Förord. Stockholm i juni Thomas Korsfeldt Generaldirektör. Becky Petsala Enhetschef, Utredningar och utvärderingar

Transkript

1 Energiläget 1998

2 37 ET 25:1998 Produktion: Ordförrådet Bertil Örtenstrand AB Tryck: Alfa-Print AB, Sundbyberg Upplaga: 000 ex. Juli 1998 Omslagsfoto: Hasse Cedergran Foto sid 36: Bildlådan Energiläget ges ut på svenska och engelska av Statens energimyndighet, och finns också i en särskild sifferversion. Figurerna går att beställa separat som overheadbilder. Energiläget samt andra aktuella publikationer kan rekvireras från Energimyndigheten. Se vidare på omslagets insida. Ytterligare information lämnas av Anna Norlin på Energimyndighetens informationsavdelning. Faktainformation lämnas av Struktur- och marknadsavdelningen, Enheten för Utredningar och utvärderingar. Allmän faktainformation: Becky Petsala. Elmarknaden och kraftproduktionssystemet: Christina Simón. Fjärrvärme och fjärrkyla: Christina Simón. Biobränslemarknaden: Bengt Hillring och Magnus Thorstensson. Oljemarknaden: Camilla Jönsson. Kolmarknaden: Lars Andersson. Marknaden för energigaser: Christina Simón. Bostäder och service: Lars Andersson. Industrisektorn: Magnus Thorstensson. Transportsektorn: Camilla Jönsson. Priser och skatter: Camilla Jönsson och Christina Simón. Miljöpåverkan: Lars Andersson. Projektledare har varit Christina Simón, E-post: christina.simon@stem.se Magnus Thorstensson, E-post: magnus.thorstensson@stem.se Energimyndighetens telefonnummer är fram till mitten av september Från och med den 21 september är telefonnumret Mer information om Energimyndigheten och Energimyndighetens publikationer finns på internet,

3 Förord Energimarknadernas förutsättningar att utvecklas förändras i snabbt takt bland annat som en följd av att inriktningen för energioch miljöpolitiken i Sverige och i omvärlden förändras. Den svenska energi- och miljöpolitiken har på senare år inriktats på att i allt större utsträckning skapa eller förbättra de långsiktiga förutsättningarna för effektivare energimarknader. Reformen av den svenska elmarknaden, ökad internationalisering och energisystemets effekter på miljö och klimat är viktiga faktorer som påverkar politikens inriktning och därmed förutsättningarna för energimarknadernas utveckling. Enligt riksdagens beslut i juni 19, som utgår från regeringens energipolitiska proposition En uthållig energiförsörjning, är målet för energipolitiken att på kort och på lång sikt trygga tillgången på el och annan energi på med omvärlden konkurrenskraftiga villkor. Omställningen av energisystemet är ett led i Sveriges strävan att vara ett föregångsland när det gäller att skapa ett ekologiskt och ekonomiskt uthålligt energisystem. Det energipolitiska beslutet innebär bland annat att en reaktor i Barsebäck ska avvecklas under 1998 och den andra reaktorn år 01, under förutsättning att bortfallet av produktionen ska kompenseras genom minskad elanvändning och ökad tillförsel av el. I maj 1998 beslutade emellertid regeringsrätten att tills vidare skjuta upp verkställigheten i beslutet att stänga kärnkraftsreaktorn Barsebäck 1 i juni Omfattande energipolitiska program har inletts för att underlätta omställningen när det gäller tillförsel och användning av el och energi. En särskild myndighet, Statens energimyndighet, inrättades den 1 januari 1998 med ansvar att verkställa merparten av de energipolitiska programmen och att samordna arbetet med omställningen av energisystemet. Energimyndigheten har vidare till uppgift att följa utvecklingen på energi- och miljöområdet och informera om det aktuella energiläget, bland annat om utvecklingen av energianvändning och energitillförsel, om energipriser och energiskatter samt om energisystemets effekter på miljön. Med Energiläget, som ges ut årligen, vill vi ge beslutsfattare, journalister och allmänhet en samlad och lättillgänglig information om utvecklingen på energiområdet. Vi inleder med att beskriva utvecklingen av energisystemet i Sverige och vidgar perspektivet med en översiktlig beskrivning av de internationella energimarknaderna. Vi avslutar med att redovisa förhållandet mellan energisektorn och miljön. 1 Stockholm i juni 1998 Thomas Korsfeldt Generaldirektör Becky Petsala Enhetschef, Utredningar och utvärderingar

4 Innehåll 2 Energiläget i Sverige 19 en översikt 3 Total energitillförsel 4 Total energianvändning 5 Elmarknaden 6 Biobränslen, torv m m 9 Fjärrvärme och fjärrkyla 11 Oljemarknaden 13 Kolmarknaden 14 Marknaden för energigaser 15 Bostäder, service m m 16 Industri 18 Transporter Skatter och priser 21 DET INTERNATIONELLA ENERGILÄGET Energitillgångar och energianvändning 23 Elmarknaden 25 Oljemarknaden 26 Kol- och naturgasmarknaden 27 MILJÖLÄGET Energi och miljö 28 ALLMÄNT Energiordlista 34 Enheter och omräkningsfaktorer 36

5 Energiläget i Sverige 19 en översikt Elimport - elexport -3 Figur 1 Energitillförsel och energianvändning i Sverige 19, Naturgas inkl. stadsgas 9 Råolja och oljeprodukter 5 Kol 26 Spillvärme 9 Biobränslen, torv m m Vattenkraft Kärnkraft, svensk metod Total tillförsel (611 enligt FN/ECEs metod) Kärnkraft, energiomvandlingsförluster Kärnkraft 1 FN/ECEs metod (+134) 3 Oljeprodukter, naturgas Kol och koks Biobränslen, torv m m Fjärrvärme Total slutlig användning 19 uppdelat på energibärare 3 2 El Utrikes 3 Förluster 44 Energiomvandlingsförluster i kärnkraftverken 134 Bostäder, service m m 157 Industri Inrikes transporter Total slutlig användning 19 uppdelat på sektorer I FN/ECEs metod ingår energiomvandlingsförlusterna i kärnkraftverken i den totala energitillförseln vilket utgör skillnaden gentemot den svenska metoden. 2 Preliminära siffror. På grund av avrundning i delsummorna kan en skillnad i totalsummorna uppstå. 3 Utrikes sjöfart och energi för icke energiändamål.

