Sociala nämndernas förvaltning Dnr: 2015/108-NF-010 Ann Östling - au996 E-post:

Transkript

1 TJÄNSTESKRIVELSE 1 (1) Sociala nämndernas förvaltning Dnr: 2015/108-NF-010 Ann Östling - au996 E-post: ann.ostling@vasteras.se Kopia till Kommunstyrelsen Nämnden för personer med funktionsnedsättning Trygg och effektiv utskrivning från sluten vård (SOU 2015:20) Förslag till beslut Nämnden för personer med funktionsnedsättning beslutar att godkänna yttrandet och överlämna det till Kommunstyrelsen. Ärendebeskrivning Kommunen har beretts tillfälle att yttra sig över betänkandet av utredningen om betalningsansvarslagen - Trygg och effektiv utskrivning från sluten vård (SOU 2015:20). Uppdraget för utredningen har varit att göra en översyn av betalningsansvarslagen (BAL) med syftet att åstadkomma en god vård, där ledtiderna mellan sluten vård på sjukhus och vård och omsorg i det egna hemmet, eller i särskilt boende, ska kunna hållas så korta som möjligt, samt att onödig vistelse på sjukhus ska kunna undvikas för utskrivningsklara patienter. Nämnden för personer med funktionsnedsättning delar utredningens syn på att sjukhus inte är en optimal plats att vistas på för en skör och äldre person, eller en person med psykisk funktionsnedsättning, samt att den öppna vården behöver vara mer involverad i planeringen av den fortsatta vården för patienter som skrivs ut från sjukhuset. Det finns dock reella och praktiska problem med förslaget som behöver lösas. De utmaningar vi står inför, både kommun och landsting, kommer inte att lösas av förslaget och förslaget kommer knappast med automatik att leda till god vård, förkortade ledtider och onödiga sjukhusvistelser. Sociala nämndernas förvaltning har i skrivelse den 12 maj 2015 lagt fram förslag till beslut. Bilagor Trygg och effektiv utskrivning från sluten vård (SOU 2015:20) Skickad av: Ann Östling - au996

2 Yttrande Sid Sociala nämndernas förvaltning Ann Östling/Karin Bodlund Diarienr /163-ÄN 2015/108-NF Er referens 2015/376-KS-010 Remissyttrande över betänkandet av utredningen om betalningsansvarslagen Trygg och effektiv utskrivning från sluten vård (SOU 2015:20) Bakgrund Kommunen har beretts tillfälle att yttra sig över betänkandet SOU 2015:20, Trygg och effektiv utskrivning från sluten vård. Betänkandet har remitterats till de tre sociala nämnderna, men bereds endast i äldrenämnden och i nämnden för personer med funktionsnedsättning, då individ- och familjenämnden i mycket liten utsträckning berörs. Uppdraget för utredningen har varit att göra en översyn av betalningsansvarslagen (BAL) med syftet att åstadkomma en god vård, där ledtiderna mellan sluten vård på sjukhus och vård och omsorg i det egna hemmet eller i särskilt boende ska kunna hållas så korta som möjligt samt att onödig vistelse på sjukhus ska kunna undvikas för utskrivningsklara patienter. En viktig utgångspunkt har varit att precisera och därmed förbättra formerna för samverkan mellan huvudmännen. Förslaget till ny lag innehåller sammanfattningsvis nya krav på huvudmännen att komma överens om samverkan avseende utskrivningsklara patienter, rutiner för informationsöverföring och planeringsprocesser samt när kommunernas betalningsansvar ska inträda och med vilka belopp. Målgruppen för den nya lagen är patienter som efter utskrivning från slutenvård kommer att behöva insatser från den kommunalt finansierade socialtjänsten eller hälso- och sjukvården och som också kan behöva insatser från den landstingsfinansierade öppna vården/primärvården. Synpunkter och kommentarer Äldrenämnden och nämnden för personer med funktionsnedsättning delar utredningens synpunkter om att sjukhuset inte är en optimal plats att vistas på för en skör äldre person, eller en person med psykisk funktionsnedsättning, som bedömts vara utskrivningsklar. Nämnderna delar också utredningens syn om att den landstingsfinansierade öppna vården behöver vara mer involverade i planeringen av den fortsatta vården för patienten som skrivs ut från sjukhuset. Det finns dock reella och praktiska problem och farhågor med förslaget som är värda att lyftas fram. Ledtid-Väntetid Utredningen andas en ton av att det ser likadant ut i alla län/landsting. Man påtalar dock att lagstiftningen inte ska detaljstyra utifrån att det finns lokala skillnader och ID: p_12 Yttrande SOU Trygg och säker utskrivning från sluten vård

