SOU 2005:66. Makt att forma samhället och sitt eget liv jämställdhetspolitiken mot nya mål. Bakgrund. Stockholm 30 november 2005

Transkript

1 Stockholm 30 november 2005 SOU 2005:66 Makt att forma samhället och sitt eget liv jämställdhetspolitiken mot nya mål Slutbetänkande av Jämställdhetspolitiska utredningen Roks remissvar november Bakgrund De första två kvinnojourerna bildades i mitten av 1970-talet i Göteborg och Stockholm. De följdes snart av fler, och 1984 beslöt 53 kvinnojourer att bilda en nationell organisation, Roks, Riksorganisationen för Kvinnojourer i Sverige som senare bytt namn till Roks, Riksorganisationen för Kvinnojourer och Tjejjourer i Sverige. Namnbytet är ett led i att många tjejjourer startat över hela landet de senaste åren. Riksorganisationen för Kvinnojourer och Tjejjourer i Sverige består i dag av 92 medlemsjourer. Roks är en feministisk organisation vars uppgift är att verka mot alla former av sexualiserat våld mot kvinnor och barn, vilket innefattar bland annat misshandel, våldtäkt, sexuella övergrepp och trakasserier, pornografi, prostitution. Även människohandel för sexuella ändamål och sexualiseringen av det offentliga rummet ingår i Roks arbetsområde. Roks arbetar mot manlig dominans och överordning på samhällets alla nivåer. Roks verksamhet fokuseras kring tre områden; medlemmar, opinionsbildning och samarbete. Området medlemmar innebär den inåtriktade verksamheten, som bland annat innefattar stöd och service till medlemsjourerna, intern utbildning och erfarenhetsutbyten samt informationsspridning. Opinionsbildning bedrivs genom olika utåtriktade aktiviteter, genom massmedia, tidningen Kvinnotryck, Roks hemsida, extern utbildning och konferenser. Den kunskap vi har och sprider kommer dels från medlemsjourernas erfarenheter, dels från aktuell forskning. Under samverkan ingår samarbete och erfarenhetsutbyte med andra ideella och professionella aktörer både nationellt och internationellt. Roks har under mer än 20 år varit en viktig länk i jämställdhetspolitiken genom ett aktivt och pådrivande arbete när det gäller att lyfta upp och synliggöra ett mycket allvarigt och stort samhällsproblem, mäns våld mot kvinnor. Under åren har Roks och kvinnojourerna gått i bräschen för ett viktigt förändringsarbete, som bland annat lett till en kvinnofridsreform. Även om vi kan konstatera att vi har kommit en bra bit på väg i jämställdhetsarbetet, finns det mycket arbete kvar att göra för att kvinnor och flickor inte skall utsättas för mäns våld och förtryck.

2 Sammanfattning Jämställdhetspolitiska utredningen har haft i uppdrag att göra en översyn av jämställdhetspolitikens mål, inriktning, organisation och effektivitet. I uppdraget ingick även att pröva om jämställdhetspolitiken bör ges en ny inriktning. Roks anser att en sådan översyn är viktig att göra. Utredaren har utfört ett ambitiöst och omfattande arbete med översynen, vilket framgår av betänkandet. Betänkandet är tydligt och bra uppdelat i olika områden för jämställdhetspolitiken. Vi upplever dock att betänkandet har varit svår att följa inom vissa områden med oklara och motsägelsefulla diskussioner. Vad gäller områdena om begreppsdiskussioner och om mäns våld mot kvinnor, som främst berör Roks verksamhetsområde, anser vi att utredarens diskussioner och slutsatser innebär en återgång till ett perspektiv som gällde på 70- och 80-talen. Detta är enligt vår mening ett steg tillbaka för jämställdhetspolitikens arbete, som utvecklats med framgång under de senaste 20 åren. Kapitel 2 Från genussystem till könsmaktsordning: en begreppsdiskussion Utredaren har redogjort för grundläggande begrepp och förståelse inom genusforskning och kvinnorörelsen, samt hur dessa används inom jämställdhetspolitiken. 2.5 Definitioner av kön och genus, könsmaktordning och genussystem Roks anser liksom utredaren att det är viktigt vilka begrepp som används och att begreppen måste definieras. Vi använder begreppen könsmaktordning och könsmaktförståelse, som ger en tydlig bild på hur kvinnor och män interagerar, att det finns en över- och underordning i samhället, där män har makten över kvinnor. Att tala om könsmaktordning gör det synligt och tydligt, vilket också verkar provocerande. Könsmaktordning och könsmaktförståelse är inget påfund från feministisk forskning eller kvinnojoursrörelsen, utan finns inskrivet i många dokument från FN och EU. I FN: s Deklarationen om avskaffande av våld mot kvinnor 1993 finns inskrivet att de ojämlika maktförhållandena mellan kvinnor och män är grundorsaken till våldet mot kvinnor. Vid FN: s kvinnokonferens i Beijing förstärktes deklarationen med en handlingsplan, som den svenska regeringen arbetar efter. 