Riskavfall: från källa till behandling. RVF Utveckling 2002:08 ISSN RVF Utveckling

Transkript

1 Riskavfall: från källa till behandling RVF Utveckling 2002:08 ISSN RVF Utveckling

2 RVF Utveckling 2002:08 ISSN RVF Service AB Tryck: Daleke Grafiska 2002 Upplaga: 1000 ex

3 Förord RVF:s arbetsgrupp Avfallsförbränning har initierat ett projekt med syftet att belysa hela hanteringskedjan för det så kallade riskavfallet. Arbetet ska utgöra underlag för RVF:s fortsatta ställningstagande och arbete med frågor inom området. En första delrapport har getts ut som RVF-rapport 2000:11, Riskavfall: klassning och lagstiftning i vilken beskrivs risker, källor och mängder, klassning samt lagstiftning. I denna andra del beskrivs själva hanteringen av olika strömmar av riskavfall. Rapporten är sammanställd av Jenny Åström, Sycon Energikonsult AB. Malmö i april 2002 Anders Assarsson Ordf. RVF:s Utvecklingskommitté Weine Wiqvist VD RVF

4 Innehållsförteckning Sammanfattning Bakgrund och syfte Omfattning och informationsinsamling Uppdatering av lagstiftning Socialstyrelsens Allmänna råd om försiktighetsmått vid hantering och märkning av sådant biologiskt avfall som kan medföra olägenhet för människors hälsa enligt Miljöbalken (SOFS 2001:8) Avfallsförordningen (2001:1063) Cytostatika och andra läkemedel med bestående toxisk effekt (AFS 1999:11) Förordning om deponering av avfall (SFS 2001:512) Direktivet om förbränning av avfall (2000/76/EG) Begreppet riskavfall Hantering av riskavfall från sjukhus Malmö Insamling och transporter internt inom MAS Insamling och transport externt Behandling Örebro Insamling Behandling och transport Slutdeponering Ansvarsförhållanden och avtal Östersunds sjukhus Länssjukhuset Gävle-Sandviken Blekingesjukhuset (Karlskrona-Karlshamn) Länssjukhuset i Kalmar Särskilda aktörer på marknaden Stena Miljö Apoteket Diffusa flöden av riskavfall Vårdcentraler Kommunala sjukhem Hemvård Egenvård Veterinärer Tandvård Problemsammanställning Avfall som uppkommer inom egenvårdsverksamhet Diffusa flöden från mindre vårdinrättningar Övriga diffusa flöden Avfall från sjukhus Behandling Slutsats Referenser

5 Sammanfattning Denna rapport beskriver hur hanteringen av olika strömmar av riskavfall från sjukvården i Sverige går till, och identifierar olika problem som är sammankopplade med hanteringen. Beskrivningen sker utgående från några utvalda studieobjekt som fungerat som typfall, och rör i huvudsak de koncentrerade strömmar av riskavfall som uppkommer på sjukhus. Även mer diffusa strömmar från mindre vårdinrättningar och liknande samt hem- och egenvård berörs. Rapporten är en fortsättning på RVF-rapport 00:11, Riskavfall: klassning och lagstiftning, som omfattar beskrivning av risker och riskgrupper förenade med riskavfallshantering, källor och mängder, klassning och lagstiftning. Begreppet riskavfall som används i rapporten, är dock ett begrepp som håller på att försvinna. Begreppet existerar inte i vare sig Miljöbalken eller Avfallsförordningen, och inte heller Socialstyrelsen använder längre begreppet i nya regelverk. Inom Arbetsmiljöverkets föreskrifter används dock fortfarande begreppet. I denna rapport används begreppet alltjämt, då det är ett vedertaget begrepp, som täcker upp alla typer av riskavfall som utredningen omfattar. En betydelsefull nyligen genomförd förändring av lagstiftning som har fått konsekvenser för hanteringen av riskavfall i landet är Socialstyrelsens nya regelverk om dels hantering av smittförande avfall från hälso- och sjukvården (SOFS 1999:27), dels hantering av biologiskt avfall (SOFS 2001:8). Enligt dessa räknas som smittförande avfall även sådant avfall som är skärande och stickande och som har varit i kontakt med kroppsvätskor. Allt smittförande klassas som farligt avfall och skall hanteras som farligt gods vid transporter. Detta medför att en betydligt större del av riskavfallet klassas som farligt avfall. Detta får konsekvenser framför allt för mindre vårdinrättningar och andra diffusa källor av riskavfall, då det är skärande/stickande/smittförande riskavfall som framför allt uppkommer där. Kartläggningen i rapporten visar några huvudalternativ för hur hanteringen är uppbyggd på sjukhusen: Leverans till någon av de förbränningsanläggningar i landet (Malmö, Göteborg, Uppsala och Umeå) som kan ta emot riskavfall via en separat inmatning direkt till ugnen. Dessa har byggt upp egna system för behållare, märkning och transport av avfallet som sjukhuset då använder sig av. Egen autoklavering (sterilisering) eller värmebehandling (avsmittning), följt av deponering av avfallet. Samarbete med Stena Miljö som tillhandahåller en paketlösning med behållare, märkning, hämtning, behandling, osv av avfallet. I många fall är det system som sjukhuset använder sig av en kombination av ett par av ovan nämnda alternativ, där olika strömmar går till olika ställen. Undersökningen visar att hanteringen verkar fungera väl på de sjukhus som har studerats. Sortering, märkning, förpackning, mellanlagring, transport, rengöring, osv, följer de regelverk som finns uppsatta. Flera sjukhus har nyligen arbetat om sina system, som en följd av den nya lagstiftningen. Några områden med möjlighet till förbättringar har identifierats. Troligtvis sorteras på många håll för mycket ut som riskavfall, och kostnadsbesparingar kunde göras med ytterligare information så att alla känner väl till vad 3

