Praktisk rehabilitering Förflyttningutbildning

Transkript

1 Praktisk rehabilitering Förflyttningutbildning

2

3 Praktisk rehabilitering Förflyttningsutbildning Malmö stad :a upplagan KOPIERINGSFÖRBUD Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Innehållet i denna bok får varken helt eller delvis kopieras utan upphovsrättsinnehavarens skriftliga tillstånd. Följande personer har sammanställt materialet: Elisabeth Bergstedt, Jörgen Lindahl, Inger Lundgren och Annika Wahlqvist. Illustrationer: Lena Svalfors Hedin, ILLUform Grafisk form: Lisa Janzon, Malmö stad Bild omslag: JMF PRODUCTION Tryck: Elanders Berlings AB ISBN 13:

4 Om jag vill lyckas med att föra en människa mot ett bestämt mål, måste jag först finna henne där hon är och börja just där. Den som inte kan det lurar sig själv när hon tror att hon kan hjälpa andra. För att kunna hjälpa någon måste jag visserligen förstå mer, än vad hon gör, men först och främst förstå, vad hon förstår. Om jag inte kan det, så hjälper det inte, att jag kan och vet mer. Vill jag ändå visa, hur mycket jag kan, beror det på att jag är fåfäng och högmodig och egentligen vill bli beundrad av den andre istället för att hjälpa honom. All äkta hjälpsamhet börjar med ödmjukhet inför den jag vill hjälpa och därför måste jag förstå, att detta med att hjälpa, inte är att vilja härska utan att vilja tjäna. Kan jag inte detta så kan jag inte heller hjälpa någon. Sören Kirkegaard 2

5 Innehåll Inledning och bakgrund... 4 Rehabiliterande förhållningssätt... 5 Kroppskännedom... 6 Naturligt rörelsemönster... 7 Bemötande... 8 Beröring Egenvård Arbetsmiljö Att tänka på vid förflyttning Förflyttningar manuellt Förflyttning med lyft Lyftselar Exempel på specialselar Att tänka på vid användandet av mobil personlyft Vem ansvarar för vad? Referenser

6 Bakgrund Kompetensstegen är en flerårig nationell satsning från regeringen, med målet att stödja kommunernas långsiktiga kvalitets och kompetensutvecklingsarbete inom vård och omsorg om äldre. Utgångspunkten är att inspirera och uppmuntra till ökat kvalitetsarbete genom kompetensutveckling hos personalen. Detta utbildningsmaterial är resultatet av en av Malmö stads satsningar inom Kompetensstegen. Materialet är tänkt som ett komplement till praktisk utbildning i förflyttningsteknik. Utbildningen riktar sig till undersköterskor, vårdbiträden och sjuksköterskor som arbetar med personer i eget boende, på korttidsboende och i särskilt boende. Materialet får användas för utbildning, inom Malmö stad. Inledning Vi vill med den här utbildningen öka medvetandet om hur vi själva och våra vårdtagare rör sig. Därigenom blir det lättare att ge bra instruktioner vid förflyttningar och att arbeta ergonomiskt rätt. Det finns inte en teknik som passar alla. Man måste alltid utgå från vårdtagarens resurser, sina egna resurser och hur omgivningen ser ut. Vi måste alla bidra med våra olika kompetenser för att komma fram till lösningar som fungerar i vardagen. De viktigaste hjälpmedel vi har då vi arbetar med förflyttningar i vårdarbetet är vår egen kropp och vår förmåga att kommunicera med våra vårdtagare. För att bäst utnyttja dessa hjälpmedel krävs träning. Vi kommer att träna olika förflyttningstekniker. Vi kommer att träna på hur vi med ord kan instruera vårdtagarna så att de får större möjlighet att medverka vid förflyttningar. Varje förflyttning är en unik situation som innebär ett möte mellan två eller tre unika personer. Samarbete mellan dessa personer är den viktigaste komponenten för en säker och trygg förflyttning. Att använda sig av vårdtagarens resurser ger vårdtagaren möjlighet att bibehålla de funktioner han/hon har kvar. Det innebär också att du som vårdpersonal kan minska risken för belastningsskador och olyckor. Tidsbrist anges ofta som en orsak till att vi inte använder vårdtagarens resurser, rätt teknik eller hjälpmedel. Vi kan ibland ha nytta av att reflektera över hur vi utnyttjar tiden. Om vi lägger mer tid på att planera och förbereda en förflyttning, kan vi spara både tid och kraft i ett längre perspektiv. Människan är benägen att göra som hon alltid har gjort. Om vi vill förändra något i vårt sätt att arbeta, krävs därför mycket träning, diskussioner och feedback till varandra. Förflyttningsteknik går inte att lära in på en enstaka kurs. Återkommande möjligheter till repetition och träning krävs för att bibehålla och utveckla en bra arbetsteknik och ett rehabiliterande förhållningssätt. Då får vi också möjlighet att lära oss att använda de nya tekniska hjälpmedel som ständigt utvecklas. 4

