFRAQE Vad är det då för värden vi äga, och som vi nu gemensamt måste försvara? Svensk samhällsordning bygger på kristen tro. Ibland synas vår tids människor ha glömt detta. Teknikens tidsålder med alla dess överväldigande upptäckter och nyordningar ha gjort många likgiltiga för annat än materiell kultur. Vi ha tyvärr icke undgått faran att bli uppblåsta över alla våra sociala välfärdsanordningar och vår tekniska utrustnings förträfflighet. Men när allvaret klappar på vår port, börja också vi inse, att det behöves en fastare och säkrare grund att bygga på än teknikens. Det andliga mod Sveriges folk nu i så hög grad behöver, kan endast en större makt än våra egna krafter skänka oss. Aldrig har som nu en kristen tro och en effektiv kristendom behövts. Vid en sammankomst på Stockholms högskola, då studenter diskuterade tidens problem, reagerade en mängd av de unga talarna kraftigt mot den ensidiga materialistiska synen på tillvaron och skämtade ganska hårdhänt med»herkulesungdomen av idag». Detta skämt var inte ett underkännande av sportens strävan att skapa en fysiskt sund ungdom om nödvändigheten därav rådde från alla håll en påtaglig enighet men det var en allvarlig reaktion mot ensidigheten i tidens utveckling. Likaväl som kroppen måste ha sin träning, måste också själen ha sin. Vad hjälper all kroppslig spänst, om andens liv förtorkar. Om någon makt i världen skall förmå förbereda försoningstanken mellan folken den som nu måste komma, om verklig, bestående fred skall bliva möjlig är det kristendomen. Rättssäkerheten har också i Sverige blivit något så självklart, att vi tyvärr nästan upphört att intressera oss för den. Det är emellertid med rättsordningen så, att man oftast ej rätt uppskattar den, förrän den mistes. Finlands folk fick under den ryska tiden lära sig att slå vakt om rättsordningen som sitt dyrbaraste arv och har än en gång för all världen visat, hur denna nästan heliga vördnad för lag och rätt kan svetsa samman ett folk i villighet att utan tvekan offra allt för den egna rättens och frihetens bestånd. Aldrig har heller en mera gripande hyllning ägnats lag och rätt än den en av Finlands högre jurister framförde i Stockholm, då vi firade 200-årsminnet av 1734 års lags tillkomst. Han yttrade då som en hälsning från Finland:»1734 års lag är det nordiska bondesamhällets höga visa, en hymn till den frihetens och jämlikhetens samhällsåskådning som var rådande i Finland och Sverige långt innan den moderna demokratiens begrepp skapats. Den betydelse rättsarvet från den svenska tiden hade för Finlands folk under 11 årtionden av statligt beroende under Ryssland kan ej överdrivas. Vår rättskamp hade varit omöjlig, det passiva motståndet utsiktslöst, ifall icke lagen blivit en dominerande beståndsdel i hela folkets åskådningsvärld, ifall dess anda ej trängt både djupt ner i folklagren och långt ut i den yttersta ödemarken. Att så skett, därför ha vi att tacka 1734 års lag och den uråldriga uppfattning om rättens väsen och uppgifter, som i denna lag tagit sig uttryck.» Vad som nyligen i fråga om rättsövergrepp inträffat hos andra folk och särskilt hos våra grannfolk, bör giva oss svenskar en allvarlig påminnelse om att rättssäkerhet och rättsordning sannerligen i vår tid icke äro självklara rättigheter, som man utan vidare och under alla skiften kan räkna på. De båda grundpelarna i vår gemensamma rättsordning»allas likhet inför lagen» och»ingen dömes ohördan» äro förvisso icke självklara begrepp i andra staters rättsordning. Vi svenskar ha i alla tider Tt varit ett frihetsälskande folk. Friheten har för oss varit en omistlig sak. Men friheten med allt vad den för oss innebär av samvets-, tanke-, yttrande-, É forsknings- och tryckfrihet är icke en gåva, som man utan vidare får till skänks. Den måste dyrt och tappert försvaras och värnas. När vi på sistone sett vad som i fråga om frihetsövergrepp hänt andra folk t. o. m. våra grannfolk då ha också vi svenskar börjat vakna och på ett annat sätt än förr börjat ana, vad förlusten av friheten verkligen betyder för ett folk. Vår frihet har varit starkt individualistisk. Vi ha använt individualismen som en mäktig kulturskapande faktor. Vårt frihetsbegrepp är byggt på människovärdet och har trots ofullkomligheter nått längre härvidlag än hos de flesta andra kulturfolk. För oss är svenskt liktydigt med frihet. Vi kunna icke tänka oss det ena utan det andra. När vi med styrka för- 4

5 kunna friheten som en svensk omistlig arvedel, måste vi emellertid ihågkomma, att frihet icke är liktydigt med självsvåld. Även friheten måste tuktas och ansas och frihetsbegreppet är icke svenskt, förrän det ställes i djupaste samband med lagbunden ordning och ansvar. Det har på sista tiden blivit modernt att säga, att hemmet numera har mist sin betydelse. Häremot måste vi idag svara, att aldrig någonsin har hemmet haft en större betydelse. Låtom oss viska i alla kvinnors öron: Aldrig har det varit en större och heligare uppgift att vara mor än just nu. Det är dessa tusen och tiotusen små anspråkslösa celler landet runt, som vi kalla hem, som skola bliva de andliga kraftcentraler, som skola i vår ungdom ingjuta mod och kraft och tro på vårt land. Det är den karaktärsdaning vi få i våra hem, som blir avgörande för vår livsinställning. Det är den, som skall sätta oss i stånd att fylla vår gärning och göra vår insats. I hemmen skall ungdomen lära sig de grundväsentliga egenskaperna i livet: sannfärdighet, hederlighet, arbetsamhet och måttlighet. Också barmhärtighet, ridderlighet och vidsynthet. Med fast och beslutsam vänlighet, med klok förståelse skola vi leda och hjälpa våra barra. Men vi skola ock ha modet att visa dem motstånd, om okynne och självsvåld göra sig breda. Intet vinnes med svag eller tanklös eftergivenhet. Låt gå-systemet i så många nutida hem måste försvinna. Liksom fågeln behöver luftens motstånd för att flyga, så behöver ock den unga karaktären genom motstånd härdas och stålsättas. Länge ha vi äldre tanklöst syndat mot en av uppfostrans viktigaste principer: att belöna och ge erkännande, att skapa tillförsikt och mod. Lika viktigt som det är, att vi bestraffa det som är orätt, att vi kritisera, där ärlig kritik är på sin plats, lika viktigt är det att alla både lärare, föräldrar och arbetsgivare förstå att i det rätta ögonblicket ge erkännande. I det fallet ha vi varit jämmerligt dåliga psykologer. Många ha blivit så invanda vid att blott upptäcka fel och så inställda på tjat och kritik, att de helt enkelt inte kunna tänka sig någonting annat. Vi måste göra oss besvär att väga våra ord, att tänka på vad vi säga och inte som föräldrar, chefer, lärare vid minsta anledning slänga ut sårande, hårda ord och glosor. Barn- och ungdomssjälen är ett ömtåligt instrument. Fingrar man ovarsamt på den, kan obotlig skada göras och förtroendet mellan gammal och ung ohjälpligt gå till spillo. Låt oss gå in för att, närhelst vi kunna det, säga ett vänligt erkännande ord, att belöna det som gjorts bra och duktigt, att alltid se till den goda viljan. Låt oss också någon gång minnas hejarklackens metoder på Stadion:»Heja, heja, friskt humör.» Det hjälper oändligt mycket bättre med uppmuntran, vänlighet och gott humör än vår vanliga surmulna kritik. I varje människa med sunda instinkter lever en längtan att fortplanta sig, en åtrå efter efterkommande. Barnen äro för människan bryggan till odödligheten. Det är samma drift som lever i varje djur och i varje växt. Samhället måste akta på denna sunda instinkt. Den moderna tidens sexualupplysning har tyvärr mest gått ut på att lära ungdomen, hur barnalstring skall förhindras och ungdomen har utan svårighet lärt sig att tillämpa den konsten. Det var länge inte modernt att få barn i våra kamratäktenskap. På sin höjd bestod man sig lyxen av ett eller möjligen två barn. En enkel räkneoperation borde lätt kunna övertyga var och en, vart en sådan utveckling leder. Den svenska rasens utdöende är inte ett hjärnföster av några uppskrämda individer. Det är en brännande allvarlig fråga, en av de första, som måste lösas på vår inre front. I fråga om ett annat för den inre fronten utomordentligt viktigt begrepp, nämligen arbetet, ha vi också visat oss vara mycket dåliga psykologer. Alltför länge har vår ungdom under»de goda dagarna» fått intrummat hos sig om arbetets slaveri, om arbetets förbannelse. Kortare och kortare skulle arbetsdagen bliva. Minsta möjliga arbetsprestation för mesta möjliga betalning. Det var idealet. Vi borde nog börja revidera det begrepp, efter vilket alltför många människor ännu arbeta. Jag skulle vilja för alltid få bort den princip som kallas för»gott nog-principen». Ty det duger inte längre att resonera så:»jag har ju så dåligt betalt, varför skall jag ligga i mera? Vad gör det, om jag kommer lite för sent till arbetet, bara inte det märks? Vad gör det om jag fuskar litet eller tar mig några behövliga vilopauser, bara det inte upptäckes?» En vacker dag kommer upptäckten. En sådan människa kommer inte fram och förtjänar inte att göra det. Äntligen borde vi nu börja förstå att allt detta prat om arbetets förbannelse är den blodigaste lögn. Arbetet är livets största välsignelse. En lättjefull eller arbetslös människa känner sig alltid otillfredsställd eller olycklig, men arbetet skänker åt sina utövare varaktig tillfredsställelse och glädje. Vad fredsåren efter detta krig kan komma att bjuda oss av svårigheter och inskränkningar i fråga om arbetsmöjligheter därom veta vi självfallet ännu intet. Men vi kunna innerligt önska och bedja att den ohyggliga arbetslöshet som bröt in över hela världen efter förra världskrigets slut ej måtte upprepas, att vår ungdom måtte förskonas från arbetslöshetens fruktansvärda år och dagar. Arbetslivets mekanisering och arbetsprocessens söndersprängning i en serie från varandra skilda smådetaljer har tyvärr i vår tid berövat arbetet en del av dess forna glädje. Trots detta få vi alltjämt i dag omvittnat, huru arbetet förmår skänka dess utövare som intet annat en djupgående tillfredsställelse.»mitt arbete är min rekreation», sade Edison, vars arbetsdag icke lär ha understigit 18 timmar pr dygn. Den store svenske arbetsledaren, dr Hugo Hammar i Göteborg, hade nyligen ett liknande uttalande. Viktigt synes vara, att vi för att förminska eller borttaga tyngden av arbetets enformighet, i vidast möjliga mån behjärta vikten av förtroligt samarbete mellan arbetsledare och arbetare. Lämpliga arbetsförmän i ett företag äro av utomordentlig psykologisk betydelse, klickar det på den punkten, utebli sällan allvarliga friktioner. Med de mekaniska anlag som finnas hos vårt folk har i regel nästan varje arbetare eller anställd en åsikt, hur ett arbete skall utföras och kan komma med goda uppslag till praktiska förbättringar. Genom förtroligt samråd mellan arbetare och arbétsförmän eller anställda och principaler och genom att mera än vad hittills sker lyssna till de anställdas uppslag och idéer, skulle icke blott intresset hos dem för företaget ökas, utan även företaget självt kunna vinna många praktiska fördelar. Vad det i vår tid gäller att mer än någonsin söka bygga upp och befordra är den anda av samhörighet och vilja till samförstånd, som trots all klasspolitik dock icke är död inom det svenska samhället, samt hos det unga släktet inpränta kärleken till arbetet och insikten om arbetets sedliga värde. När vi i dag tala om att människor skola»leva som vanligt», skulle jag vilja härpå svara ett bestämt nej. Vi måste istället så som aldrig förut söka leva bättre än vanligt. Nu duga vi endast, om vi i allt göra vårt bästa och giva mesta möjliga. Det är den enda arbetsprincip, som i längden lönar sig. Som medborgare hava vi också nu större skyldigheter än någonsin förr. Aldrig har vårt land behövt allas våra krafter och all vår offervilja så väl som nu. Ingen har nu rätt att draga sig undan de förpliktelser vårt samhälle lägger på oss. Ingen har nu rätt att säga:»det angår inte mig. Det får en annan göra.» Varje medborgare måste i dag vara fylld av en osjälvisk samhällsanda. Klasstrider och klassintressen måste stryka på foten inför den gemensamma faran. Det måste inskärpas hos alla att intet offer är för stort för att skydda vårt land och bevara det dyrbaraste vi äger: friheten. Det är och måste vara den inre frontens första och sista paroll. 5

