ÅRGÅNG 14 NUMMER 3 Pris 20 kronor, utan kostnad för medlem

Transkript

1 Karlstads Hembygdsblad ÅRGÅNG 14 NUMMER 3 Pris 20 kronor, utan kostnad för medlem SEPTEMBER 2007 Karlstad för 50 år sedan Den 1 oktober 1957 åkte :e-6:e klasselever från Karlstad på en dags skolresa till Göteborg. Där guidades de omkring i bussar, spårvagnar och paddanbåtarna under 7 timmar. Detta med hjälp av poliseskort, så att trafikkaos ej skulle uppstå. Innan hemfärden fick de vara med om att vinka av Amerikabåten Kungsholm på dess resa till New York. När de sent på kvällen anlände hem till Karlstad kunde man höra en röst ropa: Du skulle ha sett Amerikabåten mamma! Foto:VFarkiv

2 SIDA 2 KARLSTADS HEMBYGDSBLAD ÅRGÅNG 14 NUMMER 3 Höstprogrammet 2007 Söndagen den 23 september kl träffas vi till en kulturvandring runt Sundstadstjärnet där vi skall försöka svara på frågor om Karlstad förr och nu. Start ock mål vid Sundsta bad och idrottshus. Skulle det av någon underlig anledning bli ruskväder stannar vi hemma. Torsdagen den 4 oktober kl i Slussvaktstugan kommer Anders Borgström att berätta om ett liv med idrotten. Onsdagen den 17 Oktober kl har vi vårat höstmöte i Domkyrkans församlingshem på Västra Kyrkogatan dit ensemblen Viser å sånt med Rolf Magnusson, Ywonne Johansson och Bo Waernhof kommer och underhåller med musik och även allsång. Onsdagen den 1 november kl kommer fd Kommunalrådet Lennart Pettersson till slussvaktsstugan och berättar om sin tid i Karlstad och Herrhagen under fyrtiotalet. Onsdagen den 14 november kl besöker vi Zakrisdalsmuseet där Rolf Öhström guidar oss runt. Den 8-9 December är det julmarknad i Mariebergsskogen och Gammelgården traditionellt igång. Den 7 december är Gammelgården öppen för våra medlemmar. Någon söndag i december är det adventsgudstjänst i Acksjöns kapell med efterföljande kyrkkaffe i Gammelgården. Datum och tid återkommer vi till i vårt Novembernummer.

3 ÅRGÅNG 14 NUMMER 3 KARLSTADS HEMBYGDSBLAD Ordföranden har ordet SIDA 3 Så har åter en sommar passerat och som många upplevt som dålig. Visst har värmeböljorna varit få men ute på Hammarö har vi ändå haft många möjligheter till sol och bad. Själv har jag varit flitig i bär-och svampskogen.. Kantarellerna har stått som spön i backen. Nu börjar föreningsarbetet igen. Som framgår på annan plats i tidningen har programkommittén lyckats arbeta fram ett mycket intressant höstprogram som jag hoppas skall intressera våra medlemmar. Enligt Märta Eurenius kommer Gammelgårdsgruppen snart att dra igång sina tisdagsträffar inför kommande julmarknad. Vi efterlyser redan nu medlemmar som är intresserade av att hjälpa oss då Gammelgården håller öppet för besökande under nästa sommar. Gunnar Engstrand och Mariebergsgruppen jobbar intensivt med mariebergsboken del 2 som planeras utkomma inför julen. En ny studiecirkel kan komma att se dagens ljus under hösten/vintern. Vi har fått önskemål om en cirkel som skall beröra Karlstad under beredskapsåren. Vi återkommer till detta. Är det någon som har önskemål eller synpunkter på vår verksamhet är jag och styrelsen angelägna att ni kontaktar oss. Vi vill ha en livaktig förening med många intresserade medlemmar. Väl Mött på våra sammankomster! Till sist: Det brann i Karlstad och av någon anledning var den då förekommande frivilliga brandkåren först på plats. När den kommunala kåren kom fram var elden redan släkt. Den kommunale brandchefen kände sig givetvis trampad på tårna och gick omkring och sparkade i askan medan han ilsket röt: -Dä ä fel släkt, pôjker. Dä är fel släkt. Kom till oss på Gammelgården och deltag i våra mysiga tisdagsträffar och andra trevliga verksamhetsdagar. Foto:Lennart Fernqvist