6 som skall läggas i de olika behållarna. Vidare har man på en del håll problem med läckande och dåligt tillslutna förpackningar, vilket också kan åtgärdas med mer information. Kraven har skärpts för mindre vårdinrättningar, i och med att skärande/stickande avfall räknas som smittförande. Vårdinrättningar som tillhör landstingen ansluter sig ofta till det system som länet har byggt upp centralt kring det egna sjukhuset. En sådan samordning inom regionen håller kostnaderna nere och underlättar transporterna. Kommunalägda vårdinrättningar tenderar också att följa den vägen, men genomslagskraften verkar enligt undersökningen inte ha varit lika stor, och det förekommer kommunala sjukhem som inte har löst frågan ännu. Privatägda vårdinrättningar som har omfattats av undersökningen tar sitt ansvar enligt Miljöbalken och ser till att det riskavfall som uppkommer tas omhand på ett riktigt sätt. Dock krävs en noggrannare undersökning för att fastställa vilka vägar det riskavfall som uppkommer från olika mindre vårdinrättningar tar. Alldeles säkert förekommer stora regionala skillnader, där glesbygdsproblematiken spelar in. Avfall som uppkommer inom hemvårdsverksamhet, en ökande sektor, skall omhändertas av den som utför vården, och föras till den ordinarie arbetsplatsen, t ex vårdcentralen. Enligt undersökningen fungerar inte alltid detta, då typ av fordon som vårdaren använder, närheten till den ordinarie arbetsplatsen och vårdarens vilja att ta med avfallet spelar in. Antagligen hamnar en del av detta avfall i det kommunal avfallet. I det kommunala avfallet hamnar också mycket av det avfall som uppkommer i egenvårdsverksamhet, dvs egen sjukvård utan inblandning av vårdare från organiserad sjukvård. Avfall som kan uppkomma här är t ex överblivna och kasserade mediciner och använda sprutor från t ex diabetiker. Detta avfall är ett kommunalt ansvar, men skall inte läggas med vanligt avfall. För medicinrester har Apoteket valt att organisera insamlingen, och föra det till förbränning. Detta är implementerat, men stora mängder mediciner hamnar ändå i det kommunal avfallet, eller spolas ned, hamnar i avloppssystemen, och sprids därmed i naturen. För övrigt avfall som uppkommer inom egenvård finns i dag ingen bra lösning. Särskilt framhålls skärande/stickande/smittförande avfall som ett problemområde, då den största risken för spridning av smitta är förenat med hantering av detta. Sådant avfall klassas som farligt avfall, men kan inte samlas in av kommunen på återvinningsstationer som annat farligt avfall pga risk för stöld av använda sprutor. Olika lösningar, som t ex samarbete med apoteken eller den organiserade sjukvården diskuteras som lösning. Riskavfallet behandlas antingen via förbränning på någon av de fyra förbränningsanläggningar som är utrustade att ta emot sådant avfall, eller autoklaveras/värmebehandlas för avsmittning, följt av deponering. Stena Miljö planerar återvinning av autoklaverat skärande/stickande/smittförande avfall. Hur deponiförbudet för brännbart avfall kommer att påverka den deponering av riskavfall som förekommer är i dag oklart. 4

7 1. Bakgrund och syfte Avfall som uppkommer inom olika former av sjukvård (smittförande avfall, skärande/stickande/smittförande avfall, biologiskt avfall, osv) berörs liksom allt annat avfall som uppkommer i samhället av den pågående strukturomvandlingen för avfallshantering. Förutom de regelverk som ställer krav på avfallshantering generellt, omfattas denna typ av avfall även av andra regelverk, t ex från Socialstyrelsen och Arbetsmiljöverket, samt av regler från Räddningsverket om transport av farligt gods. Med syfte att skapa en helhetsbild av hur hanteringen av riskavfall ser ut i landet, initierade RVF under 1999 ett kartläggningsarbete, att användas som utgångspunkt för att identifiera problemställningar och förbättringsåtgärder. En första etapp av arbetet, omfattande kartläggning av risker och riskgrupper, källor och mängder, klassning samt lagstiftning, utfördes under 1999 på uppdrag av RVFs arbetsgrupp avfallsförbränning. Detta har redovisats i rapport Riskavfall: klassning och lagstiftning (RVF Rapport 00:11). På uppdrag av RVF Utveckling har en andra etapp av arbetet nu utförts, omfattande en belysning av hela hanteringskedjan, från källan till behandling, samt en problemsammanställning. Resultatet av detta redovisas i denna rapport. 2. Omfattning och informationsinsamling Projektets omfattning har inte tillåtit någon kvantifierad kartläggning. Några praktikexempel har i stället fått illustrera hanteringen, och slutsatser har dragits utgående från dessa. Studien har i huvudsak omfattat det flöde av riskavfall som uppstår inom vård på sjukhus. I samråd med projektets referensgrupp valdes följande studieobjekt ut: Systemet Malmö Allmänna Sjukhus (MAS) / SYSAV Systemet Universitetssjukhuset i Örebro (USÖ) / Tekniska förvaltningen i Örebro. Dessa system valdes på grundval att det var väl kända system, men med olika sätt att lösa hanteringen på. Systemen studerades grundligt genom att förlägga studiebesök till de aktuella städerna, där avfallet följdes från uppkomsten vid källan till slutbehandling. Som komplement till dessa studieobjekt valdes några mindre sjukhus i landet slumpvis ut som studieobjekt, vilka har kontaktats via telefon. Följande sjukhus har telefonintervjuats: - Östersunds sjukhus - Länssjukhuset Gävle-Sandviken - Blekingesjukhuset (Karlskrona-Karlshamn) - Länssjukhuset i Kalmar Flöden som uppstår inom annan typ av sjukvård än vård på sjukhus har inom detta projekt enbart kunnat belysas ytligt. Informationsinsamlingen till detta har skett via telefonintervjuer med landsting, kommuner, apotek, och andra berörda aktörer. Förutom telefonintervjuer har en del material inhämtats via internetsidor, olika typer av broschyrer och artiklar. Då dock den största delen av informationen har inhämtats via 5

