Den framtida personalförsörjningen inom Bygg och anläggning tillgång och rekryteringsbehov till år 2015

Transkript

1 Ura 2002:9 ISSN Den framtida personalförsörjningen inom Bygg och anläggning tillgång och rekryteringsbehov till år 2015 Arbetsmarknad och arbetsmarknadspolitik Rapporten ingår i serie Ura som utges av AMS Utredningsenhet

2 Den framtida personalförsörjningen inom Bygg- och anläggning tillgång och rekryteringsbehov till år 2015 Innehållsförteckning Sid Sammanfattning... 3 Inledning och bakgrund Metod Bygg- och anläggningssektorn historik och nuläge Sysselsättningsutveckling Sveriges utveckling i ett internationellt perspektiv Efterfrågan på arbetskraft inom bygg- och anläggningssektorn fram till år Infrastrukturpropositionen i korthet Anläggningssektorn Anläggningssektorn och infrastrukturen Utpekade projekt i Sverige Utländska större projekt Husbyggande och ROT-sektorn Bedömd sysselsättningsutveckling, bygg- och anläggning Utbudet av arbetskraft idag och i framtiden Kartläggning av tillgänglig arbetskraft Arbetsförmedlingens bedömning av arbetssökandes anställningsbarhet Åldersavgångar Bygg- och anläggningssektorn ur ett regionalt perspektiv Åldersavgångar i olika län Slutsatser Det framtida arbetskraftsbehovet en svårlöst ekvation Tänkbara konsekvenser av brist på utbildad arbetskraft Samverkan och samförstånd avgörande för en god utveckling Källförteckning och referenser Tabellbilagor

3 2

4 Sammanfattning Arbetskraftsförsörjningen en fråga i fokus Framtidens arbetskraftsförsörjning har alltmer kommit att framstå som en av vår tids stora utmaningar. Och framtiden är i viss bemärkelse redan här. Redan idag är det nämligen på många håll fler som avslutar sitt yrkesverksamma liv än som påbörjar detsamma. Huvudorsaken till denna utveckling är de stora ålderskullar som föddes på 1940-talet men även på 1950-talet var antalet nyfödda stort. En konsekvens av detta, såväl på kort som på längre sikt, är att många vakanser på arbetsmarknaden måste fyllas när de många fyrtiotalisterna och senare femtiotalisterna går i pension. Den nuvarande utvecklingen på arbetsmarknaden, med ett stigande antal långtidssjukskrivna och förtidspensionärer, medför dessutom att många människor lämnar arbetslivet långt innan de blir folkpensionärer. Redan idag råder stor brist på arbetskraft, i synnerhet inom vissa kommunala yrken. Inom byggverksamheten är bristtalen också höga trots att de dämpats under Inom övriga delar av det privata näringslivet har bristtalen sjunkit kraftigt under senare tid. I ett längre tidsperspektiv kommer emellertid bristen på utbildad arbetskraft åter att öka inom många branscher, inte minst inom byggsektorn. De kommande åren riskerar att bli en verklig prövning för många verksamheter men framför allt för många regioner. Å ena sidan utgör en god tillgång på arbetskraft en viktig faktor vid utbyggnad och nyetableringar av verksamheter. Å andra sidan är det av central betydelse att den tillgängliga arbetskraften, inte minst arbetslösa, har eller kan tillförsäkras rätt kunskaper och bred kompetens. De regioner som har den största tillgången på efterfrågad och utbildad arbetskraft kommer att bli de mest attraktiva i fråga om nyetablering och utbyggnad. Det är därför av flera anledningar viktigt att arbeta aktivt med arbetskraftsfrågan, att se den i ett långsiktigt perspektiv och vara medveten om att efterfrågeläget kortsiktigt kan störas av konjunkturmässiga svackor med tillfälligt ökad tillgång på arbetskraft inom bristyrken. På längre sikt är emellertid bilden entydigt bekymmersam. Det är därför av största betydelse att information och insikter om problemet sprids i hela samhället samt att inblandade aktörer tar sin del av ansvaret för att arbetskraftsförsörjningen kan lösas på bästa sätt, såväl på kort som på längre sikt. 3

