ANALYSERAR 2007:4. Socialförsäkring för alla?

Transkript

1 ANALYSERAR 2007:4 Socialförsäkring för alla? Rapport från forskarseminarium i Umeå januari 2007

2 Utgivare Upplysningar Beställning Försäkringsdivisionen Utvärderingsavdelningen Karin Rimbléus E-post: Internet: Tryck Edita, 2007

3 Förord Socialförsäkring för alla? Detta var den fråga som 2007 års forskarseminarium i Umeå försökte besvara. Forskardagarna, som är ett samarrangemang mellan Centralförbundet för socialt arbete (CSA), Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap (FAS) och Försäkringskassan, är en tradition av stort värde. Det är ett av de få tillfällen under året då forskare och praktiker möts kring socialförsäkringsfrågor. Syftet med seminariet är att öka intresset för socialförsäkringsforskning, att stimulera till ny forskning inom området och att medverka till att kontakter skapas och upprätthålls mellan forskare och praktiker för kunskaps- och erfarenhetsutbyte. Träffen mellan forskare och praktiker arrangeras alltid på så sätt att hälften av platserna är reserverade för forskare och hälften för praktiker. Detta för att ett konstruktivt erfarenhetsutbyte ska kunna ske. Med årets tema Socialförsäkring för alla? försöker vi belysa hur socialförsäkringen fungerar för dem som befinner sig i olika former av utanförskap. Dagarna inleddes med att försäkringsdirektör Stig Orustfjord hälsade välkommen och betonade betydelsen av mötesplatser mellan forskare och praktiker. Ordet gick sedan till socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson som diskuterade aktuella utvecklingar inom socialförsäkringen. Därefter tog forskarnas presentationer och diskussioner mellan dem och seminariedeltagarna vid. Forskarnas presentationer finner Du i denna rapport. Vi önskar god förnöjelse! Dagarna avslutades med att professor Hans Swärd, CSA, tackade och önskade oss välkomna åter nästa år, samma tid och plats. Vi som planerade 2007 års seminarium var professor Peter Allebeck, Karolinska institutet, länsdirektör Alf Molin, Försäkringskassan, länskontoret i Västerbotten, docent Lennart Nilsson, Göteborgs universitet, professor Stefan Svallfors, Umeå universitet, professor Hans Swärd, CSA/Lunds universitet, professor Eskil Wadensjö, Stockholms universitet, professor Rune Åberg, FAS samt Agneta Kruse, Försäkringskassan, Utvärderingsavdelningen/Lunds universitet. För programgruppen Agneta Kruse

4 Innehåll Fremtidens velfærd vores valg...5 Nina Smith professor, Nationaløkonomisk Institut, Handelshøjskolen, Århus Mera försäkring och mera arbete...17 Annika Sundén docent, Institutet för social forskning, Stockholms universitet och enhetschef, Utvärderingsavdelningen, Försäkringskassan Sjukförsäkringens effekter på inkomstfördelning en internationell studie om socialförsäkringssystem...21 Jahangir Kahn och Bjarne Jansson med.dr. respektive professor, Stockholms läns landsting respektive Socialmedicin, Karolinska institutet, Stockholm Medborgarnas acceptans av ett negativt besked...33 Peter Esaiasson professor, Statsvetenskapliga institutionen, Göteborgs universitet Olika aktörers attityder till sjukskrivning...43 Nina Granqvist fil.dr., Centrum för forskning om offentlig sektor vid Göteborgs universitet Finns det en svensk moralisk geografi?...55 Jonas Frykman professor, Etnologiska institutionen, Lunds universitet Möte mellan människa och byråkrati...65 Isabell Schierenbeck fil.dr., Statsvetenskapligt institutionen, Göteborgs universitet En mänskligare demokrati?...75 Leif Lewin professor, Statsvetenskapliga institutionen, Uppsala universitet

5 Fremtidens velfærd vores valg Nina Smith professor, Nationaløkonomisk Institut, Handelshøjskolen, Århus 1. Indledning Befolkningens aldring, globaliseringens udfordringer, ændrede normer og holdninger til fritid og fællesskab og de langsigtede perspektiver for velfærdssamfundet har ligesom i mange andre europæiske velfærdsstater stået højt på den politiske dagsorden i Danmark i det sidste årti. Med nedsættelsen af Velfærdskommissionen i 2003 blev der for alvor sat fokus at analysere de økonomisk-politiske prioriteringer, der er nødvendige, hvis man skal undgå at kaste økonomiske byrder over på de fremtidige små generationer af unge, som i disse år er på vej ind på arbejdsmarkedet? 1 Velfærdskommissionen var et ekspertudvalg, der var domineret af økonomer, dvs. der var på forhånd ingen politisk opbakning til de 106 forslag, som kommissionen kom med i december Alligevel har kommissionen afledt en 1 Udtrykt mere teknisk var kommissoriet for kommissionen, hvilke økonomiske reformer der kunne anbefales, hvis der skulle sikres finanspolitisk holdbarhed. I Velfærdskommissionens kommissorium var det en betingelse at skattetrykket ikke måtte øges, og at tidsperspektivet skulle være mindst frem til Velfærdskommissionen valgte i praksis et længere perspektiv, bl.a. fordi de demografiske problemer ifølge fremskrivningerne på den økonomiske model DREAM først kulminerer i Danmark i ca. år Kommissionens analyser og forslag er publiceret i 4 korte publikationer, Velfærdskommissionen (2004, 2005a,b,c) samt en række baggrundsrapporter og notater. Alle publikationer kan downloades fra 5