8 personliga kontakter, finns risk för att faktafel, som alltid kan uppstå vid den typen av informationsinsamling, kan förekomma i rapporten vid redovisning av de enskilda fallen. De områden som belystes i presentationen av den första etappen: - risker och riskgrupper, - källor och mängder. - klassning och - lagstiftning, förutsätts vara kända vid läsandet av denna rapport, och gås inte igenom här, med undantag av en uppdatering av den lagstiftning som gäller för området. 3. Uppdatering av lagstiftning Sedan den förra rapporten inom ramen för detta projekt skrevs har några nya lagtexter utkommit som rör hantering av riskavfall. 3.1 Socialstyrelsens allmänna råd om försiktighetsmått vid hantering och märkning av sådant biologiskt avfall som kan medföra olägenhet för människors hälsa enligt miljöbalken (SOSFS 2001:8). När Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om hantering av smittförande avfall från hälso- och sjukvården trädde i kraft 1 maj 2000 (SOSFS 1999:27) upphörde de gällande allmänna råden om hantering av riskavfall inom hälso- och sjukvården (SOSFS 1987:7) att gälla i de delar som berör smittförande avfall. När nu ovan nämnda allmänna råd, gällande för biologiskt avfall, har trätt i kraft upphör förordningen från 1987 att gälla i sin helhet. Biologiskt avfall definieras i de nya allmänna råden som fast ämne eller fast substans från människa. Skärande och stickande avfall, som fanns definierat i de tidigare allmänna råden upphör därmed att gälla som begrepp, och ersätts i stället av begreppet skärande/stickande/smittförande enligt den nya förordningen SOSFS 1999:27, i vilken allt avfall med skärande/stickande egenskaper som varit i kontakt med kroppsvätskor och inte behandlats så att de smittförande egenskaperna upphört, räknas som smittförande avfall. 3.2 Avfallsförordningen (2001:1063) Från och med den 1 januari 2002 ersätts Renhållningsförordningen och Förordningen om farligt avfall av en ny Avfallsförordning. I huvudsak är innehållet detsamma som i de båda ersatta förordningarna. En ny avfallslista finns dock publicerad. Avfall från sjukvård och veterinärverksamhet och/eller därmed förknippad forskning tillhör fortfarande grupp 18, som nu är utvidgad med cytotoxiska läkemedel och cytos- 6

9 tatika, vilka klassas om farligt avfall. Kasserade kemikalier är uppdelade i två poster, dels sådana som innehåller farliga ämnen (farligt avfall), dels övriga. Läkemedel har fått en egen kod. Klassningen ser i den nya listan ut på följande vis (kod märkt med asterisk klassas som farligt avfall): 18 Avfalls från sjukvård och veterinärverksamhet och/eller därmed förknippad forskning Avfalls från förlossningsavdelningar, diagnos, behandling eller förebyggande av sjukdomar hos människor Skärande och stickande avfall (utom ) Kroppsdelar och organ (även blodpreparat) (utom ) * Avfall där det ställs särskilda krav på insamling och bortskaffande på grund av smittfara Annat avfall där det inte ställs särskilda krav på insamling och bortskaffande på grund av smittfara (t ex förband, gipsbandage, linne, engångskläder, blöjor) * Kemikalier som består av eller innehåller farliga ämnen Andra kemikalier än de som anges i * Cytotoxiska läkemedel och cytostatika Andra läkemedel än de som anges i * Avfall som utgörs av amalgam från tandvård Avfall från forskning, diagnos, behandling eller förebyggande av djursjukdomar Skärande och stickande avfall (utom ) * Avfall där det ställs särskilda krav på insamling och bortskaffande på grund av smittfara Avfall där det inte ställs särskilda krav på insamling och bortskaffande på grund av smittfara (t ex förband, gipsbandage, linne, engångskläder, blöjor) * Kemikalier som består av eller innehåller farliga ämnen Andra kemikalier än de som anges i * Cytotoxiska läkemedel och cytostatika Andra läkemedel än de som anges i Cytostatika och andra läkemedel med bestående toxisk effekt (AFS 1999:11) Arbetsmiljöverkets (tidigare Arbetarskyddsstyrelsen) föreskrift om Cytostatika (AFS 1984:4) är utbytt mot ovan nämnda regelverk. Jämfört med tidigare föreskrifter omfattas fler läkemedel av de nya. Föreskrifterna gäller arbete där det finns risk för exponering av någon av dessa läkemedel, dvs även sådant avfall som är förorenat med något av dessa läkemedel omfattas. Resterna från hantering av de läkemedel som omfattas av föreskriften skall märkas med texten riskavfall. Liksom tidigare hänvisas till AFS 1989:2, Hantering av riskavfall, vad gäller övriga hanteringsregler. 3.4 Förordning om deponering av avfall (SFS 2001:512) Förordningen om deponering av avfall utfärdades under sommaren Till avfall som inte får deponeras räknas där sjukvårdsavfall och annat kliniskt avfall från mediciniska eller veterinärmedicinska verksamheter som är smittförand. Behandling av avfallet för att eliminera smittrisk är alltså nödvändig innan deponering kan tillåtas. 7

10 Till förordningen om deponering av avfall har förbudet mot deponering av utsorterat brännbart avfall flyttats från Renhållningsförordningen (Avfallsförordningen). Om riskavfallet omfattas av definitionen för brännbart avfall enligt Avfallsförordningen ( avfall som brinner utan energitillskott efter det att förbränningsprocessen startat ) skall sådant alltså sorteras ut enligt de sorteringsföreskrifter som gäller (Föreskrifter om brännbart avfall NFS 2001:17) och får således inte deponeras oavsett om de smittförande egenskaperna har eliminerats eller ej. 3.5 Direktivet om förbränning av avfall (2000/76/EG) Det förslag till nytt direktiv för förbränning av avfall som omskrevs i etapp 1 av detta projekt, antogs i december 2000, och skall implementeras i svensk lagstiftning senast i december Liksom i förlagorna nämns smittförande avfall i artikel 6, villkor för driften: Smittförande kliniskt avfall bör placeras direkt i ugnen utan att först ha blandats med andra kategorier avfall och utan direkt hantering. Separat inmatning av smittförande avfall är alltså nödvändig om inte avfallet först behandlats så att de smittförande egenskaperna eliminerats. I dagsläget finns inte de svenska föreskrifter som skall tolka direktivet framtagna. 4. Begreppet riskavfall I etapp 1 av detta projekt diskuterades klassningen av olika riskavfall. Riskavfall är ett begrepp som inte är helt entydigt, och lokalt förekommer olika definitioner på vad som inryms i begreppet. Delar av riskavfallet klassas som farligt avfall, andra inte, och olika regler finns för olika typer av riskavfall. I en artikel i RVF Nytt nr 2 / 2001 har detta uppmärksammats av Bertil Krakenberg på Apoteksbolaget, och man kan också se att begreppet håller på att försvinna. Begreppet existerar inte i vare sig Miljöbalken eller Avfallsförordningen och Socialstyrelsen använder i de två nya föreskrifter som har ersatt den gamla inte alls begreppet. Märkning skall ske med någon eller några av begreppen smittförande avfall, smittförande/skärande/stickande eller biologiskt avfall. I Arbetsmiljöverkets (tidigare Arbetarskyddsstyrelsen) föreskrifter om riskavfall (AFS 1989:2) finns begreppet kvar, så också i lite nyare regelverk från Arbetsmiljöverket, som t ex regelverket om cytostatika från Arbetsmiljöverket definierar begreppet riskavfall som: Avfall av följande slag om det vid hantering kan medföra risk för ohälsa eller olycksfall: smittförande, biologiskt, skärande/stickande eller radioaktivt avfall samt läkemedelsavfall. Med smittförande avfall jämställs avfall som misstänks vara smittförande. I denna rapport används begreppet alltjämt, då det är ett vedertaget begrepp. I de flesta fall specificeras dock vilken typ av riskavfall som avses. 8

