Rapport Inventering Mellanbygden

Transkript

1 Rapport Inventering Mellanbygden Tina Hedlund Aquanord

2 Bakgrund Karl-Gunnar Jonsson, Sune Jonsson och Gerhard Girén har till Storumans kommuns fiskesamordnare, Magnus Bidner, lämnat in en lista på önskemål om vattendrag de ville ha inventerade och eventuellt åtgärdade i Mellanbygden. Dessa önskemål omfattade: Fortsatta inventeringar och åtgärder högre upp efter Torpstabäckens vattensystem; Bastansjöbäcken, Holmträskbäcken och Lomtjärnbäckarna. Inventering av Jippmokkbäcken och Rödingsjöbäcken. Inventering av lekområden i Burträskbäcken. Undersökning av möjligheten att höja Ullisjaure till ursprunglig nivå. Undersökning av möjligheter till lekbottenåtgärder i Gardsjöbäcken. Utföra biotopåtgärder i Kirjesån samt att utveckla ån till ett bra sportfiskevatten. Genomförda inventeringar Inventeringar har därför utförts i samtliga ovanstående bäckar och elfisken har utförts i Gardsjöbäcken, Jippmokkbäcken, Burträskbäcken och i Kirjesån. Figur 1. Karta över de inventerade områdena i Mellanbygden.

3 Bäckinventeringar Bastansjöbäcken Bäcken mellan Bastansjön och Holmträsket inventerades Vid Bastansjöns utlopp har det tidigare funnits en damm som dock numera är ersatt med två stentrösklar (figur 2 och 3). Under 2007 inventerades dessa trösklar specifikt, då vissa inom Tärna-Stensele Allmänning ansåg att Bastansjön blev för låg efter att dammen togs bort. Vattenståndet i Bastansjön var dock högre vid inventeringen än under hösten 2007, trots den torra sommaren (figur 2 och 3). Figur 2. Trösklar vid Bastansjöns utlopp sommaren Figur 3. Trösklar vid Bastansjöns utlopp hösten Bastansjöbäcken är mycket fin och relativt opåverkad av flottningen, även om en del mindre stenrensningar och sprängningar återfinns. På några ställen finns mindre hällområden/fall som är svårpasserade för mindre fiskar men som inte bör utgöra totala vandringshinder då större fiskar borde kunna passera (figur 4 och 6). Figur 4. Hällområde i Bastanbäcken. Figur 5. Mindre rensningar i Bastanbäcken.

4 Figur 6. Häll/fall område i Bastanbäcken. Figur 7. Mindre rensningar i Bastanbäcken. I mittenpartiet av Bastanbäcken består bottenmaterialet till stor del av skifferliknande stenar varför tillgången till lekområden är begränsade för öring. Den nedre delen av bäcken är dock flackare och har ett flertal områden som bör vara lämpliga för öringlek då bottensubstratet återigen består av rundare och mindre material. Det finns även gott om block i fåran och därmed även gott om ståndplatser för mindre öring. Figur 8. Fin strömsträcka i Bastanbäcken. Figur 9. Utloppet i Holmträsket. Då Bastanbäcken är relativt opåverkad av flottningen och ståndplatser samt lekområden för öring finns i bäcken, är inga åtgärder aktuella i bäcken.

5 Holmträskbäcken Holmträskbäcken inventerades Dammen vid Holmträskets utlopp är en sättbjälksdamm med utskov av betongplattor. Skibordet som består av grova stockar är intakt och dammen är i bra skick. Den bör inte utgöra vandringshinder för fisk, annat än möjligtvis för årsyngel eftersom sättarna är bortplockade och fallhöjden är ca 2,5 dm (figur 10). Figur 10. Dammen i Holmträskets utlopp. Sträckan mellan dammen och ner till bron vid Torpstavägen är hårt rensad och har ett flertal övervuxna stenkistor längs stränderna (figur 11 och 12). Figur 11. Stenkista nedan dammen i Holmträskbäcken. Figur 12. Rensad sträcka nedan dammen. Mellan vägen och det övre selet är bäcken dock något mindre hårt rensad (figur 13 och 14) även om det finns mycket gott om övervuxna stenkistor längs stränderna. Bitvis är dock omfattande sprängningsarbeten utförda (figur 15).

