Världsnaturfonden WWF Ulriksdals slott Solna. Svenska Rovdjursföreningen Masthamnen Stockholm. Svenska Naturskyddsföreningen

Transkript

1 Överklagande av avslag på inhibitionsyrkande: licensjakt på varg Kammarrätten i Stockholm Box Stockholm Stockholm Överklagande av Förvaltningsrätten i Stockholms beslut den 1 februari 2013 att avslå yrkande om inhibition i ärende om licensjakt på 16 vargar (Mål nr ) Klagande: Svenska Naturskyddsföreningen Box Stockholm Världsnaturfonden WWF Ulriksdals slott Solna Svenska Rovdjursföreningen Masthamnen Stockholm Ombud: Saken: Oscar Alarik, jurist Svenska Naturskyddsföreningen Box Stockholm Telefon: Organisationerna överklagar Förvaltningsrätten i Stockholms beslut om avslag på yrkande om inhibition av Naturvårdsverkets beslut om licensjakt på 16 vargar. Yrkande om att Kammarrätten inhiberar licensjaktbeslutet. Naturskyddsföreningen, Världsnaturfonden WWF och Svenska Rovdjursföreningen (organisationerna) yrkar på att Kammarrätten i Stockholm upphäver Förvaltningsrättens beslut i Mål nr att avslå organisationernas yrkande om inhibition av Naturvårdsverkets beslut i ärende nr NV om selektiv och riktad jakt (licensjakt) efter 16 vargar. Då det är ont om tid yrkar organisationerna att Kammarrätten beslutar om inhibition. Vid en återförvisning till Förvaltningsrätten förloras ytterligare tid och därmed riskerar de vargar som talan avser att fällas.

2 2/5 Skäl till prövningstillstånd Organisationerna anser att det finns starka skäl till att prövningstillstånd bör ges för överklagandet. Det är av klar vikt för ledningen av rättstillämpningen att Kammarrätten upptar ärendet till prövning, eftersom det är angeläget att svenska domstolar kan stoppa genomförandet av myndighetsbeslut som tydligt strider mot svensk och EU-rättsliga regler där skyddsobjektet kommer att utraderas under prövningstiden. Organisationerna anser vidare att det är synnerligen viktigt att komma tillrätta med myndigheters missbruk av bestämmelsen i Jaktförordningen 59 om att jaktbeslut ska gälla utan hinder av att detta överklagas. Bestämmelsen är avsedd att användas vid skyddsjakt där egendom kan komma att förstöras om inte skyddsjakten genomförs omedelbart till exempel om rovdjur kommit in i en fårhage, måsfåglar ger upphov till fara för flygtrafiken och liknande. I det överklagade ärendet finns ingen sådan skyddsaspekt för handen. Ändå har Naturvårdsverket beslutat att jakten ska starta knappt två dygn efter beslutstidpunkten, och gälla även om det överklagas. Organisationerna anser att detta strider mot den EU-rättsliga effektivitetsprincipen, som utvecklas i det följande och bilagda överklagandet, och allmänna förvaltningsrättsliga principer. Vi hänvisar nedan vidare till Högsta Domstolens uttalanden om intresseavvägning vid verkställighetsbeslut. I detta fall har EU-kommissionen vid ett flertal tillfällen förklarat att licensjakt på varg inte är i enlighet med unionslagstiftningen. Organisationerna menar att beslutet är ägnat att kringgå reglerna i art- och habitatdirektivet och att i praktiken undanhålla de överklagande organisationer möjligheten att åstadkomma rättelse genom en rättslig prövning. Att miljöorganisationer i vissa fall har rätt att överklaga jaktbeslut, trots att det inte finns uttryckligt stadgat i Jaktlagen, har klargjorts i ett avgörande av Högsta Förvaltningsdomstolen i beslut den 28 juni 2012 i mål nr Det finns vidare synnerliga skäl att pröva överklagandet. Som framgår av överklagandet nedan och i ärendet ingivna handlingar är situationen för den svenska vargstammen mycket allvarlig. En jakt riktad mot just de individer som har förutsättningar att föryngra sig i 8 av 26 revir med fasta revirmarkerande vargpar, innebär en allvarlig fara för stammens fortbestånd. Det finns därför skäl att ändra Förvaltningsrättens beslut om att neka inhibition. Licensjakten ska vara avslutad den 17 februari, och erfarenheten från de tidigare licensjakterna visar att nästan alla vargar fälls den första veckan. I år har den svaga snötillgången inneburit att jakten fördröjts, eftersom spårningen försvårats. Möjligheten att mer än någon enstaka av de 16 vargarna kommer att klara sig till slutdatum är dock närmast obefintlig, med mindre än att Kammarrätten beslutar om inhibition av Naturvårdsverkets beslut. Organisationernas grunder och utvecklande av talan Begäran om inhibition Organisationerna vidhåller de grunder för inhibition som angivits i överklagandet till Förvaltningsrätten i Stockholm. Eftersom Naturvårdsverket beslöt att jakten skulle startas redan knappa