7 Rehabiliterande förhållningssätt Rehabiliteringsnivåer Rehabiliteringens syfte är att en person efter en skada eller sjukdom ska återvinna bästa möjliga funktionsförmåga, fysiskt, psykiskt och socialt. Rehabilitering fokuserar på att förstärka det friska hos individen med målet att hon eller han ska bli så självständig som möjligt. Man brukar tala om tre olika rehabiliteringsnivåer. Förbättrande: Att träna för att återvinna funktioner och klara sitt dagliga liv så självständigt som möjligt. Kompenserande: Att med tekniska hjälpmedel och/eller bostadsanpassning trots funktionshinder klara sig så självständigt som möjligt. Bibehållande: Att träna och vara aktiv för att förhindra eller fördröja försämring av de funktioner som finns. För att rehabilitering ska bli en självklar del i vården och omsorgen om äldre måste den omfatta hela verksamheten. Rehabilitering kan inte ses enbart som insatser utförda av speciell personal vid specifika tillfällen. Rehabilitering innebär alltså inte bara ADL-träning av arbetsterapeut eller gångträning av sjukgymnast utan omfattar mer än så. För att rehabiliteringen ska lyckas måste den utgå från vårdtagarens behov och all personal runt vårdtagaren måste arbeta mot samma mål. Vad innebär ett rehabiliterande förhållningssätt? Ett rehabiliterande förhållningssätt innebär att vårdpersonalen planerar och utför sina insatser på ett sådant sätt att vårdtagarna ges möjlighet att utföra de dagliga aktiviteterna så självständigt som möjligt. Det är lätt att hjälpa till för mycket, men snällt tänkta insatser eller insatser som spar tid kan fort leda till att vårdtagaren tappar motivation och blir passiv. Det kan räcka med en kort tids inaktivitet för att rörelseförmågan ska försämras. När rörelseförmågan försämras ökar vårdbehovet. Att stiga upp ur sängen, tvätta och klä sig, städa, laga mat, gå och handla, är alla vardagliga sysslor som ger träning. Det kan ta tid för vårdtagaren att själv klä på sig eller gå till badrummet men det kan vara nödvändigt för att inte förlora förmågan. Vårdtagarens förmåga och ork kan snabbt variera. En äldre människa har inte samma marginaler som en yngre. Vi klarar oss ganska bra om vi sovit dåligt en natt eller har en infektion i kroppen. För en äldre människa kan det innebära att hon inte kan gå upp ur sängen själv den morgonen. Har vårdtagaren varit sjuk och sängliggande en tid kan det medföra att hon efter tillfrisknandet behöver en tids träning för att återfå funktioner som hon förlorat. En del vårdtagare kan gå med rollator och tillsyn till matsalen men behöver åka rullstol tillbaka. Vårdtagaren kan även behöva prioritera vad han eller hon vill göra. Om hon/han själv ska stiga upp ur sängen, tvätta och klä sig så kanske det inte finns ork kvar att göra andra saker som vårdtagaren upplever som mer meningsfulla. Behovet av stöd kan med andra ord skifta från dag till dag och från olika tidpunkter på dygnet. Det är viktigt att följa upp, vara lyhörd och anpassa stödet efter de behov som vårdtagaren har just nu. Människan mår bra av att känna att hon klarar av att göra saker själva. När vi inte längre klarar det kan det betyda mycket att ändå få vara delaktig. Det kan handla om så enkla saker som att själv få välja vad man ska ha på sig eller vad man vill ha till kvällsmat. Att få frågan och möjligheten att välja. 5

8 Att diskutera Vad betyder rehabilitering för dig? Hur jobbar du med rehabilitering idag? Hur vet du hur mycket stöd en vårdtagare behöver vid en förflyttning? Hur känns det att stå med händerna på ryggen när vårdtagaren klär på sig? Fundera på om du har någon vårdtagare där dina insatser skulle kunna göras på något annat sätt för att få vårdtagaren mer aktiv. Kroppskännedom Med kroppskännedom menar vi kunskap om det egna rörelsemönstret och kunskap om samspelet mellan muskelkraft, balans och rörelse. Vi har alla en föreställning om och upplevelse av hur vi rör oss och den egna kroppens förmåga. Vi kan träna vår förmåga att uppfatta kroppens resurser och begränsningar. Vi kan också träna oss i att använda lagom mycket kraft vid en rörelse eller i ett arbetsmoment. Genom övning kan vi lära oss att känna skillnad på spända och avspända muskler. Ökad kroppskännedom leder till att vi fysiskt kan arbeta mer effektivt och bli mer uppmärksamma på om arbetets fysiska krav överstiger den egna förmågan. Med bättre kroppskännedom kan vi också bli mer medvetna om hur våra känslor påverkar kroppsspråket och vårt sätt att beröra andra. Idén med att träna kroppskännedom är att man gör mycket enkla övningar med mental närvaro. Det kan vara att ligga och lägga märke till hur man andas. Det kan också vara att stå och flytta tyngden framåt och bakåt och känna efter vad som händer i kroppen när tyngdpunkten flyttas. Ändras kroppens balans? Ändras spänningen i olika muskler? Ändras ledernas ställning? Metoden bygger på långvarigt övande med många repetitioner av samma övning. Upprepningen blir så innehållsrik eller meningslös som man själv gör den till. Vi kan i det dagliga arbetet hemma eller på jobbet träna oss i att lägga märke till hur vi rör oss och hur vi använder våra muskler. Då kan vi tidigt observera om vi överbelastar eller belastar fel, vilket på längre sikt kan leda till skador. Alla former av fysisk aktivitet ökar vår rörelsekänsla och koordination. Det finns vissa träningsformer som är särskilt inriktade på att öka medvetandet om hållning, balans, våra rörelser och vår mentala närvaro. Exempel på sådana träningsformer är Basal Kroppskännedom och Tai Chi. Det finns också olika tekniker att träna avspänning och därmed öka känslan för när muskler är spända eller avspända. Att diskutera Hur påverkas kroppsspråket av stress, kärlek, ilska eller glädje? 6

9 Naturligt rörelsemönster Vi rör oss alla på i stort sett samma sätt när vi förflyttar oss, till exempel när vi vänder oss i en säng eller reser oss ur en stol. Förenklat kan man säga att rörelserna är inlärda som hela mönster. Oftast är vi omedvetna om de olika delarna i rörelsen. Vi behöver bara bestämma oss för att resa oss upp, så gör kroppen automatiskt vad som krävs. En del äldre har av olika anledningar nedsatt förmåga att självmant sätta igång de tidigare inlärda rörelsemönstren. Då måste de övas in på nytt. Det räcker inte längre att enbart be vårdtagaren att resa sig upp. Även om han/hon har den styrka och balans som krävs, saknas förmågan att utföra rörelsens alla delmoment. För att resa sig upp till stående till exempel, måste minst en fot flyttas in och överkroppen lutas framåt. Sitter vårdtagaren med fötterna långt fram och lutar sig bakåt kan han/hon inte medverka i uppresningen hur stor motivationen än är! Det naturliga rörelsemönstret är grunden för våra olika förflyttningstekniker. Variationerna i olika människors naturliga rörelsemönster är ganska små. Vi kan lära oss att bli medvetna om vårt eget naturliga rörelsemönster och lära oss observera andras. Då kan vi hjälpa vårdtagaren att medverka mer i förflyttningen. Ju mer vi kan få våra vårdtagare att göra själv, desto mindre belastning blir det för oss. Samtidigt kan vårdtagaren få träning och ökad självkänsla. I vissa fall behövs hjälpmedel och personlig assistans för att skapa förutsättning för vårdtagarens medverkan. I andra fall kan det räcka med tydliga instruktioner. Det är viktigt hur vi formulerar instruktionerna. För mycket eller otydliga instruktioner kan till och med försvåra förflyttningen. Att ge tydliga instruktioner kräver ofta träning. Tillräckligt med tid är också en förutsättning för att vårdtagaren ska kunna medverka i förflyttningen. En äldre människa behöver längre tid än en yngre för att kunna följa instruktioner. Dementa personer kan ha svårt att följa även tydliga instruktioner. Då kan det naturliga rörelsemönstret triggas igång av den egna viljan att göra något. Det kan vara lättare att komma upp ur sängen om det luktar nybryggt kaffe från köket. Om vi lär känna vår vårdtagare kan det vara lättare att hitta vad som lockar just honom/henne till att röra sig. Att diskutera Hur gjorde du när du steg upp ur sängen i morse? Beskriv rörelsen så detaljerat du kan? Finns det tillfällen då du lägger märke till hur du tar dig ur sängen? 7