6 4 E tt lands totala energitillförsel kan redovisas på flera olika sätt. I figurerna 2 a och b redovisas Sveriges totala energitillförsel enligt två metoder. Den första metoden, som vi kallar den svenska, är den metod som hittills tilllämpats i Sveriges offentliga utredningar inklusive Energiläget. Den andra metoden, den internationella, är den som rekommenderas av FN/ECE, vilken är den metod som vanligtvis tillämpas i internationell statistik. Skillnaden mellan de två metoderna är på vilket sätt energitillförseln från kärnkraften redovisas. I den internationella metoden motsvaras tillförseln från kärnkraften av den avgivna värmemängden från reaktorerna, och i den svenska av den producerade elenergin. I den internationella metoden ingår således energiomvandlingsförlusterna i kärnkraftverken i den totala energitillförseln, vilket utgör skillnaden jämfört med den svenska metoden. Enligt det svenska sättet att redovisa uppgick energitillförseln 19 till 477. Under perioden från till 19 har energitillförselns medelnivå legat på omkring 4 per år och variationerna har inte varit särskilt stora. Enligt det internationella sättet att redovisa har Sveriges energitillförsel ökat med 34 % under perioden 19. År uppgick tillförseln till 457 och år 19 till 611. Total energitillförsel Energitillförselns sammansättning har förändrats avsevärt mellan åren och 19. År utgjorde råoljan och oljeprodukterna 77 % av den totala energitillförseln och år 19 utgjorde den 43 %. Under perioden har kärnkraften tillkommit samtidigt som vattenkraftens normalårsproduktion har ökat något. Normalårsproduktionen baseras på ett medelvärde av en statistisk serie över vattentillrinningen under perioden 19. Kärnkraften kan i dag producera omkring 72 per år och vattenkraften cirka 64 per år under normala nederbördsförhållanden. Vatten- och kärnkraftens sammanlagda andel av den totala energitillförseln har ökat från 9 % år till 29 % år 19, enligt den svenska redovisningsmetoden, men med den internationella metoden utgör andelen 45 % år Figur 2a Sveriges totala energitillförsel -19 Kärnkraft, brutto, FN/ECEs metod 19. Bränslekategorierna kol och koks samt biobränslen, torv m m har också ökat i förhållande till råoljan och oljeprodukterna. År utgjorde kol och koks 4 % och biobränslen, torv m m 9 % av den totala energitillförseln. För år 19 hade dessa andelar ökat till 5 (4) respektive 19 % (15 %). 1 Den totala energitillförseln varierar mellan åren bland annat till följd av att temperaturen varierar. Åren och 19 var t ex kallare än vad som kan betecknas som normalt. Beräknat enligt den svenska metoden medförde det att tillförseln blev 7 respektive 4 högre än den skulle ha varit ett normalår. År 19, som var varmare än ett normalår, blev energitillförseln i stället 2,5 lägre än vad den skulle ha varit ett normalår. Kärnkraft, energiomvandlingsförluster Kärnkraft, brutto, svensk metod Vattenkraft, brutto Biobränsle, torv m m 0 Spillvärme m m i fjärrvärme Kol och koks Naturgas 0 1 Siffrorna inom parentes visar de olika bränslenas andelar 19 beräknade enligt den internationella metoden. Råolja och oljeprodukter 0 Råolja och oljeprodukter Figur 2b Sveriges energitillförsel uppdelad på energislag Naturgas Kol och koks Biobränsle, torv m m Spillvärme m m i fjärrvärme Vattenkraft, brutto Kärnkraft, brutto, FN/ECEs metod I FN/ECEs metod ingår energiomvandlingsförlusterna i kärnkraftverken, vilket utgör skillnaden gentemot den svenska metoden. Kärnkraft, energiomvandlingsförluster Kärnkraft, brutto, svensk metod

7 Total energianvändning Den totala energianvändningen kan delas in i tre grupper. För det första den så kallade totala slutliga användningen, d v s användningen inom de tre sektorerna bostäder och service m m, industri och inrikes transporter. Denna grupp står för huvuddelen av all energianvändning. Den andra gruppen omfattar förluster. Med förluster menas distributionsförluster vid leveranser av elkraft, natur- och stadsgas, koks- och masugnsgas och fjärrvärme, omvandlingsförluster vid värme- och elkraftproduktion (förluster vid vattenkraftsproduktion inräknas dock inte), omvandlingsförluster i raffinaderier och koksverk samt energisektorns egenförbrukning. I den tredje gruppen ingår bunkeroljor för utrikes sjöfart och kol- och oljeprodukter för icke energiändamål, som till exempel råvaror till plastindustrin, smörjoljor och oljor till byggnads- och anläggningsverksamhet (asfalt och vägoljor). När det gäller det inbördes förhållandet mellan sektorerna i den första gruppen har relationen mellan industrisektorn och sektorn bostäder, service m m successivt förändrats under åren till 19. I såväl bostäder, service m m som industrin har andelarna minskat i förhållande till transportsektorn. Industrins andel har sjunkit från 41 till 38 % och bostäder, service m m har minskat från 44 till %, medan inrikes transporter har ökat från 15 till 22 %. Variationerna i energianvändningen mellan enstaka år beror till stor del på konjunktursvängningar och temperaturskillnader. Exempelvis har perioden mellan 1988 och 19 varit varmare än normalt, vilket delvis förklarar minskningen i energianvändningen för sektorn bostäder, service m m till år 19. År 19 var däremot kallare än normalt, vilket förklarar ökningen mellan åren 19 och 19. År 19 var ånyo ett varmare år än normalt vilket förklarar nedgången mellan åren 19 och 19. Som framgår av figur 1, uppgick den totala slutliga användningen till 3 år 19. Lägger vi därtill de för utrikes sjöfart m m och de 44 som utgjorde förluster, får vi en total energianvändning för 19 på 477. Det internationella sättet att räkna innebär att förlusterna vid beräkningen av kärnkraften blir 134 högre och uppgår till sammanlagt Figur 3a Sveriges totala energianvändning -19 Omvandlingsförluster i kärnkraftverken Utrikes sjöfart och användning för icke energiändamål Omvandlings- och distributionsförluster Bostäder, service m m Inrikes transporter Industri 0 Industri Figur 3b Sveriges energianvändning uppdelat på sektorer Inrikes transporter Bostäder, service m m Utrikes sjöfart och användning för icke energiändamål Omvandlings- och distributionsförluster Omvandlingsförluster i kärnkraftverken 1 0