2.7 Diskussion Roks anser att regeringens jämställdhetspolitiska skrivelser, som utredaren är kritisk till, är i enlighet med den linje som finns uttalad i ovannämnda deklaration och handlingsplan. Vidare kritiserar utredaren betänkandet Slag i luften, bland annat att den lägger större vikt vid attityder och förståelse som myndigheterna grundar sitt arbete på, än vid själva resultaten av myndighetsuppdragen. Roks kan inte hålla med om detta. Om myndigheter inte har en samstämmig förståelse av våldet ur ett könsmaktperspektiv, är vår erfarenhet att resultatet blir lidande. Både förståelse och attityder är viktiga för resultatet. Utredaren tar också upp om, att många fenomen i samhället som drabbar kvinnor inte kan förklaras med könsmakt, utan det finns andra maktordningar, såsom klass, sexualitet, nationalitet och etnicitet. Roks anser att det är självklart att det finns andra maktordningar. Könsmaktstrukturen skall förstås som en övergripande strukturell relation mellan könen som Sidan 2 av 12

3 återskapas/skapas i vardagen i och genom ett samspel med andra strukturer/maktordningar, normer och föreställningar, (Carin Holmberg och Viveka Enander, Varför går hon, 2004). Roks håller inte med utredaren om bedömningen att innebörden i jämställdhet och översättningen i jämställdhetsintegrering är mer radikal än innebörden i begreppen könsmaktperspektiv och könsmaktordning. Roks instämmer i regeringens påstående, som utredaren kritiserar, att ingen förändring har skett av könsmaktstrukturer. Vår uppfattning är att könsmaktstrukturerna inte har ändrats, män är fortfarande överordnade kvinnor, men vi ser att det har skett förändringar, bland annat i lagtexter. Kapitel 4 Utbildning och forskning Utredningen beskriver utbildningspolitiken och jämställdheten inom utbildningsområdet. Roks håller med utredaren om att utbildningspolitiken har en viktig roll i jämställdhetspolitiken. Jämställdhetsarbete i skolan har stor betydelse för elevernas könssocialisering, men det arbetet är idag otillräckligt, enligt utredaren. 4.3 Utredarens bedömning Roks delar utredarens åsikt att det saknas kunskap om jämställdhet hos skolledare och lärare, vilket är en viktig orsak till att jämställdhetspolitikens mål inte efterlevs i skolan. Jämställdhetsperspektivet måste ingå i lärarutbildning och i undervisningsmaterial i mycket större utsträckning än idag. Tillfälliga projekt och kampanjer är inte tillräckliga. Roks föreslår att jämställdhet ska bli ett skolämne i grundskola och gymnasium, där även utbildning om sexualiserat våld ska ingå. Kapitel 6 Arbetsmarknad och arbetsliv 6.5 Sjukfrånvaron Av olika undersökningar framgår att sjukfrånvaron ökar, och att det främst är kvinnorna som står för den stora ökningen, oavsett ålder, utbildning, familjetyp och bransch. I arbetslivet är kvinnors sjukfrånvaro ett stort hälsoproblem och en klar jämställdhetsfråga, vilket även utredaren anser. Roks vet att en stor del av kvinnors ohälsa består i fysiskt och psykiskt våld av en närstående man, vilket påverkar kvinnans situation i arbetslivet genom kortare och längre sjukskrivningar. Detta är viktigt att tänka på när strukturella insatser planeras för att komma åt sjukfrånvaron i arbetslivet. Kapitel 8 Pappapolitik och obetalt hemarbete 8.1 Pappapolitikens historia Utredningen går igenom pappapolitikens historia och tar bland annat upp om Pappagruppens arbete med frågan om pappor och föräldraledigheten. Pappagruppen var också drivande med att få igenom förändring i Föräldrabalken 1998 om gemensam vårdnad som huvudprincip. Sidan 3 av 12

4 En av de viktigaste frågor som Roks och kvinnojourerna har arbetat med under de senaste åren är just om vårdnad, boende och umgänge. Kvinnojourerna i landet har mött många kvinnor och barn som varit utsatta för mäns våld i hemmet och som farit mycket illa i vårdnadsärenden sedan den nya reformen kom 1998 med ändringarna i Föräldrabalken. Den lag som sågs som ett led i jämställdhetssträvandena, har blivit ett steg tillbaka för jämställdheten. Våldsamma pappor har kunnat hämta stöd i lagen för att kräva vårdnad och umgänge för att fortsätta att utsätta mamman och barnen för våld, vilket har bekräftats i bland annat Maria Erikssons avhandling I skuggan av pappa. Tillämpningarna hos socialtjänsten och i domstolarna av barnets bästa och barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna har mer kommit att handla om fadersrätten till varje pris, i de många fall där det är frågan om en våldsam pappa som tilldömts gemensam vårdnad eller umgänge mot mamman vilja. I Vårdnadskommitténs betänkande har nu lagts förslag om en förstärkning av barnets rätt och att en pappa som utsätter barnets mamma och barnet för hot och våld skall inte ha möjlighet att tilldömas vare sig gemensam vårdnad eller umgänge. Roks är mycket positiv till dessa förslag och ser fram emot en ny lag, enligt kommitténs förslag, som ger kvinnor och barn som utsätts för hot och våld en mycket bättre situation än i dag, vilket även gagnar jämställdheten. 