BUC - Barn och Unga i Centrum

Transkript

1 BUC - Barn och Unga i Centrum - en halländsk version av Barnahus Lisa Bergström Meddelandeserien 2008:1

2 Sammanfattning Denna rapport redovisar ett uppdrag, som handlar om att utreda alternativa former, organisation, finansiering och lokalisering av ett eventuellt Barnahus i Halland. Utredningen skall resultera i ett förslag som ska underställas samtliga huvudmän för ställningstagande. Rapporten diskuterar och redovisar vissa grundantaganden om våld i nära relationer. Det slås fast att barnperspektivet ska vara överordnat och en diskussion förs om barnmisshandel, sexuella övergrepp, att bevittna våld och lagstiftning. I kapitel tre redovisas bakgrund, exempel och innehåll i de verksamheter som nationellt går under samlingsbeteckningen Barnahus. I denna rapport används dock istället terminologin BUC - Barn och Unga i Centrum. I kapitel fyra redovisas kortfattat situationen och pågående arbete i Halland. Utredningen mynnar ut i ett förslag som presenteras i kapitel 5. Förslaget är att ett BUC inrättas i Halland i samverkan mellan de sex kommunerna, Landstinget Halland, Åklagarmyndigheten och Polismyndigheten. Målsättningen med ett Barnahus i Halland skall vara att erbjuda barnet en mottagning som är barnanpassad, multidisiplinär och där flera myndigheter samverkar under samma tak för att utföra barnförhör, rättsliga, sociala, barnpsykiatriska- och medicinska utredningar, samt erbjuda familjen krisstöd. En nära samverkan under gemensamt tak ska ge förutsättningar för ett kontinuerligt utbyte av information och kunskap - i varje enskilt ärende men också på en övergripande nivå. På så sätt ska bättre underlag för rättsprocessen och samhällets fortsatta insatser skapas.

3 Innehållsförteckning 1 Inledning Uppdrag 3 2 Om våld Grundantaganden om våld i nära relation Barnperspektivet ska vara överordnat Vad är barnmisshandel? Vad är sexuella övergrepp? Att bevittna våld i hemmet Vad säger lagarna? 14 3 BUC - syfte och mål Målgruppen Ett exempel från verkligheten Hur går det till när man misstänker att ett brott mot barn har begåtts? Den sociala utredningen och krisstödet Sekretess och myndighetsutövning Erfarenheter från andra Barnahus 25 4 Halland 27 5 Förslag Syfte/målsättning Organisation 31 Referenser 34 Bilaga 1 Statistik Bilaga 2 Kostnadsberäkning

4 1. INLEDNING Vi vet att en trygg hemmiljö är grundläggande för en bra och positiv uppväxt. Allt våld mot barn inom familjen är sedan länge förbjudet i lag. Det är varje barns rättighet att få växa upp i en miljö fri från alla former av våld och övergrepp. Enligt artikel 19 i FN:s konvention om barns rättigheter (Barnkonventionen) har barnet rätt till skydd mot våld och övergrepp i familjen. Sverige har skrivit under Barnkonventionen och har därmed åtagit sig ett särskilt ansvar för att skydda dessa barn. Samhällets förmåga att möta dessa barn har idag brister, men det går att förändra. Hur skall vi göra för att kunna hjälpa dessa barn på ett så bra sätt som möjligt? I februari 2005 beslutade regeringen att ge Åklagaremyndigheten, Rikspolisstyrelsen, Socialstyrelsen och Rättsmedicinalverket i uppdrag att medverka i ytterligare etableringar av flera försöksverksamheter med samverkan under gemensamt tak, Barnhus, vid utredningar kring barn som misstänks vara utsatta för allvarliga brott, t.ex. sexuella övergrepp och misshandel. Att man använder orden ytterligare etableringar beror på att det sedan flera år funnits ett kriscentrum i Linköping. Försöksverksamheten skall pågå under tiden En delrapport har publicerats 2006 och den slutliga rapporten kommer att vara färdig i mars Namnen på de olika försöksverksamheterna varierar men grundverksamheten är densamma. På 1980-talet öppnades det första barncentrat i USA, ett så kallat Children s Advocacy Center. Idag finns det ca 400 liknande verksamheter runt om i USA. I slutet av 1990-talet startade det första Barnahuset i Norden på Island. Den verksamheten har fått stå som modell för de Barnahus som finns i Sverige idag. 1

5 Det finns försöksverksamheter i Malmö, Göteborg, Linköping, Stockholm, Sundsvall och Umeå. Under det gångna året har det startats ytterligare fem Barnahus och i ytterligare några län har man fattat beslut om att starta liknade verksamheter. Rädda Barnen har under en lång tid engagerat sig i och drivit frågan om Barnahus i landet och organisationen har även varit delaktig i diskussionerna före starten. Redan 1995 startades en specialenhet i Linköping, BUP Elefanten, som är en samverkan mellan landstinget och Linköpings kommun. Enheten startades för att ge snabbare och bättre insatser samt förbättra samordningen mellan myndigheterna. BUP Elefanten tar emot barn och ungdomar upp till 18 år som varit utsatta för fysisk misshandel och/eller sexuella övergrepp. Drygt 100 nya barn och ungdomar kommer till mottagningen varje år. Denna mottagning kan sägas vara en av föregångarna till dagens övriga verksamheter i Sverige. Barn som växer upp med våld, övergrepp eller bevittnar våld i hemmet far ofta mycket illa. Många barn berättar inte vad de är med om, utan lider i det tysta. Kommer problemen till myndighetens kännedom är det inte säkert att det är till barnets bästa. Myndigheternas rutiner tar inte alltid sin utgångspunkt i barnets bästa, utan är utformade för vuxna människor. En del av våra lagar gör det ibland svårt eller omöjligt att hjälpa barnet. Exempel på detta är att båda vårdnadshavarna måste godkänna att barnet skall få behandling. Ofta står även ord mot ord, förälderns ord mot barnets och vem skall man då tro på? För att kunna hjälpa dessa barn behöver myndigheterna, som träffar dessa barn i sitt dagliga arbete, samarbeta på ett annorlunda och bättre sätt än vad som sker idag. Det behövs en samverkan där man har barnet i fokus och synkroniserar de insatser som behövs för att göra processen så enkel som möjligt för det enskilda barnet. Som det är idag kan ett barn, som varit utsatt för någon form av misshandel eller 2