6 Figur 13. Mindre hårt rensad sträcka nedan vägen. Figur 14. Mindre hårt rensad sträcka nedan vägen. Figur 15. Sträcka med omfattande sprängningar. Figur 16. Kanaliserad stäcka strax ovan det övre selet. Mellan de två selen är bäcken återigen kraftigt rensad och kanaliserad med stenkistor längs stränderna (figur 17). Dessutom utgör vägtrummorna i biflödet Bullerbäcken vandringshinder för fisk (figur 18). Figur 17. Kanalisering mellan selen. Figur 18. Vägtrummor i Bullerbäcken.

7 Figur 19. Kanaliserad sträcka mellan selen. Figur 20. Det nedre selet i Holmträskbäcken. Även nedströms det nedre selet har kraftiga flottledsrensningar utförts och bäcken är kanaliserad (figur 21 till 24). Materialet är återigen upplagt som stenkistor längs stränderna. En riktigt fin sidofåra har stängts av, även om den träskodda stenkistan i dagsläget läcker kraftigt, varför sidofåran dock inte är helt torrlagd (figur 24). Figur 21. Rensad sträcka nedströms det nedre selet. Figur 22. Rensad och kanaliserad sträcka nedströms det nedre selet. Figur 23. Rensningar i nedre delen av Holmträskbäcken. Figur 24. Rensningar och nästan avstängd sidofåra i utloppspartiet av Holmträskbäcken (till höger i bild). Strax ovanför utloppet i Båstokken har omfattande sprängningar och rensningar utförts i bäcken (figur 25). Materialet är upplagt i stenkistor och riskistor längs stränderna (figur 26 och 27).

8 Figur 25. Omfattande sprängningar strax ovan utloppet. Figur 26. Stenkista strax ovan utloppet i Båstokken. Figur 27. Riskista strax ovan utloppet. Holmträskbäcken är ca 2,4 km lång inklusive sel och starkt påverkad av flottning med både mycket stenrensningar och sprängning av hällområden. Bäcken bör flottledsrestaureras vid vilken sten och block återförs till fåran, sidofåror öppnas och lekområden för öring iordningställs. Ett elfiske bör dock först utföras längs sträckan för att undersöka hur fiskbeståndet ser ut i bäcken.

9 Lomtjärnbäcken Lomtjärnsbäcken inventerades från Båstokken och upp till den nordöstra av Lomtjärnarna. De nedersta meterna av bäcken är mycket lugnflytande och selliknande (figur 28). Där selområdet slutar finns en kort tröskel som är lämpad för öring lek och ung öring (figur 29). Figur 28. Selliknande utloppsområde i Lomtjärnbäcken. Figur 29. Stentröskel ca 150 meter ovan bäckutloppet. Ovanför tröskeln är bäcken lämpad för mindre öringar, trots att den är flottledsrensad med stenkistor längs stränderna (figur 30 till 32). Men redan 180 meter längre uppströms återfinns ett naturligt vandringshinder i form av ett vattenfall med en fallhöjd på ca 2,5 meter (figur 33). Möjligtvis kan dock större öringar passera vattenfallet vid högre vattenföringar än vid inventeringstillfället. Figur 30. Fin öringsträcka ovanför stentröskeln. Figur 31. Stenkista längs Lomtjärnbäcken.