4 SIDA 4 KARLSTADS HEMBYGDSBLAD ÅRGÅNG 14 NUMMER 3 VÅR-RESAN TILL ARVIKA I LJUVLIG FÖRSOMMARTID. Lördagen den 2 juni mötte Boo Rudfeldt upp med buss vid Norrstrandskyrkans parkering. Förväntansfulla föreningsmedlemmar fyllde bussen som denna dag hade destination Arvika med Rackstadmuséet och Hembygdsgården Sågudden som besöksmål. Ordf. Carl-Göran Tollesby hälsade oss varmt välkomna. Under resan fick vi höra Benkt Eriksson berätta om bygden och om speciella platser som passerade förbi bussfönstren. Benkt är ju av Erikssonfamiljen från Arvika och sonson till äldsten Olov (Ola) i den konstnärliga och hantverksskickliga brödraskaran, där Christian och Elis blev mest kända. garanterat är det förnämsta man kan få se av detta slag i Värmland. På tunet smälte vi sen alla intryck med gott kaffe med dopp. Carl-Göran tackade våra värdar och guider och återfärden med nöjda medlemmar gick tids- och programenligt efter besök på platser som vi gärna skall rekommendera till vänner och bekanta. Karlstad i tidig augusti 2007 Lennart Fernqvist och Karl Axel Hjerdt vid kamera och skrivbord Framkomna till Rackstadmuséet togs vi emot av f.d. intendenten Per-Inge Fridlund som Lennart Fernqvist hade lyckats få knuten till oss som guide och berättare. Bänkade i stora muséisalen fick vi lyssna till en makalös berättare som tog oss ut på en resa med många sidospår och som skickligt och charmigt ledde oss tillbaka till huvudleden som var familjen Eriksson och konstnärerna som flyttade till trakten och blev den s.k. Rackstad-gruppen. Uppfyllda av historierna och anekdoterna njöt vi sen av kaffe i solskenet och fick bese närbelägna Oppstuhage. Men magen skulle också mättas när själen fått sitt och det blev också en upplevelse att få besöka Olssons brygga vid Glafsfjordens strand och avnjuta en mycket god måltid. Från matstället var det helt nära till Sågudden som är en av Värmlands klassiska Hembygdsgårdar. Här mottogs vi av Gösta Olofsson och fick gruppera oss till guidade besök i den fantastiska Storbyggnaden i Rökstugan och i Fordons- och Redskapssamlingen som

5 ÅRGÅNG 14 NUMMER 3 Nya Hagaborg 30 år KARLSTADS HEMBYGDSBLAD SIDA 5 I en årsredogörelse 1977 från HSB finns en notering om att första spadtaget var taget till det nya Hagaborgsområdet i Karlstad. Under de 30 år som gått sedan dess har en del ombyggnationer skett, området är mycket välskött och hyresgästerna trivs alldeles utmärkt. Innan byggnationen kunde komma igång stängdes Kroppkärrsvägen från Östra bron fram till Sjöstadsvägen och ersattes av en cykel- och gångväg. Många bostadshus och fabrikslokaler revs både på Kroppkärrsvägen och Hantverkaregatan. Tack och lov fick Kooperativa vara kvar. På mitt arbete finns ett arkiv som heter Karlstads Stifts- och Läroverksbiblioteks Handskriftssamling, underrubrik Samlingar af diverse innehåll, volym nr 77 som är en tub innehållande en Karta öfver Hagaborg Karlstads församling Värmlands län. Kopierad och kompletterad i juli 1907 af Nap. Cæsar. Kartan är färglagd men tyvärr något skadad. Dåvarande Hagaborg var uppdelat i områden och med olika gårdsnamn. De flesta fastigheterna var bostäder men det fanns också en del fabriker. Här kommer en uppräkning på områden och gårdar och en del känner vi igen i gatunamn på Norrstrand: Eriksborg, Rudsberg, Björneborg, Nolby, Solliden, Norra Annelund, Hagaborg, Östbro, Sundby med Liljas fabrik, Vänerslund, Erikstad, Eriksdal, Norra Fridelund med Walfrid Svensson o Co, Hagastrand, Klarastrand med fattighus, armaturfabrik och vagnfabrik, Ljungby, Kartåsen och Oskarsdal. Hagaborg sträckte sig längre norrut på den tiden och idag heter hela området enligt nya kartor Norrstrand. Monica Gustafsson Folkrörelsernas arkiv för Värmland Foto:VF-arkiv Första spadtaget togs den 30/ av Sven Erik Swartmark,Paul Sandberg Anders Diös och Nils Lundberg