8 Elmarknaden År 19 var det andra året med reformerade elmarknader i Sverige och Finland. Norge avreglerade sin elmarknad år 19. År 19 präglas av ökad konkurrens på elmarknaden och god tillgång på vattenkraftsproducerad el, vilket ledde till låga börspriser. Flera nya aktörer har etablerat sig som elsäljare, t ex oljebolag. Under de senaste två åren har en viss koncentration av ägandet kunnat observeras, framför allt på den svenska marknaden. Strategiska investeringar genomförs av de större kraftföretagen i syfte att öka sina marknadsandelar på elmarknaden. Företagsuppköp, förvärv av aktier, allianser och etablering av dotterbolag i såväl Sverige, som i andra länder är exempel på företagens agerande. I princip kan den svenska elmarknaden i produktions- och distributionsledet sägas vara uppdelad i fyra sfärer. Tre av dessa sfärer består delvis av utländska företag, medan den fjärde består av Vattenfall och deras svenska samarbetsparter. En sfär består av det franska bolaget EdF och Graninge. Det finska företaget IVO verkar genom Gullspång som ska samarbeta med Stockholm Energi i ett gemensamt bolag, Birka Kraft. Den sista sfären består av Sydkraft, tyska PreussenElektra och norska Statkraft. Elanvändningen Elanvändningen i Sverige från fram till 19 visas i figur 4 a och b. I genomsnitt har användningen ökat med 3,1 % per år under perioden och uppgick 19 till omkring 142. Från och fram till 1986 ökade elanvändningen med 5 % per år. De senaste tio åren har dock ökningstakten varit betydligt lägre än tidigare år. Mellan 1987 och 19 ökade användningen med endast 0,3 % per år. Den största ökningen har skett inom sektorn bostäder, service m m. Här har elanvändningen ökat med i genomsnitt 4 % per år sedan. År 19 var den 71, eller hälften av landets totala elanvändning. Ökningen beror framför allt på en övergång från olja till el för uppvärmning, men även på en ökad användning av driftel. Användningen av el inom sektorn varierar med temperaturen. År 19 var varmare än ett normalår. Vid normala temperaturförhållanden skulle användningen av el för uppvärmning ha varit 0,6 högre. Inom industrin har elanvändningen ökat med i genomsnitt 1,7 % per år sedan. Under 19 användes 53 el, vilket motsvarar 37 % av den totala elanvändningen i landet. Industrins användning är starkt 6 1 Figur 4a Sveriges elanvändning Transporter Industri Fjärrvärme, raffinaderier Bostäder, service m m Distributionsförluster Industri Figur 4b Sveriges elanvändning uppdelat på sektorer Transporter Bostäder, service m m Fjärrvärme, raffinaderier 25 Distributionsförluster 25

9 Elmarknaden kopplad till produktionens utveckling i några få branscher. Massa- och pappersindustrin står t ex för cirka % av industrins totala elanvändning. Mellan åren och 1983 ökade den svenska industriproduktionen med 0,8 % per år. Den genomsnittliga årliga ökningstakten för elanvändningen under samma period var 1,9 %. Under den högkonjunktur som rådde mellan 1983 och 1989 ökade industriproduktionen med i genomsnitt 2,8 % per år och elanvändningen ökade med 4,3 % per år. Mellan åren 19 och 19 minskade industriproduktionen i stället med i genomsnitt 4,5 % per år, vilket medförde att elanvändningen inom industrin minskade med 3,3 % per år. Efter 19 har industriproduktionen åter ökat, vilket resulterat i att elanvändningen ökat med 1,1 % per år. Till transporter användes 2,4 el år 19, främst spårbunden. I fjärr- och kraftvärmeverk samt i raffinaderier användes 6,4 el. I den totala elanvändningen ingår dessutom de förluster som uppkommer vid överföring av elen, vilka uppgick till 9,8. Leveranser till de tidigare s k avkopplingsbara elpannor ingår också i den totala användningen. Fram till avregleringen av elmarknaden i januari 19 fungerade leveranserna till elpannorna som en regulator i systemet när det fanns god tillgång på billig el. Efter reformen på den svenska elmarknaden 19 gör kraftbolagen ingen skillnad på leveranser till elpannor och övriga leveranser av el, till industrin eller till bostadsoch servicesektorn. Leveranser till elpannor i fjärrvärmesektorn särredovisas dock fortfarande. Elproduktionen Elproduktionen i Sverige sker i anläggningar som ägs av staten, kommuner och industrier eller enskilda ägare. Under 19 svarade sju större kraftföretag för cirka 133 eller % av Sveriges totala elproduktion. Sveriges två största kraftproducenter Vattenfall och Sydkraft, stod sammanlagt för drygt % av den totala elproduktionen i landet. Tillförseln av el i Sverige baseras huvudsakligen på vattenkraft och kärnkraft. Dessa kraftslag har i dagsläget de lägsta produktionskostnaderna. El kan även produceras i kraftvärmeanläggningar, oljekondenskraftverk, gasturbiner och vindkraftverk. I kraftvärmeanläggningar produceras el och värme samtidigt. Kraftvärmeanläggningar finns inom industrin, där värmen ut- 1 Figur 5a Sveriges elproduktion Vattenkraft och vindkraft 1 Kärnkraft Kraftvärme i industrin Kondenskraft Kraftvärme 1 Vindkraftsproduktionen uppgick 19 till 212 GWh. Vattenkraft & vindkraft 1 Figur 5b Sveriges elproduktion uppdelat på kraftslag Kärnkraft Kraftvärme i industrin Kraftvärme 25 Kondenskraft 25

10 Elmarknaden 8 nyttjas för interna processer, och i kraftvärmeverk där värmen i allmänhet används i ett angränsande fjärrvärmenät. Oljekondenskraftverken och gasturbinerna utgör i dag i första hand en reservkapacitet vid år med liten nederbörd och därmed liten vattenkraftproduktion. Reservkapaciteten kan också behövas vid högkonjunkturer, om kraftverk behöver ställas av eller under kalla år. De oljebaserade kraftverkens andel av elproduktionen har minskat kraftigt sedan de första kärnkraftverken togs i drift under -talet. I och med reformen av elmarknaden och en ökad internationalisering har flera kondenskraftverk ställts av då det inte är ekonomiskt lönsamt att hålla dem startklara. Det finns dessutom drygt 330 svenska vindkraftverk, men dessa står ännu för en mycket liten del av elproduktionen, 0,2 under 19. Hur produktionsslagen förhållit sig till varandra under perioden till 19 framgår av figur 5 a och b. Under 19 producerades 145 el i Sverige. Produktionen i vattenkraftverken uppgick under året till 68, eller 47 % av elproduktionen. Den höga nivån på vattenkraftproduktionen förklaras av att 19 var ett våtår. Kärnkraften producerade 67 eller 46 % av elproduktionen under 19. Sammanlagt stod vattenkraften och kärnkraften för % av den totala elproduktionen. Kraftvärme stod för 6 %. GWh per vecka jan GWh per vecka jan mar mar Figur 6 Sveriges elimport under 19 maj jul sep Figur 7 Sveriges elexport under 19 Tyskland Norge Finland Danmark maj jul sep Tyskland Norge Finland Danmark nov nov Elhandel Elhandel sker mellan olika typer av aktörer som producenter, distributörer och säljare. El säljs till kunder inom Sverige men även till aktörer i länder med vilka man har överföringsförbindelser. Sedan 19 finns en nordisk elbörs, Nord Pool, tillgänglig för norska och svenska aktörer. Börsen ägs av det norska stamnätsföretaget Statnett SF och Svenska Kraftnät. De senaste två åren har antalet aktörer och den volymen som handlats via Nord Pool ökat kraftigt. I och med förändringarna på elmarknaderna i de tre nordiska länderna har marknadens alla aktörer tillgång till elnäten och kunderna får fritt välja leverantör, i princip även utländska. Svenska producenter har därmed möjlighet att sälja el direkt till kunder i Danmark, Norge eller Finland och vice versa. Handeln mellan länderna varierar från år till år både avseende omfattning och rikt- Källa: Kraftverksföreningen. ning. Konjunktursvängningar påverkar elbehovet och är inte alltid lika mellan länderna. Elhandel kan då balansera tillfälliga nationella under- och överskott av el. Det som påverkar handelsströmmarna mest är dock vattentillgången i det norska systemet och till stor del även i det svenska. Under våtår nettoexporterar Sverige och Norge el till Danmark. Under torrår kan handelsströmmarna vända så att Danmark nettoexporterar el till både Sverige och Norge, vilket innebär att det danska kraftsystemet tjänar som reservkapacitet i det nordiska elproduktionssystemet. Sveriges sammanlagda import uppgick under 19 till,2, vilket är en kraf- tig nedgång jämfört med 19 då importen var 15,8. Större delen av elen, 5,2, köptes från Danmark. Även importen från Norge var omfattande cirka 3,6. Från Finland köptes knappt 1. Från Tyskland importerades 0,4. Den sammanlagda exporten av el till grannländerna under 19 uppgick till 12,8, vilket är en ökning med 3,2 jämfört med 19. Elförsäljningen ökade till Danmark och Finland medan exporten till Norge minskade. Totalt sett var Sverige nettoexportör av el, med 2,6 år 19. Hur handelströmmarna har förändrats under 19 framgår av figurerna 6 och 7.