10 Bemötande Vikten av ett gott bemötande Socialstyrelsen skriver att det är i mötet mellan personal och vårdtagare som kvaliteten i verksamheten avgörs. Inom kommunernas vård och omsorg är det undersköterskor och vårdbiträden som utför den absolut största delen av arbetet bland vårdtagarna. Härigenom har undersköterskornas och vårdbiträdens bemötande av vårdtagaren stor betydelse för kvaliteten inom verksamheten. Undersökningar har visat att de flesta vårdtagare klassar ett bra bemötande som en av vårdpersonalens absolut viktigaste egenskaper. Samma undersökningar har visat att vårdpersonalen ofta värdesätter de medicinska kunskaperna högre. Att diskutera Vad är ett bra bemötande? Om du själv, just nu låg i din säng och väntade på att hemtjänsten skulle komma för att hjälpa dig stiga upp, hur skulle du vilja att hemtjänsten bemötte dig? Vårdtagare har på olika sätt framhållit att respekt är det viktigaste för att de ska känna att de blivit bra bemötta. Att personalen lyssnat på dem och visat förståelse, hänsyn och empati. Man kan visa att man förstår och accepterar vårdtagarens upplevelse, utan att man för den sakens skull måste hålla med. Mötet i vården Att ett möte uppstår är en förutsättning för att förflyttningen ska kunna bli säker och rätt doserad. Ett rehabiliterande arbetssätt kräver mänskliga möten. MÖTE Jag Du Du sätter dig upp. Jag erbjuder min hjälp. Du tvättar dig. Jag finns till hjälp om Du behöver min hjälp. Att diskutera ICKE-MÖTE Jag - Det Jag sätter upp dig. Du blir uppsatt av mig. Jag tvättar dig. Du blir tvättad av mig. Finns det situationer i ditt arbete som har Jag Det karaktär? Skulle någon av dem kunna ändras till ett Jag Du möte? (Ur Roxendal, G & Wahlberg, C. (1992). Vårdandets vardag händer i möte. Lund: Studentlitteratur.) I sjukvården kan man se att olika situationer kräver olika former av bemötande. En gravt dement person kan inte behandlas likadant som en ung människa som söker för ett mindre besvär. Men vi kan alltid möta vårdagaren som DU. Vi kan alltid lyssna till hans/hennes reaktioner. Att diskutera Hur kan du öka chanserna för att ett verkligt möte uppstår mellan vårdtagaren och dig själv? Hur kan din förmåga att lyssna till vårdtagarens reaktioner påverkas av om du är ensam vårdare eller om ni är två? Tiden Ofta känner vi att tiden inte räcker till för att vi ska kunna möta vårdtagaren och dennes behov på ett bra sätt. Men måste ett bra möte alltid vara ett långt möte? Handlar det kanske mer om mental närvaro än lång fysisk närvaro? 8

11 För vårdtagaren kan det kanske vara viktigare med ögonkontakt och en upplevelse av att det är tillåtet att säga vad man vill ha sagt, än att vårdpersonalen stannar länge. Här och nu Du och jag. Vissa av oss har en tendens att ligga steget före. Särskilt när vi blir stressade. Det är lätt att mentalt redan vara hos nästa vårdtagare. Då är förutsättningarna för ett bra möte små. Vårdtagaren kan känna sig missnöjd och orolig. Att vara där man är och inte dit man ska, kanske till och med spar tid ibland. Motivation Motivation innebär att man själv vill något. Att vilja är en förutsättning för att kunna. Det händer att vi uppfattar att vårdtagaren inte är motiverad. Han/hon kan vilja ligga kvar i sängen när vi erbjuder någon form av aktivitet. En vårdtagare som inte kan se vinsterna med det som ska ske, är inte motiverad. Naturligtvis finns ingen enkel lösning för hur man hanterar bristande motivation, men det kan vara bra att fundera över några olika möjligheter. Brist på motivation kan bero på brist på identitet: Jag är ingen, jag kan lika gärna ligga kvar, eller så får de ta upp mig om de vill.. En människa som uppfattar sig som obetydlig och har förlorat förmågan att välja och vilja, kan behöva träna upp sig igen: Vilken stol vill du sitta på?. Vill du ha ost eller korv på smörgåsen?. Ett sätt att hjälpa en äldre människa att behålla sitt självbestämmande och sin självkänsla kan vara att involvera honom/henne i problemet: Vad tycker du? Hur kan vi göra?. Brist på motivation kan också vara att man inte finner någon mening med det som ska ske; Varför ska jag stiga upp för att göra ingenting hela dagen?. Kanske kan man då, i samråd med vårdtagare och anhöriga, fundera ut något som kan ge just den här vårdtagaren en anledning att stiga upp på morgonen. Enligt socialstyrelsen är förmågan att motivera vårdtagaren en av de yrkesspecifika kvalifikationer som undersköterskor och vårdbiträden bör ha. Samtidigt ska han/hon vara lyhörd för vårdtagarens uppfattning och respektera och bekräfta vårdtagaren som en individ med självbestämmanderätt. När ska man då försöka motivera vårdtagaren? Och när ska man vara lyhörd för vårdtagarens uppfattning och låta honom/henne själv avgöra vad som är bäst? Det kan vara en svår avvägning. Vårt sätt att arbeta måste alltid vara förenligt med vad som anses vara god vård och omsorg. Att diskutera Hur kan mitt sätt att bemöta påverka vårdtagarens motivation till medverkan? När kan det vara rätt att försöka motivera vårdtagaren till något som han/hon sagt nej till? Förväntningar Det är känt att vi människor ofta svarar på de förväntningar som ställs på oss. Om jag som vårdpersonal förväntar mig att vårdtagaren ska vara passiv och låta sig skötas så blir det oftast så. Om jag i stället tror att vårdtagaren kommer att medverka, är förutsättningarna större att hon/han verkligen gör det. Vårdpersonalens förväntningar och tro på vårdtagarens förmåga, kan påverka hur mycket vårdtagaren medverkar i de dagliga aktiviteterna. Tron på den egna förmågan betyder mycket. Det värsta man kan utsätta någon för är likgiltighet. Okänd 9