6 SIDA 6 KARLSTADS HEMBYGDSBLAD ÅRGÅNG 14 NUMMER 3 Kyrka, läroverk, polis och; hotell vid Karlstads pampigaste gatustråk När den nya stadsplanen för Karlstad upprättades, fastställdes att Kungsgatan till sin huvuddel skul1e bli 100 fot bred, till skillnad från övriga huvudgator som fick 75 fots bredd - vackert så i förhållande till de gamla gatorna. Det var alltså en pampig, alléprydd aveny som drogs fram där före branden en smal Kungsgata tidigare legat. Österut, där tidigare endast ett par hus funnits, var man ej lika omtänksam. Från Kanalbron - där det först fanns en rullbro - liknade gatan, närmast en sämre landsväg, utan stensättning, med kalkstenshällar som gångbanor samt diken och avplankningar på sidorna. Kyrkbacken, var brantare än nu och stensatt endast till hälften. Närmast Kanalbron på gatans norra sida fanns ett 2-vånings trähus uppfört strax före branden och skonat av elden. "Gröna stugan" blev namnet då huset inreddes till schweitzerlokal. Där Walfrid Svensons stora hus nu ligger fanns även ett lågt liggande 2-vånings trähus och på Posthusets plats låg det gamla "Schatullet", en siratlig byggnad i villastil, med torn, verandor och grannlåt, på en vackert planterad gård. Namnet härrörde sig till dess förste ägare, som var stadens siste utövare av schatullmakeri. Annars ville folk gärna tro att namnet hängde samman med byggnadens egendomliga form. Lasarettet flyttade Å Kungsgatans södra sida mellan bron och saluhallens nuvarande tomt var åren länslasarettet beläget. Både flickskolan och brandstationen utgör ursprungligen delar av lasarettet. Nuvarande centralbiblioteket var förr överläkarbostad och efter lasarettets förflyttning bostad för läroverkets rektor. I parken hölls efter lasarettets flyttning Barnensdagsfester, strålande tillställningar, som ännu lever friskt i deltagarnas minne Efter sekelskiftet tillväxte de östra stadsdelarna raskt i och med yttre hamnens och Karlstads-Munkforsjärnvägens tillkomst. På Herrhagen byggdes också den nya mammutskolan, som, gjorde nya skolbyggnader överflödiga en lång tid framöver. Kungsgatan som trafikled ökade alltså i betydelse. Vid Kungsgatan ligger som sig bör många av Karlstads publika byggnader. Brandstationen, postkontoret, kyrkan, läroverket, poliskontoret och stadshotellet hör hemma här, liksom två av stadens fem biografer, saluhallen och en hel del annat. Trafikproblemen på Kungsgatan har med åren blivit allt mer besvärliga och man förbereder vissa omändringar för att förbättra dessa. Karlstads märkligaste byggnad. Gamla gymnasiet, uppfört på 1750-talet efter ritningar av Hårleman, torde vara stadens ur kulturhistorisk synpunkt märkligaste byggnad. Dess officiella namn, var från början Gymnasium Adolpho Fredricianum. Det har varit skolbyggnad och inrymmer alltjämt lokaler för domkapitlet och stiftsbiblioteket. Före museets tillkomst på Sandgrund var även museisamlingarna inrymda här. Det åttkantiga tornet har tjänat som observatorium. På den tiden stadens fäder och "spårvagnskommittén" brydde sina hjärnor med spårvägsfrågan, var den flaskhals gatan här bildade en förargelsekälla av första ordningen. Hertig Carl bodde här. Någonstans där kyrkan nu ligger låg förr Hertig Carls Carlberg. Sedan den gamla kyrkan vid älven brann ner 1721, uppfördes den nuvarande av byggmästare Chr. Haller. Interiören har ej undergått några större förändringar sedan före branden Till det yttre ersattes den nedbrända lanterninen av en tornspira. Förr ägde inga begravningar rum vintertid, utan kistorna insattes i vintergrav tills våren. Denna metod bibehölls ända in på 1860-talets början. "Kruckenbergs byxor". Karlstads sparbanks vackra byggnad tillkom omedelbart efter branden. Fastigheten med Gullstrands möbelaffär och huset vid Idrottsmagasinets hörna är omnämnda i samband med Östra Torggatan. Apoteket Örnens hus uppfördes av apotekare L. Kaijser, som tillträdde apoteket dagen före branden och som nybyggde omedelbart. Han var en ledande kommunalman verksam på många områden. Så ock handlanden J. A. Kruckenberg, som uppförde NWT:s nuvarande fastighet. Denne avvaktade dock stadsplanens fastställande, varför fastigheten måste flyttas innanför gatulinjen. Efter honom fick tidningen till en tid bära klicknamnet "Kruckenbergs byxor". Den Geijerska fastigheten är omnämnd i samband med Västra Torggatan, likaså "Boklådan" (Hjalmar Petersson & Co.). I sistnämnda fastighets fortsättning efter Kungsgatan återfinnes Skandiabiografen samt CGC:s nuvarande lokaliteter. Det sistnämnda affärsföretaget inflyttar

7 ÅRGÅNG 14 NUMMER 3 KARLSTADS HEMBYGDSBLAD SIDA 7 dock inom en nära framtid i sin egen högmoderna fastighet på annan plats. Det pampiga Stadshotellet. Karlstads stadshotell har ju numera internationell renommé som ett, flott och magnifikt hotell motionerades av bankdir. F. Clarholm att ett hotell skulle byggas och förslaget godtogs även. Drätselkammaren ville att det skulle heta Hotell Prins Gustaf, men det blev i stället Stadshotellet. Det byggdes med huvudfasad åt Kungsgatan, och har senare till- och påbyggts. Utöver resanderum och restaurang fanns även biljardsalong och gästgiveri med tillhörande stall, selkammare, vagnsbod, skjutskontor och "nödiga uthus". Det var skillnad på dåtida och nutida bekvämligheter. Om hotellet sa dess kunder redan på den tiden: "Det finns bara ett Stadshotell i Kallsta". Omkring 1895 övertogs hotellet av källarmästare Fredrik Oden, som inköpte det Nu byggde staden ut kajen i älven, fisktorget utanför flyttades och omgivningen fick ett mera fashionabelt utseende. Det var ursprungligen meningen att Carl IX-statyn skulle stå vid brofästet, där alltså stadens grundläggare skulle blicka mot platsen för sitt gamla Carlberg. I en lokalrevy presenterade man då en staty av den populäre källarmästaren, som blickade med välbehag på sitt hotellkomplex. På andra sidan gatan har poliserna sedan gammalt sitt tillhåll i rådhusflygeln, med åren alltmera trångbodda. I residenset där intill arbetar översåtarna till länets fromma. I allén och på trottoarerna efter Kungsgatan återfinner man "det Karlstad som går", den flanerande ungdomen i "rännan". Så här års fångas också solljuset in efter husfasaderna på torgets norra sida. Här hämtas mången vacker och klädsam solbränna från den mångbesjungna "sola i.kallsta. Ur Värmlands Folkblad 11 maj 1951 Hembygdsföreningens klipparkiv Ovan: Hörnet Kungsg.-Öa.Torgg. Nedan: Kungsg. Rännan med Gullstrandshuset och Sparbanken. Foto:Värml.muséums arkiv.