11 Biobränslen, torv m m Under år 19 uppgick användningen av biobränslen, torv m m till drygt. De bränslen som ingår i begreppet biobränslen är huvudsakligen inhemskt producerade och utgörs av: avlutar (restprodukter från massatillverkning som ingår i begreppet bioenergi) trädbränslen (ved, bark, spån och energiskog) avfall torv (ingår i begreppet bioenergi) stråbränslen (halm och energigräs). Bränslena används inom fyra huvudområden: skogsindustrin fjärrvärmeverken småhussektorn elproduktion. flisning av avverkningsrester i anslutningen till industrin används i mindre utsträckning. Inom massaindustrin användes under 19 sammanlagt 6,9 trädbränslen i form av biprodukter för energiproduktion, medan det inom sågverk och övrig trävaruindustri användes 9,6 trädbränslen. Fjärrvärmeverken För värmeproduktion i fjärrvärmeverken användes totalt 25 biobränslen, torv m m. Trädbränslen svarade för 13,7, tallolja för 1,4, avfall för 4,7 och torv för 3,2. Trädbränsleanvändningen inom fjärrvärmesektorn har nästan tredubblats under de senaste fem åren. Användningen år 19 ökade med 1,3 eller % jämfört med året innan. I första hand är det avverkningsrester och biprodukter från skogsindustrin som eldas. Förädlade bränslen som briketter och pelletter samt tallolja har börjat användas mer och mer de senaste åren. Avfall har använts för fjärrvärmeproduktion sedan -talet och användningen ligger i dag runt 4,7. Numera är problemen med rening av dioxinutsläppen lösta på ett tillfredsställande sätt. Källsortering minskar mängden hushållsavfall som kan utnyttjas till förbränning. Inom industrisektorn finns möjlighet att öka återvinningen av framför allt trädbränsle (rivningsvirke m m) som för närvarande inte utnyttjas för energiproduktion. Import av avfall, rivningsvirke och annat som exempelvis uttjänta Skogsindustrin Av ekonomiska skäl använder skogsindustrin de biprodukter som fås vid tillverkningsprocesserna till processvärme- och viss elproduktion. Efter framställning av kemisk pappersmassa återvinner företagen kemikalier genom att förbränna avlutarna. Produktion och användning av avlutar äger rum internt inom massaindustrin och uppgick år 19 till nästan 33 (exklusive elproduktion). Trädbränslen i form av råvarurester används såväl inom massaindustrin som inom sågverken. De består till största delen av spån, bark och andra biprodukter. Trädbränsle som framställs genom Figur 8a Användning av biobränslen, torv m m i industrin Biobränslen för elproduktion Övriga branscher Massaindustrins avlutar Massaindustrins övriga biprodukter Sågverksindustrins biprodukter Massaindustrins avlutar Figur 8b Användning av biobränslen, torv m m i industrin uppdelat på bränsleslag Massaindustrins övriga biprodukter Biobränslen för elproduktion Sågverksindustrins biprodukter Övriga branscher

12 Biobränslen, torv m m bildäck har förekommit under de senaste åren men är svår att uppskatta. Torvanvändningen var under 19 3,2 vilket är 0,3 lägre än året innan. Produktionen är väderberoende och varierar därför mellan åren. År 19 uppgick skörden till 3,4 miljoner kubikmeter vilket är något under genomsnittsskörden under 19-talet. Vid goda skördeår byggs lager upp för framtida användning om skörden skulle bli sämre. Energigrödor, till exempel energiskog och stråbränslen som halm och energigräs, har använts i försöksskala sedan början av 19-talet. Under det senaste året användes cirka 0,11 energiskogsbränsle, medan halm och energigräs användes i mindre mängder. Potentialen för en ökad användning är stor, men de planterade arealerna beräknas minska från cirka till cirka hektar. Den främsta orsaken är att arealer bryts upp för att ge plats åt mer lönsam odling, t ex spannmål, vilket är en följd av EUs jordbrukspolitik. En relativt omfattande kommersiell import av biobränslen har förekommit under året i form av t ex trädbränsle, återvunnet trädbränsle, tallolja, olivkärnekross samt torv. Kvantiteterna, som är svåruppskattade, har ökat de senaste åren och beräknas för 19 ligga någonstans mellan 7 och 9. Importen omfattar mellan 35 % av tillförseln av biobränslen till fjärrvärmeverken och utgör numera en betydande råvarukälla. Bränslena importeras till priser som ligger under de på den inhemska marknaden, varför importen utövar en viss prispress på inhemskt producerade bränslen. För vissa enskilda värmeverk kan importen av biobränslen vara av stor betydelse för bränsleförsörjningen. Tillgången till biobränslen är stor när det gäller såväl råvara som möjlig användning i vårt land och i vårt närområde. Av denna anledning kan en allt mer betydande handel med biobränslen bli möjlig i framtiden. Vilken omfattning denna handel får är beroende av hur marknaden utvecklas Figur 9a Användning av biobränslen, torv m m i fjärrvärme Småhussektorn Omkring 12 biobränslen, torv m m, i huvudsak helved och flis, användes för enskild uppvärmning i småhus under 19. Vedeldning är vanligast hos husägare med god tillgång till skog, exempelvis inom lantbruket eller i småhus på landsbygden. Elproduktion För elproduktion användes under året knappt 4 biobränslen. Ungefär 1 producerades med trädbränslen i kraftvärmeanläggningar i fjärrvärmenätet. Resterande producerades med 1,2 trädbränslen inom industriell kraftvärme samt med lika mycket avlutar inom industrin. Användningen av andra biobränslen för elproduktion än trädbränslen och avlutar är marginell. Avlutar och råtallolja Avfall Trädbränsle 5 Biobränslen för elproduktion Övriga bränslen Torv Avfall Figur 9b Användning av biobränslen, torv m m i fjärrvärme uppdelat på bränsleslag Trädbränsle Avlutar och råtallolja Torv Övriga bränslen Biobränslen för elproduktion