6 . ' :... Vidstående kurva visar ICA:s oerhört snabba och säkra utveckling sedun starten T. h. ICA:s verkst. dir. Eric Andersson. Bilden därunder visar en i stockholmspressen införd helsidesannons. I januarinumret av ICA-tidningen förutsade undertecknad, att omsättningen för 1942 torde kunna uppgå till närmare 175 milj. kronor för de ICA-anslutna företagen. Denna förutsägelse kom på skam så till vida, att omsättningen icke ens stannade vid 180 milj. kronor utan överskred denna siffra med miljonen. Årsomsättningen 1942 är naturligtvis den hittills största och överträffar i hög grad ställda förväntningar. Det intressanta är, att såväl samtliga företag som övervägande delen av kontoren ha ökat försäljningen. Eolbolaget visar den kraftigaste ökningen och en del av dess kontor ha ökat sin omsättning på ett sensationellt sätt. Det är intressant att se, hurusom detaljhandlarnas förtroende för sina egna företag undan för undan stegras, allteftersom de kommer in uti organisationens ekonomiska liv. Ansvarskänslan påverkar den allmänna inställningen på sä sätt, att man blir trognare köpare och inte nog därmed, utan man blir också en aktiv påverkare på kolleger och medintressenter. Bakom den redovisade ökningen ligger naturligtvis ett målmedvetet och ihärdigt arbete av alla anställda inom ICA-företagen. En ökad omsättning betyder icke bara ökade expeditions- och faktureringsarbeten utan det medför också ökat arbete på ransoneringsavdelningar med alla dess kontrollfrågor, som sammanhänga med kristidsförhållandena. Denna ökade arbetsbörda har utförts i glad känsla av, att man medverkar i uppbyggnaden av någonting nytt och till den rörelseutveckling, som befordrar möjligheterna till framgång i livet. Det råder en god anda överallt på ICA:s kontor. Nyskaparglädjen Stark manifestation Omsfittningsstegrirai frän 147,8 ti B 181,6 miljoner kttmt endet m 1942 ICA medför nya glädjeämnen, då resultatet blir så framgångsrikt, som det har varit för alla inom ICA Eric Andersson ru ed fack ellerp&ck Vi har tillåtit oss saxa vidstående artikel av verkställande direktören i Sveriges Järnhandlareföreningars Centralförbund, Erik Nygren, införd sim ledare i nr 3 av tidningen Järnhandlaien. Direktör Nygren är känd oeh välkänd bland Sveriges köpmän genom sin tidigare, mångåriga verksamhet i detaljhandelns tjänst först som ombudsman inom Sveriges Köpmannaförbund oeh sedan som direktörsassistent i Hakonbolaget. I ett land som vårt är det bättre med lock än med pock, när det gäller att åstadkomma den sparsamhet, som i nuvarande läge är en tvingande nödvändighet. Det var kontentan i det anförande, som riksgäklsfullmäktiges ordförande, generaldirektör Anders Örne, höll vid en av riksgäldskor/toret anordnad informationskonferens om den intensifierade sparsamhetskampanj, som nu igångsatts. Att en stark inflationstendens redan gör sig gällande och att den hastigt kommer att förvärra läget, om det ej lyckas att hejda den, är tyvärr visst, fortsatte generaldirektören. I känslan av att de prisstabiliserande krafterna böra mobiliseras medan tid är, ha statsmakterna nu funnit tiden vara inne att proklamera ett pris- och lönestopp. Det är emellertid främst spänningen mellan köpkraftens riklighet och varutillgångens knapphet som blir avgörande för, hur det skall gå med penningvärdet. Därför är det nödvändigt dels att söka hejda utpumpningen av ny köpkraft genom statens egna finansiella åtgärder och dels att förmå alla dem, som disponera över alltför riklig penningtillgång, att sterilisera det överflödiga. Metoden med enskilt sparande har en oerhört viktig följdverkan. Efter kriget kommer att följa en svår omställnings- och anpassrringstid. Om 6

7 kriget kan väntas upphöra om ett eller två år, så är det nu hög tid att börja göra tillrustningar för att denna övergångstid för Sveriges del skall bli så lindrig och så kort som möjligt. Efter kriget kan man räkna med att stora grupper av konsumenter komma att få minskade inkomster eller inga inkomster alls. Dessa grupper måste då köpa mindre varumängder än i vanliga fall, och detta drar med sig minskad sysselsättning på olika områden. Personliga reservfonder, åstadkomna under tider av relativt god penningtillgäng, skulle i ett sådan läge vara av utomordentligt stort värde ej blott för de enskilda ägarna av sådana fonder utan även för alla andra och således för samhället i dess helhet. Detta är synpunkter, som icke kunna jävas. Under normala förhälianden är det kanske inte ett handelns speciella intresse att understödja propagandan för begränsning av köplust och köpkraft. Men i det läge vi nu befinna oss har handeln samma intresse som varje annan medborgargrupp. Ty vi måste se ej blott till stunden utan även på längre sikt. Om vi ställa in strålkastarljuset direkt på oss själva och vår egen verksamhet, så måste vi erkänna, att även där är sparsamhet en tvingande nödvändighet. Ej minst handeln måste rusta för freden och i denna rustning ingår sparsamhet som en mycket viktig del. Det finns tusen olika sätt att spara. De äro omöjliga att räkna upp, men, om varje kugge inom ett företag är inriktad på att spara, så kan alldeles säkert mycket göras för att förhindra att onödiga kostnader uppstå. Detta är ett ämne, som är väl värt att diskuteras inom varje företag, litet eller stort. Det är kanske inte något så särskilt populärt ämne. Men frågan är om inte intresse för saken kan väckas, om propagandan lägges upp på ett rätt sätt. Bättre med lock än med pock. Det kan sparas på emballage, det kan sparas på budskickning ofta endast genom en bättre organisation av denna detalj. Det kan sparas på telefonsamtal ett brev eller brevkort gör mången gäng lika god tjänst. En lampa brinner onödigt. Släck den, och Ni sparar. En vattenkran står öppen eller halvöppen. Stäng den. Motorn i bilen rusar onödigt mycket. Chauffören sparar motorn och sparar kol, om han inte rusar motorn. En kund kanske uppehåller en expedit alltför länge i onödan vid ett besök eller pr telefon. Man kan på ett smidigt sätt och utan att stöta kunden söka påskynda honom och man sparar. Skall en sparsamhetskampanj leda till verkligt goda resultat, dä räcker det knappast med att predika sparsamhet. Det viktigaste är, att chefer och förmän föregå med gott exempel och att de på det sättet söka påverka sina medarbetare. Arbetskamrater kunna också utöva en nyttig påverkan på varandra. Om man ser en kamrat, som inte följer sparandets paroll, så kan man påpeka detta för honom, inte så att han blir stött och negativt inställd utan så, att han förstår saken. Handelns marginaler bli alltmer beskurna. En tilltagande varubrist gör sig också gällande. Kostnaderna ha emellertid icke visat någon tendens att minska. I ett sådant läge men också med hänsyn till den rustning för freden, varom ovan talats är en ökad sparsamhet inom handeln ett ofrånkomligt nödtvång. Kunde man emellertid få saken så lagd, att sparandet icke kändes som en tung och besvärlig plikt utan som en positivt skapande uppgift, en tävlingsbetonad sport, en insats både för eget och det helas bästa, då kanske man skulle virma bättre resultat, än vad som hittills kunnat ske.»lut lubba icke din handlare till lagbrott», står i dag målat på stora skyltar i butikerna, därmed påminnande både köpmannen och, i ännu högre grad, kunden, om skyldigheten att rätta sig efter gällande krisförordningar.»att sälja utan kupong är att stjäla ur landets förråd», heter det vidare, och eftersom dessa senare som bekant är ytterst knappa, torde betydelsen av att verkligen in i minsta detalj hålla på givna förordningar, framstå klart nog. Kristidens mångfald av förbud och bestämmelser, som i tryckt form hotar att vad det lider nästan begrava handlarna, tillika med det faktum att svåra tider alltid medför litet»uppmjukad» känsla för moralbegreppen, kanske inbjuder en och annan att då och då se mellan fingrarna... Men den saken hamnar sig, det ser vi med all önskvärd tydlighet av listan på avslöjade kupongskojare. Bara en sådan sak som de lösa kupongerna! Inte är det väl så farligt att ta emot en lös kupong? säger någon. Det kan väl inte betecknas som stöld ur landets förråd? Nej, men vad är det som garanterar att inte kupongen är stulen. Denna detalj av bestämmelserna är given för att inte lös kupong ska gälla, och härvidlag måste handlarna runt om i landet vara omutliga. Här har detaljhandlaren faktiskt en chans att, på sitt sätt, göra en insats mot den slappnande kristidsmoralen, ty man får räkna med att stulna kuponger innehas av karaktärssvaga individer, som kanske via detta, relativt lindriga sätt kan föras vidare in på det verkliga brottets bana. Kristidsförordningar och brottslighet växer i kapp, men detaljhandlaren har, genom fasthet i uppträdandet, stora möjligheter att stävja eventuellt kupongskoj. Se om en bakgrund till det ovan sagda kan förtjäna nämnas, att enligt Statistiska centralbyråns senast färdigställda uppgifter angående brott mot de speciella krisförordningarna, nämligen för år redovisas inte mindre än överträdelser. Denna summa innefattar visserligen överträdelser mot både motorbränsleförfattningarna och luftskyddsföreskrifterna, men handeln får på sitt konto skriva angående tvättmedel 13 9<. mjöl och bröd 12 %, kaffe och te 10 '. ost 2 % samt socker 1 ',. s Oiffrorna gällde som sagt för Man har nog anledning att tro, att nästa rapport skall för handelns vidkommande visa mera sympatiska siffror, ty allteftersom kristiden blivit ett allt tydligare faktum, bestämmelserna och straffen för överträdelser mot kristidspåbud skärpts och propagandan bland såväl handelns utövare som den köpande allmänheten verkat, har nog känslan för plikt och rätt blivit starkare hos oss alla. Självbevarelsedriften har väl också väckts till liv och handlaren faller inte så lätt till föga längre för husmoderns vädjan eller hot, är hon än aldrig så»gammal och prima» kund. Och de köpmän som till äventyrs frestades ha en liten Svarta börs-filial som givande biförtjänst har nog vid det här laget blivit tämligen avskräckta av tidningarnas feta rubriker om hur det gått då lagens väktare gjort en dylik affär den äran'. Vad den svenska detaljhandeln angår är den säkerligen väl värd det omdömet, att den kämpar hårt och ärligt. Nästa rapport från Statistiska centralbyrån bör nog kunna motses ganska optimistiskt.