3 3/5 två dygn efter beslutet, präglas ärendet av tidspress. Jakten påbörjades morgonen den 1 februari, men endast tre vargar hade skjutits fram till söndagskvällen, framförallt beroende på dåliga spårningsförhållanden. 1 Det finns således fortfarande tid att spara huvuddelen av vargarna och möjliggöra en prövning av ärendet utan att föremålet för prövningen omintetgjorts. Ett inhibitionsbeslut kan snabbt få verkan, eftersom jaktledarna är skyldiga att informera sig om eventuell avlysning av jakten varje timme enligt beslutet. Vi vill här i synnerhet framhålla följande viktiga synpunkter i överklagandet (bilaga 1), och göra några förtydliganden. Naturvårdsverkets beslut om selektiv och riktad vargjakt är fattat på grundval av licensjaktbestämmelserna i Jaktförordningen 23 c och 23 d, och syftar till att minska inaveln i den svenska vargstammen. Bestämmelserna i Jaktförordningen avspeglar undantagsbestämmelsen i EU:s art- och habitatdirektiv artikel 16.1, och föreskriver att licensjakt på varg endast får ske om inte någon annan lämplig lösning finns. De överklagande organisationerna anser att det finns betydligt lämpligare lösningar för att åstadkomma en friskare vargstam, även på kort sikt. Ett viktigt sådant är att underlätta den naturliga invandringen av östliga vargar. Det skulle omedelbart kunna göras genom att Naturvårdsverket omprövar beslutet (NV ) om att avliva den så kallade Junselevargen, som ensam skulle kunna innebära betydligt större effekter på populationens genetiska hälsa än avskjutningen, om tiken tilläts föryngra sig. En lika lämplig lösning vore att säkerställa reproduktionen för de nyligen påträffade invandrade vargarna i Tornedalen. 2 Även de av riksdagen beslutade åtgärderna att förstärka vargstammen genom inplantering av vargar är en lämpligare lösning än licensjakt, även om det visat sig innebära större svårigheter än vad som förespeglades i beslutsunderlagen till 2010 och 2011 års licensjakter. Ett annat krav i Jaktförordningen 23 c är att licensjakten inte får försvåra upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos artens bestånd i dess naturliga utbredningsområde. Även detta krav är hämtat i art- och habitatdirektivet artikel Organisationerna vill starkt hävda att riskerna för skada på den känsliga vargpopulationen är akut om jakten slutförs. Jakten riktas enligt Naturvårdsverkets beslut uttalat mot alfaparen (dvs föräldradjuren) i åtta revir, vilket innebär att föryngringen i 8 av landets 26 revir med fasta vargpar avses att slås ut (bilaga 2, sid 2). Det motsvarar cirka en tredjedel av vargarnas föryngring i landet (bilaga 4, sid 3). Faran med att värdefulla vargindivider med östligt ursprung fälls under den beslutade licensjakten är överhängande. Redan samma dygn som licensjakten beslutats av Naturvårdsverket, inkom uppgifter om resultat från en DNA-analys som visade att en varg i ett av de utpekade reviren var av östligt ursprung (bilaga 3). Naturvårdsverket fann sig nödgad att dra tillbaka jakten i reviret peka ut ett annat revir istället. Händelsen visar på bristerna i kunskapen om de vargrevir som jakten omfattar. I Högsta domstolens avgörande i mål T anger domstolen att ett verkställighetsförordnande av domstol ur processuell vinkel är att ses som ett undantag (se p13) och att det 1 Statens Veterinärmedicinska anstalt redovisar uppdaterade uppgifter om fällda vargar på sin webbsida / 2