5 Byggsektorn en bransch det svänger om Få branscher, om ens någon, har tvingats vänja sig vid så kraftiga och snabba svängningar i konjunkturen som bygg- och anläggningssektorn. Under de mest intensiva åren på 1960-talet sysselsatte branschen omkring personer. När miljonprogrammet avslutades på talet minskade antalet anställda och var, efter fluktuationer till följd av konjunktursvängningar, år 1985 nere i knappt Under andra halvan av 1980-talet ökade byggandet kraftigt och i början på 1990-talet uppgick antalet sysselsatta till drygt När hela arbetsmarknaden sedan snabbt försämrades drabbades byggsektorn mycket hårt. År 1997 noterades bottensiffran sysselsatta medan de senaste årens återhämtning har medfört att antalet för 2001 ökat till Stora behov inom bygg- och anläggning till 2015 Många branscher tvingades att gå på sparlåga under större delen av talet och byggbranschen utgjorde inget undantag. Av bland annat denna orsak har ett betydande behov av satsningar på bland annat bostadsbyggande ackumulerats i landets tillväxtområden, främst storstadsområdena och universitetsregionerna. Därtill kommer betydande satsningar på transportinfrastrukturen som redan beslutats av riksdagen. I föreliggande rapport redovisas olika alternativ när det gäller utvecklingen fram till år Grundantagandet är emellertid att antalet sysselsatta i branschen behöver öka med en (1) procent per år för att de samlade behoven skall kunna tillgodoses. Vi betraktar emellertid detta som ett försiktigt antagande. Efter valet hösten 2002 tillkom ytterligare infrastrukturprojekt som ger förstärkt stöd för uppfattningen att antalet sysselsatta måste öka varför vi betraktar vårt grundantagande som ett golv för den period som omfattas av rapporten. Betydande brist på byggutbildade hotar Fram till år 2015 kommer sysselsatta inom bygg- och anläggningssektorn att lämna arbetsmarknaden, främst av åldersskäl. Det betyder, vid en oförändrad sysselsättning, att 38 procent av branschens anställda skall ersättas. För den privata sektorn som helhet uppgår andelen till 33 procent och för hela arbetsmarknaden är siffran 36 procent. Byggsektorn ligger därmed sämre till än de flesta andra branscher. Antalet personer med yrkesutbildning inom byggområdet, yrkesarbetare samt byggnadsingenjörer, arkitekter med flera, uppgår för närvarande till i landet. Av dessa arbetar 10 procent inom andra branscher och kan därmed till viss del utgöra en arbetskraftspotential för 4

