Enlighet är en novellsamling gjord av Fryshusets skrivarelever, årskurs två Tryckt på PaperTalk december 2012 Under ledning av lärare Fanar Al-Tai

Storlek: px
Starta visningen från sidan:

Download "Enlighet är en novellsamling gjord av Fryshusets skrivarelever, årskurs två Tryckt på PaperTalk december 2012 Under ledning av lärare Fanar Al-Tai"

Transkript

1 Enlighet

2 Prolog Det är noveller om revolutionen. Omvälvande händelser i människors liv. På liv och död. I verklighet och fiktion. Överallt. I din vardag och i din värsta mardröm. I enligheten. Ta tag i dig själv och din människosyn. Läs med glimten i ögat eller med stort allvar. Låt dig inspireras av skrivartvåornas märkliga förhållningssätt till revolutionen. 2

3 Enlighet är en novellsamling gjord av Fryshusets skrivarelever, årskurs två Tryckt på PaperTalk december 2012 Under ledning av lärare Fanar Al-Tai och Annika Heurgren Omslagsfoto av Styrbjörn Valdemar Lindberg Hellsing, Bild och Form två 3

4 INNEHÅLLSFÖRTECKNING Stjärnorna tar slut Amanda Ekman s. 5-8 Framtiden Cattie Göransson s En matyr för framtiden Lilian Ekberg s Hon tittar sig bara omkring Clara Strandros Berdén s Revolution på G Elsa von Krusenstierna s Svenskarna Victoria Olson s Ingen titel Julia Lindh s Natt för förändring Mimmi Bergenmalm s Försvunnet Adrian Almberg s Eld Mikaela B. Roos s Vi kan om vi vill Sofie Kjellin s Mänsklighet Amanda Eriksson Tuvelid s

5 Stjärnorna tar slut av Amanda Ekman 5

6 Stjärnorna tar slut, sa de på radion som kraschade i bakgrunden. I radion som nu gått sönder, i radion vars sista ord var just det vi alla inte kunde sluta tänka på, stjärnorna tar slut. Jag såg det, jag såg hur de föll men det var inte det som var problemet, utan hur de togs ner, hur de tvingades slockna i mörkret av händer så stora att ljusåren inte spelade någon roll. Det började när molnen var blodröda och regndropparna smutsade ner våra kappor. Stjärnblodet föll över oss, för såren som skars upp av vassa händer, det var blåmärken som öppnade sig och ut föll stjärnstoffet, det som skulle rädda oss och hålla livet vid liv. Det blev tyst om nätterna, stjärnorna hade slutat spraka, de kunde inte längre sjunga och deras ljus fanns inte längre att finna i det oändliga mörkret. De låstes in och begravdes i den jord som de skulle vaka över. De behövde bli fria. Varför någon skulle plocka ner stjärnorna och varför någon skulle få blodet att falla lättare än regn fanns det en orsak för. Det hela handlade om inget större än de kolliderade tågen mellan makt och pengar, de slående gnistorna mellan att sitta i manövervagnen och motorvagnen. Över alla makter, över alla dessa nycklar och över den natur som skymmer den nakna jorden, över vår helhet glöms den förtryckta världen bort, världen av oförstått mörker tvinar ut och faller hopplöst mot det förflutna. Ingen visste vart stjärnorna togs, det fanns bara rykten som talade om förslutna glasburkar med plåtlock, om förseglade kistor djupt nergrävda under hymnen av blomblad, under vissnande löv. Men det fanns även de som talade om förslutna gångar, begravda inom oss själva, med tillgång till våra ådror och blodets pulserande passager. Många tvivlade på dessa rykten, många rynkade sina pannor och strök sina händer längst sidorna, suddade ut orden de precis hört. Men det fanns de som faktiskt trodde på tvivlet i ryktena, som förstod att de nergrävda kistorna i mörkret innehöll ett sorts ljus som en dag skulle skina igenom och vända all den mörka energin till ljus, ett ljus som stjärnenergin aldrig skulle kunna ersätta. 6

7 De förstulna stjärnorna var tagna för liven de bestod utav, för kraften som behövdes för att skapa liv låg endast i deras himlakroppar. Det gjorde ont, att se hur det finaste fick ta mest skada, det gjorde ont för de sår jag såg blöda. Blod som föll, blod som inte längre gick att rädda och det enda man kunde göra var att försöka hålla allt det andra vid liv. Rädda det som fanns kvar. Ni undrar säkert vilka som ville stjäla något så vackert, vilka som ville förstöra det som förtjänade att vara vid liv i världen. Ifall jag ska vara ärlig, så minns jag inte. Vi visste nog aldrig vilka de var, vi bara såg de ta, plocka ner stjärnorna, en efter en. Och det fanns inget vi kunde förhindra, det var skeenden vi inte kunde rå över. Vi gjorde revolution mot en osynlig stridsvagn, vi kämpade emot något vi inte kunde sätta ord på. Vi klassades som de svaga, motståndet utan styrka, de som inte förtjänade att leva. Av anledningen till vårt livs tidsband, kämpade vi hårdare än vi förstod. Vi bar en styrka som fick oss att orka stiga upp om morgnarna fastän vi inte kunde, vi gick genom vardagen som om våra själar inte var förstörda, och det gjorde oss till de starkaste varelserna - utan vårt och motståndets medvetande. Men trots det, sjönk vi djupare ner i den dunkla tystnaden och försvann ner i djupet utav bläcksvart mörker. Ingen hörde våra skrik efter hjälp, vi stod försvarslösa mot ett mörker, en styrka, vi inte kunde övervinna utan hjälp. Bördan var för tung, släpades i marken av krossat glas och vi drog den ensamma. När man står ensam, när bördan hålls inne och ingen hand hjälper att bära, då faller man ihop. Skelettet trycks samman och spänns ut, tills det krakar och kraschar, faller i bitar och kollapsar. Själen ligger emellan, håller sig vid liv genom det blod som sipprar ut, gör sig fritt från ådror. Ångesten sliter en itu, och mörkret kommer tillbaka, besegrar ens vinst ännu en gång. Stjärnorna tar slut, sa de, och de hade rätt. Vi behövde göra något åt det, vi behövde kämpa i tröttheten våra hjärtan bar. Vi var få, som kände såhär, som tänkte strida emot. Många dog i kampen, många tynade bort och vissa sprang rädda därifrån, hittade något annat som fick hålla dem vid liv eller förstena den smärta som fick deras kroppar att sjunka, likt stenar i ett känslotyst djup. Ibland undrade vi hur förstörd man var tvungen att vara för att få stjärnorna nerplockade, hur långt man måste ha fallit för att bli förstulen på liv. Ibland tänkte vi att det var enkelt, att stjärnorna vilade som en slöja över staden men när vi tänkte efter, riktigt noga, så insåg vi att det inte handlade om förstörelse utan om självmisshandel, om sorg och djupt mörker. Svartare än månen brukade de säga. Stjärnorna som plockades ner kommer aldrig tillbaka, de gömdes och gnistrade, sprakade och förintades. Istället gror nya stenar som lyfter från marken och placerar sig högt över månen, djupare in i dalen, för att stanna. Det är ett uppror som tar tid, som inte förklaras som avslutat någonsin. För det tar sig vidare, sprider sig över andra världar. Mot andra städer där mörkret och motståndet förändras för varje ny plats, ingen känner samma sak 7

8 men det alla förstår är att de är tvungna att kämpa emot, göra uppror och frigöra sig. Vad som händer, ifall man inte står emot, är att man kommer förlora, kvävas i små utrymmen utav förintat ljus. Döden kommer finnas där, livet kommer tyna ut med stjärnorna och lämna den förlorade länken åt mörkrets slut. Många talar om våra motståndares egoistiska beslut, är det verkligen så viktigt att leva för evigt, är det verkligen värt att dö för. Många pratar om att de inte förstår hur det har blivit på det vis det är, att de inte förstår hur en ljuspunkt når dem, och jag förstår. De har alldeles rätt. Det är en tid av tvivel, av sorg och svårtyglad förtvivlan. Vi är några få som kan prata med varandra, försöka förstå vad som hände. Vi hittar ingen lösning förutom det, att prata om det, att få andra att försöka förstå. För det går inte att visa, för det var ett krig mot en osynlig parad och våra hjärtan är sönderskurna ur det tvivlet som kommit till att skapas under omständigheterna. En gång berättade jag för någon som jag ville skulle förstå, så ingående jag kunde, hon svarade inte, sa inte ett ord. Hennes blick var orörlig, den försökte titta in i mina ögon som ständigt hade sökt sig bort. Till slut gick jag därifrån, lät mina steg eka i en tom korridor. Flickan gick före och vände sig aldrig om, ifall hon förstod vet jag inte, ifall hon ville förstå trodde jag. Hennes steg gick inte att urskilja från mina och andetagen var släckta, hon vände sig inte om utan gick, och jag gick efter. Jag snubblade omkring på plan mark, rädd för blickar men ingen gick bakom, ingen som kunde ta emot. Det var en natt och himlen var som mörkast, vi såg det båda, stjärnorna var slut, och när vi sänkte våra huvuden igen, gav blicken åt vägen framför oss, så hade mina tårar gråtit och hon hade stannat upp och sagt det är din värld, bara din. 8

9 Framtiden av Cattie Göransson 9

10 Granatsplittret stjäl himlens blå, naturliga färg. Askan färdas mot oss från himlen, som när regnet träffade min hud när jag var liten, där jag brukade dansa omkring med ett leende på läpparna, jag hade glömt paraplyet hemma. Men idag är det så grått att man inte kan urskilja himmel och jord, så grått att man har svårt att andas, man blir kvävd av askan, nästintill begravd. Den enda färgen som man kan urskilja är den blodröda färgen, den finns överallt, bland sprängda byggnader, vägar och människor. Speciellt bland oss människor. Jag vill dö för att slippa se det här, men jag är för rädd för att dö. Om vi spolade tillbaka tiden ett år, skulle självmord vara omoraliskt och slöseri på det fantastiska livet våra mödrar gett oss, en gåva. Idag, ett år senare, är det vägen till himmelriket. Att hinna planera sin egen död, att ta livet av sig med sin egen hjälp, skulle kännas som en befrielse, jämfört med att sprängas i bitar av främmande människor, eller att bli skjuten, gå runt med ett infekterat sår utan någon hjälp. För vem ska hjälpa oss? Vården är borta, sprängd till tusentals små stenbitar. Personal död, hjälpmedel begravda. Jag vet inte hur vi hamnade här. Det enda jag vet är att solen aldrig någonsin kommer kunna tränga sig igenom de där tjocka askmolnen, det enda jag vet, är att tårar och blod är vad vardagen består av. Jag minns inte när jag senast log, när jag senast fick en kram. När jag senast mådde bra. Ingen trodde väl på allvar att Sverige skulle råka ut för det här, men vad händer om man inte tar saker och ting på allvar? Vad gör man om man blir hotad med kniv? Vad händer efter att man blivit våldtagen? Gråter man, eller skrattar man bort det? Vilka känslor är okej att känna? Det är så förvirrande. Det känns som om det var igår man kunde sitta bredvid en främling på tunnelbanan utan att bli knivhuggen. Det kunde ha varit i morse jag gick till skolan, synen av en blå himmel existerar, och det enda man klagade på skulle vara regnskurarna. Jag skulle inte behöva bli förföljd, eller våldtagen, knivhuggen eller skjuten. Det kunde ha varit som det en gång var, demokratiskt och vackert. Man kunde gå till stranden, sola och bada, lyssna på binas surrande, blommornas dofter. Vad hände egentligen? Varför minns jag knappt hur blommor ser ut? Naturen, är du verkligen död? Varför blir mänskligheten aldrig nöjd? Varför såg vi inte hur vackert det var, och stannade där? 10