3 Västerås stad 2 (5) olika förutsättningar. Exempelvis, när det gäller de siffror som används avseende det man kallar utskrivningsklara patienter så hänvisas till kvalitetsportalen som arbetades fram i samband med den nationella satsningen Bättre vård och omsorg om de mest sjuka äldre. Det visades sig vid närmare granskning, att just dessa siffror beskrev olika saker i olika län. Man hade olika kriterier för vad man ansåg vara en utskrivningsklar patient. Några angav patienten som utskrivningsklar i stort sett samtidigt som patienten skrevs in, medan andra landsting angav patienten som utskrivningsklar först när vårdplaneringen var genomförd. Detta får självklart konsekvenser när det gäller att ange antal dagar som utskrivningsklar. I utredningen vill man heller inte ta ställning till begreppet utskrivningsklar, utan säger att det måste lösas lokalt. Vi delar alltså inte utredningens uppfattning om att ledtid är lika med väntetid för patienten. Utskrivningsklara i relation till antal vårdplatser Utredningen drar också slutsatsen att överbeläggningsproblematiken är en konsekvens av betalningsansvarslagens bestämmelser om vårdplanering. Slutsatsen verkar dras utifrån att det finns en uppfattning om att det ofta tar tid att få till en vårdplanering och att patienten därför blir kvar på sjukhuset längre än han eller hon behöver. Utredningen beskriver också att personalen pressas att skriva ut mindre sjuka till förmån för mer sjuka, vilket i sin tur kan leda till oplanerade återinläggningar. Det blir ett otydligt resonemang eftersom man kan tolka det som om det vore två olika patientgrupper som beskrivs. De som skrivs ut är väl rimligtvis utskrivningsklara, eller menar utredningen att man skriver ut patienter som inte behöver någon vårdplanering? Under våren 2015 har det varit en situation i Västerås då väldigt många äldre sökt sig till akutmottagningen, framför allt har det varit personer som drabbats av influensa. Då landstinget dragit ner på antalet vårdplatser på grund av bristen på sjuksköterskor innebar den ökade belastningen i sig ett oerhört högt tryck även på kommunens personal som deltar i vårdplaneringar. Mot det normala att vårdplanera på dag ett till tre fördröjdes det till att ske på dag fem till sex. En liknande situation löses knappast av förslaget till ny lagstiftning utan skapar troligtvis än mer frustration. I utredningen fanns förslag om att utskrivningsanvarige läkare skulle ta med resurstillgång i sin bedömning om patienten är utskrivningsklar, men detta togs bort med motiveringen att han eller hon omöjligtvis skulle kunna veta vad de andra vårdgivarna har för resurser att tillgå. Vår uppfattning är ändå att den läkare som bedömer patienten som utskrivningsklar redan i dagsläget definitivt gör en bedömning om den egna organisationens resurser med andra ord: färre vårdplatser tillgängliga, fler bedöms som utskrivningsklara. Kan man lagstifta samverkan? I utredningen trycker man mycket på samverkan mellan huvudmännen, men redan i nuvarande lagstiftning och föreskrifter finns krav på samverkan mellan huvudmännen kring enskilda patienter. Det finns krav på att samverka vid vårdplaneringar, det finns krav på samverkan och rutiner kring informationsöverföring etc. Är det lagstiftningen som brister, eller är det brister i följsamhet till gällande regelverk som är det stora problemet. Eller är problemet olika tolkningar av regelverket? Inför de ändringar som genomfördes i betalningsansvarslagen 2003 så hade huvudmännen framfört önskemål till Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet om mer detaljerade skrivningar i lagen, men förbunden angav då i förordet till utredningsrapporten att det inte går att lagstifta om sunt förnuft och att alltför detaljerad lagstiftning inte leder till ett gott samarbetsklimat mellan berörda vårdgivare. I detta nya utredningsuppdrag har det inte ingått att analysera samerkansproblemen och en farhåga man kan ställa sig är om förslaget på ny