11 5. Hantering av riskavfall från sjukhus Hanteringen av avfall på sjukhus har kartlagts via studiebesök i Malmö och Örebro, samt via telefonintervjuer med sjukhusen i Östersund, Gävle, Karlskrona och Kalmar. 5.1 Malmö Malmö allmänna sjukhus, MAS, har ca 800 vårdplatser, som genererar omkring ton riskavfall per år, omfattande smittförande, skärande/stickande/smittförande och biologiskt riskavfall. Någon gång i veckan hämtar MAS interna trasportavdelning även avfall från vårdcentraler inom landstinget, till vilka i sin tur även vårdare från hemsjukvården lämnar sitt avfall. Det är till största delen skärande/stickande/smittfarligt avfall som förekommer i dessa verksamheter. Man tar också emot avfallet från Trelleborgs lasarett, som i sin tur tar emot avfall från vårdcentraler i regionen. Det smittförande och biologiska avfallet omhändertas av SYSAVs system Protector, medan skärande/stickande/smittförande omhändertas av Stena Miljö. Nedan beskrivs insamling av avfallet inklusive interna transporter och rutiner för transporter till SY- SAV. Vidare beskrivs SYSAVs system Protector samt hur behandlingen går till Insamling och transporter internt inom MAS Sortering Det avfall som är att betrakta som riskavfall sorteras på avdelningarna i tre fraktioner: - Smittförande riskavfall - Skärande/stickande/smittförande riskavfall - Biologiskt riskavfall Information från sjukhusets miljöansvariga sker kontinuerligt, och man anser sig sällan ha problem med källsorteringen. På varje avdelning finns en pärm med sjukhusets Avfallshandbok, som också finns på intranätet. Nyligen har också miljösektionen gett ut en ny översiktsbroschyr som enbart handlar om riskavfall, hur detta definieras, skall förpackas och märkas. Märkning och förpackningar Stickande/skärande/smittförande avfall har tidigare samlats in i plastbrukar tillhörande Protector systemet, men man övergår nu till burkar av metall som hämtas av Stena, vilka håller på att upparbeta ett system för återvinning av metallerna efter autoklavering. Inom sjukhuset finns för närvarande båda typerna av behållare, beroende på att plastburkar finns kvar på avdelningarna. Dessa håller dock på att fasas ut. Plastburkarna läggs när de är fulla i kartonger tillhörande Protector systemet. Plåtburkarna skall enligt instruktionerna fyllas till 80 %, samt skruvas åt och förseglas. Enligt den interna transportavdelningen förekommer dock ofta slarv med tillslutningen, vilket medför att locket kan åka av i den fortsatta hanteringen. Övrigt avfall samlas in i plastpåse och läggs i någon av Protectorsystemets tre olika kartongstorlekar (25 l, 55 l eller 110 l), som är utformade så att de passar i den större transportkartongen om 770 l. Kartongerna är inplastade på insidan, men trots detta dubbla 9

12 skydd, förekommer det enligt MAS att kartongerna läcker ibland, omkring en gång i veckan. Varje kartongstorlek har en maximal fyllnadsgrad i form av vikt som skall följas, vilket troligtvis inte har följts i de gånger kartongen läcker. Bild: Modulsystemet av kartonger på MAS. Kartongerna och burkarna är färdigmärkta med texten Riskavfall samt Smittförande- Skärande-Stickande. Om kartongen innehåller biologiskt avfall, märks den med en extra etikett med texten Riskavfall Biologiskt. Förutom detta skall samtliga förpackningar vara märkta med ursprungsavdelningens namn och enhet samt datum. Intern insamling och mellanlagring Respektive avdelning har ett eget riskavfallsrum, som töms en gång per dag, och förs till mellanlagring i en central container alternativt kylrum om det är biologiskt avfall. Vid större behov kan extra hämtning beställas. Riskavfallsrummen rengörs dagligen med normal städning. De interna transportbilarna spolas efter varje tömning och torkas med medicinsk sprit. Arbetsmiljö och avvikelserutiner De interna transportörerna på MAS har handskar och skyddsutrustning. Om något fel inträffar skrivs en avvikelserapport. Om problemet är akut eller av upprepande karaktär kontaktas hygiensköterskan. Problemen upplevs i dag vara färre än tidigare. Exempelvis kunde det förekomma att plastdunkar fulla med nålar som stack ut genom plasten samlades in, men i dag används enbart de avsedda förpackningarna. Avtal och ansvarförhållanden Respektive avdelning har avtal med den interna transportavdelningen, medan MAS centralt har avtal med SYSAV om hämtning. Ansvar och kontroll sker efter följande rutiner. Avdelningen ansvarar för att det är rätt packat, och chauffören som anlitas av SYSAV tar enbart emot avfallet om det är godkänt, t ex får inga öppna kartonger förekomma. Så fort lådan har förts på SYSAVs bil 10

13 övergår ansvaret till SYSAV. Transportbolaget ansvarar för att transporten sker efter gällande regler. Sjukhuset har två egna säkerhetsrådgivare. För tillfället håller hela systemet på att ses över, och en bred utbildning till hela sjukhuset vad gäller hanteringen enligt ADR planeras Insamling och transport externt Mellanlagring av det smittförande avfallet sker centralt i en container på MAS område som är anpassad till hämtningsbilen från SYSAV. Hämtning härifrån sker minst två gånger per vecka, vid behov kan extra hämtning ske ytterligare en gång. Lagringstiden blir alltså maximalt en vecka. Det biologiska avfallet mellanlagras i kylrum och hämtas av SYSAV i en mindre bil vid behov. Det skärade/stickande/smittförande avfallet i burkar av metall förs till en egen container, och hämtas av Stena Metall. Kartongerna lagras i kartongen på ett rullband som kan anslutas till hämtningsbilen. Därmed behövs inga lyft vid pålastningen. Kartongerna transporteras i två nivåer med två rader på varje nivå. Vid pålastning på den övre nivån hissas kartongerna upp via en lift som styrs av chauffören. Bild: Lastning av kartonger från MAS på SYSAVs bil. Chauffören styr och övervakar lastningen, men behöver sällan ingripa själv. SYSAV beställer transporttjänsten enligt ADRs regler från åkeriet. SYSAV äger självaste skåpet, medan bil och chaufför hyrs av åkeriet. Chauffören har instruktionen från SYSAV att inte ta emot dåligt packat avfall. Enligt chaufförens vetskap finns ingen säkerhetsrådgivare inom åkeriet. 11

