I. Övergripande målbeskrivning

Transkript

1 ÖGONSJUKDOMAR I. Övergripande målbeskrivning Profil och verksamhetsfält Specialiteten ögonsjukdomar omfattar fördjupade kunskaper och färdigheter i fråga om handläggningen av såväl medfödda som förvärvade brytningsfel, sjukdomar och skador i synorganen. Tyngdpunkten ligger på individuell diagnostik, behandling och viss omvårdnad men även individuell och generell förebyggande verksamhet ingår. Specialiteten omfattar såväl akuta som icke akuta sjukdomar och skador och såväl akuta som planerade medicinska åtgärder. Patientgruppen omfattar alla åldrar med viss tyngdpunkt på barn och äldre. Karakteristiskt för specialiteten är att diagnostiken i hög grad baseras på optiska och neurofysiologiska undersökningsmetoder samt tryckmätningar. Behandlingsmetoden omfattar korrigering av brytningsfel, kirurgiska ingrepp, laserbehandling, läkemedelsbehandling, ortoptiska metoder och medverkan till synrehabilitering, annan habilitering/rehabilitering samt sociala stödåtgärder vid svårare grader av synnedsättning respektive blindhet. Samverkan inom och utom hälso- och sjukvården Samverkan med ögonsjuksköterskor, oftalmologassistenter, ortoptister samt legitimerade optiker är en viktig del av verksamheten liksom samverkan med syncentraler och kuratorer i synrehabiliteringen. Specialisten måste vara väl förtrogen med de problem som grav synskada medför, inte minst för att kunna ge medicinskt och psykologiskt stöd till dessa patienter. Samverkan med handikapp- och patientorganisationer, som är av särskild relevans i fråga om synskador, är härvid särskilt viktig. Kunskaper, färdigheter och förhållningssätt Specialiteten har särskilt starka kunskaps- och färdighetssamband med neurologi, internmedicin, barn- och ungdomsmedicin, öron-, näs- och halssjukdomar, infektionssjukdomar, reumatologi, neurokirurgi och plastikkirurgi och har dessutom en stor samverkansyta med allmänmedicin och företagshälsovård. Utbildningen skall leda fram till breda kunskaper inom specialitetens alla delområden. Goda baskunskaper i farmakologi och synsystemets anatomi och fysiologi är en förutsättning för insikt om hur synsystemet fungerar normalt och under olika former

2 av påverkan. God praktisk färdighet krävs i fråga om flertalet förekommande undersöknings- och behandlingsmetoder. Särskild vikt måste läggas vid att självständigt kunna hantera akuta och synhotande tillstånd. Specialisten måste vara väl förtrogen med de författningar som berör synkrav i trafiken samt ha kännedom om syn- och färgsinnekrav för vissa yrken. Inom specialiteten utfärdas ofta intyg och ST-läkaren skall kunna formulera de vanligaste bland dessa. Specialisten måste också kunna utforma konsultsvar och andra dokument så att de kan förstås av andra än ögonspecialister. Specialisten i ögonsjukdomar skall A. Självständigt kunna handlägga/utföra bestämning av ögats refraktion i alla åldrar undersökning av ögats funktioner inkluderande synfältsundersökning fullständig undersökning av ögats yttre och inre delar ytliga och djupa ögonskador infektioner och inflammationer i ögat vanligt förekommande degenerativa sjukdomar i ögat grå starr samt komplikationer i samband med operation grön starr retinala rupturer och avlossningar vanliga systemsjukdomar och deras eventuella ögonmanifestationer B. Ha god kännedom om handläggning av degenerativa och immunologiska förändringar i ögat vanliga missbildningar samt kongenitala och ärftliga sjukdomar med manifestationer i ögonen utredning av tumörer vanligt förekommande intraokulär kirurgi C. Vara orienterad om mindre vanliga ögonsjukdomar avancerad undersökningsteknik avancerad ögonkirurgi

3 Under specialiseringstjänstgöringen skall den blivande specialisten vidare träna sin förmåga att fatta självständiga och välgrundade beslut i frågor av medicinsk-etisk natur förvärva kunskaper om övergripande sjukvårdspolitiska mål och prioriteringar beredas tillfälle att delta i klinikens verksamhetsplanering och ekonomiuppföljning samt i arbete med produktionskontroll och kvalitetsutveckling förvärva kunskaper och insikter i läkarens arbetsledarroll uppmuntras att ta del i forsknings- och utvecklingsarbete samt utveckla sin förmåga att kritiskt granska resultaten av olika metoder och tekniker fördjupa sina kunskaper om möjligheterna att förebygga sjukdom och skada, samt delta i individuellt och generellt förebyggande arbete träna sin pedagogiska förmåga genom att delta i undervisning och handledning av olika personalkategorier. Sidoutbildning Sidoutbildning inom en neurologisk specialitet skall ge nödvändiga kunskaper och erfarenheter för att på egen hand kunna identifiera och nivåbestämma neurologiska åkommor som kan ge symtom från ögonen. Teoretisk utbildning Parallellt med den kliniska tjänstgöringen skall teoretiska studier bedrivas, likaså skall deltagande i kompletterande utbildning i form av kurser, konferenser etc ingå. ST-läkaren skall i samråd med handledaren planlägga litteraturstudier och kursdeltagande som kan påskynda kompetensutvecklingen samt ge kunskaper och färdigheter, som kan vara svåra att förvärva inom ramen för tjänstgöringen. Kvalitetssäkring Målbeskrivningen skall tjäna som vägledning för den läkare som avser att specialisera sig inom ämnesområdet. Den skall vidare utgöra grunden för ett individuellt tjänstgöringsprogram, som skall utformas i samråd mellan ST-läkare och handledare så snart som möjligt efter anställningen.