12 Beröring Fysisk beröring Ordet beröra kan betyda olika saker. Vi kan beröra någon med våra händer, eller bli berörda av någon annans händer. Att beröra någon kan också betyda att påverka någon. Vi kan bli berörda eller påverkade av en människa utan att hon rör oss rent fysiskt. Frågan är om vi på liknande sätt kan bli berörda av någon fysiskt, utan att påverkas psykiskt. När man har blivit fysiskt berörd har någon form av kommunikation skett. Beröringen är en del av mötet mellan två människor. Att diskutera Finns det människor i din omgivning som du gärna låter röra vid dig? Finns det människor i din omgivning som du inte vill bli berörd av? Hur skulle du vilja bli berörd om du behövde hjälp med ADL? Vårt personliga rum Alla har vi ett personligt rum ; det avstånd vi behöver omkring oss för att känna oss väl till mods. Går någon objudet och okänsligt innanför vårt gränsområde känner vi oss illa till mods. När vi berör varandra rent fysiskt går vi igenom alla tänkbara sådana gränser. I vårdyrket är det nödvändigt för vissa uppgifter, men då är det viktigt att vara lyhörd och visa respekt. Det är bra om man kan stanna upp lite och vänta tills man blivit inbjuden till det personliga rummet. Våra händer Vi tänker kanske inte alltid på att våra händer kan avslöja hur vi mår. Genom händerna kan vi tala om för omgivningen hur vi har det. Vi kan ha lugna och trygga händer. Vi kan ha oroliga, osäkra och skakiga händer. Händerna kan också avslöja vår inställning till de människor vi berör. Händerna kan vara säkra, mjuka och känsliga när vi tar i någon vi tycker om. De kan snabbt förvandlas till hårda och okänsliga om vi tar i någon vi inte tycker om. Vi är inte alltid medvetna om detta skvaller från våra händer. Först när vi blir medvetna om hur vi tar i andra kan vi träna upp förmågan att beröra vårdtagarna på ett behagligt och säkert sätt, så att vi förmedlar trygghet och tilltro. Vi kan också öva oss i att uppmärksamma hur vårdtagaren uppfattar vår beröring. Det har betydelse hur vi står eller sitter när vi ger hjälp med händerna. När vi står stabilt och avspänt har vi bättre möjligheter att ge avspänd och säker hjälp, än när vi står ostabilt och spänt. När vi jobbar med förflyttningar är det viktigt hur vi tar i vårdtagaren, men även var vi tar. Zoner som bör undvikas är: hals, nacke, armhålor lårens insidor, och underliv. Hos kvinnor även bröst. Handen är alla redskaps redskap. Aristoteles 10

13 Egenvård Vad är egenvård? Egenvård innebär att människor tar ansvar för den egna hälsan genom att förebygga ohälsa och lindra enklare besvär - att man själv gör vad man kan för att må så bra som möjligt Nyttan med egenvård effekterna Vårdpersonal löper stor risk att drabbas av besvär från rörelse- och stödjeorganen. Kunskap om skonsamma arbets- och förflyttningstekniker och om hjälpmedel är ett sätt att förebygga besvär samtidigt som vårdtagaren får god vård. När arbetsbelastningen närmar sig den maximala arbetskapaciteten är det hög risk för belastningsskador. Det kan undvikas på två sätt: 1. Ett skonsamt arbetssätt minskar arbetsbelastningen. 2. Träning av styrka och uthållighet ökar den maximala arbetskapaciteten. Hur och vad gör man? Människokroppen är konstruerad för rörelse och fysisk aktivitet. Stenåldersmänniskan fick slita hårt för brödfödan. Det var viktigt att hushålla med energin och vila när tillfälle gavs. Det var viktigt med en energirik kost för att orka med det fysiskt krävande arbetet - man kunde aldrig vara riktigt säker på när man fick mat nästa gång. För stenåldersmänniskan fanns inte risken att få i sig för mycket energi i förhållande till aktivitetsnivån. Den risken finns för oss som lever i Sverige idag. De senaste 100 årens utveckling har drastiskt ändrat vår livsstil. Men biologiskt har ingen förändring av människan skett. Vi är fortfarande inprogrammerade att vila när vi får möjlighet samt att äta så energirik mat som möjligt. Många anser att den inaktiva livsstilen utgör det allra största hotet mot vår hälsa idag. När man är trött eller hungrig signalerar kroppen att man ska äta eller sova. Några sådana varningssignaler finns inte när man är för inaktiv. Vilken form av träning man väljer spelar inte så stor roll, huvudsaken är att man rör på sig regelbundet några gånger varje vecka. Det bästa är om motionen är allsidig så att man tränar både muskler och kondition. Viktigast är nog att välja något man tycker är roligt och att ta det försiktigt i början. Annars är det lätt att man ledsnar och slutar. Om det känns motigt måste man fundera över vad som är fel kanske byta motionsform eller dra ner på intensiteten, hellre det än att helt sluta. En del tycker det är lättare att träna tillsammans med andra. Många bär med sig en uppfattning om att motion måste vara jobbigt något omständligt som man blir andfådd och svettig av. Det räcker med sammanlagt minuters promenad per dag för att fylla det grundläggande motionsbehovet. Tänk på möjligheterna till vardagsmotion. Ta trapporna i stället för hissen och hoppa av bussen en hållplats tidigare än vad du brukar. Den fysiska träningen är i sig belastande för kroppen, därför är det viktigt att tänka på att kroppen får chansen till återhämtning genom vila, sömn och avspänning. För att kroppen ska kunna tillgodogöra sig träningen är det också viktigt att äta varierad och näringsriktig kost. Att diskutera Vad innebär egenvård för dig? Fundera ut exempel på vardagsmotion. Finns det något i dina nuvarande motionsvanor du skulle vilja ändra på? 11