4 Västerås stad 3 (5) lagstiftning också kommer att kunna kringgås och inte bli mer än kejsarens nya kläder. Gemensam planering Utredningen menar att dagens lagstiftning med vårdplanering inför utskrivning är ett problem och anser att varken kommun eller landsting har patientens bästa för ögonen, utan att planeringen enbart görs utifrån de fristdagar som finns innan kommunens betalningsansvar inträder. Vi vill dock påstå att det är just patientens väl och ve vi har för ögonen då vi ibland ställer oss frågande till allt för snabba utskrivningar. I dessa lägen har vi redan nu sett tendenser till ökad återinskrivning. Utredningens förslag är att alla berörda ska bli involverade så snabbt som möjligt, vilket självklart är bra. Enligt förslaget ska därför ett inskrivningsmeddelande skickas inom 24 timmar till alla som kan bli berörda av den fortsatta vården efter utskrivning av patienten. I detta meddelande ska det framgå planerad utskrivningsdag. Att alla berörda parter får ta del av inskrivningsmeddelande för att kunna påbörja sin respektive planering är bra. Men, hur beslutas vilka enheter som kommer att bli berörda och vem beslutar det? Och kan man verkligen förvänta sig att det redan vid inskrivningstillfället ska kunna gå att bedöma de olika behov som ska säkerställas efter utskrivning? Utredningen nämner dock, att för vissa patienter måste en planering ändå göras inför utskrivning, inte minst för att säkerställa patientensäkerheten. Vår tolkning är att det handlar om merparten av de patienter som vi redan idag vårdplanerar. Personer som bor på särskilt boende, eller personer med hemsjukvård och som inte behöver nya insatser eller bara får smärre justeringar av exempelvis läkemdel, vårdplaneras inte inför hemgång ens idag utan kan skrivas ut så fort han eller hon är utskrivningsklar. I Västerås så finns idag ett regelverk som innebär att hemsjukvården ska initiera en vårdplanering inom två veckor efter att en patient skrivits in i hemsjukvården. Till den ska alla berörda kallas. Vårdplaneringen som görs på sjukhuset anses redan idag alltså vara preliminär. Äldrenämnden och nämnden för personer med funktionsnedsättning delar utredningens synpunkter om vikten av öppenvårdens roll i planering av den fortsatta vården av patienter som skrivs ut från sjukhuset. Rent konkret kan man undra hur det praktiskt ska kunna gå till. Redan idag så kallas primärvården till gemensamma vårdplaneringar inför utskrivning, men det hör till ovanligheten att de deltar. Skälet är till stor del tid- och personalbrist (sjuksköterskor och primärvårdsläkare) samt för kort framförhållning. För den person som utses inom primärvården till fast vårdkontakt, blir ju knappast förutättningarna så mycket annorlunda eftersom vårdtiderna i regel är väldigt korta och hon eller han rimligtvis också måste träffa patienten innan kallelse till samordnad individuell planering skickas. Den fasta vårdkontakten behöver enligt förslaget inte vara läkare, men för att få till en trygg och patientsäker vård så ser vi, som troligtvis även alla andra kommuner som tagit över hemsjukvården, att den fasta vårdkontakten ska vara patientens ansvariga läkare. Det är trots allt läkaren medicinska kompetens som behövs som komplettering till kommunens hälso- och sjukvård. Den valda familjeläkaren har det medicinska ansvaret för patienten, åtminstone för flertalet av de patientgrupper som berörs av kommunens hälso- och sjukvård. Vi har i detta läge svårt att se på den fasta vårdkontakten som en mer administrativ roll, även om vi förstår att det skulle kunna vara så. Det är också svårt att se vad i förslaget, om att sänka antalet dagar från fem till tre innan det kommunala betalningsansvaret inträder, skulle vara incitament för öppenvårdens engagemang. I vårt län drivs mer än 50 procent av vårdcentralerna i