11 Min mamma är död. Hon flög upp i luften tillsammans med en bomb. Jag ville blunda, men jag tittade. Jag sträckte upp mina händer i luften för att försöka fånga henne innan det var försent, men det enda som föll i mina händer var aska och smuts. Om min mamma var här idag, skulle hon titta snett på mig och säga att; sådär smutsiga händer fick jag minsann inte ha, gå genast och tvätta dem. Hon behandlade mig som om jag vore en barnunge, som om jag fortfarande gick på lågstadiet och att mina femton år i livet inte spelade någon roll. Men jag visste att hon bara menade väl, hon ville alltid mitt bästa. Min mamma har rätt, mina händer är verkligen smutsiga, nästan svarta, och jag behöver verkligen tvätta dem. Jag skulle behöva tvätta mitt hår också, som jag för övrigt fick klippa kort. Jag kommer aldrig kunna tvätta håret i varmvatten igen. Vattenledningarna är sprängda, man kan bara hoppas på att regnet faller ned snart, hoppas på att de små värdefulla regndropparna bekämpar de grå molnen. Men mest av allt, önskar jag att min mamma var här, fast att det är omöjligt att få tillbaks henne. Jag önskar hon var här, för att krama om mig och säga att allting blir bra igen, fast att det ändå inte kommer bli det. Jag hann inte ens säga farväl. Det var i början av augusti, en solig eftermiddag. En del var på stranden och badade, solade, eller lekte. En annan del var på väg hem från jobbet, då deras semester var över, mina föräldrar var sådana, de jobbade stenhårt. Jag själv satt i köket med min bror Viktor och fikade. Vi hade bakat hallonpaj tillsammans, något vi har som tradition att göra innan skolåret börjar. Pajen blev perfekt, sist vi bakade minns jag att den brändes vid, och vi fick baka en ny. Det var skönt att bara få vara, prata om livet och våra framtidsplaner. Det kändes så avslappnande att prata om mina framtidsplaner med min bror, för jag ville att han skulle vara en del av min framtid. Det var då, mitt bland våra kommunikationsämnen kring skådespelare och filmer som jag rusade iväg för att hämta datorn. Jag var bara tvungen att visa brorsan vad gruppen Anonymous hade gjort. Viktor! Har du sett det senaste? De hotar regeringen på riktigt nu! De säger i videon att om de inte tar bort blockaden för nedladdning av filer, så kommer de storma in i regeringshuset! Ja, jag såg den videon igår. Men det är ju ganska sjukt, klart de inte kommer våga göra något, de vågar ju inte ens stå för sina åsikter, eller jag menar, de vågar inte tala om vilka de är... Men tänk om det faktiskt händer? Vad gör vi då? Varför kan vi inte bara få ladda ner förresten, det är ju kultur! Svenska regeringen lyssnar ju inte på befolkningen, trodde vi hade demokrati liksom! Men Melanie, tänk själv om mänskligheten bara skulle ladda ner en massa filmer och musik, vad är det för mening att ens skapa om de inte tjänar något på det? Vad händer med biograferna och CD-skivorna då, liksom? Tro det eller ej, men pengar styr samhället. Jo, fast... Genom gratis nedladdning av till exempel musik i alla fall, så kommer ju artisten nå ut mycket mer, och bli populär! Då kan de tjäna pengar på sina konserter, och de som verkligen uppskattar musiken kommer ju faktiskt köpa CD-skivor, tror du inte? Jag vet faktiskt inte, jag vet inte om något av allt det här kommer hålla. Men det är väl en tidsfråga. Ska du ha sista biten av pajen? 11

12 Jag känner hur brorsan försöker få ögonkontakt med mig. Jag är medveten om det, men fortsätter stirra på stillbilden på Youtube-Videon. Det låter som att Viktor hellre köper filmer och musik än att ladda ner, men ändå så laddar han ner mer än vad jag gör. Han är nog lite rubbad, min kära tvillingbror. Jag stänger ner skärmen, tar Macbooken under armen och går bestämt till vardagsrummet. Brorsan muttrar lite om att jag är oartig, men följer efter mig in till vardagsrummet. Jag gräver mellan soffkuddarna efter fjärrkontrollen till TV:n, men den tycks ha gått upp i rök. Jag lägger plötsligt märke till hur brorsan granskar mig med ett snett och nöjt leende och viftar med fjärrkontrollen framför mina ögon. Jag kan verkligen känna hans tankar. Karma syrran, karma. Jävla buddhist eller något. Han slår på tv:n och upp kommer inte gårdagens påhittade skräckfilm vi tittade på....skottlossning vid regeringshuset. Håll er lugna, och stanna inomhus. Flertal har blivit träffade och området är nu avspärrat och insatsstyrkan på plats. En video kommer upp med en bild på människors blödande kroppar. De skriker av panik och ambulanserna blockerar vägarna. Jag och min bror sitter stela och bara stirrar rakt in på TV:n. Har mitt blod frusit fast? Jag känner mig plötsligt så tom och kall. Min kropp vaknar till liv igen och vi tycks skrika rakt ut i kör när vi ser hur pappas blödande ben syns i tv-rutan. PAPPA!!! RING MAMMA! PAPPA! JÄVLAR, VAD HÄNDER? Är det här ett skämt eller sker det på riktigt? Det här är utöver mitt förstånd. Men plötsligt slår det mig, att ingenting kommer någonsin bli som det en gång varit. Jag springer till hallen, drar på mig mina joggingskor och springer så fort jag kan mot regeringshuset. Jävla oflyt att han skulle bli politiker, vad tänkte han med egentligen? Farsans fel alltihop, och nu måste jag rädda honom. Åh, vad är det som händer egentligen! Helikoptrar hovrar ovanför mitt huvud, luften piskas i ansiktet på mig. Jag kisar för att inte få in en massa smuts i ögonen. Människor flyr förbi mig i rädsla, de knuffas och springer åt alla håll. Plötsligt känns det som att jag befinner mig i en myrstack som någon håller på att stampa på. Vart ska man ta vägen, egentligen? Jag springer förbi den stillastående tunnelbanan och inser att pappas närvaro, är närmre än förut. Allt händer på en gång, bara sådär. Jag hör en röst ropa på mig. Melanie! Var är Viktor!? Mamma kramar om mig, våra blickar möts, chockade av den rädsla vi känner. Hon tar ett redigt tag om mitt huvud, stirrar rakt in i mina ögon efter ett svar. Rädslan byggs upp sekund efter sekund. Jag känner mig som ett torn, som är alldeles för högt och helt ostadigt. Jag kommer falla ihop vilken sekund som helst. Vart är min bror? Jag vet inte. Han måste vara hemma. Jag bara sprang, jag hann inte ens tänka, jag såg pappa förblöda och bara sprang! Han måste vara hemma, ja! Hemma måste han vara! 12

13 Mitt hjärta hoppar ur bröstkorgen på mig, jag skriker när jag ser pappa en bit bort, blodig och kippandes efter andan. Mamma skakar om min stela kropp. Vi kan inte vara här älskling, det är för sent, kom! Hon duckar snabbt, och jag hinner inte ens tänka att min pappa är på väg att dö, innan nästa skottlossning sker, nu mot mig och mamma. Vem är det som skjuter? Snälla skjut mig så jag slipper det här, tänker min livlösa kropp, men hjärnan tycks ha kvar överlevnadsinstinkten. Längs gatorna ser jag sprängda byggnader, vad är det som händer!? Är det Anonymous som startade allt det här, endast för att få en gratis jävla nedladdning, i en jävla internetvärld!? Vi springer hand i hand, jag och min mamma. Melanie heter jag. Jag har blågrå ögon och egentligen blont, långt och vågigt hår. Men fick lov att klippa av det för det blev så trassligt och smutsigt. Jag är femton år gammal. Blivit våldtagen, knivhuggen och skjuten. Jag har förlorat fyra fingrar på högerhanden. Jag såg min pappa lida innan han dog, han fick ingen hjälp och jag kom försent. Min mamma sprängdes i luften. Jag har gömt mig i en källare tillsammans med min bror, Viktor. Han är den enda personen kvar som jag känner, den enda som jag kan förlita mig på. Inga dagar är ljusa, det är alltid mörkt, det är alltid natt. Min bror är utsvulten, mager och grå. Hans hud har ingen lyster. Jag älskar min bror. En gång i tiden satt vi och åt hallonpaj, skrattade och planerade vår framtid. Nu sitter vi och planerar vår död. För ingen framtid kommer vi få, ingen framtid får vi. 13

14 14 En matyr för framtiden av Lilian Ekberg

15 Vattnet från kranen sprutade ut i en ojämn stråle som splittrades och skvätte runtom sig när den träffade diskhons botten. Med en ryckig rörelse justerade Magnus Danielsson, tjugofyra år från Stockholms län, strålen till en skälvande rännil som han fångade i sitt stora pokalglas. Halvfullt lyfte han det och bara en klunk senare hällde han ut innehållet och stängde av kranen, ställde glaset omilt ifrån sig när illamåendet slog emot honom. Med läpparna fastkilade mellan tänderna och andan väsande genom näsan gick han ut ur det nästan kliniskt vita köket för att planlöst vandra mellan rummen i den lilla lägenheten på fjärde plan, Kanelgränd, Bollmora inom Tyresö kommun. Hans armars svingande utför sidorna där han vandrade störde honom, fick honom att känna sig stor, klumpig och otymplig, som en mammut i en porslinsbutik. Han kunde nästan känna det fina vita porslinet som krossades under hans fötter, blev malt till fint vitt pulver, kallt och bitande mot tunna sneakersulor. Han kunde känna blodet som rann från skärsåren där innanför, fotsulorna sönderslitna av målad keramik och det tjocka röda blandades med det vita men det blev inte rosa, utan dränktes och förblev rött. Rött som blod i snön. Pistolen var tung i hans hand men han tvekade inte. Med röret riktat mot bröstet så slöt han fingret runt avtryckaren och med ett ekande pang svaldes skottet av kött och blod och den ensliga skogen kring Tyresöflaten, natten till måndag den 23 november Så vände han sig om och stirrade rakt på honom, Magnus, tjugofyra år, och hans ögon såg så mörka ut i natten och fingret... fingret smekte kring avtryckaren som handen omgärdade huden, smekte och drog och - NEJ! Tänk inte. Tänk inte. Håll käft! Hans läppar darrade med varje skälvande andetag och knappt medveten om beslutet gick han in i sovrummet och satte sig på en stol av trä framför skrivbordet från Ikea, Kungens Kurva. I mitten av skrivbordet och i vänstra hörnet där kant och vägg och Billy bokhylla möttes fanns en Mac OS X, kopplad till en skrivare med scanner, Canon Solution EX Han rörde fingret över styrplattan diagonalt, snabba streck fram och tillbaka innan han klickade dubbelt och slog in lösenordet i den lilla rutan, raderade och skrev om igen när han fick för sig att han slant på R-tangenten. 15

16 Ett vitt textdokument mötte honom ett ögonblick senare och han fäste blicken på det, fingrarna hängandes som ett orosmoln över tangentbordet. Jag ville bara bli någon. Det är inte mitt fel att jag inte passat in. Jag ville bara bli älskad. Min enda dröm var att försörja mig själv. Alla olika fraser och tankar, saker som aldrig sagts men som surrat i bakhuvudet i år, som skrikits i sinnet för halsen var stum och död långt innan viljan var det. Ingen mening fungerade, ingen av dem sa det han ville ha sagt. Ingen var tillräcklig för den lilla rad han hade tilldelats, den lilla mening som han skulle tilldela historien. Han måste skriva något bra, någonting lika bra som dem fem innan honom. Miriam, Peter, Liv -så ironiskt att hon tog sitt liv med det namnet!- och Erik och Fredrik och Magnus var näst i ledet, näst att dö för framtiden. Han darrade och han rös och visste inte om han skulle skratta eller gråta, och gjorde intetdera. Han stirrade på dokumentets vita ark och kände hjärtats slag vibrera i hans hals och dunka i handleden, i tinningen. Svett bildades mellan handflata och glansig, vit plast och han lyfte på händerna, stoppade sig själv innan han kunde torka dem på kläderna, fästa damm och kvalster och smuts och bakterier vid deras yta. Illamåendet slog emot igen och han reste sig upp och skyndade tillbaka till köket, till den kliniska säkerheten i det sterila rummet. Pokalglaset stod på diskbänken i en pöl av vattenstänk. Hela bänken glimmade med vattendroppar och han snyftade till, för det var inte rättvist! Han han hade inte tid och det här var hans kök, hans mentala skyddsrum. Han hade inget val i frågan, han var tvungen att rensa upp, diska och torka av och tvätta bort så allt var rätt igen. Tvånget var som ett strypkoppel, han själv inget mer än en hund, ett djur. Ett smutsigt ovärdigt äckel. Vattnet föll i en krängande rännil och han diskade glaset i vatten varmt nog att bränna mot huden som blev röd och ilsken. Diskat och torkat ställdes det i diskmaskinen för att diskas igen och han gick lös på diskbänkens oreda. Vatten torkades bort, ytan skrubbad och skurad och torkad innan tvånget släppte nog för att han skulle kunna fokusera på sina egna händer, tvätta och gnugga och skölja hur det än sved och brände och läppen mellan tänderna maldes och svällde, svällde som lemmen i brännhet mun, tunga och tänder som lekte och skrapade-nej! Tänk inte! Håll käft, håll käft, håll käft! Han flämtade till när varmt vatten träffade hans ansikte, ögonen hårt hopknipta under händernas darrande tryck. Vatten rosslade i botten av diskhon och han flämtade med ansiktet i händerna, små rysningar darrande genom kroppen. Det brände och sved och gjorde tumultet i hans huvud mindre viktigt. Han skvätte mer vatten i ansiktet och var inte säker på om allt var vatten och inte en stor dos med tårar. Klockan på väggen tickade, en moped stormade förbi utanför och vatten fortsatte att rossla då det slog emot metall och svaldes, fördes långt bort till avlägsna avlopp och reningsverk. Ekande steg i trapphuset och en dörr som låstes upp, öppnades och slängdes igen och hans händer sjönk, de rödbrusiga ögonen klara och vakna med blicken vänd mot hallen. En dörr som slogs igen. Tänk om dörren var olåst? Tanken kom oinbjuden och den jagade bort hans andra tankar. Endast vanan fick honom att stanna i köket länge nog att stänga av kranen och torka bort all väta från bänk, diskho och kropp. 16