14 Arbetsmiljö Arbetsmiljöfaktorer Arbetsmiljön inom vårdyrkena har på senare år fått större uppmärksamhet. Dåliga arbetsställningar, psykisk press, olycksfalls- och våldsrisker utgör de största problemen. Belastningsskador är de oftast anmälda arbetsskadorna och medför ofta långa sjukperioder. Belastningsskador/arbetsplatsolyckor Anställda inom hälso- och sjukvården, framförallt vårdbiträden och undersköterskor, löper förhöjd risk för ryggskador. Tunga lyft och förflyttningar av vårdtagare är en vanlig orsak till det. Olyckor bland vårdpersonalen sker både i samband med akuta och planerade förflyttningssituationer. Därför är det viktigt med individuella bedömningar, och att dessa uppdateras i takt med att vårdtagarens tillstånd förändras. Riskbedömningar Att göra en riskbedömning innebär att man inför varje förflyttning gör en bedömning av sina egna och vårdtagarens resurser samt arbetsmiljön. Med utgångspunkt från riskbedömningen utför man förflyttningen ensam eller med hjälp. Om man inte bedömer sig klara av förflyttningen ska man avstå från att försöka. Arbetstagaren är då skyldig att informera arbetsgivaren om de upplevda problemen och riskerna. Här presenteras några punkter att ha i beaktande vid en riskbedömning: Vilken kunskap har vi om vårdtagarens aktuella tillstånd? Hur mycket kan vårdtagaren själv hjälpa till? Hur tung är vårdtagaren som behöver hjälp? Hur ser arbetsmiljön ut finns det tillräckligt med utrymme? Vilka tekniska hjälpmedel finns att tillgå? Har du fått utbildning och instruktioner om den aktuella förflyttningen? Klarar du att utföra den här förflyttningen ensam eller behöver ni vara flera? Hur ofta behöver tunga moment utföras och hur lång tid tar de? Ansvar skyldigheter/rättigheter Det är arbetsgivaren som har ansvaret för personalens arbetsmiljö. Det åligger arbetsgivaren att kartlägga vilka risker som kan uppstå i olika förflyttningssituationer samt att vidta åtgärder för att förebygga skador. Arbetsgivaren ansvarar för att det finns rutiner för eventuella nödsituationer och att varje arbetstagare har tillräcklig utbildning och utrustning för sina arbetsuppgifter. Arbetstagaren är enligt arbetsmiljölagen skyldig att följa givna föreskrifter och att använda de hjälpmedel som finns tillhands. Att diskutera På vilket sätt arbetar du med riskbedömningar idag? Vilka signaler kan man märka från kroppen vid överbelastning? Har du råkat ut för någon arbetsplatsolycka i samband med vårdtagarförflyttning? Vad kunde gjorts för att undvika den olyckan? 12

15 Att tänka på vid förflyttning Inför förflyttning Innan förflyttningen genomförs måste den planeras. Du måste ha klart för dig hur förflyttningen ska utföras. Om ni är flera som ska hjälpas åt är det viktigt att ni har samma mål och tanke med förflyttningen. Se till att det finns tillräckligt med utrymme och hämta eventuella hjälpmedel. Gör en riskbedömning innan förflyttning. Det innebär en bedömning av hela förflyttningssituationen, dvs dina egna förutsättningar, vårdtagarens förutsättningar att medverka samt miljöns utformning. Uppskatta riskerna med just denna förflyttning. Om du bedömer att förflyttningen innebär risk för dig eller vårdtagaren kan du behöva tillkalla hjälp eller använda dig av något hjälpmedel. Informera alltid vårdtagaren om vilken förflyttning som ska utföras. Vid förflyttning Vid själva förflyttningen är det viktigt att arbeta lugnt och metodiskt. Det ger vårdtagaren tid att själv utföra så mycket han kan av förflyttningen. Med tydliga kommando kan man vägleda vårdtagaren utifrån det naturliga rörelsemönstret. Tydliga kommandon är också viktigt för att samordna förflyttningen om ni är fler än en person. Använd mjuka men bestämda händer då du är i kontakt med vårdtagaren. Din egen kropp är den största resursen i förflyttningen. Tänk på att stå stadigt. Flytta fötterna och använd möjligheten att böja på benen, så att du kan arbeta nära vårdtagaren med rak rygg. Undvik alla former av lyft dra och skjut på istället. Att minska friktionen under tunga kroppsdelar underlättar förflyttningen. Utnyttja din egen kroppstyngd och dina starka benmuskler. Undvik också att vrida och böja ryggen i samband med belastning. Det finns inga perfekta förflyttningstekniker som passar till alla vårdtagare och all vårdpersonal. Vårdtagarna har olika resurser och begränsningar precis som vårdpersonalen. Utgå från det naturliga rörelsemönstret. Använd fantasin och ge hjälp endast där det verkligen behövs. Vid tunga förflyttningar kan man dela upp förflyttningen i olika etapper för att undvika för stor belastning. Att diskutera Vad har du för erfarenheter av olika förflyttningstekniker? Har du förslag på hur man bäst kommunicerar om man är två personer som ska utföra en förflyttning? Hur kan man minska respektive öka friktionen och vad är vinsterna med detta? 13

16 Förflyttningar manuellt Uppresning till stående Muntligt stöd. FLYTTA IN FOTEN. LUTA DIG FRAMÅT. TRYCK IFRÅN MED HÄNDERNA OCH RES DIG UPP. Uppresning till stående Hjälp av en person. HÅLL OM MIN ARMBÅGE OCH RES DIG UPP. Stå stadigt. 14

17 Uppresning till stående Hjälp av två personer. DRA IN EN FOT. LUTA DIG FRAMÅT. TRYCK IFRÅN MED HÄNDERNA OCH RES DIG UPP. ETT OCH TVÅ OCH UPP! Gunga och räkna om det behövs. 15

18 Överflyttning i sittande Muntligt stöd. TÄNK PÅ HUR DU PLACERAR FÖTTERNA. TAG STÖD MED HÄNDERNA. LUTA DIG FRAMÅT OCH FLYTTA ÖVER. Låst rullstol. Tänk på rullstolens placering. Tag eventuellt bort benstöd och ett armstöd. Överflyttning i sittande Hjälp av en person. FLYTTA BAK EN FOT. TA TAG OM MIN ARMBÅGE. TRYCK IFRÅN PÅ ARMSTÖDET. LUTA DIG FRAMÅT OCH RES DIG UPP. Låst rullstol! 16