6 övergrepp, träffa sju-åtta personer från olika myndigheter. Barnet har därför mycket svårt att förstå sammanhanget i det som händer. Om vi gemensamt arbetar mot ett mål, att göra det allra bästa för barnet, besparar vi barnet onödigt lidande och möjlighet till god fysisk och psykisk utveckling. Det innebär även stora samhällsekonomiska vinster då resurser används på ett effektivare sätt. På kort sikt kan man tänka att det ytligt sett kan bli en ökad kostnad, genom att anmälningsbenägenheten kan komma att öka. När man talar om Barnahus, kan man tro att alla barn som varit aktuella för samråd leder vidare till polisförhör, åtal och fällande dom. Så är dock inte fallet. Även när så inte sker, kan dessa barn vara i behov av någon form av hjälp, stöttning eller behandling. Om detta skall ske på Barnahuset eller i den egna hemkommunen beror helt på den enskilda situationen och kommunens resurser. 1.1 Uppdrag Denna rapport redovisar uppdraget, som är att undersöka förutsättningarna för ett halländskt Barnahus. Utredningen syftar till att presentera former, organisation, finansiering och lokalisering av ett eventuellt Barnahus i Halland. Utredningen skall resultera i ett förslag som skall underställas samtliga huvudmän för ställningstagande. Nationellt används beteckningen Barnahus som ett samlingsnamn för de försöksverksamheter (och även tillkommande nystartade verksamheter), som ingår i det nationella uppdraget. Efter mycket diskussion har vi dock bestämt oss för att i denna rapport istället använda beteckningen BUC - Barn och Unga i Centrum. 3

7 Metod Kartläggningen har gjorts med hjälp av intervjuer med företrädare för några av de olika verksamheter som idag är verksamma i landet. Samtal har förts med företrädare för Socialstyrelsen och Rädda Barnen (både nationellt och lokalt). Intervjuer med myndigheter inom Hallands län som kommer att medverka i ett eventuellt framtida BUC. Informella samtal med handläggare inom länets socialtjänster och personal på BUP. Genomgång av tillgänglig dokumentation, såsom delrapporter och annan litteratur. Information har inhämtats från webbsidor. Studiebesök har gjorts på ett flertal orter i landet. Utredaren har dessutom träffat representanter för Jönköpings län och Kronobergs län, som utreder förutsättningarna för BUC i deras län. I slutfasen har anställda hos huvudmännen fått lämna synpunkter på utredningens innehåll och formuleringar när det gäller definitioner och grundantaganden om våld. Vi har gjort ett försök att få in bedömningar från huvudmännen om omfattningen om våld i nära relation i Hallands kommuner och andra aktörer. Detta har vi gjort eftersom den offentliga statistiken inte urskiljer våld i nära relation. Vi har inte fått in uppgifter från alla huvudmän trots påstötningar och de bedömningar som inkommit är av starkt skiftande kvalité. Vi har därför funnit att det i princip är omöjligt att uttala sig om omfattningen av våld i nära relation i Halland, vilket vi beklagar. 4

8 2 Om våld I Sos-rapport 2000:1 Sexuella övergrepp mot barn, en kunskapsöversikt redovisas att i Sverige görs mellan en och två polisanmälningar per 1000 barn under 15 år om misstänkta sexuella övergrepp. Enligt svenska studier har ungefär till sju till åtta procent av kvinnorna och en till tre procent av männen någon gång under uppväxten varit utsatta för sexuella övergrepp. När det gäller barnmisshandel så görs ca polisanmälningar varje år. Rädda Barnen räknar med att mellan till barn upplever våld i hemmet i Sverige idag. Mörkertalet är svårt att uppskatta, men det är långt fler barn än de som kommer till myndigheters kännedom som utsätts för någon form av våld i hemmet. Idag är det vanligt att barn och unga, som utsatts för våld och övergrepp, har kontakt med socialtjänst, polis och kanske BUP och olika parallella processer startas. Ofta har dessa aktörer ingen direkt kontakt med varandra, utan var och en arbetar med sin del. Detta innebär att mycket av arbetet som sker kring det misstänkta brottet sker isolerat från varandra. Exempelvis måste socialtjänsten invänta förhöret med barnet från polisen för att kunna börja med sin utredning. Detta kan ta lång tid och barnet och familjen utsätts för ytterligare stress. Det är inte ovanligt att barnet inte förstår sammanhanget i det som sker. De vet inte vem de träffar och varför. Per Isdal, Alternativ till våld i Oslo presenterar i boken Meningen med våld en generell definition av våld: Våld är en funktionell och rationell handling med riktning och innehåll. Våld är varje maktmissbrukande handling riktad mot en annan person som genom att handlingen skadar, smärtar, skrämmer eller kränker, får denna person att göra något mot sin vilja och eller sluta gör något den vill. 5

9 2.1 Grundantaganden om våld i nära relation För att arbeta med våld i nära relationer behöver man vara överens om vissa grunder. En dialog bör föras mellan samverkansparter när gemensamt arbete ska startas upp för att lägga en grund för en samsyn. Utredarna för de tre pågående projekten på Region Halland inom området våld i nära relationer Barnahus, Skyddat boende och Kriscentrum för män har under utredningstiden kommit fram till gemensamma grundantaganden om våld i nära relationer. Följande grundantaganden har inspirerats av Utvägs, Våga se kunna handla, Alternativ til Volds olika litteratur, Maria Erikssons bok Barn som upplever våld - nordisk forskning och praktik samt länsstyrelsernas tolkning av FN:s Barnkonvention. Våld kan förklaras utifrån många olika perspektiv. Det är ett individuellt, relationellt, strukturellt/könsrelaterat, kulturellt och samhälleligt problem. Komplexiteten bör beaktas för att fånga problemet i sin helhet. Både ifråga om kunskapsbas och insatser skall motsvarande helhetssyn eftersträvas. För att våld ska upphöra måste man arbeta på flera nivåer: Förebygga - för att förekomsten av våld ska minska. Arbeta för att upptäcka våld och möjliggöra förändring för att förhindra att våld upprepas. För att lyckas behövs en överenskommelse om organisationen för samarbetet mellan olika aktörer, professionella såväl som frivilligorganisationer. 6