10 Figur 32. Fin öringsträcka ovanför stentröskeln. Figur 33. Vattenfall över hällområde. Ovanför fallet är bäcken återigen en fin öringbäck (trots att den är relativt hårt rensad) i ytterligare ca 170 meter (figur 34 och 35) innan en bäverdamm spärrar av fåran (figur 36). Uppströms dammen består bäcken endast av selområden upp till Lomtjärnarna (figur 37). Figur 34. Rensad forssträcka uppströms fallet. Figur 35. Rensad, flackare sträcka uppströms figur X. Figur 36. Bäverdamm. Figur 37. Uppdämt område uppströms bäverdammen som sträcker sig hela vägen till Lomtjärnen. Lomtjärnbäcken är relativt hårt flottledsrensad ovanför det sellika utloppsområdet. Dock återfinns ett vandringshinder eller, om inte annat, ett svårpasserbart hinder i form av ett vattenfall, ca 300 meter från utloppet (ca 180 meter upp efter den strömsatta delen av bäcken). Ovanför detta finns det dessutom en bäverdamm ytterligare ca 170 meter längre uppströms som stänger av vattenflödet i bäcken. Då den del av Lomtjärnbäcken som är flottledsrensad och möjlig att åtgärda, är relativt kort i förhållande till att dess relativt dåliga tillgänglighet, är det därför bättre att prioritera åtgärder i andra flottledsrensade vattendrag som ger större effekt på öringbeståndet i området.

11 Jippmokkbäcken/Rödingträskbäcken Jippmokkbäcken och Rödingträskbäcken inventerades Jippmokksbäcken är mycket fin och relativt opåverkad av flottning mellan Jippmokksjön och Rödingträsket. Endast en sträcka om ca meter i direkt anslutning till Kungavägen visar på tydliga spår av flottning. Övre delen av Jippmokkbäcken består varierande av flacka grunda partier och selområden (figur 38 och 39). De grundare områdena innehåller även ett flertal förgreningar (figur 40). Lite längre ner efter bäcken smalnar fåran av och vattenhastigheten ökar (figur 41 och 42). Figur 38. Flackt parti nedströms Jippmokksjön. Figur 39. Selområde i övre delen av bäcken. Figur 40. Grunt och flackt parti med förgreningar. Figur 41. Smalare forsparti i Jippmokkbäcken. Strax ovanför Kungavägen är dock bäcken flottledsrensad och materialet ligger upplagt i stenkistor längs stränderna (figur 42 och 43). Rensningsarbetet fortsätter även nedströms vägen (figur 44). Därefter tar återigen ett grunt och flackt parti vid igen (figur 45). Figur 42. Rensat område uppströms Kungavägen. Figur 43. Stenkistor uppströms Kungavägen.

12 Figur 44. Rensningar nedströms Kungavägen. Figur 45. Grunt och flackt parti nedströms rensningarna. Efter det grunda flacka myrområdet blir bäcken återigen brantare och ca 2,4 km nedströms Jippmokksjön (1,2 km uppströms Rödingträsket) finns det ett område med ett antal naturliga vandringshinder i form av vattenfall (figur 46). Utloppsdelen av bäcken är dock återigen grund och flack (figur 47). Figur 46. Vattenfall i Jippmokkbäcken. Figur 47. Grunt och flackt parti strax ovan utloppet i Rödingträsket. Nedströms Rödingträsket övergår bäcken till att vara snabbt strömmande och relativt djup samtidigt som den är kraftigt flottledsrensad (figur 48 och 49). Rödingträskbäcken omges omväxlande av hällmarker (figur 50) och av kvillområden som stängts av då bäcken kanalisterats (figur 51 och 52). Drygt halvvägs ner längs bäcken återfinns ett vattenfall som rinner över ett hällområde (figur 53). Vid fallet ligger även en gammal och relativt välbevarad kvarn med en ränna, som dock läcker kraftigt (figur 54). Nedströms fallet återgår bäcken igen till att omväxlande bestå av kanaliserade sträckor med avstängda kvillområden på sidorna och djupare sträckor med hällmarker runt om (figur 55 och 57). Även ett antal större rensningar/stenkistor återfinns längs sträckan (figur 56). Figur 48. Utloppsdelen från Rödingträsket. Figur 49. Hårt rensat och starkt strömmande parti.

13 Figur 50. Hällområden. Figur 51. Avstängda kvillområden genom kanalisering. Figur 52. Kanaliserad sträcka Figur 53. Vattenfall med kvarn. Figur 54. Gammal kvarn. Figur 55. Avstängda kvillområden genom kanalisering. Figur 56. Stenkista upplagd i ytterkurva. Figur 57. Djupt hällparti i nedre delen av bäcken.