17 Dörren smällde dovt då han tryckte ned dörrhandtaget och ryckte i det för att testa låset. Sedan låste han upp, låste, och gjorde om testet för att försäkra sig om att dörren verkligen var låst. Även försäkrad om att ingen kunde komma in så gnagde tanken inom honom. Det kanske inte var den här dörren han hade lämnat olåst. Kanske var det balkongen. Hans fötter smattrade mot golvet när han skyndade tvärs över lägenheten och ryckte i balkongdörren, glaset kallt mot hans hand när han lutade ena handen mot det och lade hela sin vikt bakom rycken. Låset höll fast. Det var den enda andra dörren i den lilla lägenheten på Kanelgränd, Bollmora, och ändå så gnagde den där illvilliga tanken i bakhuvudet. Någonting var olåst. Kanske ett fönster? Även fönstren visade sig vara stängda ordentligt. Han stannade upp i mitten av köket, det sista fönstret öppnat och stängt och säkrat så gått det gick och han såg ned i golvet, på sin egen figur, sina vita strumpor mot golvet i ljummet, brunt trä. Vad spelar det för roll, Magnus? Frågade han. Vad spelar det för roll om fönstren är olåsta eller köket i oreda eller garderoben står öppen eller en penna ligger på golvet? Ögonen var slutna och rösten vibrerade i halsgropen. Ingen alls. Ingen roll alls. Släpp det nu. Du behöver inte göra det, du behöver inte städa, du behöver inte hålla käft. Du behöver bara andas. Bara en liten stund till. Händerna hängde skälvande vid sidorna och hans röst överröstade det frustrerande tickandet från klockan i köket. Han andades djupt och tungt och fast darrningarna ilade genom hans lemmar så var huvudet tungt och lojt, inte längre uppskruvat som en hysterisk leksak. För en sekund var det nästan tyst, sen började tankarna mala inombords igen, runt i eviga kretslopp, som trasiga bandspelare fastkörda på repeat. Han andades, och han gick tillbaka till sovrummet, startade upp datorn igen med samma snabba rörelser, diagonala streck och två tappningar innan lösenordet skrevs två gånger för säkerhetsskull. Det vita dokumentet mötte honom åter och hans röda, ömma fingrar smattrade över tangenterna. När han lyfte händerna visste han inte om han var nöjd eller inte men han hade inte tid att vänta, för tiden väntade inte på honom Skrivaren Canon Solution EX startade upp och utskriftsluckan skickades ut med en smärre skräll. Pappret trycktes ut vibrerande och skakande till ljudet av en lastbil som backar på uppfarten. Han lät pappret ligga utan att se på det, medveten om att han skulle läsa meningen skriven där om och om igen och ångra sig om han såg på den. Så han reste sig upp, sköt in stolen och gick bort till den trånga garderoben. H&M, Dressmann, Denim och fairtrade i strikt uppdelade rader på hyllor och galgar. Ingenting som spelade någon roll längre, pengar bortslösade. Hans blick sökte en låda bland flera andra, ordentligt staplade i botten. Utom synhåll bakom de andra låg den, skokartongen som innehållit hush puppies en gång i tiden. Lådan höll nu en skrämmande tyngd och skorna som en gång funnits däri var långt borta. Han stängde garderoben efter sig och ställde ned den, lådan, på det putsade glasbordet i vardagsrummet, hans mun plötsligt torr när han öppnade locket och stirrade ned i lådans innanmäte. Svart och tung och dödlig låg den i botten, ovanpå en svart t-shirt för att den 17

18 inte skulle skava mot botten eller dunka mot pappväggarna när den flyttades. Han lyfte den, handen darrande och tungan tjock i munnen. Han höll den i handen, pistolen som Isaac använt för att ta ett liv, Livs sjuttonåriga liv, natten till måndagen den 23:e november 2012 i Krusbodatrakten, Tyresö. Pistolen var tung i hans hand men han tvekade inte. Med röret riktat mot bröstet så slöt han fingret runt avtryckaren och med ett ekande pang svaldes skottet av kött och blod och han såg på Magnus med ögon som alltid var så mörka i natten. Fingret smekte kring avtryckaren och blodet rusade i hans öron, dunkade bakom ögonen som hotade med frusna tårar när han såg på lappen knuten i Livs hand. Jag ville bara gå ut gymnasiet. Jag ville bara bli någon. Det är inte mitt fel att jag inte passat in. Jag ville bara bli älskad. Min enda dröm var att försörja mig själv. Jag - NEJ! Det finns inte tid, håll käft! Han avbröt den trasiga dialogen, pistolen kall och hård i hans krampaktiga grepp. Med stela fingrar tog han bort skyddet och kollade magasinet som stirrade tomt tillbaka på honom. Tänka sig att han, Magnus, skulle en dag hålla en pistol i handen. Han med sina fobier och tics och tendenser att skygga undan från allt och alla, särskilt allt rört av alla. Med pistolens tyngd i handen kände han sig annorlunda. Bortkommen, urkopplad. Han såg ned på sina fingrar som slöt sig kring handgreppet och blinkade långsamt. Även om han ville skulle han inte kunna ta sitt liv med den. Hans liv var inte hans eget att ta. Polisen skulle ta det åt honom, om planen gick i lås. Isaac Kvist, 22 år, Enskede, skulle skicka dem efter honom, han skulle dö och pistolen skulle länkas till Isaac och han skulle vara det sista offret i formen av vittne och levande talesman för dem som offrat sig för deras sak. Deras liv skulle vila på hans axlar, deras röster ekande bakom varenda av hans. Deras värde som människor var högre som lik än som de missfoster de varit i livet. Han darrade, av iver eller rädsla, ett jubel eller ångestanfall. Han kunde inte känna skillnaden men med pistolen tung i hans hand, röret tryckt hårt mot bröstet, så tvekade han inte. Det var rätt, hur fel det än var. I en värld så fel som denna fanns det ingenting rätt, det fanns bara åsikter om vad som var rätt och ren och skär uppmärksamhet. Som levande var han ett spöke, ett skelett i garderoben, damm sopat under mattan. Men som död skulle han synas, i filer på polisstationen, i tidningar och nyheter. Folk skulle veta att han funnits och dem andra missanpassade individerna i samhället skulle veta vad han gjort för dem, vad han gett upp för deras framtid. Tårarna föll tunga från hans rödbrusiga kinder och med läpparna fastkilade mellan tänderna och andan väsande genom näsan så kände han tankarna surra i sinnets tystnad. Jag ville bara bli någon. Det är inte mitt fel att jag inte passat in. Jag ville bara bli älskad. Min enda dröm var att försörja mig själv. Jag önskar jag kunde ta i den jag älskade utan att skämmas, kunde känna hans mun emot min utan att kväljas. Ekande steg i trapphuset och rappa knackningar på hans dörr. Tiden var inne. Som en vettvilling, ett djur, vände han sig mot dörren. Jag kan inte. Jag kan inte. Det går inte. Jag är rädd. Snälla låt mig bara klara denna enda sak i livet. Höga röster ljöd utanför, ett meningslöst kackel dränkt av hjärtats slag i hans bröst och blodets ringande i hans öron. 18

19 Det ryckte i dörren och hans tunga låg tjock och svullen i munnen. Hans rörelser var klumpiga och otympliga, som hos en mammut i en porslinsbutik, det fina, vita, krossade porslinet rött av blod under hans fötter och pistolen var tung i hans hand men han tvekade inte. Dörren flög upp bakom tårfylld dimma och med röret riktat mot det blåklädda bröstet så smekte fingret över avtryckaren och med ett pang svaldes skottet av kött och blod och den ensliga lägenheten på fjärde plan på Kanelgränd, Bollmora i Tyresö kommun. Jag är för ung för att dö, men jag orkar inte leva som ett socialt missfoster. - Magnus Danielsson, 24 år,

20 20 Hon bara tittade sig omkring av Clara Strandros Berdén

21 Hennes hår fladdrade fint i vinden. Men hon hade nog inte kallat det så. Utan snarare att de tunna håret sakta slets i vinden. Hon hade försökt dölja sina röda kinder genom att vända bort ansiktet. Lo hade kommit med den bortförklarande kommentaren. Att vinden är för stark, att det blir kallt. Att håret slits mer då, tydligen. Sen hade hon tagit upp en tillskrynklad servett från fickan. För Lo var alltid lite förkyld. Hon hade diskret torkat bort droppen från den rinnande näsan. Hon hade sakta börjat stampa på stället. För Lo var alltid lite otålig. Hon hade tagit av sig vanten och sakta börjat klia på sina torra händer. Händerna hade fått diskreta vita sträck nära handleden. Det gjorde nog ont, egentligen. Hon hade rättat till den figursydda rocken. Hon hade börjat klia på nyckelbenet. Hon hade klagat på värmen. Trots att marken var klädd i frost. Trots att fåglarna flytt för längesen. Trots att vi gick vidare mot något annat. Hon hade beställt en varm kopp te. Hon hade frågat om honung. För Lo var alltid lite förkyld. Hon hade satt sig längst ut på kanten i den stora fåtöljen. Hon hade hela tiden sneglat mot dörren. Hon hade fingrat på plånboken. Räknat pengar. Lo hade återigen börjat klia på sitt nyckelben. Teet hade bränt henne på tungan. Hon hade bett om ursäkt för sig själv. Hon hade tittat ner i koppen, undrat varför. Hon hade frågat varför vi finns. Varför allt finns. Men jag hade inte kunnat svara. Sen hade hon lutat sig tillbaka i fåtöljen för en sekund. Innan hon återigen satt sig längst ut på kanten. Jag minns hennes slitna anteckningsbok. Hur trädet på boken böjde sig likt en vissen blomma. Det krökta trädet var svart, svartare än något annat. Det var en fin bok. Men hon höll den för sig själv. Aldrig fick jag veta vad som skrevs, aldrig fick jag veta vad hon egentligen kände. För det gick aldrig att riktigt veta med Lo. Frågan är bara om jag ville veta. Hon hade hittat boken för en tia på en loppis borta i Gislövs läge. Lo hade cyklat, jag fattar inte varför hon ville dit. Till en ännu mindre håla. En by som förutom campingplatsen med tillhörande kapell, pizzeria Läget och Ica nära endast bestod av miljonvillor. För Lo höll sig mest, precis som jag, inne i Trelleborg. Lo kunde sitta i timmar vid vattentornet och titta ut över Sjöormen. Hon tyckte inte att den var speciellt vacker men att det fanns något stort över den. Fontänen är det enda den här stan är känd för. Det var hennes plats. Det är inte Stortorget utan Lotorget. Det var där hon drömde sig bort. Precis som alla andra. Bara bort från allt. 21