10 Grundantaganden om våld: Våld är i grunden en olaglig handling som man måste ta avstånd ifrån och arbeta emot. Våld är en valbar handling som har alternativ, och som alltid är utövarens ansvar. Våld är skadligt för alla inblandade, och det bör alltid betraktas som en säkerhetsrisk. Grundantaganden om vad som befrämjar förändringsprocesser och att våld upphör: Våldet ska benämnas Kraften till att förändras hämtas från en persons tankar om hur han/hon tror sig om att kunna fungera i framtiden dvs. människors föreställning om vilka de vill vara och inte idéer om vilka de är. Jämställdhet är en viktig grund för att olika former av våld inte skall utövas i parrelationer. Stöd, respekt och empati, till både offer och förövare istället för fördömande och moraliserande. Tilltro till människors förmåga att ta kontroll över sina liv. Förmåga bland samhällets aktörer att organisera hjälp så att förtroende och trygghet kan skapas snarast möjligt. 2.2 Barnperspektivet ska vara överordnat Utredarna för projekten Barnahus, Skyddat boende och Kriscentrum för män har under utredningstiden kommit fram till gemensamma grundantaganden om barnperspektivet. I länstyrelsernas utredning Barnperspektiv vid handläggning av ekonomiskt bistånd ( ) beskrivs och tolkas FN:s konvention om barnets rättigheter. FN:s kommitté för barnets 7

11 rättigheter (Barnrättskommittén) har identifierat fyra huvudprinciper. Artiklarna i konventionen relaterar till varandra och tillsammans formar de en attityd till barn som man skulle kunna kalla konventionens barnsyn. Rättigheterna i konventionen gäller varje barn utan åtskillnad av något slag. Artikeln innebär också att samhället aktivt ska verka mot alla former av diskriminering. Den andra principen (artikel 3) slår fast att barnets bästa ska komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barn. Principen om barnets bästa utgör värdegrunden vid tolkningen av övriga artiklar. Den tredje grundprincipen (artikel 6) att barn har rätt till liv och utveckling, innebär bl.a. att barn har rätt till optimal fysisk, psykisk, andlig, moralisk, psykologisk och social utveckling som ska tillgodoses på ett sådant sätt att barnet förbereds för ett självständigt liv. Barnet har följaktligen rätt till omvårdnad och skydd, rätt till kärlek och trygghet samt ett stabilt och varaktigt förhållande till föräldrarna. Barnet har också rätt att få utvecklas i en miljö som tillgodoser dess behov av stimulans. Den fjärde grundprincipen (artikel 12) är barnets rätt att få uttrycka sina åsikter i alla frågor som rör barnet och att dessa respekteras. De ska tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad. Barnets bästa bör komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barn, detta vare sig åtgärderna vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ. Innebörden i formuleringen är att barnets bästa alltid ska beaktas men inte att barnets bästa alltid ska vara utslagsgivande. Barnets bästa ska emellertid väga tungt när beslut som rör barn fattas. Då andra intressen tillåts väga tyngre krävs att beslutande myndigheter kan visa att de relevanta intressena i det enskilda fallet har vägts samman. Beslutande 8

12 myndigheter bör därför så långt det är möjligt ha försäkrat sig om att barnets bästa har kommit med i avvägningen och redovisats i beslutsprocessen. Två av Barnkonventionens huvudprinciper, principen om barnets bästa och barnets rätt att få uttrycka sina åsikter och få sin åsikt beaktad i förhållande till sin ålder och mognad, finns införda i Socialtjänstlagen. När åtgärder rör barn skall särskilt beaktas vad hänsynen till barnets bästa kräver. (1 kap. 2 SoL) När en åtgärd rör ett barn skall barnets inställning så långt det är möjligt klarläggas. Hänsyn skall tas till barnets vilja med beaktande av dess ålder och mognad. (3 kap. 5 SoL) Varför behöver då vikten av att socialt arbete bör bedrivas utifrån ett barnperspektiv understrykas? Det främsta skälet är att barn inte själva kan göra sig hörda. De är den svagare parten och samhället kan sägas ha en moralisk skyldighet att bevaka den svagare partens intressen. Föräldrarna till utsatta barn är inte heller starka, men de har åtminstone starkare ställning än barnen. Vad som är barnets bästa måste bedömas utifrån en vuxen persons perspektiv, kunskaper och erfarenheter. Barnkonventionen anger en syn på barn som självständiga individer med egna rättigheter. Därför är våra grundantaganden, om barn som lever med våld i sina nära relationer, att de är särskilt utsatta och att barnperspektivet ska vara överordnat. Detta innebär: Barns rätt till skydd innebär att det inför varje åtgärd skall övervägas om åtgärden ökar barnets trygghet eller om den utgör en risk för barnet. 9

13 Barns rätt till delaktighet i samtliga processer som påverkar deras liv betyder att barn har rätt till information om vad som planeras och görs för och med dem och deras familj. Barnet skall ges möjlighet att uttala sig om planerna och genomförandet. Barns rätt till rättvis del av resurserna innebär att dessa skall konkretiseras i personer, tid och plats avsedda för barnen. Alla åtgärder ska ses i ett säkerhetsperspektiv. En reflektion över insatserna så att inte riskerna ökar för de utsatta måste hela tiden pågå. 2.3 Vad är barnmisshandel? Barnmisshandel ger upphov till svårare skallskador än de flesta olycksfallskador hos yngre förskolebarn. Det är nästan bara olyckor med motorfordon inblandade som ger skallskador av samma svårighetsgrad som barnmisshandel. Staffan Jansson, Läkartidningen 25/ 2003 Barnmisshandel är när en vuxen person utsätter ett barn för fysisk eller psykisk våld, sexuella övergrepp, kränkningar eller försummar att tillgodose barnets grundläggande behov. Definitionen utgår från barnet och den skiljer inte på avsiktliga eller oavsiktliga handlingar. Den skiljer inte heller mellan aktiv och passiv försummelse. Definitionen utrycker en situation där en vuxen inte uppfyller sitt ansvar mot barnet. Slutligen tydliggörs kränkningens och försummelsens skadliga inverkan på barnet. 10

14 Exempel på varningssignaler om att misshandel kan ha skett: Utvecklingsförsening, (t ex dålig språk utveckling) Intellektuella handikapp Dålig koordinationsförmåga Blåmärken på barn under nio månader Självläkta frakturer Tillväxthämning Familj som sluter sig och avvisar kontakt. När bör man misstänka barnmisshandel? Vid överdriven oro för lite skada Vid liten oro för allvarlig skada Vid oförklarad skada Vid motsägelsefull berättelse När skadan inte stämmer med utvecklingsnivån När vården söks sent 2.4 Vad är sexuella övergrepp? Sexuella övergrepp är en allvarlig form av barnmisshandel och det förekommer många termer och begrepp för att definiera och beskriva sexuella övergrepp mot barn. Generellt kan ett sexuellt övergrepp mot ett barn definieras, som alla handlingar eller situationer med sexuell innebörd där en vuxen utnyttjar en underårig. Man kan säga att förövaren önskar tillfredställa sina sexuella behov eller andra behov genom barnet. 11