6 byggbranschen. Knappt 20 procent av hela gruppen har högskoleutbildning och medelåldern bland dessa är betydligt högre än i gruppen som helhet. Något mindre än hälften av samtliga med högre utbildning kommer att lämna arbetsmarknaden fram till år 2015 och tillskottet är mycket mindre än de avgångar som redan har börjat öka. Den långa svacka som drabbade byggsektorn medförde att många valde bort dessa utbildningar till förmån för andra som då bedömdes ha bättre framtidsutsikter. Redan vid ett oförändrat antal sysselsatta inom byggyrken kommer rekryteringsbehovet i branschen att uppgå till personer fram till år 2015 och den ackumulerade bristen, på grund av stora avgångar och små utbildningsvolymer, kommer att uppgå till personer med utbildning inom aktuella yrken. Med en sysselsättningstillväxt på, i genomsnitt, en procent per år under hela perioden ökar rekryteringsbehovet till och bristen ökar till byggutbildade. Behovet av utbildad arbetskraft är så stort att till och med en kalkylerad minskning av antalet sysselsatta med en procent per år likväl skulle innebära ett samlat rekryteringsbehov på utbildade och en ackumulerad brist på personer år Brist på många yrkesgrupper redan idag Arbetsförmedlingen genomför varje år två enkätundersökningar riktade till omkring privata arbetsgivare samt arbetsgivare inom offentlig sektor. Sedan några år tillbaka tillfrågas arbetsgivare om vilka problem som finns att rekrytera personal inom olika yrkesgrupper. Samtidigt gör Arbetsförmedlingen en bedömning om tillgången på utbildade arbetssökande inom nära 200 olika yrken. I allmänhet råder god överensstämmelse vid en jämförelse mellan resultaten. Den undersökning som genomfördes under hösten 2002 visar att bristen på utbildade inom de bygg- och anläggningsyrken som ingår i undersökningen i samtliga fall överstiger genomsnittet för alla yrken i undersökningen. Av de yrkesgrupper som huvudsakligen återfinns inom området husbyggnad, här ingår yrkena murare, betongarbetare, byggnadsträarbetare, takmontörer samt byggnadsarbetare med så kallade allroundkompetens, kommer knappt personer eller 36 procent att lämna arbetsmarknaden till och med år Detta är något lägre än genomsnittet för byggsektorn och motsvarar genomsnittet för arbetsmarknaden som helhet. Därutöver beräknas yrkesbyten ske såväl från som till dessa yrkesgrupper men nettoeffekten blir negativ för byggsektorn. Tillskottet från utbildningssystemet beräknas under samma period bli personer. Den arbetskraftspotential som står till förfogande via Arbetsförmedlingen 5

7 uppgår för närvarande till omkring personer. Trots att en mycket stor andel av examinerade från gymnasieskolans byggprogram väljer inriktning mot byggnadsträarbete måste utbildningsvolymerna öka även för denna yrkesgrupp för att balans ska kunna åstadkommas under den period som här beskrivs. De tre yrkesgrupper som till övervägande del arbetar inom anläggningsbranschen, som i huvudsak omfattar nyproduktion samt reparation och underhåll av vägar och järnvägar, är anläggningsarbetare, anläggningsmaskinförare samt bergarbetare. År 2001 arbetade personer i gymnasieyrken inom branschen som helhet. Av dessa var förare av anläggningsmaskiner och anläggningsarbetare. Medelåldern bland de yrkesverksamma är hög och under den period som rapporten omfattar kommer sammanlagt 45 procent av dessa yrkesgrupper att sluta arbeta. I början av hösten 2002 fanns omkring arbetssökande inom de aktuella yrkena inskrivna vid landets arbetsförmedlingar och hälften av dessa blir ålderspensionärer senast år Tillskottet av utbildade från gymnasieskolan är blygsamt och det underskott som uppstår kommer att leda till en mycket allvarlig bristsituation. Detta gäller i särskilt hög grad eftersom ett antal stora infrastrukturprojekt kommer att påbörjas eller återupptas inom de närmaste åren. Situationen kräver att nödvändiga åtgärder för att säkerställa arbetsmarknadens behov av utbildad och kompetent arbetskraft vidtas omgående. Övriga yrkesgrupper med krav på gymnasieutbildning, och som inte ingår i ovanstående beskrivning, domineras antalsmässigt av installationselektriker, målare och VVS-montörer men omfattar även golvläggare, kranförare och stenhuggare. Medelåldern i dessa yrkesgrupper är genomsnittligt lägre än bland övriga men andelen kranförare som lämnar arbetsmarknaden är den högsta i hela byggsektorn eller 52 procent. Medelåldern bland installationselektriker är lägst. Endast 23 procent avgångar beräknas ske fram till år VVS-montörer är den yrkesgrupp som fått det högsta bristindextalet av samtliga byggyrken i den undersökning som Arbetsförmedlingen genomfört under hösten Den akuta bristen på VVS-montörer är därmed mycket omfattande i stora delar av landet. Bland yrkesgrupper med högskoleutbildning, byggnadsingenjörer, civilingenjörer inom bygg- och anläggningsområdet samt arkitekter, kommer 48 procent att lämna arbetsmarknaden under den period som omfattas av rapporten. Gruppen domineras stort av byggnadsingenjörerna som dessutom är den yrkesgrupp där andelen avgångar är högst. Mer än hälften av de omkring byggnadsingenjörer som ingår i rapportunderlaget lämnar arbetsmarknaden senast år Tillskottet från utbildnings- 6