14 Containern spolas efter tömning, och spolvattnet samlas upp och förs till särskild behandling. Ingen rutin för rengöring av transportbilen finns, enligt chauffören. Chauffören upplever heller inte att problem med läckage brukar förekomma. Ett transportdokument, utformat av SYSAV, fylls i av MAS vid varje hämtningstillfälle. Detta tar chauffören med sig och överlämnar till SYSAV efter transporten. Varje kartong är försedd med en streckkod, som läses av i samband med vägningen vid ankomsten till SYSAV. Data dokumenteras sedan hos SYSAV, som skickar faktura till MAS Behandling Förutom det skärande/stickande/smittförande avfallet i plåtburkar som hämtas av Stena Metall, och förs till autoklavering följt av återvinning, hämtas allt riskavfall av SYSAV för förbränning, inom ramen för tjänsten SYSAV Protector. Protectorsystemet SYSAV har utvecklat ett eget system för insamling och förbränning av riskavfall, som täcker en stor del av regionen. Förutom avfallet från MAS, som också omfattar avfallet från Trelleborgs lasarett, och en del vårdcentraler, tar man emot avfall från Lunds sjukhus. Till Lund levererar även Helsingborgs sjukhus, samt en del vårdcentraler. En del vårdcentraler i regionen har avtal direkt med SYSAV, utan att gå via något av sjukhusen. Dessutom tar man emot riskavfall från andra källor som t ex läkemedelsavfall från läkemedelindustrin och Apoteket. Sedan en tid tillbaka tar man också in sprutor från diabetiker som lämnas till apoteken i Trelleborg, Staffanstorp och Höör. Sprutorna samlas in i särskilda gula burkar. Förutom de gula burkarna är systemet uppbyggt av inplastade, märkta kartonger i storlekarna 25, 55 eller 110 liter, samt ett ytteremballage om 770 liter. Dessa är utformade så att de går in i varandra, dvs en 110-litern kartong kan t ex fyllas med två 55-liters eller fyra 25-liters eller en 55-liters och två 25-liters. Det är den största kartongen (770 liter) som bandsystemet till transportbil och förbränningsugn är anpassad till. Om avfallet levereras i någon av de mindre kartongerna måste det alltså omlastas innan förbränningen. SYSAV har avtal med källan och med transportören. Man äger skåpet som avfallet transporteras i, men hyr chaufför och lastbil från ett åkeri. Man har också en egen mindre bil som hämtar avfallet direkt från de vårdinrättningar som har direktavtal med SY- SAV i stället för att gå via någon av sjukhusen. Behandling Vid ankomst till SYSAVs förbränningsanläggning lämnar chauffören över transportdokumentet varefter kartongerna förs via ett likadant utformat rullbandssystem som vid pålastningen till ett rullband, som är i kontakt med förbränningsugnen. Inga lyft eller mellanlagringar förekommer alltså. Kartongerna passerar en våg, varvid streckkoden avläses och data registreras. 12

15 Ingen förekomst av spill eller läckage har noterats av driftpersonalen. Vid något enstaka tillfälle har ett haveri förekommit, varefter området har sanerats. Skyddsutrustning finns tillgänglig för driftspersonalen att användas vid behov. Eventuella avvikande händelser rapporteras i en avvikelserapport. Via en hiss transporteras kartongerna helt automatiskt fram till en port ovanför inmatningstratten vid en av ugnarna. Porten öppnas sedan med jämna mellanrum varvid kartongen faller rakt ned i ugnen, där den förbränns vid cirka 900 C. Det kan förekomma att slangar av PVC plast samlas i stor koncentration vid en leverans, vilket kan ge problem med förbränningen. Med den nya pannan som just ny uppförs av SYSAV, och till vilken riskavfallsförbränningen kommer att förflyttas byggs detta problem bort, då den utrustas med modernare teknik som klarar större variationer i avfallets sammansättning. Slagget som finns kvar efter förbränningen, och som innehåller rester av de metaller som finns i det skärande/stickande avfallet går till skrotsortering. Den utsorterade metallen går till en skrotfirma för återvinning Totalt förbränns ca 1200 ton riskavfall per år. Mängd riskavfall som man kan ta emot begränsas i dag av att man enbart har ett skåp till lastbil som kan hämta avfallet. Det biologiska avfallet förs till SYSAVs kremeringsugn, och förbränns där vid temperaturen C. I landet finns enbart ett fåtal av dessa kremeringsugnar. Förutom på SYSAV finns det en på Ultuna, samt på sjukhusen i Örebro och Linköping. I tillståndbeslut för förbränningen från 1999, som även omfattar den nya pannan, medges tillstånd för förbränning av avfallsslag med EWC-kod , samt , dvs smittförande avfall, som klassas som farligt avfall. I och med att de nya avfallslistorna träder i kraft 1 januari 2002 kommer komplettering av tillstånden till att omfatta även cytotoxiska läkemedel och cytostatika, som övergår till att klassas som farligt avfall, att bli nödvändigt. 5.2 Örebro Universitetssjukhuset i Örebro (USÖ) omfattar drygt 600 vårdplatser som genererar omkring 40 ton riskavfall per år. Man tar också emot ytterligare omkring 10 ton riskavfall från lasaretten i Karlskoga och Lindesberg, samt från vårdcentraler och tandvårdsinrättningar och några av länets kommuner. Avfallet autoklaveras, dvs steriliseras med ångbehandling, i sjukhustes egen regi, och transporteras därefter till Örebro kommuns deponi Atleverket. Det biologiska avfallet (cirka 2,5 ton per år), bränns i egen panna, och överbliven medicin skickas tillbaka till Apoteket. Även cytostatika rester skickas tillbaka till Apoteket, medan produkter som har varit i kontakt med cytostatika förbränns i den egna pannan. Nedan beskrivs hur insamling, behandling och slutdeponering går till. 13