13 Fjärrvärme och fjärrkyla Fjärrvärme Fjärrvärme definieras ofta som ett kollektivt uppvärmningssystem avsett för ett flertal byggnader och med avtal mellan kund och leverantör. Fjärrvärme produceras i och levereras från hetvattencentraler och kraftvärmeverk. I ett kraftvärmeverk produceras el och värme samtidigt. En del av fjärrvärmeföretagen levererar även s k fjärrkyla. Det finns även distributionssystem för värme som bara försörjer exempelvis ett bostadsområde. Dessa kallas blockcentraler. Blockcentralerna är oftast mindre än fjärrvärmesystemen, även om det förekommer mycket stora blockcentraler. Det var på -talet som kommunerna började intressera sig för fjärrvärme. Under - och -talen expanderade denna uppvärmningsform som en följd av de goda möjligheter som gavs till kollektiv uppvärmning genom de omfattande investeringarna i byggnader och bostäder. Det fanns samtidigt ett stort behov av förnyelse av pannor i det befintliga fastighetsbeståndet. Med tiden kopplades blockcentraler samman till större system. Den kraftiga expansionen av fjärrvärme inträffade under perioden Fjärrvärme har störst konkurrenskraft i områden med tät bebyggelse. Höga fasta kostnader för investeringar i kulvertnät gör att fjärrvärmen har svårt att uppnå lönsamhetskraven i områden med småhus, där ledningslängden per levererad kwh ökar. Fram till början av 19-talet drevs de flesta fjärrvärmeverk som kommunala förvaltningar. Under 19- och 19-talen har de flesta omvandlats till kommunala aktiebolag. Det fanns närmare 2 värmeproducerande företag i Sverige år 19. Omkring 165 av dessa är medlemmar i Svenska Fjärrvärmeföreningen, fjärrvärmeproducenternas intresseorganisation. Av dessa var 68 % kommunägda, 13 % privata, % statligt ägda och 9 % kommunala förvaltningar Den abonnerade värmeeffekten var år 19 cirka 22 GW och distributionsnätets längd kilometer. Under 19 levererades 42,2 fjärrvärme, vilket motsvarade ungefär 43,1 efter normalårskorrigering, d v s korrigering för variationer i temperaturen. Av de totala leveranserna gick 56 % till bostadsuppvärmning, knappt 36 % till uppvärmning av servicesektorns lokaler och drygt 8 % till industrin. För att kraftvärme- och fjärrvärmeverken skulle producera värmemängden 42,2 krävdes en total energitillförsel på 48,6. Bränsleinsatsen svarade för 35,9 och elpannor, värmepumpar samt spillvärme för 12,7. År 19 stod olja för drygt % av tillförda bränslen i kraftvärme- och fjärrvärmeverken. Därefter har bränsleanvändningen i fjärrvärmenäten förändrats. Trädbränslen, torv, sopor m m utgör numera de dominerande energibärarna i fjärrvärmesystemen. Under 19 svarade de för 24 eller drygt 49 % av den totala insatsen av energibärare. Bland de övriga energibärarna svarade olja för 5, värmepumpar för 7,0, kol och hyttgaser för 3,7, naturgas och gasol för 3,5, spillvärme m m för 3,8 och elpannor för 1,9. Elinsatsen till värmepumparna uppgick till drygt 2. Användningen av el i fjärrvärmeverken för drift av pumpar, reningsanläggningar m m uppgick under året till drygt 1. Övergången till andra energislag kan bl a förklaras av förändringar av skattesystemet inom energiområdet, vilket utformats i syfte att minska användningen av de fossila bränslena. En annan förklaring är den goda tillgången på el som funnits under flera år och som gett utrymme för värmepumpar och värmeproduktion i elpannor. El till elpannor, s k avkopplingsbara leveranser, var under många år skattebefriad. Efter reformen på elmarknaden 19 finns inga specialavtal eller andra bestämmelser som gäller för elpannor. Elproduktionen från värmepumpar har ökat svagt de senaste åren på grund av att elpriserna legat på samma nivå som bränslepriserna för hetvattenpannor. Det har därför varit billigare att producera värme i dessa anläggningar. Omvandlings- och distributionsförlusterna uppgick till 6,4 under 19 eller 13 % av den totala fjärrvärmetillförseln. Under 19-talet, när energitillförseln dominerades av olja, uppgick förlusterna till runt %. Den höga andelen el i fjärrvärmesystemen har bl a lett till att förlusterna minskat. Figur a Användning av fjärrvärme -19 Industri Bostäder, service m m 11 Förluster Industri Figur b Användning av fjärrvärme uppdelat på sektorer Bostäder, service m m Förluster 30

14 Fjärrvärme och fjärrkyla 12 Fjärrkyla I Västerås började man redan 19 att producera och distribuera fjärrkyla. Då producerades 0,001 (1,2 GWh) fjärrkyla och distributionsnätet var cirka 1 kilometer. År 19 började Stockholm Energi leverera havsvattenkyla till Stockholms innerstad från lilla Värtan i kombination med spillkyla från värmepumpen i fjärrvärmesystemet. Marknaden för fjärrkyla har expanderat kraftigt under de fem år som gått sedan introduktionen. Nya byggnormer, tilltagande datorisering och höjda krav på god arbetsmiljö är några anledningar. Fjärrkyla används främst i kontors- och affärslokaler men också för kylning av olika industriprocesser. Principen för fjärrkyla är densamma som för fjärrvärme. Kallt vatten produceras i en större anläggning och distribueras sedan i rör till kunderna. Under 19 fanns det 11 producenter av fjärrkyla med en abonnerad kyleffekt om knappt MW. År 19 uppgick distributionsnätets längd till knappt 28 kilometer. Ungefär 0,07 (67 GWh) fjärrkyla levererades under 19. Enligt preliminära bedömningar har mängden levererad fjärrkyla mer än fördubblats under 19. Detta bedöms vara en följd av dels ökad efterfrågan på fjärrkyla, dels en relativt omfattande utbyggnad av distributionsnätet och nya leverantörer på marknaden. Ökat behov av komfortkyla tillsammans med förnyelse av befintliga kylanläggningar till mer miljövänliga alternativ gör att efterfrågan på kyla väntas öka ytterligare framöver. Levererad fjärrkyla, GWh Figur 12a Tillförd energi i fjärrvärme -19 Figur 11 Levererad fjärrkyla Levererad fjärrkyla Antal abonnemang Naturgas inkl gasol Energikol inkl hyttgas Olja Biobränslen, torv m m Elpannor Antal abonnemang Värmepumpar Spillvärme m m Olja Figur 12b Tillförd energi i fjärrvärme uppdelat på energibärare Naturgas inkl gasol Energikol inkl hyttgas Biobränslen, torv m m 30 Elpannor Värmepumpar Spillvärme m m 30

