Seminarium om Supported Employment

Transkript

1 Seminarium om Supported Employment När jag startade i KomAn fick jag hjälp att aktivt agera själv. Jag känner idag att jag har funnit min plats. Jag är mycket tacksam för att KomAnprojektet finns. Det har hjälpt mig otroligt mycket. DAVID BJÖRKFELDT, KomAn-deltagare Den 17 april 2012 samlades omkring 130 personer på Spårvagnshallarna i Stockholm för en seminariedag om Supported Employment (SE). Seminariet arrangerades av EUprojektet KomAn (se information om KomAn till vänster). Hittills har 202 deltagare i KomAn kommit ut i arbete eller studier och därmed egen försörjning. Nästan alla som har börjat arbeta (166 av 172) har fått stöd genom SE. Under dagen berättade såväl projektledning, forskare, deltagare, arbetsgivare som SE-handledare om hur detta gått till. Seminariet bjöd på erfarenheter från arbetet inom projektet, presentation om forskningsläget samt en tänkvärd fotoutställning. För att skapa nya vägar till arbete och studier för personer som har en funktionsnedsättning krävs flexibla lösningar och valmöjligheter. Att möta individer utifrån deras enskilda förutsättningar var ett återkommande tema för dagen. Fakta om Supported Employment i KomAn KomAn är ett EU-projekt i samverkan mellan Värmdö, Tyresö, Haninge och Nynäshamns kommuner, Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan.Projketet började i juli 2009 och pågår till december KomAn har två syften; dels att stötta deltagarna till arbete eller studier och egen försörjning, dels att påverka politiken långsiktigt utifrån projektets erfarenheter. Målgrupper är personer med psykisk eller neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, utvecklingsstörning eller förvärvad hjärnskada. KomAn arbetar med fyra insatser: 1. Mobiliseringskurser 2. Anpassad vuxenutbildning 3. Supported Employment - Stöd på arbetsplatsen 4. Socialt företagande Supported Employment (SE) är ett särskilt stöd till både arbetstagare och arbetsgivare inför och vid en anställning. Stödet ska finnas med genom hela processen; från kartläggning och matchning av arbete; vid anställningsintervju; till praktik och anställning samt även fortsätta efter det att deltagaren fått en anställning. Kartläggning/matchning till ett passande arbete sker tillsammans med en SE-handledare utifrån individens personliga behov och önskemål, drömmar och intressen. Därefter introduceras deltagaren på arbetsplatsen med det specifika stöd som han/hon behöver, t.ex. i form av arbetshjälpmedel eller genom att SE-handledaren en tid arbetar sida vid sida med deltagaren. Den första tiden har deltagaren ofta praktik på arbetsplatsen och när allt fungerar övergår denna i en anställning men med ett fortsatt stöd från och uppföljning tillsammans med SE-handledaren.

2 Arbetsförmedlingen vill prioritera målgruppen Så länge man är i myndigheternas händer känner man sig aldrig riktigt fri, menar Henrietta Stein på Arbetsförmedlingen. Hon talade om vikten av att prioritera KomAns målgrupp och om betydelsen av fortsatt samverkan. Jag har tipsat både Regeringskansliet och FunkAutredningen om KomAn. Målgruppen behöver prioriteras. Det som förenar är att alla är i behov av parallella och långsiktiga insatser från många olika aktörer samtidigt och över tid, säger Henrietta Stein, från Arbetsförmedlingen. KomAn ligger helt i linje med den nuvarande politiska viljeriktningen som tydligt markerar ökad inkludering på arbetsmarknaden för personer med funktionsnedsättning. Alla personer som vill och kan måste ges möjligheten att arbeta, fortsätter hon. Utifrån egen erfarenhet ser Henrietta att så gott som varje person vill ha ett arbete: Sen kan man av olika anledninga r någonstans ha tappat tron på sig själv under vägen, blivit tilltufsad av samhället. Det är den tron som vi måste ge tillbaka till de här personerna. Och för att citera en tidigare chef: Så länge man är i myndigh e t e r n a s händer känner man sig aldrig riktigt fri. Det är också en stor samhällsekonomisk förlust att Henrietta Stein, Arbetsförmedlingen. personer med en funktionsnedsättning inte släpps in på arbetsmarknaden. Och, inte minst en förlust för arbetsgivare och arbetsplatser att inte få ta del av den kraft, kompetens och potential som dessa personer har. Att ungdomar idag går med aktivitetsersättning och står utanför arbetsmarknaden är helt oacceptabelt, menar Henrietta. Vi måste agera gemensamt för att denna grupp inte ska öka ytterligare. Slutligen betonar Henrietta vikten av den fortsatta implementeringen av KomAn. - I vårt fortsatta arbete på nationell nivå måste vi nu sätta