8.3 Föräldraledighetens utveckling Utredarens slutsatser Utredarens bedömning om att kvotering av föräldraförsäkringen bör öka för att männen skall ta mer ansvar som föräldrar. Roks menar, att det nog skulle gagna jämställdheten i normalfallet, men när det är frågan om en våldsam pappa som kvinnan och barnen har separerat ifrån kan det få förödande konsekvenser med kvotering av föräldraförsäkringen. Detta kan bli ett medel för den våldsamma mannen att fortsätta att kontrollera kvinnan. Roks anser dessutom att våldsamma män inte är lämpliga pappor och därför inte skall ha vare sig vårdnad om eller umgänge med sina barn. Vi ställer oss också frågande inför vad som skulle gälla med kvoteringen av föräldraförsäkringen om kvinnan har enskild vårdnad om barnet. 8.4 Utvecklingen av vårdnad, boende och umgänge Roks hänvisar till kommentarerna under 8.1. Förslag till fortsatt arbete Roks håller med utredaren om det fortsatta arbetet vad gäller att hjälp och skydd för våldsutsatta kvinnor bör förbättras och att frågor om mäns våld och mäns omsorg bör samordnas. Vi instämmer i att samhällets krav måste öka på våldsamma fäder att ta ansvar för sina handlingar och förändra beteende, men vi saknar konkreta förslag från utredningen om hur detta skall kunna realiseras. Roks håller till viss del med om att reformarbetet bör inriktas på frågor om vårdnad, boende och umgänge och inte på föräldraförsäkringen, men det måste finnas en samordning, så att inte föräldraförsäkringen kommer att kunna användas av en våldsutövande man som medel för att tvinga kvinnan att flytta hem igen. Roks är mycket tveksam till tidsbegränsade domar i mål om vårdnad, boende och umgänge. Noggranna riskbedömningar och säkerhetsplaneringar kring kvinnors och barns situation är av största vikt. Deras säkerhet skall prioriteras. Barn som bevittnat våld eller som själva blivit utsatta skall inte i något läge tvingas till umgänge med förövare. Inga andra brottsoffer än just Sidan 4 av 12

5 barn riskerar detta. Roks anser att barn måste få känna sig säkra, utan tidsbegränsning och detta även om gärningsmannen har förändrat ett beteende. Vi frågar oss också, på vilka grunder det går att utreda om den våldsamma mannen har förändrat sitt beteende? Kapitel 10 Mäns våld mot kvinnor 10.2 Våldet i siffror Utredaren beskriver omfattningen av våldet mot kvinnor i siffror från kriminalstatistiken och olika utredningar. Mörkertalet är mycket stort, vilken bland annat Roks statistik visar. Roks anser att den statistiken borde ha tagits med i utredningen. Även om anmälningsfrekvensen tros ha ökat, när det gäller misshandel mot kvinnor och vid sexualbrott, är kvinnojourernas erfarenhet den, att det ofta är alltför vanligt att kvinnor underlåter att anmäla. Att förlita sig på kriminalstatistik kan ge en felaktig bild av verkligheten. Antalet anmälningar säger mycket lite om förekomsten av brottet, vilket exempelvis antalet anmälda sexköpsbrott visar. Slagen dam Roks är mycket positiv till undersökningen Slagen dam, som studerat omfattningen av mäns våld mot kvinnor, konkreta våldshandlingar som ingår i den process som pågår när kvinnan utsätts för våld. Utredningen är ett nytt grepp, och en av de få undersökningar som visar det våld som inte lagförs, d v s mörkertalet. Sexuella trakasserier Roks tycker att det är bra att definitionerna av sexuella trakasserier och trakasserier på grund av kön har blivit två separata företeelser och att ett utnyttjandeförbud för båda formerna har införts i Jämställdhetslagen och lag om förbud mot diskriminering. Kostnader för mäns våld Utredaren tar upp om långsiktiga effekter av mäns våld mot kvinnor, som att barn som bevittnar våld oftare än andra barn t ex får missbruksproblem eller själva kommer att utöva eller blir drabbad av våld i en nära relation. Roks kan inte hålla med om detta, då det, vad vi vet, inte finns något belägg för ett sådant