8 systemet beräknas under samma period till personer. Då behovet av byggnadsingenjörer dessutom bedöms öka ytterligare behöver antalet examinerade öka tre till fyra gånger för att motsvara arbetsmarknadens behov. Dagens utbildningsvolymer helt otillräckliga Det antal personer som för närvarande lämnar utbildningssystemet med inriktning mot byggyrken är helt otillräckligt. Med hänsyn till att medelåldern bland högutbildade är betydligt högre kommer behovet av dessa yrkesgrupper att öka snabbare än för gymnasieutbildade och utgör 23 procent av kommande rekryteringsbehov. Med tanke på utbildningstidens längd och på dagens utbildningsdimensionering är det viktigt att en snabb översyn görs av hur antalet med högre utbildning inom byggyrken snabbt kan ökas. Det räcker inte med en utökning av antalet utbildningsplatser. Information från branschen och övriga aktörer om de goda arbetsmarknadsutsikterna är av stor betydelse för att öka intresset för dessa utbildningar. Med oförändrade reala byggvolymer kommer behovet av högutbildade att vara över personer fram till Med dagens utbildningsvolymer kommer personer att examineras under samma tid. Om branschen istället växer med en procent per år ökar behovet till examinerade. Det stora glapp som uppstår innebär att antalet examinerade behöver öka kraftigt oavsett vilket tillväxtalternativ som används. Avgångarna bland yrkesgrupper med gymnasieutbildning kommer relativt sett att öka något långsammare men är numerärt avsevärt större än för högutbildade. Det ackumulerade behovet av gymnasieutbildade kommer, under den period som omfattas av rapporten, att uppgå till personer under förutsättning att ingen förändring sker av byggvolymen. Med den utbildningsvolym som råder idag kommer att examineras. Med en genomsnittlig tillväxt på en procent per år stiger det ackumulerade behovet till personer år Endast om byggvolymerna skulle minska med två procent per år skulle balans komma att råda mellan efterfrågan och dagens tillflöde från gymnasieskolan. Det alternativet är osannolikt mot bakgrund av de stora behov av bygg- och anläggningsaktivitet som finns för närvarande och som torde komma att råda under hela perioden. Förutom den avgörande roll för den framtida utvecklingen som kommunerna har som ansvariga för tillflödet av yrkesutbildade från gymnasieskolan bör även vuxenutbildning och arbetsmarknadsutbildning komma ifråga som kompletterande lösningar när det gäller arbetskraftsförsörjningen 7