15 Den internationellt sett oftast använda definitionen på sexuella övergrepp lyder: Sexuellt övergrepp definieras som indragande av beroende och utvecklingsmässigt omogna barn i sexuella handlingar som de inte riktigt förstår, som de omöjligen med insikt kan ge samtycke till eller som ett brott mot de sociala normerna för rollrelationer inom familjen. Det är viktigt att understryka barnets beroendeställning och att barnet inte kan förstå vare sig innebörden av en sexuell handling eller de kortsiktiga eller långsiktiga konsekvenserna av ett sexuellt umgänge med en vuxen. Detta är viktigt att komma ihåg, eftersom ett av de försvar som förövaren ofta använder sig av, är att det var barnet som tog initiativet till de sexuella handlingarna. Det betyder ingenting: Det är alltid den vuxne som har det fulla ansvaret för handlingarna, och det är barnet som i lagstiftning m.m. behöver samhällets skydd för att inte bli utnyttjat. Konsekvenser Att ha blivit sexuellt utnyttjad och ha utsatts för ett övergrepp är ingen sjukdom eller diagnos i sig, utan en traumatisk upplevelse som eventuellt leder till både kortsiktiga och långsiktiga men. De psykologiska skador som kan uppstå är en förlust av tillit, en känsla av maktlöshet, en känsla av skuld och skam samt en upplevd ilska. De symtom och svårigheter som kan uppstå varierar mycket och varierar också med åldern. Det finns inga typiska syndrom eller symtom för sexuella övergrepp. Vissa symtom och beteendestörningar är dock vanligare än andra. Ett exempel är Post Traumatic Stress Disorder ( PTSD) - en särskild bild av psykiska symtom och svårigheter som kan drabba personer som har utsatts för starka traumatiska händelser. Ett annat är sexualiserat beteende. Även aggressivitet, tillbaka- 12

16 dragenhet, ångest, och depression är vanliga hos barn som utsatts för sexuella övergrepp. De akuta besvären efter enstaka övergrepp är vanligtvis oro, upphetsning, sömnsvårigheter, mardrömmar, speciella rädslor, fobier, skuldkänslor, nedstämdhet och hjälplöshet. Vid flera övergrepp under längre tid är besvären huvudsakligen känslomässiga. Ett samband kan ses mellan sexuella övergrepp och senare utveckling av anorexia nervosa, depression, självmordsförsök, självdestruktivt beteende, missbruk, sexualiserat beteende inklusive prostitution samt PTSD. Bland de faktorer som är avgörande för hur det skall gå för barnet senare i livet märks bland andra: Barnets ålder vid övergreppet Graden av allvar i övergreppet, till exempel förekomsten av penetration och våld Med vilken intensitet och hur länge övergreppen har pågått Barnets relation till förövaren Antal förövare Om övergreppen har dokumenterats En positiv faktor är det stöd som den icke förövande föräldern, vanligtvis modern, kan ge till det utsatta barnet. 2.5 Att bevittna våld i hemmet Barn och ungdomar, som är vittnen till pappans misshandel av mamman, drabbas av traumatiska krisupplevelser. De blir offer för brott och behöver mötas av hjälpare som har kunskap om den - på-liv-och-död-problematik, som kvinnomisshandel kan innehålla. Relationen till föräldrar präglas av rädsla och otrygghet. Barnets eget livsutrymme begränsas. Våldet osynliggörs och tabuiseras. För att kunna handskas med ångest, rädsla och skam utvecklar barn överlevnadsstrategier, som skyddar men också 13

17 hämmar deras känsloliv. Svåra skräckupplevelser på grund av våld, som riktas mot det egna livet eller närståendes liv, kan leda till PTSD. Försvårande omständigheter, när det gäller barn som upplever våld i hemmet, är att det ofta är under lång tid och att det är en nära känslomässig relation. Problem i vardagen: Rädsla för separationer Motvilja att gå till skolan/dagis Mörkerrädsla Främlingsrädsla Rädsla för monster/djur Regression i utvecklingen Aktivitetsnivå på nervsystemet: Sömnsvårigheter Koncentrationssvårigheter Hyperuppmärksamhet Överreaktion på överraskande stimuli 2.6 Vad säger lagarna? Föräldrabalken: Förbud mot aga Ett förbud mot aga infördes i svensk lagstiftning 1979 och finns i 6 kap. 1 Föräldrabalken. Enligt bestämmelserna får barn inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling. Föräldrar får aldrig använda våld i barnets uppfostran. Förbudet mot aga i Föräldrabalken innehåller dock inte någon straffrättslig sanktion mot den som bryter mot bestämmelsen. 14

18 Brottsbalken: bestämmelser om misshandel Det finns inga särskilda straffrättsliga regler när det gäller barn, utan Brottsbalkens allmänna bestämmelser om misshandel gäller. Enligt 3 kap. 5 Brottsbalken döms den som tillfogar en annan person kroppsskada, sjukdom, eller smärta eller försätter honom i vanmakt eller något annat sådant tillstånd till fängelse i högst två år eller om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högt sex månader. Är brottet grovt döms förövaren för grov misshandel till fängelse i lägst ett år och högst tio år enligt 3 kap. 6 Brottsbalken. Misshandel av små barn bedöms vanligtvis som grov misshandel om det är en vuxen som begått brottet. Socialtjänstlagen: samhällets ansvar Socialtjänsten har det yttersta ansvaret för att alla som vistas i kommunen får den hjälp och det stöd de behöver (2 kap. 2 SoL). Socialtjänsten ansvar för dem som utsatts för brott regleras i 5 kap. 11 SoL. I tredje stycket markeras hur viktigt det är att barn som bevittnat våld får den hjälp och det stöd som de behöver: socialnämnden skall också särskilt beakta att barn som bevittnat våld eller andra övergrepp av eller mot närstående vuxen är offer för brott och kan vara i behov av stöd och hjälp. Anmälningsskyldighet För att socialnämnden skall kunna tillvarata barns behov av hjälp och stöd behöver den information om att barn far illa. Sådan information kan komma från allmänheten, myndigheter eller enskilda yrkesutövare. I första stycket 14 kap. 1 SoL finns en bestämmelse med en uppmaning till allmänheten att anmäla till socialtjänsten om man får kännedom om något som kan innebära att man behöver ingripa till ett barns skydd. 15

