peter SHaW Jag hatar nyliberalism och nationalism.

Transkript

1 Hamn 1.13 arbetaren Jag hatar nyliberalism och nationalism. ledaren: FÅFÄnG JaKT OCH HeTS FÖr ÖKad KOnSUMTIOn Bra FlYT I OXelÖSUnd VAD HAR DU I KIKAR N NU DÅ, PETE? peter SHaW

2 ledaren: Fåfäng hets för ökad konsumtion Jag är för det mesta ganska naiv och tror gott om de flesta människor. Vad är då egentligen gott? Är det ur mitt naiva perspektiv, eller är det ur det krassa verklighetsperspektiv som vi lever i idag? Jag har vuxit upp i tron om att jag ska vara mot andra som jag vill att andra ska vara mot mig. Jag försöker hjälpa till och dela med mig så långt som min förmåga sträcker sig. Vad är då min förmåga i förhållande till andras? Spelar det egentligen någon roll? Det tycker inte jag. Det är just detta ständiga mätande av prestationer och ägande som förstör vårt samhälle. Vi jagar och hetsar för att hänga med den ständigt ökande konsumtionen. Så fort vi får det lite bättre ställt så höjer vi ribban och fortsätter jakten. Inte allt för sällan lånar vi för att kunna hänga med. Billiga lån gör det enkelt för oss att känna att vi hänger med. Var kommer då alla dessa pengar ifrån? Våra föräldrar fick lära sig att inte låna pengar för att konsumera. Det fanns en anledning till det. Förr i tiden fanns det inga billiga lån, inga billiga konsumtionsvaror. Man levde på de pengar man tjänade, man kunde konsten att leva efter förmåga. Är förmågan bättre idag? Ja, svarar de flesta. Det är ju det vi har lurats att tro. Bländade av den snabba tekniska utvecklingen som möjliggör billigare och billigare produktion har vi lurats att tro att vi fått det bättre. Vår materiella standard har höjts, inte på grund av att vi fått mer kapital att handla för, utan för att konsumtionen blivit billigare. Produktionen har blivit billigare och våra löner lägre i förhållande till det vi producerar. Vart tar då resten av pengarna vägen? Jo, vinsten ökar och ägarna får större utdelning. Nu finns det väl ändå en gräns för hur mycket man kan konsumera? Du och jag kommer nog aldrig att upptäcka var den gränsen går, men de som äger produktionen och som de senaste 20 åren ständigt ökat sitt kapital måste väl rimligtvis ha upptäckt den gränsen. Och det har de. Men tro nu inte att de plötsligt sänker sina ribbor för det. För dem finns det bara ett som gäller, att tjäna ännu mer pengar. Det är nu våra billiga lån dyker upp. Hur många brev innehållande fantastiska låneerbjudande, har du fått de senaste åren? Hur många gånger har du handlat konsumtionsvaror på fantastiskt låg, eller ingen ränta alls? Allt detta fantastiska stoppar ännu mer pengar i fickorna på de som redan har mest. Man kan ju tycka att det skulle räcka med det, men det gör det ju inte. Mycket vill ha mer. Och mer har det blivit. Vi har kanske inte tänkt på det, för vi har haft full fokus på ribban. För så där fem år sedan höll vi nästan på att tappa fokus på ribban. Då fick vi en liten belöning: jobbskatteavdraget. Varför fick vi då denna belöning? Jo, vi hade bestämt oss för att lägga vårt gemensamma ägande i händerna på företrädarna för de som redan har allra mest. Man säljer ut och avreglerar. Man flyttar ännu mer kapital till redan överfulla fickor. Och vi jobbar på, för jobba måste man, annars har man inte längre råd att leva. I stort sätt alla de skyddsnät som byggdes upp av våra föräldrar har nu monterats ner. Vi har fått höra att samhället inte har råd. Samhället har råd. Om lönesumman hade legat på samma nivå i förhållande till produktionen som för 25 år sedan, hade vi inte behövt något jobbskatteavdrag. Om inte klyftorna ökat mellan de med överfyllda fickor och de som i värsta fall tvingas bo i trapphus och på härbärgen, så hade antalet konsumenter varit större idag. Det är genom konsumtion ett samhälle lever. Om ägandet blir för koncentrerat så stannar samhället av. Det är precis det vi ser hända runt om i Europa idag. Idag äger 1 procent av medborgarna i Sverige 33 procent av kapitalet. Jag känner spontant att de skulle behöva hjälp att konsumera dessa pengar. Det är ju uppenbart att de inte klarar det på egen hand. Vi har fortfarande en chans att sätta stopp på eländet. Vi behöver släppa fokus från ribban ett tag, och ta tag i det sista halmstrået. Det är nu och ett par år framåt som vi har chansen att vända rodret rätt. Vi blir bevisligen bara fattigare för var dag som går. Eskil Rönér Förbundsordförande 2 Hamnarbetaren