6 ganske betydelig offentlig debat i Danmark om fremtidens prioriteringer og valg i velfærdssamfundet. Mange af diskussionerne er bundet op på de økonomiske fremskrivninger og demografiske konsekvenser for finansieringen af den danske velfærdsmodel. Men i kommissionens kommissorium blev der som noget ret enestående for en dansk kommission lagt vægt på pligten til at skabe en bred offentlig debat. 2 Det er i nogen grad lykkedes, ligesom det også i foråret 2006 lykkedes politikerne at vedtage en velfærdsreform, der bygger på væsentlige dele af kommissionens arbejde, og som for første gang eksplicit adresserer den stigende levealder i en dansk pensionssammenhæng. I det følgende beskrives udgangspunktet for den danske velfærdsdiskussion samt de mere overordnede problemstillinger og prioriteringer, med udgangspunkt i Velfærdskommissionens optik, der som nævnt i høj grad var funderet på de mere økonomiske argumenter. Dernæst beskrives nogle hovedlinier i de 106 forslag fra Velfærdskommissionen og de tilsvarende elementer fra det politiske velfærdsforlig fra foråret Endelig diskuteres kort, hvilke udfordringer der udestår at løse, og hvor de svære opgaver for fremtidens velfærdsvalg ligger? 2. Udfordringerne Selvom velfærdsdebatten i Danmark har været præget af demografiske argumenter, er dette langt fra den eneste udfordring, som de fleste velfærdssamfund står overfor. Velfærdssamfundet er en dynamisk størrelse, som løbende har udviklet sig over årtier, hvad enten man nu vil datere starten til før eller efter 2. verdenskrig. Industrialiseringen, bevægelsen fra land til by i takt med affolkningen af landbruget, og kvindernes udtræden på arbejdsmarkedet er alle store ændringer, som har flyttet fokus i velfærdssamfundets opgaver. Alligevel tegner der sig nye udfordringer i horisonten, som synes store og vanskelige, også set i det lange historiske perspektiv. Den demografiske udfordring: I løbet af det næste årti går de store efterkrigsgenerationer på pension og de efterfølges af de små årgange fra slutningen af 1970erne og 1980erne. Dette betyder i sig selv en belastning af de offentlige finanser i en velfærdsmodel, der bygger på skattefinansierede (pay-as-you-go) ydelser og pensioner, jfr. kapitel 3 i Velfærdskommissionen (2006). Men denne belastning er i princippet tidsbegrænset og ikke et permanent problem. Det permanente demografiske problem består i, at levealderen i de næste årtier forventes at stige ganske betydeligt i forhold til det nuværende niveau. Danmark har som et af de eneste lande i Europa op igennem 1990erne oplevet en stagnation i levealderen, blandt andet fordi livsstilssygdomme har betydet en større 2 En del af den mere akademiske diskussion blandt samfundsvidenskabelige forskere (ikke blot økonomer) kan læses i Petersen og Petersen (2004, 2006). 6

7 dødelighed end i andre lande. Potentialet for at forøge levetiden er derfor relativt stort i Danmark. Velfærdskommissionens oprindelige fremskrivning indebærer, at levetiden for de over 65 årige i 2040 vil komme stort set på niveau med svenskernes levetid i 2003, hvilket svarer til en forøgelse af levetiden for danske kvinder fra ca. 79 år i 2003 til 83 år i 2040 og for danske mænd fra ca. 75 år i 2003 til 78 år i 2040! Konsekvensen af denne udvikling er let at forudsige: Der bliver flere i de aldersgrupper, som forsørges af velfærdsstaten, og der bliver, forudsat at pensionsalderen ikke ændres, færre til at betale skatterne og skabe produktionen i samfundet. 3 Globaliseringen er en anden vigtig udfordring for velfærdssamfundet, som i disse år bliver stadig mere synlig, selvom internationalisering, international handel og mobilitet altid har været et vilkår for velfærdssamfundet. Risikoen for outsourcing stiller langt større krav til omstillingsevnen på arbejdsmarkedet, den internationale konkurrence øges, fordi kommunikations- og transportmulighederne vokser næsten eksponentielt og falder i pris, og skattekilderne kommer under pres, fordi kapitalen og måske efterhånden også arbejdskraften bliver stadigt mere internationalt mobil. Samtidig er globaliseringen dog også en vigtig faktor for velstand. Den muliggør en international arbejdsdeling og giver betydelige handelsgevinster og stigende materiel velstand. Men hvis Danmark og de øvrige europæiske lande fortsat skal lykkes med at høste disse gevinster og fastholde indkomststigningerne, kræves betydelige investeringer i uddannelser, kompetencer og forskning for at fastholde en position øverst i værdikæden i den internationale handel. Øget velstand øger ønsker om fritid og service: I takt med den stigende velstand øges de fleste menneskers ønsker om fritid, sundhed og tryghed. Øget efterspørgsel efter fritid og ønsker om kortere arbejdstid, længere ferier og længere otium, har den konsekvens, at beskatningsgrundlaget reduceres. Omvendt betyder en øget efterspørgsel efter sundhedsydelser, social sikring og høj kvalitet i børnepasning og ældrepleje typisk øgede offentlige udgifter i en velfærdsmodel som den skandinaviske hvor denne slags ydelser traditionelt har været produceret og finansieret af det offentlige. Samtidig er der typisk meget små produktivitetsstigninger og hurtigt voksende omkostninger forbundet med disse ydelser, fordi de har et højt indhold af arbejdskraft og lav kapitalintensitet, få tekniske fremskridt og få muligheder for outsourcing. Den slags ydelser bliver over tid i takt med den økonomiske udvikling relativt dyrere, sammenlignet med (privat) materiel produktion ( Baumol effekten ). Mens man selvfølgelig normalt ville argumentere for, at øget vækst og øget velstand gør det lettere at finansiere en øget velfærd, trækker denne udvikling i borgernes for- 3 Nye beregninger fra efteråret 2006 på de nyeste befolkningsprognoser viser, at Velfærdskommissionens fremskrivninger fra 2004 undervurderer de fremtidige demografiske udfordringer, se DREAM (2006). 7

8 ventede adfærd i den modsatte retning: Velfærdsstaten befinder sig finansieringsmæssigt under pres fra begge sider: Borgerne ønsker mere fritid, der er et ubeskattet gode, men samtidig stiller borgerne øgede krav til det offentliges levering af velfærdsydelser. Øget individualisering og mindre ansvar for fællesskabet: Det moderne samfund er præget af indivi-dualisering og begreber som ansvar, fællesskab, moral og etik siges ofte at spille en aftagende rolle. En af grundende kan være, at velfærdssamfundet i sig selv er med til at nedbryde ansvarligheden overfor fællesskabet, fordi velfærdssamfundet tilslører, hvordan de reelle økonomiske mekanismer fungerer. Den enkelte borger mister forståelsen af, hvad der er den reelle omkostning, når ydelser stilles universelt til rådighed, gratis eller til en pris der er lavere end den fulde pris. En anden effekt er normændringer, jfr. bl.a. en række publikationer af Assar Lindbeck. Når mennesker over generationer lever i en velfærdsstat med skatter, overførsler og offentlige gratisydelser, ændres borgernes adfærd og preferencer, og den grundlæggende norm om at kunne forsørge sig selv som udgangspunkt eroderes. Andre har formuleret det ved, at der er behov for en moralsk genopfindelse af grundlaget for velfærdsstaten, hvor ret og pligt og kollektiv ansvarlighed igen træder i forgrunden, jfr. Jensen (2004). 3. Finansieringsproblemet I udgangspunktet kan velfærdssamfundets finansieringsproblemer illustreres af figur 1, som viser de forventede aldersbestemte nettobidrag til den offentlige sektor for en gennemsnitsdansker i I barndommen og alderdommen er man nettomodtager, og fra starten af 20erne til ca. 60 års-alderen, er gennemsnitsdanskeren nettobidrager. Et finanspolitisk holdbart system kræver, at summen af de tilbagediskonterede arealer summerer til et ikke-negativt beløb. I følge Velfærdskommissionens fremskrivninger er det gennemsnitlige årlige nettobidrag for hver nyfødt dansker ca kr., hvilket blandt andet skyldes, at det negative areal i alderdommen vokser, når levealderen forventes at stige. Derimod er der ikke i figur 1 indregnet de forventede fremtidige effekter af mere fritid, øgede krav til standarder og kvalitet i den offentlige sektor eller effekter af globaliseringen, bl.a. fordi disse effekter er langt vanskeligere at kvantificere. I princippet er der (mindst) tre løsninger, der kan give balance eller finanspolitisk holdbarhed i velfærdssamfundet: (1) hæve skatterne, (2) besparelser på det offentlige forbrug og de offentlige overførsler og (3) flere i beskæftigelse. Hvis man alene ville løse finansieringsproblemet ved at hæve skatterne, skulle den danske bundskat hæves med ca. 8 %-points ifølge Velfærdskommissionens 8

