INDIEN. Fackliga strategier i ett land som växer

Transkript

1 INDIEN Fackliga strategier i ett land som växer

2 LO-TCO Biståndsnämnd är LO:s och TCO:s gemensamma organ för fackligt utvecklingssamarbete. Bara tillsammans kan vi genomföra förändringar, både hemma och utomlands. Svenska storföretag påverkar anställda i många länder runt om i världen, och det som sker i Afrika, Asien och Latinamerika påverkar även oss. Det fackliga arbetet är en global fråga inte bara en svensk angelägenhet. Därför stödjer svensk fackföreningsrörelse, med bidrag från Sida, utvecklingen av demokratiska och oberoende fackliga organisationer i utvecklingsländer. Texter: Mats Wingborg Foto där ej annat anges: Mats Wingborg Omslagsbilden: En inhyrd reparatör från ett bemanningsföretag lagar utrustning på fabriksgården utanför Atlas Copcos fabrik i Pune. Grafisk form: Eva Vaihinen / Press Art Tryck: Tabergs tryckeri, Taberg Skriften är utgiven med stöd av Sida. Sida svarar inte för innehållet. ISBN

3 foto: pentti lehto / innehåll Inledning Indiens tillväxt påverkar hela världen 5 Bakgrund Indien kontrasternas land 7 Politik Världens största demokrati 9 Ekonomi Snabb ekonomisk tillväxt men många hålls kvar i fattigdom 14 Arbete En arbetsmarknad för eliten och en annan för de fattiga 16 Fackföreningsrörelsen Från utsugna arbetare till fackligt aktiva 23 Rapport från soptippen: Organiserade sopletare 29 Projekt i INDIEN Svenska företag en maktfaktor 34 Privatiseringar tvingar till facklig omställning 39 Lönerna står stilla i blomstrande industri 40 Tearbetarna slåss för att överleva 42 Facklig förnyelse på Coca Cola och Unilever 43 Studiecirklar höjer lärarnas kompetens och fackliga medvetenhet 45 Bevakningsbranschen växer men väktarna saknar viktiga rättigheter 48 Allt som sys här säljs i svenska butiker 50 Bygg- och lantarbetarna organiserar sig 54 Fler projekt 55 Slutord Utmaningen 57 Förkortningar 58

4 Indiens ekonomiska tillväxt har skapat en växande medelklass i städerna. Samtidigt finns fler fattiga än i något annat land i världen. Omkring 40 procent av den vuxna befolkningen är fortfarande analfabeter.

5 / inledning Indiens tillväxt påverkar hela världen Det mullrar från Indien. Förändringarna i det gigantiska landet skapar svallvågor över hela världen. Vi kommer alla att påverkas. Vår svenska ekonomi kommer att bli mer sammanbunden med den indiska. I takt med den indiska tillväxten kommer allt fler varor från Indien att nå Sverige och allt fler indiska företag kommer att etablera sig på den svenska marknaden. Men Sverige och Europa kommer också att bli allt mer närvarande i Indien. Detta är ett gott skäl för att lära känna Indien åtminstone lite bättre.

6

7 / bakgrund Indien är på alla sätt ett land av kontraster. Det gäller även människors villkor. Indien kontrasternas land Indien har en folkmängd på drygt 1,1 miljarder. På varje svensk finns fler än tusen indier. Den indiska befolkningen växer också snabbt. Inom några decennier kommer Indien att gå om Kina och bli världens folkrikaste nation. I Indien talas över 200 språk, varav 15 har officiell status. Det största språket är hindi, men inte ens hälften av landets befolkning har hindi som modersmål. I Indien samsas alla stora världsreligioner. Men hinduismen dominerar stort. Över 80 procent av befolkningen är hinduer. Till konstitutionen är Indien emellertid en sekulär stat. Ingen religion har en starkare laglig ställning än någon annan. Indien är också geografiskt mäktigt. Det sträcker sig från Himalaya i norr till sydspetsen på 8:e breddgraden norr om ekvatorn. I Indien finns både berg med evig snö och gyllene sandstränder, där finns såväl karga öknar som nationalparker med elefanter och tigrar. Under det senaste decenniet har det blivit fart på den ekonomiska tillväxten i Indien. I rask takt växer landets medelklass. För dem är den nya tidens attribut mobiltelefoner, skotrar, caffè latte och bhangadisko. Medellivslängden har stigit snabbt, idag är den 68,5 år. Bara sedan 2000 har den stigit med 5 år. Det är ett tydligt tecken på att många människor har fått det bättre. Men Indien är på alla sätt ett land av kontraster. Det gäller även människors villkor. Å ena sidan har den ekonomiska tillväxten lyft många människor ur armod. Å andra sidan är Indien det land i världen där det lever flest fattiga människor. En fjärdedel av befolkningen lever under fattigdomsgränsen, det vill säga på mindre än en amerikansk dollar per dag. Kontrasterna är också tydliga när det gäller utbildningsnivå. I Indien finns några av världens mest avancerade teknologiska universitet. Samtidigt är nästan 40 procent av den vuxna befolkningen analfabeter. I Rajasthan och Bihar existerar byar där det inte finns någon vuxen som kan läsa och skriva. Många barn, särskilt flickor, tvingas att arbeta

8 istället för att gå i skolan. En fjärdedel av alla barn i världen som inte får gå i skolan lever i Indien. Klyftan är också stor mellan kvinnor och män. Det är nästan dubbelt så vanligt att kvinnor är analfabeter som att män är det. Inkomstklyftorna mellan män och kvinnor hör till de högsta i Asien. I genomsnitt tjänar män drygt tre gånger mer än kvinnor. I Indien finns samtidigt förutsättningar för att många människor ska lyftas ur fattigdom. Den ekonomiska tillväxten är hög, vilket är en nödvändig förutsättning. Men det räcker inte. Det krävs också fördelningspolitik och offentligt garanterad utbildning och hälsovård. I Indien existerar ett starkt civilt samhälle som kan ställa krav på stat och företag. Till de stora folkliga organisationerna hör landets fackföreningsrörelse. Den har en lång historia i Indien och påverkar villkoren på mängder med arbetsplatser. Den fackliga rörelsen har också en stor potential. Ett problem är emellertid att många fackliga organisationer är partipolitiserade. Det har också försvårat medlemsvärvningen, under det senaste decenniet har de oberoende fackliga rörelserna vuxit mest. Mahatma Gandhi talar på ett möte i Calcutta Foto: Scanpix indiens historia Viktiga årtal f kr Perioden för den högt utvecklade Induskulturen kring floden Indus. Dagens Indien har fått sitt namn efter floden Indus som numera hör till Pakistan f kr Indien invaderas av indoeuropéer e kr Guptarikets litterära och konstnärliga guldålder Portugisen Vasco da Gama anländer till Sydindien Indien underställs de brittiska kolonisatörerna. Men indierna revolterar. Sepoy-upproret i de norra delarna av landet blir startpunkten för självständighetskampen Mahatma Gandhi inleder sin första ohörsamhetskampanj mot britterna Den 15 augusti blir Indien och Pakistan självständiga stater. Omfattande etnisk rensning sker när många muslimer flytt till Pakistan och många hinduer till Indien.