3 Svenska Hamnarbetarförbundet är ett fristående fackförbund för arbetare inom hamn- och stuverinäringen, samt arbetare med likartade arbetsuppgifter. Förbundet bildades i Örnsköldsvik 1972 och har idag 15 avdelningar med medlemmar i 28 hamnar samt på land- och flygterminaler. Målsättningen för Svenska Hamnarbetarförbundet är att främja medlemmarnas fackliga, ekonomiska, sociala och kulturella intressen. Detta sker bl a genom att verka för löntagarnas bestämmanderätt i företagen och krav på produktionens styrning i sådan riktning att löntagarnas och samhällets intressen tillgodoses på bästa sätt. Förbundet skall också verka för sociala reformer för välfärdssamhällets utveckling och solidaritet med arbetarklassen såväl inom som utanför landets gränser. För ytterligare upplysningar kontaktas den lokala avdelningen eller förbunds kontoret i Stockholm, tel Hamnarbetarnas A-kassa nås på telefon Hemsida: hamn arbetaren Redaktion: Ansvarig utgivare: Eskil Rönér Chefredaktör: Mikael Ödesjö Fackredaktör: Eskil Rönér Grafisk form: Jonas Johnsson Bo Lindfors Postadress: Hamnarbetaren, Runmarö Söderby Runmarö Tel: Fax: hamnarbetaren@hamn.nu Prenumeration: 200 kr/år Utkommer: 4 gånger/år Upplaga: exemplar Produktion: Mandarin Box Södertälje Tel: Fax: innehåll1.13 Ledaren Fåfäng hets för ökad konsumtion? 2 Lossat 4 Hamnreportage Oxelösund 6 Avdelningarna Runt 12 Dunders Värld 13 Profilen Peter Shaw 16 Tryck: Grafiska Punkten, Växjö Adressändring? När Du ändrar adress skall Du meddela detta till: Sv Hamnarbetarförbundet, Södra Hamnvägen 42, Stockholm Rättelse Samtliga bilder från Nordiska Hamnmästerskapen i fotboll på sid 9 i Hamnarbetaren fotograferades av Jan-Erik Sjögren, och ingen annan. Hamnarbetaren

4 lossat InSÄnT Åke Brolin: Tack alla underbara kamrater! Nu är mina 40 år i Göteborgs Hamn till ända. Det har varit en fantastisk resa! Jag började på Vinqvists gymnasium, som det så fint hette, alltså Stuveriskolan. Året var Året innan, 4 mars 1972, bidades Svenska Hamnarbetarförbundets avdelning 4 här i Göteborg. Jag är mycket stolt över att ha fått delta i uppbyggnaden av fackföreningen till vad den är idag. Som jag ser det, den enda fackföreningen värd namnet i det här landet. Jag måste också nämna några strateger som kämpat för att vi skulle få och fortsätta att ha en trygg, säker och god social standard: Bert Svensson, som fick sparken för sin fackliga kamp mot stuveriet, vilket ledde till strejk. Karl Hallgren, som blev riksdagsman. Karl-Axel Kandervik, Henrik Johansson, Jan Annerback, Hans Kindgren och Acke Brolin, som kämpar med oss gamlingar på ett förtjänstfullt sätt, för att nämna några. Det finns förstås många fler. För att vi ska klara av att hålla ställningarna även framledes hoppas och tror jag att alla medlemmar förstår att det krävs att vi alla deltar aktivt i facket. Det är nog nu viktigare än någonsin tidigare. Jag har jobbat i både innerhamnen, Skandia och Älvsborg. Min senaste sektion, Baseport, har varit ett fantastiskt ställe och det är helt arbetskamraternas förtjänst. Det blir en stor saknad att lämna alla dessa underbara människor! Er kamrat, Åke Brolin, 1126 stående FrV. göran sandèn, lasse johansson, lars ohlsson. jan-erik svennecke, ANitA lundström, AllAN NilssoN, jan ANDerssoN, jan-olof pettersson. Rövarhistorier och sång hos Hamn4ans pensionärer Hamnarbetarförbundets avd 4 tackade av åtta hamnarbetare som arbetat färdigt i hamnen, för att gå i pension. Avtackningen hölls februari på Radisson i centrala Göteborg. Det bjöds på god mat och gott att dricka vilket bidrog till den mycket goda stämning som infann sig. Martin Berg och Erik Helgesson avtackade medlemmarna med avdelningens standar och blommor. Det var ett historiskt ögonblick när Anita Lundström avtackades som den första kvinnliga hamnarbetare som gick i pension i avd 4. Acke Brolin ordförande i pensionärsföreningen informerade om pensionärsföreningens verksamhet och hälsade de nya medlemmarna välkomna i gemenskapen. Vid kaffet efter maten kom historieberättandet igång, det var den ena rövarhistorien värre än den andra, de flesta var helt sanna enligt berättarna. Janne Lellebagarn Pettersson bidrog med sång, där han själv skrivit texten. Förbundet borde dokumentera Jannes texter gör gärna en inspelning med honom. CMa-CGM går till i Stockholm Med start i april 2013 kommer CMA-CGM att trafikera containerterminalen Frihamnen, med veckotrafik. Vår nya feeder-linje kommer att anlöpa Stockholm som första hamn varje vecka och fartygen ansluter till alla våra huvudrutter till och från Hamburg, säger Birna Ödefors, Vd CMA-CGM Sweden. Till containerterminalen i Stockholm anlöper nu Teamlines, Unifeeder, SCA Transforest, MSC och CMA-CGM. 4 Hamnarbetaren