9 fremskrivninger. 4 Et øget skattetryk ville være problematisk i en stadig mere globaliseret verden, hvor Danmark har verdens næsthøjeste skattetryk, kun overgået af Sverige. Den anden mulighed betydelige besparelser på de offentlige budgetter i form af nedskæringer på service og indkomsterstattende ydelser ville kræve besparelser på de offentlige budgetter på godt 3 % af BNP, hvilket næppe er realistisk inden for rammerne af den eksisterende velfærdsmodel. Figur 1. Gennemsnitlige nettobidrag til den offentlige sektor, 2001, opdelt på 1-års aldersgrupper kr kr : Anm: Det gennemsnitlige nettobidrag for aldersgrupperne år er højere end for omkringliggende aldersgrupper pga. tekniske forudsætninger i DREAM vedrørende placering af skat og arveafgift på kapitalpensioner. Kilde: Velfærdskommissionen (2004, 2005) Den sidste og eneste realistiske mulighed synes således at være at finde forslag, der i fremtiden skaffer flere i beskæftigelse, øger arbejdstiden og pensionsalderen og generelt sikrer, at en større andel af den arbejdsduelige alder bliver tilbragt i arbejdsstyrken. Udtrykt i helårspersoner skal ca personer, 4 Bundskatten er, som navnet antyder, den nederste skattesats i det progressive danske indkomstskat, som betales af al personlig indkomst. Konsekvensberegningerne vedrører alene den demografiske udfordring, idet det er forudsat, at der ikke i fremtiden sker yderligere reduktioner af arbejdstiden, at det offentlige forbrug i fremtiden vokser i samme takt som BNP (hvilket er lavere end den historiske trend), herunder at der ikke afsættes yderligere midler til forskning, uddannelse m.v. som led i en globaliseringsstrategi. For en mere detaljeret fremstillings af de konkrete forudsætninger bag fremskrivningerne, se Velfærdskommissionen (2004). 9

10 svarende til knap 10 % af arbejdsstyrken, flyttes fra offentlig forsørgelse til beskæftigelse, hvis det fremtidige finansieringsproblem skal løses ad denne vej. 4. Den universelle velfærdsmodel under pres? Velfærdskommissionens økonomiske fremskrivninger, der rækker mange år frem i tiden, er i sagens natur højst usikre. Fremskrivningerne har da også været genstand for betydelig diskussion og kritik i den danske debat, jfr. f.eks. Sørensen (2005) samt Andersen og Pedersen (2005), hvor der i sidstnævnte præsenteres en række følsomhedsberegninger på fremskrivningerne. Men uanset omfanget af den præcise udfordring, er der næppe længere mange, der vil anfægte, at den danske velfærdsmodel kommer under pres i fremtiden, ligesom det er tilfældet i stort set alle vestlige velfærdsstater. 5 En vigtig diskussion i kommissionen har derfor været, om den universelle og kollektivt finansierede velfærdsstat kan overleve fremtidens udfordringer? På den ene side synes der nærmest at være en iboende systemfejl i den universelle model, fordi omkostningerne ved at efterleve befolkningens ønsker og krav til, hvad det offentlige bør stille til rådighed for borgerne, langt vil overstige borgernes betalingsvillighed via skatterne, ligesom globaliseringen og den internationale mobilitet gør det stedse vanskeligere at opretholde små åbne samfund med højt skattetryk og høj social sikkerhed. Omvendt argumenterer tilhængerne for at middelklassens betalingsvillighed eroderer, hvis ikke ydelserne er universelle i betydeligt omfang, således at middelklassen selv nyder godt af dem, ligesom de negative stigmaeffekter af målretning af ydelserne har stærke negative velfærdseffekter, Welfare for the poor is poor welfare. Udgangspunktet for den danske Velfærdskommissions forslag har været en grundlæggende tilslutning til den universelle skandinaviske grundmodel, men gentænkt og robustgjort i forhold til de 4 ovennævnte udfordringer. I en globaliseret verden hvor krav til hurtig omstillingsevne og fleksibilitet øges, har den universelle velfærdsmodel med et stort element af kollektiv forsikring og finansiering en række fordele. 6 På arbejdsmarkedet roses den danske/nordiske flexicurity-model i disse år af bl.a. OECD, fordi den fremmer trygheden og fleksibiliteten på arbejdsmarkedet, modsat bl.a. de kontinentaleuropæiske europæiske arbejdsmarkeder, hvor stor job-beskyttelse, lange opsigelsesvarsler m.v. er med til at begrænse jobskabelsen. Tilsvarende kan man argumentere for, 5 6 Med de seneste befolkningsfremskrivninger for Danmark er der i stigende grad en opfattelse af, at Velfærdskommissionen undervurderede, ikke overvurderede, udfordringerne fra demografien. Selvom den danske model normalt betegnes som en universel model, er mange elementer af målretning, forsikring m.v. på forskellige områder. Det er derfor et spørgsmål om grader af universalitet, snarere end et enten/eller. Denne diskussion vil ikke blive forfulgt nærmere her. 10