8 En glänsande karriär från skepps pojke till chef för Billerudsbolaget. Vem känner inte från Gösta Berlings saga den speciella bruksatmosfären i Värmland. I denna på en gång leende och allvarliga bygd levde fram till sekelskiftet de gamla bruksätterna, av vars stolta medlemmar numera endast finns utspridda rester. De var arbetsamma och duktiga människor, på vars verk den sentida stordriften baserar sig, och deras fall var endast ert naturlig följd av industvalismens genombrott i vårt land. Borta är nu den romantik, som mött oss i den värmländska litteraturen, men den har ersatts av någonting annat. Det moderna producerande arbetet har efterträtt, och ett namn som man ofördröjligen sätter i samband med det moderna Värmland är Billerud och dess skapare, disponent Christian Storjohann. Christian Storjohann är en av vårt lands allra största industrichefer, och en av de mest representativa männen inom vår storindustri. I besittning av en ovanlig initiativrikedom och energi har han under årens lopp gjort en enastående insats inom cellulosaindustriens utveckling. Hans arbetskraft har i främsta rummet tagits i bruk av Billerudsbolaget, för vilket han verkat som chef och disponent ända sedan Trots att han icke är fackutbildad cellulosaingenjör har han verkat banbrytande inom denna bransch, och som exempel kan nämnas, att disponent Storjohann var den förste, som i vårt land insåg betydelsen av den nya konstsilkeindustrien, och som inriktade sig på export av silkesmassa. Han har över huvud taget haft mycket god blick för träets förädlingsmöjligheter, och med denna samt sin eminenta organisatoriska förmåga har han satt den svenska och enkannerligen den värmländska skogens krafter i rörelse. Historien om Christian Storjohann är en historia lika rik på romantik som någonsin de berömda Ekebykavaljerernas, men han har tillika omskapat romantiken till realiteter. Född i Bergen 1868 är han nu snart 75 år gammal, men ännu lika vital och full av arbetslust, och ännu dröjer det nog, innan han är färdig med sitt jättearbete med Billerud. Fadern var bergensisk köpman, men släkten härstammade egentligen från Altona i Tyskland, varifrån farfadern utvandrade till Norge på 1700-talet. I Bergen började också lille Christian sina första skolstudier. Äkta norsk gut som han var, drog havet starkt. Fadern satte sig emellertid emot denna pojkaktiga idé, men 14-åringen drev dock sin vilja igenom, men efter en resa till Spanien med klippfisk hade sjölusten svalnat, och pojkens intresse blev i stället jordbruk. En godsägare. Mohn, hade köpt en gård i Sverige och erbjöd Christian att följa med som lantbrukselev. Det hårda arbetet föll ynglingen i smaken. Han genomgick först Ultuna och därefter Alnarp, varifrån han gick ut med fina betyg Han blev t. o. m. erbjuden en lärarplats vid en annan skola, men tackade nej, ty Christian hade nog redan då känslan för vidgade vyer. En ren tillfällighet var dock anledningen till att han kom in på sitt sedermera så framgångsrika område. Endast 22 år gammal arrenderade han en mindre kronoegendom i Värmland. Under en resa fick han kännedom om att en förvaltareplats på Hillringsbergs gård var ledig. Platsen var lockande, han sökte den, men blev litet betänksam, då han hörde, att gården bestod av hela 500 tunnland åker och tunnland skog. Redan då hade man i orten fått upp ögonen för den unge norrmannens rivande arbetsförmåga, och trots sin ungdom fick han platsen. Detta var Hillringsberg var. i likhet med de flesta andra värmländska familjebruk, betänkligt förfallet, men efter den unge, drivande föl-valtarens tillträde blev det en helt annan melodi, som spelades på stället. Hans uppgift var ju egentligen endast att sköta lantbruket, men det dröjde inte länge förrän han övertagit även andra göromål. Han ljöt liv i kvarnen, sågen, hyvleriet, den mekaniska verkstaden, gjuteriet och massafabrikerna. Överallt där den unge 24- årige Christian drog fram blev det åter fart på stelnade värden. Livet började åter tala på Hillringsberg, och under romantikens slöja drog han fram den sovande skogen till nytta. Bolaget bytte emellertid ägare flera gånger, men hamnade slutligen hos Billeruds bolag, varvid Christian Storjohann följde med som disponent. Billeruds AB hade bildats redan 1883 av två herrar Lindstedt och Folin, och var till en början endast en mindre verksamhet. Aktiekapitalet var nämligen endast kronor. Själva fabriken var belägen i Säffle med en kapacitet av omkring 2000 ton cellulosa per år. Affärerna var som sagt inte vidare goda, men Hillringsberg hade det tack vare Storjohann mycket bättre i detta avseende. Med Christian Storjohann i ledningen gick Billerud mot en intensiv utveckling. De gångna åren innesluter en sådan oerhörd verksamhetslust, som bara kan utstråla från en chef av Storjohanns proportioner. Med sin kloka framsynthet, sin initiativkraft och organisationsförmåga mäktade han driva produktionen ur den värmländska skogen till sådan spets, att det inte finns många motsvarigheter. 8