8 SIDA 8 KARLSTADS HEMBYGDSBLAD ÅRGÅNG 14 NUMMER 3 VEM VAR OTTILJEANNE SOPHIE ÖHNQVIST I CARLSTAD? Under slutet av 1700-talet blir det vanligt att brodera små tavlor, oftast romantiska landskap med ytterst tunn svart silketråd, ibland kombinerad med akvarell eller lasering, på underlag av vitt siden. Med stor sannolikhet är broderierna gjorda i hemmen och ej i speciella ateljéer. Å andra sidan kan exempelvis en flickpension, som den som drevs av fröken Catharina Elisabeth Wennerstjerna mycket väl ha varit såväl inspirationskälla som arbetsplats för denna typ av konsthantverk. I min tidigare presenterade C-uppsats vid Karlstads Universitet om konstnären Per Nordquist ( ) framhöll jag den tesen att han på olika sätt hade haft en nära relation till fröken Wennerstjernas flickpension. Nordquist var en etablerad konstnär med rötterna i det konstliv som bedrevs i Stockholm med konstnärerna Elias Martin och Johan Tobias Sergel i spetsen. Flickpensionen var i verksamhet från sent 1700-tal till en bit in på 1800-talet. De flickor som gick i pensionen var företrädesvis hemmahörande på de värmländska herrgårdarna och i städernas högre- ståndskrets. I Birgit Turessons bok Wennerstjernas tid finns ett antal av de flickor, som gick i flickpensionen, uppräknade. Den flicka, som är aktuell i den här presentationen, Ottiljeanne Sophie Öhnqvist, finns ej namngiven i Turessons bok. Emellertid är det mycket möjligt att hon gick i flickpensionen. Ett antal förhållanden gör att ett sådant antagande kan vara riktigt. Fröken Öhnqvist föddes den 14 juli 1787 i Christinehamn och dog den 17 juni 1839 i Linköping. Hon var dotter till brukspatron Erik Öhnqvist och Sara Swartz på Lassegård i Varnum. Hon gifte sig med Johan Jacob Hedrén, som var hovpredikant, kyrkoherde och doktor i Stockholm. Hedrén blev sedermera biskop i Carlstad den 24 juli Ett ämbete han endast innehade i tre år. Därefter biskop i Linköping den 21 december Från fröken Öhnqvist härrör ett par underbart broderade tavlor signerade Carlstad den 10 Maij respektive 18 April De är utförda på benvitt siden med pastellfärgade broderier föreställande Dansande Flicka och Flöjtspelande pojke. Båda är utförda med ett bakomliggande landskap som bakgrundsmiljö. Tavlorna är intressanta ur ett antal synvinklar. Är det ett självporträtt av fröken Öhnqvist vi ser? Vem är den flöjtspelande gossen? Är det måhända en pojkvän? Vi får även en inblick i klädesdräkten för unga människor i hennes umgängeskrets vid denna tid. Båda är klädda i högreståndskläder i en till synes bekymmerslös och romantisk miljö. Dessutom anspelar tavlornas innehåll på dans och musik, något som var mycket viktigt i den Wennerstjernska flickpensionen. Varför är det då möjligt att de har tillkommit i flickpensionen i Carlstad? Jo, för signeringen enligt ovanstående stycke. Eftersom fröken Öhnqvist var uppfödd på Lassegård i Varnum och vid tidpunkten för tavlornas tillkomst endast 14 år gammal är en rimlig förklaring att hon varit inskriven i flickpensionen vid denna tidpunkt. Någon annan förklaring till att hon daterat dem Carlstad har jag ej kunnat finna. Eftersom flickpensionen var vida känd bl a för sin konstnärliga utbildning är det troligt att hon deltagit i den med liv och lust. Den tidigare nämnde konstnären Per Nordqvist var såvitt bekant den ende av de etablerade konstnärerna i Sverige, som i någon mån använde sig av siden som materialval i sitt akvarellmåleri. Han var dessutom en mycket skicklig figurmålare i sina landskapskonstverk. Flera av de konstverk, som utförts av elever i flickpensionen, har en omisskännligt påverkan av Nordqvists sätt att måla. Bl a är en teckning av Anna Myhrman, tillkommen år 1800 med tusch på vitt siden, utförd helt i Nordqvist anda. Tavlorna finns i verkligheten att beskåda i min affär på Ö Torggatan 1 i Karlstad. Arne Söderberg