19 I 14 kap 1 SoL andra stycket anges en skyldighet för vissa myndigheter och anställda att genast anmäla till socialnämnden om de i sin verksamhet får kännedom om något som kan innebära att socialnämnden behöver ingripa till ett barns skydd. Det räcker med en misstanke om att barnet behöver hjälp, för att skyldigheten att anmäla ska gälla. Vidare behandlas anmälningsskyldigheten för den privata sektorn i 14 kap. 1 SoL andra stycket. Samma anmälningsskyldighet som gäller inom den offentliga sektorn gäller även för dem som är verksamma inom yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet som berör barn och unga eller annan yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet inom hälso- och sjukvård eller på socialtjänstens område. Socialtjänsten skall alltid utan dröjsmål utreda en anmälan om barnmisshandel (11 kap. 1 SoL). Den som misstänker att ett barn misshandlas ska anmäla detta även om han eller hon har tystnadsplikt. Anmälningsskyldigheten väger tyngre än tystnadsplikten. 16

20 3 BUC - syfte och mål De myndigheter och andra huvudmän som är ansvariga för utredningar om misstänkta brott mot barn skiljer sig åt i många avseenden, t.ex. vad gäller organisation, arbetssätt och kompetensområden. De har också olika roller och syften med utredningsinsatserna. De myndigheter som föreslås samverka i BUC är: Socialtjänsten Åklagarkammaren Polismyndigheten Landstinget (Barn- och ungdomspsykiatrin(bup) i länet och barnmedicin) Rättsmedicinalverket Idag finns en skyldighet för bl.a. polisen och hälso- och sjukvården att på socialtjänstens initiativ samverka kring barn som far illa eller riskerar att fara illa (5 kap. 1a Socialtjänstlagen). I de flesta kommuner finns samrådsgrupper mellan socialtjänst, polis och BUP för att underlätta samarbetet i dessa ärenden. Målsättningen med ett BUC - Barn och Unga i Centrum i Halland skall vara att erbjuda barnet en mottagning som är barnanpassad, multidisciplinär och där flera myndigheter samverkar under samma tak för att utföra barnförhör, rättsliga-, sociala-, barnpsykiatriska- och medicinska utredningar, samt erbjuda den drabbade familjen krisstöd. Verksamheten skall även på sikt bli ett kunskaps- och kompetenscentrum för länet. Den skall ha ett nära samarbete med de verksamheter som redan finns ute i våra kommuner, d.v.s. utgöra ett komplement till redan befintlig övrig verksamhet Syftet med BUC är att försöka åstadkomma ett arbetssätt, som innebär att utredningar som görs i samband med misstankar om att 17

21 ett barn har utsatts för brott skall vara anpassade till barnen. Barnen skall inte behöva ha kontakt med polis, åklagare, rättsmedicin, socialtjänst och barnpsykiatrin på olika platser, utan endast behöva komma till ett ställe. Barnen skall inte i onödan behöva utsättas för upprepade förhör och intervjuer av olika personer och för olika syften. En annan önskvärd effekt är att kvaliteten på utredningarna höjs genom metodutveckling. En nära samverkan under ett gemensamt tak skall ge förutsättningar för ett kontinuerligt utbyte av information och kunskap - inte bara i varje enskilt ärende, utan också på en övergripande nivå. På så sätt ska ett bättre underlag för rättsprocessen och samhällets fortsatta insatser skapas. BUC skall erbjuda det utsatta barnet ett tryggt mottagande och bemötande i en för barnet anpassad miljö. BUC samlar berörd personal i en gemensam lokal. Personalen kommer till barnet. Personalen på BUC skall kunna vara socialtjänsten behjälplig med barnsamtal om så önskas. BUC skall vara ett kunskapscentrum för frågor som gäller misshandel, sexuella övergrepp och barn som bevittnat våld. Hit skall skola, dagis och andra myndigheter som möter dessa barn kunna vända sig med frågor. Personalen skall vara välutbildad och ha spetskompetens på dessa områden och det skall ske en kontinuerlig kompetensutveckling på området. Målet och syftet med BUC är dessutom att medverkande myndigheter skall anpassa sina verksamheter efter barnens behov och samordna sina insatser. Idag sker processen på myndigheterna villkor, istället för på barnens villkor. När man samverkar på detta sätt, innebär det att handläggningstiderna förkortas inom respektive verksamhet, vilket är en viktig målsättning och naturligtvis väldigt angeläget sett ur barnets perspektiv. 18

22 En viktig målsättning är att barnen inte skall behöva träffa så många personer och att samtalen med barnen sker på ett och samma ställe. Barnet måste i dag vid flera tillfällen berätta för olika myndigheter vad det varit med om och detta är en onödig och tung belastning för barnet. BUC skall erbjuda en trygg, barnvänlig miljö där det genomförs professionella och barnanpassade intervjuer och där traumatiserade barn och deras föräldrar erbjuds råd, stöd och behandling efter att ett övergrepp har avslöjats. Är det t. ex. en längre psykologkontakt som behövs, är det lämpligt att barnet kan erbjudas behandling i den kommun som det bor. I BUC kan barnet efter intervju bli medicinskt/gynekologiskt undersökt i ett specialutrustat rum av en till BUC knuten läkare. Lokalerna, som barnet kommer till, skall vara anpassat för att barnet och den unge skall känna sig tryggt och välkommet. I dessa lokaler kan polisen hålla sina förhör, åklagare och socialtjänst kan sitta med i ett medhörningsrum och, om så behövs, ha kontakt med förhörsledaren via telefon. På detta sätt slipper barnet berätta för flera personer. Förhöret används sedan i till exempel socialtjänstens fortsatta utredning. 3.1 Målgruppen Målgruppen är barn 0 till 18 år (enl. FN:s Barnkonventions definition av barn). De brott som främst avses är: Misshandel Sexualbrott Barn som bevittnat våld i hemmet. Barn som bevittnat våld i hemmet är på de flesta existerande Barnahus ingen uttalad målgrupp. Vi vet dock att många barn som 19