påstående. Vi tycker det är viktigt att tänka på de effekter som mäns våld mot kvinnor medför ur ekonomisk synpunkt, både på individuell nivå och på samhällsnivå Kvinnofridsreformen Roks anser att Kvinnofridsreformen är en mycket viktig lagstiftning, ett stort genombrott och unik i hela världen, som ett led i att bekämpa mäns våld mot kvinnor. Förebyggande åtgärder I Kvinnofridsreformen ingick samarbete och samverkan mellan myndigheter och frivilligorganisationer som en förebyggande åtgärd. Roks erfarenhet är att kvinnojourerna tyvärr saknas i detta samarbete i många kommuner. Insatser efter Kvinnofridsreformen Roks anser att det är en stor brist att regeringens arbete med kvinnofrid inte har integrerats inom Socialdepartementets verksamhet i så stor utsträckning som inom Justitiedepartementets, vilket också arbetet inom socialtjänsten visar. Roks vill dock betona vikten av de lagändringar som gjorts inom rättsväsendet, men ser att det även är mycket nödvändigt att de sociala insatserna finns med för att komma till rätta med mäns våld mot kvinnor. Sidan 5 av 12

6 10.4 Utvecklingen i samhället och effekterna av insatserna Roks erfarenhet är att det finns stora brister hos kommunerna och deras socialtjänst att ta ansvaret för att ge stöd och hjälp till kvinnor och barn som utsätts för mäns våld, både i ett akut skede och vid rehabilitering efteråt för offren, och i många fall handlar det om lagtrots. Det är ofta svårt för kvinnor att få den hjälp de behöver och många känner sig motarbetade. Många kommuner har dessutom inte upprättat någon handlingsplan. Mäns våld mot kvinnor är fortfarande ett lågprioriterat område hos många kommuner. Vart söker sig utsatta kvinnor och vilka betyg får hjälpinsatserna? Utredarens slutsats är att det inte finns någon given samhällsinstans som våldsutsatta kvinnor kan vända sig till. Roks tycker att det är en brist att det är så. Om kvinnojourerna skulle få ett bättre stöd från kommunerna, mer resurser t ex till anställda, skulle kvinnojourerna kunna ta emot fler utsatta kvinnor, genom större tillgänglighet under dagtid. Kvinnojourerna har en mångårig erfarenhet, en unik kompetens och arbetssätt att ge stöd och hjälp till utsatta kvinnor, vilket ger ett mycket gott resultat, vilket bland annat bekräftas av den höga andelen kvinnor som varit nöjda med kvinnojourernas insatser, enligt vad som redovisas i utredningen. Statliga myndigheters arbete med kvinnofridsuppdragen Roks instämmer, utifrån egen erfarenhet, i den kritik som framförts i betänkandet Slag i luften beträffande brister i berörda myndigheters arbete med mäns våld mot kvinnor samt om brister i myndigheternas förståelse av våldet, vilket är ett hinder för effektivt genomförande av myndighetsuppdragen. Roks anser, som tidigare nämnts, att en gemensam förståelse av mäns våld mot kvinnor ur ett könsmaktperspektiv är nödvändig för att uppnå ett effektivt arbete med mäns våld mot kvinnor. Kommunernas ansvar och kvinnojourernas arbete Roks instämmer i att det brister i kommunernas arbete med mäns våld mot kvinnor och att det är ett lågprioriterat område i kommunernas verksamhet. Kvinnojourerna har i 27 år tagit emot och givit stöd och hjälp till utsatta kvinnor och barn. Vi har alltid sett det ideella arbete som en del i vår styrka, att vanliga kvinnor stödjer systrar och att vi är en fristående del i kommunen. Kvinnojourerna har en unik kompetens och kunskap om mäns våld mot kvinnor, som är mycket viktigt att ta vara på i kommunerna. De är i många kommuner mycket mer än ett komplement till socialtjänstens verksamhet. Roks kan hålla med om att kommunerna lägger en stor del av ansvaret på kvinnojourerna, i den mening att kommunerna förlitar sig på kvinnojourerna utan att avsätta tilläckligt med resurser för att de skall kunna utföra sin verksamhet. Som Roks framhåller i utredningen är bristen på mer långsiktig finansiering ett hinder i kvinnojourernas arbete. Förutom det hjälp- och stödarbete som kvinnojourerna utför, gör kvinnojourerna ett mycket omfattande opinions- och utbildningsarbete i kommunerna. Tack vare detta arbete sedan slutet av 70-talet har mäns våld mot kvinnor synliggjorts och lyfts upp på den politiska dagordningen. Roks håller med om att kvinnojourerna inte har möjlighet att ta emot våldsutsatta kvinnor med särskilda behov, såsom kvinnor med missbruksproblem, funktionshinder eller psykisk sjukdom. Dessa utsatta kvinnor får också ett mycket dåligt stöd i kommunerna. Roks anser att det är mycket angeläget att kommunerna tar ansvar för dessa grupper, som har ett stort behov av stöd och hjälp. Sidan 6 av 12