22 Hon brukade sitta med huvudet vilandes på händerna. Som i sin tur försökte balansera armbågarna på låren. Utan att se alldeles för konstig ut. För Lo var alltid lite fundersam. Sen hade hon dragit fram ärmen för att torka den droppande näsan. Hon hade försvunnit bort i sig själv. Bland de vissna Trelleborgarna. Bland de som ofrivilligt blandats in i hennes dagdrömmar. Bland alla jävla människor, som Lo skulle säga. Men sen hade hon kommit på sig själv. Torgen i Malmö och Stockholm var nog ännu mer fyllda av förvirrade människor. Trelleborg gånger tio, hade hon tänkt. Men det var innan Lo förändrades. Det var innan hon hade börjat se sig själv på ett annat sätt. Hon var vid stranden. Tittade på vågorna. Fick solen i ögonen. Svor för att hon inte kunde se månen. För Lo ville se månen. Kände lycka när hon såg Danmark. Insåg att det faktiskt bodde människor där. Av någon anledning så förvånade det henne. För Lo brukade inte tänka på det sättet. Att det fanns människor som inte bodde i Skåne. Att människor hade en vardag någon annanstans. Hon tittade på stenar. Hur olika alla stenar är. Det fascinerade henne. Hur varje sten är en ansikte. Lo kände att hon trampade sönder mänskligheten. Brutalt men skönt. För Lo behövde få utlopp för sina känslor. Få känna. Få riva i sig själv. Få andas. Hon gick nära vattnet. Så där så vågorna nuddade vid hennes skor. Men Lo brydde sig inte. Det fanns viktigare saker för henne. Lo tittade ner på den skrynkliga avbilden i vattnet. Vågorna gav bokstavligen sin egen bild av henne. Något annorlunda från hennes egen bild av sig själv. Lite suddigare, lite borta. Hennes ansikte brukade inte vara fullt av vågor. I alla fall inte enligt den trötta badrumsspegeln. Vad andra såg var en annan sak, tänkte hon förvirrat. Att andra ens skulle ha en åsikt om henne såg Lo som förvirrande. Men där var hon. I vattnet. På stranden. Närmare Danmark än Stockholm. Sveriges sydligaste stad. Skåne. Hon fanns på riktigt. Inte som i en dröm utan på riktigt. Inte som i hennes egna dagdrömmar där hon brukade gömma sig. Utan på riktigt. Lo kunde se sina händer. Hur lederna rörde sig efter hjärnans uppmaning. Lo tänkte att hennes hjärnhalvor faktiskt kunde kommunicera. Tillskillnad från hon själv. Hon kunde hålla andan. Nästan svimma. Känna sig själv. Hon kunde ramla och känna stenarna i nacken som sakta slet upp hennes bakhuvud. Lo kunde känna sitt bultande bakhuvud. Hur blodet färgade hennes hår. Hon såg blodet framför sig. Hennes livsnödvändiga vätska. Det som höll henne uppe. Lo tänkte att om inte hennes blod fanns så skulle inte hon finnas. Ännu en tanke som förvirrade henne på ett märkligt sätt. Att hon finns. Bland alla. Hon var lika unik som alla andra människor. Lo minns orden från läraren i lågstadiet. Att alla är unika. Så ironiskt. Men Lo finns. Hon har upptäckt sig själv. Lo såg på det med skräckblandad förtjusning. Som om något blivit fel på vägen. Som om alla andra fått en lektion i hur livet fungerar. Som om livet glömt bort henne. Men att det nu, 18 år senare kommit ifatt henne. 22

23 Lo var inte på samma sätt efter promenaden på stranden. Hon kunde stanna upp ibland. Inne på Ica, i duschen, på en promenad, i vardagen. Det var då hon tittade sig omkring. Log. Lo liksom studerade omgivningen och tog in allt. Tog in alla. Till hjärtat, på riktigt. Varenda människa kändes intressant. Till och med löven kändes intressanta. Deras tunna hud och deras synliga blodådror. Precis som hennes egna händer. Hon såg något vackert i de brokiga. I de som behövde tas hand om. Det fanns en charm i att ta hand om någon annan än sig själv. Hon bara tittade sig omkring. Drog sina fingertoppar mot varandra. Hennes kinder blev röda. Men hon vände inte bort ansiktet. 23

24 24 Revolution på G av Elsa von Krusenstierna

25 Gatstenar kastas mot rutorna. Glassplitter yr omkring, vi drar runt på gator och torg, de spatserar landet runt, i sina nytvättade bilar vars sirener blänker i gatlampans sken. Glädjen slår en kullerbytta och drar med sig ilskan upp mot ytan, de tror att de är så mycket bättre än oss, som gnager, sliter och river i deras skinn och de står inte ut, de exploderar fast på ett finare sätt som de tror att ingen annan ser. Gammelmormor och gammelfar måste gömma sig och ge plats åt oss, vi som vill förändra för vi kan inte överse en ful atmosfär. Grinig propaganda förlöser en annan ren och redig statsman, här finns ingenting att frukta förutom att allt ska bli som vanligt. Gör vi ingenting nu så kommer det att bli en ny samtid, något ännu värre som vi aldrig kommer kunna komma ifrån. Gråta kan du göra sedan, mor, jag kommer inte hem ikväll, kan inte svika laget. Går jag hemifrån när de ser så kommer du att förhöras och det tål inte du. Glöm inte vad vi slåss för, inte heller varför vi är här, det är alldeles för viktigt och vi kommer i alla fall inte ut nu. Grå betongväggar slåss om plats, de försöker slå oss, slå upp väggar mellan oss så att vi inte kan samlas, än mindre andas. Gnid dina händer varma och smid planer i skydd av mörkret, i skuggorna kan vi gömma oss tills det blir en helt ny dag. Gråsparvarna pickar i sig sönderrivna fimpar, min handskbeklädda hand kastar cigarettkadavret till marken och låter den ligga där. Glöder i kapp med små gnistor i min skalle, det smäller till vid pannbenet och där ligger han med tom blick och vita framtänder. Gulan punkteras och äggvitan rinner ut, bildar sjöar i dalar och dalar i sjöar. Grishjärtan dunkar uti idioternas imperium. Gastande mediamaskiner, strategier och teorier som för alltid ska dö ut, om vi skulle få bestämma. Grovhandskar som träds på stela händer, de försöker fånga oss, har de förträngt hur maktfulla vi är? Går de ännu upp på morgonen med hopp i blick, hopp om att kunna omvända oss och skapa sin egen armé av unga människor som de snabbt manipulerar tills vi är lika inkompetent sterila som dem? Ger dem det enda de förstår; att avfärda våra känslor, våra viljor för att göra alla likadana. Gömmer oss i tunnlar under marken, vi är utvandrarna, vi ska frigöra oss från våran ilska och omfamna världen i ett rus. Glädjerus som sträcker sig över alla gränser och djupt in i vårt blod, nu plockar de fram sina sköldar, nu försöker de hindra våra barn ifrån att bli världens lyckligaste barn. Glider mer och mer från vår bakgrund, jag är inte stolt över min, du har svårt att lämna din, de lever för sin och om vi är som dem gör vi också det 25

26 men vi är tvungna att skiljas från vår. Grottor under marken, i dem sätter vi våra spår, tänder brasor för våra livsglada sinnen, gömmer oss från elden och berättar historier om händelser vi varit med om. Går ifrån allt, besläktar oss med varandra, sluter oss samman i en gemenskap som växer sig starkare för var dag som går. Gnider budskap mot betongen och skriver musik som skulle riva sönder deras ignoranta världsbild. Graven är hård och flyktig, det är en lång väg kvar och medan vi är skavsåren på deras hälar ska vi få valuta på våra sår. Granater kastas och förtvinar den svedda huden, som inte rår på deras smörjmedel, den som inte vill bli mjuk förrän den får bli kysst av deras sorgsna, uppgivet hjälplösa leenden. Gatornas sprickor och springor är vårt hem och det är därifrån som vi snabbt och lite ryckigt anfaller, från den plats dit de inte vågar driva sina buffelhordar av civila poliser som tror att de sett allt, tror att de snokat igenom allt. Gatlampor som släcks i en båge, stenarna som rår bot på aggressionerna. Gräset som trots allt är grönare på andra sidan, vi pratar mycket, lyssnar på radio, diskuterar om vad som ska ske fastän vi ingenting vet. Gårdagen är blodig men framtiden vis, du är inte ensam och det är inte jag heller. Gravarna står tomma och vi hedrar våra kamrater, suger på karamellen som kallas ett lyckligt liv, medan alla andra letar efter våra svagheter. Grannar och bekanta får oss att framstå som förändringens hinder, ingen vill erkänna för gör man det så rår det inget tvivel om vem som hamnar i trubbel. Gråter man för högt så kan man bli upptäckt och ivägskickad, vi bryter tidsnog alla band med dem som skulle kunna skadas av våran framfart, vi tror på en omöjlig framtid, en plats där man kan känna sig trygg. Glor på allt som rör sig, du är för svag för att vara med och strida, våra krafter börjar sakta men säkert utarmas i takt med att deras penningslöseri börjar ta obehagliga höjder. Gör hål, gör ont på våra förfäders surt fördärvade skattepengar, vi är fast beslutna att inte ge med oss så vi kommer bara hatas mer och mer. Gömställena upptäcks, tar slut och några av våra allra bästa utmärglas i befrielsefria förhörsstolar. Grymma åtgärder vidtas bara för att halshugga vår framfärd, våra medicinförråd fylls på med ohälsosamma alternativ, skär oss på skärvorna från en sprucken blomkruka som påminner om mammas varma famn. Gråter svarta tårar som blandas med blod i en sjö lika stor som vårt eget land, som aldrig gör sig plats för oss. Glor ner i ett stort svart hål, en bottenlös avgrund där ädelstenar trängs, klättrar allt längre ner men kommer aldrig tillräckligt nära. Guldkornen i tillvaron som skänks bort till de som har det mycket bättre än oss, för att vi ska få behålla skinnet som värmer ådrorna. Gallskrik som kväver och skaver vita likmaskar ut ur svartnande ögonhålor. Ge upp, ge upp, ge upp, skriker våra trötta men ilskna själar, medan de skickar viktiga brev med betalt porto hit och dit. Gastandet möts av tystande blickar från högt uppsatta pengafuskare och bedragare, som hållit varma armar om oss när vi gått ut i strid. Glipan mellan oss och dem, som växt mer och mer för varje dag, stannar vid dörren och knackat på. Grämandet försvinner och allting blir tyst igen. Gick upp i rök sakta men säkert, världen når en ny dag som ser ut i princip som den morgondag vi lämnat bakom oss för så länge sedan. 26

27 Gratulationskort skickas härs och tvärs över riket som knappast blir rikare, vi putsar rutor och tittar ut på en brinnande horisont, en skottskadad bakgrund som får smaka på en revolutionerande samtid. Glosylt som smakar vissen framåtanda, morgondagen är oviss och vi stickar oss nya tröjor av en garnstump, som var det enda vi hade kvar från vår rasande brist på tro. Gatorna håller käften. Gamla överlevnadstekniker får hål i sina sömmar. Groteskheten övergår i melankoli och jag träffar min mor igen. Gräver mig in i hennes famn, den luktar inomhus och Bonde söker fru går på repeat hemma i den stereotypsvenska villan. Gräddmuffins bakas i ugnen och jag går upp och sätter mig framför datorn, det har inte blivit mycket till förändring, men teorin fanns där och det var väl tanken som räknades. 27

28 28 Svenskarna av Victoria Olson

29 Ett Sverige i koma får hjälp från en tickande respirator att andas, maskinen är gammal och sjuksköterskorna knackar bekymrat på dess blinkande, slocknande ljus. En ensam man ringer polisen, bara för att prata, bara för att höra en annan människa andas. Ett gäng killar firar fredagskvällen med en kall öl, en flicka blir misshandlad i tystnad. Någonstans provar en kille sin studentmössa, en annan söker jobb. En familj sitter framför tv:n och ser sitt gamla hem rivas bort med roten. Ett barn tappar bort sig på Ikea, ett liv föds. Ett par bryter upp, en flicka blir kär i en flicka och en pojke tar sitt liv. En syskonskara lägger sig ner för att sova framför en livsmedelsbutik, en full bilist kör av vägen. I en källare tar man heroin och i en annan har man sex. I en korridor på Södersjukhuset gråter en mamma och på Kungsholmen längtar en pappa hem. I skogen vaknar ett rådjur av tjutet från en bil och på tåget ber en kvinna om pengar. En ensam man skrider långsamt fram över den tomma gatan med nattens sista cigarett döende i handen. Han vet allt detta, han ser allt som sker och han slänger den sista cigaretten över brokanten och fortsätter sin långsamma marsch. En gatulampas gula sken nöp mig i armen och jag vakande med ett ryck. Sömn kom inte lätt och i mina svettiga lakan skred jag ur sängen med likgiltighet. Datorn välkomna mig med ett ljudligt humande och jag satte mig ner för att bemötas av mina trogna cybervänner. Facebooks tankeström var lika hjärndöd som den var på dagen och jag drog igenom folks oväsentliga åsikter som en populär flicka drar igenom massorna av hoppandes pojkar. Det var med ingen eftertanke alls, den eftertanken som man inte behöver i cyberrymden som jag blev en av de första att gilla I love Sverige-gruppen på Facebook. Det tog en vecka och mer är tio samtal från olika höger extremistgrupper för att inse att något var fel och jag loggade in på Facebook. De händelser som uppenbarade sig fick inte bara min dator att sakta ner och jag klickade in mig själv på I love Sverigegruppen. Problemet var att det inte längre var I love Sverige utan istället stod mitt namn bland de flera tusentals människorna som tyckte att Breivik ruled och stödde Svenskarna. Svenskarna ett högerextremistiskt parti som lyckats mirakulöst ansluta sig till tävlingen om det ledande partiet i Sverige. Jag insåg mitt snedsteg och behövde inte mycket övertygelse att dra mig ur gruppen, så naiv jag var. Jag försökte flera gånger till att dra mig ur gruppen och jag lyckades förstöra min egna och min systers dator, jag kommenterade i gruppen om mina problem att lämna gruppen 29