9 / politik En familj i Jaipur. Världens största demokrati Indien är världens största demokrati. Minst vart femte år hålls allmänna val i Indien. Under de senaste valen har omkring 60 procent av medborgarna röstat, vilket är högre än i USA. Valdeltagandet är också högt bland fattiga människor och inom marginaliserade grupper som daliter och adivasis, det vill säga lågkastiga respektive etniska ursprungsgrupper. 9

10 l rdan S y r i a FAKTA I r a q OM INDIEN Tehran Baghdad Esfahan Basra I R A N Indiens största Kuwait delstater, A U D I A R A B I E N Shiraz sorterade efter antalet invånare cka Riyadh (miljoner) Bahrain Uttar Pradesh Qatar 170 Maharashtra U. A. E. 96 Bihar 83 Sanaa Västbengalen Muscat 80 O m a n Y e m e n Andra Pradesh 76 Tamil Nadu 62,5 Madhya Pradesh 60 Rajasthan 56,5 o m a l i a Karnataka 53 Gujarat 50,5 Orissa 36,5 Kerala 32 Jharkhand 27 Assam 26,5 Punjab 24 Chhattisgarh 21 Haryana 21 Delhi 14 Uzbekistan Turkmenistan Tashkent Ashgabat A F G H A N I S T A N P A K I S T A N Arabiska havet Jaipur Ahmedabad Bombay Pune Cochin Bishkek TADJIKISTAN New Delhi KIRGIZISTAN Alma Ata Agra Allahabad Bhopal I N D I E N Calcutta Nagpur Bangalore Chennai NEPAL SRI LANKA I N D I S K A O C E A N E N Urumqi K I N A BHUTAN BANGLA- DESH Bengaliska bukten B U R M A Yinchuan Baotou Xining Lanzhou Städer med flera namn Kaifeng Xian Taiyuan Mianyang Chengdu Yueyang Under 1990-talet bytte flera indiska Zigong städer namn. Orsaken var att man ville göra Guiyang upp med britternas koloniala förflutna, det vill Dukou säga ta bort de namn Nanning som britterna införde och ta tillbaka de ursprungliga indiska Hanoi namnen. Resultatet har blivit aningen Lförvirrande A O S eftersom flera av de gamla namnen Vientiane fortfarande lever kvar. T H A I L A N D VIETNAM Gammalt namn Nytt namn Taian Hefei Gula Wenzhou Fuzhou Xiamen Shan Hong Kon Sydkinesisk havet Bangalore KAMBODJA Phnom Bengaluru Penh Bombay Mumbai Ho Chi Minh City Calcutta Kolkata Madras Chennai Brunei Poona Pune Trivandrum MALAYSIA Thiruvanan- Kuala Lumpur thapuram Malaysia GEOGRAFI Yta: kvadratkilometer, det vill säga mer än sju gånger Sverige. Grannländer: Pakistan, Kina, Nepal, Bhutan, Burma och Bangladesh Miles 0 Huvudstad: 1000 New Km Delhi. Invånare: (officiell statistik, 2007). Förväntad befolkning 2015: FOLKGRUPPER OCH RELIGIONER Språk: Officiella språk: hindi, bengali, telugu, marathi, tamil, urdu, gujarati, malayalam, kannada, oriya, punjabi, assamese, kashmiri, sindhi och sanskrit. Sammantaget talas omkring 200 språk i Indien och ett stort antal lokala dialekter. Religion: Drygt 80% av befolkningen är hinduer, 13,5% muslimer, 2,3% kristna. 1,9% sikher, därutöver finns jainister, buddister med flera. Medellivslängd: 68,5 år (kvinnor: 71 år, män: 66 år). Ekvatorn EKONOMI BNP per capita (PPP): 3452 US-dollar (2005). Valuta: rupie. Viktiga exportvaror: kläder, textilier, smycken, kemikalier, läderprodukter, maskiner, maskinkomponenter. Viktiga importvaror: olja, maskiner, kemikalier. SOCIALA FÖRHÅLLANDEN Andel över 15 år som kan läsa och skriva: 61% (kvinnor: 47,5%, män: 73,5%). Singapore Hälsa: Hälften av de indiska I N D O N barnen är undernärda och hälften Jakarta av de vuxna kvinnorna lider av blodbrist (anemi). Kvinnor och män i befolkningen: På 100 födda flickor går det 108 födda pojkar. Könsselektiva aborter är den viktigaste orsaken. Rankning i Human Development Report 2007/2008: 128 (av totalt 177 länder). Källor: Exportrådet, Utrikespolitiska Institutet, World Fact Book, UNDP Human Development Index