oss ned med projektledningen för att på bästa sätt ta tillvara framgångsfaktorerna inom KomAn. Kalle fick anställning på fritidsgård Någon som har trott på och anställt en av KomAns deltagare är Anna Westin, fritidgårdschef i Nynäshamns kommun. Hon berättade om Kalle, KomAn-deltagare och en av hennes anställda. Hon menar att Kalle har bidragit till verksamheten på många sätt, bland annat genom sitt stora musik- och sportintresse. Kalle hade varit sjukskriven i sju år när han började hos mig. Det var en stor omställning för honom. Att ha en person som Kalle anställd kräver ganska mycket av arbetsgivaren. Han behövde mycket initialt stöd från mig för att klara arbetet och de stödpersoner som fanns runt Kalle behövde ha en beredskap för vad som hände med honom. Just då hade till exempel psykiatrin behövts som allra mest, men det var svårt att få dem att stödja på det sättet som motsvarade Kalles behov. Därför tar jag inte emot fler personer i samma situation som Kalle utan jag prioriterar att stödja honom med det som han behöver för att lyckas. Kalle har bidragit till verksamheten på många sätt. Han har en stark drivkraft i arbetet och mycket av mitt jobb som arbetsgivare går ut på att begränsa honom. Om jag inte gjorde det skulle han ta ut sig och blir liggandes hemma i en vecka. Det gäller också att hela tiden utmana honom så att han gör framsteg i arbetet. Men det är en avvägning som inte alltid är lätt. För att Kalle ska kunna behålla jobbet är den kontinuerliga uppföljningen tillsammans med SE-handledaren mycket viktig.

3 Målet är alltid en anställning Inom Supported Employment är målet alltid en anställning, och stödet till arbetsgivaren är lika viktigt som stödet till deltagaren. Samverkan mellan alla parter är hela tiden en förutsättning. Lasse Gustafsson redogjorde tillsammans med Mia Ledwith för mål och resultat inom SE samt hur man arbetat med att kvalitetssäkra metoden. Inom SE vänder vi på den klassiska rehabiliteringstrappan, där inledande träning följs av arbete. Vi gör tvärtom, säger Lasse Gustafsson, Arbetsförmedlingens samordnare i KomAns ledningsgrupp. Vi startar i arbete för att sedan koppla på träning på plats och med stöd. För inom SE är stödet centralt, och lika viktigt för arbetsgivare som för deltagare. Båda parter ska känna att de får det stöd de behöver och det är viktigt för att det ska bli en anställning. Samverkan en skyldighet Ända sedan projektstarten har Mia Ledwith, intern utvärderare inom KomAn, haft en strategiskt viktig roll genom att kontinuerligt kunna följa arbetet och ge återkoppling efter hand. Nätverket av SE-handledare har också haft en viktig funktion, genom att bl.a. knyta ihop rehabiliteringsnätverk kring deltagare och matcha lämpliga arbetsgivare och jobb mot individens förutsättningar och önskemål. Samverkan är hela tiden en förutsättning och till och med en skyldighet i arbetet kring vår målgrupp. Kvalitetssäkring av metoden För att kvalitetssäkra arbetet med metoden Supported Emplyment i KomAn har projektet använt sig av en metodtrohetsskala för SE. Skalan är ursprungligen framtagen i USA för IPS, Individual Placement and Support, en manaulbaserad form av SE utvecklad särskilt för personer med psykisk funktionsnedsättning. KomAn har också utgått från Arbetsförmedlingens SIUS-program (särskilt introduktions- och uppföljningsstöd). Det är ett individuellt stöd till arbetssökande med funktionsnedsättning och en åtgärd inom Arbetsförmedlingens ordinarie verksamhet. Supported Employment i KomAn både påminner om och skiljer sig från SIUS, till exempel genom att KomAn inte har några minimikrav på arbetsförmåga, vilket SIUS har. Inom KomAn är alla välkomna! Även de som inledningsvis eventuellt bara kan arbeta några få timmar per vecka. De så kallade insatsledarna har också fyllt en viktig funktion. De har kontinuerligt funnits med som bevakare av metodanvändningen för SE och vid behov kunnat ge värdefullt stöd i metodfrågor till de lokala SE-handledarna. Merparten mycket nöjda Olika källor visar att projektet varit framgångsrikt. En deltagarenkät som besvarats efter avslutad insats i projektet visar att den stora merparten av deltagarna är nöjda med den insats man fått. Mia och Lasse lyfter fram några av framgångsfaktorerna. Det har bland annat funnits en samsyn mellan parter och personal avseende uppdrag, mål och metod. Stöd har riktats både till arbetsgivare och till arbetstagare samt att SE-handledare har kunnat samlokaliseras och upplevt sig ha haft ett lagom stort antal deltagare per handledare. Johanna Gustafsson, Lasse Gustavsson och Mia Ledwith.