15 Oljemarknaden Den svenska oljeanvändningen år 19 uppgick till knappt 17 miljoner kubikmeter, vilket är en minskning med 47 % sedan. Efter oljekriserna under -talet har det svenska energisystemet varit inriktad på att minska oljeanvändningen i Sverige. Under 19 minskade även den totala importvolymen med drygt 7 % jämfört med 19. Minskningen i efterfrågan beror till stor del på att 19 var ett år med normal nederbörd till skillnad från 19 som var ett s k torrår och dessutom kallare än normalt. Av den totala importvolymen under 19, på drygt 31 miljoner kubikmeter, importerades 34 % från Norge. Av den råolja som importerades till Sverige under 19 kommer 60 % från Nordsjön och 11 % från Saudiarabien. Sverige är sedan 1989 nettoexportör av raffinaderiprodukter och under 19 uppgick nettoexporten till drygt 3 miljoner kubikmeter och främst till Danmark, Tyskland och Polen. Användningen av oljeprodukter i Sverige har minskat snabbt, speciellt efter 19. Främst är det användningen av eldningsoljor som har minskat. Under 19 användes knappt 7 miljoner kubikmeter eldningsolja, vilket är en minskning med 67 % sedan 17. Eldningsoljorna har till stor del ersatts med el och fjärrvärme för uppvärmning. Men även utbyggnaden av kärnkraft, fjärrvärme och naturgasnätet har haft betydelse. I och med det svenska EU-inträdet 19, insamlades underlaget till den svenska utrikeshandelsstatistiken för varor på ett nytt sätt vad gäller handeln med EU-länderna. Omläggningen påverkar indirekt även statistiken över handeln med icke EU-länder, vilket innebär att uppgifterna inte är helt jämförbara med siffrorna för tidigare år. Från Mton Miljoner m Figur 13 Den svenska importen av råolja och oljeprodukter i miljoner ton fördelade på ursprungsländer (netto) Raffinaderiprodukter Övr. Mellanöstern Saudiarabien och med 19 inhämtas underlaget direkt från oljebolagen till SCB, vilket innebär att utrikeshandelsstatistiken är mer tillförlitlig jämfört med åren 19 och 19. Övriga OPECländer Figur 14a Användning av oljeprodukter -19 Övriga länder Nordsjön Flygbränsle Eldningsolja 2-5 Eldningsolja 1 Dieselolja Bensin 13 Miljoner m 3 Eldningsolja 2-5 Figur 14b Användning av oljeprodukter uppdelat på produktslag Eldningsolja 1 Dieselolja Flygbränsle 15 5 Bensin 15 5

16 Kolmarknaden 14 Fram till och med -talet hade importerat kol stor betydelse för Sveriges energiförsörjning. Kolet ersattes efterhand av den billigare och mer lätthanterliga oljan. Oljekriserna under -talet innebar att kol av pris- och försörjningsskäl åter blev ett intressant bränsle. De senaste årens relativt låga oljepriser, de skärpta miljökraven vid koleldning samt den ökande beskattningen av framför allt värmeproduktion har lett till att kolanvändningen stagnerat. Kolanvändningen för el- och värmeproduktion var 1987 uppe i 1,9 miljoner ton men har därefter minskat och uppgick år 19 till 0,7 miljoner ton. Kol konkurrerar med andra fossila bränslen inom industrin och för elproduktion beroende på skattesystemets konstruktion. Tekniken vid förbränning utvecklas kontinuerligt och anpassas successivt till de hårdare miljökraven. Importen av energikol uppgick år 19 till 1,6 miljoner ton, vilket är något mindre än året innan. Kol importerades från sju olika länder där Polen svarade för den största andelen, omkring 32 %. Dessutom importerades kol från USA, Australien, Ryssland, Venezuela, Kanada och Estland. Fjärrvärme- och kraftvärmeproduktion Omkring % av energikolet användes under 19 inom fjärrvärmesektorn. Kol används för uppvärmning i två kommunala värmeverk och för kraft- och värmeproduktion (kraftvärme) i ytterligare tolv anläggningar. Under 19 användes ton energikol enbart för fjärrvärmeproduktion, vilket är en minskning jämfört med 19 då användningen uppgick till ton. Värt att notera är att år 19 uppgick användningen till ton. Kolanvändningen för värmeproduktion i kraftvärmeverken 19 motsvarade ungefär ton, vilket är något lägre än föregående år. Kolanvändningen för elproduktion i kraftvärmeverken halverades jämfört med året innan och uppgick till omkring ton. Orsaken till den höga nivån på kolanvändningen år 19 var den låga elproduktionen i vattenkraftverken, till följd av att 19 var ett extremt torrår. År 19 var vattenkraftproduktionen lite högre än normalt och kolanvändningen för kraft- och värmeproduktion återgick därmed till en mer normal nivå. Sammanlagt användes inom fjärrvärme- och kraftvärmeverken 5,5 kol för produktion av värme och elektrisk kraft under 19. Industrins kolanvändning Inom industrin används energikol, metallurgiskt kol, koks samt mindre mängder av andra kolprodukter såsom grafit och beck. Industrins användning av energikol under 19 var ton, vilket motsvarar 5,3. Användningen av energikol har minskat de senaste åren, från ton år 19 till ton år 19. Detta som en följd av övergången till andra bränslen samt nedgången i industrins produktion. Användningen av metallurgiskt kol i framför allt koksproduktion var 1,7 miljoner ton under 19. Användningen av koks uppgick år 19 till 1,5 miljoner ton, vilket är ungefär samma som året innan. Den sammanlagda användningen av kol, d v s energikol, metallurgiskt kol och importerad koks, var 3,5 miljoner ton, vilket är omkring 0,5 miljoner ton mindre jämfört med ton 3000 Figur 15a Användning av energikol Värmeverk Kraftvärmeverk 0 Industri Handelsträdgård ton 10 Värmeverk Figur 15b Användning av energikol uppdelat på sektorer Kraftvärmeverk Industri