19 Överflyttning i sittande Hjälp av en person. Hjälpmedel: vridplatta med handtag. TA TAG I HANDTAGET OCH DRA DIG UPP. LÅNGT BAK MED STJÄRTEN NÄR DU SÄTTER DIG. Tänk på vridplattans placering. Vrid långsamt. Överflyttning i sittande Hjälp av två personer. Hjälpmedel: glidbräda och fotpall. LUTA DIG FRAMÅT OCH DRA I ARMSTÖDET. Stöd för fötterna. 17

20 Överflyttning i sittande Hjälp av två personer. HÅLL OM VÅRA ARMBÅGAR. LUTA DIG FRAM OCH RES DIG UPP. VÄND TILL TOALETTEN. LÅNGT BAK MED STJÄRTEN OCH SÄTT DIG NER. 18

21 Längre bak i stol Muntligt stöd. SÄTT HÄNDERNA PÅ ARMSTÖDEN. LUTA DIG FRAMÅT OCH FLYTTA STJÄRTEN LÅNGT BAK. Låst rullstol! Stöd för fötterna. Längre bak i stol Hjälp av en person. TA TAG I SÄNGGAVELN. LÄTTA PÅ STJÄRTEN OCH SÄTT DIG LÅNGT BAK I STOLEN. Kör inte rullstolen för nära sänggaveln. 19

22 Längre bak i stol Hjälp av en person. LUTA DIG MOT MIG OCH DRA BENET BAKÅT. Låst rullstol. Skinkgång Stöd för fötterna. Längre bak i stol Hjälp av två personer. LUTA DIG FRAMÅT. VI FLYTTAR NU! Rak rygg. Tyngdöverföring. 20

23 Högre upp i säng Muntligt stöd. TA TAG I DÄVERTEN. LYFT HUVUDET OCH TRYCK IFRÅN MED FÖTTERNA NU. Öka eventuellt friktionen här. Minska eventuellt friktionen här. Högre upp i säng Hjälp av en person. SÄTT I ARMBÅGARNA. LYFT UPP HUVUDET OCH TRYCK IFRÅN MED FÖTTERNA. 21

24 Högre upp i säng Hjälp av två personer VI FLYTTAR NU! Rakrygg. Utnyttja din kroppstyngd. Högre upp i säng Hjälp av två personer VI DRAR NU! Utnyttja din kroppstyngd. Rak rygg. Glidmatta minskar friktionen. 22

25 Vändning i säng Muntligt stöd. BÖJ BENEN. VRID HUVUDET. TA TAG I HANDTAGET OCH RULLA ÖVER. Vändning i säng Hjälp av en person. Börja med att lägga kudden rätt. BÖJ BENEN. VÄND HUVUDET. TA TAG I GRINDEN OCH RULLA ÖVER. Tyngdöverföring bakåt. 23

26 Vändning i säng Hjälp av två personer. Börja med att lägga kudden rätt. VI VÄNDER NU! 24

27 Från liggande till sittande Muntligt stöd. VÄND ÖVER PÅ SIDAN. FÖR BENEN ÖVER KANTEN. TRYCK IFRÅN MED ARMARNA OCH SÄTT DIG UPP. Från liggande till sittande Hjälp av en person. Höj huvudändan om det går. Utnyttja din kroppstyngd. FÖR BENEN ÖVER KANTEN. TRYCK IFRÅN MED ARMARNA. Tryck! 25

28 Från liggande till sittande Hjälp av en person. FÖR BENEN ÖVER SÄNGKANTEN. TA TAG OM MIN ARMBÅGE OCH DRA DIG UPP. Höj huvudändan om det går. Stå stadigt! Från liggande till sittande Hjälp av en person. Höj huvudänden om det går. FÖR BENEN ÖVER KANTEN. TA TAG I BÄLTET OCH DRA DIG UPP. Rörliga fötter! 26

29 Från liggande till sittande Hjälp av två personer. TRYCK IFRÅN MED ARMARNA. Börja med att föra benen över kanten. Tryck! Från liggande till sittande Hjälp av två personer. VI FLYTTAR NU! 27

30 Upp från golv Hjälp av en person. Vårdtagaren uppmanas först att lägga sig på sidan och komma upp på alla fyra. TA STÖD PÅ STOLEN. LYFT FRAM DITT STARKASTE BEN OCH SÄTT I FOTEN. TRYCK IFRÅN OCH RES DIG UPP. JAG SKJUTER IN EN STOL BAKOM DIG. 28

31 Upp från golv Hjälp av flera personer. Hjälpmedel: vendela-lyft. VI LYFTER NU! Planera lyftet. Tänk på sängens placering och höjd. Lägg ner vårdtagaren diagonalt så att huvud, axlar och höfter vilar på sängen. En person går runt sängen och vårdtagaren dras på plats. VI FLYTTAR NU! 29

32 30

33 Förflyttning med lyft Personlyftar Det finns olika typer av personlyftar: mobila hjullyftar, stå- och uppresningslyftar och taklyftar. Vilken man väljer beror på vårdtagarens funktioner, vilken höjd man behöver, vart man ska lyfta, vilket utrymme som finns etc. Mobila personlyftar är ett hjälpmedel för förflyttning mellan till exempel säng och rullstol eller hygienstol. Vårdtagaren ska inte köras i lyften mellan olika rum eller till och från badrum. Längre förflyttningarna bör göras med rullstol eller hygienstol. Till alla personlyftar ska det finnas en bruksanvisning på svenska, den ska hänga på lyften eller finnas i närheten på en bestämd plats så att all personal kan läsa den innan lyften används. Det ska även finnas en individuell lyftanvisning till varje vårdtagare som är förskriven personlyft. Felsökning Om lyften inte fungerar kan man själv först kontrollera följande innan tekniker tillkallas. Är lyften laddad? Är nödstoppet intryckt? Sitter alla kontakter/sladdar som de ska? Är handkontrollen skadad? Byt och prova med en annan handkontroll om det finns möjlighet. Daglig tillsyn. Kontrollera att lyften är hel och ren (hår/skräp i hjulen gör att den blir tungkörd). Att urkrokningsskydden finns på plats. Kontrollera att lyftselen är hel: tyget, alla sömmar och lyftöglor. Är något trasigt ska lyftselen kasseras, inga egna lagningar får göras. Följ de tvättråd som finns på lyftselen (det vanligaste är maskintvätt grader och torkning i torkskåp). Laddning Lyften laddas enligt bruksanvisning. Bra att ha som rutin att ladda lyften varje natt. Batteriet kan inte överladdas. OBS! om nödstoppet är intryckt laddas inte batteriet. Lyften kan inte användas när den laddas. Lyften får inte laddas i våtutrymmen. Förvaring Frostfritt och i normal fuktighet. Om lyften inte ska användas på ett tag kan nödstoppet vara intryckt (sparar på batteriet). Nödstopp och sänkning Nödsänkning ska bara användas om lyften inte går att sänka med vanlig manövrering. Det finns både elreglerad och manuell nödsänkning. Nödstoppet trycks in när lyftarmen är i rörelse och inte reagerar på den vanliga manövreringen. 31