4 4/5 därför får läggas på verksamhetsutövaren att påvisa konkreta skäl för ett verkställighetsförordnande och ange vilka beaktansvärda nackdelar som är förknippade med att tillståndet inte kan tas i anspråk omedelbart och vad som kan bli följden av att verksamheten förskjuts framåt i tiden. Högsta domstolen anger vidare att (d)et måste också krävas att verksamhetsutövarens intresse med viss marginal väger tyngre än de intressen som talar för att ett lagakraftvunnet avgörande bör föreligga innan tillståndet tas i anspråk. Vidare ska särskild hänsyn tas till de skador på miljön som kan uppstå om tillståndet omedelbart tas i anspråk och de möjligheter som finns att läka sådana skador om tillståndsbeslutet upphävs eller ändras. Naturvårdsverkets intresse av omedelbar verkställighet kan inte anses väga tyngre än de intressen som talar för att ärendet ska prövas innan verkställighet får ske. Som ovan angetts är riskerna för skada på den känsliga vargpopulationen överhängande om jakten slutförs. Det kan konstateras att Naturvårdsverket inte har påstått att det är någon brådska med att verkställa beslutet om "selektiv och riktad jakt". För det genetiska förstärkningsarbetet har det ingen betydelse om jakten kommer vid nuvarande tidpunkt, ett senare tillfälle eller aldrig. Avgörande för den genetiska förstärkningen är istället om man lyckas med naturligt invandring eller utsättning av varg. Att förse beslutet med ett verkställighetsförordnande är inte nödvändigt. Det finns ingen risk för att skada som kan uppstå, en situation som kan uppkomma exempelvis vid skyddsjakt. Det är mot den bakgrunden som Naturvårdsverkets korta tidsvarsel två dagar att jämföra med den betydligt längre tiden 2009 och 2010 (16 dagar respektive 29 dagar) måste bedömas. Samtidigt har verket försett beslutet med ett verkställighetsförordnande, vilket måste anses som ytterst anmärkningsvärt. Särskilt uppseendeväckande är detta då den enda skillnaden jämfört med beslut om licensjakt tidigare år är att föreningarnas rätt till talan har stärkts genom avgörandet i Högsta förvaltningsdomstolen i ärendet om Kynna-vargen (Högsta förvaltningsdomstolen beslut den 28 juni 2012 i mål nr och mål nr ). Detta gör det svårt att inte uppfatta konstruktionen som ett avsiktligt försök att frånta företrädare för naturvårdsintresset möjlighet till en effektiv rättsprövning. Mot bakgrund av Förvaltningsrättens beslut om inhibition i målet om Junselevargen (beslut 21 januari 2013 i mål nr ) måste det framstått som en reell möjlighet att ärendet skulle ges inhibition och prövas, vilket myndigheten givetvis kände till. Att i det läget utforma beslutet på det vis som gjordes är inte rimligen i enlighet med de avsikter lagstiftaren hade när möjligheten att göra jaktbeslut gällande utan hinder av att det överklagas infördes i Jaktförordningen 59. Regeln är tänkt att tillämpas vid skyddsjakt, när det finns risk för att boskap och andra egendomar av betydande värden kan komma att förloras. Licensjaktens syfte, att bidra till vargstammens genetiska hälsa genom att minska inavelstalen har motiverats utifrån underlag med klara brister i vetenskapligt hänseende. Landets ledande populationsgenetiker vid Stockholms universitet har nyligen publicerat en forskningsrapport som klart markerar det olämpliga i beståndsbegränsande jakt, som enligt forskarna kan beröva stammen viktiga genotyper. Att vargstammen blir mindre innebär att inavelstakten ökar (bifogat som bilaga 1 i överklagandet, sid 4 och 5) och betyder att svårkontrollerbara händelser som illegal jakt, sjukdomar, trafikolyckor och liknande kan få svåra konsekvenser för populationen. EUkommissionens miljökommissionär kritiserade vetenskapligheten i underlagen till jakten i ett brev till miljöminister Lena Ek daterat den 19 december 2012 (bilaga 4 i överklagandet). Dessutom är det uppenbart att beslutet rör en viktigt EU-rättslig fråga som det råder olika upp-

5 5/5 fattning om mellan regeringen och EU-kommissionen. Sedan överklagandet lämnades in till Förvaltningsrätten, har det framkommit att EU-kommissionen skickat ytterligare ett brev till regeringen kort före beslutet om licensjakt (bilaga 5). Brevet avslutas med en slutsats från miljökommissionär Janez Potočnik, som klart uttalar miljökommissionärens intention att föreslå EUkommissionen i plenum att stämma in Sverige inför EU-domstolen: In the meantime, I must emphasize that in case a licensed hunt would be authorised in Sweden this year (2013) before there is a common agreement on the management plan, I would be obliged to propose to the Collage to refer Sweden to the European Court of Justice, since such decision would be in breach of the Habitats Directive. Orsaken till miljökommissionärens distinkta markering är att EU-kommissionen i juni 2011 efter en längre skriftväxling meddelade ett motiverat yttrande om den svenska vargpolitiken (bilaga 2 i överklagandet). Kommissionen ansåg att Sverige bröt mot art- och habitatdirektivet på flera avgörandet sätt. Att i det nuvarande läget låta vargarna skjutas i avvaktan på prövning i sak är ett brott mot EUrättens effektivitetskrav (jfr C-416/10 Krizan), som föreningen hänvisat till i sin överklagan av jaktbeslutet. Varje myndighet och domstol är skyldiga att beakta denna princip och på så vis bevaka EU-rättsligt skyddade intressen. Till det kommer att det naturliga i ett fall där det råder en djupgående konflikt mellan en medlemsstat och Kommissionen är att domstolen begär förhandsavgörande hos EU-domstolen. Att inhämta förhandsavgörande samtidigt som domstolen tillåter jakten att fortgå skulle framstå som märkligt, i ett ärende där Sverige redan anses agera anmärkningsvärt illojalt mot EU:s rättsakter på naturvårdsområdet. Dag som ovan Oscar Alarik Naturskyddsföreningen Enligt fullmakter inlämnade till Förvaltningsrätten i Stockholm Bilagor 1. Naturskyddsföreningens, Världsnaturfonden och Svenska Rovdjursföreningens överklagande av Naturvårdsverkets beslut om selektiv och riktad jakt Naturvårdsverkets beslut i ärende nr NV om selektiv och riktad jakt 3. Meddelande från Länsstyrelsen i Värmland om ändring av revir på grund av nyfunnen varg av östligt ursprung Skandulv, Vilskadecentrum mfl, Varg i Skandinavien, Slutrapport från inventering av varg vintern Brev från Janez Potocnik, miljökommissionär i EU-kommissionen till Miljöminister Lena Ek.