9 Vid denna tid var de talrika små bruken i västra Värmland på fallrepet, och med disponent Storjohanns kraftiga åtgärder var den sista akten för dem inledd. Storjoharais plan gick ut på att samla industrierna kring Byälven till en stor och samverkande koncern. Många av bruken var månghundraåriga kulturställen omnämnda i Selma Lagerlöfs diktning, men deras inbördes konkurrens gjorde dem ineffektiva, och att den effektiva produktionen väsentligt ökades genom sammanslagningen torde stå klart. Följande bruk lades så småningom under den allt mäktigare koncernen, allt efter den stort upplagda plan, som Storjohann redan på ett tidigt stadium hade utarbetat: Jössefors, Sälboda, Charlottenberg, Ramen, Bosjö, Gruvön, Borgvik, Stomme, Sölje, Elga, Torsby, Slottsbron, Kyrkebyn och allt vad de heta. De sista nyförvärven voro Ludvika och Ny hammar i Dalarna. Aktiekapitalet har oupphörligt växt och är i dag över 31 miljoner kr. Tillgången på skog har alltid säkrats. I detta nu förfogar bolaget över tunnland produktiv skogsmark, skött på det mest rationella sätt. Den största delen av skogen förädlas till konstsilkemassa, vilken säljes till hela världen. I sinom tid uppenbarar sig de värmländska granarna i form av silkesstrumpor och underkläder. Andra stora produkter äro pappersmassa, sulfatmassa, kraftpapper, sulfitpapper och många andra. Oförtrutet arbetas det i Billeruds laboratorier för att skapa fler produkter. Man har vid ett tillfälle frågat disponent Storjohann, hur det varit möjligt att på dessa 36 år bygga upp denna jättelika koncern. Svaret blev betecknande för honom, det utmynnade i, att hans eget arbete inte varit mycket värt, om han inte haft förmånen att vid sin sida ha dugliga och lojala medarbetare. Därmed riktade den snart 75-årige, men alltjämt strängt arbetande disponenten ett välmenat tack till de över arbetare och tjänstemän, som tillsammans med honom bygger vidare på inte bara Värmlands utan en av Sveriges mest livskraftiga industrier.»nulla dies sine linea» (Ingen dag utan framsteg) har sedan begynnelsen varit Christian Storjoharms valspråk. Efter denna princip, med aldrig sinande arbetslust har han gripit sig de jättestora projekten an, och med osviklig precision genomfört dem. Själv betonar han dock alltid den ovärderliga hjälp och det stöd han under de svåra första åren hade av sin hustru från den bekanta släkten Fuglesang. Under Billeruds genombrottsår på den utländska marknaden följde hon sin make praktiskt taget som bolagets vice verkställande direktör, och hennes goda språkkunskaper var till ovärderlig hjälp vid den stora korrespondensen, som vanligtvis fördes pr codetelegram. Resorna företogos i bil genom hela Europa, och tiden var fylld av hårt arbete för de båda makarna-arbetskamraterna. Givet är, att man under dessa resor träffade många goda förbindelser och stiftade värdefulla bekantskaper i Europas många hörn, vilka senare har varit till stor hjälp vid Billeruds kommande utveckling. Christian Storjohann är en man med fältherrestav på sitt område, men också en man som lugnt och tåligt kunnat bida sitt ögonblick, för att då stunden varit inne, med sitt sinne för stora linjer lägga ut och förverkliga sina planer. Ett exempel på Storjohanns enastående framåtanda och noggrannhet är hans arbete med att införa svenskt trä på der» engelska marknaden. Under en av sina första resor under Hillringsbergstiden kom han en gång till Bristol, där han sammanträffade med en av Englands mest»svårf jällade» trä importörer. Engels- % I mannen avslog till en början alla Storjohanns anbud med den motiveringen, att han inte kände till namnet Hillringsberg. Slutligen efter långa överläggningar, gick han med på att mottaga en last, men endast under den förutsättningen, att om trävarorna inte hade tillräckligt hög kvalitet, dessa omedelbart skulle skickas tillbaka på säljarens bekostnad. I så fall skulle han inte vidare befatta sig med varor från denna firma. Väl vetande att de engelska träimportörema för det mesta endast synade trävarornas ändar, beslöt Storjohann att verkligen leverera trä med eleganta ändar. Han lät tillverka en speciell kapsåg, som faktiskt skar timret, så att ändarna verkade polerade, och lät dessutom märka virket ytterligt omsorgsfullt och snyggt. Verkan av detta uteblev inte, och den engelske affärsmannen blev över måttan nöjd med sin last, och yttrade att han»aldrig förut hade sett så fint virke». Storjohann begärde ett intyg på detta, vilket han sedan hade mycket stor nytta av vid senare affärer på den engelska marknaden, vilken som bekant i normala fall utgör den största avnämaren för de svenska träprodukterna. En finans- och storindustriman av Christian Storjohanns kapacitet har naturligtvis under årens lopp tagits i anspråk inom de vidaste grenar av vårt näringsliv. Även i allmänna uppdrag har han tagits i anspråk, och under förra kriget var han sålunda medlem av Statens industrikommission och handelskommission. Disponent Storjohann fyller under innevarande år 75 år, men alltjämt räcker hans energi och skaparkraft till för chefsposten i den stora koncernen. Till hans 70-årsdag den 17 juni 1938 utgav Billeruds AB en medalj över sin disponent. Åtsidan visar honom i porträtt med omskrift»christian Storjohann 70 år den 17 juni 1938, och frånsidan en allegorisk bild med en timmerhuggare såsom centralfigur jämte inskriptionen»en hyllriingsgärd av Billeruds Aktiebolag till dess vidsynte ledare och uppbyggare». Första exemplaret av denna medalj präglades i guld och överlämnades till disponenten. Denna hyllningsgärd visar på sitt sätt, hur folket i Värmland uppskattar sin»kung» den uppslagsrike mannen, som förvandlade landskapets poesi till arbetsfylld I DISPONENT I STORJOHANN prosa, och genom sitt gagnande arbete I inspekterar ett par skapat levebröd för tusentals människor ÖlJjflS* I papperssäckar tillsamt åstadkommit en av länkarna i den ^5> I verkade av Billerud kedja av svenska kvalitetsprodukter, I för Inköpscentrasom går ut över världen. I lernas räkning.

10 Ett vitalt problem som ICA-ledningen tagit upp T. h. den sakkunniga broschyren i försäkringsfrågor som tillställts köpmännen. Den lilla förtjänst, som detaljhandeln nu kan gottskriva sig, utgör en liten lön för ett hårt arbete. Därtill kommer, att detalj handeln nu löper större risker än eljest. Det är därför av stor vikt, att köpmännen allvarligare än hittills beakta sitt försäkringsproblem. För mycket arbete och på sina håll för stor tillit till turen gör att många köpmän nu ha otillräckliga, amatörmässigt ordnade eller helt enkelt obefintliga försäkringar. ICA-ledningen har tagit upp detta problem i akt och mening att hjälpa köpmännen tillrätta därmed. Genom att vända sig till sina resp. ICA-kontor kan nu de anslutna köpmännen få sakkunniga och goda råd om hur de skall ordna sitt försäkringsskydd tillfredsställande. Ett mindre sakkunnigt upplagt sådant skydd kan draga dryga kostnader men ändå inte vara effektivt. Tiden är också dyrbar. En god lösning är då den gemensamma försäkringshandling med en enda premie och en förfallodag, som Thulebolagen lagt upp och som ett par köpmän här delge sin erfarenhet av. Som framgår av köpman Tranbergs uttalande, är detaljhandelns försäkringsskydd dessutom ett gemensamt intresse, som han uppmanar samtliga ICA-köpmän att verkligen slå ett slag för. Organisationschefen vid Thulebolagen, K. G. Hammar, har följande synpunkter pa detaljhandelns försäkringsfråga. Det är min absoluta övertygelse att de åtgärder, som ICA nu vidtagit för att ge de anslutna köpmännen möjlighet att tillrättalägga sina försäkringsproblem, har den största betydelse och kommer att leda till ett värdefullt resultat. Under de 18 år jag har haft nöjet komma i kontakt med köpmännen runtom i landet har jag konstaterat, att när det gäller att följa med sin tid vad tidsenlig butik m. m. angår, så har köpmännen inte skytt vare sig kostnader eller besvär, men det är inte alltid de gjort tillräckligt för att skydda sig mot de ekonomiska förluster genom skador, som en affär alltid riskerar att drabbas av. Man»har inte haft tid» eller»ansett det nödvändigt* eller också har man ordnat sina föi-säkringar utan sakkunnig hjälp, så att de därigenom blivit otillräckliga eller kanske t. o. m. onödigt dyra. Detta är ju beklagligt. Det är ju av samhälleligt och socialt intresse, att köpmännen, som i dessa dagar redan förut är så hårt pressade och fått sina avancer ofta starkt beskurna, inte betala sina hårt förvärvade kronor till ett ofullständigt försäkringsskydd eller gör oövervinneliga förluster genom att försäkring saknas. Några särskilda detaljer, som herr Hammar funnit, att köpmännen inte alltid tänker på? Ja, avbrottsförsäkring är nog en viktig detalj, som många glömt. Det är ju inte alltid en köpman kan slå upp sin butik dagen efter den brunnit, men likväl skall han betala ut löner, räntor, skatter, kanske hyror och mycket annat utan att några pengar kommer in i kassan. Dessutom förlorar han sin egen inkomst. Denna ekonomiska påfrestning tänker inte alla köpmän på, när de ordnar sitt försäkringsskydd. Däremot glömmer de sällan att försäkra glasskylten, som medför en förlust av kanske hundra kronor, om den skulle gå sönder! Där kan man ju nästan tala om att sila mygg och svälja kameler. Inte heller har köpmannen alltid försäkrat sig själv. För sin personal har han ordnat olycksfallsförsäkring men glömt den gamla sanningen att själv är bästa dräng. Det betyder en hel del, om han genom sjukdom eller olycksfall förhindras att hålla trådarna i sin hand. En annan detalj är magasinet, där ofta inventarier och värdefullt lager förvaras. Som detta magasin ofta är av annat byggnadsmaterial än själva affärsbyggnaden, löper köpmannen en större risk än eljest att göra en förlust, om han inte har försäkrat. Den nuvarande värdestegringen skall inte heller förglömmas. Lager och inventarier stiger i värde, och försäkringarna måste höjas i takt med detta. Därför anser jag, att ICA-köpmännen bör med glädje notera, att de nu genom sina Inköpscentraler har möjlighet att få sina försäkringsproblem tillrättalagda. ICA-ledningen står ju nu i kontakt med våra sakkunniga yrkesmän, som kan ge köpmännen råd, hur de skall försäkra så att de får tillräckligt och väl avvägt skydd utan onödig kostnad. Även i tekniska detaljer lämnar vi råd. Industrier t. ex. har under en följd av är begagnat sig av brandbolagens serviceingenjörer och på så sätt eliminerat onödiga brandrisker. Även en köpman kan behöva ett sådant kostnadsfritt råd, när t. ex. värmepannan eller kaminen skall installeras på rätt plats. Slutligen vill jag framhålla, att vi kunna erbjuda ICA-köpmännen affärernas hela försäkringsskydd i en enda försäkringshandling med en premie och en förfallodag. Att ha sina försäkringar ordnade på detta sätt innebär en stor fördel och ger en klar och redig bild av försäkringsskyddet. Skulle t. ex. brandförsäkringsbeloppet ändras, justeras automatiskt försäkringsbeloppen för t. ex. inbrotts- och vattenledningsskadeförsäkringarna. Med en sådan försäkringshandling i sin hand behöver ingen köpman vara orolig att ha glömt bort något försäkringsmoment. Det är uppenbart, att detta ICA-ledningens initiativ liksom dess övriga går ut på att lätta de anslutna köpmännens många bördor, så att de få ägna sig uteslutande åt sina kunder och sin butik och därmed öka sin effektivitet och konkurrensförmåga. Efter detta fackuttalande hör vi nu vad man säger från köpmannahåll. Köpman G. Tranberg. Ljungaverk: ICA-köpmännens försäkringsfråga, som ICA-ledningen nu tagit upp, är av synnerligen stor vikt, ett vitalt problem. 10