30 och mina kommentarer hann inte ens dyka upp innan de var borttagna. Jag var besegrad. Det var bara några dagar innan valet som de som inte fick ske skedde. Någon hade sett mitt namn bland de evigt stigande numret av människor som var med i den absurda gruppen på Facebook och på bara på några dagar blev jag känd som Matteusskolans största och enda nazist. Det var inte bara mina klasskamrater som fick mig att stanna hemma från skolan utan även lärarna som tog mig ur klassrummen och med den minsta självkontrollen förklarade för mig att jag kanske gjorde bäst i att inte vara så aggressiv i mina åsikter, speciellt i en skola som var så pass mångkulturell som Matteus. I min familj rådde det delade åsikter om mitt lilla missöde på internet. Min syster var rabiat och slängde mer svidande kommentarer över mig vid köksbordet än vad pojkarna gjorde i skolan. Mina föräldrar försökte hålla en stadig front av likgiltighet, som om de inte kunde bry sig mindre om att deras tonårsdotter var känd som en flitig medlem i nazistpartiet. När hemtelefonen ringde och en talesman från Svenskarnas ungdomsförbund bad om en intervju med mig brast denna front likt glas mot ett marmorgolv. De hade så svårt att titta på mig, de kunde knappt klämma ur sig de vanliga artighetsfraserna de tillfällen de tvingades vara med mig. Jag försökte och försökte förklara att det är inte jag, denna bild som målats upp på Facebook, men det var ju du som gick med i gruppen, försvarade sig anklagarna med. Jag anade aldrig hur mitt liv skulle eskalera med den utlösningsfaktorn att jag högerklickade på något jag aldrig borde ha klickat på. När valdagen kom hade jag gett upp att ta mig ur gruppen och hade svalt skulden att stå bakom ett parti som ville bygga en mur omkring Sverige och sparka alla de invånarna som inte var renrasiga svenskar sen två generationer tillbaka. Jag gjorde detta igenom att tänka att jag faktiskt försökt lämna gruppen och vem skulle märka Elin Persson bland de miljoner följare guppen hade fått. Med detta i bakhuvudet intog jag min plats på Sergels torg för att bevittna den historiska händelsen på en enorm skärm som Svenskarna satt upp över en del av Kulturhusets fasad. Inklämd mellan hundratals åskådare lät jag mig njuta av känslan att vara ingen i ett hav av alla men känslan varade inte länge. Mitt egna mediokra ansikte blickade ner på mig från den enorma skärmen och en djup röst vibrerade i högtalare, den tackade Elin Persson och flera miljoner andra för deras stöd via Facebook och andra liknande forum. Folk hurrade och de närmast mig gav mig uppmuntrande dunkar i ryggen och liknande vänlighets gester. Jag ville vända på klacken och springa men jag var fast i folkhavet och vågorna kraschade över mig och tvingade mig att stanna där jag stod. olika stånden var borttagna och affärerna var stängda. Vart jag än tittade kunde jag se små ansikten kika ut ur varenda fönsterglugg och Sveriges flagga med cirkeln i mitten som var Svenskarnas symbol vajade över diverse affärer och liknande. I de klena träden satt småglin och skrek och ungdomar satt på järnstängerna som omgav Plattan. Varenda centimeter av omvärlden jag kunde se omkring mig var upptagen och de eviga svajande som gick igenom oss alla samlade där vittnade om att de aldrig sluta komma människor som försökte tränga sig längre fram. 30

hennes kompisar, dom var bakfulla. Det första hon säger när jag kommer hem är: -Vart har du varit? - På sjukhuset Jag blev så ledsen så jag började

hennes kompisar, dom var bakfulla. Det första hon säger när jag kommer hem är: -Vart har du varit? - På sjukhuset Jag blev så ledsen så jag började Blodfrost Värsta samtalet jag någonsin fått. Det hände den 19 december. Jag kunde inte göra någonting, allt stannade, allt hände så snabbt. Dom berättade att han var död, och allt började så här: Det var

Läs mer

Hubert såg en gammal gammal gubbe som satt vid ett av tälten gubben såg halv död ut. - Hallå du, viskar Hubert

Hubert såg en gammal gammal gubbe som satt vid ett av tälten gubben såg halv död ut. - Hallå du, viskar Hubert Ökpojken Mitt i natten så vaknar Hubert han är kall och fryser. Han märker att ingen av familjen är där. Han blir rädd och går upp och kollar ifall någon av dom är utanför. Men ingen är där. - Hallå är

Läs mer

Bussarna kommer gå (allting rullar på). Dagen då mitt hjärta slutar slå. Bussarna kommer gå (allting rullar på). Dagen då mitt hjärta slutar slå.

Bussarna kommer gå (allting rullar på). Dagen då mitt hjärta slutar slå. Bussarna kommer gå (allting rullar på). Dagen då mitt hjärta slutar slå. ALBUM: NÄR JAG DÖR TEXT & MUSIK: ERICA SKOGEN 1. NÄR JAG DÖR Erica Skogen När jag dör minns mig som bra. Glöm bort gången då jag somna på en fotbollsplan. När jag dör minns mig som glad inte sommaren då

Läs mer

Ellie och Jonas lär sig om eld

Ellie och Jonas lär sig om eld Ellie och Jonas lär sig om eld Ellie och Jonas lär sig om eld Textbearbetning: Boel Werner Illustrationer: Per Hardestam 2005 Räddningsverket, Karlstad Enheten för samhällsinriktat säkerhetsarbete Beställningsnummer:

Läs mer

Jag har legat vaken hela natten, sa hon, och bara tänkt på honom. Hon fnissade till. Hon vände sig mot mig och det lyste om henne.

Jag har legat vaken hela natten, sa hon, och bara tänkt på honom. Hon fnissade till. Hon vände sig mot mig och det lyste om henne. Del 1 Det är jag som är kvar. Det är jag som ska berätta. Jag kände dem båda två, kände till hur de levde och hur de dog. Det är inte länge sedan det hände. Jag är ung, som de. Som de? Kan det vara möjligt?

Läs mer

medan mörkret faller Anna Lihammer historiska media

medan mörkret faller Anna Lihammer historiska media medan mörkret faller Anna Lihammer historiska media 3 1934 5 måndagen den 26 november anatomiska institutionen, uppsala prolog Runtomkring honom var allt svart. Inte svart som mörker, utan bara svart och

Läs mer

Sömngångare. Publicerat med tillstånd Förvandlad Text Mårten Melin Bild Emma Adbåge Rabén & Sjögren. I_Förvandlad2.indd 7 2011-01-26 15.

Sömngångare. Publicerat med tillstånd Förvandlad Text Mårten Melin Bild Emma Adbåge Rabén & Sjögren. I_Förvandlad2.indd 7 2011-01-26 15. Sömngångare När jag vaknade la jag genast märke till tre konstiga saker: 1. Jag var inte hungrig. Det var jag annars alltid när jag vaknade. Fast jag var rejält törstig. 2. När jag drog undan täcket märkte

Läs mer

Jonna Lindberg 2011. Min egen ö

Jonna Lindberg 2011. Min egen ö Min egen ö Tror du på gud? Han svarade inte genast. Fortsatte bara framåt i den djupa snön. Den var tung och blöt, som om den legat där i flera år och bara blivit tjockare. Säkert skulle det ta lång tid

Läs mer

Huset på gränsen. Roller. Linda Hanna Petra. Dinkanish. Pan Näcken Skogsrå Troll Älva Häxa Vätte Hydra

Huset på gränsen. Roller. Linda Hanna Petra. Dinkanish. Pan Näcken Skogsrå Troll Älva Häxa Vätte Hydra Huset på gränsen Roller Linda Hanna Petra Dinkanish Pan Näcken Skogsrå Troll Älva Häxa Vätte Hydra Scen 1 Linda, Hanna och Petra kommer in och plockar svamp som dom lägger i sina korgar - Kolla! Minst

Läs mer

Gå vidare. Elsa Söderberg åk 6 Österbyskolan

Gå vidare. Elsa Söderberg åk 6 Österbyskolan Gå vidare Elsa Söderberg åk 6 Österbyskolan Förutom smärtan och sjukhuset så känns det rätt konstigt. Hela min familj sitter runt mig, tittar på mig och är bara tysta. Mitt namn är Lyra Locker och jag

Läs mer

Göm Enya! Kärleken är starkare än alla gränser i världen.

Göm Enya! Kärleken är starkare än alla gränser i världen. Göm Enya! Text: Anette Skåhlberg Bild: Katarina Dahlquist Anette Skåhlberg och Katarina Dahlquist 2011 Sagolikt Bokförlag 2011 Formgivning: Katarina Dahlquist www.sagoliktbokforlag.se sagolikt@sagoliktbokforlag.se

Läs mer

2.Brevet! Idag har något konstigt hänt i skolan. Det var ett brev som stack ut i en liten springa i dörren, på. det såhär

2.Brevet! Idag har något konstigt hänt i skolan. Det var ett brev som stack ut i en liten springa i dörren, på. det såhär 1.Hej! Hej jag heter Jakob. Jag är 9 år och går på Havsundaskolan. Jag gillar att spela fotboll och hockey. Jag älskar min t-shirt och mina jeanshorts. Vår lärare heter Kerstin, hon är så snäll. Min allra

Läs mer

Publicerat med tillstånd Blink Blink med stjärnan Text Ingrid Olsson Gilla böcker 2012

Publicerat med tillstånd Blink Blink med stjärnan Text Ingrid Olsson Gilla böcker 2012 En flicka kisar mot den ljusa strimman. Runt strimman är det svart. Svart som under sängen, svart som rullgardinen med julstjärnan där bakom. Svart som hela golvet fram till den ljusa dörrstrimman. 69

Läs mer

Hon går till sitt jobb. Hon går till sitt jobb hon hatar sitt jobb hon känner sig ensam och svag Vad kan väl jag göra då

Hon går till sitt jobb. Hon går till sitt jobb hon hatar sitt jobb hon känner sig ensam och svag Vad kan väl jag göra då Hon går till sitt jobb Hon går till sitt jobb hon hatar sitt jobb hon känner sig ensam och svag Vad kan väl jag göra då mer än att älska henne så, som jag gör Hon går på café och sätter sig ner men ingenting

Läs mer

Någon som redan hade växt, det var Björnkram. Men han hade växt under vintern. Han hade alltid varit större än Springer Med Vinden men nu var han

Någon som redan hade växt, det var Björnkram. Men han hade växt under vintern. Han hade alltid varit större än Springer Med Vinden men nu var han Någon som redan hade växt, det var Björnkram. Men han hade växt under vintern. Han hade alltid varit större än Springer Med Vinden men nu var han huvudet längre och nästan dubbelt så bred. Springer Med

Läs mer

Barn och vuxna stora och små, upp och stå på tå Även då, även då vi ej kan himlen nå.

Barn och vuxna stora och små, upp och stå på tå Även då, även då vi ej kan himlen nå. Solen har gått ner Solen har gått ner, mörkret faller till, inget kan gå fel, men ser vi efter får vi se För det är nu de visar sig fram. Deras sanna jag, som ej får blomma om dan, lyser upp som en brand.