23 lever i familjer där det förekommer våld blir själva slagna. I en rapport (Barn som bevittnat våld mot mamma) av psykologerna Anders Broberg och Kjerstin Almqvist studerades barn på en kvinnojour i Göteborg. Studien visade att 95 % av barnen hade befunnit sig i lägenheten när modern blev slagen. Av dessa barn blev 62 % utsatta för misshandel av den man som slog mamman. Ungefär en fjärdedel av barnen hade utsatts för grovt och upprepat våld. På många orter i landet arbetar man i dag med ett helhetsgrepp när det gäller våld i nära relationer d.v.s. både män kvinnor och barn erbjuds hjälp. Därför är det viktigt att barn som bevittnar våld i hemmet blir en målgrupp för BUC i Halland. 3.2 Ett exempel från verkligheten Hösten 2007 hade Aftonbladet en särskild bilaga i samarbete med Rädda Barnen. Bilagan handlade om Barnen vi inte ser. I bilagan berättades bland annat om fallet Niklas 7 år. Niklas tvingades berätta sin historia för nio olika personer. Utredningen pågick under 1,5 år - innan den lades ned. Artikelns slutsats var Hade Niklas kommit till ett av landets Barnahus kunde allt ha varit över på några månader. Så här gick det till i Niklas fall: Första dagen Niklas berättar för sin mamma som kontaktar BUP. De får nej och ärendet skickas till socialtjänsten. Efter 5 veckor Första mötet på socialkontoret. Polisanmälan görs. Efter 7 månader Polisen håller sitt första förhör. Efter 8 månader Polisen håller ett nytt förhör med en ny förhörsledare. 20

24 Efter 18 månader En åklagare meddelar att förundersökningen läggs ned. Brott kunde ej styrkas. Först nu berättar Niklas sin historia för fyra olika socialsekreterare. Efteråt Fyra år senare: Niklas har sakta hittat tillbaka till ett normalt liv och börjat skolan igen. Terapeuten som mamman anlitat i början av 2001 stöttar dem. Inblandade Fyra socialsekreterare, två familjehandläggare, två förhörsledare och en terapeut; summa nio personer. Om Niklas istället hade kommit i kontakt med ett Barnahus kunde det kanske ha gått till på följande sätt: Första dagen Anmälan kommer in till socialtjänsten. De samråder med polisen och BUP och beslutar om polisanmälan. Inom 2 veckor Barnet kommer till Barnahuset. Samma dag hålls polisförhör och barnet får träffa en barnläkare, socionom och psykolog från BUP för krissamtal. Socialtjänsten gör också en risk bedömning. Om barnet behöver omhändertas görs detta omedelbart. Efteråt Barnet får krisstöd under den tid som det tar att utreda fallet. Samma vuxna som var med första dagen fortsätter att arbeta med fallet. Inblandade En socionom, en förhörsledare och en psykolog; summa tre personer. 21

25 3.3 Hur det går till när man misstänker att ett brott mot barn har begåtts? När det kommer till socialtjänstens kännedom att ett barn misstänks ha varit utsatt för barnmisshandel kontaktas samordnaren på BUC som kallar till ett samrådsmöte, där representanter från de olika myndigheterna ges en redogörelse vad som framkommit. De myndigheter som medverkar är: polis, åklagare, socialtjänst, BUP, rättsmedicin och barnläkare. Kan inte åklagaren närvara vid mötet på grund av tidsbrist, skall han eller hon kunna närvara genom videolänk mellan BUC och Åklagarmyndigheten. Vid samrådet föredras ärendet anonymt av den tjänsteman som har ärendet. Anonymiteten gäller fram till dess att man bestämt om man går vidare med ärendet, d.v.s. startar en polisutredning. Fördelen med detta samråd är att man bestämmer vad som skall ske och vem som skall göra vad. Samverkan mellan de olika myndigheterna gör det tydligt med vem som gör vad och när det skall ske. Vid barnförhöret bör åklagaren alltid närvara. Genom att åklagaren ser och hör förhöret när det hålls, får han eller hon omedelbar kännedom om barnets berättelse och kan utan dröjsmål ställa kompletterande frågor. Åklagaren kan även omgående fatta beslut om t.ex. tvångsmedel gentemot den misstänkte eller lämna nya direktiv till polisen. Detta innebär att förundersökningen kan drivas vidare snabbt och effektivt. I medhörningsrummet kan även barnets juridiska ombud, socialtjänst och barnpsykolog finnas med. Barnahuset skall ha ett rum som är inrett för att läkarundersökningar skall kunna genomföras. I syfte att förbättra kvalitén på undersökningarna är det önskvärt att ett s.k. videokolposkop, en videokamera finns på Barnahuset. 22

26 Läkarundersökningen skall ske så snart som möjligt, helst inom 72 timmar om brottet är nyligen begånget. Det har på försöksverksamheterna visat sig att relativt få läkarundersökningar görs. Frågan är om man skall sträva efter att läkarundersökningar skall ske mera rutinmässigt. Idag är det även stor brist på rättsläkare, vilket gör att det är svårt att rekrytera läkare att skriva rättsintyg. Läkarundersökningen fyller en viktig funktion när det gäller att utreda och lagföra brott. Undersökningen skall utföras av läkare med god kompetens och erfarenhet av att utföra och tolka undersökningar av barn. Dokumentationen bör ske i form av rättsintyg. Huvudregeln är att det inhämtas från läkare vid rättmedicinsk avdelning inom Rättsmedicinalverket eller läkare som enligt avtal med verket åtagit sig att utfärda rättsintyg (2 Lagen om rättsintyg i anledning av brott). Undersökningen kan behöva utföras av två läkare. När det gäller riktigt små barn, bör undersökningen utföras av barnläkare tillsammans med läkare från rättsmedicin. 3.4 Den sociala utredningen och krisstödet Socialtjänstens personal som arbetar i Barnahuset har förutom sin samordnande roll en nära kontakt med alla inblandade myndigheter. Rollen innebär i huvudsak en konsultativ verksamhet. Socialtjänsten har till uppgift att, oberoende av polisutredningen och åklagarens bedömning, skapa en bild av barnets behov av skydd och stöd. När det gäller förövaren erbjuds denne ingen hjälp på Barnahuset, utan får söka hjälp på annat håll. BUC skall kunna erbjuda barnet och dennes familj krissamtal. Här är det viktigt att ha ett nära samarbete med barn- och ungdoms- 23