14 Elfiske Ett elfiske utfördes strax ovan Kungavägen i Jippmokkbäcken Ett stort antal äldre öringar fångades på lokalen och fyra årsyngel. Tätheterna av äldre öring var därmed höga. Utöver detta fångades även ett mindre antal elritsor. Tabell 1. Antal fångade individer. Datum Öring 0+ Öring >0+ Harr 0+ Elritsa Lake Jippmokkbäcken Tabell 2. Individtäthet, beräknat antal/100m 2 i Jippmokkbäcken och Rödingträskbäcken. Lokalerna är sorterade från Jippmokksjön och nedströms, äldre elfiskeresultat är kursiverade. Datum Öring 0+ Öring >0+ Harr 0+ Elritsa Lake Jippmokkbäcken kraftledning ,8 0,4 Jippmokkbäcken ovan vägen ,9 19,6 1,7 Jippmokkbäcken ovan vägen ,0 Jippmokkbäcken nedan vägen ,5 0,5 1,1 Jippmokkbäcken nedan fallet ,4 Rödingträskbäcken ovan fallet ,5 1,1 34,0 Rödingträskbäcken utlopp ,7 6,1 7,9 0,8 Utplanteringar av nedströmslekande Bergnäsöring utfördes 1989 och 1991 i Jippmokksjöarna för att gallra sikbeståndet. Detta verkar ha gett resultat på öringbeståndet i bäcken fanns det en täthet på 1,0 0+öring/100m 2 men inga äldre öringar, på samma lokal som det 2008 återfanns tätheter på 1,9 0+ och 19,6 äldre öringar/100m 2. Beståndet av öring har därmed 20- faldigats sedan 1989, även om just den elfiskade lokalen inte verkar vara lämpad för årsyngel. Trots att vattenfallen i både Jippmokkbäcken och Rödingträskbäcken utgör totala vandringshinder för fisk har öring återfunnits både uppströms och nedströms fallen i båda bäckarna vid elfisken 1988 och Detta visar att det även finns stationära öringbestånd i bäckarna. Då Jippmokkbäcken är relativt opåverkad av flottningen är inga åtgärder aktuella i denna bäck. Åtgärder i Rödingträskbäcken kan dock vara aktuella uppströms vattenfallet för att gynna det stationära öringbeståndet i vattensystemet och nedströms vattenfallet för att gynna den öring som kan vandra ut i Storumansjön. Innan detta kan bli aktuellt bör dock nya elfisken utföras för att uppdatera kunskaperna om öringbeståndet i Rödingträskbäcken.

15 Burträskbäcken Burträskbäcken inventerades från utloppet och upp till ett hundratal meter ovan bron för att undersöka öringens tillgång till lek- och uppväxtområden i bäcken. Då bäcken verkar vara orensad är den mycket fin och har mycket gott om lämpligt lekmaterial, överhäng, beskuggning och lämpliga ståndplatser för ung öring (figur 58 till 60) vilket även återspeglas i elfiskeresultatet då tätheten av årsyngel av öring var hög (tabell 3) Figur 58. Område med lekgrus och överhäng. Figur 59. Burträskbäcken nedan bron, det finns gott om ståndplatser, överhäng och beskuggning. Figur 60. Burträskbäcken ovan bron, liksom nedan bron finns det gott om ståndplatser, överhäng och beskuggning. Elfiske Tabell 3. Antal fångade individer. Datum Öring 0+ Öring >0+ Elritsa Lake Burträskbäcken Tabell 4. Individtäthet, beräknat antal/100m 2 i Burträskbäcken. Datum Öring 0+ Öring >0+ Elritsa Lake Burträskbäcken ,7 6,8 1 Inga åtgärder behöver genomföras i Burträskbäcken då bäcken är orensad, riktigt fin och lämpad för öring.