Läs mer

Gjord av Kapitel 1 - Hej! Sid: 4-5

Gjord av Kapitel 1 - Hej! Sid: 4-5 Gjord av Kapitel 1 - Hej! Sid: 4-5 Kapitel 2 - Brevet 6-7 Kapitel 3 - Nycklarna 8-9 Kapitel 4 - En annan värld 10-11 Albin Kapitel 5 - En annorlunda vän 12-13 Kapitel 6 - Mitt uppdrag 14-15 Kapitel 7 -

Läs mer

Sophia höll på ute i köket. Det var antagligen bäst att ta samtalet med Madde nu, det hade ju visat sig att det bara blev värre av att inte svara

Sophia höll på ute i köket. Det var antagligen bäst att ta samtalet med Madde nu, det hade ju visat sig att det bara blev värre av att inte svara Anders Han gick in i hennes vardagsrum och slog sig ner i soffan. De skulle ta kaffe och efterrätt hemma hos Sophia. Hon fixade just nu med en överraskning ute i köket. Han såg sig omkring. Det var ett

Läs mer

Sagan om Nallen Nelly

Sagan om Nallen Nelly Sagan om Nallen Nelly Titel Författare Det var en gång en flicka som hette Lisa som bodde i Göteborg. Lisa tog med sig skolans nalle Nelly på resan till mormor som bodde i Kiruna. Lisa åkte tåg med Nelly

Läs mer

Hjälp min planet Coco håller på att dö ut. Korvgubbarna har startat krig Kom så fort du kan från Tekla

Hjälp min planet Coco håller på att dö ut. Korvgubbarna har startat krig Kom så fort du kan från Tekla Kapitel 1 Hej jag heter Albert och är 8 år. Jag går på Albertskolan i Göteborg. Min fröken heter Inga hon är sträng. Men jag gillar henne ändå. Mina nya klasskompisar sa att det finns en magisk dörr på

Läs mer

Rolf H Reimers. Skiss till de första 14 sidorna

Rolf H Reimers. Skiss till de första 14 sidorna SE Skiss till de första 14 sidorna Rolf H Reimers Texten skrevs ursprungligen i april 1990 efter två inte helt lyckade operationer när jag låg på sjukhuset på grund av näthinneavlossning. Den handlar inledningsvis

Läs mer

Sagan om Kalle Kanin en Metafor för entreprenörer

Sagan om Kalle Kanin en Metafor för entreprenörer 2009-04-16 Sid: 1 (7) Sagan om Kalle Kanin en Metafor för entreprenörer Det var en gång en kanin som hette Kalle. Han bodde på en grön äng vid en skog, tillsammans med en massa andra kaniner. Kalle hade

Läs mer

2 Han berättar om rollen han vill ha och varför han måste gå ner i vikt för att få den.

2 Han berättar om rollen han vill ha och varför han måste gå ner i vikt för att få den. Flawless av Alexandra Loonin Tre kvinnor. Jag sitter på en bar med en kompis som har slutat äta. Han berättar om rollen han vill ha och varför han måste gå ner i vikt för att få den. Han säger att han

Läs mer

Om författaren. Om boken. Namn Aron Ålder 9 år Intressen Fotboll och mat Klass 3b Tack till Love Dohns Josef Sahlin

Om författaren. Om boken. Namn Aron Ålder 9 år Intressen Fotboll och mat Klass 3b Tack till Love Dohns Josef Sahlin Om författaren Namn Aron Ålder 9 år Intressen Fotboll och mat Klass 3b Tack till Love Dohns Josef Sahlin Om boken Klara är elva år och har en kompis som heter Amanda. Det finns en dum kille som heter Tobias.

Läs mer

Jag flyr, springer nerför trapporna fast det inte finns någon som skulle kunna jaga mig. Det finns faktiskt ingen. Alla är döda. Mamma är död.

Jag flyr, springer nerför trapporna fast det inte finns någon som skulle kunna jaga mig. Det finns faktiskt ingen. Alla är döda. Mamma är död. Jag flyr, springer nerför trapporna fast det inte finns någon som skulle kunna jaga mig. Det finns faktiskt ingen. Alla är döda. Mamma är död. Pappa är död. Min lillebror Ludvig är död. Och förmodligen

Läs mer

Ellie och Jonas lär sig om eld

Ellie och Jonas lär sig om eld Ellie och Jonas lär sig om eld Ellie och Jonas lär sig om eld Myndigheten för samhällsskydd och beredskap Textbearbetning: Boel Werner och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap Grafisk form: Per

Läs mer

...som små ljus. i huvudet. Marika Sjödell

...som små ljus. i huvudet. Marika Sjödell ...som små ljus i huvudet Marika Sjödell ...som små ljus i huvudet Copyright 2012, Marika Sjödell Ansvarig utgivare: Marika Sjödell Illustratör: Åsa Wrange Formgivare: Patrik Liski Framställt på vulkan.se

Läs mer

Rödluvan. Med bilder av Mati Lepp

Rödluvan. Med bilder av Mati Lepp Rödluvan Med bilder av Mati Lepp Det var en gång en liten flicka som var så söt och rar att alla människor tyckte om henne. Den som älskade henne allra mest var hennes gamla mormor. Alltid när hon kom

Läs mer

NYANS FILM 2015-04-26. EN UPPSTIGNING Ett kortfilmsmanus av Marcus Berguv. Tredje versionen. Kontakt: nyansfilm@marcusberguv.se +46 702 92 03 36

NYANS FILM 2015-04-26. EN UPPSTIGNING Ett kortfilmsmanus av Marcus Berguv. Tredje versionen. Kontakt: nyansfilm@marcusberguv.se +46 702 92 03 36 NYANS FILM 2015-04-26 EN UPPSTIGNING Ett kortfilmsmanus av Marcus Berguv Tredje versionen Kontakt: nyansfilm@marcusberguv.se +46 702 92 03 36 1. EXT. BALKONGEN- DAG, 70 år, står på balkongen, rökandes

Läs mer

Insekternas värld Jorden i fara, del 1. KG Johansson

Insekternas värld Jorden i fara, del 1. KG Johansson Insekternas värld Jorden i fara, del 1 KG Johansson SMAKPROV Publicerad av Molnfritt Förlag Copyright 2014 Molnfritt Förlag Den fulla boken har ISBN 978-91-87317-31-6 Boken kan laddas ned från nätbutiker

Läs mer

Ett. j a g s i t t e r e n stund med pennan mot papperet innan det

Ett. j a g s i t t e r e n stund med pennan mot papperet innan det Ett Jag har älskat tre män. Tobias var den förste. Han gav mig Gud. Den andre, Christer, gav mig kärlek. Och ett barn han aldrig ville veta av. Den tredje mannen heter Bengt. Han kom med döden. j a g s

Läs mer

texterna till "innan. under. efter" samtliga skrivna av sandra vilppala

texterna till innan. under. efter samtliga skrivna av sandra vilppala texterna till "innan. under. efter" samtliga skrivna av sandra vilppala himlen och golvet och det jag är fattig utan dig urholkat pank och dessvärre mindre än jag trodde när du fattas du är som en cirkus

Läs mer

Make, far. 050 Det hövs en man att viska ett lugnt farväl åt det som var. Bo Bergman

Make, far. 050 Det hövs en man att viska ett lugnt farväl åt det som var. Bo Bergman 050 Det hövs en man att viska ett lugnt farväl åt det som var. Bo Bergman 051 Arbetsfyllt och strävsamt har Ditt liv varit Lugn och stilla blev Din död. 052 053 Du bäddas i hembygdens Det suckar av vemod

Läs mer

Kapitel 2 -Brevet Två dagar senare. Så såg jag och min BFF ett brev som låg under dörren. På brevet stod det

Kapitel 2 -Brevet Två dagar senare. Så såg jag och min BFF ett brev som låg under dörren. På brevet stod det Kapitel 1 -Hej Hej jag heter Minna. Min skola heter Santaskolan. Jag är 11 år. Min bästa kompis heter Smilla. Hon och jag har länge undrat över en dörr på skolan den tycker vi är märklig. Den ligger i

Läs mer

SJÖODJURET. Mamma, vad heter fyren? sa Jack. Jag vet faktiskt inte, Jack, sa Claire, men det bor en i fyren.

SJÖODJURET. Mamma, vad heter fyren? sa Jack. Jag vet faktiskt inte, Jack, sa Claire, men det bor en i fyren. SJÖODJURET Klockan var 10 på förmiddagen en solig dag. Det var en pojke som letade efter stenar på stranden medan mamma solade. Stranden var tom. Vinden kom mot ansiktet. Det var skönt. Pojken hette Jack.

Läs mer

25 Publicerat med tillstånd Stora boken om Sandvargen Text Åsa Lind Bild Kristina Digman Rabén & Sjögren 2006

25 Publicerat med tillstånd Stora boken om Sandvargen Text Åsa Lind Bild Kristina Digman Rabén & Sjögren 2006 Zackarina hade målat en tavla, med vattenfärger. Den hade inget namn, men den var stor och fin och lysande blå, med stänk och prickar i gult och rött, och nu ville hon sätta upp den på väggen. Jag måste

Läs mer

Nu bor du på en annan plats.

Nu bor du på en annan plats. 1. Nu bor du på en annan plats. Ibland tycker jag det känns lite svårt borta är det som en gång varit vårt Aldrig mer får jag hålla din hand Mor, döden fört dig till ett annat land refr: Så du tappade

Läs mer

Ensam och fri. Bakgrund. Om boken. Arbetsmaterial LÄSAREN. Författare: Kirsten Ahlburg. www.viljaforlag.se

Ensam och fri. Bakgrund. Om boken. Arbetsmaterial LÄSAREN. Författare: Kirsten Ahlburg. www.viljaforlag.se Arbetsmaterial LÄSAREN Ensam och fri Författare: Kirsten Ahlburg Bakgrund Ensam och fri är en berättelse om hur livet plötsligt förändras på grund av en skilsmässa. Vi får följa Lena och hennes tankar

Läs mer

En dag så gick vi runt på skolan och pratade. Då så såg vi en konstig dörr. Den var vit och hade en svart ruta och den luktade inte gott.

En dag så gick vi runt på skolan och pratade. Då så såg vi en konstig dörr. Den var vit och hade en svart ruta och den luktade inte gott. Hej! Hej! Jag heter Peter och jag är tio år. Jag går på Tallbergskolan. Det finns många snälla på våran skola, men våran vaktmästare är jag väldigt rädd för. Han ser sur ut. Jag har en bästis som heter

Läs mer

Originalets titel är Kemono no souja I Touda hen

Originalets titel är Kemono no souja I Touda hen Originalets titel är Kemono no souja I Touda hen Till svenska av Kami Anani Korrektur av Irene Elmerot, red.språkkonsult www.red.se Omslagsbild av Takahiro Asano Omslagsformgivning av Triturus HB Satt

Läs mer

2012 Trollhättan Energi AB Förrådsgatan 2 Box 933 461 29 Trollhättan Tel 020-89 90 00 www.trollhattanenergi.se

2012 Trollhättan Energi AB Förrådsgatan 2 Box 933 461 29 Trollhättan Tel 020-89 90 00 www.trollhattanenergi.se 2012 Trollhättan Energi AB Förrådsgatan 2 Box 933 461 29 Trollhättan Tel 020-89 90 00 www.trollhattanenergi.se Trollhättans Stad Tekniska Förvaltningen Renhållningen Tingvallavägen 36 461 32 Trollhättan

Läs mer

Men först skulle hon vila ut. Hon krängde av sig alla kläder som stank av svett och smuts, något som hon känt först när hon kom in i detta nystädade

Men först skulle hon vila ut. Hon krängde av sig alla kläder som stank av svett och smuts, något som hon känt först när hon kom in i detta nystädade Men först skulle hon vila ut. Hon krängde av sig alla kläder som stank av svett och smuts, något som hon känt först när hon kom in i detta nystädade och väldoftande rum. Förmodligen hade städpersonalen

Läs mer

En helande Gud! Av: Johannes Djerf

En helande Gud! Av: Johannes Djerf En helande Gud! Av: Johannes Djerf Jag tänkte att vi idag skulle läsa ifrån Mark.7:31 32. Vi läser Det här är en fantastisk berättelse tycker jag om en man, vars öron fick nytt liv. Vi vet inte riktigt,

Läs mer

Sånger och ramsor Öppna förskolan Sävsjö

Sånger och ramsor Öppna förskolan Sävsjö Sånger och ramsor Öppna förskolan Sävsjö 1. När man sjunger så blir man så glad När man sjunger så blir man så glad. När man sjunger så blir man så glad. Så det vill man göra varendaste dag, ja, det vill

Läs mer

Pojke + vän = pojkvän

Pojke + vän = pojkvän Pojke + vän = pojkvän Min supercoola kusin Ella är två år äldre än jag. Det är svårt att tro att det bara är ett par år mellan oss. Hon är så himla mycket smartare och vuxnare än jag. Man skulle kunna

Läs mer

RÖdens kartongskola hade varit stängd länge. Dels hade hans elever tröttnat på att lära sig hundsaker, dels orkade han inte slicka läroböckerna lika

RÖdens kartongskola hade varit stängd länge. Dels hade hans elever tröttnat på att lära sig hundsaker, dels orkade han inte slicka läroböckerna lika RÖdens kartongskola hade varit stängd länge. Dels hade hans elever tröttnat på att lära sig hundsaker, dels orkade han inte slicka läroböckerna lika noga längre. Och sedan Pricknallen flyttat in fanns

Läs mer

Jag heter Elli, jag är 11 år. Jag har långt blont hår och gröna ögon. Jag brukar ha kläder från Hollister och Ambercombie & Fitch.