7 Socialtjänsten Även Roks stödjer Slag i luftens förslag om en skärpning av bestämmelserna i Socialtjänstlagen om att bör skall ändras till skall. Denna ändring har ROKS påtalat under flera år. Vi anser också att det skall finnas sanktioner när socialtjänsten inte lever upp till kraven i lagen. Utredaren tar åter igen upp att de flesta kommuner inte har några särskilda insatser för våldsutsatta kvinnor, utan förlitar sig på kvinnojourerna. Roks anser att kommunerna borde stödja den redan befintliga egna kvinnojouren med pengar och ett nära samarbete, så att den har möjlighet att göra ett bra arbete, istället för att skapa en ny myndighetsenhet. Vår erfarenhet är att utsatta kvinnor inte är benägna att vända sig till en myndighet för att få hjälp när de är utsatta för våld. Roks anser att det saknas kunskaper om mäns våld mot kvinnor inom socialtjänsten, vilket ofta får katastrofala följder, bland annat för mammor och barn i vårdnadsärenden. Roks håller med utredaren om att det i många kommuner saknas övergripande handlingsplaner för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, även att kommunerna har brister i verksamhetsstatistiken vad gäller omfattningen av våldet. Vi anser att det är viktigt att synliggöra de grupper som utsätts för mäns våld. Roks föreslår att det skall finnas sanktioner för de kommuner som inte upprättar handlingsplaner samt obligatorisk utbildning för de personer inom socialtjänsten som på något sätt möter kvinnor och barn som utsätts för våld. Utbildningen ska givetvis ha ett könsmaktperspektiv. Vi vill också framhålla, att enbart upprättandet av handlingsplaner inte är tillräckligt, de skall utvärderas, revideras och framförallt användas. Polisen och rättsväsendet Roks erfarenhet är att samarbetet mellan kvinnojourerna och polisen har förbättrats avsevärt under de senaste åren. Trots det ser vi det som oacceptabelt att alltför många polisanmälningar inte leder till åtal, utan läggs ned. Vi anser att ännu mer resurser måste tillföras polisen, både personellt och kunskapsmässigt, för att åtgärda brister i polisutredningarna som ligger till grund för åtalen. Roks är positiv till att speciella enheter inrättas i alla polismyndigheter med ansvaret att utreda våld mot kvinnor, men vi anser att de skall ha benämningen Mansvåldsenheter med fokus på mäns våld mot kvinnor och att dessa enheter skall arbeta utifrån en könsmaktförståelse av våldet. Grov kvinnofridskränkning Roks erfarenhet är att brottsrubriceringen grov kvinnofridskränkning inte används i så stor utsträckning som det borde göras, men vi ser dock en viss förbättring att sätta denna rubricering på våldsbrott mot kvinnor. Roks anser att det måste ske en avsevärd förbättring av rättsintygen, som är viktiga bevismaterial i brottsutredningar. Besöksförbud Roks erfarenhet är samstämmig med vad BRÅ: s undersökning visar, att besöksförbuden sällan används för att förebygga brott. Ofta måste det hända något mot kvinnan, innan mannen får besöksförbud. Likaså händer det ofta inget när besöksförbuden överträds, vilket får till följd att kvinnor inte tycker det är någon idé att anmäla överträdelser. Sidan 7 av 12

8 Våldsutsatta kvinnors offerstatus och trovärdighet Roks vänder oss kraftigt mot polisens grundinställning att män som misshandlar kvinnor är alkoholister, arbetslösa eller invandrare. De lokala kvinnojourerna märker ofta denna inställning hos polisen, vilket vi ser mycket allvarligt på. Då polisen även går ut i media med denna inställning, så tenderar detta att bli en sanning hos folk i allmänhet. Roks anser att det inte finns något belägg för den uppfattningen. I kvinnojourerna har vi en annan erfarenhet, som inte stämmer med polisens uppfattning, nämligen att det är män från samhällets alla sociala grupper som misshandlar kvinnor. Kvinnojourerna har även erfarenhet av att kvinnor med funktionshinder, kvinnor med utvecklingshandikapp och även prostituerade får ett sämre bemötande hos polisen. Våldtäkt Roks instämmer i utredarens beskrivning av hur våldtäkter bedöms. Vi anser att det är helt oacceptabelt med attityderna inom rättsväsendet i dessa ärenden. Vi är positiva till att våldtäktsbestämmelserna utvidgats i april Effekterna av sexköpslagen Roks håller med utredaren om att en effektiv tillämpning av sexköpslagen är beroende av attityderna hos polisen och rättsväsendet. Trots att polisen fått utbildning under den senaste tiden, har inte polisens arbete mot sexköp förbättrats