9 till byggsektorn. Det kommer att krävas ett genomgripande nytänkande hos byggparterna för att även dessa utbildningsvägar ska bli realistiska alternativ. Kommunerna har en nyckelroll Det huvudsakliga tillflödet av arbetskraft inom bygg- och anläggningsyrken kommer från gymnasieskolan. Kommunerna har ansvaret för att antalet gymnasieplatser fördelas på ett rimligt sätt mellan olika utbildningslinjer. Arbetsmarknadsstyrelsen anser att elevernas möjlighet till arbete efter genomgången yrkesinriktad gymnasieutbildning bör ingå som ett viktigt kriterium i det beslutsunderlag som kommunerna använder i sitt arbete. Individens fria val av utbildningsinriktning är något som ofta lyfts fram. Denna frihet saknas så länge inte samtliga elever kan erbjudas sitt förstahandsval. Det är mycket viktigt att beslutsfattare inom skolan är väl insatta i förhållandena och förändringarna på arbetsmarknaden. Det viktigaste motivet för detta är att eleverna ska kunna få så fullständig och korrekt information som möjligt om de utbildningsalternativ som är aktuella i varje enskilt fall. Utsikterna att få ett arbete, som återspeglas av arbetsmarknadens behov, måste vara en av de viktigaste faktorerna när en individ gör sitt val av yrkesinriktning. En viktig grundförutsättning är att varje människa är angelägen om att klara sin egen försörjning. Det är därför av stor betydelse att den kommunala planeringen av skolverksamheten har en beredskap för att svara mot ändrade förhållanden på arbetsmarknaden samt förändringar i ungdomarnas önskemål om utbildningsinriktning. Samtidigt är det i stora delar av landet förenat med svårigheter att kombinera den egna kommunens kortsiktiga intressen med behoven på den rikstäckande arbetsmarknaden. För en avfolkningskommun i Norrlands inland finns till exempel en naturlig intressekonflikt mellan att prioritera utbildningsplatser på byggprogrammet byggverksamheten på orten är möjligen helt obefintlig på bekostnad av omfattningen av till exempel omvårdnadsprogrammet. Såväl antalet som andelen äldre ökar sannolikt i kommunen och det lokala behovet av personal inom vård och omsorg är stort och bedöms bli ännu större i framtiden. Trots detta bör beslutsfattarna lyfta blicken och se till ungdomarnas bästa. Landets storstadsområden och universitetsregioner utövar en stark lockelse på många ungdomar vilket oundvikligen sker på bekostnad av glesbygdskommunerna. Den process som innebär att många lämnar sin födelseort på grund av studier eller arbete kommer knappast att förändras och inte heller det faktum att få senare återvänder till hemorten. Ett första delmål som omgående bör fastslås är att antalet utbildningsplatser inom gymnasieskolans byggprogram snarast bör återställas till de 8

10 nivåer som gällde Det skulle i praktiken innebära att antalet utbildningsplatser fördubblas och att antalet examinerade från gymnasieskolan inom loppet av några år bör öka från dagens nivå på omkring per år till En sådan utveckling skulle någorlunda balansera de långsiktiga behov som skulle råda om ingen ytterligare tillväxt sker i branschen. Med en tillväxt på en procent per år, som utgör huvudantagandet i denna rapport, skulle antalet examinerade behöva tredubblas för att uppnå behovstäckning. En god beredskap för detta som ett andra delmål bör enligt Arbetsmarknadsstyrelsens uppfattning utarbetas av kommunerna. Viktigt att tillvarata all arbetskraft I slutet av september 2002 fanns drygt arbetssökande inom aktuella yrken inskrivna vid landets arbetsförmedlingar. En klar majoritet, 77 procent, har enligt registeruppgifterna såväl utbildning som erfarenhet inom det sökta yrket. Av hela gruppen var personer öppet arbetslösa eller deltog i ett arbetsmarknadspolitiskt program. Denna grupp ska enligt gällande regelverk kunna ta ett erbjudet arbete direkt eller med mycket kort varsel. Ett viktigt underlag till denna rapport är den enkätundersökning som genomförts där Arbetsförmedlingen ombetts att göra en subjektiv bedömning av arbetssökandes anställningsbarhet, så långt som möjligt på individnivå i annat fall som helhetsintryck för hela gruppen arbetssökande inom bygg- och anläggningsyrken. Syftet har varit att åstadkomma en fördjupad analys av den aktuella gruppen med avseende på förutsättningar såsom aktuell kompetensnivå, behov av påbyggnadsutbildning alternativt förändrad inriktning när det gäller sökt arbete. Storleksordningen på den grupp som ska kunna ta arbete direkt visade på en mycket god överensstämmelse mellan registeruppgifterna och arbetsförmedlarnas bedömning 1. Arbetsförmedlingens uppgifter visade att personer, alltså hälften av samtliga inskrivna, bedömdes kunna ta arbete direkt. Omkring personer behöver enligt undersökningen någon form av påbyggnadsutbildning för att kunna få ett arbete inom bygg- och anläggning. En relativt stor grupp, av samtliga inskrivna arbetssökande, bedömdes av Arbetsförmedlingen som Ej aktuella för sökt yrke. Resultatet innebär att omkring 30 procent av den aktuella sökandegruppen i verkligheten inte utgör den arbetskraftspotential som registerupp- 1 Undersökningen gör inget anspråk på att det måste vara identiska individer. Det är endast gruppernas inbördes storlek som kan undersökas med denna metod. 9