5 Västerås stad 4 (5) privat regi. Det finns inga ekonomiska eller andra incitament i dagsläget, som vi ser, som gör att de skulle påskynda utskrivning från slutenvården. Psykiatrin Rent generellt så ska självklart inte psykiatriska patienter behöva särskiljas från andra sköra patientgrupper, men att sänka antalet fristdagar även för patienter som vårdats i psykiatrisk slutenvård kan få negativa konsekvenser om inte planeringsprocessen enligt förslaget fungerar fullt ut. Och också här är det av stor vikt att den fasta vårdkontakten är den specialistutbildade läkaren som patienten har kontakt med. Detta utifrån de erfarenheter vi har i dag då bland annat bristen på specialistläkare och specialistsjuksköterskor inom psykiatrin gör att kommunen inte får den hjälp som behövs för denna patientgrupp. Äldrenämnden och nämnden för personer med funktionsnedsättning delar utredningens förslag om att patienter som vårdas enligt lagen om rättspsykiatrisk vård undantas från tillämpningen av lagen. Lokala överenskommelser En farhåga som kan ses, överenskommelse eller ej, är att även denna lag kan missbrukas.det vill säga att allt sker administrativt och formellt korrekt enligt regelverket, men i praktiken sker inte planeringen med fokus på den enskilda patienten och dennes behov. Äldrenämnden och nämnden för personer med funktionsnedsättning ställer sig också till viss del tveksamma till möjligheten att kommun och landsting ska komma överens om lokala regler för tidsfrister och belopp för när kommunens betalningsansvar ska inträda. Särskilt som det finns regler för vad som gäller om övernskommelse inte träffas. Risken är ju att det är det sistnämnda som blir standard eftersom landstingen saknar anledning att acceptera längre frist/lägre belopp än föreskrivet. Finansiering Utredningen menar att förslaget inte innebär några ökade kostnader för kommunen eftersom målgruppen och behoven i princip blir desamma som idag och hänvisar till den skatteväxling som genomfördes i samband med Ädel- och psykiatrireformerna. Utifrån att det är drygt 20 år sedan Ädel genomfördes och vi nu står inför en situation där antalet 80-åringar och äldre växer med cirka 60 procent fram till 2030, är det ändå ett helt annat ekonomisk läge än det var vid Ädel. Till detta kan tilläggas att antalet vårdplatser inom akutsjukvården har mer än halverats sedan reformerna och Sverige nu är det EU-land som har minst antal vårdplatser per invånare. Den ökade kostnaden för målgruppen, oavsett lagförslaget, kan komma att innebära svåra ekonomiska konsekvenser vid minskat antal fristdagar om lagen missbrukas. Sammanfattning I väl fungerande organisationer med god samverkan: är det patientens behov av hälso- och sjukvårdsinsatser som styr vården finns det tillräckligt med primärvårdsläkare som bistår kommunerna finns det tillräckligt med specialistsjuksköterskor inom den kommunala hemsjukvården finns det tillräckligt med specialistutbildade läkare och sjuksköterskor inom psykiatrin samverkar parterna utifrån patientens bästa I väl fungerande organisationer med god samverkan kommer förslagen i utredningen om betalningsansvarslagen Trygg och säker utskrivning från sluten vård att fungera. Hälso- och sjukvårdslagen är en ramlag med skyldigheter för huvudmännen, medan socialtjänstlagen är både en skyldighetslag och rättighetslag. Landstinget har därmed

6 Västerås stad 5 (5) en möjlighet att anpassa sina verksamheter utifrån resurs-/personaltillgång, vilket kommunen inte kan göra. Endast i väl fungerande organisationer med god samverkan kan dock rubriken Trygg och säker utskrivning från sluten vård kopplas till innehållet i utredningen. Detta innebär att förslaget till ny lag knappast med automatik kommer att leda till god vård, förkortade ledtider och onödiga sjukvistelser, vilket var syftet med utredningen. De utmaningar vi står inför, både kommun och landsting, kommer inte att lösas av förslaget.

7

8

9

10

11

12

13

14

15

16

17

18