11 då det ju måste sägas vara en nödvändig beredskap, att köpmännen har tillräckligt försäkringsskydd _ detta såväl ur deras egen som ur samhällets synpunkt. Jag hoppas, att de anslutna köpmännen skall förstå, att det är av lika stor vikt, att de nu ordnar sina försäkringar enligt ICA-ledningens anvisningar och råd som att de köper sina varor genom ICA. Genom väl ordnade och tillräckliga försäkringar kan de komma så långt, att lanthandeln i tariffhänseende mera gynnas, sedan försäkringsbolagen fått klart för sig, att riskerna för skador särskilt då genom brand ingalunda är så stora nu som för ett tjugotal år sedan. Nu har ju både butikskulturen och byggnadstekniken, när det gäller affärslokaler. gått åtskilligt framåt och detta har givetvis i hög grad bidragit till att minska riskerna. Detta skall nu bevisas genom statistik, varför det är nödvändigt, att ha så många affärer med som möjligt. Nu som alltid gäller det alltså för ICA-köpmännen att hundraprocentigt sluta upp kring ett gemensamt intresse om resultatet skall bli det åsyftade. Köpman Bror Edling, Västerås: Jag har begagnat mig av Thulebolagens samlingsbrev sedan två år tillbaka och vill på det livligaste uppmana mina kolleger runt landet att göra sammaledes. Det kan inte nog framhållas vilken lättnad det är att ha alla försäkringarna på ett enda papper så att säga. med en gemensam förfallodag och en gemensam premie. Vi köpmän har nog händerna fulla med göromål ändå utan att vi ska ha en massa sådana där saker att hålla reda på också. Men en gång om året orkar man ju med att tänka på försäkringarna, helst som bolagen skickar ut varsel i förväg. Min uppmaning är, att alla ICA-köpmän snarast skall lägga om sina försäkringar till detta system. Köpman Emil Larsson, T irsbo Brukshandel, Virsbo: Vi har helt nyligen ordnat upp vår försäkringsfråga enligt vårt ICA-kontors anvisningar och därvid begagnat oss av det samlingsbrev, som Thulebolagen tillhandahåller. Fördelama med att ha alla försäkringar samlade på ett håll med en enda premie och en enda förfallodag är ju så tydliga, så man behöver inte närmare orda om dem. Försäkringsfrågan har nog hittills inte beaktats tillräckligt allvarligt av köpmännen. De har ju så mycket att göra och är ekonomiskt så hårt pressade, så man förstår dem. Men då ju nu köpmännen löper större risker än eljest, får man ändå hoppas, att de nu skall vilja använda sig av det bekväma och effektiva försäkringssystem som ovan omnämnts och därmed utan större besvär skaffa sig ett nödvändigt riskskydd. Lättare lagerhållning Standardiseringskommissionen arbetar tiir ökad anknytning till handeln Den inom landet pågående standardiseringen av olika varor kommer alltjämt in på nya områden, och från att till en början huvudsakligen ha sysslat med industriens problem i dessa frågor, lägger nu Sveriges Standardiseringskornmission ner mycket arbete på att förbättra och förenkla bl. a. bleckemballaget, vilket detaljhandelns män med tacksamhet anammar. Över huvud taget kommer kommissionen allt mer och mer in på områden som har anknytning till handeln. Beträffande standardiseringen av bleckburkarna, är syftet att nedbringa antalet modeller till ett mindre antal enhetliga standardmodeller tillverkade i serier, vilket i hög grad kommer att underlätta köpmännens överskådlighet i lagerhållningen. I viss utsträckning har resultatet av detta kommissionens arbete redan kommit köpmännen till del, men enligt vad vi erfar vid samtal med kommissionens verkställande ledamot, bergsingenjör Folke Lindgren, kommer standardiseringen på detta område att drivas ännu längre. Den genomgripande standardisering av emballaget som vi haller på med, hoppas jag hälsas med tillfredsställelse av detaljhandlarna. Under den konferens som hölls i slutet av förra året sysselsatte vi oss ingående med emballaget, och den speciella kommitté som behandlar denna sak, har kommit till mycket goda resultat. Emballagefrågan är ju en mycket viktig detalj i köpmännens verksamhet, och har för kommissionen blivit ett myc - ket givande och rikt arbetsfält, där verkliga förbättringar kunnat göras. Förut rådde ju den verkliga förbistringen på detta område, och att antalet modeller på bleckburkar var för stort är nog de flesta som varit inne i ett stort konservlager ense med mig om. Vad som i första hand var anledningen till att standardiseringskommissionen satte igång med konservburkarna var plåtbristen, som ju redan tidigt började göra sig gällande. I slutet av 1941 fastställdes normer för konservemballage av plåt. Till en början blev svängrummet ganska stort hela 19 typer stod till fabrikanternas förfogande men eftersom plätbristen blev alltmer och mer kännbar kringskars normerna, och nru får endast några av dessa burktyper tillverkas. Även glasburkar och glasflaskor glas är ju en bra ersättningsvara för det svåråtkomliga bleckemballaget har kommit under vår behandling, och här finns ett antal serietillverkade storlekar, både med avseende på storleken och lockens gängor. Så i framtiden kanske detaljisternas hyllor får ett mera likformigt utseende i fråga om de uppställda burktyperna. För många av vårt förvisso ganska individualistiskt inställda folk kanske detta smaliar snyordning> och förhatlig inskränkning, men så är inte alls fallet, för standardiseringen kommer även efter kriget att drivas mycket långt inom allt fler områden. Vi har faktiskt inte råd att slösa med material i samma utsträckning som under de närmaste åren före kriget! Vår nästa åtgärd i emballagefrågan blir kraftemballaget, och här hoppas jag att få till stånd ett gagnande samarbete med de olika köpmannaorganisationerna. Jag tror att standardiseringskommissionens mångåriga erfarenhet med god kontakt med köpmännen skall bli till nytta för den enskilde detaljisten. TyväiT har vårt arbete stoppats upp en del på grund av bristen på arbetskraft. Standardiseringen måste genomföras så snabbt som möjligt med tanke på de rådande materialsvårigheterna. Under vanliga tider måste vi först göra ordentliga marknadsundersökningar, men nu har vi måst förenkla arbetsmetoderna, vilket kanske medför att vi så småningom måste ändra vissa detaljer. Men i fråga om standarden på bleck- och glasemballage är dock fördelarna med vårt arbete redan påtagliga. Hoppas bara att det minskade antalet burksorter bereder köpmännen lättnad i fråga om lagerhållningen och överskådlighet på hyllorna, slutar ingenjör Lindgren. 11

12 Alllid före konkurrenterna! parollen för kamplysten, iramsynl Finspongshandlare med hypermodern mönslerhulik»jag har kommit på min rätta plats och därför arbetat med glädje ulan arbete och arbetsglädje ingen framgång något som heter tur finns infe». säger Carl Kindblad, pionjär för sin orts affärsliv. När finna Kindblads i Finspong vid sitt 25-årsjubileum förra året i sin annons hade slagordet»finns det att få så finns det hos Kindblads», var det ingen som tvivlade på dess berättigande. Ty under det kvartssekel som gått, hade köpman Carl Kindblad hunnit visa, att han är i stånd att lova mycket och hålla mer. När man dessutom i samma annons såg hur den affär såg ut, som har» övertog då han startade som egen 1917 och jämförde den med hans hypermoderna affär av idag, gav det sig själv, att man här hade att göra med en man som aldrig pratade tomma ord. Därför blir kunderna hos Kindblads heller inte så särskilt överraskade om de i denina affär hittar en svåröverkomlig vara. Däremot skulle de nog bli överraskade och rent av besvikna, om hans skyltfönster inte voro de elegantaste och intressantaste i Finspong, eller om han 12 inte skulle vara först om ers nyhet i butiksinredningen. De har anspråk på köpman Kindblad och det är han mycket tacksam för. Det är en förmån att få arbeta för en kundkrets, som uppskattar och fordrar hög varukvalitet och hög butiksstandard, säger han, och berättar för ICA-tidningen om sin köpmannabana. Född till detaljhandlare! Om jag råkat hamna i något annat yrke hade jag aldrig lyckats hälften så bra och säkert inte haft hälften så mycket nöje och utvinning av mitt arbete och mitt liv. Ingen är så mycket att beklaga som den som hamnar på fel plats i livet. Själv anser jag mig vara född till just detaljhandlare. Det yrket är så naturligt för mig och jag tvekade aldrig ett ögonblick som pojke på vad jag skulle bh. Därför bonade jag så snart som möjligt, vid 15 år, som volontär i en av Norrköpings, efter dåtidens förhållanden, modernare speceriaffärer. 15-åringen ändrade chefens skyltning! Herr Kindblad har alltid tyckt om sitt arbete och mest har han tyckt om att Speceriavdelningen är rymlig och ljus. Och välordnad! Köpman Carl Kindblad. skylta. Han var bara 15 år, då han en dag dj ärvdes ändra chefens skyltning. Kan du skylta, undrade chefen överraskad, bäst du fortsätter med det då. En uppgift som ynglingen förtjust tackade ja till. Och sedan har skyltningen varit hans speciella skötebarn, och det är först nu på allra sista tiden, som hans personal fått skylta hans fönster. Han har helt enkelt inte kunnat avstå från det nöjet. Dessutom har han sporrats av det beröm han fått för sina fina skyltningar att göra dem ännu bättre, ännu mer säljande och ännu mer personliga. Det har kostat både tid, arbete och pengar men berett både honom och hans kunder ett nöje det sista inte minst viktigt. Herr Kindblad anser det höra ihop med god kundservice och god ekonomi att ha välskötta skyltfönster. Högre butikskultur en ständig strävan. Till Finspong kom herr Kindblad år 1917 och övertog då en, liten enkel diverseaffär med gemensam blandning av allt som till en lanthandel hörer. Från första början satte han in all sin kraft på, att specialisera de olika avdelningarna och höja butikens standard i enlighet med sim uppfattning om detaljhandelns uppgift i näringslivet. Han har aldrig haft den inställningen, att en affärsman bör söka suga ut så mycket pengar som möjligt ur sin butik på bekostnad av kundernas intressen. Herr Kindblad kan utan överdrift sägas ha varit en pionjär och föregångare för Finspongs affärsliv. Detta förhållande kan vara värt att påpekas, då ju ofta annars anmärkes mot den privata handeln, att andra företagsformer tvingat den till bättre butikshygien, bättre kundbetjäning o. s. v.