27 psykiatrin, för att erbjuda krisbearbetande samtal med barnet och föräldern eller utredande samtal för att göra en bedömning av behovet av behandling. På vissa av försöksverksamheterna erbjuder man att utföra barnsamtal utifrån barnavårdsutredning som sedan biläggs utredningen. 3.5 Sekretess och myndighetsutövning Enligt 14 kap 2 Sekretesslagen hindrar sekretessen inte att uppgifter lämnas till annan myndighet om uppgiftsskyldigheten följer av lag eller förordning. Bestämmelserna i 14 kap. 2 Sekretesslagen möjliggör i många fall uppgiftslämnande mellan myndigheterna, när syftet är att exempelvis bekämpa eller beivra brott eller att bistå barn som far illa. Huvudregeln är att vårdnadshavaren ska ha insyn i sekretesskyddat material för att kunna fullfölja sin plikt enligt Föräldrabalken. Det finns dock vissa situationer där uppgifter kan undanhållas vårdnadshavaren. I 14 kap. 4 andra stycket sägs att sekretess för uppgift till skydd för en underårig gäller även i förhållande till vårdnadshavare och får inte efterges av denne, om det kan antas att den underårige lider betydande men om uppgiften röjs för vårdnadshavaren. Ingen myndighetsutövning skall ligga på BUC. Verksamhetens uppdrag kommer att bestå av koordinering av de ärenden som kommer till den. BUC kan även vara behjälplig med krissamtal med föräldrar eller andra former av samtal som exempelvis socialtjänsten önskar. Det kan vara samtal med barnet som skall ingå som en del i barnavårdutredningen. Personalen på BUC arbetar således på uppdrag av de samverkande myndigheterna. 24

28 3.6 Erfarenheter från andra Barnahus Linköping Linköping har invånare. Länet är indelat i tolv kommuner, vara av nio är knutna till Barnahuset i Linköping. Personalen på Barnahuset i Linköping är: 1 teamledare, 80% 2 socionomer, heltid 1 psykolog heltid 1 assistent, 50 % Under 2007 var 134 barn föremål för samråd. Antalet polisanmälningar var 96 och totalt genomfördes 111 polisförhör (inklusive förhör med barn från andra distrikt och ärenden som lagts ned). I 38 fall genomfördes läkarundersökningar. Barnahuset i Linköping har sedan starten haft projektpengar från World Childhood Foundation. Från och med 2008 upphör detta stöd. Projektet förutsätter att varje myndighet står för fasta kostnader för sin personal och grundutbildningar för dessa. De bidrar därutöver till kostnader för restid för att den egna personalen skall kunna utföra sitt arbete på Barnahuset. Landstinget i Östergötland är arbetsgivare för personalen på Barnahuset och bidrar också med kostnaden för hyra av den lokal, där det gemensamma arbetet skall utföras under projekttiden. En av kommunerna som ingår i Linköpings Barnahus är Mjölby ( invånare). Vid kontakt med företrädare för Mjölby kommun framkom att kommunen anser att Barnahuset har inneburit en rad olika fördelar. Det är tidsbesparande. Allt finns på ett ställe. Inget glöms bort. Det finns alltid någon att ringa och rådfråga och det underlättar det dagliga arbetet att kunna ringa och alltid få tag på personal. Barnen får alltid träffa samma människor och på samma plats. Det finns möjlighet till samråd tisdag och torsdag 25

29 eftermiddagar. Då man föredrar sitt ärende har 30 minuter till sitt förfogande. Skulle något mycket akut hända som inte kan vänta, så löser Barnahuset detta. Mjölby har mellan samrådsärende om året på Barnahuset. Det hålls utbildningar och föreläsningar som är kostnadsfria. Representanter för Mjölby sitter med i en arbetsgrupp som går igenom året som gått och analyserar hur det har fungerat i de ärenden som varit aktuella. Exempel på andra erfarenheter i försöksverksamheterna: Det har på vissa orter varit svårt att få tillgång till BUP:s kompetens. Detta kan bero på att mottagningarna är hårt belastade. På något ställe är det svårigheter att få Rättsläkaren att komma till lokalen, även där är det en hård belastning. Det har inte varit helt tydligt var gränsen går mellan socialtjänstens arbete och när BUP skall arbeta i ärendet. Har det inte varit en tydlig ansvarsfördelning i samverkansavtalet som skrivs har det blivit slitningar. Ibland träffar barnet ändå för många personer. Ungdomar som varit på Barnahuset har tyckt att lokalerna bara varit anpassade för små barn. Läkarundersökning sker även på socialtjänstens rekommendation och inte som tidigare bara på polisens begäran. 26

30 4 Halland I Hallands län bor ca barn mellan 0-18 år. Under de senaste åren har misshandel, övergrepp, sexualbrott m m mot barn ökat stadigt i Halland. Länet följer därmed den nationella utvecklingen. Brott mot barn - Halland År 2000 År 2001 År 2002 År 2003 År 2004 År 2005 År 2006 År 2007 Serie * Antalet för 2007 är preliminärt. När det gäller lagföring för sexualbrott mot barn under 15 år är den i Halland 52 %. Denna statistik är framtagen 2007och avser tiden t.o.m. oktober. Åklagarmyndighetens genomsnitt är annars 40% i resten av Sverige. Dessa tal kommer från åklagaren Lena Lithner i Halmstad. Länets åtalsfrekvens kan uppfattas som hög, men med tanke på att det är svårt med bevisning, ord står mot ord, så läggs ändå många åtal ner. Hur många som leder till fällande domar är oklart. För att få tillgång till domar måste man gå in i varje enskild mål och det har det inte funnits resurser till inom ramen för denna utredning. 27

31 Lagföringen är bara en del i arbetet kring barn som utsatts för våld och övergrepp. Många fall av misstänkta övergrepp och misshandel går aldrig så långt som till polisanmälan och åtal då bevisningen inte är tillräcklig. Trots detta behöver barnet och familjen hjälp som kan se ut på olika sätt, samtalsbehandling, grupp, familjestöd och ibland behöver barnet placeras utanför hemmet för att skyddas och få den hjälp det behöver. Röster från socialarbetare och BUP ute i länet: Det skulle underlätta för oss utredare om vi kan ta hjälp av BUC då vi får in vålds och övergreppsärenden. Man kan ringa och rådfråga. Blir det sedan bestämt att det skall polisanmälas och skall hållas förhör då fixar ju BUC detta. Det blir en tidsbesparing och går snabbare när jag slipper ringa runt till alla. Det jag menar är att då vet jag hur länge jag kan vänta innan jag startar min utredning och dä med få annat arbete gjort Jag har ju inte så många sådana ärenden per år så jag känner mig lite osäker. I dessa fall kan jag ta hjälp av BUC vilken kommer att göra utredningen bättre. Det är väldigt bra för barnen att slippa träffa så många olika människor, dessutom skall dom ju inte behöva gå till många olika ställen utan kommer till ett och samma ställe. Jag vet inte hur många anmälningar det är i vår kommun per år när det gäller misshandel och sexuella övergrepp, men så många är det ju inte. Vad jag förstått med BUC är att de har spetskompetens på just dessa områden och kan jag få hjälp av dem så är det ju bra och tryggt för mig Det är alltid så svårt med polisförhör, det händer ju aldrig något. Ibland funderar jag på om vi jobbar mot samma mål. 28