11 Den verkställande makten utövas av premiärministern och regeringen. För att kunna bilda regering krävs en majoritet av rösterna i parlamentets underhus, Lok Sabha. I genomsnitt motsvarar ett mandat drygt en miljon röster. Statsöverhuvud är presidenten, vars funktion kan liknas vid den svenska riksdagens talman. Indien är en federation där en stor del av makten är decentraliserad. Landet består av 28 delstater och 9 unionsterritorier. Varje delstat har sitt eget parlament, Vidhan Sabha, och sin egen regering. Unionsterritorierna administreras av centralregeringen, men kan själva besluta i vissa lagstiftningsfrågor. Delstatsparlamenten röstar fram representanter till det indiska överhuset, Raja Sabha. Genom reformen Panchayati Ray 1993 infördes en lokal nivå i det indiska demokratiska systemet. Människor på by- och distriktsnivå får genom allmänna val utse sina lokala politiska styrelser. Totalt väljs 3,2 miljoner företrädare som representerar Indiens byar och företrädare som representerar indiska städer. Indien är också ett land där grundläggande liberala rättigheter, som yttrande- och tryckfrihet, har ett starkt konstitutionellt stöd. Till en del är de liberala rättigheterna också en realitet. I Indien finns en enorm flora av olika politiska organisationer, tidningar och tidskrifter av olika ideologiska schatteringar och en fri akademisk forskning. Politiken efter självständigheten Kongresspartiet är en arvtagare av nationaliströrelsen Indian National Congress som leddes av Mahatma Gandhi. Efter Indiens självständighet 1947 dominerade kongresspartiet landets politiska scen. Kongresspartiets ledare, Jawaharala Nehru, blev också landets första premiärminister. Med två korta undantag styrde kongresspartiet Indien är en federation. Förutom det nationella parlamentet i huvudstaden New Delhi har varje delstat sitt delstatsparlament. landet fram till valet 1996 då partiet gick kraftigt tillbaka efter en rad korruptionsskandaler. Bland annat tog ledande politiker emot mutor från det svenska företaget Bofors. Efter ett nyval 1998 blev det hindunationalistiska partiet Bharatiya Janata Party (BJP) det största partiet och Atal Behari Vajpayee ny premiärminister. BJP är ett värdekonservativt parti som håller fram Indiens hinduistiska tradition. Runt BJP finns ett antal hinduchauvinistiska och främlingsfientliga rörelser. Hit hör den nationella frivilligkåren Rashtriya Svayamsevak Sangh (RSS) och Shiv Shena. I de delstater där hindunationalisterna fick starkt lokalt inflytande urartade politiken i förföljelse. Värst var situationen i Gujarat där hindunationalister 2002 angrep muslimska kvarter, människor mördades och över invånare fick sina bostäder förstörda. Efter parlamentsvalet 2004 kunde kongresspartiet återta makten, men blev beroende av parlamentariskt stöd av de största vänsterpartierna. Kongresspartiets ledare, Sonia Gandhi, änka efter den tidigare premiärministern Rajiv Gandhi, ville till mångas förvåning inte bli ny premiär- Fördelning i parlamentsvalet 2004 Övriga BSJ CPI-M Kongresspartiet BJP 214 politiska partier men två dominerar totalt I parlamentsvalet 2004 deltog 214 politiska partier. Men endast fyra partier fick mer än fem procent av rösterna, varav två partier framstår som giganter jämfört med de övriga. Flest röster fick Indian National Congress (kongresspartiet): 26,5 procent. Det nästa största partiet blev hindunationalisterna Bharatiya Janata Party (BJP): 22 procent. Tredje största parti blev Communist Party of India- Marxist (CPI-M): 5,5 procent. Fjärde största parti blev Bahujan Samaj Party (BSJ): 5,3 procent. BSJ bildades för att företräda de lägre kasterna, det brukar beskrivas som ett nationalistiskt parti med vissa socialistiska drag. 11

12 Alla barn föds in i kastsystemet Det indiska kastsystemet har sin grund i vedaböckerna långt före vår tidräkning. Systemet är en form av klassuppdelning där människor delas in i varna (färg) och jati (födelse). Det finns fyra varna brahminer (präster), kshatriyas (krigare), vaishyas (köpmän) och shudras (bönder) och tusentals olika jati. De indier som saknar varna kallas ibland kastlösa, men den beteckningen är för det mesta felaktig eftersom nästan alla har ett jati. Den lägsta av alla kaster är dalit, en grupp som Mahatma Gandhi kallade harijan. Kastsystemet har luckrats upp, men spelar fortfarande en stor roll, bland annat vid giftermål. Diskriminering på grund av kast är förbjudet enligt indisk lag, men förekommer fortfarande. De flesta fackliga företrädare brukar förneka att kasttillhörighet har någon betydelse inom de fackliga organisationerna. Andra menar att kasttillhörighet fortfarande kan påverka vilka företrädare som röstas fram. Ordet kast kommer från portugisiskans castas (grupp). 12

13 Många människor i Indien är diskriminerade och fråntagna sina lagliga rättigheter. Diskrimineringen sker på grund av kön, klass, kast och religion. minister. Istället gick uppdraget till Manmohan Singh, som i början av 1990-talet var landets finansminister. Singh är den första sikh som blivit premiärminister i Indien. Alla har inte samma möjlighet att påverka Många människor i Indien är diskriminerade och fråntagna flera av sina lagliga rättigheter. Diskrimineringen följer flera dimensioner, den sker på grund av kön, klass, kast och religion. Kvinnor är underordnade, inte minst i arbetslivet. Fattiga personer är utestängda från stora delar av välfärden, exempelvis har de inte möjlighet att betala avgifterna till privata skolor och vårdinrättningar. Diskriminering av lågkastiga är vanlig, särskilt på landsbygden. Vidare har framför allt muslimer blivit förföljda och missgynnade av fanatiska hindunationalister. På landsbygden råder ofta en feodal struktur. I delstaten Bihar anlitar flera stora godsägare beväpnade vakter som regelbundet angriper bönder och lantarbetare som ställer krav på bättre villkor. På många arbetsplatser åsidosätts de lagstadgade fackliga rättigheterna. Det är vanligt att fackliga företrädare avskedas och hotas. Ännu vanligare är att människor inte vågar gå med i facket av rädsla för repressalier. Den lokala indiska demokratin har utvärderats. Resultatet ger en splittrad bild. I vissa delstater, som Kerala, har de lokala politiska valen bidragit Vägarbetare. Kasttillhörighet reglerar ofta vilka yrken en person kan välja. Foto: Denny Lorentzen till att aktivera människor i byarna. I andra delar av landet har den lokala demokratin mest haft en skenbar betydelse, i realiteten har godsägare och självutnämnda byledare fortsatt att styra. Korruptionen i landet är ett stort problem. Storföretagare och godsägare mutar ofta politiker för att få igenom sin vilja. Därigenom blir pengar ett politiskt verktyg, vilket minskar inflytandet för fattiga småbönder och arbetstagare. Diskrimineringen och korruptionen erkänns öppet av Indiens ledande politiker. Nyligen liknade premiärminister Manmohan Singh behandlingen av de lågkastiga daliterna med det tidigare apartheidsystemet i Sydafrika. Likaså finns många kvinnoorganisationer som protesterar mot sexism och könsförtryck. 13