16 Inventering Ullisjaures utlopp Ullisjaures utloppsområde inventerades då den ursprungliga sjöytan enligt uppgift är ca cm högre än nuvarande nivå. I sjöns utlopp ligger det en flottningsdamm, vilken numera endast tjänar som vägbro då sättarna är bortplockade (figur 61). På dammen återfinns spår efter det tidigare vattenståndet, vilket ligger ca 40 cm upp på betongen. Vid de trösklingsarbeten som genomfördes i sjöutloppet ca 15 meter uppströms dammen i samband med att sättarna plockades bort, användes dock för fint material (sten och grus), vilket har medfört att tröskeln har eroderat. Forssträckan mellan sjöutloppet och dammen består därför av en sten- och grusbotten och har en fallhöjd på ca 40 cm vilket gör denna sträcka till ett utmärkt lekområde för öring (figur 62). Då strömsträckan har en uppskattad fallhöjd på ca 40 cm ligger därmed sjöutloppet uppskattningsvis på samma nivå som den tidigare nivån i sjön. Ytterligare ett besök skall därför genomföras innan eventuella åtgärder kan vara aktuella. Figur 61. Den gamla dammen nedströms Ullisjaur. Figur 62. Strömsträckan uppströms dammen. Inga åtgärder är planerade i Ullisjaurs utlopp inom Storumans kommuns fiskevårdsplan under Ytterligare ett besök skall genomföras, denna gång tillsammans med Sune Jonsson m.fl. Dammen ligger dock lättillgängligt till om framtida åtgärder blir aktuella.

17 Gardsjöbäcken Inriktningen på inventeringen som utfördes i Gardsjöbäcken var att undersöka behovet av och möjligheterna till lekbottenåtgärder. Bäcken har dock ett flertal naturliga vandringshinder i form av fall, varav det första återfinns ca 1 km uppströms utloppet (figur 63 och 64). Nedströms vandringshindren är bäcken något mindre forsande (figur 65 och 66) och bottensubstratet består till stor del av grov sten och mindre block. Även om materialet är i grövsta laget bör det finnas gott om lekmaterial och lekbottnar inom sträckan för både öring och harr. Från E12 an och nedströms är bäcken ännu flackare, bredare och lugnare (figur 68 till 70). Även inom detta område bör det finnas god tillgång till lekområden för öring. Inplantering av öring har utförts i Gardsjöbäcken vid åtminstone tre tillfällen; st. Gullspångsyngel, st. Arjeplogs yngel samt st. Arjeplogsyngel. Figur 63. Vattenfall i Gardsjöbäcken. Figur 64. Vattenfall i Gardsjöbäcken. Figur 65. Förgrenad och forsande sträcka i bäcken. Figur 66. Flackare parti nedströms fallen.

18 Figur 67. Uppströms E12. Figur 68. Nedströms E12. Figur 69. Flackt parti nedströms fallen. Figur 70. Flackt och grunt område vid utloppet.