5 lossat Social dialog istället för fler hamndirektiv IDC och ETF, de två hamnarbetarinternationalerna, har träffats i Bryssel för att samordna hamnarbetarnas gemensamma fackliga strategier utifrån direktiven från Barcelona-mötet i december och den senaste tidens möten med EU-kommissionen. Läget är komplicerat. Å ena sidan har EU-kommissionen nu klargjort att man inte avser presentera något nytt hamndirektiv gällande arbetsförhållanden och yrkets status, i stil med de två man tidigare direktiv som man ju tvingats skrota efter omfattande protester. Istället har man nu öppnat upp för den sociala dialog som man utlovat men fördröjt i flera års tid. Inom kort inleds de första officiella diskussionerna mellan internationella privata och offentliga arbetsgivarorganisationer samt IDC och ETF för att försöka standardisera vissa delar stuveriverksamheten där det råder samsyn inom branschen. Så långt allt väl, skriver Erik Helgeson och Martin Berg. Svenska Hamnarbetarförbundets representanter på mötet i en rapport. Samtidigt fortsätter dock problemen i framförallt Portugal och Grekland, men även Spanien. I de portugisiska och grekiska hamnarna finns ingen som helst social dialog utan regeringar och arbetsgivare, styrda av direktiv från den så kallade Trojkan, kommunicerar med hamnfackföreningarna genom återkommande konfrontativa utspel och diktat om försämringar. Hamnarbetarmötet i Bryssel beslutade att för närvarande inte fastslå ett datum för den internationella strejk och hamnarbetardemonstration mot ett tredje hamndirektiv som diskuterades i Barcelona. Istället kommer man att påbörja den sociala dialogen inom EU-kommissionens ramverk och ge regeringar och arbetsgivare i medlemsländer som Portugal och Grekland viss tid på sig att sätta sig ner i konstruktiva förhandlingar med de berörda majoritetsfackföreningarna. Om konstruktiva förhandlingar uteblir kommer IDC och ETF att besluta om eventuella samordnade internationella sympatiaktioner på ett avstämningsmöte under våren. Det här jobbet har sina risker Det finns många olika skäl till att hamnarbetaryrket är farligt. Bilderna härintill har Anders Forsström förmedlat från Det ger en och annan tankeställare om att skyddsarbetet måste vara högprioriterat med tanke på hamnarbetarnas arbetsmiljö. Hamnarbetaren