i alla delar av landet, enligt vår uppfattning. Att definiera prostitution som mäns våld mot kvinnor, har Roks och kvinnojourerna gjort sedan länge, likaså att det inte finns någon frivillighet i prostitution. Att det skulle finnas en viss förståelse inom rättsväsendet för sexköpande män anser vi skrämmande. Vi har dock tyvärr sett exempel på detta. Roks ställer sig mycket tveksam till behandling av s.k. vaneköpare. Vi anser att det är mycket anmärkningsvärt att mer resurser läggs ner på att arbeta mot människohandel, trots att prostitutionen är ett mer omfattande problem. Sexuella trakasserier Roks hänvisar till kommentarer under 10.2 Slutsatser Roks instämmer i utredarens slutsatser och sammantagna bedömningar Kampen om tolkningsföreträdet: om kunskapsläget och inriktningen på det framtida arbetet Roks håller inte med utredaren om att riktlinjerna i Slag i luften skulle vara negativa, utan de speglar de erfarenheter som kvinnojourerna och tjejjourerna gjort under ner än 20 års arbete. Olika satt att förstå och hantera mäns våld mot kvinnor i offentlig politik Roks tycker att utredaren gjort en bra beskrivning av definitioner och förståelser av våldet mot kvinnor under åren, från förståelse ur ett individperspektiv till en könsmaktsförståelse. Denna utveckling ser vi som ett stort framsteg. Kvinnojourerna har alltsedan starten i slutet på 70-talet arbetat aktivt med att synliggöra mäns våld mot kvinnor och påverka utifrån våra erfarenheter. Att våldet mot kvinnor handlar om mäns makt över kvinnor är helt givet för oss, och därför att det viktigt att tydligt uttrycka vem som är förövare. Sidan 8 av 12

9 Professor Eva Lundgrens forskning och teori om våldets normaliseringsprocess har varit en stor tillgång i kvinnojourernas arbete. Vi fick en teori som bekräftade de erfarenheter som vi redan hade sedan tidigare från möten med de utsatta kvinnorna på kvinnojourerna. Hennes teori är logisk och behjälplig för både jourkvinnor och kvinnor som är drabbade av våldet. Teorin kan få kvinnan att förstå den struktur våldet verkar utifrån och på så sätt kan hon också komma till insikt om att det är möjligt att ta sig ur den onda cirkeln. Från avvikelseförståelse till en könsmaktsförståelse Roks delar den beskrivning som utredaren gjort om kvinnojourernas erfarenheter av mäns våld mot kvinnor. Vi vill framhålla att Roks och kvinnojourernas förståelse av mäns våld mot kvinnor överensstämmer med den könsmaktförståelse som finns inskrivet i FN:s deklaration om våld mot kvinnor. Vår bedömning av inriktningen på det framtida arbetet Roks delar inte utredarens bedömning att förklaringar till mäns våld mot kvinnor skall sökas ur flera perspektiv. Vi anser att utredaren har klart missuppfattat att könsmaktperspektivet skulle vara endimensionellt. Roks delar helt Slag i luftens bedömning att brist på konsekvent könsmaktförståelse innebär svårigheter med att formulera konkreta åtgärder. En sådan förståelse måste finnas både på samhälls- och individnivå. Vi håller givetvis med om att det finns andra maktordningar, såsom klass, sexualitet, nationalitet och etnicitet, men som tidigare nämnts under Kapitel 2, anser vi att könsmaktstrukturen skall förstås som en övergripande strukturell relation mellan könen som återskapas/skapas i vardagen i och genom ett samspel med andra strukturer/maktordningar, normer och föreställningar. Roks håller inte med om att ett enhetligt synsätt skulle motverka samverkan mellan olika verksamheter, utan tvärt om, det skulle förbättra och utveckla samverkan om man har en gemensam grund och förståelse av mäns våld mot kvinnor. Roks anser tvärt emot utredaren att mäns våld mot kvinnor skall bli ett eget kompetensområde. Vi håller med Nea Mellbergs analys, (sidan 410), om de negativa effekterna av en avvikelseförståelse av våldet mot kvinnor och att ha en könsmaktsförståelse är en framgångsrik väg. För Roks och kvinnojourerna är könsmaktperspektivet en förklaringsmodell och utgångspunkt för förståelse av vad kvinnor som utsätts för mäns våld går igenom. Det är en hjälp att förstå hur kvinnor agerar och har agerat, för dem som möter henne och förövaren. I det konkreta arbetet när vi möter kvinnorna är det givetvis viktigt att utgå från kvinnans specifika behov, som varierar utifrån hennes situation. Roks kan inte hålla med om att det handlar om två olika förståelser för hedersrelaterat våld. Könsmaktperspektivet förstärks genom legitimiteten av våldet inom vissa sociala och etniska grupper. Hedersrelaterat våld handlar om könsmakt, likaväl som mäns våld mot kvinnor i svenska hem. Utredaren hänvisar till ULF-undersökningen, som uppger att ensamstående mödrar är överrepresenterade som offer för någon form av hot och våld. Roks undrar hur ensamstående mödrar definieras och vi ställer oss mycket frågande till denna undersökning och utredarens slutsatser utifrån den. Roks erfarenhet är att kvinnor med barn som lämnar den misshandlande mannen har större benägenhet att anmäla våldet, än om de bor kvar med mannen. Så länge Sidan 9 av 12