11 gifterna ger anledning att förmoda. De orsaker som angavs för denna bedömning var till stor del arbetssökandes ålder alternativt förekomsten av arbetshandikapp som innebär att ett fysiskt tungt arbete bedömts som orealistiskt. Undersökningen visade på stora regionala skillnader där Värmland med 13 procent hade den lägsta andelen sökande i denna grupp. Västerbotten redovisade den högsta andelen, 52 procent. Resultatet av undersökningen innebär en viktig signal när det gäller arbetskraftspotentialen inom bygg- och anläggningsyrken och ger ytterligare stöd för uppfattningen att antalet utbildningsplatser måste öka kraftigt och att detta måste ske snarast. Byggsektorn viktig för ekonomi och tillväxt Byggverksamheten ger ett väsentligt bidrag till landets ekonomiska utveckling. Investeringarna i byggnader och anläggningar resulterar vanligtvis i ökad efterfrågan på varor och tjänster, och därmed ökad sysselsättning, inom många andra delar av samhällsekonomin under en lång period. Dessutom är en väl fungerande infrastruktur en viktig faktor för möjligheten till en växande ekonomi. För att på bästa sätt nyttja byggsektorns bidrag till den ekonomiska tillväxten bör samhällets satsningar på infrastruktur minst följa den allmänna ekonomiska utvecklingen. Den direkta konsekvensen av otillräcklig satsning på infrastrukturinvesteringar är försämrad transportkvalitet vilket resulterar i kapacitetsproblem, såväl för person- som för godstransporter. Bostadsbristen utgör också ett hinder för att tillväxten ska kunna säkerställas på lång sikt. Utbudet av bostäder ökar inte i tillräcklig omfattning dit flyttningsströmmarna går och det är svårt att tillgodose behovet av bostäder till priser som hushållen kan betala. I genomsnitt har fastighetspriserna stigit betydligt snabbare än konsumentprisindex (KPI) vilket medfört att boendekostnaderna blivit en allt tyngre börda för hushållen. Detta påverkar den övriga privata konsumtionen negativt genom undanträngning. Boendekostnadernas andel av hushållens disponibla inkomster låg på 20 procent i början av 1970-talet och steg till cirka 25 procent under 1980-talet för att passera 30 procent under 1990-talet. För närvarande ligger andelen något under 30 procent vilket ändå får betraktas som mycket högt. Det krävs kraftfulla åtgärder för att lösa detta problem, i annat fall finns risk för en rad negativa följdverkningar. Det blir bland annat mycket svårt att säkerställa en tillfredsställande rörlighet från stagnerande regioner till tillväxtområdena. Detta leder i sin tur till ökad löneglidning och inflation vilket ger en högre räntenivå, något som dämpar tillväxten i hela ekonomin. 10