16 5.2.1 Insamling Sortering, märkning och förpackning Källsorteringen är långt utbyggd på hela sjukhuset och avfallet samlas in i en mängd olika fraktioner med hjälp av särskilt utformade vagnar som har arbetats fram i samråd med avdelningarna. Det smittförande avfallet på respektive avdelning samlas in i pappkartonger klädd i påse av nedbrytbart material och det skärande/stickande/smittförande i gula plastburkar eller plåtburkar. Större och blötare mängder riskavfall från operationsavdelningarna samlas in i latrinburkar. Samtliga förpackningar är av material som släpper igenom ångan vid den senare autoklaveringen. Märkning med ursprung och typ av avfall sker med s k termoetiketter som blir svarta efter autoklaveringen då avfallet inte längre är att betrakta som smittfarligt. Kasserade läkemedel som skall returneras till Apoteket läggs i särskilda gröna apotekslådor, med olika inneförpackningar beroende på typ av läkemedel, märkta med texten Kasserade läkemedel. Lådan plomberas och förses med avsändare, men får inte märkas med något som kan avslöja dess innehåll. Förvaring av lådan sker i låst rum till dess att den skickas tillbaka, vilket sker dagligen. Bild: Sortering av avfall på en avdelning på RSÖ. Längst ned till vänster står en låda med kasserade läkemedel att sända till Apoteket. Interntransport och mellanlagring Riskavfallet förs av vårdpersonalen i speciella vagnar till något av de kylda återvinningsrummen, som finns i varje hus. Rummen som har temperaturen C är märkta med texten Smittförande avfall. Här förvaras avfallet i maximalt ett dygn på vardagarna, och maximalt två dygn på helgerna, innan det förs till autoklavering. Rummet rengörs varje vecka. 14

17 Bild: Mellanlagring av riskavfall i ett återvinningsrum på RSÖ. Riskavfallet från landstingets övriga vårdinrättningar skickas till sjukhuset med de turbilar som dagligen hämtar upp diagnostiska prover. Entreprenören har tillstånd att köra farligt gods. Arbetsmiljö och avvikelserutiner Risk för stickskador har byggts bort i systemet, bl a genom upprepad information. Läckage från riskavfallskartongerna med sugpåsar från operationer var tidigare ett problem. Genom att absorbenter används och att man gått över till latrintunnor inom sjukhuset har problemet försvunnit. Här har också informationsinsatserna haft stor betydelse Behandling och transport Biologiskt avfall genereras i mycket små mängder, och förbränns med cytostatika avfall i den egna kremeringsugnen omkring var fjortonde dag. Autoklaveringen körs däremot en gång per dag, varje gång med två vagnar, samt vid extra tillfällen då avfall från Lindesberg och Karlskoga anländer. Totalt behandlas här 40 ton avfall per år. Man skulle kunna behandla större mängder avfall, då ugnen är överdimensionerad för den aktuella mängden. Kostnaden för en större ugn var lika stor varför man vid inköpet valde detta alternativ för att ha större marginaler. 15

18 Vagnarna som hämtas från återvinningsrummen körs in i ugnen, där autoklaveringsprocessen sker vid 105 C under 2,5 h inklusive tid för avsvalning. Etiketterna på lådorna visar ursprunget på avfallet. Efter ångbehandlingen är avfallets smittförande egenskaper borta. Bild: Riskavfall på väg in i autoklaven på RSÖ. Autoklaven är driftssäker och man har sällan problem som stör processen. Utgången av processen kan följas på en remsa. Ett larm startar om något processfel uppstår, t ex att det inte har bildats tillräckligt med ånga. En extra kontroll innebär också de termoetiketter som kartongerna märks med för att markera att de innehåller smittförande avfall. Då de inte betraktas som smittförande längre, dvs efter autoklaveringen, skall dessa bli svarta, vilket enbart sker om processen har fungerat som den skall. Efter avslutad process transporteras det autoklaverade avfallet tillsammans med sjukhusets övriga restavfall till kommunens deponi. Transporten som tar någon timme utförs av Ragns-Sells två gånger i veckan. Den helsvetsade container som transporten sker i ägs dock av sjukhuset. Det har aldrig förekommit problem med läckage. Minst en gång i månaden, eller vid behov rengörs containern av Ragns-Sells. Autoklaven rengörs varje vecka. 16

19 5.2.3 Slutdeponering Deponering sker vid Atleverken några kilometer utanför staden. Hit anländer omkring 6 ton avfall från sjukhuset två gånger i veckan. Detta omfattar också övrigt avfall från sjukhuset. Väl framme vid deponin vägs avfallet in. Deponeringen sker i lång slänt med övertäckning efter att det har tömts, och besiktigats okulärt. Mottagningsavgiften för riskavfallet är densamma som för övrigt avfall på deponin. Bild: Deponering av riskavfall på Atle-verken. Bilden är tagen innan övertäckning skett. Man har hittills inte haft några problem av arbetsmiljökaraktär på deponin vid mottagningen av riskavfallet. Övertäckning är viktig för att inte problem med skärande/stickande skall uppkomma. Det är i dag oklart hur avfallstransporterna från sjukhuset kommer att påverkas av de sorteringskrav och deponeringsförbud som införs år Örebro Kommun har sökt dispens om att deponera brännbart avfall fram till dess att SAKAB s nya avfallsförbränningsanläggning i Kumla tas i drift I den dispensanökan som har lämnat in, särbehandlas inte riskavfallet, utan man kommer att föra det tillsammans med övrigt brännbart avfall till den nya förbränningsanläggningen som håller på att uppföras. Dock har diskussioner startat om man t ex kan sortera ut det skärande/stickande/smittförande, som inte är brännbart enligt definitionen, och fortsätta deponera den delen av avfallet. 17