32 Det blir bra för barnet och förhoppningsvis högre antal fällande domar. Ibland är det svårt att ringa socialtjänsten och fråga. Jag vet inte hur mycket dom egentligen kan För mig personligen känns det bättre att ringa BUC. Genom samverkan utvecklas och fördjupas kompetensen till gagn för utsatta barn. Pågående samverkan i Halland: Falkenberg har samrådsgrupp med representanter från socialtjänst, polis och BUP. Halmstad har tillsammans med Hylte och Laholm en samrådsgrupp med representanter från socialtjänst, polis och BUP. Kungsbacka har sedan många år en vålds- och övergreppsgrupp med representanter från socialtjänsten, polisen, åklagare, BVC, psykolog och BUP. Gruppen har regelbundna träffar och kan vid behov sammankallas akut. Varberg är på väg att starta upp en samrådsgrupp. Annat arbete kring utsatta barn: Socialtjänsten i länet arbetar med barn som bevittnat våld familjen, barn till missbrukare och barn till psykiskt sjuka föräldrar. Dessa barn erbjuds gruppverksamhet i de så kallade, BIM ( barn till missbrukare), BIP ( barn till psykiskt sjuka) och BIV( barn som bevittnar våld i hemmet) grupperna. Barn från fyra år som bevittnat våld i familjen erbjuds t.ex. i fyra kommuner behandling enligt Trappan modellen. Detta är en metod som BUP Bågen i Stockholm arbetat fram. Även annan typ av ordsättande och krisbearbetande samtal sker ute på de olika socialkontoren och BUP-mottagningarna i kommunerna. 29

33 5 Förslag 5.1 Syfte/målsättning Målsättningen med ett Barnahus i Halland skall vara att erbjuda barnet en mottagning som är barnanpassad, multidisiplinär och där flera myndigheter samverkar under samma tak för att utföra barnförhör, rättsliga, sociala, barnpsykiatriska- och medicinska utredningar, samt erbjuda familjen krisstöd. En nära samverkan under gemensamt tak ska ge förutsättningar för ett kontinuerligt utbyte av information och kunskap - i varje enskilt ärende men också på en övergripande nivå. På så sätt ska bättre underlag för rättsprocessen och samhällets fortsatta insatser skapas. För att kunna erbjuda utsatta barn och ungdomar samma service, var de än är bosatta i länet, är det viktigt att man samlar denna kompetens under ett och samma tak. Det har visat sig från de orter som redan arbetar efter denna samverkansmetod att det är framgångsrikt. BUC personal kommer att kunna bistå t.ex. socialtjänst, skola och förskola med kunskap och rådgivning. Detta kan leda till en kompetenshöjning ute i kommunerna, för alla som möter barn och unga. En viktig komponent är att utredningstiderna på de olika myndigheterna kommer att kortas. Detta är till gagn för det utsatta barnet, men även för myndigheterna, som får en större genomströmning av ärenden. Vi bör heller inte glömma att när man arbetar effektivt med dessa frågor kommer antalet anmälningar att öka, vilket innebär en större belastning på myndigheterna. Detta kan på sikt innebära att det bli dyrare. I varje fall ytligt sett. Reellt handlar det snarare om 30

34 ett ökat synliggörande av redan existerande dolda kostnader. Det viktigaste är att medverka till att fler barn och unga kan få möjlighet till en bättre uppväxtmiljö. Målgrupper: Målgruppen är barn 0 till 18 år (enl. FN:s Barnkonventions definition av barn). De brott som främst avses är: Misshandel Sexualbrott Barn som bevittnat våld i hemmet. Målgruppen barn som bevittnar våld i hemmet är en grupp som har ett mycket stort mörkertal, men som är storkonsumenter av BUP och socialtjänst. Det är viktigt att denna grupp ingår i vår målgrupp. Då de inte är målsägande i lagens bemärkelse kan det vara lite svårt. Dock vet vi att ca 60 % av de barn som upplevt våld i hemmet även själva blivit utsatta för våld. 5.2 Organisation Bemanning En arbetsledare heltid Två socionomer, heltid En psykolog deltid 50 % Polis, åklagare och läkare skall vid samråd och förhör komma till BUC. Lokalisering En huvudlokal i Halmstad En filial i Varberg 31

35 Halmstad är ett naturligt val, då länspolismyndigheten, åklagarmyndigheten samt barnkliniken är belägen här. När det gäller Varberg, så finns delar av länskriminalens utredningsrotel Våld mot kvinnor och barn stationerad där. Åklagarna har dessutom lokaler i anslutning till Tingsrätten. Arbetsgivare Landstinget Halland föreslås ta på sig arbetsgivaransvaret för BUC personal. En styrgrupp leder verksamheten. I denna bör ingå representanter från samtliga kommuner, Landstinget Halland, Åklagarmyndigheten och Polismyndigheten (plus eventuellt också en representant från rättsmedicinen). Om ett BUC etableras i Halland bör verksamheten utvärderas. Detta kan dels ske kontinuerligt genom styrgruppens verksamhet, men en större utvärdering bör förslagsvis genomföras efter tre års verksamhet. Kostnader (För en mer preciserad redovisning hänvisas till Bil. 2) Löner kr Drift kr Summa driftskostnader: kr Investeringar kr* * Ytterligare kostnader kan tillkomma i form av medicinteknisk utrustning. Fördelningen av kostnader föreslås utgå från ett basbelopp, som är lika för samtliga medverkande huvudmän. Basbeloppet föreslås vara kronor. Givet nio huvudmän ger detta kronor, vilket innebär att :- kronor för övrig drift ska fördelas. 32

36 Förslaget är att kommunerna och landstinget delar på denna kostnad på så sätt att Landstinget Halland står för halva kostnaden och kommunerna för den andra hälften. Därutöver föreslås att kommunerna delar på lönekostnaderna för BUC personal. Den föreslagna konstruktionen innebär en kostnadsfördelning mellan huvudmännen enligt följande: Tabell 1 Kostnader per huvudman År 1 Huvudman Basbelopp Löner Drift Totalt Landstinget Polisen Åklagaren Laholm Halmstad Hylte Falkenberg Varberg Kungsbacka Totalt Vad gäller investeringskostnaderna, föreslås att Polisen står för kostnaderna för den förhörstekniska utrustningen (ca :-) och att Landstinget Halland, som värdorganisation och arbetsgivare, står för resterande investeringskostnader (ca :-). 33