14 / ekonomi Snabb ekonomisk tillväxt men många hålls kvar i fattigdom Den ekonomiska tillväxten i Indien har årligen varit nästan 8 procent under det senaste decenniet. Landets politiska ledning är optimistisk. Regeringen har förklarat att det fortsatta tillväxtmålet på 10 procent är ambitiöst men möjligt att uppnå. Foto: Denny Lorentzen 14 År 1991 lade landets politiska ledning om kursen i den ekonomiska politiken efter påtryckningar från Världsbanken och Internationella valutafonden. Tidigare hade Indien starka planekonomiska inslag och många av företagen var statligt ägda. Genom lägre tullar, minskad byråkrati och privatiseringar skulle den nya politiken främja handeln med omvärlden. De ekonomiska reformerna ledde till en ökad ekonomisk tillväxt. Likaså ökade landets handel med omvärlden. När det hindunationalistiska partiet BJP tog över makten 1998 frågade sig många i omvärlden vad det skulle betyda för den ekonomiska politiken. Men BJP skilde på politikens olika sfärer. När det gällde kultur, utbildning och religion var BJP starkt nationalistiskt och fientligt mot tankeströmningar som man uppfattade som icke-indiska. I den ekonomiska politiken fortsatte dock BJP verka för ökad handel och fullföljde planerna på privatiseringar av statliga företag. Den ekonomiska tillväxten i Indien varierar starkt mellan olika sektorer av arbetslivet och mellan olika delar av landet. Framför allt är det tillverkningsindustrin och tjänstesektorn som vuxit. Där har den årliga tillväxten länge varit över 10 procent. Många utländska industriföretag, inklusive flera svenska, har investerat i Indien. I industriområdena runt städerna New Delhi, Pune och Chennai är expansionen makalös. Indien är världsledande inom IT-sektorn. Staden Bangalore har blivit ett nytt Silicon Valley. Mängder med multinationella företag har flyttat enheter för datautveckling till landet. Tillverkningsindustrin och IT-sektorn har stötts av stora offentliga satsningar på högre utbildning inom teknik och data. Allt fler utländska företag söker sig till Indien, både för att det är billigt att förlägga produktion dit och för att man vill sälja varor på den indiska marknaden. Men det är också allt fler indiska företag som söker sig utanför Indien. Det indiska storföretaget Tata har exempelvis köpt upp de brittiska företagen Jaguar och Land Rover. Inom jordbruket är tillväxten endast omkring två procent per år. Jordbrukets andel av landets ekonomi har också sjunkit från 40 till 20 procent på bara ett årtionde, men utan att det skett någon minskning av andelen sysselsatta. Fortfarande lever omkring 70 procent av landets befolkning på landsbygden. En svag ekonomisk utveckling på landsbygden innebär inte bara fortsatt fattigdom,

15 Livlig trafik i Thiruvananthapuram, i delstaten Kerala i sydvästra Indien. Foto: Pentti Lehto det leder också till att den inhemska efterfrågan hålls tillbaka, vilket dämpar hela landets utveckling. Avgörande för landsbygdens utveckling är en bättre infrastruktur. Vägförbindelser till och från vissa byar i Indien är undermåliga och dyra transporter till städernas marknader gör att småböndernas vinst blir liten när de säljer sina grönsaker. Även de regionala skillnaderna i Indien är skriande. Merparten av de utländska investeringarna sker i de åtta mest urbaniserade delstaterna. Men även inom delstaterna råder stora skillnader mellan stad och landsbygd. I en framgångsrik delstat som Maharashtra och Karnataka sker många nya investeringar i städerna, men bara några mil ut på landsbygden finns människor som lever i byar utan elektricitet. Det svenska biståndet till Indien I augusti 2007 kallade den moderate biståndsministern Gunilla Carlsson till presskonferens. Hon deklarerade att det skulle ske en koncentration av länder inom det svenska biståndet. Hon förklarade att långsiktigt utvecklingssamarbete i framtiden ska bedrivas med 12 länder. Två av dessa ligger i Asien Bangladesh och Kambodja. Men Indien hör uppenbarligen inte till de länder som prioriteras. Svenskt offentligt bistånd når dock fortfarande Indien och kommer att göra det även framöver. För det första är Sverige med och finansierar multilaterala insatser i Indien genom institutioner som FN:s barnfond Unicef och Världsbanken. För det andra sker ett samarbete med enskilda organisationer i Indien, en del av detta stöd kanaliseras via LO-TCO Biståndsnämnd. 15

16 / arbete foto lo-tco biståndsnämnd Lantarbetare är en av de största yrkesgrupperna i Indien. För dem har inte lönerna och arbetsvillkoren förbättrats. En arbetsmarknad för eliten och en annan för de fattiga Den indiska arbetsmarknaden är en spegel av landets ekonomiska kontraster. Landet består av flera parallella arbetsmarknader avgränsade från varandra. En elit är ingenjörer, ekonomer och ledare inom de högteknologiska exportföretagen och högt upp i statsapparaten. I andra ändan av arbetsmarknaden finns de som arbetar med inhemsk, småskalig produktion och där arbetet utförs manuellt. 16

17 Den indiska arbetskraften består av 510 miljoner människor. Befolkningen är ung och arbetskraften växer. I Indien är medianåldern under 25 år. Det kan jämföras med Sverige där den är drygt 41 år. En majoritet av den indiska arbetskraften får sin försörjning genom jordbruket. I flera delstater finns stora områden av plantager. Indien är världens största producent av te. Andra stora exportvaror är gummi, bomull, cashewnötter, jute, peppar och mattor flätade av kokosnötsfiber. Men i allmänhet är jordbruket småskaligt. Omkring en tredjedel av landsbygdens befolkning har ringa eller ingen egen jord. Småbönderna har för det mesta inte ekonomiska möjligheter att investera för att förbättra odlingstekniken, deras avkastning förblir liten. I fattiga byar är det vanligt att barn blir tvungna att delta i jordbruksarbetet. När barn måste valla djur och samla ved försummas deras skolgång. En del barn går överhuvudtaget inte i skolan, vilket gör det omöjligt att bryta fattigdomscirkeln. Knappt 20 procent av arbetskraften arbetar inom tillverkningsindustrin. Inom denna sektor är kontrasterna allra störst. Sida vid sida existerar omoderna arbetsplatser med världsledande och högteknologiska företag, bland annat inom IT och rymdteknologi. Även inom exempelvis textilsektorn finns både företag där mönster trycks manuellt på tygen till företag där datoriserade robotar utför avancerade broderier. Under de senaste 20 åren har den indiska exportsektorn vuxit explosionsartat. Men andelen som arbetar inom industrin har inte ökat. Snarare har den tilltagande exporten lett till en omstrukturering av tillverkningen. Många gamla småskaliga industrier har slagits ut, medan nya och mer högproduktiva industrier har vuxit fram. Särskilt påtaglig är den teknologiska utvecklingen inom Indien är en världsledande nation inom IT och mobiltelefoni. Flera globala företag inom dessa branscher har byggt upp forskningsenheter i landet. exportsektorn, medan tillverkning som enbart riktar sig till den inhemska marknaden ofta är ålderdomlig. Efterfrågan på malm har ökat som en konsekvens av den växande exportindustrin i Kina och Indien. Särskilt har lönsamheten att bryta järnmalm ökat. I den indiska delstaten Karnataka har det skett ett snabbt uppsving av utvinning i smågruvor. Indien är för närvarande den tredje största leverantören av järnmalm till Kinas stålverk. Bara under 2005 exporterades 15 miljoner ton högkvalitativ järnmalm till ett värde av 670 miljoner dollar enbart från området kring alltfler ekonomiska frizoner Den första ekonomiska frizonen i Indien bildades redan Idag finns ett 20-tal frizoner, men antalet växer för varje år. Den största zonen i landet är SEEPZ i Bombay. Kritiken mot de ekonomiska frizonerna är av två slag. För det första är anställda och fackliga organisationer missnöjda med att de fackliga rättigheterna är inskränkta. I frizonen i Cochin har dock arbetarna fått rätt att organisera sig, men först efter en strejk som lamslog zonen. För det andra är det vanligt att bybor körs iväg när nya frizoner byggs utanför städerna. Det har skapat stora protester, särskilt i Västbengalen. Frizonerna i Indien kallas för det mesta Special Economic Zones (SEZ). 17