9 ÅRGÅNG 14 NUMMER 3 KARLSTADS HEMBYGDSBLAD SIDA 9 KARLSTADS PRÅMKANAL Arbetet med kanalen påbörjades den 27 augusti Arbetsstyrkan bestod av knektar från Kungl. Värmlands regemente och straffångar med mildare brott, som fick avtjäna sina straff med dagsverken. Inspektör för bygget var major Nils Ericson och ansvarig arbetsledare löjtnant Carl Edward Norström. Tidvis var arbetsstyrkan uppe i 400 personer. Även några kvinnor deltog. En sten huggen i berget i botten vid insidan vid kanalens norra slussport ligger på 42,15 m över havets normalvattenstånd. Slussen är 130 fot lång och 30 fot bred vid port. Bredden mellan portarna är vid normalvattenstånd 110 fot vid ytan och 26 fot i botten. Djupet är vid lågvatten 6 fot. Under åren utvidgades kanalen på två ställen så att pråmarna, som kallades flatlöss, kunde mötas. Kanalens längd mellan Klarälven och yttre hamnen är fot. Vatten påsläpptes den 16 december Invigningen var torsdag den 30 augusti Sveriges kung Karl XIV Johan hade sänt sex salutkanoner tillverkade vid Stavsjö bruk. Med dessa sköts från Herrhagsberget kunglig salut. Kanonerna finns nu i stadens förråd. Invigningen förrättades av landshövding Johan Didrik af Wingård. Nyttotrafiken upphörde Den första bron, som byggdes över kanalen var 2,10 m bred. Denna byttes ut den 29 april Ett hus för slussvakten byggdes. Flera föreningar har sedan hyrt huset, tills det för några år sedan blev en sommarservering. Göta kanalbyggmästaren von Platen föreslog att kanalen skulle byggas från Hamngatan (nuvarande Älvgatan) till Mariebergsviken, ungefär efter Grevgatan. Bara lite berg vid början och sedan sand och lera. Mycket kortare och cirka en tiondel av kostnaden och med centralt läge. Men ack han var ju inte värmlänning. Sven Larsson Foto: ovan VFarkiv Nils Almgren Foto: nedan Värml. museums arkiv

10 SIDA 10 KARLSTADS HEMBYGDSBLAD ÅRGÅNG 14 NUMMER 3 Turisterna gillar Värmland I juli kunde vi läsa i tidningen att Värmland är det fjärde populäraste länet i landet bland utländska turister. Under förra året hade Värmland gästövernattningar enligt Visit Swedens undersökning. På fem år har antalet ökat med fyrtiosex procent. De utlänningar som är flitigast att besöka Värmland är från Norge, Tyskland och Holland. Catarina Larsson projektledare, Värmlands turistråd, tycker att det är imponerande att Värmland hamnar på fjärde plats. Hon säger att SAMARBETE är nyckelordet för att Värmland skall kunna växa mer på turistsidan. Hon tror att naturen och mängden aktiviteter är Värmlands största fördelar. Enligt uppgift omsatte turistnäringen i Sverige 60 miljarder år Värmlands Hembygdsförbund bildades år I stadgarna skrevs då bl a att uppgiften var att vidga och fördjupa kunskapen om och kärleken till hembygden---. Vi i hembygdsföreningarna är med våra cirka medlemmar och våra hembygdsgårdar en betydelsefull länk i förbundets arbete och därmed också i samarbetet inom turistnäringen. Det kan därför vara på sin plats att utveckla några tankar om turismens villkor i Värmland. När det gäller naturen vill jag citera några rader ur Svenska Turistföreningens årsskrift Värmland har för sin naturskönhets skull vunnit beundran från när och fjärran i större antal än kanske något annat svenskt landskap. Det som främst tilltalat resenären, på vilket sätt han än färdats fram, har varit den rika omväxlingen i naturförhållandena, en ständig växling mellan jämna och kuperade trakter, mellan leende åkerfält och mörka skogar samt framförallt rikedomen på sjöar och älvar. När det gäller sjöar har vi främst Vänern Sveriges största insjö och den tredje i storlek i Europa. Längd 140 km, bredd 75 km med öar. Det rika båtlivet, vackra strandområden, rikt fiske, omfattande hamn och transportverksamhet betyder mycket för turistverksamhet, fritid och näringsliv. Vänern är också i stor utsträckning sammanbunden med de nord- sydgående sjösystemen. Jag tänker då främst på förbindelserna i väster från Dalslandsgränsen till Östervallskog och Årjäng, från Säffle över Arvika och norrut, Frykensjöarna med Norsälven, i mitten av landskapet den mäktiga Klarälven med sin längd (46 mil varav 27 i Värmland) till Femunden i Norge, samt i öster kanal och sjösystem från Kristinehamn via Filipstad och Lesjöfors. Med sina sjöar är Värmland verkligen som Rolf Edberg formulerat en bok De glittrande sjöarnas land. Allt detta lockar till båtfärder, flott- och kanotfärder samt camping och övrigt friluftsliv. I anslutning till dalgångar och vattendrag har vi också möjlighet till vidsträckt utsikt från höjder som t ex Tossebergsklätten, Gettjärnsklätten, Hovfjället och Branäs samt vackra skogsområden som t ex Glaskogen, Bergslagen och Sveafallen. Utöver naturupplevelser finns en mängd områden som stimulerar såväl kropp och själ. Vi har våra författare, konstnärer, gamla och nya bruks- och industrimiljöer, anläggningar för idrottsutövning, hotell gästgivargårdar, handelscentra, nöjesarrangemang, museer mm. När det gäller författare hittar jag i årsboken från 1928 ett avsnitt skrivet av Mauritz Hellberg under rubriken Diktarnes hem som jag väljer att citera: Fyra av den svenska litteraturens största: Esaias Tegnér, Erik Gustaf Geijer, Gustaf Fröding och Selma Lagerlöf äro värmlänningar, F.A. Dahlgren och Oskar Stjerne likaså. Värmlandsvisans författare Anders Fryxell, dalbo till börden, var under senare hälften av sitt liv bosatt i Värmland (kyrkoherde i Sunne ). De platser och gårdar där de levat är utspridda över Värmland och är idag viktiga turistmål. Hellberg avslutar sitt avsnitt om Diktarnes hem på följande sätt: Så många äro de värmländska diktarminnena och så lysande. För värmlänningarna borde de utgöra en ständig maning att icke yvas över sina odödliga landsmäns ära men att framför andra tillägna sig vad de givit i liv och dikt, också de stora minnena förplikta. Texten är kanske något gammalmodig. Men andemeningen är klar. Vi kan väl nu konstatera att uppmaningen på många sätt följts. Vi har idag t ex Frödingsällskapet, Selma Lagerlöfsällskapet, Ferlinsällskapet. Vi har vidare ett antal litteraturpriser. Vår styrelsemedlem Lennart Edberg tog för ett 20-tal år sedan t ex initiativ till Stiftelsen Selma Lagerlöfs litteraturpris. Han var dess ordförande i 10-talet år. Priset delas årligen ut under kulturveckan i Sunne. Ännu så länge har tre värmlänningar Göran Tunström, Rolf Edberg och Lars Andersson erhållit priset. Låt oss hoppas att det framdeles tilldelas fler värmlänningar som skriver i Selma Lagerlöfs anda. Ett annat exempel är användningen på olika sätt av författarnas verk. Jag tänker då närmast på Ransätersspelen, Västanå teaters föreställningar i Berättarladan. Besökare strömmar till Mårbacka, Ekeby, Alster med