10 kvinnan lever tillsammans med mannen kan hon ju inte räknas som ensamstående, och därför ifrågasätter vi slutsatsen att det är sju gånger vanligare för ensamstående mödrar att utsättas för våld i hemmet. Vi kan inte heller hålla med om att graden av välfärd skulle påverka en misshandlad kvinnas handlingsutrymme, när hon befinner sig i en våldssituation i hemmet. Roks anser att ULF-undersökningen befäster de flesta fördomar som finns om mäns våld mot kvinnor, t ex att det är särskilt arbetslösa och de som har ekonomiska problem som förknippas med utsatthet för våld och hot i hemmet. Vi tycker det är anmärkningsvärt att utredaren har lagt så stor vikt vid denna undersökning och gjort bedömningar utifrån den. Det stämmer att ca 50 % av de kvinnor som kontaktar kvinnojourerna har invandrarbakgrund. Vår erfarenhet är att de flesta kvinnorna inte är flyktingar, utan en stor andel är utländska kvinnor som importerats till Sverige av svenska män. Vi anser att alla kvinnor som söker sig till kvinnojourerna har ett svagt socialt nätverk oavsett ursprung. Roks delar socialstyrelsens uppfattning att våldet som kvinnor utsätts för genom makt och kontroll, gör att den utsatta kvinnan drabbas av svåra sociala och ekonomiska problem. Vi anser inte, att man kan få män att sluta slå kvinnor genom att stärka kvinnors välfärd för att skapa handlingsutrymme. En isolerad kvinna har inget handlingsutrymme. Mäns våld mot kvinnor är ett mansproblem och fokus i jämställdhetsarbetet borde vara inriktat på att få män att upphöra med att utsätta kvinnor för våld. Samtidigt måste det finnas ett starkt stöd till de kvinnor som utsätts för våld Roks delar inte utredarens slutsats att jämställdhetspolitikens inriktning på området mäns våld mot kvinnor skall utgå från en mer nyanserad förståelse. Vi anser att förståelsen av mäns våld mot kvinnor måste vara ut ett könsmaktperspektiv och en sådan förståelse kan även ta hänsyn till välfärdsresurser och andra maktordningar. Med olika förståelseperspektiv kan vi inte få ett effektivt arbete för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, vilket vi idag har erfarenhet av Förslag till fortsatt arbete Måldiskussion Begreppet sexualiserat våld är numera allmänt känt och ger en bra täckning som uttryck för den obalans i maktförhållandet som finns mellan könen. Roks ser därför ingen anledning att föra in ytterligare nya begrepp. Roks anser att en lovvärd uppgift och målsättning för svensk jämställdhetspolitik är inte bara att minska våldet i samhället, utan även verka för att det försvinner. Det yttersta förtrycket för kvinnor, både här och i övriga världen, är mäns våldsamma och aggressiva beteende. Skulle det förändras, skulle inte bara kvinnors livsvillkor förändras, utan även mäns villkor. I anmälningsstatistiken är män generellt mer utsatta för våld och hot - av andra män. Våld i samkönade relationer är inte ett tillräckligt belyst område. Roks efterlyser därför mer forskning på området. Självklart kan inte en homosexuell man, även om han blivit misshandlad av sin partner, söka skydd på en kvinnojour. Inte för att han är homosexuell, utan för att han är man. Däremot finns det mansjourer och manliga nätverk där han kan söka hjälp. Lesbiska kvinnor kan naturligtvis söka sig till ett av kvinnojourernas skyddade boenden. Beträffande kvinnors våld mot män, som säkert förekommer och kanske ofta är i form av försvar, är det inte närmelsevis så stort folkhälsoproblem och ger inte så omfattande konsekvenser som det våld som män utsätter kvinnor för. Mäns och pojkars våld är så vanligt förekommande och så konsekvent över tid och ålder, så att det blir osynliggjort. Det anses Sidan 10 av 12