11 at i en stadig mere globaliseret verden, hvor familien ikke længere spiller samme rolle som tidligere eller er en stabil enhed, på grund af skilsmissefrekvensen, eller fordi familiemedlemmerne måske er spredt over hele landet eller hele verden, er der mere end nogensinde brug for den kollektive model, der kan sikre omsorgen for de syge og gamle. Familien kan ikke længere rumme de samme funktioner, som i tiden før kvinderne gik ud på arbejdsmarkedet, og generationerne passede på hinanden inde for hjemmet. 5. Velfærdskommissionens reformforslag Med dette udgangspunkt er den logiske strategi til løsning af de fremtidige finansieringsproblemer at fastholde grundmodellen for velfærd, men samtidig satse på en beskæftigelses- og uddannelsesstrategi, hvor en øget andel af befolkningen i den arbejdsduelige alder er i job frem for på offentlige overførsler eller tidlig pension. Hovedessensen i kommissionens 106 forslag, jfr. Velfærdskommissionen (2005), kan sammenfattes i: Beskæftigelsesstrategien: Et grundlæggende socialt universelt sikkerhedsnet, som sikrer et rimeligt forsørgelsesgrundlag i tilfælde af midlertidigt eller permanent indkomstbortfald. Men stærkere tilskyndelser for den enkelte til at komme i beskæftigelse og større ansvar lægges over på arbejdsmarkedets parter vedrørende beskæftigelsen for de svageste (specielt indvandrere). En skattereform, der reducerer skat på arbejde og øger skatten på bolig og fast ejendom. En reform af pensionssystemet, der øger den effektive pensionsalder: En gradvis og langsom afvikling af den frivillige tidlige pensionsordning efterløn (starter i dag ved 60 årsalderen) og en levetidsindeksering af folkepensionsalderen, så pensionsalderen i fremtiden gradvist sættes op fra de nuværende 65 år i takt med, at levealderen øges. En reform af støtten til studerende med bonus for at komme hurtigere i gang med studierne. Kompetencerne i den fremtidige arbejdsstyrke Ansvaret for grundlæggende uddannelse og kompetenceopbygningen på arbejdsmarkedet er i overvejende grad et offentligt anliggende. Kun i forhold til længere videregående uddannelser kan der være grund til at overlade noget af ansvaret for finansieringen til den enkelte borger, bl.a. fordi globaliseringen nødvendiggør mere robusthed i forhold til brain-drain risici. Større offentlige investeringer i uddannelse og forskning. 11

12 Dæmpning af de fremtidige krav til offentlige service Et tidssvarende og kvalitetssikret grundniveau for den offentlige omsorg i de tilfælde, hvor familien ikke har mulighed for det eller ikke slår til. Begrænset brugerbetaling på udvalgte områder skal lægge en vis begrænsning på efterspørgslen efter disse ydelser. En række aldersbestemte ydelser til ældre afskaffes og målrettes til de svage ældre (ældre mennesker er ikke nødvendigvis en svag gruppe, blot fordi de har nået en bestemt alder). Sundhedsvæsenet er en kerneydelse i den universelle model, som i fremtiden må forventes at lægge beslag på en større andel af BNP. For at robustgøre modellen i forhold til borgernes voksende krav suppleres med brugerbetaling, tilkøbsordninger og forsikringsordninger i begrænset omfang inden for områder af mere marginal karakter. Et væsentligt element i de forskellige forslag er, at gøre velfærdsmodellen mere robust i forhold til de fremtidige udfordringer. I stedet for allerede nu at indlede finanspolitiske stramninger, enten i form af skattestigninger eller besparelser, som er den grundlæggende filosofi bag ideen om at sikre finanspolitisk holdbarhed er det mere hensigtsmæssigt at indbygge mekanismer i velfærdsmodellen, der automatisk sikrer at de fremtidige offentlige udgifter ikke løber løbsk i fremtiden. Med udsigten til længere levealder og langt flere ældre i fremtiden, ville holdbar finanspolitik i den traditionelle definition kunne fortolkes i retning af, at der allerede nu skulle spares meget betydeligt op og akkumuleres en betydelig offentlig nettoformue til at finansiere de fremtidige generationers pensioner. Denne tolkning af finanspolitisk holdbarhed er naturligvis hverken særlig rimelig eller særlig politisk gennemførlig. I stedet forekommer det fornuftigt at indføre regler om eksempelvis levetidsindeksering (som det også er sket i Sverige) af offentlige pensionsordninger, således at de offentlige udgifter til pensioner i fremtiden bliver mindre følsomme overfor ændringer i levealderen. Tilsvarende er forslagene til at indføre øget brugerbetaling mv. tænkt til at adfærdsregulere borgernes krav og aflaste i forhold til et konstant pres mod det politiske system for udvidelser og kvalitetsforbedringer af den offentlige service. 6. Velfærdsforlig I foråret 2006 Efter velfærdskommissionens samlede forslag blev afleveret i december 2005 gik de politiske forhandlinger om en velfærdsreform i gang. I foråret 2006 blev indgået et forlig om en række velfærdsreformer. Blandt de væsentligste elementer er en reform af pensionssystemet: Efterlønsalder (nu 60 år) reguleres op med ½ år hvert år i årene

13 Folkepensionsalder (nu 65 år) reguleres med ½ år hvert år i årene I 2015 annonceres ændring af efterlønsalder i 2025 og folkepensionsalder i 2030 ud fra stigningen i restlevetiden for en 60-årig, restlevetidsindeksering hvert 5. år herefter Efterløns- og pensionsalderen reguleres 0,½ eller 1 år pr. gang Med reformen er der således indført princippet om at levetidsindeksere den fremtidige pensionsalder, hvilket må betragtes som en milepæl i dansk økonomisk politik. De fremtidige generationer vil kunne regne med en (gennemsnitlig) fast længde på deres otium (ca. 20 år) og ikke en fast pensionsalder. Men samtidig undgår den nuværende store generation, der er på vej ind i pensionsrækkerne, og som er blandt dem der oplever en meget betydelig levetidsforlængelse, at deres otium beskæres. De vil ifølge DREAM (2006) i gennemsnit få et otium på ca. 25 år. Generationsmæssigt er velfærdsforliget derfor ikke særlig balanceret. Velfærdsforliget løser ifølge DREAM (2006) knap halvdelen af det fremtidige finansieringsproblem, som blev skitseret af Velfærdskommissionen. Men dertil kommer de yderligere finansieringskrav fra fremtidige krav til bedre offentlig service m.v.. som indtil videre ikke er adresseret. Stort set alle politiske partier i Danmark har hidtil afvist at indføre øget eller ændret brugerbetaling for at robustgøre det fremtidige velfærdssamfund. Der er heller ikke med velfærdsforliget fra foråret 2006 taget nogen skridt til omlægning af skattesystemet, så skat på arbejde reduceres og skat på de mere immobile skattekilder øges. 7. Fremtidens velfærd, fremtidens valg, og fremtidens reformer? Sammenlignet med det øvrige Europa er der næppe tvivl om, at Danmark (og de øvrige nordiske lande) er godt rustet i forhold til de fremtidige udfordringer fra globalisering, aldring mv. Aldringsproblemerne er større i mange andre lande, hvor fertiliteten er faldet langt mere drastisk og der er vedtaget og igangsat reformer, som vil afhjælpe nogle af de fremtidige finansieringsproblemer. Men der er stadig store udfordringer og vanskelige problemstillinger at tackle. Den danske (skandinaviske) velfærdsmodel er dyr. Skattetrykket er højt. I en globaliseret verden med skarp konkurrence stiller dette krav om stor produktivitet og effektivitet i arbejdsstyrken. Det er en udfordring for skole- og uddannelsessystemet, som skal sikre både eliten og den brede befolknings kompetencer, at undgå, at nogle grupper, eksempelvis indvandrere, tabes i kompetence-kapløbet. Det er en udfordring for den almindelige lønmodtager, hvor konkurrencepresset i arbejdslivet giver en stadig mere stresset hverdag. Jobbene, der ligger øverst i værdikæden er ikke typisk samlebåndsarbejde, 13