18 Tearbetare köar för att väga sin skörd Foto: Pentti Lehto Hospet-Bellary-Sandut i Karnataka. Många småbönder har övergivit jordbruket för att istället bryta malm. Tidigare jordbruksmark har förvandlats till steril mark med öppna gruvhål, ofta bara några meter djupa. Fattiga människor arbetar från gryning till kväll med enkla redskap för att bryta malmen i den småskaliga driften. Barnarbete är vanligt, ofta sitter hela familjer tillsammans och försöker separera den röda jorden från malmbitar. Exporten växer inte bara inom råvaru- och tillverkningsindustrin, utan också inom tjänstesektorn. I Indien är engelska ett stort språk. Det har lett till en stor marknad för call centerverksamhet. Många brittiska och amerikanska företag har lagt ut telefonförsäljning, telefonservice, marknadsföring och biljettbokning på indiska call center-företag. I Indien finns också särskilda utbildningar för att lära sig tala engelska med brittisk eller amerikansk accent. Kunderna i Storbritannien och USA ska aldrig behöva märka att telefonsamtalen kommer från andra sidan jordklotet. Servicesektorn är den del av arbetsmarknaden som vuxit snabbast i Indien under globaliseringens era. Inom den återfinns cirka 25 procent av arbetskraften. Ökningen handlar framför allt om en tillväxt av transporter, undervisning, hotell, restauranger och som tidigare nämnts call center-verksamhet. Även inom servicenäringen är kontrasterna stora. Den rymmer allt från ITtjänster för utländska kunder till gatuförsäljning och skoputsning. Formell och informell sektor Enligt landets statistik har knappt 10 procent av arbetskraften i Indien en anställning, medan drygt 90 procent tillhör den informella sektorn. Det betyder att omkring 50 miljoner människor 18

19 har en anställning medan omkring 450 miljoner tillhör den informella sektorn. En stor del av arbetskraften pendlar kontinuerligt mellan den formella och den informella sektorn, däribland många byggnadsarbetare. Den informella sektorn har alltid varit stor i Indien. Inte minst därför att familjejordbruket räknas dit. Men det finns tecken som tyder på att den informella sektorn vuxit under de senaste 20 åren. Ett sådant är att allt fler företag undviker att anställa, istället hyr man in tillfällig arbetskraft på korta kontrakt. Ett annat är privatiseringar och av den statliga administrationen, som inneburit att människor tvingats lämna fasta anställningar för tillfälliga jobb inom den informella sektorn. Personer med fast anställning har inte bara en större trygghet. I genomsnitt tjänar de också bättre och arbetar oftare heltid än personer inom den informella sektorn. Här finns också en tydlig könsaspekt. Av de anställda inom den formella sektorn är endast 18 procent kvinnor, varav de flesta är lantarbetare med korta kontrakt. Däremot är andelen kvinnor hög inom den informella sektorn. I städerna arbetar många kvinnor som hembiträden, med småskalig försäljning och enklare service. Den informella sektorn är en stor utmaning för den fackliga rörelsen. De flesta fackförbund har sin bas inom den formella sektorn, den gruppen är enklare att organisera. Men sedan flera år finns en medveten facklig strävan att bli bättre på att organisera dem som arbetar inom den informella sektorn. Ett konkret initiativ är den fackliga rörelsen för kvinnor inom den informella sektorn, Self Employed Women s Association (SEWA). Miljontals arbetstagare har flyttat från fattiga byar i landets inland till de expansiva industriområdena. Det är också många som pendlar mellan landsbygd och städer. Många av de farligaste och lägst betalda jobben i städer som Bombay, New Delhi och Calcutta utförs av arbetare uppväxta på landsbygden eller i fattiga delstater. Hit hör de sämsta fabriksjobben, arbeten på olycksdrabbade byggarbetsplatser och jobb som hembiträde. Eftersom Indien är uppdelat i många språkgrupper blir den rörliga och pendlande arbetskraften en form av inre migrantarbetare. Ofta kan de bara några få ord på det språk som talas dit de flyttat. Dessutom finns många utländska migrantarbetare som arbetar i Indien, flera från bland annat Nepal och Bangladesh. Bara i New Delhi arbetar över en halv miljon migrantarbetare, bland annat på byggarbetsplatser. Exploateringen av dessa arbetare är ofta hänsynslös och de har små möjligheter att försvara sina intressen. Tjänstemän på ekonomiavdelningen vid Atlas Copco i Pune. 19

20 Arbetsmiljön paradis och helvete Kontrasterna i Indien är gigantiska när det gäller arbetsmiljö och arbetarskydd. De stora skillnaderna hänger samman med landets näringslivsstruktur, där moderna och högteknologiska arbetsplatser ligger vägg i vägg med omoderna, bullriga och farliga arbetsplatser. Att en anläggning är nybyggd är emellertid ingen garanti för att arbetsmiljön är acceptabel. I många av de moderna exportindustrierna används många skadliga kemikalier. I stort antal fall har olämplig förvaring och avsaknad av skyddsutrustning lett till att anställda skadats. I Indien finns ett system med statliga arbetsmiljöinspektörer som ska kontrollera produktionen. Men korruptionen är stor. Arbetsmiljöinspektörerna har låga löner och det är vanligt att de tar emot mutor för att förbättra sina inkomster. Arbetsgivarna kan därigenom betala för att slippa kritiska anmärkningar. Arbetare i ett industriområde i Ahmedabad. giftgas läckte ut och dödade tiotusentals skadades Den hittills värsta industrikatastrofen i historien inträffade i den indiska staden Bhopal Vid det USA-ägda företaget Union Carbides fabrik började giftig gas läcka ut. Omkring personer omkom direkt. Vatten och mark i närheten av fabriken blev förgiftade och fortfarande har ingen tagit ansvar för att sanera området. Det amerikanska företaget Dow Chemicals som köpte Union Carbide 2001 har nu erbjudit att delvis finansiera saneringen runt fabriken. Men i gengäld kräver företagsledningen att de ska befrias från ansvaret för olyckan. Satinath Sarangi, företrädare för folkrörelsen Bhopals grupp, uppmanar regeringen att avvisa budet från Dow Chemicals. Satinath Sarangi hävdar att staten bör ställa sig på offrens sida. Fortfarande lever tiotusentals personer med skador på lungor, njurar och lever som kräver skadestånd. Den indiska regeringen är splittrad i frågan, vilket beslut man kommer att fatta är i skrivande stund, mars 2008, oklart. 20