20 5.2.4 Ansvarsförhållanden och avtal USÖ har avtal med Simonsen om transporter in till sjukhuset från andra vårdinrättningar inom landstinget, och med Ragn-Sells om transporterna till deponin. Det är dock sjukhuset som äger containern som transporten till deponin sker i. Entreprenörerna ansvarar för att respektive transport utförs korrekt enligt de lagar som gäller, och står för nödvändiga tillstånd. Det är enbart transporterna utifrån som räknas som transport av farligt gods. Efter autoklaveringen räcker det med vanliga tillstånd. Respektive vårdinrättning skriver trasnsportsedel /godsdeklaration med avsändarintyg för transport av smittförande avfall till USÖ. 5.3 Östersunds sjukhus Sjukhuset i Östersund har sedan Socialstyrelsens nya regelverk trädde i kraft, som säger att skärande/stickande avfall klassas som smittförande, slutit ett avtal med Stena Miljö och omfattas av dess Mediclean system vad gäller skärande/stickande/smittförande avfall samt rester från cytostatika behandling. Skärande/stickande/smittförande samlas upp från vårdinrättningar i hela länet, samt från en del kommunala vårdinrättningar. Vårdinrättningarna köper plåtburkar från Mediclean från sjukhuset, där även behandling ingår i priset. Sjukhuset tar enbart emot avfall i dessa burkar. Tidigare komprimerades burkar med sprutor och deponerades därefter. Det smittförande avfallet värmebehandlas i egen ugn vid 100 C i 24 h, en process som är snarlik autoklavering, ångbehandling. Skillnaden är att värmebehandling avsmittar medan autoklavering steriliserar. Därefter deponeras det. Det smittförande värmebehandlade avfallet blandas inte med övrigt brännbart avfallet från sjukhuset, som från den 1 januari 2002 förs till Umeå för förbränning. Man har inga problem med det system som har byggts upp och tycker att det fungerar bra. 5.4 Länssjukhuset Gävle-Sandviken Länssjukhuset i Gävle-Sandviken står inför ett systembyte. Fram till i dag har riskavfallet på sjukhuset sorterats i sju fraktioner, där cytostatikarester och biologiskt avfall gått till Ultuna för förbränning, och resten har deponerats i Gävle efter behandling i värmeugn vid 112 C. Även andra vårdinrättningar har lämnat skärande/stickande avfall till sjukhuset. Sjukhuset har inte tagit betalt för detta. I och med att förbudet mot deponering av brännbart avfall nu träder i kraft, samt att värmeugnen är gammal har ett nytt system behövts. Egen autoklavering uteslöts på grund av för små mängder avfall. Från och med årsskiftet 2001/2002 körs allt riskavfall till Uppsalas avfallsförbränningsanläggning, som har en separat inmatning av riskavfall och alltså kan ta emot det trots att de smittförande egenskaperna finns kvar. Med undantag av cytostatika och biologiskt avfall, kommer allt riskavfall att sorteras i en enda fraktion på sjukhuset. Cytostatika och biologiskt avfall kommer att fortsätta köras till 18

21 Ultuna tills det nya systemet är implementerat, men på sikt avses även detta föras till Uppsala med övrigt riskavfall. Tidigare använda blåa säckar byts i och med att det nya systemet implementeras ut mot burkar och tunnor av plast utformade enligt Uppsalas krav. Burkar samt tunnor om 25 respektive 50 liter ställs ut på avdelningarna i storlekar anpassade till verksamheten för att undvika lång förvaring. Fylld burk går via vaktmästaren till en stor frys, som ca en gång varje månad körs till Uppsala. Hela länets riskavfall skall omfattas av det nya systemet, där övriga vårdinrättningar köper in sig genom att köpa en burk där hanteringen ingår i priset. Även verksamheter som inte tillhör landstinget skall kunna köpa in sig på samma sätt. Transporten till Uppsala köps från kommunen. Förbränningen i Uppsala är dyrare än dagens behandling, 3629 kronor per ton mot 750 kr för deponering. I gengäld får man en enklare hantering på avdelningarna, med sortering i färre fraktioner, och ingen egen förbehandling behövs. För att hålla nere kostnaderna kommer man dock att satsa mycket på information och utbildning i samband med att det nya systemet införs, då mycket som i dag sorteras som riskavfall, inte klassas som smittförande. 5.5 Blekingesjukhuset (Karlskrona-Karlshamn) Även på Blekingessjukhuset har man sedan en kort tid (december 2000) ett nytt system. Tidigare har det smittförande avfallet bränts i egen ugn och skärande/stickande deponerats. I dag har man avtal med Stena miljös Mediclean system som hämtar avfallet i tre fraktioner: skärande/stickande, smittförande samt biologiskt. Stena förser sjukhuset med behållare, har hand om märkning och transporterar i väg avfallet. Vaktmästaren hämtar avfallet och för det till kylrum eller frys (biologiskt), varifrån Stena hämtar. Man kan se en tendens till att det läggs en del i behållarna som inte behöver vara där, och att mer information kunde behövas på avdelningarna. I stort tycker man dock att det fungerar bra, mycket tack vare en vaktmästare som är till stor hjälp och ser till att inget blir felsorterat. Även läkemedelsrester läggs i dag i behållaren för det smittförande avfallet, men man har startat en diskussion med apoteket om alternativ behandling. Kommunala vårdhem inom Blekinge för just nu diskussioner med sjukhuset om att kunna sluta avtal om leverans av det riskavfall som uppkommer inom verksamheten till sjukhuset. 5.6 Länssjukhuset i Kalmar Liksom på övriga tre mindre sjukhus som har telefonintervjuats har man nyligen övergått till ett nytt system. Tidigare deponerades avfallet, men då man ville ha en miljöriktigare hantering, slöts avtal med Stena i början av Stena hämtar i fyra fraktioner: skärande/stickande/smittförande, smittförande, biologiskt samt cytostatika. Även vårdcentraler inom landstinget och vårdinrättningar inom länets kommuner hör till systemet. 19

22 Systemet fungerar bra, och liksom på Blekingesjukhuset tycker man att mycket är att tacka en engagerad vaktmästare som håller systemet i gång. Kostnaderna är dock höga. Som en lösning på detta har man börja fundera på att låta avdelningarnas egna budgetar stå för inköpen av brukar med tillhörande behandling, för att minska volymerna. 6. Särskilda aktörer på marknaden Förutom förbränningsanläggningarna i Malmö, Göteborg, Uppsala och Umeå, som tar emot riskavfall med separat inmatning och har byggt upp egna organisationer för mottagning av riskavfall i sina respektive regioner, har ett par aktörer av betydelse för de strömmar av riskavfall som cirkulerar i samhället identifierats. Stena Miljö har byggt upp ett system för omhändertagande av riskavfall från olika källor. Apoteket tar emot läkemedelsavfall från samhället och på vissa håll även begagnade kanyler. Dessa aktörer beskrivs nedan. 6.1 Stena Miljö Stena Miljö tillhandahåller ett heltäckande system för riskavfall från sjukhus och andra vårdinrättningar kallat Mediclean, som omfattar smittförande avfall, smittförande/skärande/stickande avfall, biologiskt avfall samt cytostatika rester. Man erbjuder också tandläkarmottagningar paketlösningar för avfallshanteringen där skärande/stickande/smittförande ingår. Enligt uppgifter från Stena fanns systemet på cirka 30 av landets 90 sjukhus i slutet av Stena tillhandahåller ett paket med emballage, märkning, instruering av personal, statistik, osv. Det skärande/stickande/smittförande avfallet förbränns i dag, i väntan på tillstånd för en ny central anläggning i Malmö där avfallet skall autoklaveras och metallerna därefter återvinnas. Biologiskt avfall förs till något av krematorierna i landet. Övrigt smittförande autoklaveras för att därefter förbrännas, enligt Stenas egen broschyr. Inget avfall deponeras. 6.2 Apoteket Apoteken i landet tar årligen emot omkring 900 ton läkemedelsavfall från samhället, inklusive förpackningar. Avfallet samlas in i genomskinliga påsar som kan hämtas på Apoteket. Detta förs sedan till någon av de fyra för ändamålet godkända avfallsförbränningsanläggningarna i Umeå, Uppsala, Göteborg eller Malmö. Apoteket står för kostnaderna för detta trots att det egentligen är ett kommunalt ansvar. Diskussioner har förts med läkemedelsbolagen om att ta över kostnaden som ett slags frivilligt producentansvar. Man samlar också in en liten del farligt avfall i form av kvicksilvertermometrar som kommunen tar hand om. På senare tid har diskussioner förts om Apoteket även skall ta emot använda kanyler från egenvårdspatienter som inte omfattas av någon organiserad hemvård, t ex från dibetespatienter. Detta är egentligen liksom läkemedelsavfallet ett kommunalt avfall, men 20