13 Herr Kindblads förtroende hos kundkretsen har grundmurats just genom att principen allt för kundens bästa varit hans ledstjärna. Lika stort är hans förtroende hos leverantörerna. Han kan därför med gott samvete annonsera, att finns det att få så finns det hos Kindblads, ty inte ens under svåra depressionstider brukar denna firma stå utan varor. Kindblads neonskylt bländade bilisterna! Ibland har herr Kindblads»senaste nytt» varit av sådan»epokartad» karaktär att det väckt rent av uppseende. Så t. ex. var hans eleganta neonskylt den andra i sitt slag i Östergötland, då han satte upp den Många hade därför aldrig sett något liknande förut och knappast hört talas om det, och bilistema klagade till en början över, att de blev bländade av det starka neonljuset! Mindre sensationellt var ju, att herr Kindblad var den första handlande, som annonserade i Finspong men vittnar om att han ständigt haft ögonen öppna för reklamens betydelse. Kindblads av idag. Finspongs huvudstråk har med åren flyttats och Kindblads har flyttat efter, så att firman nu är inrymd i en modern byggnad i köpingens centrum. Sedan de förutvarande avdelningarna för skor, manufaktur, herrekipering och»diverse» avvecklats, utgöres affären nu av en livsmedelsbutik och en glas- och porslinsbutik med presentartiklar och serviser som specialitet. Kindblads har 8 stora skyltfönster, tillsammans 20 meter i bredd. Huset är beläget på en solfjädersformad tomt, vilket gör att utrymmet åt gården är ganska litet men åt gatan desto större. Herr Kindblad har därigenom kunnat förverkliga sina drömmar om en butik med fasaden så gott som helt i glas, så att ljuset släpps in i butiken. Ljust är det också i butiken, inte minst genom att inredningen utförts i ljus, polerad björk. I livsmedelsavdelningen går allting i beige. Under fredstid står en elegant varubil i de»kindbladska färgerna», d. v. s. beige och brunt, till kunderna tjänst. Även transportcyklarna ha dessa färger, och förut hade biträdena gemensam uniform i beige och brunt, men då tyget till dem nu inte finns att få, måste man hålla sig till vita rockar. Allt som kan göras för att rationalisera arbetet i butiken har gjorts. Inredningen är hypermodern och ändamålsenlig, med minutiöst tillvaratagande av alla utrymmen. Man lägger särskilt märke till sådana finesser som den elektriskt upplysta, flyttbara montern, kylplattan i fönstret, som medger skyltning av ömtåliga varor även under heta sommar- Så här trevlig»uniform» hade biträdena före textilransoneringen. dagar. Vidare lådorna för torkad frukt med glas framtill och invändigt klädda med rostfritt stål, skåpet för tekniska artiklar med utdragbara, lätt överskådliga kasetter, den specialbyggda kyldisken samt frånvaron av varor utanför disken. Detta utrymme har, som sig bör, reserverats för kunderna och inte för apelsinlådor, potatissäckar e. d. Innanför butiken ar expedition inrättad för leveransorder. Det skulle bli för störande att expediera dessa vid disken. I glas- och porslinsbutiken går allt i vacker grågrön ton. Under hyllorna löper en ljusramp, som belyser varorna effektfullt och elegant. Samma ljusramp återfinnes på den stora montern utanför disken samt i fönstren. Runt taklisten är en dold belysning placerad.»kindblads när det gäller presenter», annonserar firman, och denna glas- och porslinsaffär ger just det där intrycket av sober smak, som brukar utmärka specialaffärerna i Stockholm. Nästan som ett modernt lagerhus! Herr Kindblad har rest mycket både i Sverige och utomlands och ofta hittat något, som han kunnat tillämpa i sin butik. Resultatet har blivit, att hans affär nu till många delar stämmer in på den beskrivning, som ICA-företagen brukar ge om sina moderna lagerhus. Man drar osökt upp den parallellen vid åsynen av firma Kindblads lager. Köpmannaförbundets arkitektkontor har här haft sin hand med och lagret är byggt efter principen, att varje vara kräver sin särskilda vård. I en lång fil under affären ligger specialinredda rum, där varorna är väl skyddade och lagrade. Via en varustört kommer varorna från gården direkt ner i lagret snabbt och effektivt. Därefter lagras de i sina resp. rum. Mjöl, socker och andra sådana varor, som inte tål fukt, förvaras i ett specialinrett rum, konserverna i konservrummet, ömtåligare konserver i ett kylrum. Ostarna läggas på hyllor i ostrummet och vändas varje vecka. Fågeln fryses i frysrummet, och frukten är i gott förvar i det kalla fruktrummet o. s. v. För glas- och porslinsavdelningen finns ett lagerrum för mindre skrymmande gods, medan större varor förvaras i ett magasin på gården, som också har stora förråd för specerivaror. En affär av Kindblads dimensioner måste ju alltid ligga med ett rikligt lager. Vattnas det inte i munnen på er alla unga affärsmedhjälpare, som drömmer om den egna butiken! Ekonomiskt att avlöna personalen väl. En tilltalande fasad, strålande av ljus. Modern, Som den modernt tänkande köpman herr Kindblad är, håller han styvt på att den köpman som vill vara ekonomisk håller sig med en duglig personal och avlönar den väl. Själv har han en synnerligen vältrimmad personal, f. n. uppgår den till 10 personer. Flera av dem har varit anställda år. De har gått på skolor och kurser och givetvis lärt mycket av sin kunnige chef och är därför väl hemma i allt som hör till deras yrke, kundbehandling, varuvård och varukännedom m. m. De är allmänbildade, tjänstvilliga utan att förfalla till elegant. 13

14 fjäsk, kultiverade med ett ord, det är stil på dem. Personlig kontakt med sin personal vill herr Kindblad gärna ha och ordnar ibland en studieresa eller utflykt, där nytta och nöje förenas. Man har också butiksträffar, varvid ros och ris delas lika och under angenäma former mellan chef och anställd. Personalen är välkommen med förslag, som kars vara av intresse för firman. Ett sådant förslag resulterade t. ex. i att man i våras tog upp frövaror till försäljning, något som visade sig lönande under nuvarande förhållanden. Koncentrerat kontorsarbete, effektiv kassakontroll och statistik över biträdenas försäljning. Kassaapparaten i speceriavdelningen är ett ultramodernt 6-lådigt register, som rapporterar dagens alla affärstransaktioner kontant- och kreditförsäljning, inbetalningar o. s. v. För att så mycket som möjligt förenkla kontorsarbetet, användes vid kreditförsäljningen paragonnota. Den stämplas i kassaapparaten, kunden får en och kopian lägges i kuvert med kundens namn. Kuverten ordnas efter bokstavsregister. När kunden betalar, får han kopian, inbetalningen registreras i kassan och det hela är klart enkelt och effektivt system. Varje kväll har herr Kindblad bara att ta den rediga kassarapporten och se»hur dagen varit;. Varje biträde skriver en dagsrapport över sin försäljning. Jämfört med kassarapporten skall den stämma, vilket den också i allmänhet gör, säger hen- Kindblad och ger en eloge åt sin säkra personal. Biträdenas dagsrapport föres in i en bok, där man alltså får en statistik över deras försäljningskapacitet. Så när som på kupongklistring, utskrivning av räkningar, renskrivning o. d. utför herr Kindblad allt kontorsarbete själv. Bokföring började han studera redan som 13-åring från Hermods! 14 Även expeditionen för leveransorder är rymlig och praktiskt inredd. Här har den tidigare butiksinredningen kommit till bra användning. Statistik över kundernas köp. För att ständigt ha kontroll över kundemas köp, om dessa minskar, upphör o. s. v., har herr Kindblad ett register över sina kunder till antalet över 800! Varje halvår utbetalar firman 3 % rabatt. När kunden lämnar in sina kvitton, räknas de samman och summan föres upp på ett kundkort, på vilket man sedan kan följa kundens köp. Skulle någon kund sluta handla eller handla avsevärt mindre än förut vill man ju gärna ha reda på var felet ligger. Detta kundregister kommer också till användning, när firman skall sända ett meddelande av en eller annan art till kundkretsen. En fluga gör ingen Porsiinsardelnine/en är elegant, överskådlig, sommar... Det hjälper inte, säger herr Kindblad, om min butik är aldrig så välskött, om sedan tio andra affärer är illa skötta. Därför har jag alltid med största intresse tagit del av köpmannaföreningarnas verksamhet. Genom sammankomster, där gemensamma intressen dryftas, föredrag och kurser hållas, har föreningarna säljande. lyckats åstadkomma en hel del för att höja den privata handelns standard. Detta samarbete är ju den enda vägen för att nå dylikt resultat. En köpman måste därför vara villig att bli»liten» i det stora sammanhanget, d. v. s. göra det bästa möjliga av sin egen affär men inte låta den personliga äran och framgången vara det väsentligaste. Han måste alltid offra sig för det helas skull. Då först tryggas den privata handelns framtid. ICA har mycket att uträtta. ICA-företagen har min fulla förståelse och sympati, säger herr Kindblad, som ju för övrigt var med och tog initiativet till att SV kom till Östergötland. Grosshandeln måste skötas så, att detaljhandeln kan bära sig, de båda är beroende av varandra. Den upplysande verksamhet, som ICA bedriver bland unga affärsmedhjälpare ligger mig likaså varmt om hjärtat liksom allt som göres för den privata handelns framtid och framåtskridande. Läget ar mörkt just rnu, men det kommer en ny tid, och då måste vi vara ännu bättre rusiade att möta konkurrensen. Jag hoppas också, att så snart freden kommer, allt statligt tvång, varunder handeln av tvingande skäl nu arbetar, omedelbart ska försvinna. Fri konkurrens under ansvar är den enda riktiga linjen för handelns sunda utveckling. Och till sist nyckeln till framgången? Nyckeln till min framgång ja, den har jag nog redan nämnt. Jag kom på min rätta plats i livet och har alltid varit mitt arbete tillgiven, haft min största glädje i det. Något som heter tur, tror jag inte finns. Enda vägen till framgång är arbete och åter arbete, uthållighet och vilja att ständigt lära nytt. Eva.