21 INDISKA ARBETSMARKNADSLAGAR De fackliga rättigheterna i Indien regleras framför allt i Trade Union Act och Industrial Dispute Act. Rätten att organisera sig fackligt finns också inskriven i Indiens konstitution. Lagarna ger anställda rätt att ansluta sig till den fackliga organisation de själva väljer. Det finns dock ingen lagstadgad skyldighet för arbetsgivarna att erkänna fackföreningarna eller delta i kollektiva förhandlingar. En fackförening ska representera minst 100 anställda eller 10 procent av arbetskraften. Det är förbjudet att diskriminera fackliga medlemmar och fackliga företrädare. Arbetsgivare som diskriminerar på grund av facklig verksamhet kan straffas. Lagarna skiljer på arbetare och tjänstemän. Tjänstemännens rättigheter är begränsade, både när det gäller rätten att organisera sig och att bedriva kollektiva förhandlingar. Lagarna reglerar till en del de fackliga organisationernas inre arbete. De lokala fackklubbarna ska välja ny styrelse minst vart tredje år. Vidare ska lokala kollektivavtal gälla i högst tre år, parterna kan dock komma överens om kortare avtalsperioder. I Indien finns lagstadgade minimilöner. Lönerna är uppdelade efter yrke, arbetsuppgift och delstat. Arbetsgivarna är vidare skyldiga att betala den så kallade ESI-avgiften (Employees State Insurance). Det är en sjukförsäkring som ger rätt till vård vid de offentliga ESI-sjukhusen, men däremot inte vid de privata sjukhusen. Vidare ska arbetsgivaren betala avgiften för de anställdas pensionsfonder. Ett genomgående problem i Indien är klyftan mellan lag och verklighet. Det finns brister i lagarna, men om de efterlevdes skulle mycket vara vunnet. Barn som tillverkar rökelsestickor i Ahmedabad i delstaten Gujarat. Barnarbete är mycket vanligt i Indien, och landet har inte undertecknat de två ILO-konventioner som förbjuder barnarbete. Internationella avtal Indien har ratificerat fyra av de grundläggande ILO-konventionerna: 29, 100, 105 och 111. Det betyder att landet inte godkänt de två konventionerna som slår fast rätten till facklig organisering (89) och rätten att sluta kollektivavtal (98). Likaså har Indien inte undertecknat de två konventioner som förbjuder barnarbete (138 och 182). Samtliga dessa konventioner är dock erkända av ILO som mänskliga rättigheter, vilket innebär att de ska efterlevas även av stater som inte undertecknat konventionerna. Bra skolor minskar barnarbetet Andelen barn som går i skolan och andelen vuxna som kan läsa och skriva är högst i delstaten Kerala. Där finns också det minsta antalet barnarbetare. Erfarenheten från Indien visar att det mest effektiva sättet att minska barnarbetet är att erbjuda skolor med hög kvalitet och utan avgifter. Idag är nästan 40 procent av den vuxna befolkningen analfabeter. 21

22 22

23 / fackföreningsrörelsen Från utsugna arbetare till fackligt aktiva Brittiska kolonisatörer byggde upp de första textilfabrikerna i Indien. Under 1870-talet uppstod de första fackföreningarna på dessa industrier. Efter en våg av protester antog textilarbetare i Bombay en deklaration 1884 där man krävde högre löner och bättre arbetsvillkor. Det första fackförbundet, The Bombay Millhands Association, grundades Ganska snart skulle de fackliga idéerna sprida sig till fler sektorer av arbetslivet. De första indiska fackföreningarna växte fram på textilfabriker. Men fortfarande är de flesta textilarbetare oorganiserade. Foto: Denny Lorentzen 23

24 c e n t r a l o r g a n i s at i o n e r 30 miljoner är med i facket Den indiska arbetskraften består av 510 miljoner personer. Av dessa är omkring 30 miljoner fackligt organiserade. Men medlemssiffrorna är osäkra. Den indiska staten registrerar godkända fackliga centralorganisationer, så kallade CTUO:s (Central Trade Union Organisations). Två kriterier är att organisationen har minst en halv miljon medlemmar och är verksam i minst fyra av Indiens delstater. För närvarande finns sex CTUO:s som blivit godkända: n Bharatiya Mazdoor Sangh, BMS (Indian Workers Union): BMS är Indiens största fackliga rörelse. Organisationen deklarerar att man har 8,3 miljoner medlemmar. De lokala fackföreningarna finns inom alla sektorer av arbetslivet. BMS samarbetar med det center-högerinriktade och hindunationalistiska partiet BJP. Hemsida: n Indian National Trade Union Congress, INTUC: INTUC redovisar 6,8 miljoner medlemmar, de återfinns inom alla sektorer av arbetslivet. INTUC har nära band med kongresspartiet. Hemsida: n Hind Mazdoor Sabha, HMS (Workers Assembly of India): HMS redovisar 5,7 miljoner medlemmar. De största förbunden finns inom järnvägs-, transport- och livsmedelssektorn. HMS har kopplingar till partiet All India Forward Bloc, som framför allt har lokal En stor facklig konflikt inträffade i Ahmedabad Stadens textilarbetare gick ut i en gemensam strejk och krävde höjda löner. Med uttalad sympati för fabriksägarna beskrev historikern Myers de rådande förhållandena: Fabrikerna är privatägda, och de drivs med ett enda motiv, att skapa profit. Arbetarna anställs med det syftet. Därför erbjuds arbetarna enbart lön och villkor så att de klarar sin överlevnad. Det skapar maximal effektivitet. Det är som det ska vara. Strejken är fortfarande berömd därför att Mahatma Gandhi kalllades in som medlare. Han beskrev konflikten som att den inte främst handlade om ekonomi, utan om rättvisa. När fabriksägarna vägrade att godta Gandhis medlingsförslag inledde han en av sina berömda hungerstrejker. Den varade tills arbetsgivarna slutligen gav upp och accepterade Gandhis lönebud. Ahmedabad Textil Agreement blev Indiens första kollektivavtal. I den brittiska kolonin Indien innebar grundandet av FN-organet ILO 1919 att det uppstod ett behov av en facklig centralorganisation som kunde representera landets arbetstagare. Detta blev den direkta orsaken till att den första fackliga centralorganisationen bildades samma år, All India Trade Union Congress (AITUC). Den tidiga partipolitiseringen Den kommunistiska oppositionsrörelsen försökte ta över AITUC. Vid kongressen 1929 lyckades kommunisterna driva igenom att organisationen skulle anslutas till ett internationellt kommunistiskt forum. En konsekvens blev att en tredjedel av medlemmarna lämnade AITUC. AITUC:s tidiga partipolitiska koppling skulle förebåda det som fortfarande är ett kännetecken för stora delar av den indiska fackföreningsrörelsen, de nära banden mellan fackföreningar och politiska partier. Under andra världskriget skärptes motsättningarna på den indiska arbetsmarknaden. De brittiska kolonisatörerna var misstänksamma mot de kommunistiskt influerade fackföreningarna och många fackliga ledare fängslades. Samtidigt växte den indiska självständighetsrörelsen under ledning av Mahatma Gandhi. Efter Tysklands anfall på Sovjetunionen 1941 kom Sovjetunionen och Storbritannien att stå på samma sida i kriget. Från Moskva utgick en ny order till de indiska kommunisterna, nu skulle de samarbeta med britterna. Flera av de fängslade 24

25 c e n t r a l o r g a n i s at i o n e r förankring i Västbengalen. Under årens lopp har dock HMS blivit allt mer pragmatiskt och är idag en av de minst partipolitiserade fackliga rörelserna i Indien. Hemsida: members.rediff.com/hms n Center of Indian Trade Unions, CITU: CITU redovisar 3 miljoner medlemmar. De största förbunden finns inom industri- och livsmedelssektorn. CITU har särskilt många medlemmar där samarbetspartiet CPI (M) har en stark ställning, som i Kerala och Västbengalen. Hemsida: Facklig protest mot nedskärningar inom postväsendet i Bombay. kommunistiska fackliga ledarna frisläpptes. Istället åkte Gandhis sympatisörer in i fängelserna. Fackföreningarna efter självständigheten Tiden efter andra världskriget karakteriserades av en ny våg av konflikter i arbetslivet. Över hela landet strejkade Ett kännetecken är de nära banden mellan fackföreningar och partier. arbetare. Både i protest mot de brittiska kolonisatörerna och för att lönerna skulle höjas. Men också den fackliga rörelsen genomgick en förändring. Eftersom AITUC var sammanbundet med Communist Party of India (CPI) började andra politiska partier att bilda egna fackföreningar. Efter Indiens självständighet 1947 blev det också viktigt för de politiska partierna att mobilisera väljare inför de allmänna valen. Genom de egna fackliga organisationerna hoppades man kunna nå ut med politiska budskap till arbetsplatserna. n All India Trade Union Congress, AITUC: AITUC redovisar 0,9 miljoner medlemmar. AITUC är landets äldsta fackliga centralorganisation. Den är kopplad till kommunistpartiet CPI. n Self Employed Women s Association, SEWA: SEWA redovisar medlemmar, hälften finns i delstaten Gujarat. SEWA organiserar enbart kvinnor inom den informella sektorn. Hemsida: Internationell anknytning Tre av organisationerna är medlemmar i Internationella fackliga samorganisationen (IFS), som även LO och TCO tillhör: INTUC, HMS och SEWA. (Den engelska beteckningen för IFS är International Trade Union Confederation, ITUC.) Hemsida: www. ituc-csi.org Två av organisationerna tillhör den kommunistiska fackliga internationalen World Federation of Trade Unions (WFTU): AITUC och CITU. 25

26 k a r t l ä g g n i n g Utmaningar för det indiska facket Foto: Scanpix En kartläggning av den indiska fackföreningsrörelsen har genomförts av LO-TCO Biståndsnämnd i samarbete med den holländska fackföreningsrörelsen FNV, det finska fackliga solidaritetscentret SASK och den tyska organisationen Friedrich Ebert Stiftung. Dessa aktörer och deras medlemsförbund har under lång tid finansierat fackliga biståndsprojekt i Indien, i samverkan med de globala branschfacken. Kartläggningen resulterade 2005 i studien Strengthening the Trade Union Movement in India. Den statistik man redovisar visar att de fackliga medlemsantalen är särskilt höga inom vissa branscher av arbetslivet. Flest fackliga medlemmar finns inom industrin, jordbruket och transportsektorn, särskilt inom järnvägen. Den fackliga styrkan varierar också mellan olika delstater. I Kerala och Västbengalen är organisationsgraden ovanligt hög. I de branscher och områden där facket är starkt kan det utöva inflytande, inom andra sektorer av arbetslivet har facket 26 Gurudas Dasgupta, generalsekreterare för AITUC, talar till indiska transportarbetare under ett stort protestmöte i New Delhi i november I maj 1947 grundade företrädare för kongresspartiet den fackliga rörelsen Indian National Trade Union Congress (INTUC). Enligt den tidens formuleringar var målet att tillämpa Gandhis idéer i arbetslivet. Konflikter skulle lösas genom icke-våldsmetoder, förhandlingar och kompromisser. Ett år senare bildade företrädare för partiet All India Forward Bloc och ett antal oberoende fackliga aktivister organisationen Hind Mazdoor Sabha (HMS). I takt med framväxten av nya politiska partier bildades ytterligare fackliga organisationer. År 1955 tog hindunationalistiska rörelser initiativ till den fackliga organisationen Bharatiya Mazdoor Sangh (BMS). När det hindunationalistiska partiet BJP grundades 1980 inleddes samarbetet mellan BJP och BMS. Det indiska kommunistpartiet splittrades 1964 som ett resultat av spänningen mellan Sovjetunionen och Kina. CPI behöll de nära kontakterna med Sovjetunionen. Medan utbrytarpartiet CPI (M) knöt kontakter med Kina. Som en konsekvens splittrades också den fackliga rörelsen. Den Kinavänliga utbrytargruppen grundade 1970 den nya fackliga organisationen Center of Indian Trade Unions (CITU), medan de Sovjettrogna blev kvar i AITUC.