34 Lyftselar Lyftselar finns i många olika modeller, material och storlekar. Vilken man väljer beror på vårdtagarens funktioner och mellan vilka platser lyftet ska ske. Bassele med delade benstöd finns i tre olika rygghöjder. Bassele med låg rygg Ger stöd för ryggen upp till skulderbladen. Armarna kan placeras innanför eller utanför selen. Möjligt för vårdtagaren att medverka vid lyftet. 32

35 Bassele med axelhög rygg Ger stöd för hela ryggen. Armarna placeras innanför selen. Bassele med hög rygg Ger stöd för nacke och huvud. Armarna placeras innanför selen. Bra vid lyft från plant underlag. 33

36 Exempel på specialselar Toa-/hygiensele Ryggdelens överkant placeras vid skuldrorna. Armarna placeras utanför selen. Kan underlätta på- och avklädning vid toalettbesök. Komfortsele Odelade benstöd, låg eller hög rygg. Nederkanten placeras vid knävecken. Vårdtagaren sitter kvar på selen. Kan användas till vårdtagare där det är svårt att applicera en bassele t.ex på grund av smärta, ledbesvär eller att vårdtagaren sitter uppe mycket korta stunder. 34

37 Placering av baslyftsele i sittande LUTA DIG FRAMÅT! Vårdtagaren lutar sig framåt. Lyftselens nedre kant ska föras ner till vårdtagarens svanskota. Dra försiktigt fram benstöden utmed lårens utsida, lika långt på båda sidor. Korsa benstöden om inget annat finns angivet. Kontrollera att de ligger slätt under låren. 35

38 Placering av baslyftsele i liggande Höj huvudändan på sängen. TA TAG OM VÅRA ARMAR OCH DRA DIG FRAMÅT! Låt vårdtagaren själv dra sig framåt. Placera selens nedre kant i nivå med svanskotan. Lyftselen placeras med nederkanten i nivå med svanskotan. Måtta så att mitten av selen hamnar utmed vårdtagarens ryggrad. Vänd tillbaka och lirka fram selen på andra sidan. Korsa benstöden och se till att de ligger slätt. 36

39 Lyft från säng Utnyttja sängens funktioner Höj huvudändan innan lyftet påbörjas. Sänk sängen så behöver inte lyftet göras så högt. ÄR DU BEREDD? NU LYFTER VI. Placering i stol Luta stolen bakåt under sänkningen. Låt stjärten glida ner utmed ryggstödet den sista biten. Tryck försiktigt på vårdtagarens knän. Hygienstolens bakre hjul måste vara låsta. 37

40 Upp från golv Vid fall. När en vårdtagare har fallit till golvet är det ansvarig sjuksköterska som ska bedöma om det är lämpligt att förflytta vårdtagaren med lyft. Även vårdtagare som inte har en individuellt utprovad och förskriven lyftsele kan akut förflyttas med lyft om ansvarig sjuksköterska bedömer att det är lämpligt. Gör det så tryggt och bekvämt som möjligt för vårdtagaren, lägg en kudde under huvudet. Använd en sele med hög rygg som ger stöd för nacke och huvud. Enligt Malmö stads rutin ska en komfortsele storlek large användas om sele med hög rygg inte är individuellt utprovad. Lyften ska vara låst, annars kan lyften dras inåt och slå i vårdtagaren. Om en lyftsele med delade benstöd används, tänk på att hålla i benstöden så att de inte dras in i grenen på vårdtagaren. ÄR DU BEREDD? NU LYFTER VI UPP DIG. 38

41 Att tänka på vid användandet av mobil personlyft Innan lyften används måste man veta hur den fungerar, läs bruksanvisningen. Vid förflyttning med personlyft bör man vara två personer, en person hjälper vårdtagaren och en person sköter lyften. Lyftselen ska vara individuellt utprovad och förskriven. Kontrollera alltid att lyftselen är hel, inget trasigt tyg eller trasiga sömmar får förekomma. Berätta för vårdtagaren vad som ska hända och ge henne/honom möjlighet att vara så aktiv som möjligt. Kanske kan vårdtagaren själv sköta handkontrollen till lyften? Lyftselen placeras enligt anvisningar. De övre bandöglorna hakas i först och benstöds öglorna sist på lyftbågen. Om vårdtagaren har en säng där ryggstödet går att reglera så är det bekvämare för vårdtagaren om detta höjs upp en bit innan lyftet påbörjas. Lyft först upp en liten bit och kontrollera att lyftselen sitter rätt. Försäkra dig om att vårdtagaren är beredd innan lyftet fullföljs. Lyft inte högre än nödvändigt. Om det är möjligt sänk vårdtagarens säng istället. Tänk på att planera lyftet från början så att vårdtagaren blir körd så kort sträcka som möjligt i lyften. Sänk lyftarmen sakta och kontrollera att vårdtagaren inte kommer i kläm eller slår huvudet i lyften. Efter lyftet ska lyftselen alltid tas bort om ingenting annat är bestämt. Tänk på hur du själv arbetar, nära vårdtagaren/lyften, med rak rygg och rörliga fötter. 39

42 Faktorer som kan påverka urglidning. Lyftselen är felaktigt placerad, t.ex. att nederkanten av lyftselen inte har placerats tillräckligt långt ner, i nivå med svanskotan. Lyftselens benstöd har placerats för långt ut mot brukarens knäveck. Lyftselen har för stor öppning mellan benstöden. Brukaren kan ha minskat i vikt och selen blivit för stor. Lyftbygeln är för bred. Om brukarens armar är placerade innanför lyftselen utgör de inget fysiskt hinder mot urglidning. Brukaren blir passiv och kan inte medverka aktivt. Material med låg friktion, t.ex. nylon i selar och kläder ökar risken för urglidning. RÄTT! FEL!! 40