14 men tænkearbejde. Det er en udfordring at undgå, at en voksende del af befolkningen marginaliseres af denne udvikling. Men samtidig er det også en fortsat udfordring at identificere de svage og undgå et samfund, som primært omfordeler fra de arbejdsomme til de fritidselskende i stedet for fra de stærke til de svage, fordi den universelle karakter af ydelserne gør det svært at få plads og råd til tilstrækkelig målretning. Den voksende velstand og ønskerne om sundhed og tryghed samt de konstante fremskridt i lægevidenskaben, der giver muligheder, men nogen gange også meget store potentielle udgifter, bliver en meget vanskelig udfordring for fremtidens politikere at tackle, fordi udgiftspresset på dette område formodentlig vil blive meget stærkt. Der vil derfor uden tvivl være fortsat stof til nye velfærdskommissioner, nye velfærdsforlig og reformer i de nærmeste årtier for at foretage de prioriteringer og valg, der sikrer fremtidens velfærd! 14

15 Litteratur Andersen, T. M. og L. H. Pedersen (2005), Demografi, velstandsdilemma og makroøkonomiske strategier, Nationaløkonomisk Tidsskrift, vol. 143 (2), DREAM (2006), Langsigtet økonomisk fremskrivning 2006 med vurdering af velfærdsreformen, DREAM, Jensen, H. (2004), Min broders vogter? Om troen på velfærdsstaten. I Petersen, J. H. og K. Petersen (red.), 13 udfordringer til den danske velfærdsstat. Syddansk Universitetsforlag, Syddansk Universitet, Odense. Petersen, J. H. og K. Petersen, redaktører, (2004), 13 udfordringer til den danske velfærdsstat. Syddansk Universitetsforlag, Syddansk Universitet, Odense. Petersen, J. H. og K. Petersen, redaktører, (2006), 13 løsninger for den danske velfærdsstat. Syddansk Universitetsforlag, Syddansk Universitet, Odense. Sørensen, C. (2005), Velfærdskommissionens analyse af finanspolitisk holdbarhed, Nationaløkonomisk Tidsskrift, vol. 143 (2), Velfærdskommissionen (2004), Fremtidens velfærd kommer ikke af sig selv, Velfærdskommissionen (2005a), Fremtidens velfærd sådan gør de i andre lande, Velfærdskommissionen (2005b), Fremtiden velfærd og globaliseringen, Velfærdskommissionen (2005c), Fremtidens velfærd vores valg, Velfærdskommissionen (2006), Fremtidens velfærd vores valg. Analyserapport, 15

16

17 Mera försäkring och mera arbete Sammanfattning av Socialförsäkringsutredningens betänkande (SOU 2006:86) Annika Sundén docent, Institutet för social forskning, Stockholms universitet och enhetschef, Utvärderingsavdelningen, Försäkringskassan Socialförsäkringsutredningens uppdrag har varit att göra en genomgripande analys av socialförsäkringarna i ett brett perspektiv. Reformeringen av socialförsäkringarna är ett långsiktigt arbete. Direktiven anger därför att reformarbetet ska ske i två steg där denna utredning är det första. Syftet är att analysera de nuvarande socialförsäkringarna som helhet, deras brister och förtjänster och vilka krav som kommer att ställas på framtidens socialförsäkringar samt att bedriva ett folkbildande arbete. Arbetet har haft tre utgångspunkter. De försäkrade och deras behov är centrala för försäkringen. De har dubbla roller; de är försäkringens finansiärer samtidigt som de är utsatta för risken att bli sjuka eller arbetslösa. Hur väl försäkringen fungerar måste bedömas från deras perspektiv. Den andra utgångspunkten är att det handlar om försäkring till skillnad från bidrag. Försäkringsmässigheten i försäkringen måste stärkas. Den tredje utgångspunkten är att allmän och avtalad försäkring tillsammans bestämmer försäkringens värde. Utredningens fokus ligger på sjukförsäkringen och de andra socialförsäkringarna analyseras i relation till sjukförsäkringen. Ett väl fungerande samspel mellan sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen är nödvändigt för att kunna hävda arbetslinjen. Arbetsskadeförsäkringens roll som komplement till sjukför- 17

18 säkringen ger skäl att diskutera utformningen av den extra ersättningen. Slutligen bidrar pensionsreformen med viktiga lärdomar för en reform av sjukförsäkringen. Betänkandet omfattar åtta kapitel och fokuserar på de vägval försäkringen står inför. De inledande kapitlen visar att trots att länder har valt olika kombinationer av offentliga och privata lösningar för sina trygghetssystem efterfrågas inkomsttrygghet vid sjukdom, arbetslöshet och ålderdom i ungefär samma utsträckning. Valet av modell speglar i mångt och mycket skillnader i värderingsmönster mellan länder men oavsett system är socialförsäkringarnas utformning föremål för återkommande diskussioner om eviga dilemman. Slutsatsen av diskussionen i kapitel två blir att trots olika utgångspunkter framstår den svenska modellen som framgångsrik i ett internationellt perspektiv. Omfattande och individuella inkomstrelaterade socialförsäkringar med enhetliga premier bidrar till att fattigdom kan undvikas i högre grad än i andra länder samtidigt som systemet är förknippat med ett högt arbetsutbud. Men Sverige har halkat ned i listan över de länder som arbetar mest samtidigt som finansieringen av välfärdssystemen påverkas av skärpt internationell konkurrens och en åldrande befolkning. För att även i framtiden kunna upprätthålla generösa socialförsäkringar krävs en effektiv arbetslinje; antalet arbetade timmar måste öka. Kapitel tre visar att lågkonjunkturen i början av 1990-talet visserligen hade allvarliga konsekvenser för sysselsättningen men att andelen som står utanför arbete pga. sjukdom i själva verket har ökat stadigt sedan 1970-talet. Andelen i den arbetsföra befolkningen med förtidspension/sjukersättning har tredubblats de senaste 30 åren. Bakom utvecklingen att alltfler lämnar arbetslivet till följd av ohälsa ligger en mjuk sjukförsäkring. Andra faktorer än arbetsoförmåga till följd av sjukdom har påverkat bedömningen och sjukfrånvaron har varierat över tid och rum på ett sätt som inte är motiverat av förändringar i hälsoläge eller åldersstruktur. Samtidigt har alla typer av sjukfall förlängts. Resultatet har blivit en ökad utslagning med allvarliga samhällsekonomiska och mänskliga konsekvenser som följd. En reform som skapar en stabil försäkring med lägre utnyttjande och kortare sjukfall är nödvändig. Grunden för en reform som når dit är en självständig sjukförsäkring. Kapitel fyra beskriver hur positiva drivkrafter uppstår för individen och systemet när sjukförsäkringen behandlas som en försäkring. Den självständiga försäkringen är en allmän försäkring med enhetliga premier. I definitionen av självständighet ligger att försäkringen har ekonomiskt ansvar: avgifterna till försäkringen och ingenting annat ska betala för försäkringen. Rättigheter i för- 18

19 säkringen kräver avgiftsbetalning. Den utfyllnad som staten betalar för att garantera en grundnivå till alla finansieras av skattemedel. Avgifterna till försäkringen bör inte vara en del av skattepotten utan betalningen för en försäkringstjänst. Om underskott uppstår, t.ex. till följd av en kraftig ökning av sjukfrånvaron, måste avgifterna höjas eller villkoren anpassas så att försäkringen kan uppfylla sitt åtagande. Avgiftshöjningar slår mot löneutrymmet mer måste användas för att finansiera försäkringen och mindre återstår för löneökningar. Eftersom premierna är enhetliga drabbas alla av samma inskränkning i löneutrymmet. I den självständiga försäkringen byggs på så sätt de försäkrades dubbla egenintresse upp. De är gemensamt finansiärer av försäkringen och vill inte betala mer än nödvändigt för försäkringstjänsten. Samtidigt vill de ha en tillräckligt hög ersättning för att känna trygghet vid eventuell sjukdom. Målet att upprätthålla de efterfrågade ersättningsnivåerna till lägsta möjliga kostnad får positiva effekter på normer och attityder på individnivå. Eftersom de försäkrade bär konsekvenserna uppstår drivkrafter för försäkringen att på systemnivå utveckla effektiva processer för att hantera sjukfrånvaron och bygga in stöd för rehabilitering och omställning. Navet i sjukskrivningsprocessen bör vara en utvecklad företagshälsovård. Försäkringens och de lokala parternas efterfrågan på insatser och verktyg avgör hur och i vilken takt företagshälsovården kommer att utvecklas. Kapitlet argumenterar för vikten av att tidigt identifiera problemen och av att skapa gemensamma förväntningar om hur sjukfallet kommer att utvecklas och hur återgången i arbete ska se ut. En slutsats av resonemanget är att en tidsgräns på ett år i sjukpenningen är nödvändig. Riktlinjer för sjukskrivningstider liksom en mer formaliserad prövning av arbetsförmågan kan också spela viktiga roller för att ge mer stadga åt sjukskrivningsprocessen. Återgången från sjukskrivning till arbetslivet kommer för många att innebära omställning till ett arbete hos en ny arbetsgivare. Med framväxten av välutvecklade verktyg för omställning inom sjukförsäkringen är ambitionen att det ska ske inom det år som sjukpenningen som längst kan betalas ut. Men för en del kommer det inte att vara möjligt att hitta ett nytt arbete som passar inom den tiden utan vägen tillbaka kommer att gå via arbetslöshet. Kapitel fem visar att samspelet mellan sjuk- och arbetslöshetsförsäkringen spelar en avgörande roll för att så ska kunna ske på ett bra sätt. Mycket tyder på att övergången från sjukförsäkringen till arbetslöshetsförsäkringen i dag har för liten omfattning. Trots att den bästa möjligheten att komma tillbaka till arbetslivet kan vara att ge upp sitt nuvarande arbete kan kostnaderna av en mellanliggande arbetslöshet te sig för stora. Tryggheten att ha en arbetsgivare och förmånen som följer av att ha intjänade anställningsår går förlorade, ersättningen blir lägre och stödet att hitta ett nytt arbete är bristfälligt. Kapitlet drar slutsatsen att en förutsättning för att de sjukskrivna som behöver ett nytt arbete ska förmås ställa sig till arbetsmarknadens förfogande är att det sker en viss harmo- 19

20 nisering av villkoren i de två försäkringarna. Ersättningen från arbetslöshetsförsäkringen kan behöva höjas initialt för att successivt trappas ned i takt med att kraven skärps på att söka alla arbeten. Därtill behöver ett ordentligt stöd för att hitta nytt arbete utvecklas. Kapitel sex diskuterar arbetsskadeförsäkringens speciella karaktär som komplement till sjukförsäkringen. Ersättningen vid arbetsskada finns i huvudsak för att undvika skadeståndsprocesser och argumentet att alla ska ha tillgång till en försäkring till samma pris äger inte samma giltighet som i sjukförsäkringen. Slutsatsen blir att premiedifferentiering i den sekundära arbetsskadeförsäkringen skulle kunna användas för att skapa drivkrafter att minska riskerna i arbetsmiljön och att det kan finnas argument för att lägga arbetsskadeförsäkringen utanför den allmänna försäkringen. Kapitel sju pekar på några lärdomar från pensionsreformen som kan vara väsentliga i en reform av sjukförsäkringen. Pensionsreformen skapade ett finansiellt stabilt ålderspensionssystem fristående från statsbudgeten och med en direkt koppling mellan en persons arbetsutbud och nivån på pensionen. Pensionsreformen exemplifierar också vikten av att ta hänsyn till samspelet mellan den allmänna försäkringen och avtalsförsäkringarna. Det avslutande kapitlet diskuterar möjliga modeller för framtidens sjukförsäkring. Staten och arbetsmarknadens parter kommer även i framtiden att vara ägare av försäkringen men slutsatsen är att fördelningen av ansvar bör se annorlunda ut än i dag och bygga på vem som är bäst på vad. Om försäkringens innehåll ska bli tydligt och vara lika för alla bör staten besluta om mer av villkoren än i dag. Staten är också den enda som kan sprida riskerna i hela försäkringskollektivet. Sjukförsäkringens starka koppling till arbetsmarknaden ger å andra sidan arbetsmarknadens parter särskilda förutsättningar att förvalta delar av försäkringen. De kommer att ha det ekonomiska ansvaret för en självständig allmän försäkring genom att avgifterna påverkar förhandlingsutrymmet. Därmed öppnas också intressanta möjligheter att låta försäkringen omfatta mer av företagshälsovård, omställning och andra rehabiliteringsinsatser som kan förvaltas nära arbetsplatsen och ge såväl de försäkrade arbetstagarna som arbetsgivarna en bättre (och billigare) försäkring. 20