4 SE-handledarna berättar SE-handledaren har flera viktiga uppgifter. Det handlar till exempel om att få deltagaren att själv identifiera det egna nätverket av kontakter i processen med att finna ett arbete. Vågar man vara öppen om sin funktionsnedsättning är det oftast lättare att hitta en passande arbetsplats, menar SE-handledarna Bitte Dalborg Holm och Claes Sperling. Bitte och Claes, SE-handledare från Nynäshamns kommun, vet att man ibland får prova flera olika vägar innan man hittar rätt. Claes berättar om en man som idag arbetar med IT-frågor men som dessförinnan bland annat provade ett jobb som vinägerförsäljare. Man måste alltid vara lyhörd inför vad deltagaren själv vill. Som handledare handlar det ofta om att få deltagaren att själv identifiera det egna kontaktnätet. Det är ofta större än vad man själv kunnat tro, med möjligheter på flera olika håll. Kan man dessutom vara öppen om sin funktionsnedsättning och de problem denna kan innebära i olika miljöer, så hittar man lättare och snabbare en passande lösning. Först då kan man stödja på rätt sätt, menar Bitte och Claes. Men många är ofta förtegna om sin funktionsnedsättning. Att kunna anpassa arbetssituationen till deltagarens specifika situation är en central förutsättning för att nå framgång. Bitte berättar om en kvinnlig deltagare med social fobi som arbetade i en affär. När för många kunder kom in i butiken samtidigt (och ringklockan hela tiden plingade till) kunde hon enkelt gå ut och arbeta vidare på lagret tills hon kände sig mer bekväm med att gå tillbaka in i butiken. Sen kan handledaren nästan alltid vara med på arbetsplatsen under en introduktionsperiod om det behovet finns. Frågan om anställningsmöjlighet hålls ständigt levande i dialogen med arbetsgivaren, säger Bitte och Claes. Om en arbetsgivare inte kan erbjuda anställning efter en introduktionsperiod, så startar vi inte där utan letar vidare direkt. Handledarnas kontinuerliga stöd, till båda parter, fortsätter sedan från introduktionsperioden in i anställningen. FOTON SOM BERÖR OCH VÄCKER TANKAR I konferenshallen ställde Victor Wikander, deltagare i KomAn, ut sina egna fotografier inspirerade av personliga livserfarenheter. Victors foton berör till exempel hur det är att leva med dåligt självförtroende. Han beskriver också det resursslöseri som man lätt hamnar i när negativa tankar får fäste i vardagen. Men samtidigt menar Victor att det är fullt möjligt att må bättre, att byta perspektiv och ta till sig av det goda i livet och uppmanar oss att prova! I bilden på flickan nedan anknyter han till sin egen skolgång. Foto: Victor Wikander Min skolgång såg precis ut så här, jag svävade iväg till en drömvärld där jag kunde plugga utan hinder och allt gick på räls. Där de vuxna, normala förstod mig, hjälpte mig och var på min sida istället för att stämpla mig som ett ointresserat problembarn. Bitte Dalborg Holm, Claes Sperling och Anna Westin. Foto: Victor Wikander Vill du komma i kontakt med Victor Wikander: victor@ekgrenochfolke.se eller