Jag heter Elli, jag är 11 år. Jag har långt blont hår och gröna ögon. Jag brukar ha kläder från Hollister och Ambercombie & Fitch. Varulven Jag heter Elli, jag är 11 år. Jag har långt blont hår och gröna ögon. Jag brukar ha kläder från Hollister och Ambercombie & Fitch. Jag bor ute på landet så det är ganska långt till skolan så jag

Läs mer

Max, var är du? LÄSFÖRSTÅELSE MARIA FRENSBORG ARBETSMATERIAL FÖR LÄSAREN

Max, var är du? LÄSFÖRSTÅELSE MARIA FRENSBORG ARBETSMATERIAL FÖR LÄSAREN ARBETSMATERIAL FÖR LÄSAREN MARIA FRENSBORG LÄSFÖRSTÅELSE kapitel 1 scouterna(sid 3, rad 8), grupp för ungdomar som tycker om naturen försvunnen (sid 3, rad10), borta parkeringen (sid 4, rad 1), där man

Läs mer

Denna bok är tillägnad till mina bröder Sindre och Filip

Denna bok är tillägnad till mina bröder Sindre och Filip Kapitel: 1 hej! Sid: 5 Kapitel: 2 brevet Sid: 6 Denna bok är tillägnad till mina bröder Sindre och Filip Kapitel: 3 nycklarna Sid: 7 Kapitel: 4 en annan värld Sid: 9 Kapitel: 5 en annorlunda vän Sid: 10

Läs mer

Den kidnappade hunden

Den kidnappade hunden Den kidnappade hunden Lisa, Milly och Kajsa gick ner på stan med Lisas hund Blixten. Blixten var det finaste och bästa Lisa ägde och visste om. När de var på stan gick de in i en klädaffär för att kolla

Läs mer

Innehållsförteckning Kap 1 sida 2 Kap 2 sida 3 Kap 3 sida 4 Kap 4 sida 5 Kap 5 sida 6

Innehållsförteckning Kap 1 sida 2 Kap 2 sida 3 Kap 3 sida 4 Kap 4 sida 5 Kap 5 sida 6 Innehållsförteckning Kap 1 sida 2 Kap 2 sida 3 Kap 3 sida 4 Kap 4 sida 5 Kap 5 sida 6 Kapitel 1 David Drake är 28 år och bor i Frankrike.Han bor i en liten lägenhet långt bort från solljus.under sommaren

Läs mer

Saker jag inte gör: mjölkar kor

Saker jag inte gör: mjölkar kor Saker jag inte gör: mjölkar kor Saker jag inte gör: Lever ett normalt liv som inte går ut på att ständigt försöka se honom, vara nära honom, prata med honom Tränar; andas in, andas ut, andas in, andas

Läs mer

enkelt superläskigt. Jag ska, Publicerat med tillstånd Fråga chans Text Marie Oskarsson Bild Helena Bergendahl Bonnier Carlsen 2011

enkelt superläskigt. Jag ska, Publicerat med tillstånd Fråga chans Text Marie Oskarsson Bild Helena Bergendahl Bonnier Carlsen 2011 Kapitel 1 Det var alldeles tyst i klass 2 B. Jack satt med blicken envist fäst i skrivboken framför sig. Veckans Ord var ju så roligt Han behövde inte kolla för att veta var i klassrummet Emilia satt.

Läs mer

Men Zackarina hade inte tid, för hon var upptagen med sin cykel. Hon försökte göra ett

Men Zackarina hade inte tid, för hon var upptagen med sin cykel. Hon försökte göra ett Nere på stranden vid havet var Sandvargen och Zackarina mycket upptagna, var och en med sitt. Sandvargen var upptagen med att plaska runt i vattenkanten. Det sa plosch och det sa pläsch, och han stänkte

Läs mer

Kapitel 1 Hej! Jag heter Jessica Knutsson och jag går på Storskolan. Jag är nio år. Jag har blont hår och små fräknar. Jag älskar att rida.

Kapitel 1 Hej! Jag heter Jessica Knutsson och jag går på Storskolan. Jag är nio år. Jag har blont hår och små fräknar. Jag älskar att rida. Kapitel 1 Hej! Jag heter Jessica Knutsson och jag går på Storskolan. Jag är nio år. Jag har blont hår och små fräknar. Jag älskar att rida. Min bästa kompis heter Frida. Frida och jag brukar leka ridlektion

Läs mer

Petrus Dahlin & Sofia Falkenhem. Mirjas guldhalsband

Petrus Dahlin & Sofia Falkenhem. Mirjas guldhalsband Petrus Dahlin & Sofia Falkenhem Mirjas guldhalsband www.kalleskavank.se www.rabensjogren.se Det har gått en vecka sedan Dilsa och jag löste fallet. Nu är det helg och jag cyklar bort till Mirja. Solen

Läs mer

BERÄTTARFESTIVALEN SKELLEFTEÅ 2013 22-28 APRIL. Skellefteå skriver. 9 Tove och Andreas. En berättelse från Skellefteå

BERÄTTARFESTIVALEN SKELLEFTEÅ 2013 22-28 APRIL. Skellefteå skriver. 9 Tove och Andreas. En berättelse från Skellefteå BERÄTTARFESTIVALEN SKELLEFTEÅ 2013 22-28 APRIL Skellefteå skriver # 9 Tove och Andreas En berättelse från Skellefteå Författaren & Skellefteå berättarförening 2013 Tryck: Skellefteå Tryckeri, april 2013

Läs mer

planet och den asfalterade flygplatsen för att äntligen äntligen få känna på marken.

planet och den asfalterade flygplatsen för att äntligen äntligen få känna på marken. Mitt möte med Tibet För drygt ett och ett halvt år sedan blev jag lycklig fadder till två tibetanska barn, Chokyi och Sonam, åtta år gamla. Alltsedan dess har jag haft ett foto på dem ståendes på mitt

Läs mer

De gröna demonerna. Jorden i fara, del 2

De gröna demonerna. Jorden i fara, del 2 De gröna demonerna Jorden i fara, del 2 KG Johansson SMAKPROV Publicerad av Molnfritt Förlag Copyright 2014 Molnfritt Förlag Den fulla boken har ISBN 978-91-87317-35-4 Boken kan laddas ned från nätbutiker

Läs mer

Jag vill vara som du. Baserat på en berättelse av Måns Gahrton och Johan Unenge Illustrationer: Johan Unenge

Jag vill vara som du. Baserat på en berättelse av Måns Gahrton och Johan Unenge Illustrationer: Johan Unenge Text (Rosa): Måns Gahrton l Text (Ville): Johan Unenge Jag vill vara som du Baserat på en berättelse av Måns Gahrton och Johan Unenge Illustrationer: Johan Unenge www.livet enligtrosa.se JAG VILL VARA

Läs mer

Det stora kaoset. Simon Petersson

Det stora kaoset. Simon Petersson Det stora kaoset Simon Petersson Marcus har kort blont hår, mycket muskler, är modig och är 32 år. Steve har brunt hår, blå ögon och är 31 år gammal. Cage har kort brunt hår, blåa ögon och är 24 år gamma

Läs mer

A A7 Dm. som ifall vi nånsin hade vart ett par.

A A7 Dm. som ifall vi nånsin hade vart ett par. Allt du är Du andas ganska tyst jag tror du somna till slut. Tårar gör en sömnig. Inte sant? Både du och alla ljusen i mitt rum har brunnit ut. A7 A7 De slockna när de brann som mest och du gjorde likadant.

Läs mer

Hjalmar Söderberg. Förvillelser

Hjalmar Söderberg. Förvillelser Hjalmar Söderberg Förvillelser Han stod en stund och betänkte sig med klappande hjärta och återhållen andedräkt innan han kunde besluta sig för att dra i det lilla röda och svarta klocksnöret. Han visste

Läs mer

Denna lilla grupp som nu stod inför vandringen var en brokig skara och alla var mer eller mindre redan helt utmattade.

Denna lilla grupp som nu stod inför vandringen var en brokig skara och alla var mer eller mindre redan helt utmattade. 1. Det torra landskapet bredde ut sig framför dem och de visste att de hade en lång riskabel vandring att gå. Inte bara för det lilla vatten de hade kvar utan de visste också vilka faror som lurade där

Läs mer

sid.1 RÖDLUVAN OCH VARGEN Av Daniel Wallentin och Janne Widmark Film i Dalarna Version 3 Kaserngården 13 2008-02-28 791 40 FALUN 023-262 82

sid.1 RÖDLUVAN OCH VARGEN Av Daniel Wallentin och Janne Widmark Film i Dalarna Version 3 Kaserngården 13 2008-02-28 791 40 FALUN 023-262 82 sid.1 OCH Av Daniel Wallentin och Janne Widmark Film i Dalarna Version 3 Kaserngården 13 2008-02-28 791 40 FALUN 023-262 82 sid.2 EXT. I SKOGEN/ÅN DAG SCEN 1 (10 år) - en söt liten flicka med en röd luva

Läs mer

Det var en gång en mycket mäktig kung som bara hade en enda son. Pojken skulle en

Det var en gång en mycket mäktig kung som bara hade en enda son. Pojken skulle en Den magiska sjön. (Saga från Chile) Det var en gång en mycket mäktig kung som bara hade en enda son. Pojken skulle en dag få ärva hela kungariket, men han var så sjuklig och svag att kungen undrade om

Läs mer

Grodor. Malmö Naturskola. Små grodorna, små grodorna är lustiga att se Ej öron, ej öron, ej svansar hava de

Grodor. Malmö Naturskola. Små grodorna, små grodorna är lustiga att se Ej öron, ej öron, ej svansar hava de Grodor Små grodorna, små grodorna är lustiga att se Ej öron, ej öron, ej svansar hava de Fel. Grodor har både öron och svans. Öronen sticker inte ut på kroppen som på människor men de finns där. Örat syns

Läs mer

istället, och reser än hit och än dit i tankarna. På en halv sekund kan han flyga iväg som en korp, bort från

istället, och reser än hit och än dit i tankarna. På en halv sekund kan han flyga iväg som en korp, bort från Reslust Tulugaq tycker att det är tråkigt att öva bokstäverna på tavlan. De gör det så ofta. Varje dag faktiskt! Så han ser ut genom fönstret istället, och reser än hit och än dit i tankarna. På en halv

Läs mer

l á s z l ó v i l l á n y i ö v e r s ä t t n i n g o c h e f t e r o r d a v d a n i e l g u s t a f s s o n p e c h

l á s z l ó v i l l á n y i ö v e r s ä t t n i n g o c h e f t e r o r d a v d a n i e l g u s t a f s s o n p e c h under tiden l á s z l ó v i l l á n y i ö v e r s ä t t n i n g o c h e f t e r o r d a v d a n i e l g u s t a f s s o n p e c h h:ström Text & Kultur Skolgatan 41 903 27 Umeå forlag.hstrom.se forlag@hstrom.nu

Läs mer

Sju små sagor. i urval av Annika Lundeberg

Sju små sagor. i urval av Annika Lundeberg Lilla Sju små sagor i urval av Annika Lundeberg Bockarna Bruse Med bilder av Christina Alvner Det var en gång tre bockar, som skulle gå till sätern och äta sig feta och alla tre hette de Bruse. Vägen till

Läs mer

Nell 5A Ht-15. Kapitel 1 Drakägget

Nell 5A Ht-15. Kapitel 1 Drakägget 1 Kapitel 1 Drakägget Jag vaknade på morgonen. Fåglarna kvittrade och solen lyste. Jag gick ut ur den trasiga fula dörren. Idag var det en vacker dag på gården. Jag satte mig på gräset vid min syster.