27 k a r t l ä g g n i n g Partipolitisk splittring av fackföreningsrörelsen och försök till förnyelse Den partipolitiska splittringen av den indiska fackföreningsrörelsen består. Varje politiskt parti, oavsett hur stort det är, vill ha sin egen fackförening. När nya politiska partier grundas eller när partier splittras, bildas för det mesta nya fackliga organisationer. På en och samma arbetsplats finns ofta många konkurrerande Industrier med uppåt tio fackföreningar är inte ovanligt. fackföreningar. Industrier med uppåt tio fackföreningar är inte ovanligt. Det högsta antal som hittills observerats är ett indiskt livsmedelsföretag med 64 registrerade fackföreningar. Oftast har splittringen sin grund i olika partipolitiska sympatier. Men det förekommer också att den fackliga tillhörigheten är uppdelad efter religion, där de hinduistiska arbetarna tillhör en fackförening medan de muslimska och kristna tillhör andra. När det uppstår lokala konflikter mellan anställda och arbetsgivare händer det att de lokala fackföreningarna samverkar med varandra. I delstaten Kerala är det vanligt att olika lokala fackföreningar utlyser gemensamma strejker. Men på det hela taget har splittringen och partipolitiseringen fått förödande konsekvenser för den fackliga verksamheten. På många arbetsplatser fungerar de fackliga organisationerna snarast som grenar av de politiska partierna, vars främsta uppgift är att rekrytera medlemmar och samla in pengar till partiapparaterna. I värsta fall prioriterar de fackliga företrädarna partipolitiken medan de är ointresserade av traditionella fackliga frågor. Samtidigt är allt fler fackligt aktiva missnöjda med partipolitiseringen av fackföreningsrörelsen. Istället vill man skapa bredare fackliga sammanslutningar som kan ena arbetstagare med olika politiska uppfattningar. Flera stora förbund har också valt att inte ansluta sig till någon facklig centralorganisation, däribland det landsomfattande lärarförbundet AIPTF, det nybildade förbundet för hotellanställda HEFOI och industriarbetareförbundet i delstaten Maharashtra, Shramik Ekta Mahasangh. I några fall har fackförbund slutit sig samman i paraplyorganisationer för att överbrygga splittringen. En sådan är Alliance of Indian Agriculture Workers Unions, AIAWU. små möjligheter att påverka. Enligt studien behöver den indiska fackföreningsrörelsen möta ett antal utmaningar. En svaghet är partipolitiseringen av stora delar av fackföreningsrörelsen. Men studien pekar också på andra problem: De indiska fackföreningarna är finansiellt svaga. Medlemsavgifterna är mycket låga och många är beroende av ekonomiskt stöd utifrån. Behovet av facklig utbildning är stort. För att stärka den inre demokratin inom organisationerna behövs utbildade medlemmar. De fackliga organisationerna behöver bli bättre på att organisera arbetare inom den informella sektorn. Det behövs fler kvinnor med fackliga förtroendeuppdrag. I studien finns också ett antal rekommendationer. En grundtanke är att det behövs olika strategier för olika segment av arbetslivet. Inom den traditionella industrin behövs projekt som stöder anställda när arbetslivet förändras på grund av globalisering och ökad handel. Inom den sektorn finns också stora behov av projekt som tar upp hiv/aids och där man försöker få bort barnarbetet. Inom den framväxande högteknologiska industrin behövs fackligt nätverksbyggande och projekt som stärker det koncernfackliga samarbetet. Inom den informella sektorn i städerna behövs projekt som stärker arbetares sociala skydd och rättsliga ställning, bland annat genom nya former av facklig organisering. Inom jordbruksarbetet på landsbygden behövs projekt som stärker de anställdas sociala skydd, men som också bidrar till att bygga upp utbildning och hälsovård. 27

28 Självständiga fackföreningar En växande grupp fackföreningar och fackförbund tillhör överhuvudtaget ingen facklig centralorganisation. Dessa kan vara av mycket olika karaktär, allt från genuina lokala organisationer som vill stå utanför partipolitiken till gula fackföreningar som startats av arbetsgivare. Det förekommer också att jurister startar nya fackförbund, där det primära målet är att tjäna pengar för egen del. I landet finns sammantaget fackföreningar som är lokalt registrerade i enlighet med Trade Union Act. 28 c e n t r a l o r g a n i s at i o n e r Fler partipolitiskt obundna Under de allra senaste åren har ett antal nya trender inom den indiska fackföreningsrörelsen blivit tydliga. Antalet partipolitiskt obundna fackföreningar har ökat. De nybildade fackliga organisationerna finns framför allt på lokal företagsnivå eller inom koncerner. Framgångsrika exempel på oberoende fackklubbar är de som bildats inom textilföretagen Många kräver att ledarna inte bara ska rekryteras ur slutna kretsar Kanoria och Victoria, den lokala transportarbetarorganisationen i Maharashtra samt koncernfacken inom företagen Siemens, Brooke Bond och Pyhser. Svikande fackliga medlemssiffror och missnöje med partipolitiseringen av fackföreningsrörelsen har lett till diskussioner om sammanslagningar av existerande rörelser. Långtgående samtal om sammanslagning har bland annat förts mellan AITUC och HMS. Om detta blir en realitet kommer de gamla partipolitiska banden att luckras upp, eftersom centralorganisationerna idag har olika partipolitisk koppling. Inom flera av de partipolitiserade fackliga organisationerna finns en ökad distans mellan fackföreningarna och de politiska partierna. Exempelvis har den fackliga centralorganisationen INTUC förvandlats från en stödtrupp till kongresspartiet till en facklig organisation som ofta kritiserar de förslag som kommer från kongresspartiet. Ibland har de fackliga ledarna inte ens blivit valda av de egna medlemmarna utan blivit tillsatta av de politiska partierna. Men nu höjs allt fler röster som vill demokratisera de fackliga organisationerna. Många kräver också att ledarna inte bara ska rekryteras ur förutbestämda slutna kretsar. Redan idag har många gamla fackliga ledare blivit utbytta av krafter stödda av en ny generation av fackligt aktiva. Därtill finns två fackliga centralorganisationer som medvetet undvikit partipolitiska band. Den ena är New Trade Union Initiative (NTUI) som grundades 2001 av ett antal lokala fackföreningar som dessförinnan inte varit anslutna till något förbund. Syftet med organisationen är att ena alla arbetstagare och motverka den sekterism som finns inom den indiska fackföreningsrörelsen. Hittills har dock NTUI spelat en marginell roll. Den andra är den tidigare nämnda Self Employed Women s Association (SEWA). SEWA organiserar kvinnor inom den informella sektorn. Hälften av SEWA:s medlemmar finns i delstaten Gujarat.