19 Elfiske Öring påträffades vid elfisket ovanför E12 an, både som årsyngel och som äldre fisk. Tätheterna var dock relativt låga, vilket de även varit vid tidigare elfisken under slutet av och början av 1990-talet. Med tanke på att öringyngel planterades ut under åren var tätheterna av årsyngel därmed relativt hög på naturlig väg vid elfisket Ingen tydlig effekt av de tidigare utförda utplanteringarna kan utläsas ur elfiske resultaten. Tabell 5. Antal fångade individer. Datum Öring 0+ Öring >0+ Harr 0+ Elritsa Lake Gardsjöbäcken ovan E Gardsjöbäcken ovan E X X Gardsjöbäcken nedströms E X X Tabell 6. Individtäthet, beräknat antal/100m 2 i Gardsjöbäcken. Lokalerna är sorterade från Gardsjön och nedströms, äldre elfiskeresultat är kursiverade. Siffror inom parentes är uträknat för hand av Micael Hedlund och saknas på elfiskeregistret alternativt stämmer inte mot elfiskeregistrets tätheter (dubbla täthetsberäkningar). Datum Öring 0+ Öring >0+ Harr 0+ Elritsa Gardsjöbäcken ovan övre vägen ,5 1,3 Gardsjöbäcken ovan övre vägen ,6 0,8 Gardsjöbäcken ovan E ,3 1,2 1,3 Gardsjöbäcken ovan E X Gardsjöbäcken ovan E ,1 2,0 0,5 2,4 Gardsjöbäcken ovan E (6,3) (2,3) X X Gardsjöbäcken ovan E ,6 (1,8) 5,3 X Gardsjöbäcken ovan E ,3 0,9 Gardsjöbäcken ovan E ,8 0,6 0,7 4,5 Gardsjöbäcken nedströms E (1,0) X Gardsjöbäcken nedströms E ,8 0,7 1,9 Gardsjöbäcken nedströms E (0,2) X X X Gardsjöbäcken nedströms E ,4 1,1 Gardsjöbäcken nedströms E ,9 0,2 0,5 Lake Tillgången till lekmaterial bör vara god i de nedre delarna av bäcken. Det går dock att testa att förbättra öringtätheten genom att utföra lekbottenåtgärder, antingen som utläggning av lekgrus eller enligt Hartijokkimetoden då lämpligt material bör finnas i stenpälsen. Gardsjöbäcken är dock stor varför det kommer att krävas ett relativt stort antal Hartijokkibottnar för att ge resultat. Under 2008 hölls lekbottenutbildning för fiskevårdsområdena inom Storumans kommun i Kvarnmårkan, Gunnarn. En möjlighet till att utföra lekbottenåtgärderna är att en ny utbildningsdag hålls i Gardsjöbäcken under sommaren, förslagsvis i juli, då samfällighetsföreningen kan ta tillvara möjligheten att lära sig skapa lekbottnar enligt Hartijokkimetoden. Efter utbildningsdagen då ett antal lekbottnar anläggs, får samfällighetsföreningen därefter hyra utrustning under sommaren för att skapa fler lekbottnar i bäcken.

20 Kirjesån En översiktlig inventering av den nedre delen av Kirjesån utfördes Den visar att det trots tidigare restaureringar finns en del flottningsobjekt kvar längs ån. Lax är utplanterat vid ett flertal tillfällen i ån (tabell 7) men det är däremot inte känt om de rapporterade storfiskarna i ån är lax eller öring. Ingen lax påträffades dock vid elfisket Tidigare utförda åtgärder i Kirjesån: 1992 restaurerades sträckorna Slussforsarna och Hällforsen, totalt ca 1,5 km, genom att stenkistor som stängde av fåror öppnades upp och materialet spreds. Löst material lades ut i fåran och grunddammar anlades för att underlätta vandring vid vissa svårpasserade passager vid vattenfall (området inom de röda strecken i kartan). Reparationer av de utförda restaureringsåtgärderna var dock tvungna att genomföras 1995, efter den mycket kraftiga vårfloden utfördes dessutom ytterligare åtgärder på en ca 2 km lång sträcka mellan Slussforsarna och Metarbäcken (området inom de gröna strecken i kartan). Vid denna restaurering utfördes huvudsakligen grunddammar på denna sträcka som är mycket flack och grund, eftersom det bildades bottenis på stora områden. Sträckan höll enligt Micael Hedlund goda bestånd av årsyngel och ettårig fisk medan den äldre fisken var fåtalig då de hade små möjligheter att stanna i området under vintern (tabell 9). Ett tidigare försök till restaurering av samma sträcka utfördes 1984 vid vilken endast ett fåtal block återfördes till fåran vilket därför inte gav någon effekt vare sig på åns karaktär eller på fiskbestånden. Resultat vid översiktliga inventeringar Kirjesån är vid E12 mycket flack och bred uppströms forsen vid själva bron (figur 71). Vid hängbron finns det en del sten och kistor på nedströms sidan som kan återföras till ån figur 72). Strax uppströms hängbron finns det dock inga objekt som behöver åtgärdas. Nedströms Hällforsen finns det en hel del block längs stränderna, trösklar samt vandringssvårigheter uppströms den inventerade punkten (figur 73 och 74). Vid vindskyddet på den flacka grunda sträckan som åtgärdades 1995 så syntes inga tecken på tidigare åtgärder vid den översiktliga inventeringen (figur 75 och 76). En noggrannare inventering av om resultatet från de tidigare åtgärderna finns kvar eller om de spolats bort av vårflöden, samt uppföljning av eventuella förbättringar av fiskbeståndet bör därför utföras.