23 kommunerna har svårt att hitta lösningar på detta. Centralt sätter sig apoteket emot detta, på grund av medförande problem med arbetsmiljö, hygien, legala förutsättningar (avfallet klassas som farligt avfall), ekonomi, osv. För hantering av använda sprutor i hemmen rekommenderar man i stället att man använder en s k Safe-Clip som kan köpas på apoteket, med vilken man kan knipsa av sprutspetsarna. Den är utformad som en dosa som behåller sprutspetsarna efter avknipsning. När den är full läggs den med det övriga kommunala avfallet. På några apotek i Skåne har man gått emot Apotekets centrala riktlinjer och valt att ta emot sprutspetsar. I Trelleborg, Staffanstorp och Höör har man i samråd med SYSAV utvecklat ett system för insamling av sprutor och kanyler från hemmen i gula burkar som kan hämtas på Apoteket. När burken är fylld lämnas den försluten till Apoteket varifrån den hämtas av SYSAV. I samtliga tre fall står respektive kommun / renhållningsbolag för kostnaderna. På Apoteket i Höör hade man ursprungligen ett system med större burkar som förvarandes på Apoteket, vari kunden själv fick stoppa i de använda kanylerna. Fyllda burkar lämnades till SYSAV. Nyligen frångick man det systemet, då den hygieniska risken är större i ett sådant fall, än då kanylanvändaren lämnar in en försluten burk. 7. Diffusa flöden av riskavfall Ovan beskrivna system för hantering av avfall från sjukvården, är beskrivna med utgångspunkt från sjukhuset, varifrån det mest koncentrerade flödet av riskavfall går. Men utanför sjukhuset finns en mängd diffusa flöden av riskavfall. De kan uppkomma på mindre vårdinrättningar av olika slag, såsom vårdcentraler, tandläkarcentraler, veterinärpraktiker och sjukhem, drivna i kommunal regi, av landstinget eller privat. Utanför den organiserade sjukvården kan riskavfall också uppkomma i t ex hemvården, som ökar allt mer. Riskavfall uppkommer dessutom utanför sjukvårdssektorn, t ex på en akupunkturmottagning och inom fotvård och tatueringsverksamhet. Socialsstyrelsens regelverk gäller för avfall som uppkommer inom hälso- och sjukvården, tandvården och annan medicinsk verksamhet samt från undervisning och forskning som är förknippad med sådana verksamheter. Om definitionen läses strikt omfattas alltså inte en del diffusa flöden, som t ex avfall från akupunktörer och tatuerare. Avfall från veterinärpraktiker skall regleras i regelverk som kommer att tas fram av Statens Jordbruksverk. Olika regler gäller alltså för olika diffusa flöden. Samtliga verksamhetsutövare skall dock följa Miljöbalken. Enligt Miljöbalken är det verksamhetsutövaren själv som ansvarar för att det avfall som uppkommer då en verksamhet bedrivs hanteras och behandlas på ett miljöriktigt sätt enligt alla regelverk. Om kommunen har valt att ta ett utökat ansvar för farligt avfall som uppkommer inom kommunen är den delen av riskavfallet som klassas som farligt avfall ett kommunalt ansvar. Smittförande avfall, dit ju också skärande och stickande avfall som varit i kontakt med kroppsvätska hör, klassas som farligt avfall, men är enligt Avfallsförordningen undantaget från tillståndsplikt vid transporter. Dock krävs att transporten anmäls, och att den utförs enligt ADR-S bestämmelser. För mindre vårdinrättningar innebär detta en komplicerad hantering för de små flöden som uppkommer. För verksamhetsutövare som inte omfattas av Socialstyrelsens regelverk, är det inte 21

24 självklart att det skärande/stickande avfallet, som är det vanligast förekommande, klassas som smittförande, och är därmed inte farligt avfall enligt EWC-listan. Därmed bör inte heller ADR-S regler för transport av farligt gods gälla för dessa. De vårdinrättningar som tillhör landsting eller kommun kan ofta ansluta sig till det system för riskavfallshantering som man har valt centralt, och på så sätt förenkla hanteringen. På vissa håll tar det avfallet som uppkommer i kommunal regi en annan väg än det som uppkommer i landstingets regi. Det finns också exempel på kommuner där man har organiserat hämtning direkt hos olika aktörer där riskavfall uppkommer, privata såväl som kommunala, t ex i Helsingborg. Den undersökning som har utförts inom ramen för detta uppdrag syftade i huvudsak på att kartlägga den huvudström av riskavfall som uppkommer inom vård på sjukhus. Dock har även andra strömmar undersökts ytligt. Nedan följer en kort sammanställning av vad som framkommit med utgångspunkt från andra källor. Framför allt är det skärande/stickande/smittförande avfall som uppkommer inom dessa verksamheter. 7.1 Vårdcentraler Landstingsförbundet går inte ut med några riktlinjer till de olika landstingen om hur riskavfallshanteringen skall organiseras inom länet utan det står dem fritt att välja den lösning som passar bäst. Vårdcentraler hör till primärvården inom ett landsting, och det vanligaste är att vårdcentralen ansluter sig till det system som landstinget har utarbetat för det egna sjukhuset. Ofta hämtas avfallet från sjukhuset inom organiserad transportverksamhet, eller förs till en uppsamlingsplats på sjukhuset av den egna vaktmästaren. 22