43 Stå- och uppresningslyft Att tänka på vid användandet av stå- och uppresningslyft. Kan användas då vårdtagaren har svårt att resa sig från sittande men kan stödja på benen och aktivt medverka vid uppresning. Innan lyften används måste man veta hur den fungerar, läs bruksanvisningen. Vid användandet av uppresningslyft bör man vara två personer, en person sköter lyften och en person hjälper vårdtagaren. Uppresningsvästen ska vara individuellt utprovad och förskriven. Kontrollera alltid att uppresningsvästen är hel innan den används. Planera lyftet så att vårdtagaren förflyttas så kort sträcka som möjligt i lyften. Informera vårdtagaren om vad som ska ske. Uppresningsvästen sätts på enligt individuella anvisningar och vårdtagaren placerar själv eller får hjälp att placera sina fötter på fotplattan. Underbensstödets ställs in så att den övre kanten går under knäskålarna, knäpp på vadbandet om det är förskrivet. Haka uppresningsvästens band i lyftarmens krokar och be vårdtagaren greppa om lyftarmen. Be vårdtagaren att luta sig bakåt (mot uppresningsvästen) och kontrollera att han/hon är beredd att resa sig. Börja med att resa upp en bit och se till att allt är som det ska, spänn västen ytterligare om det behövs och fullfölj uppresningen. LUTA DIG BAKÅT! 41

44 Vem ansvarar för vad? Arbetsterapeut/sjukgymnast: Att prova ut och förskriva personlyft och lyftsele. Att information/instruktion ges till vårdtagare, anhöriga och personal i samband med utprovning och förskrivning. Att informera ansvarig arbetsledare om hjälpmedelsinstruktioner som getts till vårdtagare, personal och anhöriga. Att dokumentera och följa upp förskrivningen. Att diskutera Hur sköts informationsöverföringen om lyftar i din grupp? Hur planerar man för att vårdtagaren ska förflyttas så kort sträcka som möjligt i lyften? Vad krävs av vårdtagaren för att en förflyttning ska fungera med stå-/uppresningslyft? Beskriv en nära händelse som du varit med om vid förflyttning med personlyft. Arbetsgivaren ansvarar för: Att personalen har den kunskap som krävs för att använda tekniska hjälpmedel. Att personalen arbetar efter gällande instruktioner och rutiner. Att införskaffa nödvändiga förflyttnings- hjälpmedel. Att det finns rutiner för besiktning och underhållservice vad gäller tekniska hjälpmedel. Vårdpersonalen ansvarar för: Att ta till sig information samt att följa instruktioner och gällande rutiner. Att informera arbetsledare eller rehabiliteringspersonal när det är svårigheter med förflyttningar. Att alla händelser, även nära händelser ska rapporteras som avvikelse till medicinskt ansvarig sjuksköterska. 42

45 Referenser Arbetarskyddsstyrelsens Författningssamling: AFS 1990:18. (1991). Omvårdnadsarbete i enskilt hem. Arbetarskyddsstyrelsens Författningssamling: AFS 1998:1. (1998). Belastningsergonomi. Arbetsmiljöverket. (2004). Ett LYFT för vården ABC för riskbedömning vid förflyttningar. Bader-Johansson, C. (1991). Grundmotorik. Lund, studentlitteratur. Carlsson R, Gulliksson L, Månsson N. (1990). Egen rygghälsa i aktiv omvårdnad. Almqvist&Wiksell. ISBN Durewall-institutet. (2006). Vård & Omsorg. Tel: Edqvist, I. (2005). Arbeta i vård och omsorg. Bonniers. ISBN FoU i Väst / GR: Vardag, bemötande och kompetens Tel , elh@gbreg.kommunalforbund.se FoU i Väst / GR. (2005). Aktivitet och självständighet. Rebecka Arman - Tel: Hjälpmedelscenter Väst AB. (2006). Arbeta med personlyft. HSO Skåne, Förtroendenämndens kansli i Region Skåne. (2005). Möten i vården. Wallin&Dalholm Boktryckeri AB, Lund. Material kan rekvireras från HSO Skåne, Tel: eller Förtroendenämndens kansli, Tel: Arbetsteknik - förflyttningsteknik, Liko Instruktör. (2005). Lyftkörkort Malmö stad. (2005). Malmö stads riktlinje för utprovning och handhavande av förflyttningshjälpmedel/personlyftar och lyftskynken. Daterad Malmö stad. Kvalitetshandbok för medicintekniska produkter. Riskronden. (2000). nr Roxendal G & Wahlberg C. (1992). Vårdandets vardag händer i möte. Lund, studentlitteratur. Roxendal G & Winberg A. (2002). Levande människa. Natur och kultur. Sjukvårdsrådgivningen. (2006). Motion och hälsa. Socialstyrelsen. (2001). SOSFS 2001:12. Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om användning och egentillverkning av medicintekniska produkter i hälso- och sjukvården. Socialstyrelsen. (2001). Äldres rehabiliteringsbehov i hemmiljö. ISBN Socialstyrelsen. (2003). Äldres rehabilitering i särskilt boende. Socialstyrelsen. (2006). Vård och omsorgsassistenters kvalifikationer Grundläggande nivå. ISBN X. SOU 1997:51. Brister i omsorg en fråga om bemötande av äldre. Delbetänkande av utredningen om bemötande av äldre. Stockholm: Socialdepartementet. Suntliv.nu. (2004). Motion en fråga om livsstil. Jens Liljestrand. Suntliv.nu. (2004). God förflyttningsteknik minskar belastningsskador för hemtjänstpersonal. Bibbi Eriksen tel: Suntliv.nu. (2005). Få kan ta ansvar för sin hälsa. Cecilia Elander. Tidig samordnad rehabilitering. (1999). För vem?. Box 602, Frösön. Tel: Wallbom, B. (1989). Innan du får ont ergonomi i vården. Liber AB. ISBN

46 44 Egna anteckningar

47

48 STADSKONTORET FoU-enheten/Kunskapsverkstaden Malmö, Telefon ISBN 13: