Fågelräkning och ringmärkning vid Ottenby 2009

Transkript

1 Fågelräkning och ringmärkning vid Ottenby 29 Åke Lindström, Arne Andersson, Anton Arnesson, Magnus Hellström & Jonas Waldenström Ottenby fågelstation/sveriges Ornitologiska Förening 21

2

3 Fågelräkning och ringmärkning vid Ottenby 29 [Bird ringing at Ottenby in 29] Åke Lindström, Arne Andersson, Anton Arnesson, Magnus Hellström & Jonas Waldenström Ottenby fågelstation/sveriges Ornitologiska Förening [Ottenby Bird Observatory/The Swedish Ornithological Society] Sakrapport till Naturvårdsverket över arbetet vid Ottenby Fågelstation 29 inom projektet Fågelräkning och ringmärkning vid Ottenby, programområde Landskap (avtal ). Utförare Ottenby fågelstation/sveriges Ornitologiska Förening. Projektledare Åke Lindström, Biologiska Institutionen, Lunds Universitet, Ekologihuset, Lund. Rapporten utgiven i mars 21. Rapporten bör citeras som: Lindström, Å., Andersson, A., Arnesson, A., Hellström, M. & Waldenström, J. 21. Fågelräkning och ringmärkning vid Ottenby 29. Rapport, Ottenby fågelstation. 4 pp. Cite this report as: Lindström, Å., Andersson, A., Arnesson, A., Hellström, M. & Waldenström, J. 21. Bird ringing at Ottenby in 29. Report, Ottenby Bird Observatory. 4 pp.

4 2 Ottenby fågelstation Sammanfattning Vid Ottenby Fågelstation på Ölands södra udde räknas de förbiflyttande fågelpopulationernas storlek genom att fångst bedrivs på ett mellan åren jämförbart sätt. Totalt fångades fåglar av 13 arter/raser ( arter nedan) i den standardiserade fångsten under år 29. Vårfångsten låg strax under genomsnittet, höstfångsten låg tydligt under genomsnittet medan vadarna kom nära medelvärdet för referensperioden Vårfångsten på 53 märkta var strax under det normala. Proportionellt flest fångades det av ärtsångare (+81 %), gärdsmyg (+71 %), nattskärra (+67 %, dock bara 3 individer), kärrsångare (+51 %), koltrast (+49 %) och svarthätta (+46 %). Buskskvätta, grönsiska och ortolansparv fångades inte alls och för följande vanligare arter blev vårsiffrorna mer än 5 % under genomsnittet: grönsångare (-91 %), göktyta (-85 %), bergfink (-8 %), rosenfink (-77 %), höksångare (-76 %), björktrast (-68 %), bofink (-65 %), trädpiplärka (-62 %), taltrast (-6 %) och sävsparv (-55 %). Höstfångsten i trädgården gav 6583 fåglar, vilket är 29 % under genomsnittet för Av de vanligare arterna var det endast fem som fångades i antal över genomsnittet: gärdsmyg (+257 %), gransångare (+114 %), koltrast (+12 %), härmsångare (+23 %) och trädpiplärka (+15 %). Många fler arter hade låga siffror, de relativt lägsta siffrorna hittar vi hos domherre (-94 %), buskskvätta (-9 %), grönfink (-89 %), större hackspett (-88 %) och trädgårdssångare (-82 %). I vadarfångsten fångades 393 vadare av 22 arter, vilket är 9 % under genomsnittet på Av de talrikare vadarna var det ovanligt höga siffror för roskarl (+165%), rödbena (+126 %), och kustsnäppa (+85 %). Goda siffror för några ovanligare arter var tofsvipa 5 och småspov 5. Riktigt dåliga siffror var det för följande normalt lite vanligare arter: småsnäppa (-99 %), brushane (-92 %), grönbena (-73 %) och spovsnäppa (-61 %). Långsiktiga trender. Det finns en generell hög samstämmighet mellan fångstkurvorna från vår- respektive höstfångst. Det indikerar att det är samma populationer som studeras vår och höst, samt att metoden ger tillförlitliga resultat. I Sverige övervakas fåglarnas antalsförändringar både under häckningstid (Svensk Fågeltaxering) och flyttning (Ottenby, Falsterbo). Att dessa olika metoder, med helt skilda styrkor och svagheter, ofta ger samstämmig information belyses av populationskurvorna för gärdsmyg, som är i stort sett identiska mellan de olika programmen (sid. 12). För flera arter visar Ottenbys fångstsiffror långsiktiga populationsminskningar. Mest dramatisk och oroväckande är situationen för brushanen och ortolansparven, som båda nästan helt försvunnit i Ottenbys fångst. Vissa arter har negativa trender för de senaste 2 åren medan andra har minskat under 5-6 år. Tydliga långsiktiga minskningar står också att finna hos brushane, småsnäppa, nattskärra, göktyta, stenskvätta, buskskvätta, höksångare, törnskata och hämpling. Trenderna är långsiktigt oroväckande även för större strandpipare, sandlöpare, kustsnäppa, mosnäppa, grönbena, roskarl, trädpiplärka, gulärla, blåhake, rödstjärt, mindre flugsnappare, svartvit flugsnappare, varfågel, rosenfink och gulsparv. En viss sentida ljusning står dock möjligen att finna hos roskarl, nattskärra, göktyta, trädpiplärka, kärrsångare, törnskata och gulsparv. De långsiktiga vinnarna bland de arter som fångas vid Ottenby är gärdsmyg, ärtsångare, gransångare, brandkronad kungsfågel och blåmes.

5 Ottenby fågelstation 3 Summary This report presents data from the standardised trapping scheme at Ottenby Bird Observatory. Ottenby is situated at the southernmost tip of the island Öland in the Baltic (56º12'N, 16º24'E). Daily trapping in two Helgoland-traps, and a fixed number of mistnets, is carried out 15 March 15 June and 25 July 15 November. Waders are trapped from 1 July onwards (normally until 1 October) in about hundred walk-in traps on nearby shores. Trapping procedures have been standardized since 1972 in the autumn and 1979 in spring, but more or less comparable data from the start in 1947 are presented. In total, birds of 13 species/subspecies were trapped in 29. During spring, 53 birds were trapped, just below the average for Numbers were particularly high in Lesser Whitethroat (+81 %), Wren (+71 %), Marsh Warbler (+51 %), Blackbird (+51 %) and Blackcap (+46 %). Trapping figures were particularly low in Wood Warbler (-91 %), Wryneck (-85 %), Brambling (-8 %), Scarlet Rosefinch (-77 %), Barred Warbler (-76 %), and Tree Pipit (-62 %). During the garden trapping in autumn, 6583 birds were trapped, 29 % below the long-term average for Among the common species, only five were trapped in numbers above the average: Wren (+257 %), Chiffchaff (+114 %), Blackbird (+12 %), Icterine Warbler (+23 %) and Tree Pipit (+15 %). Species with particularly low figures were: Bullfinch (-94 %), Whinchat (-9 %), Greenfinch (-89 %), Great Spotted Woodpecker (-88 %) and Garden Warbler (-82 %). In total 393 waders of 22 species were trapped, which was 9 % below the long-term average. Unusually high numbers were recorded in Turnstone (+165 %), Redshank (+126 %) and Red Knot (+85 %). The figures were unusually poor for Little Stint (-99 %), Ruff (-92 %), Wood Sandpiper (-73 %) and Curlew Sandpiper (-61 %). Trends are similar in spring and in autumn (Figure A) indicating that we trap the same populations in the two seasons and that the method gives reliable results. Many species show long-term declines at Ottenby, some for Ortolansparv en av de mest dramatiskt minskande arterna i Ottenbys fångst. Snart ett minne blott som svensk häckfågel? The Ortolan Bunting is declining at an alarming rate and is nowadays not even trapped yearly at Ottenby. the last two or three decades, but many also for the almost 6 years trapping has been going on. The two most dramatic declines are found in Ruff and Ortolan Bunting. Trends are particularly negative for Ruff, Little Stint, Nightjar, Wryneck, Wheatear, Whinchat, Barred Warbler, Red-backed Shrike and Linnet, but they are worrying also for Ringed Plover, Sanderling, Red Knot, Temminck s Stint, Tree Pipit, Yellow Wagtail, Bluethroat, Redstart, Whinchat, Red-breasted Flycatcher, Pied Flycatcher, Great Grey Shrike, Scarlet Rosefinch and Yellowhammer. Good figures the last few years have given some hope for Nightjar, Wryneck, Marsh Warbler and Yellowhammer. The long-term winners are Wren, Lesser Whitethroat, Chiffchaff and Blue Tit. Last in this report is a list with Swedish and scientific names of birds mentioned in this report, as help for non-swedish readers.

6 4 Ottenby fågelstation Inledning Ottenby fågelstation, belägen på Ölands södra udde, bedriver på uppdrag av Naturvårdsverket standardiserad fågelfångst inom programmet för nationell miljöövervakning. Genom att fånga på ett likartat sätt varje år kan antalet fångade fåglar användas för att studera beståndsförändringar hos våra fåglar. Fångstserien vid Ottenby påbörjades i full skala hösten 1947 och är möjligen den längsta obrutna i sitt slag i världen. Denna rapport sammanfattar den standardiserade fångsten under 29 samt presenterar de långsiktiga trenderna i fångsten. Metoder Fångstrutiner och fångstanordningar före 1972 Fångsten är standardiserad sedan 1972 på hösten och 1979 på våren. Åren före 1972 har fångstinsatsen varierat mellan åren vad gäller säsongens längd och använda fångstmetoder. Fram till 1957 användes i trädgården enbart s.k. Helgolandsfällor (se nedan). De första slöjnäten började användas Nät av dagens typ ( japanska slöjnät ) har använts sedan Vadarfällor liknande dagens fällor har använts sedan starten Troligen har fångsteffektiviteten för de flesta arter ökat sedan de japanska slöjnäten infördes (mer om dessa nedan) och jämförelser av siffror före respektive efter 1972 blir därmed osäkra. Från 1946 och några decennier framåt blev det också mer växtlighet i trädgården, vilket bör ha haft positiv inverkan på fångsten. För arter som fångas i större antal efter jämfört med före 1972 är det därför svårt att avgöra ifall de verkligen blivit vanligare eller om det är fångstbetingelserna som förbättrats. För arter som fångades i större antal före 1972 är det däremot högst troligt att antalet individer har minskat. Speciellt noterbart är att det vårarna 1947, 1948, 1949 och 1966 i princip inte bedrevs någon fångst alls. Dessa vårar redovisas därför inte. Många andra vårar fram till 1979 påbörjades fångsten inte förrän i april eller maj, när en hel del av de tidigaste flyttfåglarna redan passerat. Vi har trots detta för översiktens skull valt att presentera vårdata i figurerna även för dessa år och påpekar detta även i figurtexten. Mer information om tidiga års fångstbetingelser finns i Lindström, Hedenström & Hjort, Rutiner för fångst och ringmärkning vid Ottenby fågelstation (v. 1.3, 3 juli, 23). Dagens fångstrutiner och fångstanordningar Vid Ottenby används tre huvudsakliga metoder för att fånga fåglar: (1) slöjnät, (2) stationära fångstryssjor (s.k. Helgolandsfällor) samt (3) vadarfällor. Fångsten bedrivs enligt rutiner beskrivna i Lindström, Hedenström & Hjort, Rutiner för fångst och ringmärkning vid Ottenby fågelstation (v. 1.3, 3 juli, 23). Slöjnät Största antalet fåglar fångas med slöjnät specialgjorda för fågelfångst. Varje nät, 6 eller 9 m långt, spänns upp mellan två stolpar i anslutning till buskar och små träd. Fåglar som försöker flyga förbi fastnar i näten och blir liggande i fickor som bildas i dessa. Nätens placering och antal har varit detsamma sedan Näten vittjas var 3:e minut.

7 Ottenby fågelstation 5 Helgolandsfällor Två fasta fällor av Helgolandstyp finns i stationens trädgård. En Helgolandsfälla är i princip en lätt svängd nätstrut som slutar med en uttagsbur. Fällorna är ca 25 m långa och 5 m höga vid mynningen. De vittjas också en gång i halvtimmen, i samband med att slöjnäten kontrolleras. Fångstpersonalen går genom fällorna och driver de fåglar som är inne i fällan mot uttagsburen, där de fångas in. De två Helgolandsfällorna har öppningarna mot norr respektive söder. Fällorna restaurerades senaste gången under 21. Nästa upprustning är planerad för sommaren 21. Trädgårdsfångsten Vårfångsten pågår dagligen från 15 mars till 15 juni med hjälp av slöjnät och två Helgolandsfällor (se ovan). Nio slöjnät om totalt 63 m längd används: Stationsnäten (3 x 6 m), Kungsfågelnätet (6 m), Fångst av fåglar i en av Helgolandsfällorna One of the Helgoland traps in action Krattnätet (9 m), Robbans nät (2 x 6 m), Röknätet (9 m) samt A-fällenätet (9 m). Vårfångsten har bedrivits på detta sätt sedan Höstfångsten pågår dagligen från 25 juli till 15 november. Samma nät och fällor används som på våren. Dessutom tillkommer från och med 25 juli de tre Ängsnäten (3 x 9 m) samt från 1 september sparvhöksnätet ( Dassnätet ) vid A-fällan (9 m). Höstfångsten har bedrivits på detta sätt sedan Både vår och höst öppnas näten för fångst ca 3 minuter före soluppgången och stängs kl. 11. (lokal tid). Normalt har då de flesta rastande fåglarna lämnat trädgården. Under dagar med mycket stor fågeltillgång fortsätter dock fångsten även efter kl. 11., fram till dess att endast få fåglar fångas. Logiken är att på detta sätt fångas varje dag alla fåglar som landat i trädgården. Näten används inte vid regn eller hård blåst. De vittjas alltså med 3 minuters mellanrum och fångade fåglar transporteras i speciella påsar direkt till ringmärkningslaboratoriet för ringmärkning och examination. Därefter släpps fåglarna fria. Vadarfällor Fällor av så kallad Ottenbytyp används för fångst av vadare längs stränderna runt Ölands södra udde. Fällorna är en modifierad fiskmjärde som i olika antal kombineras till formationer för att leda födosökande vadare in i dem. Flera sådana kombinationer placeras ut runt södra udden på lämpliga tångbankar. Totalt används samtidigt ca 1 vadarfällor inom ramen för den standardiserade fångsten. Vadarfångsten Fångsten påbörjas runt 1 juli och pågår normalt en bit in i september. Både startdatum och avslutning av vadarfångsten varierar mellan åren, beroende på fågeltillgång och fångstförutsättningar på stränderna. Fällorna vittjas en gång per timme under den ljusa delen av dygnet, med start före soluppgången och med en sista kontroll efter mörkrets

8 6 Ottenby fågelstation inbrott. Vid oväder eller mycket dålig vadartillgång (vilket händer t.ex. vid långvarig torka och högtrycksväder) är fällorna inte aktiverade. Fällor av i princip samma sort användes redan under provåren 1937/1938 och sedan från 1946 och framåt. Övrig fångst Utöver den standardiserade fångsten sker ringmärkning för andra syften. Viss fångst i nät och fällor i trädgården sker under sommaruppehållet (15 juni 25 juli), bland annat för att förse guidningsverksamheten med visningsobjekt. Därutöver fångas fåglar för specifika ändamål, såsom studier av de lokalt häckande fåglarna eller provtagning rörande fågelspridda sjukdomar. Antalsmässigt är denna fångst normalt av ringa betydelse och räknas i vilket fall inte in i de standardiserade siffrorna. Därtill bedrivs fångst av änder och rovfåglar i separata fångstanordningar inom reservatet. Fångstpersonal Under fångstperioden arbetar en eller två ringmärkare och minst två ringmärkningsassistenter med den dagliga fångsten. Vid massfångst kan personalstyrkan ökas till tre ringmärkare och minst fyra assistenter. Datahantering och analys Databasen Arbetet med kvalitetssäkringen av databasen fortsätter kontinuerligt. Databasen innehåller nu poster, vilket inkluderar både standardfångsten och övrig fångst. En del arbete återstår, framför allt med de första decenniernas ringmärkning, så databasen kommer även i fortsättningen att ändras något. Likt tidigare gäller att de siffror som publicerats i den senaste årsrapporten är de gällande siffrorna. En komplicerad grupp utgör de småfåglar som sensommar och höst regelbundet fångas både i vadarfällorna och i trädgården (främst starar, ärlor, piplärkor, sten- och buskskvätta). Det går i efterhand oftast inte att avgöra ifall dessa fångats i vadarburar eller i trädgården. Därtill har just sädesärlor specialfångats i trädgården på sensommarkvällarna, fåglar som inte heller bör räknas med i de standardiserade siffrorna. I tidigare årsrapporter har alla dessa individer från sommar och höst räknats med. För att förbättra jämförbarheten tar vi sedan rapporten för 26 bara med dem från 25 juli och framåt, men vi fortsätter att summera fåglar fångade i trädgården och i vadarfällorna. Dock väljer vi att tills vidare inte presentera höstsiffrorna för de tre stora arterna ängspiplärka, sädesärla och stare, på grund av den stora osäkerheten i siffrorna. I databasen finns en separat kolumn, specifikt anpassad till denna rapport, där tre koder används till att kategorisera fåglar fångade i standardfångsten, enligt följande: VAAR standardfångsten i trädgården på våren, med start Alla fåglar som fångats 15 mars till 15 juni och som registrerats som, eller antagits vara, fångade i trädgården under förhållanden motsvarande dagens standardiserade fångst. HOST - standardfångsten i trädgården på hösten. Alla fåglar som fångats 25 juli till 15 november och som registrerats som, eller antagits vara, fångade i trädgården under förhållanden motsvarande dagens standardiserade fångst. Därtill kommer undantag. 1) Tättingar fångade i vadarburar under den standardiserade vadarfångsten efter 25 juli räknas också som HOST. 2) Vadare som fångats i trädgården (i huvudsak morkulla), samt enstaka individer av andra arter, har fått koden WADR och summeras alltså med vadarfångsten (se nedan).

9 Ottenby fågelstation 7 WADR - Enbart vadare har denna kod. Inkluderar fåglar fångade perioden 1 juli och framåt, rapporterade, eller som antagits vara, fångade i den standardiserade vadarfångsten. Dessutom ingår de vadare som rapporterats som, eller antagits vara, fångade i standardfångsten i trädgården efter 25 juli (se under HOST ovan). Trender och variationer i flyttfåglarnas antal Det grundläggande syftet med den standardiserade fångsten vid Ottenby är att beskriva olika arters antalsförändringar över tiden, samt att försöka tolka dessa mönster. Ett vanligt förekommande begrepp i dessa sammanhang är trend, med vilket normalt menas en långsiktig förändring av medelvärdet. Ett problem med en sådan formulering är att det ofta är godtyckligt vad som menas med långsiktigt. Vad som uppfattas som en trend kan naturligtvis vara naturliga långtidsfluktuationer som vi inte kan upptäcka på grund av att perioden överstiger tidsseriens nuvarande längd. När vi talar om trender måste vi således ta hänsyn till tidsseriens längd och göra en subjektiv bedömning av vad som är en långsiktig förändring. För varje år som läggs till Ottenbys fångstserie ökar naturligtvis sannolikheten att kunna upptäcka och statistiskt säkerställa trender. Vid analys av Ottenbys fångstsiffror bör man vara medveten om att väderbetingelserna vid Ölands södra udde påverkar hur många fåglar som väljer att rasta i fyrträdgården och på stränderna. Vädret påverkar även fåglarnas fångstbarhet. T.ex. fångas färre fåglar i trädgården vid hård blåst. Då vädret vid en given tid på året varierar mellan åren skall man alltså vara försiktig med tolkningen av enskilda års siffror. Resultat Fågelåret vid Ottenby år 29 Totalt fångades fåglar av 13 arter/raser ( arter nedan) i den standardiserade fångsten under år 29 (Figur 1, Tabell 1). Det är 18 % under medelvärdet för standardfångsten (18 376). Vårfångsten låg strax under genomsnittet, höstfångsten låg tydligt under genomsnittet medan vadarna kom nära medelvärdet för referensperioden I texten nedan görs en del jämförelser med medelvärdet per år från längre tidsperioder (ofta hänvisat till som det normala ). För vårens trädgårdsfångst används perioden alltså 3 år (5534 fångade i genomsnitt per år). För sommarens vadarmärkning och höstens trädgårdsfångst används de 3 åren som referensperiod (3388 för vadarna och 9323 för hösten i trädgården). Våren Standardfångst och observationer, månad för månad: Det verkliga vintervädret 28/29 kom relativt sent till Öland. Januari och februari gav ett par perioder med snöfall och lägre temperaturer. Den ideella personalen anlände till fågelstationen redan under slutet på februari månad för att sätta igång med förberedelserna inför årets fångst. Nät och fällor kom snart på plats trots att snön ställvis fortfarande låg tjock på backen. Den 15 mars, förstadag för den standardiserade fångsten, gav 69 fåglar och blev därmed en av månadens bästa dagar. Totalt under månaden ringmärktes 371 fåglar av 19 arter. Talrikast var koltrast med 25 ringmärkta individer följt av rödhake (55). De första sånglärkorna och strandskatorna dök upp under månadens första hälft, och i samma veva upptäcktes också en hane svarthakad buskskvätta söder om stationen. Denna blev kvar på

10 8 Ottenby fågelstation udden fram till den 18 och blev också ringmärkt innan den försvann från området. I mitten av mars anlände som brukligt efterlängtade skärfläckor, kärrsnäppor, storspovar och trädlärkor. Enstaka kungsörnar jagade till och från i området och en av de två ringmärkta jaktfalkarna från hösten 28 upptäcktes då den var nere och jagade på udden och Västrevet. Under slutet av månaden kom sjöfågelsträcket igång och stora mängder ejder och sjöorre sågs flyga norrut i Kalmarsund. På månadens sista dag hittades årets första kentska tärna och en forsärla rastade på udden Början av april gav en hel del fågel i fångsten och flera dagar med över 2 nymärkningar passerade innan summorna stagnerade. Från den 15 april dominerade ett stabilt och vackert högtrycksväder och under den resterande delen av månaden fångades endast 3-7 fåglar per dag. Totalt märktes 231 fåglar av 4 arter. Månadens talrikaste art var rödhake med 1615 individer, även gärdsmyg noterades i goda antal (169). Bland de lite ovanligare inslagen i fångsten kan nämnas brandkronad kungsfågel (1) och svart rödstjärt (9). Värt att nämna är också att det under hela månaden endast gjordes en enda observation av svartvit flugsnappare på Ölands södra udde, och i ringmärkningsprotokollen uteblev arten helt och hållet. Sjöfågelsträcket fortlöpte i början av april och den 6 sågs 17 ejdrar och 25 sjöorrar sträcka norrut. Samma dag sågs också årets första ringtrast. Knappt två veckor senare började verkliga långflyttare anlända, och bl.a. sågs småsnäppa, buskskvätta, gulhämpling och grönsångare på eller kring udden. Den 19 april upplevdes ett rekordartat sträck av storspovar och på udden räknades totalt 635 individer sträcka norrut och enligt uppgift flög ytterligare ca 2 in över Öland vid Västerstadsviken. I andra halvan av april sågs också två vitnäbbade islommar, vitnackad svärta, två havssulor, ägretthäger, brun glada, stäpphök, bredstjärtad labb, sandtärna, två härfåglar, rostgumpsvala, två citronärlor, två svarthakade buskskvättor, brandkronad kungsfågel och fem gulhämplingar. Början av maj fortsatte som föregående månad hade slutat, d.v.s. med låga dagssummor pendlande mellan 2-5 fåglar. Kring den 1 maj noterades ett större inflöde av tättingar och under några dagar erhölls goda summor. Från den 15 sjönk fångsten betänkligt och under den resterande delen av maj fångades endast blygsamma antal. Totalt ringmärktes 2386 individer av 61 arter. Talrikast under månaden var som brukligt lövsångare med 162 nymärkningar. Sylvia-sångare uppvisade generellt goda summor, nämligen ärtsångare (351), törnsångare (13), trädgårdssångare (7) och svarthätta (71). Även blåhaken var talrik (62). Observationsmässigt gav inledningen på månaden stora mängder sträckande vitkindade gäss samt andra sjöfåglar. Den 7 maj sågs 5 gäss sträcka norrut och två dagar senare hela 8 individer. För mindre än två decennier sedan hade dessa antal ansetts utgöra mer eller mindre hela världspopulationen, men arten har sedan dess ökad markant. Bland tättingarna kan nämnas enstaka observationer av rödstrupig piplärka, halsbandsflugsnappare, lappsparv, kornsparv och ortolansparv. De nationella minskningarna av just ortolansparv underströks ytterligare då arten saknas helt och hållet i 29 års ringmärkningsprotokoll från Ottenby. I andra halvan av maj sjöng flera sommargyllingar i lunden, och på Schäferiängarna spelade sydliga kärrsnäppor, storspovar, tofsvipor och rödbenor. Årets vadarhäckningar gick ovanligt bra både med avseende på både antal revirhävdande par och på häckningsframgång. Detta resulterade i ett högre antal pullmärkningar än vanligt. Av de båda svartbenta strandpipare som häckade förra året sågs endast hanen och detta under i stort sett månadens alla dagar. Någon hona dök aldrig upp, och heller inte någon av de ungfåglar som producerades under fjolårets häckning. Under maj månad sågs många av de numera klassiska sällsyntheterna, till exempel rostgumpsvala, biätare, härfågel, turturduva, brun glada, ägretthäger, citronärla, aftonfalk m.m., och bland de mest sällsynta gästerna skall nämnas observationer av vitgumpsnäppa, rödhuvad törnskata och amerikansk kricka.

11 Ottenby fågelstation 9 Som brukligt avslutades den standardiserade fångsten den 15 juni och fram till dess hade månaden givit 242 fåglar inom ramarna för standardiseringen. Talrikaste arten i fångsten var ärtsångare (49) följt av törnsångare (38). På Udden och i Sandvik började de första vadarflockarna samlas och på Schäferiängarna fanns starar i stora koncentrationer. Under avdelningen rariteter skall nämnas observationer av bl.a. rostgumpsvala, biätare, svarthuvad mås, kornsparv, ägretthäger, lundsångare, rostand m.m. Den svartbenta strandpiparen var kvar under större delen av perioden. Våren totalt: De 53 märkta på våren var strax under det normala (Figur 1, Tabell 2). Proportionellt flest fångades det av ärtsångare (+81 %), gärdsmyg (+71 %), nattskärra (+67 %, dock bara 3 individer), kärrsångare (+51 %), koltrast (+49 %) och svarthätta (+46 %). Buskskvätta, grönsiska och ortolansparv fångades inte alls och för följande vanligare arter blev vårsiffrorna mer än 5 % under genomsnittet: grönsångare (-91 %), göktyta (-85 %), bergfink (-8 %), rosenfink (-77 %), höksångare (-76 %), björktrast (-68 %), bofink (-65 %), trädpiplärka (-62 %), taltrast (-6 %) och sävsparv (-55 %). Hösten i trädgården (inklusive tättingar i vadarfångsten) Standardfångst och observationer, månad för månad: Den standardiserade trädgårdsfångsten startade som bruklig den 25 juli och fram till månadens sista dag ringmärktes 95 tättingar av 19 arter. Talrikast i trädgården var härmsångare med 17 individer. Bland det mer oväntade inslagen i fångsten kan nämnas en skogssnäppa som fastande i ett av stationsnäten. I lunden gjordes näst intill dagliga observationer av sommargylling, höksångare, halsbandsflugsnappare och rosenfink. Rovfåglar blev allt talrikare och flera röda glador, ängshökar och fiskgjusar sågs mer eller mindre dagligen. Sällsyntheter som brednäbbad simsnäppa, två roständer, biätare, dammsnäppa, ökenpipare och medelhavstrut noterades också. Trädgårdsfångsten i augusti var lugn och månaden dominerades av låga dagssummor. Totalt ringmärktes 794 fåglar av 38 arter och talrikast var lövsångare (321) följt av ärtsångare (7), törnsångare (44), trädpiplärka (36) och härmsångare (35). De få nätter då väder- och vindläge var gynnsamma bedrevs också tärnfångst, och totalt försågs ett femtiotal tärnor med ring. Längre in i månaden sågs allt fler ängshökar, och under en tvåveckorsperiod sågs näst intill dagligen enstaka individer sträcka ut vid södra udden. Den 18 augusti blev en god sträckdag, och bland mycket annat noterades flera hundra vadare av olika arter, ca 1 fisk/silvertärnor och ca 1 trädpiplärkor sträcka söderut. Bland sällsyntheterna i augusti kan nämnas att ökenpiparen från föregående månad var kvar, en ägretthäger sträckte söderut, en brun glada sågs över Lunden, flera fjällpipare sågs och en stäppörn upptäcktes. September blev förhållandevis fågelfattig med endast 1482 fåglar av totalt 39 arter i den standardiserade trädgårdsfångsten. Klart talrikast var rödhake med 598 nymärkningar, vilket dock är en låg siffra för månaden och arten. Samma sak för kungsfågel (149), medan fångsten av lövsångare (22) var relativt normal. Bland överraskningarna i fångsten kan nämnas den nordsångare som fångades 1 september. Fältobservationerna i september inleddes med en god blandning av typiska sensommar- och höstarter. Sträcket av ängshökar fortsatte och under första halvan av månaden sågs enstaka individer näst intill dagligen på udden. De första rödstrupiga piplärkorna och lappsparvarna dök upp medan två fjällpipare sågs på fyrvägen. Även bivråkarna började dyka upp tillsammans med kärrhökar och enstaka ormvråkar. Under kvällarna rastade flera tusen sädesärlor i stationsträdgården och hundratals kunde fångas och märkas (utanför standardiseringen). Förutom redan nämnda fjällpipare sågs under september också svartnäbbad islom, stäppörn, större piplärka, fjällabb, mindre skrikörn och dvärgsparv.

12 1 Ottenby fågelstation Efter att två ganska fågelfattiga höstmånader hade passerat kom oktober med flera dagar med över 3 fåglar i ringmärkningen. Den 1 oktober blev årets bästa dag med totalt 966 nymärkningar. Även andra halvan av månaden var bra och de flesta dagar ringmärktes 15-2 fåglar per dag. Månadssumman slutade på 4214 nymärkningar av 44 arter. Bland de udda inslagen i fångsten kan nämnas råka (stationens första sedan 1985), gransångare av rasen tristis, gulhämpling, snösparv mm. Som brukligt var rödhaken den talrikaste fågeln i fångsten med 1663 nymärkning, följd av kungsfågel med 1267 individer. Även fångsten av gärdsmyg (313), koltrast (185), taltrast (132), rödvingetrast (31) och gulsparv (12) var god under oktober. Från sträckräkningsprotokollen den 9 oktober kan till nämnas vitkindad gås (2 ), prutgås (5), ejder (1 ), bläsand (15) m.m. I samma veva sågs också relativt stora mängder fjällvråkar i Ottenbyområdet. Lite senare in i månaden tunnades fågelmängden ut allt men fortfarande sågs fenologiskt intressanta arter såsom blåhake, törnsångare, höksångare mm. Runt den 2:e anlände de första varfåglarna, vinterhämplingarna och dvärgbeckasinerna. Förutom stäppörnen som var kvar sedan september sågs också prärielöpare, svarthakad buskskvätta, gulhämpling, dvärgsparv, härfågel, rödhalsad gås, kungsfågelsångare, videsångare och tuvsnäppa i Ottenbyområdet. Innan standardiseringens avslutades den 15 november ringmärktes 147 fåglar. En överraskning i fångsten var den busksångare som fångades den 6 november och fyndet utgör det senaste någonsin i Sverige. Observationsmässigt var inledningen av november ganska fågelfattig och förutom enstaka blå kärrhökar, snösparvflockar, vinterhämplingar och havsörnar dominerar änderna. Lite längre in i månaden föll temperaturen en aning. Mängden änder ökande och arter som dvärgmås, lommar och alkor anlände i större antal än tidigare. Vissa vadararter var fortfarande kvar i området, och enstaka rödbenor sågs på Västrevet, storspovar stod i Sandvik och ljungpipare rastade fortfarande på Schäferiängarna. Få sällsyntheter sågs under november men stäppörnen var kvar under hela månaden, en brednäbbad simsnäppa sågs under två dagar och den första berglärkan för vintern noterades. Hösten totalt: Under hösten fångades totalt 6583 fåglar i stationsträdgården, inklusive tättingar i vadarfångsten efter 25 juli. Siffran är 29 % under genomsnittet 9323 (Figur 1, Tabell 3). Av de vanligare arterna var det endast fem som fångades i antal över genomsnittet: gärdsmyg (+257 %), gransångare (+114 %), koltrast (+12 %), härmsångare (+23 %) och trädpiplärka (+15 %). Många fler arter hade låga siffror, de relativt lägsta siffrorna hittar vi hos domherre (-94 %), buskskvätta (-9 %), grönfink (-89 %), större hackspett (-88 %) och trädgårdssångare (-82 %). Dessutom dök inte en enda göktyta, mindre hackspett, stjärtmes, svartmes, varfågel eller ortolansparv upp i fångsten. Av detta framgår också att ingen av de vanliga invasionsarterna uppträdde i några antal. Av de normalt talrikaste arterna hade lövsångare -37 %, kungsfågel -36 % och rödhake -5 %. Vadare Standardfångst och observationer, månad för månad: Vadarfångsten inleddes i början av juli, men de inledande veckorna gav låga fångstsiffror och det var först i slutet av månaden som fångsten kom igång på allvar. Från den 24 juli och en vecka framåt ringmärktes mellan 15 5 vadare per dag och totalt gav juli 255 fåglar. Kärrsnäppa dominerade stort (296) följt av rödbena 99, kustsnäppa 96 och drillsnäppa 55. Under början av juli inleddes vadarräkningarna i Sandvik och Norrvik, och från toppnoteringarna i slutet på månaden kan nämnas kärrsnäppa 48, gluttsnäppa 48,

13 Ottenby fågelstation 11 spovsnäppa 44 och skärfläcka 68. Samtidigt var sydsträcket bra och den 26 juli räknades bland annat 4 kärrsnäppor, 1 brushanar och 35 strandskator mot söder. Augusti inleddes med en måttlig vadarfångst, och därefter sjönk summorna allt eftersom dagarna gick. Månadstotalen stannade på 379 nymärkningar dominerat av kärrsnäppa (322). Bland observationerna kan nämnas räkningar från den 1 augusti då 675 kärrsnäppor, 142 spovsnäppor och 264 gluttsnäppor noterades. En stöt med ungfåglar kom i de sista dagarna av september och ett drygt hundratal fåglar fångades: kärrsnäppa 114, kustpipare 4, myrspov 2 och spovsnäppa 1. Ända in mot slutet av månaden fortsatte kärrsnäppor, sandlöpare, myrspovar och andra vadare att rasta i Sandvik och Norrvik. En del vadare dröjde sig kvar på udden in i oktober och fångsten gav kärrsnäppa 4 och myrspov 1. Vadarfångsten totalt: Totalt fångades 393 vadare av 22 arter, vilket är 9 % under genomsnittet på Av de talrikare vadarna var det ovanligt höga siffror för roskarl (+165%), rödbena (+126 %), och kustsnäppa (+85 %). Goda siffror för några ovanligare arter var tofsvipa 5 och småspov 5. Riktigt dåliga siffror var det för följande normalt lite vanligare arter: småsnäppa (-99 %), brushane (-92 %), grönbena (-73 %) och spovsnäppa (-61 %). Den vanligaste arten av alla, kärrsnäppan, uppträdde med näst intill exakt sitt medelvärde för perioden Diskussion Långsiktiga trender För Ottenby finns nu 31 (våren) respektive 38 (hösten) år av standardiserad fångst av flyttfåglar. Därtill finns för ett antal arter ytterligare 3 års data där siffrorna ger ytterligare information om trender över sammanlagt mer 6 år (figurerna 2-4). Nedan följer kommentarer till de långsiktiga trenderna, med speciellt fokus på den standardiserade senare hälften av verksamhetsperioden, samt för de allra senaste åren. Jämförelser görs för flera arter med de populationstrender som beräknas för Sverige i projektet Svensk Fågeltaxerings inventeringsserier (SFT, se hemsida: Trädgårdsfångsten av i huvudsak tättingar Generellt är vår- och hösttrenderna likartade för de arter som fångas vid Ottenby (Figur A). Detta indikerar starkt att det är samma populationer som studeras vår och höst, samt att metoden ger tillförlitliga resultat. Att dessutom samstämmigheten mellan antalet fångade fåglar av en art under flyttningen och antalet räknade fåglar under häckningstiden kan vara mycket god visas Spearman rank korrelation på hösten ( ) y =,66x,49 R² =,412 1,,8,6,4,2, 1,,5,,5 1,,2,4,6,8 1, Spearman rank korrelation på våren ( ) Figur A. Sambandet mellan 36 fågelarters trender på våren och hösten vid Ottenby (Spearman rank korrelation, rs). Arter som ökar på våren (rs >) tenderar att öka även på hösten och vice versa. The correlation between spring and autumn trends (Spearman rank correlation, rs) in 36 species trapped in the garden of Ottenby. Species that increase in spring (rs>) tend to increase also in autumn and vice versa.

14 12 Ottenby fågelstation Index 3 2,5 2 1,5 1, Punktrutter Standardrutter Ottenby vår Ottenby höst Figur B. Gärdsmygens populationsutveckling i Sverige enligt fyra olika mätserier. Det är Svensk Fågeltaxerings punktrutter och standardrutter där fåglarna räknas under häckningstid runt om i Sverige, samt Ottenbys fångst vår och höst. Varje mätserie är standardiserad till 1 för år Population development of the Wren in Sweden, according to four different monitoring series. They are the free point counts (Punktrutter) and Fixed routes (Standardrutter) of the Swedish Breeding Bird Survey, and the spring (vår) and autumn (höst) trapping at Ottenby. Each curve is standardized to 1 for year av siffrorna för gärdsmyg (Figur B). I figuren jämförs antalet gärdsmygar fångade vid Ottenby (vår respektive höst) med antalet gärdsmygar registrerade på Svensk Fågeltaxerings punktrutter (sedan 1975) och standardrutter (sedan 1998). Alla kurvorna har standardiserats till 1 år Självfallet är det få arter där siffrorna stämmer så väl överens som hos gärdsmygen, men det är ändå slående att de olika övervakningsmetoderna, med sina helt olika styrkor och svagheter, ger en sådan samstämmig bild. De arter som har de tydligaste långsiktiga negativa trenderna både vår och höst är göktyta, törnskata, och ortolansparv. För de två förstnämnda har det senaste decenniet varit någorlunda stabilt, men ortolansparven fortsätter att minska dramatiskt. Trenderna i SFT är likvärdiga och det verkar framför allt vara det sydliga beståndet av ortolansparv som minskar. Läget är helt enkelt dramatiskt dåligt för ortolansparven. Därtill har rosenfinken och blåhaken minskat dramatiskt sedan mitten på 199-talet. Rosenfinkens kurva i SFT är lika dyster, medan data för blåhaken är ganska osäkra, med stor variation mellan åren. Dock stämmer de vikande siffrorna in på bilden från Svensk Fågeltaxering att det går dåligt för fjällbjörkskogens fåglar. Andra arter med vikande trender i Ottenbys siffror, där också populationsutvecklingen i SFT är svag, är gulärla, buskskvätta, stenskvätta, sv-v flugsnappare och hämpling. Tre arter som nästan inte alls kommer med i SFT, men som fångas i anständiga antal vid Ottenby är höksångare, mindre flugsnappare och varfågel. Trenden är signifikant negativ för alla tre. Svarthättan var länge den art som mest avvek från trenderna inom SFT. Den minskade vid Ottenby och ökade starkt i SFT. Den fortsätter att öka i SFT, men nu verkar även Ottenbys siffror peka uppåt. Det finns några arter med långsiktigt nedåtgående trender där trenderna de senaste åren vänt uppåt eller åtminstone planat ut. Göktytan och törnskatan har nämnts ovan. De fem senaste åren har också jämförelsevis många nattskärror fångats. Sparvhöken, kärrsångaren, gulsparven och sävsparven är tre andra arter som kommit tillbaka starkt de senaste åren. Arter det går långsiktigt tydligt bra för både vår och höst är gärdsmyg, ärtsångare, blåmes och gransångare. Gärdsmyg och blåmes ökar signifikant även i SFT, medan ärtoch törnsångaren där är svagt ökande. Gransångarens inte minst sentida populationsökning stämmer även den väl med data från SFT. Där har den sydliga gransångaren ökat

15 Ottenby fågelstation 13 explosionsartat över 3 år, medan den nordliga minskade , för att vända uppåt igen under senaste decenniet. Just nu går det alltså bra för båda raserna. Brandkronad kungsfågel är väl det bästa exemplet på hur en ny art håller på att få fäste i landet söderifrån. Arten ökar signifikant i Ottenbys fångstsiffror, även om ökningstakten är låg. Vadarfångsten Sett över längre tid går det dåligt för flera vadararter vid Ottenby, något som också är en global trend. Det är viktigt att komma ihåg att vadarfångsten vid Ottenby påverkas mycket av vädret, där varma och torra somrar ger ogynnsamma betingelser och därför låga siffror. Sett över flera år ger dock de absoluta siffrorna och jämförelser mellan arterna rimligen god information om populationsutvecklingen. Till exempel så var kärrsnäppefångsten god både 2, 24, 25, 27 och 29, vilket indikerar generellt goda fångstbetingelser. Arter som flyttar samtidigt på säsongen men som var ovanliga även dessa år bör det alltså sannolikt gå generellt dåligt för. Perioden har vi statistiskt säkerställda minskningar på småsnäppa och brushane. Brushanen är nästan utgången som häckfågel i södra Sverige och SFTs standardrutter visar på en minskning också i Norrland (faktiskt den kraftigaste minskningen av alla arter inom SFT). Det senare indikerar att något händer arten utanför Sverige, då häckningsbiotopen i Norrland till synes förändrats ganska lite de senaste decennierna. Småsnäppa är en arktisk vadare som inte häckar i Sverige. Även för större strandpipare, sandlöpare, kustsnäppa och mosnäppa är trenderna långsiktigt negativa, om än inte med statistisk signifikans. Roskarl har glädjande nog haft några goda år, då det är en art som det annars går generellt dåligt för i Sverige. Myrsnäppa, en paradart för Ottenby som i princip är helt ostuderad på häckningsplatserna i Norra Skandinavien, varierar stort i antal mellan åren, men inget tyder på någon långsiktig trend. Brushanen, här en ungfågel, är den vadare som minskat kraftigast i antal i Ottenbys fångst. Arten är på kraftig tillbakagång över hela Västeuropa. The Ruff, here a juvenile bird, is the wader species that has declined most of all in the standardized trapping at Ottenby. The species is declining dramatically all over Western Europe. Publikationer under 29 från Ottenby fågelstation Meddelanden från Ottenby fågelstation 224. Knape, J., Jonzén, N., Sköld, M. & Sokolov, L. 29. Multivariate state space modelling of bird migration count data. In: Thomson, D. L., Cooch, E. G. &

16 14 Ottenby fågelstation Conroy, M. J. (eds). Modeling Demographic Processes in Marked Populations. Environmental and Ecological Statistics 3. Springer Latorre-Margalef, N., Gunnarsson, G., Munster, V. J., Fouchier, R. A. M., Osterhaus, A. D. M. E., Elmberg, J., Olsen, B., Wallensten, A., Haemig, P. D., Fransson, T., Brudin, L. & Waldenström, J. 29. Effects of influenza A virus infection on migrating mallard ducks. Proceedings of the Royal Society B 276, Bengtsson, D., Fransson, T. & Røer, J. E. 29. Occurrence of Continental Blackcaps (Sylvia atricapilla) in northern Europe. Ornis Svecica 19, Kraus, R.H.S., van Hooft, P., Waldenström, J., Latorre-Margalef, N., Ydenberg, R.C. & Prins, H.H.T. 29. Avian influenza surveillance: on the usability of FTA cards to solve biosafety and transport issues. Wildfowl special issue 2, Hedenström, A., Fagerlund, T., Rosén, M. & Wirestam, R. 29. Magnetic resonance imaging versus chemical fat extraction in a small passerine, the willow warbler Phylloscopus trochilus: a fat score-based statistical comparison. Journal of Avian Biology 4, Ellström, P., Jourdain, E., Gunnarsson, O., Waldenström, J. & Olsen, B. 29. The human influenza receptor Neu5Aca2,6Gal is expressed among different taxa of wild birds. Archives of Virology 154, Artois, M., Bicout, D., Doctrinal, D., Fouchier, R., Gavier-Widen, D., Globig, A., Hagemeijer, W., Mundkur, T., Munster, V. & B. Olsen. 29. Outbreaks of highly pathogenic avian influenza in Europe: the risks associated with wild birds. Revue scientifique et technique de l office international des epizooties 28 (1), [Published as no. 229.] 238. Muradrasoli, S., Mohamed, N., Hornyák, Á., Fohlman, J., Olsen, B., Belák, S. & Blomberg, J. 29. Broadly targeted multiprobe QPCR for detection of coronaviruses: Coronavirus is common among mallard ducks (Anas platyrhynchos). Journal of Virological Methods 159, [Published as no. 56.] Övriga publikationer Edman, A. 29. Ottenby fågelstation 28. Fågelåret 28, Vår Fågelvärld, suppl. 49, Lindström, Å., Andersson, A., Edman, A. & Waldenström, J. 29. Fågelräkning och ringmärkning vid Ottenby 28. Rapport, Ottenby fågelstation. 4 pp. Tack Ett stort antal helt eller delvis ideellt arbetande personer utgjorde under året stommen i fågelstationens fångstverksamhet. Personal som spenderade mer än en månad vid stationen var Göran Andersson, Stina Andersson, Karin Anderson, Magnus Bladh, Simon S. Christiansen, Marcus Danielsson, Aron Edman, Linus Hedh, Soladoye Iwajomo, Frida Johnsson, Måns Karlsson, Mårten Norman, Viggo Norrby, Britta Peveling, Simon Werngren och Per Österman. Ola Olsson gav viktig hjälp med figurproduktion. Ekonomiskt stöd till den standardiserade fångsten utgår från Naturvårdsverkets miljöövervakningsenhet. Ett stort och varmt tack till samtliga för betydelsefulla insatser under 29.

17 Ottenby fågelstation 15 Figur 1. Dagssummor i standardiserade fångsten 29. I vårfångsten ingår trädgårdsfångsten 15 mars 15 juni. I höstfångsten ingår trädgårdsfångsten 25 juli 15 november, samt tättingar fångade i vadarfällor. I vadarfångsten ingår vadare fångade i vadarfällor under vadarsäsongen 1 juli 1 oktober, samt enstaka vadare fångade i trädgårdsfångsten. Daily numbers in the standardised trapping during spring ( Vårfångst ), autumn ( Höstfångst ), and for waders separately ( Vadarfångst ) in Vårfångst år Höstfångst år jul 1 aug 8 aug 15 aug 22 aug 29 aug 5 sep 12 sep 19 sep 26 sep 3 okt 1 okt 17 okt 24 okt 31 okt 7 nov 14 nov 15 mar 22 mar 29 mar 5 apr 12 apr 19 apr 26 apr 3 maj 1 maj 17 maj 24 maj 31 maj 7 jun 14 jun Vadarfångst år 29 1 jul 8 jul 15 jul 22 jul 29 jul 5 aug 12 aug 19 aug 26 aug 2 sep 9 sep 16 sep 23 sep 3 sep 7 okt 14 okt

18 16 Ottenby fågelstation Tabell 1. Månadsvis summering av standardfångsten vid Ottenby fågelstation 29. Monthly totals for the standardised trapping in 29. Art Mar Apr Maj Jun Jul Aug Sep Okt Nov Totalt Sparvhök Rapphöna 1 1 Strandskata 1 1 Mindre strandpipare 1 1 Större strandpipare Ljungpipare 1 1 Kustpipare 4 4 Tofsvipa 5 5 Kustsnäppa Sandlöpare 3 3 Småsnäppa 1 1 Mosnäppa 3 3 Spovsnäppa Kärrsnäppa Kärrsnäppa (rasen schinzii) 1 1 Brushane Enkelbeckasin Morkulla 2 2 Myrspov Småspov 5 5 Rödbena Skogssnäppa 1 1 Grönbena Drillsnäppa Roskarl Hornuggla Nattskärra 3 3 Göktyta 1 1 Gröngöling Större hackspett Ladusvala Hussvala Trädpiplärka Ängspiplärka Skärpiplärka 1 1 Gulärla Sädesärla Gärdsmyg Järnsparv Rödhake Näktergal Blåhake Svart rödstjärt Rödstjärt Buskskvätta 1 1 Stenskvätta Koltrast Björktrast Taltrast Rödvingetrast Dubbeltrast Gräshoppsångare 1 1 Sävsångare Busksångare 1 1 Kärrsångare Rörsångare Trastsångare Härmsångare

19 Ottenby fågelstation 17 Tabell 1. Standardfångsten 29 forts. Standardised trapping 29 cont. Art Mar Apr Maj Jun Jul Aug Sep Okt Nov Totalt Höksångare Ärtsångare Törnsångare Trädgårdssångare Svarthätta Lundsångare 1 1 Nordsångare 1 1 Grönsångare Gransångare Gransångare (rasen collybita) Gransångare (rasen tristis) Gransångare (rasen abietinus) Lövsångare Kungsfågel Brandkronad kungsfågel 1 1 Grå flugsnappare Mindre flugsnappare Halsbandsflugsnappare 2 2 Svartvit flugsnappare Blåmes Talgoxe Trädkrypare Törnskata Skata 1 1 Kaja Stare Gråsparv Pilfink Bofink Bergfink Gulhämpling Grönfink Steglits Grönsiska Hämpling Vinterhämpling 3 3 Gråsiska Gråsiska (rasen flammea) Gråsiska (rasen cabaret) Rosenfink Domherre Stenknäck Gulsparv Sävsparv Summa

20 18 Ottenby fågelstation Tabell 2. Antalet fångade fåglar av de 4 vanligaste arterna (och ytterligare några) i den standardiserade trädgårdsfångsten vårarna , samt en jämförelse (%) med medelantalet för den första 3-årsperioden (Avg). Trendanalys med Spearman korrelation (r s ) och signifikansnivå visas också (p, stjärnor). Art 29 Avg % Nattskärra Göktyta Ladusvala Hussvala Trädpiplärka Sädesärla Gärdsmyg Järnsparv Rödhake Näktergal Blåhake Svart rödstjärt Rödstjärt Buskskvätta Koltrast Björktrast Taltrast Rödvingetrast Gräshoppsångare Kärrsångare Rörsångare Härmsångare Höksångare Ärtsångare Törnsångare Trädgårdssångare Svarthätta Grönsångare Gransångare Lövsångare Kungsfågel Brandkr. kungsfågel Grå flugsnappare M flugsnappare Sv-v flugsnappare Blåmes Talgoxe Törnskata Stare Bofink Bergfink Grönfink Grönsiska Hämpling Rosenfink Gulsparv Ortolansparv Sävsparv

21 Ottenby fågelstation 19 Tabell 2. Vårfångst forts. Number of birds trapped in spring of the 4 most common (and a few more) species, and a comparison (%) with the average for (Avg). Spearman correlations and significance are also shown. Art Nattskärra Göktyta Ladusvala Hussvala Trädpiplärka Sädesärla Gärdsmyg Järnsparv Rödhake Näktergal Blåhake Svart rödstjärt Rödstjärt Buskskvätta Koltrast Björktrast Taltrast Rödvingetrast Gräshoppsångare Kärrsångare Rörsångare Härmsångare Höksångare Ärtsångare Törnsångare Trädgårdssångare Svarthätta Grönsångare Gransångare Lövsångare Kungsfågel Brandkr. kungsfågel Grå flugsnappare M flugsnappare Sv-v flugsnappare Blåmes Talgoxe Törnskata Stare Bofink Bergfink Grönfink Grönsiska Hämpling Rosenfink Gulsparv Ortolansparv Sävsparv