5 Forskning visar på goda resultat Det finns mycket internationell forskning kring SE, men trots det är kunskapen om hur SE fungerar i svenska sammanhang fortfarande relativt begränsad. Johanna Gustafsson, doktorand i handikappvetenskap, berättade att externa förutsättningar är avgörande, och betonar även vikten av rätt stöd. Johanna är doktorand vid Institutet för handikappvetenskap (IHV) vid Örebro universitet och utvärderare på stiftelsen Actíva. Hon har också ett förflutet som arbetskonsulent på Actíva. För att stödja personer med funktionsnedsättning ut i arbete är SE och IPS (Individual Placement and Support) de mest undersökta metoderna som det också finns evidens för att de visar goda resultat, menar Johanna. IPS riktar sig särskilt till personer med psykisk funktionsnedsättning. Det råder idag stor fokusering kring SE och mycket internationell forskning bedrivs. Men metoden är utvecklad i USA där andra förutsättningar avseende arbetsmarknad och ingångslöner råder. Där kvoteras också många personer med funktionsnedsättning in till arbete. Kunskapen om hur SE fungerar i svenska sammanhang behöver breddas menar Johanna, samtidigt som man i större utsträckning behöver tillvarata erfarenheterna från till exempel SIUS. Övertro på praktik i Sverige I sitt arbete med att studera SE-handledarnas arbete inom KomAn redovisar Johanna flera goda resultat. Det handlar bland annat om frekventa arbetsgivarkontakter, snabbt kontakttagande med potentiella arbetsgivare och ett stort fokus på deltagarens egna förutsättningar. Enskilda SEhandledare bidrar ofta till att arbetsgivare valt och vågat anställa och de är en viktig coach om det inte fungerar som planerat på arbetsplatsen. Johanna beskriver att SE-handledaren ofta antar en roll som mäklare, guide eller brandman gentemot arbetstagare och arbetsgivare. Johanna beskriver också att vi i Sverige har en slags övertro på att praktik ska lösa situationen för personer som hamnat utanför arbetsmarknaden. Detta är problematiskt då det visar sig att praktik inte per automatik leder till anställning. Målet med en praktikperiod bör handla om att introducera en person till arbetet på just den arbetsplatsen Johanna Gustafsson och inte vara ett sätt att slussa individen vidare till annan instans eller myndighet, vilket ofta kan vara fallet. Därtill får vi veta att individuella egenskaper, såsom kön, ålder, etnicitet, sjukdomshistoria och utbildningsnivå, endast till 8 procent förklarar varför en person kommer ut i arbete eller inte. Däremot kan hela 70 procent förklaras av olika externa förutsättningar runt en individ, såsom socialt, emotionellt och informationsbaserat stöd och att mötas med positiva attityder. För många, menar Johanna, är vändpunkten då de mötte någon som faktiskt tror på ens förmåga att arbeta. Forskningen kring SE visar att: * Projekt utan särskilda inträdeskrav (till exempel KomAn) visar bättre resultat avseende anställning än projekt med inträdeskrav. * Fler går ut i arbete med SE jämfört med traditionella insatser som arbetsträning och praktik. * Deltagare i SE arbetar fler timmar, men fortfarande ofta deltid. * SE-deltagare har i regel högre inkomst, men är samtidigt fortsatt beroende av bidrag. * Anställningstiden är längre via SE jämfört med andra åtgärder. * Uppföljning efter anställning avgörs till stor del av enskilda SE-handledare. * Riktlinjer saknas för att säkra ett uppföljandestöd på ett tillräckligt bra sätt.