17 Marknaden för energigaser Naturgas I Sverige väcktes intresset för naturgas i samband med oljekriserna under -talet. Sedan naturgasen introducerades i Sverige 19 har användningen gradvis ökat men har stabiliserats på dagens nivå. I samband med omställningen av det svenska energisystemet har intresset för naturgas åter väckts som ett alternativ till främst olja och kol. Intresset för naturgas har även ökat i grannländerna och frågan om ett nordiskt naturgasnät utreds för närvarande i ett nordiskt samprojekt. Naturgasen kommer från Tyrafältet i Nordsjön utanför Danmark. Rörledningarna går från Tyrafältet via det danska fastlandet, under Öresund till Klagshamn utanför Malmö. Ledningsnätet på den svenska sidan är 30 mil långt och sträcker sig från Trelleborg till Göteborg. Vattenfall Naturgas AB ansvarar för den befintliga stamledningen samt för gasimporten till Syd- och Västsverige. SydGas AB ansvarar för grenledningarna i södra Sverige. Naturgasen står i dag för 25 % av energiförbrukningen i flertalet av de kommuner där naturgasen är etablerad och för cirka 2 % av Sveriges totala energitillförsel. Den svenska importen av naturgas uppgick 19 till 860 miljoner kubikmeter, motsvarande cirka 9,3. Det är en minskning med drygt 1 % jämfört med föregående år. Naturgasen distribueras till omkring 25 kommuner och slutkunder. Ett stort antal industrier, kraftvärmeoch värmeverk samt 8 0 småhus är anslutna till naturgasnätet. En mindre del naturgas används också som fordonsbränsle och som bränsle för uppvärmning av växthus. Gasen har främst ersatt olja inom industrin samt i el- och värmeverk, vilka vardera svarade för 39 % respektive 41 % av den svenska naturgasanvändningen år 19. Naturgasen är en brännbar blandning av gasformiga kolväten och består huvudsakligen av metan. Till skillnad från kol och olja ger förbränning av naturgas inte upphov till utsläpp av svavel och tungmetaller. Den ger heller inte upphov till fasta restprodukter som aska eller sot. De koldioxidutsläpp som uppkommer vid förbränning av naturgas är respektive 25 % lägre än vid förbränning av kol och olja. Gasol Importen av gasol till Sverige under 19 var ton. Från Sverige exporterades ton gasol under 19. Tillförseln av gasol till det svenska energisystemet var ton, vilket motsvarar 7,6. Gas- och koksverk, förluster m m 4 % El- och värmeverk 41 % Naturgastillförsel: 860 miljoner m 3 varav egenförbrukning m m miljoner m 3 Figur 16 Tillförsel och leveranser av naturgas i Sverige 19 uppdelat på sektorer Jämfört med 19 har användningen av gasol år 19 ökat med %. Gasol används främst inom industrin men även inom restaurangbranschen och till kraftvärme- och värmeproduktion. Då gasol och olja, och i viss mån även biobränslen, är substitut till varandra inom flera användningsområden påverkas gasolanvändningen av förändringar av energibeskattningen och bränslepriserna. För vissa industriella processer, t ex där det ställs höga krav på renhet och noggrann temperaturreglering, har gasol kvalitativa fördelar jämfört med många andra bränslen. Inom industrin användes 4,9 och inom fjärrvärmesektorn 0,5 gasol under 19. Gasol är en petroleumprodukt som består av något av kolvätena propan, propen, butan eller blandningar av dessa. Gasolen förvaras i allmänhet nerkyld i bergrum i flytande form. Distributionen till kunderna sker med järnväg, bil eller i direkta rörledningar. Miljöegenskaperna hos gasol har stora likheter med de hos naturgasen. Svavelhalten i gasol är mycket låg, och den är fri från tungmetaller. Bostäder, service m m 16 % Industri 39 % Biogas Biogas bildas när organiskt material, t ex avloppsslam, sopor och industriavfall, bryts ned under syrefria förhållanden. Processen, s k rötning, sker spontant i naturen t ex i myrmarker. Gasen innehåller en stor del av energin från det nedbrutna materialet. I dag är ett hundratal biogasanläggningar i drift runt om i landet. De flesta finns på vattenreningsverk, där slam från vattenreningen rötas och på avfallsdeponier, s k deponigas. Biogas används främst för uppvärmning lokalt eller i fjärrvärmenät och för elproduktion. Biogas nyttjas också för drift av fordon. På senare tid har intresset för biogas som fordonsbränsle ökat. Antalet tankställen för biogas växer och ofta är det lokala bussflottor och distributionsbilar som använder biogas. År 19 producerades biogas motsvarande 1,4. Stadsgas Stadsgas framställs av lättbensin och SE Gas AB i Stockholm är landets enda producent. Hälften av all stadsgas används för uppvärmning av fastigheter och av industrier i Storstockholm, medan småhus, restauranger och spisar står för andra hälften av användningen. År 19 användes stadsgas motsvarande 0,4. Vätgas Vätgas används i dag där den uppstår som en restprodukt vid industriprocesser. Akzo- Nobel driver fyra av de fem största industrianläggningarna som ger vätgasöverskott. Överskottet används internt för produktion av blekmedlet väteperoxid men är otillräckligt varför ytterligare vätgas måste tillföras produktionen. I Sverige produceras cirka ton vätgas per år. Vätgas kan även användas som drivmedel i bränsleceller och där omvandlas till elenergi och värme. I Sverige finns tre demonstrationsanläggningar för kraftvärmeproduktion. Ren vätgas förekommer inte naturligt utan måste framställas industriellt, t ex av gasol och naturgas. För att framställa vätgas motsvarande 0 kw åtgår det omkring 125 kw elektricitet. Resten blir värme. Forskning pågår för att främja produktionen av vätgas på ett miljövänligare sätt sam att utveckla effektiva lagringsformer. När vätgasteknologin vidareutvecklats kan det befintliga naturgasnätet användas även för transport av vätgas. 15