12 Viktigt att kostnadsutvecklingen inte skenar Det pågår en ständig diskussion om att byggkostnaderna är för höga, vilket de är ur ett hushållsperspektiv. Det har också ägt rum en förskjutning från billigare till mer exklusivt byggande, något som avspeglas i ökade byggkostnader per kvadratmeter boendeyta. Detta är en negativ konsekvens av att byggandet av mindre lägenheter för ungdomar legat på en otillfredsställande låg nivå. Denna situation är mycket allvarlig då just yngre människor står för en stor del av rörligheten på arbetsmarknaden men den är också påfrestande för ungdomar då de tvingas bo kvar hos föräldrarna allt längre upp i ungdomsåren. Så sent som den 23 oktober 2002 presenterade SCB en undersökning som visar att produktionskostnaderna för småhus var betydligt högre under 2001 jämfört med år Enligt Byggnadsprisindex (BPI) var byggkostnaden för flerbostadshus nio procent högre år 2001 och ökningen för så kallade gruppbyggda småhus 2 var sju procent. Kostnadsutvecklingen uppges dessutom ha varit kraftig under de senaste fem åren. Enligt BPI har kostnadsökningen mellan 1996 och 2001 varit 50 procent för flerbostadshus och 65 procent för gruppbyggda småhus. Fördelen med måttet BPI är att skillnader i kvalitet, utförande och läge är eliminerade så långt det är möjligt. SCB redovisar i samma undersökning stora skillnader i kostnadsutveckling mellan olika delar av landet. När rapporten nu överlämnas till läsaren torde en av de mest svårbedömda nyckelfaktorerna, som bland annat kommer att påverka det slutgiltiga sysselsättningsutfallet, att vara hur prisutvecklingen inom berörda näringsgrenar och delbranscher kommer att se ut fram till Stora regionala skillnader En regional jämförelse när det gäller avgångar inom branschen visar på stora skillnader mellan länen. Den högsta andelen återfinns i Kronobergs och Blekinge län med andelar på 43 procent. Sedan följer Västernorrland och Jämtland med andelar på 42 procent. Därnäst kommer Kalmar, Gotland och Västerbotten med 41 procent. Stockholms län med 35 procent avgångar noterar landets lägsta andel. Andelen arbetslösa av arbetskraften är högst i norrlandslänen, sammantaget omkring 12 procent, samtidigt som dessa län har de lägsta andelarna av sysselsatta inom bygg- och anläggning. Storstadslänens andel av 2 Med gruppbyggda småhus avses småhus som ska försäljas eller upplåtas med hyresrätt eller bostadsrätt. 11

13 den totala sysselsättningen uppgår till 49 procent medan andelen arbetslösa i relation till arbetskraften endast är fyra procent jämfört med sex procent för hela riket. Stockholms län har den lägsta arbetslösheten med 1,8 procent och Norrbotten, med 16 procent, har landets högsta andel arbetslösa byggnadsarbetare. En särskild analys har gjorts av förutsättningarna för regional rekrytering av arbetskraft till landets största pågående infrastrukturprojekt, nämligen Botniabanan. Det huvudsakliga rekryteringsområdet utgörs enligt förutsättningarna för analysen av sex län från Dalarna och norrut. Behovet av arbetskraft för projektet har beräknats i samverkan mellan Länsarbetsnämnden och Länsstyrelsen i Västernorrland och resultatet av dessa beräkningar har använts i kalkylen. Under förutsättning att ingen ytterligare tillväxt sker i branschen under den beräknade byggtiden beräknas mindre än 30 procent av behovet kunna täckas med arbetskraft från de sex län som utgör rekryteringsunderlaget. Andelen avgångar i den studerade regionen uppgår till drygt 40 procent fram till år Det är viktigt att samtidigt hålla i minnet att anläggningsarbetare, i synnerhet boende i Dalarna och Gävleborg, bland annat har tillgång till den stora arbetsmarknad som Mälardalen utgör. Arbete i detta område minskar behovet av pendling och skulle sannolikt innebära en högre disponibel nettoinkomst. Sveriges utveckling i ett internationellt perspektiv I ett globalt perspektiv är utvecklingen inom byggnadsverksamheten mer splittrad än exempelvis den entydigt minskande sysselsättningen inom industrin. I några av OECD-länderna har andelen av den totala sysselsättningen minskat, det gäller framför allt Sverige men även Finland och Frankrike, medan den har ökat i bland annat USA, Norge och Nederländerna. I länder som Danmark, Storbritannien och Kanada är andelen som arbetar inom byggsektorn stabil sedan ett antal år tillbaka. Under hela 1980-talet och fram till 1992 låg andelen sysselsatta inom byggsektorn i Sverige ungefär på samma nivå som genomsnittet för hela OECD. Den djupa lågkonjunktur som inleddes i början av 1990-talet medförde att byggandet minskade kraftigt i landet och fortfarande har Sverige tillsammans med Finland den lägsta andelen sysselsatta inom byggverksamhet av samtliga OECD-länder. En del av förklaringen till detta förhållande kan vara att produktivitetsutvecklingen varit bättre i bland annat Sverige men det är alldeles klart att bygginvesteringarnas andel av BNP har minskat kraftigt i landet och nådde botten 1996 och Därefter har 12