6 David fick en chans att komma igen Innan tiden i KomAn kände David stor oro inför framtiden, drömde mardrömmar och kunde vakna i panik. Han saknade tron på att en dag få ett arbete. Idag har han en fast anställning och tycker att han hittat sin plats på arbetsmarknaden. David Björkfeldt delade med sig av sin personliga resa till ett jobb. David arbetar idag på ett företag med 17 anställda, varav tre kollegor är deltagare från KomAn. Han trivs mycket bra på sin arbetsplats och har precis fått en fast tjänst. Genom projektet fick han en chans att komma igen och han känner sig motiverad inför framtiden. Men bakgrunden är en annan. Hösten 2010 sa han upp sig från sitt jobb där han vantrivdes. Han kom i kontakt med en SE-handledare i KomAn via en ungdomsgrupp som David han då deltog i. Han tänkte att om gruppen kunde hjälpa honom att få ett jobb så var det väl bara att hänga på. Vid tiden hade David svårt för att ta kontakt med auktoriteter, vilket försvårade hans jobbsökande. Trots många brev till olika arbetsgivare fick han aldrig några svar. Det var en mardröm, menar han. Innan KomAn kände han stor oro inför framtiden, drömde mardrömmar och vaknade i panik. Han saknade tron på att en dag få ett arbete. Trots att han inte ville fick han rådet att börja studera. Han ville ju arbeta. När han startade i KomAn fick han hjälp att aktivt agera själv och genom sin handledare fick han det extra stöd som han behövde. Han fick någon att bolla idéer och frågor med och tillgång till någon som förstod sig på arbetsmarknaden. När det gällde att ta kontakt med arbetsgivare fanns ett viktigt stöd i SEhandledarna. Med Aspergers syndrom blir han i perioder lätt passiv och kan ha svårigheter med koncentrationen. Handledaren hjälpte till med informationssökning och att ringa runt till olika arbetsgivare. Hon har fungerat som en slags agent för att se till att mina önskemål blir till verklighet, säger David. Till slut var vi välkomna till en arbetsplats. Nu har jag fått visa vad jag går för, och jag har gett allt jag har. Handledaren har kunnat se till att allt går rätt till på arbetsplatsen och att villkoren varit goda. Hon har alltid varit tillgänglig och vi har löst problem tillsammans, bara hon och jag eller vi två tillsammans med arbetsgivaren. Efter bara två veckors praktik på mitt nuvarande jobb ville de anställa. Och David kommer säkert vara kvar flera år framöver. Motivationen som han känner kommer ur tacksamhet. Tacksamhet för att ha fått en chans att komma igen. Det har hjälp mig otroligt mycket, säger David. Davids berättelse finns att läsa i sin helhet på under rubriken Deltagberättelser som berör.

7 Ekonomikoll underlättar privatekonomin Cecilia Brusewitz, informatör på Attention. Impulsköp är det dummaste man kan göra, ändå händer det jämt, menar Cecilia Brusewitz, informatör på Attention. Hon berättade om hur personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar kan ha svårt att hantera sin privatekonomi. Med rätt stöd och hjälp kan de få bättre ekonomikoll. Fakta om Attention Riksförbundet Attention är en intresseorganisation för personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) såsom ADHD, ADD, Aspergers syndrom, Damp, Tourettes syndrom, dyslexi, dyskalkyli och tvångssyndrom. Attention arbetar för att barn, ungdomar och vuxna med NPF ska bli bemötta med respekt och få det stöd de behöver såväl i skolan som på arbetsmarknaden och på fritiden. Materialet finns att ta del av via Attentions hemsida: Eller via länk från KomAn: KomAn i framtiden Det känns kul att få arbeta vidare med målgruppen i ett nytt socialfondsprojekt. säger Irene Bergqvist, samordnare för Försäkringskassan i KomAns ledningsgrupp, som summerade dagen tillsammans med Lasse Gustafsson. När vi startade KomAn visste vi att det var så här vi ville jobba, menar Lasse. Men inte att projektet skulle ligga så rätt i tiden. Idag vet vi att många använder sig av SE, eller delar av metoden, och det finns ett stort intresse för det som fungerat bra. Det har varit effektivt att KomAn erbjudit en gemensam ingång till stöd från flera myndigheter för personer med funktionsnedsättningar. Möjligheterna att ha kvar inremitteringsgrupper ute i kommunerna ses nu över. Men vad händer efter att projektet avslutas vid årsskiftet? Med erfarenheterna från KomAn vill vi fortsätta att påverka Arbetsförmedlingens strategienhet och huvudkontor att utveckla verksamheten ytterligare. Och en samhällskonomisk analys ska göras för att se vilka eventuella ekonomiska vinster projektets arbetsmetoder fört med sig. Något av det främsta som projektet inneburit är att vi fått arbeta så fördjupat med personer med aktivitetsersättning, menar Irene. Och att ha fått fokusera på deltagarnas förmåga att själva vara en aktiv del i sin process. Det måste nu tas tillvara. Samarbetet kring målgruppen fortsätter nu i det nya ESFprojektet Dirigo och det känns kul att på så sätt få arbeta vidare! Kontaktpersoner och mer information om KomAn finns på: Läs mer om ESF på Text: Ulrika Englund, Örebro universitet (ulrika.englund@oru.se) Foto: Ulrika Englund, Johanna Gustafsson & Leonard Kihlgren om inget annat angivits. Layout: Disa Thelander (disathelander@gmail.com)