18 Bostäder, service m m 16 Energianvändningen inom sektorn bostäder, service m m uppgick år 19 till % av den totala slutliga energianvändningen i landet. Användningen i sektorn uppgick till 157, vilket är 8,6 eller 5,2 % lägre jämfört med året innan. Huvuddelen av användningen, 7,2, gick till uppvärmning och varmvatten i bostäder och lokaler. Övrig energianvändning utgörs främst av elanvändning för hushållsändamål respektive driftändamål i bostäder och lokaler. I sektorn ingår, förutom bostäder och lokaler, även fritidshus, areella näringar (jordbruk, skogsbruk och fiske) och övrig service. Till övrig service räknas el-, vatten-, avlopps- och reningsverk. Dit hör också gatu- och vägbelysning samt byggnads- och anläggningsverksamhet. Eftersom energin för varmvatten och uppvärmning utgör en så stor del av sektorns energianvändning, 68 % år 19, måste energianvändningen korrigeras för temperaturskillnader mellan olika år för att ge en rättvisande bild av utvecklingen. Då 19 var varmare än normalt uppgick sektorns energianvändning i temperaturkorrigerade termer till 159,6, vilket jämfört med år 19 innebär en minskning med 1,2 %. Oljeprodukternas andel av den totala energianvändningen i sektorn minskade från 72 % år till 23 % år 19. Under samma period ökade elanvändningen kraftigt. År utgjorde elenergin 13 % av den totala energianvändningen i sektorn. År 19 var denna andel drygt 45 %. Även fjärrvärmeandelen har ökat under perioden, från omkring 7 % till drygt 24 %. I figur 17 a och b återges sektorns energianvändning fördelad på olika energislag. Av figuren framgår att den totala temperaturkorrigerade energianvändningen har varit relativt stabil mellan åren och 19. Under denna period har antalet bostäder i landet ökat med ungefär 30 %. Även lokalytorna har ökat kraftigt och därmed även behovet av driftel för bl a apparater, ventilation och belysning. I figur 18 a och b visas utvecklingen av den temperaturkorrigerade elanvändningen. Användningen är fördelad på elvärme, hushållsel och driftel. Faktorer som motverkar ökad energianvändning Flera faktorer har motverkat en ökad energianvändning i sektorn. På uppvärmningssidan har man övergått från olja till andra energislag. I småhus har övergången främst varit till förmån för elvärme och i flerbostadshus till fjärrvärme. Detta har lett till att den totala energianvändningen i sektorn minskat som en följd av minskade omvandlingsförluster hos slutanvändarna. Slutlig energianvändning definieras som det termiska energiinnehållet i de energislag 0 1 Figur 17a Slutlig energianvändning inom sektorn bostäder, service m m -19 Temperaturkorrigerad total användning som levereras till slutliga användare. Skilda energislag uppvisar dock olika distributionsoch omvandlingsförluster hos konsumenten vid uppvärmning. Ett mått som används för att mäta detta är årsmedelverkningsgrader. Dessa tal anger hur stor andel av det termiska energiinnehållet som kommer användaren till godo i form av värmeenergi. Årsmedelverkningsgraderna för elvärme och fjärrvärme antas vara högre än för olja. Det innebär att om olja ersätts med elvärme eller fjärrvärme leder det till en minskning av den slutliga energianvändningen. Andra faktorer som motverkat en ökad energianvändning till värme och varmvatten i bostäder och lokaler är olika typer av energibesparande åtgärder, såsom installation av värmepump, tilläggsisolering och fönsterbyten i gamla hus. Även användningen av hushållsel och driftel har begränsats genom ökad användning av energieffektiva apparater. Uppvärmning Av de 7,2 som användes för uppvärmning och varmvatten 19 uppskattas ungefär 45 % ha använts i småhus, 28 % i flerbostadshus och 27 % i lokaler. Den do- Oljeprodukter 0 El Fjärrvärme Biobränslen, torv m m 125 Figur 17b Slutlig energianvändning inom sektorn bostäder, service m m uppdelat på energislag Oljeprodukter El Fjärrvärme Biobränslen, torv m m 0 25

19 Bostäder, service m m minerande värmekällan i småhus är elvärme, vilken utgör den huvudsakliga värmekällan i drygt 43 % av småhusen. Ungefär 28 % av småhusen har direktverkande elvärme medan de övriga 15 % har vattenburen elvärme. Orsaken till elvärmens stora andel är främst att den är billig att installera och enkel att hantera. Av figur 18 framgår tydligt hur användningen av elvärme ökat kraftigt i sektorn från år till år 19. Ökningen var störst under -talet och fram till mitten av 19-talet. Ett annat vanligt uppvärmningssystem i småhus är elkombi, d v s el kombinerat med ved och/ eller olja. Ungefär 24 % av småhusen har sådana uppvärmningssystem som huvudsaklig värmekälla. Totalt uppgick användningen av el för uppvärmning i småhus år 19 till jämfört med flerbostadshusen där den uppgick till 2. I småhus med elkombi kan elvärmen lätt bytas ut mot andra bränslen, exempelvis olja och ved. Detta innebär att dessa hushåll är relativt flexibla, och användningen styrs av relativpriset mellan olika energibärare. Övriga hushåll utan möjlighet att snabbt byta energibärare är mer utsatta för förändringar i relativpriserna. Knappt % av småhusen värms med enbart olja, 6 % med fjärrvärme och 2,5 % med ved. I flerbostadshusen är fjärrvärme det vanligaste uppvärmningsalternativet. Ungefär % av lägenheterna har fjärrvärme, vilket motsvarar en användning av knappt 22 fjärrvärme. Oljeuppvärmning används av 12 % av lägenheterna, vilket motsvarar 6 olja. I lokaler precis som för flerbostadshus är det vanligaste uppvärmningssystemet fjärrvärme. Drygt % av lokalerna har fjärrvärme som uppvärmningssätt, vilket ger omkring 16 fjärrvärme. Hushållsel Användningen av hushållsel ökade förhållandevis långsamt under 19-talet efter en ganska snabb tillväxt under -talet, då den genomsnittliga ökningstakten var omkring 4 % per år. Ökningstakten avstannade under 19-talet. Mellan åren och 19 fördubblades nästan användningen av hushållsel från 9,2 till 17,6. Utvecklingen kan förklaras med att ett ökande antal hushåll och ett ökat innehav av hushållsapparater ledde till ökad användning av hushållsel. Genom teknikutveckling ökar emellertid effektiviteten hos de nyare apparaterna som ersätter de gamla och mer energikrävande. Nya typer av apparater, t ex mikrovågsugnar, är energisnåla och minskar användningen av elkrävande spisar. Detta ledde till att ökningen av hushållselen avstannade. Hushållselens andel av den totala temperaturkorrigerade elanvändningen har minskat från 41 % år till drygt 24 % år 19, främst beroende på en ökad andel elvärme. 60 Driftel Användningen av driftel har ökat kraftigt sedan -talet då den uppgick till 8,4. Under -talet ökade användningen kraftigt och uppgick år 19 till 14,9. Användningen fortsatte att öka under första hälften av 19-talet och uppgick år 19 till 26,6. Orsaken till denna utveckling var bl a en snabb tillväxt inom serviceverksamheten och ett ökat innehav av kontorsmaskiner. Den höga tillväxttakten för både privata och offentliga tjänster medförde också en förhållandevis kraftig ökning av lokalytor. Detta ledde till att innehavet och användningen av apparater ökade räknat som specifik användning per kvadratmeter lokalyta. Under andra hälften av 19-talet avtog ökningstakten betydligt. Förklaringen torde vara ökad effektivisering av elanvändningen. Belysning och ventilation, som svarar för ungefär % av driftelanvändningen, har blivit effektivare till följd av andra och bättre ljuskällor samt förbättrad driftstyrning och dimensionering. Möjligheterna för ytterligare effektivisering av driftel i lokaler bedöms fortfarande vara stora. Figur 18a Elanvändningen inom sektorn bostäder, service m m -19, temperaturkorrigerad Elvärme 17 Hushållsel Driftel Elvärme Figur 18b Elanvändningen inom sektorn bostäder, service m m uppdelat på användningsområde, temperaturkorrigerad Hushållsel Driftel 30