11 ÅRGÅNG 14 NUMMER 3 flera platser som har anknytning till författarna. Vidare kan den som vandrar förbi Värmlands museums nya del på väggen ta del av citat från författare som vår riksbekanta medlem Maj Bylock, Gunvor Anér, Torleif Styffe, Esaias Tegnér och Gustaf Fröding. En liten episod som visar på att kunskapen sprids: Vid en resa till Riga guidades vi av en ung lettisk kvinna. Hon berättade att hon som halvårsstipendiat varit på Molkoms folkhögskola och därvid besökt Mårbacka. Vidare att hon guidade lettiska grupper i Stockholm Gamla stan. Värmland är också känt för sina många konstnärer och ett rikt kulturliv. Bildhuggare som Christian Eriksson (med Karl IX statyn), Herman Reijers (med Sola i Karlstad donerad av Lennart Cedrup vid Karlstads 400 årsjubileum 1984), Fredsmonumentet i Karlstad (unionsupplösningen), Stamfrändemonumentet i Sunne ( Till hugfästande av sambandet med stamfränder västanhavs och östanhavs, bekostat av Svante Påhlson 1953), Selma Lagerlöfstatyn vid teatern och Ferlinstatyn vid torget i Karlstad. Vi har t o m Picasso representerad i Kristinehamn. Utanför NWT även ett vackert verk av Lysviksboende Solveig Nykvist. Vindarnas boning utanför vår vackra teater inte att förglömma. Vindarnas boning till minne av finska invandrare till Värmland är gjord av den finske konstnären Aimo Tukiainen. Selma Lagerlöfstatyn av Arvid Backlund placerades där 1958 till hundraårsminnet av hennes födelse. (Nästa år 150 år! Hur kommer det att firas?) Alla dessa vackra skulpturer och monument av stort värde. Bildkonsten är rikt representerad i Värmland. Våra museer t ex Värmlands museum, Kristinehamns museum, Rackstamuseet i Arvika, Lerinmuseet i Munkfors är några exempel som har skaror av besökare. Runt om i landskapet finns minnen från många konstnärer som t ex Erling Ärlingsson på Sillegården, Bror och Anna Sahlström i Utterbyn, Karlstadsbördiga Anna Hedstrand med emaljmålningar och textilkonst i Ivarsbjörke, Sven Schützer-Branzén i Krokbäcken, Gerd Göran vid sjön Sången. Alla bidrar de till upplevelse för besökare. Ett område som i betydande utsträckning gjort och gör Värmland intressant och känt i och utanför landet är våra industrier, industriledare och småföretagare. Möjligheter till studiebesök samt sponsring av aktiviteter inom upplevelseindustrin är vitalt för turistnäringen. I detta sammanhang tänker jag särskilt på betydelsen av golfbanor, idrottsarenor, vattenparken i Sunne, skidtunneln i Torsby, åretruntanläggningen i Branäs, Svenska rallyt, vintersport i Hovfjället, festivaler, KARLSTADS HEMBYGDSBLAD SIDA 11 tävlingsarrangemang mm som stöds av våra företag. Upplevelseindustrin sjuder i sin utveckling. Alla aktiviteter inom turistnäringen föder behov av hotell, vandrarhem, privata övernattningsställen, campingplatser, gästgiverier, restauranger, gatuserveringar, affärer, transporter mm. Hjulen måste snurra för att tillfredställa vitt skilda önskemål. (Arbetar man för att leva eller lever man för att arbeta?) Många hävdar att turistnäringen är av mycket avgörande betydelse för vårt lands framtida välstånd. När man ser på möjligheterna för Värmland att möta framtida utmaningar kommer jag för min del till slutsatsen att vi i SAMVERKAN kan se positivt på framtiden i en mer och mer internationaliserad värld. Återstår slutligen att konstatera att man allt oftare numera hör att Tystnaden är en bristvara. Värmland är även på det området väl rustat. Vi får önska Ack Värmeland Du sköna Lycka till i framtiden. Bernhard Nilsson Vid Värmlands Museeum ligger en av Karlstads många uteserveringar där man runt hela byggnaden en bit upp på väggarna kan läsa citat av våra mest kända författare. Foto Lennart Fernqvist