21 Sjukförsäkringens effekter på inkomstfördelning en internationell studie om socialförsäkringssystem Jahangir Kahn och Bjarne Jansson med.dr. respektive professor, Stockholms läns landsting respektive Socialmedicin, Karolinska institutet, Stockholm Bakgrund Inkomstomfördelning är ett viktigt socialpolitiskt mål för staten vad gäller jämlikhet (Gottschalk & Smeeding, 1997). Utbetalningar från socialförsäkringen spelar en viktig roll för att garantera ekonomisk trygghet för individer och hushåll samtidigt som de bidrar till en minskad ekonomisk ojämlikhet i samhället. Regler för utbetalning från socialförsäkringen varierar mellan länderna (ISSA, 2002). Forskare inom socialförsäkring har försökt dela upp länderna i olika typer (typologier) med utgångspunkt från de regler som påverkar inkomstfördelningen i samhället (Esping-Andersen, 1990; Castles & Mitchell, 1992; Korpi & Palme, 1998; Beer mfl 2001). I denna studie används en typologi framtagen av Korpi & Palme (1998), modifierad av Kangas (2004). Variationer i sjukförsäkringens utformning (regelverk osv) mellan länderna har utnyttjats för att utveckla den aktuella typologin. 21

22 Tabell 1 Socialförsäkringstypologins uppdelning på olika systemkategorier och respektive innehåll enligt Korpi and Palme (1998) och modifierad av Kangas (2004) Finansiering Socialförsäkringssystem Populationstäckning Ersättningsprincip Administration Process Generellt Medborgarskap och arbetsdeltagande Samma belopp och inkomstrelaterad Skatt och avgift Offentlig Politik Korporatist Avgift Två-/tre partier Yrkeskategori och arbetsdeltagande Inkomstrelaterad Arbetsmarknad/ Politik Grundtrygghet Medborgarskap eller avgift Samma belopp Skatt Offentlig Politik Frivillig statssubventionerad Medlemskap, avgift Samma belopp och inkomstrelaterad Medlemsavgift och skatt Medlem/ publik Fond, Politik Behovsprövad Behov Minimum Skatt Offentlig Politik Källa: Kangas (2004) Det finns länder som tillhör samma socialförsäkringssystem, men har stora skillnader i omfördelningseffekt, dvs. en minskning av inkomstskillnaden inom välfärdssystemet (Korpi & Palme, 1998). Intresset med denna studie är att empiriskt jämföra sjukförsäkringssystem i olika länder med avseende på dess inkomstfördelningsförmåga. I analysen ingår ytterligare faktorer (ländernas demografiska struktur och utbildningsnivå) som antas påverka hälsotillstånd och i sin tur omfördelningen. Det observeras att sjukförsäkringskostnader som andel av totala offentliga samhällskostnader varierar stort mellan länder med samma socialförsäkringssystem. I analysen därför ingår även dessa kostnader. Sjukförsäkringskostnader antas påverka omfördelningen av arbetsinkomst. Syfte Syftet med studien är att analysera hur olika socialförsäkringssystem påverkar arbetsinkomstfördelningen i samhället och om omfördelningsmönster av dessa system kvarstår när man tar hänsyn till utbildning, demografisk struktur och sjukförsäkringskostnader som andel av totala offentliga samhällskostnader. Hypoteser Vi förväntar oss att de fem socialförsäkringssystemen omfördelar arbetsinkomst via sjukförsäkringen i varierande grader. 22

23 Det generella systemet innefattar samtliga individer i landet. I detta system ersätts individerna med ett garanterat belopp för alla samt en inkomstrelaterad ersättning till dem som arbetar. Detta system antas ge den största omfördelningseffekten. I det korporativa systemet försäkras olika yrkesgrupper. Både arbetare och tjänstemän har möjlighet att försäkra sig. Däremot finns det ingen garanti att låg- och medelinkomstgrupper omfattas av systemet. Omfördelningen antas vara mindre jämförd med ett generellt system eftersom regelverket utesluter vissa grupper eller personer i samhället. Grundtrygghetssystemet garanterar en ekonomisk trygghet till låginkomsttagare. I detta system ersätts man med ett lika stort belopp oavsett inkomst. Medel- och höginkomsttagare brukar därför skaffa en privat tilläggsförsäkring. Detta system antas ha en mindre omfördelningsmöjlighet jämfört med både det generella och det korporativa systemet. I det frivilliga statssubventionerade systemet används skattemedel för finansiering medan medlemsavgiften avgör om man är försäkrad. Systemet bedöms gynna individer med kvalificerat arbete respektive medelinkomsttagare. Eftersom en hel del individer kan vara utanför systemet antas det bidra till en lägre omfördelningseffekt Det behovsprövade systemet ger ekonomiskt stöd till låginkomsttagare. Omfördelningseffekten antas vara låg i detta system. Vi förväntar oss att omfördelningseffekten skall vara högst i det generella systemet följd av det korporativa, grundtrygghetssystemet, frivillig statssubventionerat och det behovsprövade systemet. Två länder med samma system kan uppleva olika omfördelningseffekt om det ena landet har en friskare arbetsför befolkning. Utbildningsnivå och arbetskraftens demografiska struktur som oftast används som proxy för hälsoläge antas påverka omfördelningen. Även sjukförsäkringskostnader som andel av totala offentliga samhällskostnader kan ha en påverkan på omfördelningen. Vi förväntar oss att en jämförelse baserad på en justerad omfördelningseffekt skall visa det förväntade omfördelningsmönstret av socialförsäkringstypologin redovisat ovan. Datamaterial Arbetsinkomstdata från Luxembourg Income Study (LIS) databas har använts. Databasen innehåller uppgifter från 25 OECD länder. Den ursprungliga datakällan är statistiska centralbyrån eller motsvarande institutionen i varje land. 23