11 som normalt, så att knuffar, hot och mindre allvarliga övergrepp nästan inte är övergrepp och våld, utan tenderar att i någon mån ses som normalt beteende. När resultaten i Slagen dam redovisas och våldet som inte finns lyfts fram, upplevs det som problematiskt eftersom alla våldserfarenheter slås ihop, det onormala med det normala och blir då för mycket. Konsekvenserna av allt sammantaget våld blir det kvinnor som grupp har att förhålla sig till och det begränsar alla kvinnors livsrum. Roks anser att mansvåldet på alla sätt påverkar jämställdhetspolitiken, vare sig det riktar sig mot kvinnor eller mot andra män. Mansvåldet blir en maktfaktor för alla att förhålla sig till. Jämställdheten har allt att vinna på att attityderna omkring detta förändras. Utredarens bedömning Roks anser att kommunerna bör stödjas i utvecklingsarbete i fråga om mäns våld mot kvinnor. Resurser bör läggas på kunskap och kompetenshöjning för de instanser inom kommunen som har att hantera dessa frågor. Kvinnojourerna har länge varit den organisation som sett till att genom riksorganisationerna ständigt höja sin kompetens och kunskap genom utbildning och fortbildning. Det finns en stor och mångårig erfarenhet i att arbeta med detta problemområde. Kvinnojourerna har inte bara arbetat som ett komplement till det offentliga, utan har i många kommuner varit den enda instans dit kvinnor som utsätts för våld kunnat vända sig för att få den hjälp och det stöd de har behövt. En kraftfull ökning av ekonomiskt bidrag till kvinnojourerna står inte i motsättning till en kompetenshöjning av socialtjänsten. Liksom utredaren anser Roks att mäns våld mot kvinnor fortsättningsvis skall vara ett eget mål inom jämställdhetspolitiken Vidare anser Roks utifrån kvinnojourernas erfarenheter att Länsstyrelserna idag ofta saknar kompetens om mäns våld mot kvinnor, och vi ser därför inte de särskilt sakkunniga i jämställdhet som någon viktig aktör i det sammanhanget. Kapitel 11 Stärkt styrning i jämställdhetspolitiken Processbaserad verksamhetsstyrning Utredningen föreslår att ett första steg i utvecklingsarbetet med processbaserad verksamhetsstyrning skall inriktas på målområdet mäns våld mot kvinnor. Roks vill kraftfullt framhålla att det är ytterst angeläget att kvinnojourerna finns med i denna process. Idag sker myndighetssamverkan i många kommuner utan att kvinnojourerna är med. Kapitel 12 Förslag till nya mål för jämställdhetspolitiken 12.3 Delmål Roks kommenterar endast det mål som berör vår verksamhet Kroppslig integritet och mäns våld mot kvinnor Roks anser att den nuvarande formuleringen av delmålet skall bibehållas, Frihet från sexualiserat våld. Uttrycket Sexualiserat våld tydliggör att det handlar om en könsmaktsordning, en maktobalans mellan könen, som existerar och återskapas överallt i samhället, vilket också finns inskrivet i FN:s Deklaration om avskaffande av våldet mot kvinnor. Genom att använda formuleringen sexualiserat våld (misshandel, våldtäkt, sexuella Sidan 11 av 12

12 trakasserier, sexuella övergrepp, könsköp etc.) tar vi ställning till en förståelse ur ett könsmaktsperspektiv. Arbetet med att stoppa mäns våld mot kvinnor måste ske med insikten om att det handlar om könsmaktstrukturerna i samhället och att övergrepp mot kvinnor möjliggörs inom dessa strukturer. Roks anser att de föreslagna indikatorerna är bra, men vill tillägga ytterligare en indikator, statistik från kvinnojourerna om boende kvinnor och barn samt antalet stödåtgärder. Den föreslagna ändringen, till att det skall handla om kroppslig integritet, anser Roks är en klar försvagning av det jämställdhetspolitiska delmålet om mäns våld mot kvinnor. Vi ser ändringen som att utredaren vill föreslå en kursändring beträffande synen på och förståelsen av mäns våld mot kvinnor, från ett könsmaktsperspektiv till ett individperspektiv. Vi ser det som ett stort steg tillbaka i det jämställdhetspolitiska arbetet. Ändringen innebär även att gå ifrån den förståelse av våldet som FN har antagit i deklarationen och handlingsplanen om våldet mot kvinnor, som Sveriges regering nu arbetar efter. Kapitel 13 Jämställdhetspolitikens organisation 13.2 Utredarens bedömning Roks håller med utredaren om att det brister i samordningen av jämställdhetsarbetet, även då det gäller arbetet mot mäns våld mot kvinnor. Vi instämmer i den beskrivning av de problem som utredaren uppmärksammar Utredningens förslag Roks anser att det är viktigt att samordna genomförandet av jämställdhetspolitiken och uppföljningen av jämställdhetspolitikens resultat. Men att som utomstående gå in och styra på det strukturella planet hur organisationen skall utformas, ser vi inte nödvändigt. Föredragande i ärendet har varit Eva Boström, styrelseledamot och Eva Engman, Kvinnojouren Iris, Luleå. Beslutande i ärendet har varit Lina Ploug, ordförande. Lina Ploug Ordförande i Roks Sidan 12 av 12