12 SIDA 12 KARLSTADS HEMBYGDSBLAD ÅRGÅNG 14 NUMMER 3 Lördagsnostalgi Av Ulf Karlsson. Nyligen fikade jag på det relativt nya Rådhuscaféet och började av någon anledning tänka på hur det var beställt med fik i Karlstad under min uppväxt. Ordet fik var inget som jag minns från 50-talet. Då handlade det om att gå på kondis, vilket troligen är en populärförkortning av konditori. Så gott som varje lördag skulle jag kläs upp i någorlunda snygga och rena kläder för att följa med mamma och min faster Aagot till stan för att lördagshandla. Bara att få åka in till stan var en stor grej för en liten parvel med snor på läppen. Det började alltid med en runda på stora torget bland alla försäljningsstånden, där det huvudsakligen inhandlades grönsaker och någon blombukett. Hade jag varit snäll under veckan, vilket faktiskt hände då och då, fick jag själv välja och peka ut vilka karameller, som skulle ingå i min lördagsgodispåse. På torget fanns flera karamellstånd att välja bland och vid varje stånd finkammades marken runt omkring, på alla fyra, i hopp om att hitta någon karamell, som ramlat ner. Under det att mamma och faster handlade fortsatte mitt krypande, men nu under telefonkioskerna, för att utröna om där kunde finnas något tappat mynt. Var turen på min sida kunde jag faktiskt hitta ett par 25-öringar. Efter torgbesöket var det så dags för saluhallen och för de tyngre råvarorna som kött, fisk, ost och övrigt pålägg. Saluhallen var alltid lika spännande. Jag kan än idag påminna mig om hur blandlukten av fisk, kött och ost slog emot mig när jag kom in. I saluhallen kunde man springa fritt omkring och de gånger jag hade med mig någon kompis, så var vi nog inte till köpmännens fulla belåtenhet kan jag tänka. Att titta och peta på de ännu levande fiskarna var spännande. Att ta en rejält stor isbit från fisklådorna och sedan, obemärkt, lägga i någon tants väska blev en sport och ett busstreck som lockade. Jag var ofta i saluhallen och kan än idag se texterna över de olika butikerna framför mig: Rambergs chark, Israelsson ost eller Sjöstedts grönsaker Efter saluhallsbesöket kom så belöningen för att jag följt med till stan och dessutom varit snäll(!) Snett över Tingvallagatan låg Hugo Nilssons konditori. Där fikade vi så gott som varje lördag efter att ha varit i saluhallen. Lite längre ner i backen mot torget låg ett annat kondis, som hett Jernbergs men där var vi sällan. Deras potatisbakelser höll inte samma klass som Hugo Nilssons. Ett stort glas saft och bakelse blev belöningen för den snälle medföljaren. Mest blev det potatisbakelse eller operabakelse. Den senare hade ett finare namn, prinsessbakelse, men det tyckte jag kändes alldeles för mesigt och flickaktigt. För mig fick det bli Opera kort och gott. Förutom de två nämnda konditorierna fanns även Ekmans konditori, som låg vid nuvarande Mollstedts ur på Kungsgatan. Detta ansågs av många vara stans bästa kondis. Nere vid Järnvägsstationen fanns Holmbergs och mitt emot teatern fanns Teatercaféet. Litet senare kom även Royal och Virveln, vilka båda låg mitt i city Ett annat fik, som var mäkta populärt och som riktade sig till betydligt fler än de värnpliktiga var Soldathemmet. Förutom att de hade fantastiskt gott bröd låg också prisnivån klart under de andra fiken i stan. Detta eftersom det i första hand var ämnat för fattiga rekryter. Soldathemmet blev dock en samlingspunkt för bra mycket mer än bara militärer och var kanske det mest populära fiket i hela Karlstad under 70-talet. Även där har det slunkit ner en och annan bakelse och där var favoriten Napoleon. Vad annars i den militära miljön? Att gå på kondis var, då som nu, lite av ett folknöje och konditorierna var naturliga samlingspunkter. Efter saluhallsbesöket blev det saft och potatisbakelse hos Hugo Nilssons kondis. Foto:Från Kristina Janängs arkiv.

13 Å R G Å NG 1 4 NU M ME R 3 K A R LS T A D S HE MB Y G D S B LA D SIDA 13 Känner Du Din stad? Försök att komma på vilka skulpturer som är på fotografierna. Rätt svar på sidan