21 Figur 71. Kirjesån vid E12. Figur 72. Nedströms hängbron. Figur 73. Hällforsen vy uppströms. Figur 74. Hällforsen nedströms vy. Figur 75. Kirjesån vid raststugan vy uppströms. Figur 76. Kirjesån vid raststugan vy nedströms.

22 Smoltutsättningar har utförts i Kirjesån under senare delen av 1970-talet med Gullspångslax, samt 1982 även med Saimalax. Från 1985 och framåt har däremot yngre stadier av Gullspångslax utplanterats i Kirjesån (tabell 7). Tabell 7. Inplanteringar av Gullspångslax i Kirjesån. År Storlek Antal 1985 Yngel åring Yngel Yngel Yngel sommrig Yngel Yngel Summa Laxen i Kirjesån vandrar ut från ån till stor del som 3-åringar men framförallt som 4-åringar (18-20 cm) enligt elfiskeresultat av Micael Hedlund. Elfisken Vid 2008 års elfisken fångades ett stort antal äldre öringar samt ett fåtal årsyngel (tabell 8). Tabell 8. Antal fångade individer, äldre elfiskeresultat är kursiverade. Koordinat Datum Öring 0+ Öring >0+ Lax 0+ Lax 3+ Kända utplanteringar Kirjesån 6,8 km körsträcka fr E st 0+lax utplanterat Kirjesån 6,8 km körsträcka fr E st årsyngel av lax utsatt , öringrom utsatt -87 Kirjesån Lumnigrubban st 0+lax utplanterat m nedströms metarbäcken st 0+lax utplanterat Kirjesån 1:a vindskydd Kirjesån villa vid E12 (1) Kirjesån villa vid E12 (1) Det finns ett stort antal elfisken utförda i Kirjesån under perioden Data över antal fångade individer saknas dock från flesta elfisken men tätheterna är sammanställda i tabell 9.