15 En förutseende företagsledning avsätter medel för efterkrigstidens varuinköp och nyanskaffningar. Ni bör vara lika förutseende när det gäller Eder personliga ekonomi. Mänga anskaffningar måste uppskjutas till tiden efter krigets slut. Endast den som sparar nu, disponerar tillräckliga medel, när handelsspärren häves och fria varuinköp åter bli möjliga. Handelsbanken mottager insättningar på sina inlåningsräkningar samt säljer statsobligationer. SVENSKA HANDELSBANKEN Affärsbanken med det största kontorsnätet

16 Finansministerns planer tö fadytttue/ /?yj-/f/y När riksdagen samlas för första gången på det nya året, framlägger regeringen en plan för hur den tänkt sig inkomster och utgifter för det kommande året. Denna plan kallas för statsverkspropositionen eller statsbudgeten. Den gäller för tiden 1 juli till 30 juni året därpå. Budgeten bestar av tre delar, nämligen en som berör utgifterna, en som har att göra med inkomsterna och en som gäller kapitalet, d. v. s. tillgångar och skulder. Underlaget för budgeten har hopbragts inom de olika departementen, vilka i sin tur fått förslag från de myndigheter, som sortera under dem. Sedan budgetera lagts fram i riksdagen remitteras (överlämnas) den till olika utskott av riksdagen, vilka granska den liksom också de av riksdagsmännens motioner, som beröra resp. avsnitt av budgeten. I och med att budgeten remitteras till utskotten försiggår i riksdagera en s. k. remissdebatt, vid vilken budgeten diskuteras men ännu mera hur regeringen över huvud taget skött sig. Man kan säga, att budgeten utgör kärnan i regeringens planeringsarbete, eftersom så gott som allt vad den företar sig kostar pengar, det må gälla ett kryssarbygge eller en ökad omfattning av fomminnesvården. När budgeten framlägges, kommenteras den av tidningar. Vilken ton de anslå, beror till största delen på vilken politisk färg de ha. Samtidigt brukar en del nationalekonomer uppträda och söka att anlägga objektiva synpunkter på budgeten. Vad är det då som utmärker den budget, som nu lagts fram och som skall börja löpa den 1 juli i år? Självfallet inta försvarsutgifterna en framstående plats. De ha ytterligare ökats i jämförelse med föregående år. Ett annat utmärkande drag i budgeten inte alls nytt, vilket kraftigt framkommer hos dem, som äro kritiska mot finansministern är att de löpande inkomsterna inte förslå till utgifterna. För det kommande budgetåret kommer underskottet att bli någonting på milj. kronor, såvitt vi kunna se. I sin inledning till budgeten framhåller statsministern mera än vad som tidigare gjorts, vilket samband budgeten har med penningvärdet. På olika ställen i ICA ha vi framhållit, hur önskvärt det är inte minst ur detaljhandelns synpunkt att penningvärdet förändras så litet som möjligt. Vi behöva bara tänka på hur många affärsmän, som efter förra kriget stupade på att höga priser förbyttes i låga med åtföljande förluster. Men det är just på denna punkt av finansrninisterns motivering, som kritiken varit hård. Man har framhållit, att det inte På nedanstående bild visas schematiskt förhållandet mellan anslagen till de olika departementen. Märk försvarsdepartementets ledande ställning! 16

17 går bra ihop att å ena sidan hålla höga statsutgifter och å andra sidan vänta att priserna inte skola stiga. Man har menat, att staten borde föregå med gott exempel, när det gäller att spara. Den sparpropaganda, som nu bedrives på flera fronter, har ju kommit till under samverkan med statliga organ. Men fortfarande beror kritikens art på vars och ens utgångsläge. Varje samhällsgrupp vill i det längsta hålla på att utgifter, som gynna just den, äro oumbärliga. Ett annat utmärkande drag för årets budget är att statsinkomsten stigit, främst då skatterna. Det har kunnat ske därigenom att folk haft goda inkomster tack vare god sysselsättning. Arbetslösheten har ju under det senaste året varit nästan obefintlig och på en del områden har det varit ont om arbetskraft. Till sist kan det vara intressant att notera, att statens utgifter nu motsvara ungefär 'a-del av nationalinkomsten. En ökad ^socialisering» av näringslivet har alltså inträtt, d. v. s. samhällets centrala ledning har fått större betydelse. Som vi tidigare framhållit i dessa spalter, är det av många skäl mycket önskvärt med ett centralt dirigerat näringsliv under krigstiden. Men det är en annan femma, vad som bör ske, när kriget är slut. Skall den ökade socialiseringen bibehållas eller skola vi återgå till den mera»liberala* styrelseuppfattningen, som kan sägas ha härskat före kriget, då statens utgifter endast litet överstego 10 % av nationalinkomsten? Frågan är alltför omfattande för att diskuteras här och dessutom beror nog inställningen här som alltid på vars och ens utgångsläge. Handelns män önska som regel, att näringslivet skall arbeta med så små statsingripanden som möjligt. Hur mycket vårt land förlorar på kriget är svårt både att uttrycka och att överblicka. Men en sak som alla med jämna mellanrum blir påminta om är fartygsförlustema. Den neutrala sjöfarten lider lika mycket under detta krig som under det förra, det är oerhörda värden som nästan dagligen går förlorade för de icke krigförande staterna. Årets första månad var en svart sådan för dera neutrala handelssjöfarten. Det intensifierade ubåtskriget märks nogsamt, i det att det sänkta tonnaget inte sedan i oktober månad varit så stort som under denna årets första månad. Enligt tillgänglig statistik sänktes under januari mår.ad 18 neutrala handelsfartyg. Sveriges handelsflotta fick ett riktigt dråpslag, då rekordsänkningen av svenskt tonnage på ton noterades. Kraftigast bidragande orsak till denna nedslående siffra var lejdbåtskatastrofen utanför Norges kust, då Sveajarl och Brazil gick förlorade. Sammarrlagt under 41 månaders handelssjökrig har inte mindre än 179 fartyg gått förlorade för vårt land genom direkta sänkningar, minor och torpeder, varvid personer omkommit. Utöver de direkta sänkningarna har den svenska handelsflottan drabbats av ännu en del förluster genom andra krigsorsaker i form av kollisioner i konvoj, strandningar, beslag m. m. Medräknas dessa totalhaverier blir den sammanlagda förlusten av svenskt handelstonnage sedan krigets början icke mindre än 213 fartyg om ton.... och ett svuv Från svenskt redarhåll framhålles med skärpa att nybyggandet kommer att fortsätta vad som än händer. Den svenska handelssjöfarten får inte nedslås! Visserligen har från vissa håll förordats försiktighet av det skälet, att framförallt den forcerade amerikanska byggnadstakten kanske kommer att skapa överflöd på tonnage efter kriget. Denna den svenska handelssjöfartens dådkraft är en sak som nära angår alla till handeln anslutna. Denna förmåga att se på ett problem så att det angår inte bara den egna näringen utan även hela landet och dess möjligheter i efterkrigskonkurrensen är ef terf öl jansvärd. Vi kan lita på att den svenska handeln, både i smått och stort, även i framtiden kommer att betjänas av en förstklassig svensk skeppsfart. Det kan i detta sammanhang förtjäna nämnas, att flottans insatser i vår neutralitetsvakt nu belyses i ett utkommet siffermaterial, räknat från krigsutbrottet fram till 1 januari i år. Under denna tid har nämligen de olika marindistrikten eskorterat fartyg om sammanlagt bruttoregisterton. Den distans dessa fartyg tillryggalagt under skydd av vår flottas eskort är sjömil. Vid årsskiftet hade genom marinens försorg sedan krigsutbrottet minor och 220 sprängbojar oskadliggjorts. Under arbete i samband med neutralitetsvakten har hittills 100 man av personalen förolyckats. Att tala äv silver, att tiga av»på tystnadens träd hänga segerns frukter», lyder ett gammalt och beprövat ordspråk. Liksom de flesta andra beprövade talesätt finns det mycken användbar sanning i detta. Den är användbar sanning för alla dem som vill framåt och uppåt här i livet, och vem av er vill inte det? Dagligen och stundligen lägger ni ner arbete och energi på att lära er yrket. Ni kanske tillhör de förståndiga som placerar kapital på lång sikt genom att använda fritiden till studier, och så småningom visar sig resultatet i form av en mera ansvarsfull plats. Men vilken väg ni än väljer för att förbättra er ställning i livet, så vandra den i tysthet! Arbeta för er själv, så att säga! Ni kanske planerar studier, ni ska läsa det och det ämnet, ni ska bli det och det inom en snar framtid. Folk får på så sätt en viss uppfattning om er person och era planer. Plötsligt kanske något inträffar som på en gång ändrar planerna och?ii står där med ett visst skimmer av pratmakare över er! Kanske tycker ni, att hindret är fullt förklarligt, men det är långt ifrån säkert att denna uppfattning delas av era kamrater folk drar i allmänhet ganska hårda och snabba slutsatser. Beträffande eventuella studier är det väl i allmänhet lämpligt att rådgöra med chefen, men låt det sedan stanna er emellan. Föredömet för andra blir då så mycket större! 17