4 Specialiseringstjänstgöringen skall ske under handledning och det är verksamhetschefens och handledarens ansvar att tillsammans med ST-läkaren planera tjänstgöring och utbildning så att specialistkompetens uppnås inom den tid som anges i författningen. Det är också verksamhetschefens ansvar att tillse att STläkaren erhåller den sidoutbildning som målbeskrivningen föreskriver och att kompletterande utbildning/tjänstgöring tillhandahålls i de fall kunskapsbehovet inte kan tillgodoses inom den ordinarie verksamheten. Handledaren skall tillse att sidoutbildningen utformas så att målbeskrivningens krav tillgodoses och att god och regelbunden kontakt etableras med sidoutbildande enheters handledare och med eventuell studierektor. ST-läkarens kompetensutveckling skall fortlöpande kontrolleras och stämmas av gentemot det individuella tjänstgöringsprogrammet; en lämplig form för detta är regelbundna utvecklingssamtal. II. Preciserade delmål Specialisten i ögonsjukdomar skall A. Självständigt kunna utföra - synskärpebestämning på långt och nära håll - subjektiv refraktionering - skiaskopering - autorefraktometri - glasögonförskrivning - bestämning av glasögonstyrka i vertometer - bedömning av lämplighet för kontaktlinsbärande - pupillfunktionsprövning - bedömning av ackommodationsförmågan - undersökning av ögonens ställning och rörelser - undersökning av binokulärseendet - färgsinnestest med pseudoisokromatiska tavlor - prövning av det centrala seendet med Amslers grid - synfältsundersökning med konfrontationsmetoden, Goldmannperimeter och datorstyrd perimeter - mätning av ögontrycket med applanationstonometer

5 - bedömning av hornhinnesensibiliteten - keratometri - bulblängdsmätning - spaltlampemikroskopi - gonioskopi - biomikroskopi av glaskroppen och fundus med kontaktglas och försättslins - direkt och indirekt oftalmoskopi - binokulär oftalmoskopi - undersökning i genomfallande ljus - exoftalmometri enligt Hertel Självständigt kunna bedöma och behandla - ytlig skada i adnexa och bulb - komplikationer vid kontaktlinsbärande - bulbkontusion - infektion och inflammation i ögonlocken - infektion i tårvägarna - entropion och ektropion - tumörer i ögonlocken - lagoftalmus - det torra ögat - konjunktivit - degenerationer i konjunktiva - episklerit - keratit - iridocyklit - olika typer av primärt öppenvinkelglaukom - trångvinkelglaukom - sekundärglaukom - glaskroppsavlossning - näthinneruptur med laser - ögonbottenförändringar vid diabetes med laser - retinal och venös kärlocklusion - amblyopi

6 - djup skada i adnexa och bulb - orbitatrauma - ptos - tårvägsstenos - keratokonus - katarakt - komplikationer vid intraokulärkirurgi - endoftalmit - bakre och intermediär uveit - näthinneavlossning - perifera näthinnedegenerationer - ögonbottenförändringar vid hypertoni - makulopati - fynd vid fluoresceinangiografi - papillödem - vaskulär och inflammatorisk sjukdom i synnerven - opticusatrofi - synfältsdefekter - dubbelseende - ögonmuskelpares - latent och manifest skelning - pupillrubbning - exoftalmus - inflammation och infektion i orbita - endokrin oftalmopati - ögonbiverkan vid medicinering B. Ha god kännedom om - fluorsceinangiografi - terapeutiska laserapparater - Lees skärm - ögonbottenfotografering ink stereofoto Ha viss erfarenhet av handläggningen av

7 - retinoblastom - degenerationer och dystrofier i kornea - immunologiska förändringar i kornea och sklera - glaskroppssjukdomar - papillanomalier - retinitis pigmentosa och andra degenerativa näthinnesjukdomar - fundusförändringar vid systemsjukdomar - prematuritetsretinopati - retinala kärlmissbildningar - okulär, intraokulär och orbital tumör - nystagmus - färgsinnesdefekt - supranukleära ögonrörelserubbningar - kongenital katarakt - kongenitalt glaukom Ha närvarit vid - kataraktextraktion - glaukomoperation - skelningsoperation - tårvägsingrepp inklusive sondering av småbarn - enukleation - vitreoretinal kirurgi C. Ha teoretisk kännedom om - synskärpebestämning av små barn - kontrastkänslighetsundersökning - ERG, EOG och VEP - mörkeradaptationsundersökning - pakymetri - ultraljudsundersökning av bulb och orbita - datortomografiundersökning av bulb och orbita - kalibrering av undersökningsapparatur - synhjälpmedel och synrehabilitering

8 - hereditära ögonsjukdomar och deras ärftlighetsmönster - viktigare ögonsyndrom och metabola ögonsjukdomar - missbildningar i bulb och adnexa - kärlanomalier i andexa och orbita - dakryoadenit - dyslexi - hornhinnetransplantation - refraktiv hornhinnekirurgi med laser eller andra instrument - rekonstruktiva ingrepp på adnexa, bulb och orbita - orbitakirurgi särskilt vid endokrin oftalmopati