14 en viss ökning ägt rum men fortfarande under perioden låg Sverige på nittonde plats av de totalt 22 länderna inom OECD 3. Ingen nämnvärd ökning har skett under åren vilket betyder att Sverige fortfarande ligger på en betydligt lägre nivå när det gäller byggnadsinvesteringar än flertalet andra OECD-länder 4. 3 Sveriges Byggnadsindustrier, FAKTA OM BYGGANDET, november Konjunkturinstitutet. Analys underlag, augusti

15 Inledning och bakgrund Den rapport som härmed presenteras, Den framtida personalförsörjningen inom bygg- och anläggningssektorn tillgång och efterfrågan på arbetskraft till år 2015 ingår i en serie rapporter från Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS). Rapporterna avser att ge en orientering om aktuella tendenser på den svenska arbetsmarknaden samt sannolika konsekvenser på längre sikt om inte lämpliga åtgärder vidtas. Tidigare under år 2002 har en rapport som beskriver framtidsutsikterna inom vård- och omsorgssektorn, och som ingår i samma serie, utgivits av AMS. I föreliggande rapport finns även, inte minst på grund av bygg- och anläggningsbranschens speciella karaktär, vissa kopplingar till övriga Norden samt i någon mån till utvecklingen i OECD-området. Samtidigt har de regler som numera gäller för arbete och upphandling inom hela EU medfört att det blivit vanligare med såväl utländsk arbetskraft som utländska entreprenörer inom vårt lands gränser. Som exempel på stora projekt i landet där inte bara svensk arbetskraft har deltagit i genomförandet kan nämnas Öresundsbron samt Höga Kusten-bron i Ångermanland. Även i det pågående arbetet med Botniabanan finns utländsk arbetskraft på plats, främst från Finland anställda av finska underentreprenörer. På motsvarande sätt har möjligheterna ökat för svenska företag och svensk arbetskraft att ta uppdrag och arbete inom EU/EES-området. Detta innebär en betydande förbättring när det gäller möjligheten till utlandsarbete jämfört med den gemensamma arbetsmarknad som sedan länge existerat genom överenskommelser mellan de nordiska länderna. Sedan några år tillbaka har stor uppmärksamhet riktats mot det oomtvistade och mycket svårhanterade förhållandet att den demografiska balansen i Sverige kommer att förändras avsevärt under lång tid framöver. Antalet personer som lämnar arbetsmarknaden av åldersskäl och av andra orsaker kommer att öka påtagligt under en följd av år vilket sammantaget kommer att påverka arbetskraftssituationen i landet på ett högst märkbart sätt. Redan vid en oförändrad sysselsättningsgrad är bedömningen att personalbrist riskerar att drabba samtliga delar av arbetsmarknaden i olika omfattning. Samstämmiga bedömningar pekar i riktning mot en ökande efterfrågan på arbetskraft och därmed ökad sysselsättning, såväl när det gäller samhällets behov som utvecklingen de facto. En viktig förutsättning är emellertid att utbildad och kompetent arbetskraft finns att tillgå. Arbetsmarknadsstyrelsen är en av de aktörer som delar uppfattningen att syssel- 14