23 Tabell 9. Individtäthet, beräknat antal/100m 2 i Kirjesån. Lokalerna är sorterade från Boksjön och nedströms, äldre elfiskeresultat är kursiverade, siffror inom parentes är uträknat för hand av Micael Hedlund och saknas på elfiskeregistret alternativt stämmer inte mot elfiskeregistrets tätheter (dubbla täthetsberäkningar). Koordinat Datum Öring 0+ Öring >0+ Lax 0+ Lax >0+ Kända utplanteringar Kirjesån 6,8 km körsträcka fr E ,9 (6,2) 8,1 (9,2) Kirjesån 6,8 km körsträcka fr E (6,0) (4,7) (26,7 ) Kirjesån 6,8 km (5,2) (10,4) (0,8) (3,6) körsträcka fr E12 Kirjesån 6,8 km (45,2) (31,0) körsträcka fr E12 Kirjesån 6,8 km körsträcka fr E12 Kirjesån Lumnigrubban (35,7) (14,3 ) Kirjesån Lumnigrubban (5,0) (5,5) (3,5) 500 m nedströms (2,5) (2,5) (18,8 metarbäcken ) 500 m nedströms (1,1) (1,1) (13,9 (8,9) metarbäcken ) 500 m nedströms (0,6) (4,1) (6,9) metarbäcken 500 m nedströms (2,7) (0,2) metarbäcken 500 m nedströms (1,8) metarbäcken 500 m nedströms (4,7) metarbäcken Kirjesån 1:a vindskydd ,5 3,4 0, (7,7) (4,4) Kirjesån 1:a vindskydd ,1 13,6 Uppströms Hällfallet (17,9) (4,8) Uppströms Hällfallet (5,7) Nedströms Hällfallet (15,0) (10,0) Kirjesån villa vid E ,4 5, (0,5) (6,4) Kirjesån villa vid E (18,8) (6,2) Kirjesån villa vid E (11,4) (9,1) Kirjesån villa vid E ,4 8,4 4700st årsyngel av lax utsatt , öringrom utsatt st 0+lax utplanterat st 0+lax utplanterat st 0+lax utplanterat I verksamhetsberättelsen för Storumans kommuns fiskevårdsplan 1991 anges att tätheterna på utsättningsområdena är ca 8 st 0+ och 7 st >0+/100m 2. För 1993 anges tätheter på 6 st/100m 2 för de årsklasser (2+ samt 3+) som finns kvar i ån och 1994 fanns endast enstaka 3+ laxar kvar. Laxarna förväntades dock visa tecken på att börja återvända till Kirjesån för lek senast runt 1997 om utplanteringarna var lyckade, men inga elfisken finns tillgängliga eller är utförda från 1997 och framåt i Kirjesån. Det bör utredas om utsättningarna av Gullspångslax har gett någon effekt och om laxen återvänder till Kirjesån för att leka. Undersökningar om huruvida det är lax eller öring som går upp i ån för att leka bör därför utföras. Detta kan genomföras via nätfiske vid Kirjesåns utlopp, genom att undersöka lekvandringen i Kirjesån med hjälp av dykinventeringar och genom ytterligare elfiskeundersökningar. En inventering av vandringshinder för fisk längs ån bör utföras. Utöver detta bör en kontroll av redan utförda åtgärder samt fortsatt restaureringbehov genomföras. Dessutom kan man undersöka Kirjesån ur en fisketuristisk synvinkel.

24 Sammanfattning Bastansjöbäcken Inga åtgärder är aktuella då bäcken är relativt opåverkad och ståndplatser samt lekområden för öring finns i bäcken. Holmträskbäcken Bäcken är hårt rensad och bör åtgärdas genom att material återförs till fåran, sidofåror öppnas och lekområden för öring iordningställs. Restaureringsåtgärder är dock inte inplanerade i Storumans fiskevårdsplan under Lomtjärnbäckarna Inga åtgärder är relevanta då bäcken har naturliga vandringshinder och sträckan nedströms dessa är mycket kort. Gardsjöbäcken Lekbottenåtgärder kan komma att genomföras i Gardsjöbäcken i samband med en utbildningsdag under sommaren och därefter bör samfällighetsföreningen fortsätta arbetet. Jippmokkbäcken Sträckan mellan Jippmokksjöarna och Rödingträsket behöver inte åtgärdas då flottledspåverkan är minimal. En återställning av sträckan mellan Rödingträsket och Storumansjön kan däremot vara aktuell, dock inte under Öringutplanteringarna i Jippmokksjöarna under 1989 och 1991 har gett goda resultat på öringbeståndet i bäcken. Burträskbäcken Inga åtgärder behövs, bäcken är mycket fin och har ett rikligt bestånd av årsyngel av öring. Ullisjaursjön Enligt uppgift ligger Ullisjaur ca cm under sin tidigare nivå. Vid skapandet av tröskeln i sjöns utlopp i samband med att sättarna i dammen togs bort, har för fint material (grus och sten) använts varför tröskeln har eroderat ner och sänkt sjön. Ett besök till skall göras på plats tillsammans med bybor under försommaren. Inga åtgärder är dock planerade under 2009 inom Storumans fiskevårdsplan. Kirjesån Det bör utredas om utsättningarna av Gullspångslax har gett någon effekt och om laxen återvänder till ån för att leka. För att undersöka detta kan nätfiske utföras vid utloppet, ytterligare elfisken samt undersökningar av lekvandringen i Kirjesån med hjälp av dykinventeringar genomföras. Även en inventering av vandringshinder för fisk, kontroll av redan utförda åtgärder samt fortsatt restaureringsbehov bör genomföras.