24 Inkomstdata har senare bearbetats av LIS gruppen för att förbättra jämförbarheten mellan länderna. I vår analys användes data från tolv länder på grund med tillgänglighet av data om sjukersättning. Länderna har placerats i olika typer av socialförsäkringssystem enligt Korpi och Palme (1998) och Kangas (2004). Arbetsinkomstdata finns enbart på hushållsnivå och därför har vi använt en equivalensskala (arbetsinkomst/roten av antal medlemmar) som justerar för variationer i antal familjemedlemmar. Sjukförsäkringskostnader som andel av totala offentliga samhällskostnader (OECD, 2001a), genomsnitt antal utbildningsår bland arbetsföra personer (Bassanini & Scarpetta, 2001), andelen kvinnor i arbetskraften (United Nations, 2002), andelen arbetskraft bland åriga (OECD, 2001b) har använts i analysen. I tabell 2 redovisas de variabler som avspeglar ländernas sjukförsäkringskostnader, utbildning och demografisk struktur. Beräkning av Gini-koefficienter presenteras i resultatavsnittet. 24

25 Tabell 2 Data som ingår i analys av arbetsinkomstomfördelningseffekten Länder/System År Sjukförsäkringskostnader som andel av totala offentliga samhällskostnader (%) Utbildning* Kvinnor i arbetskraften** Äldre i arbetskraften*** Generellt system Sverige ,17 10,2 44,2 67, ,18 10,8 46,5 69, ,52 11,3 47,7 69, ,39 11,5 47,8 67, ,6 48,0 69,4 Danmark ,47 10,9 45,5 54,6 Finland ,67 10,1 47,0 42, ,34 10,5 47,3 43,0 Korporativt system Belgien ,48 9,6 36,7 27, ,04 9,7 38,3 22,8 Frankrike ,51 9,7 41,4 40, ,93 10,4 44,1 35,9 Grundtrygghetssystem Danmark ,05 11,1 46,2 57,2 Finland ,57 10,9 47,7 43, ,2 48,1 46,6 Irland ,72 9,1 30,6 44, ,26 9,8 33,1 43, ,61 10,0 32,8 42, ,27 10,1 33,4 43,2 Nederländerna ,58 11,3 39,1 29, ,80 11,5 39,5 30, ,9 40,4 36,2 England ,03 10,6 41,0 50, ,90 11,0 42,6 53, ,42 11,6 43,9 52, ,27 11,6 43,2 51, ,9 45,0 52,1 Frivilligt stat subventionerat system Schweiz ,14 12,7 39,4 72,5 Behovsprövat system Australien ,24 11,6 37,3 44, ,19 11,9 39,1 39, ,25 12,1 40,9 42, ,55 12,3 42,3 43,7 * Genomsnitt antal utbildningsår bland arbetsför befolkningen, ** Procentuell andel kvinnor i arbetskraften, *** Procentuell andel population i arbetskraften i åldern

26 Metod Vi estimerar ojämlikhet i arbetsinkomst utan och med ersättning från sjukförsäkringen. Gini-koefficienten används för att mäta ojämlikhet i arbetsinkomst. Gini-koefficienten varierar mellan 0 och 1. Ett högre värde motsvarar en större ojämlikhet. Värdet 0 uppger att det inte finns ojämlikhet. Omfördelningseffekt Omfördelningseffekten beräknas enligt formeln nedan: Den relativa förändringen i ojämlikhet i arbetsinkomst = Gini 1 ( IS )* 100 (i) Gini I Där Gini IS = Gini-koefficient för arbetsinkomst med sjukpenning och Gini I = Gini-koefficient för inkomst utan sjukpenning. Ekonometrisk estimering Multipel regression tillämpas för att estimera sambandet mellan socialförsäkringssystemet och dess omfördelningseffekt. En obalanserad paneldata har använts i analysen. Tabellen nedan presenterar variablerna som används i analysen. Tabell 3 Variablerna som används i analysen Beroende variabel Omfördelningseffekt Den relativa förändringen i ojämlikhet i arbetsinkomst. Förklarande variabler Socialförsäkringssystem (dummy variabel): Utbildning Kön Ålder Sjukförsäkringskostnad 1 om systemet är aktuellt, annars 0. Det generella systemet används som referenskategori. Antal utbildningsår i genomsnitt i den arbetsföra befolkningen. Procentuell andelen kvinnor i arbetskraften Procentuell andelen individer mellan 55 och 64 år som deltar i arbetskraften. Sjukförsäkringskostnader som andel av totala offentliga samhällskostnader. 26

27 Den kompletta regressionsmodellen är som nedan, Omfördelningseffekten = Konstant + socialförsäkringssystemsdummy + sjukförsäkringskostnader + utbildning + kön + ålder + mätfel Vi testar olika reducerande modeller för att mäta påverkan av sjukförsäkringskostnader, utbildning och demografisk struktur på sambandet mellan socialförsäkringssystem och dess omfördelningsförmåga. Alla modeller kontrollerar för tidseffekt. Resultat Omfördelningseffekt I genomsnitt uppvisar Sverige den högsta omfördelningseffekten bland samtliga tolv länder. Omfördelningseffekten i Sverige varierar mellan 3,4 (år 1995) och 6,4 procent (år 1987). Bland samtliga länder observeras den lägsta omfördelningen (0,102 procent) i Storbritannien år Den genomsnittliga omfördelningen i länder med generella system är 3,6 procent. Motsvarande procenttal för korporativa, grundtrygghets-, frivilliga statssubventionerade och behovsprövade system är 1,22; 0,97; 0,21 respektive 0,26. Medan Sverige (generellt system) har upplevt en omfördelning av 6,4 procent (1987), har Finland haft en motsvarande effekt av 0,93 procent (1987) med samma system. I det korporativa systemet varierar omfördelningseffekten mellan 0,50 (Frankrike, 1984) och 2,2 procent (Belgien, 1988). Bland länderna med grundtrygghetssystemet hade Danmark (1992) den största omfördelningen med 2,8 procent, medan England hade endast 0,102 procent år Schweiz är det enda landet med ett frivilligt statssubventionerat system hade en omfördelning av 0,21 procent år Australien som representerar det behovsprövade systemet hade den största omfördelningen (0,36 procent) år Effekten minskade därefter till 0,15 för år Uppmärksammas bör att det finns stora skillnader i omfördelningseffekt mellan länder med samma system. Variationen är stor även mellan länderna över tid. Tabellen nedan visar ojämlikheten i arbetsinkomst utan och med sjukpenning samt den relativa förändringen i dessa två inkomstbegrepp, alltså omfördelningseffekten via sjukförsäkring. 27