14 SIDA 14 K A R LS T A D S HE MB Y G D S B LA D Å R G Å NG 1 4 NU M ME R 3 STENRÖSET I VÅXNÄSPARKEN Mitt bildarkiv är inte stort men utspritt i många lådor. Jag äger en bild, tagen år 1936, av hållplatsen Knappstad på NKlJ-banan mellan Karlstad C och Skoghall. Den visade sig vara av intresse för Hembygdsbladets redaktion. Under idogt letande efter detta foto hittade jag två andra bilder, som förbryllade mig, men som kanske någon av Hembygdsföreningens medlemmar vet mera om. Båda bilderna visar samma stenröse med sex resp. tre personer sittande, prydligt klädda för fotografering. Korten var avsedda att kunna sändas som vykort, "POST CARD" står det på baksidan, där man på det ena också kan läsa "Kortet är taget i ett stenparti som låg i Våxnäsparken Pingstdagen 1916 ". Det kortet visar syskonen Lilly, Olga och Harald Eriksson, Karin Jansson, Gustaf Janson och Henry Tyberg. Gustaf och Lilly gifte sig 1921 och fick tre söner, av vilka jag är den yngste. Lilly och Karin var arbetskamrater, båda var servitriser på Café Stugan (se Hembygdsbladet nr 3 september 2004). Vilka de tre personerna på det andra kortet är finns ingen uppgift om. Känner någon till var i Våxnäsparken stenröset var beläget? Finns flera foton med människor avbildade sittande på samma stenröse? Våxnäsparken låg väl inte centralt, men ändå vandrade folk dit och blev fotograferade. Övre raden: Lilly Eriksson, Gustaf Janson, Karin Jansson nedre raden: Henry Tyberg, Olga Eriksson, Harald Eriksson En karta över Karlstad 1911 visar att V åxnäsparken då gick ända upp till Norra Klaragatan, vilket den inte gör idag. Nu är en del av den gamla Våxnäsparken bebyggd, t.ex. Malmgården är belägen i den gamla Våxnäsparken. Bertil Weinander

15 ÅRGÅNG 14 NUMMER 3 KARLSTADS HEMBYGDSBLAD SIDA 15 Minns ni att Klarälven svämmade över i slutet av september 1957? Vattnet trängde ner i matsalen på Tjäderskolan. Massor av sandsäckar lades ut för att skydda Stadshotellet och många andra byggnader. Först att evakueras var familjen, som bodde i Mollstugan öster om badhuset. Vid överstebostället på Sandbäcken byggdes en provisorisk bro och de mest hotade områdena som Klara, Våxnäs, Romstad och Sommaro lönade inte att pumpa källarna, då ytvattennivån var så hög. Foto:VFarkiv Nils Almgren Efterlysning Träffade för en tid sedan en gammal skolkamrat från 50-talet. Vi hade inte träffats sedan dess. Jag frågade om han kom ihåg var jag bodde vid den tiden. Svaret var kort men beskrivande: Nedanför Örsholmsbroa! Här fanns på den tiden till vänster om vägen ut mot Kalvholmen en grupp hus benämnt Alvik. Fastigheterna Alvik 1, 3, 4, 7 och 16 bildade ett litet lantligt boende i stadens östra utkant. På vägens högra sida fanns även fastigheterna Vänersholm, Svenstorp och Älverum. Idag heter vägen Sågverksgatan. Jag bodde i fastigheten Alvik 4 ( ). Allt är idag industriområde. Jag söker ev. foton och hågkomster (minnesbilder) från detta område för min dokumentation. Kurt Johansson Svar till frågorna sid Museet, Kvarnsten 2. Frimurarlogen, Kvinna 3. Teatern, Cellist 4. V.Torggatan, Hund o katt

16 SIDA 16 KARLSTADS HEMBYGDSBLAD ÅRGÅNG 14 NUMMER 3 Karlstads Hembygdsförening Treffenbergsvägen Karlstad Tfn: Medlemsavgiften 150 kr per år Tillkommer 20 kr för familjemedlem Plusgiro: Organisationsnr: Ansvarig utgivare Carl-Göran Tollesby Karlstads Hembygdsförening Ansvarig för föreningslokalerna i Herrgården, Mariebergsskogen är Elisabeth Axelson tel Karlstads Hembygdsförenings styrelse vald 2006 Ordförande Carl-Göran Tollesby V ordförande Karl-Axel Hjerdt Sekreterare Hans Erwald Kassör Inger Falk Övriga styrelseledamöter Lennart Edberg Märta Eurenius Lennart Fernqvist Monica Gustafsson Ralph Nilsson Kerstin Sundelöf Suppleanter Ove Björklund Gunnar Engstrand Kurt Johansson Lennart Warolin Adjungerad Sven Larsson Studiecirklar och ledare: Herrhagen Kurt Johansson Viken/Kvarnberget/ Orrholmen Vakant Mariedal 8 Karin Bergström Marieberg Lennart Edberg Gravvårdar Sven Mæchel Råtorp Ove Björklund Romstad Lennart Fernqvist Östra Nordstan Pelle Norelius Vill du själv ordna en cirkel kontakta Lennart Edberg, eller Gunnar Engstrand Arbetsgrupper Gammelgården Märta Eurenius Gunnel o Göran Eriksson Klubbmästare Lennart Fernqvist Arkivarier Kerstin Sundelöf Hans-Erik Sennmark Anders Åkerblom Redaktionen Lennart Fernqvist Monica Gustafsson Bernhard Nilsson Ralph Nilsson Kerstin Sundelöf Lennart Warolin Cirkelledare Lennart Edberg Gunnar Engstrand Hjördis och K-A Branzells fond Lennart Edberg Kjell Fredriksson Bengt Åkerblom Programgrupp Märta Eurenius Lennart Fernqvist Karl Axel Hjerdt Här kan du finna vår hemsida Eller Klicka: Hembygdsföreningar Klicka: Värmland Klicka: Karlstads Hembygdsförening e-post: @telia.com Efterlysning Från Erik Andersson på Råtorp har vi fått denna bild, som föreställer herr Lundkvist, ägare till Gösta Berlings matsalar på Herrgårdsgatan i Karlstad. Känner Du till något om herr Lundkvist och matsalarna, ring Erik på telefon eller någon i redaktionen, som Du finner i rutan ovan. Tack på förhand