18 Det var en mörk och kulen natt, vinden tjöt, och det kalla regnet piskade på de båda skyltfönstren i Anderssons lanthandel. Inne i affären var det mörkt, tyst och stilla, ända tills midnattstimmen var inne. Då var det plötsligt, som det började tissla och tassla och viskas överallt i hyllor, lådor och fack. En ICAfépåse hoppade utan vidare ner på disken och bjöd upp en påse äkta javakaffe till en dans. Man kunde riktigt se, hur röda av avundsjuka ett par andra kaffeersättningar blevo, där de stodo kvar i hyllan och sågo, vilken framgång ICAfé fått hos kaffet. Det hade den sista tiden blivit allt vanligare, att en ICAfé-påse och en kaffepåse följdes åt från affären om dagarna. Ja, kära läsare, varorna hade faktiskt fått liv och kunde tala i natt, och det blev naturligtvis ett förfärligt prat och stoj hit och dit. Från lådan, där glasögonen förvarades, hördes ett ihållande och smittande skratt. De kunde omöjligt låta bli att tänka på gumman, som varit inne i affären på dagen och provat ett par glasögon. På biträdet Karlssons fråga, om hon såg bra med dem, svarade hon:»nä, jag kan inte se ett dugg med dom, men det är min syster, som skall ha dom, så dom blir säkert bra, för jag kunde inte se nånting med hennes gamla heller.» Men det gick ju inte, att alla varorna pratade i mumien på varandra, utan det måste bli ordning på det hela, och så enades man om, att en ordförande skulle utses for natten. Många föreslogos och förkastades, men slutligen var man överens om, att honungsburken skulle bli ordförande. Han var ju god och omtyckt av alla. Han hoppade alltså ner från sin plats i hyllan och klev upp på kassaapparaten. Han började med att tacka alla varorna för det förtroende de visat genom att bland så många varor välja just honom samt föreslog, att de varje månad skulle ha sådana pratstunder för att ventilera en del aktuella spörsmål och få höra varandras åsikter i olika frågor. Som det fanns så många olika varuslag här, kunde ju omöjligt alla få tala på en natt, utan de som inte fingo ordet nu, skulle då istället få tala på nästa sammanträde. Något egentligt diskussionsämne föreslogs inte, utan ordet skulle vara fritt. Ordföranden förmodade dock, att flera av varorna hade något att säga om det nya biträdet, Gösta Algotsson, och tyckte det skulle vara roligt att höra deras åsikter om honom. 18 Att kunderna och inte minst chefen voro förtjusta i honom, visste de ju alla. För att dessutom visa sin artighet mot de utlänningar, som ännu furanos kvar, överlämnades så ordet till nattens förste talare, en spansk sardinburk. Denne framträdde också och talade med en pikant och markerad spansk brytning, fastän han nu varit i Sverige i flera år. Han tackade sina svenska kolleger för den artighet de städse visat honom och hans spanska kamrater samt påminde om de oroliga tiderna, vilket gjorde, att det nu snart var slut med spanjorernas sejour här i affären. Om Algotsson hade han endast gott att säga och beundrade särskilt hans goda språkkunskaper. Han hade häromdagen för en kund fullt korrekt översatt den spanska texten: >Sardinas seleccionadas, preparados con aceite puro de Oliva, Fabricantes J. Ribas & Hijos, Ltda, Espana. Utvalda sardiner, tillagade med ren olivolja, inläggare J. Ribas och Söner, A.-B., Spanien.* Av samma åsikt var också det argentinska russinet, som var nästa talare, efter att ha hört Algotsson förklara för de andra biträdena, vad som stod på russinlådan.»peso neto 10 ks. Cosecha Pasa de Uva Moscatel en granö.» Nettovikt 10 kg. Skörd Russin av muscat-druvor med kärnor. Härefter talade så några kryddpåsar, och särskilt kanelpåsen tyckte, att det var konstigt, att efterfrågan på kanel var så stor, fastän tilldelningen av kryddor var så liten. Men han gladde sig samtidigt åt, att kunderna märkte skillnaden mellan äkta kanel och syntetisk. Den spanska apelsinen hade mycket svårt att göra sig förstådd efter sin korta vistelse i Sverige. Sardinburken ryckte emellertid in som tolk, och sedan gick det bra. Hon tyckte mycket bra om Algotsson, för att han varje dag plockade genom apelsinerna, så att ev. skämda kommo bort. Efter apelsinen kommo så en rad olika talare, och samtliga prisade Algotsson och tyckte, att han var en ovanligt duktig expedit och varuvårdare. Han visste precis, hur varje vara skulle förvaras för att trivas bäst, hur han skulle visa och tala för varan till kunderna o. s. v. Men ännu hade långt ifrån alla varorna talat, och de gamla kristallvaserna, som stodo undangömda längst upp i porslinshyllan, förberedde sig och hjälpte varandra för att få ihop ett riktigt strafftal över den nye Algotsson. Vad hade de inte hört honom yttra till chefen härom kvällen? Jo, att det vore bäst att plocka fram dem allihop och sälja ut dem till betydligt nedsatta priser, bara man blev kvitt dem, ty gamla lagerveteraner voro riktiga tjuvar. En kristallvas, som t. ex. kostat G kr. i inköp för 5 år sedan, har i verkligheten kostat 6 kr. + ränta på detta belopp i 5 år och efter 5 %, vilket blir 7: 50 kr. De bli således dyrare för varje år. de stå kvar i hyllorna. Chefen syntes vara fullt överens härom, och hur det sedan skulle gå, kunde nog bäst de gamla nysilversakerna, som nu intogo platsen i glasmontern utanför disken och varje dag såldes till realisationspriser, efter att tidigare ha legat gömda i lådor, tala om. Eller tänk på de gamla kaffeserviserna, som stått här i hyllan inunder så länge! Hur hade det inte gått, sedan Algotsson tagit ner dem och skyltat med dem. De voro borta allesammans, och på deras platser stodo nu nya, moderna serviser och glas. De gamla instickslåsen, som voro så många, att de knappast fingo plats i sin låda, voro inte heller förtjusta i Algotsson. De hade hört, att han övertalat chefen att börja föra lagerkontroll, vilket skulle tillgå så, att lagret uppdelades i några större huvudgrupper, och för varje sådan grupp skulle föras lagerkontroll i var sin bok, där alla inköp och försäljningar antecknades. Försäljningarna kunde först antecknas i en kladdbok och sedan införas för varje vecka. På så sätt kunde man när som helst se, vad som fanns i lager av en viss vara, och man behövde inte riskera att få för stort lager av en viss vara, eller att en vara plötsligt tog slut. Chefen hade bara att då och då titta igenom boken och anteckna, när något behövde nyanskaffas. Nu erinrade klockan om, att tiden var

19 lättnader för tle mindre affärerna Från och med den 1 januari i år har som bekant den nya butikstängningslagen och arbetstidslagen för detaljhandeln trätt i kraft. En hel del avsevärda ändringar från tidigare förhållanden har vidtagits, för vilka vi i det följande skola ge en överblick. För arbetstidslagen för detaljhandeln har ju redan tidigare gällt att arbetsrådet, på begäran av myndigheter och enskilda, haft att avgöra i vilken mån lagen kan vara tillämplig på visst arbete eller vissa arbetstagare. Detta gäller även i fortsättningen för butikstängningslagen. Detta innebär naturligtvis en smidig form av anordningen, att den enskilde köpmannen eller hans organisation kan vända sig direkt till arbetsrådet med förfrågan om lagens tillämpning. Arbetstidslagen för detaljhandeln. De väsentligaste ändringarna härvidlag består däri, att de mindre affärerna genom uppmjukningar i de förutvarande bestämmelserna angående rasterna och arbetstiden tillgodosetts på ett välbehövligt sätt. I år är nämligen lagen tillämplig på varje butik där det finns någon anställd. Även om denna skulle vara en familjemedlem är lagen principiellt tilllämplig inom affären, dock väl att märka icke på familjemedlemmen, som uttryckligerj undantagits från de i lagen förekommande bestämmelserna om arbetstid. För att underlätta de mindre affärernas långt framskriden, och att det nog vore bäst att sluta sammanträdet för denna gången. Häri instämde honungsburken men meddelade, att han lovat lazarolflaskan att tala också, innan de slutade. Lazarolflaskan sade sig inte ha annat än gott att säga om Algotsson. Han var mycket mån om att hålla ordning och reda i alla skåp och hyllor och var mycket noga med att inga småsaker fattades i deras skåp eller togo slut, innan' nya rekvirerats. Slutade med att tala om gubben, som kom till affären och sade:»ge mej en flaska lassaråll och en flaska alkoholfritt vin, för nu ska det bli fest, bror min har kommit hit idag!» besvärligheter med arbetskraft har följande uppmjukningar företagits: Om endast ett biträde är anställt i affären får detta biträde arbeta 11 timmar två dagar i veckan mot kompensation någon av de andra veckodagarna. Arbetstiden är ju nu som förut 48 timmar i veckan. Avlösning behöver då icke ske varje dag utan kan koncentreras till en eller ett par dagar i veckan, och kan ordnas av exempelvis någon familjemedlem. Lägg emellertid på minnet att om förutom biträdet, även en familjemedlem tjänstgör som biträde i butiken, möjligheten att utnyttja denna bestämmelse icke finnes, eftersom då mer än en arbetstagare finnes i företaget. Brödbutiker som hålla öppet på söndagarna är berättigade att utnyttja en arbetstid av 96 timmar på två veckor. Om ett biträde tjänstgör varannan söndag, varigenom arbetstiden i d^t ena fallet överskrider och i det andra underskrider 48-timmarsstrecket, får en arbetstid om 10 timmar dagligen ej överskridas. Småaffärerna är även premierade på det sättet att de får utbyta den i lag föreskrivna 1-timmarsrasten mot ledighet för intagande av förtäring på arbetsplatsen eller t. o. m. inskränka den till 30 minuters ordentlig rast. Denna rätt är i allmänhet förbehållen för sådan affär som endast har en arbetstagare anställd, men det är att märka, att om rasten utbytes mot ledighet, denna ledighet inte får frånräknas arbetstiden. I fråga om raster är även den uppmjukningen företagen för samtliga affärer, oavsett storlek, att rasterna på lördagar och helgdagsaftnar få förkortas till 30 minuter om affären håller öppet högst 8 timmar. Detsamma gäller lutan förbehållet om åtta timmars arbete) dag före dubbeldag eller dag som omedelbart föregås eller efterföljes av sön-helgdag. Börja redan nu samla 1943 års ICA-tidning i pärm Rekvirera redan nu i början av året en samlingspärm till ICA-tidningen för Förvarade i sådan pärm bevaras tidningarna snygga och inget exemplar kommer bort. Pärmen är grön med guldtryck och kostar kr. 1:25. Insänd detta belopp i frimärken till ICA-tidningens expedition, Västerås, samt uppgiv genom vilket avdelningskontor inom Eol, SV, NS eller Hakonbolaget Ni önskar pärmen levererad. 19

20 Snart är högsäsong för vintersemester med ty åtföljande fjällresor. Därför är det lämpligt att nu skylta med någon bra solsalva. Antingen som specialskyltnmg eller i samband med sportartiklar, solglasögon eller annan lämplig vara. Denna specialskyltning för Barnängens Åresalva tarvar säkerligen ingen närmare beskrivning. Podierna och pilen äro av gulmålad tree-tex. Bakgrunden grön. Flickan förstorad efter det lilla plakatet. Den här ovan avbildade skylten för Åresalva kan rekvireras från Kema- Bolagen, Reklamavdelningen. Stockholm 1. FÖRKLAI KRIG MO AJb 3*3! Musslor är bland de få konserver som det just nu finns ganska god tillgång på. I denna mujöbetonade skyltning är bakgrunden av vit wellpapp med blå torrmålning, vilket ger en illusion av vatten. Musslan är av blå reklamkartong med sprutade skuggor. Den stora fisken, som håller plakatet, tången, sjöbottnen och småfiskarna äro också av reklamkartong. Ja, nu är det snart maltid igen. Bä skyltning har malkriget börjat pi utförd i grön kartong med vita sk en spruta fast handtaget råkat h skivan äro av tree-tex och wellpo