Läs mer

. 13. Publicerat med tillstånd Om jag bara inte råkat byta ut tant Doris hund Text Ingelin Angerborn Tiden 2003

. 13. Publicerat med tillstånd Om jag bara inte råkat byta ut tant Doris hund Text Ingelin Angerborn Tiden 2003 2 Tant Doris hund heter Loppan. Hon är en långhårig chihuahua, och inte större än en kanin. Mycket mindre än en del av mina gosehundar. Men hon är riktig! Vit och ljusbrun och alldeles levande. Jag går

Läs mer

Måndag 27 december. Publicerat med tillstånd Vingmuttern - min allra bästa vän Text Viveca Lärn Bild Eva Eriksson Rabén & Sjögren 2007

Måndag 27 december. Publicerat med tillstånd Vingmuttern - min allra bästa vän Text Viveca Lärn Bild Eva Eriksson Rabén & Sjögren 2007 Måndag 27 december Så fort jag vaknade i morse, tänkte jag: Jag är så glad. Så särskilt glad. Varför är jag så glad idag? Julaftonen var ju över för tusen år sen. Inte hade jag tappat några nya tänder.

Läs mer

Vem vinkar i Alice navel. av Joakim Hertze

Vem vinkar i Alice navel. av Joakim Hertze Vem vinkar i Alice navel av Joakim Hertze c 2006 Joakim Hertze. Detta verk är licensierat under Creative Commons Erkännande- Ickekommersiell-Inga bearbetningar 3.0 Unported licens. För att se en kopia

Läs mer

Kapitel 1, klassen. När hon satt sig ringer mobilen, hon springer till väskan och svar.

Kapitel 1, klassen. När hon satt sig ringer mobilen, hon springer till väskan och svar. ÖN Kapitel 1, klassen Sandra är en tjej på 12 år, hon har ljust långt hår, hon är ganska kort, hon har fräknar i hela ansiktet. Ganska söt faktiskt. Sandra sitter i det lilla klassrummet med gråa väggar.

Läs mer

Ljusets barn. en resa mot självständighet

Ljusets barn. en resa mot självständighet Ljusets barn en resa mot självständighet 1 2 Ljusets barn - en resa mot självständighet Copyright 2012, Eva Lager Ansvarig utgivare: Eva Lager Omslagsbilder: Viktoria Wigenstam (Glommersträsk) Framställt

Läs mer

En bok om ofrivillig barnlöshet. av Jenny Andén Angelström & Anna Sundström

En bok om ofrivillig barnlöshet. av Jenny Andén Angelström & Anna Sundström En bok om ofrivillig barnlöshet av Jenny Andén Angelström & Anna Sundström En bok om ofrivillig barnlöshet 2013 Jenny Andén Angelström & Anna Sundström Ansvarig utgivare: Jenny Andén Angelström ISBN: 978-91-637-2882-2

Läs mer

1. Låt mej bli riktigt bra

1. Låt mej bli riktigt bra 1. Låt mej bli riktigt bra Rosa, hur ser en vanlig dag i ditt liv ut? Det är många som är nyfikna på hur en världsstjärna har det i vardagen. Det börjar med att min betjänt kommer in med frukost på sängen.

Läs mer

Själviskt att dö. Så verkade det slutligen som att han var ett gott skratt kort. och livet tog slut. Ovetandes om hur gammal eller ung, hur

Själviskt att dö. Så verkade det slutligen som att han var ett gott skratt kort. och livet tog slut. Ovetandes om hur gammal eller ung, hur Själviskt att dö Så verkade det slutligen som att han var ett gott skratt kort och livet tog slut. Ovetandes om hur gammal eller ung, hur vedertagen eller skonad från livets smädelser och kärlekar. Men

Läs mer

081901Brida.ORIG.indd 17 08-05-26 15.36.24

081901Brida.ORIG.indd 17 08-05-26 15.36.24 jag vill lära mig magi, sa flickan. Mästaren såg på henne. Urblekta jeans, T-shirt och det utmanande uttrycket som blyga människor gärna tar till helt i onödan. Jag måste vara dubbelt så gammal som hon,

Läs mer

JAG OCH BIBLIOTEKET MARIA STRANDVIK, 10 ÅR

JAG OCH BIBLIOTEKET MARIA STRANDVIK, 10 ÅR JAG OCH BIBLIOTEKET MARIA STRANDVIK, 10 ÅR 20 december Hej, dagboken! Jag heter Xara. Jag bor i Kyrkslätts bibliotek, oftast. Annars bor jag på ett hotell i England. Idag har jag mycket att göra. Nu sitter

Läs mer

Rita och Krokodil IGELKOTTEN

Rita och Krokodil IGELKOTTEN Rita och Krokodil IGELKOTTEN af SIRI MELCHIOR ANDERS SPARRING JANNE VIERTH Version 20 April 2011 Director Siri Melchior Kontakt Producer Lennart Ström Auto Images AB Monbijougatan 17E SE-21153 Malmö E-post.

Läs mer

ÄR DET ALLTID BRA ATT HÖRA?

ÄR DET ALLTID BRA ATT HÖRA? ÄR DET ALLTID BRA ATT HÖRA? Den här uppgiften börjar med att du läser ett utdrag från romanen Talk Talk av TC Boyle. Boken handlar bland annat om Dana som är döv och hur hennes familj och pojkvän uppfattar

Läs mer

Den försvunna diamanten

Den försvunna diamanten Den försvunna diamanten Jag sitter utanför museet i London, jag ser en man gå lite misstänksamt ut genom dörren. Jag går in på museet och hör att personalen skriker och säger att diamanten är borta. Diamanten

Läs mer

Mina nio liv utan röd tråd

Mina nio liv utan röd tråd Mina nio liv utan röd tråd Marie Lind Strömblad Sida 1 Mina nio liv utan röd tråd Copyright 2012, Marie Lind Strömblad Ansvarig utgivare: Marie Lind Strömblad Framställt på vulkan.se ISBN: 978-91-637-1397-2

Läs mer

Buslus. 1. Buslus flyttar inomhus

Buslus. 1. Buslus flyttar inomhus Buslus 1. Buslus flyttar inomhus Det var en gång en liten lus som hette Buslus. Hon bodde i ett träd med sin storebror och sin lillasyster. Deras mamma och pappa fanns inte längre, de hade hoppat upp på

Läs mer

Martin Widmark Christina Alvner

Martin Widmark Christina Alvner Ne ly Rapp monsteragent: Vampyrernas bal Martin Widmark Christina Alvner Kapitel 1 Hälsningar från DU-VET-VEM Nelly! Sträck på dig! In med magen! Upp med hakan! Jag gjorde som jag blev tillsagd och försökte

Läs mer

HÄR KOMMER JAG! Max: Max såg på klockan. Halva NO-timmen hade gått tack vare besöket hos Syster, så nu slapp han läxförhöret också. Perfekt det med.

HÄR KOMMER JAG! Max: Max såg på klockan. Halva NO-timmen hade gått tack vare besöket hos Syster, så nu slapp han läxförhöret också. Perfekt det med. Max: Ibland är livet perfekt, som nu till exempel. Maxat! Maxade Max! gnolade han för sig själv. Nån gång skulle han göra en hel sång på det, tänkte han. Den skulle bli hans signatur. Maxade Max. Fast

Läs mer

Kom och tita! Världens enda indiska miniko. 50 cent titen.

Kom och tita! Världens enda indiska miniko. 50 cent titen. En ko i garderoben j! är jag här igen, Malin från Rukubacka. Det har hänt He Det en hel del sedan sist och isynnerhet den här sommaren då vi lärde känna en pianotant. Ingenting av det här skulle ha hänt

Läs mer

Kan man bli sjuk av ord?

Kan man bli sjuk av ord? Kan man bli sjuk av ord? En studie om psykisk barnmisshandel och emotionell omsorgssvikt i BRIS barnkontakter år 2007 Definition: Psykisk misshandel: Olika former av systematisk destruktiv kommunikation

Läs mer

Publicerat med tillstånd Hjälp! Jag gjorde illa Linn Text Jo Salmson Bild Veronica Isaksson Bonnier Carlsen 2012

Publicerat med tillstånd Hjälp! Jag gjorde illa Linn Text Jo Salmson Bild Veronica Isaksson Bonnier Carlsen 2012 Hjälp! Jag Linn gjorde illa hjälp! jag gjorde illa linn Text: Jo Salmson 2012 Bild: Veronica Isaksson 2012 Formgivare: Sandra Bergström Redaktör: Stina Zethraeus Repro: Allmedia Öresund AB, Malmö Typsnitt:

Läs mer

Kapitel 1 Hej. Jag heter Max. Jag är 10 år gammal. Jag går på Rävskolan. Jag gillar tv och dataspel.

Kapitel 1 Hej. Jag heter Max. Jag är 10 år gammal. Jag går på Rävskolan. Jag gillar tv och dataspel. Kapitel 1 Hej Jag heter Max. Jag är 10 år gammal. Jag går på Rävskolan. Jag gillar tv och dataspel. Kalle är min bästis. Vi går i samma klass. Kalle har massor av coola tv och dataspel. Jag är rädd för

Läs mer

Babysång Öppna förskolan Sävsjö

Babysång Öppna förskolan Sävsjö Babysång Öppna förskolan Sävsjö 1. Hej, hej på dej Hej, hej på dej, hej, hej på dej, jag kan klappa händerna hela da n. Hej, hej på dej, hej, hej på dej, jag kan klappa händerna hela da n 2. Jag kan klappa

Läs mer

Jenny hänger i persiennsnöret. John Johansen

Jenny hänger i persiennsnöret. John Johansen Jenny hänger i persiennsnöret John Johansen Jenny hängde i persiennsnöret. Hon skrek. Hennes nakna fötter skrapade mot hotellets fasad. Jag sladdade in på parkeringen. Kastade mig ur bilen. Men det var

Läs mer

Göteborg för att hämta sin familj ifrån flygplatsen. Det var så kul att kolla på flygplan från nära håll tyckte Mahdi. Nu var det inte långt kvar

Göteborg för att hämta sin familj ifrån flygplatsen. Det var så kul att kolla på flygplan från nära håll tyckte Mahdi. Nu var det inte långt kvar Mötet med det okända I en av de små byarna i Ghazni som ligger i östra Afghanistan bodde det fattiga familjer. Byn kallades för ''Nawdeh''. De flesta män i byn var jordbrukare, affärsmän, bönder och vissa

Läs mer

Billie: Avgång 9:42 till nya livet (del 1)

Billie: Avgång 9:42 till nya livet (del 1) LEKTIONER KRING LÄSNING Lektionsövningarna till textutdragen ur Sara Kadefors nya bok är gjorda av ZickZack Läsrummets författare, Pernilla Lundenmark och Anna Modigh. Billie: Avgång 9:42 till nya livet

Läs mer

Rebecka 5A Ht-15. Kapitel 1 Drakägget

Rebecka 5A Ht-15. Kapitel 1 Drakägget Kapitel 1 Drakägget Jag vaknade en morgon i mitt hem, jag bodde på landet i en liten by i riket Siltarp. Mitt hem bestod av tre rum där jag, mina sju syskon samt far och mor bodde. I samma sekund kommer

Läs mer

Sätt locket på! Soleyman Ghasemiani

Sätt locket på! Soleyman Ghasemiani Sätt locket på! Soleyman Ghasemiani * Sätt locket på! * Poet: Soleyman Ghasemiani * Första upplagan, Oktober 1997 * ISBN. 91-973239 - 0 - x * Hanaförlaget Box 6040 424 06 Angered * Omslag: Simko Ahmad

Läs mer

BERÄTTARFESTIVALEN SKELLEFTEÅ 2013 22-28 APRIL. Skellefteå skriver. 6 Hålet. En berättelse från Skellefteå

BERÄTTARFESTIVALEN SKELLEFTEÅ 2013 22-28 APRIL. Skellefteå skriver. 6 Hålet. En berättelse från Skellefteå BERÄTTARFESTIVALEN SKELLEFTEÅ 2013 22-28 APRIL Skellefteå skriver # 6 Hålet En berättelse från Skellefteå Författaren & Skellefteå berättarförening 2013 Tryck: Skellefteå Tryckeri, april 2013 Jag var ute

Läs mer

Sune slutar första klass

Sune slutar första klass Bra vänner Idag berättar Sunes fröken en mycket spännande sak. Hon berättar att hela skolan ska ha ett TEMA under en hel vecka. Alla barnen blir oroliga och Sune är inte helt säker på att han får ha TEMA

Läs mer