6 Hamnreportage oxelösund Extra allt i Oxelösunds hamn - men mindre stål och mer bulk 6 Hamnarbetaren

7 Hamnreportage oxelösund Två båtar ligger innerst vid stadshamnskajen i Oxelösund. Här lossas när Hamnarbetaren besöker hamnen betongbalkar till ett sjukhusbygge i Stockholm och grovflis från byggavfall. Luften är råkall och på kajen ligger en brunkletig lerslasksörja med diverse flisspån, skrotstumpar och ett stort antal oidentifierbara produkter. Det är inte så trevligt här just nu, och det är väl ingen idé att försöka få bort sörjan förrän det blivit vår på riktigt, konstaterar hamnarbetaren Johan Berggren. lite längre ut ligger en kolpråm som ska pushas upp till Luleå. Det är Board, en av tre pråmar som går i en oavbruten skytteltrafik till systerbolaget SSAB i Norrbotten. En tunn ishinna har frusit till på det bräckta östersjövattnet under natten, men sjöfågelflockarna, mest bestående av vigg och gräsänder, har förstås hittat sina öppna råkar. Johan Berggren, som är Hamnarbetarförbundets lokale ordförande, tar sig haltande fram i modden. Han ska stämpla in på kvällsskiftet i Stålhamnen, trots att han har stukat foten illa. Äsch, jag har testat foten och det går bra, intygar han och ler. Jag trivs ju så bra att jag helst jobbar med mina skift och arbetskamrater. Johan jobbar tvåskift här. Just nu i ett gäng på 16 man och en kvinna i stålhamnen. Sedan en tid är det stämpelklocka som gäller, något som en del är mycket kritiska till, medan andra tar det med jämnmod. stämpelklockan styr En truck stannar till vid betongelementen. Ur kliver Thomas Larsson, som har arbetat i hamnen sedan Skjortan uppknäppt med bar bringa och barhänt trots kylan. Han är en i en jämngammal kull stuvare som anställdes i mitten av 1980-talet när verksamheten var glödhet här. Stämpelklocka? Idag är allt så totalstrukturerat och det handlar bara om pengar och pengar. Vi hamnarbetare kommer i typ fjärde hand och jagas hela tiden av effektivitetsklockan. Fast å andra sidan fanns det ju en uppenbar risk när vi körde mer på beting förr i tiden att man slet ut sig i förtid... hm, så det finns väl en balans där som är bättre idag när vi måste jobba till ett klockslag, resonerar han och understryker att han ändå gillar jobbet, främst tack vare det goda kamratskapet, och börjar sedan berätta om alla spännande fågeliakttagelser han gjort i hamnen genom åren. Thomas när det ornitologiska intresset och hamnen är utmärkt för fågelskådning, från havsörn och hökuggla till allsköns sjöfågel. Han har skådat dem alla. När han började i hamnen tillhörde alla hamnarbetare i Oxelösund Svenska Hamnarbetarförbundet. Jo, då var vi bara HF:are här. Sedan vart det en downperiod. Det var på Bagarns och Lasse Barbros tid. Jag gick själv över till Transport ett tag, men det är inget jag är stolt över. Och nu har jag kommit hem igen,... och fler är på väg, som väl är, slår han fast. gängen planerar jobbet Arbetet i hamnen bygger på en decentraliserad planerings- och beslutsprocess, där hamnarbetarna själva lägger upp och fördelar arbetsuppgifterna. En samordnare är utsedd bland dem och förstås även forts på sid 7 Hamnarbetaren

8 Hamnreportage oxelösund johan BerggreN och stefan BergmAN DiskuterAr DeN DeceNtrAliserADe ArBetsorgANisAtioNeN. FaKTa - Oxelösunds hamn med ett vattendjup på 16,5 meter är detta en av få hamnar i Östersjön som kan ta emot de största fartygen. Den korta inseglingen, 1 timme sparar tid, ger säker navigering samt låga kostnader för lots, bränsle och charterhyra. hamnen ligger 10 mil söder om Stockholm, med järnväg och motorväg i direkt anslutning till kajerna och har godsservice dygnet runt. i bolaget arbetar ca 200 personer, varav ca 170 kollektivanställda. Hamnen erbjuder hantering av gods dygnet runt, alla dagar på året. terminal kajnr. längd Djup Olja m 13,5 m Storbulk 9, m 16,5 m Småbulk, containers m 8-9,7 m Stålhamn 300 m 9,5 m magasin 1: 2160 m², beläget i anslutning till kaj 3-8. magasin 2: 1750 m², avfuktad terminal belägen i anslutning till kaj 3-8. Försedd med dubbla portar och expeditionslokal. I partnerskap finns ytterligare 7500 m² att tillgå. lagerytor: Total yta m², varav m² utgörs av storbulksterminalen. Bandanläggningar: Total längd 6 km för effektiv lastning och lossning av fartyg samt omlastning av gods från oceangående fartyg till kusttonnage. Omlastning sker antingen via upplag eller direkt från/till fartyg. ytor för expansion: Ytterligare ytor om ca m² går vid behov att iordningsställa för lagring alternativt fast etablering av verksamhet. cisterner: Tre cisterner med en sammanlagd kapacitet av m³, varav en isolerad och uppvärmd. Utlastningsmöjlighet till fordon från två cisterner. silos: Två cementsilos, kapacitet ca m³, med tillhörande terminal och bilvåg. 8 Hamnarbetaren

9 Hamnreportage oxelösund lossning AV Flis. markku AAlto gillar FriheteN. stålrullarna ligger i koordinatsystem i coilshotellet. unik stuffning AV stålplåtar. forts från sid 7 tallyman, luckbas osv, men annars löser gruppen själv alla problem. En av samordnarna är Stefan Stocken Carlsson, som egentligen kanske helst jobbar med händerna, men ändå ser samordningsrollen som en utvecklingsmöjlighet. Det blir lite mycket administration emellanåt, men samordnare behövs ändå för att allt ska flyta. Annars löser vi som sagt allt inom gruppen; Gör utsättningslistor, kan bevilja kortare ledigheter etc. Det är effektivt och fritt på samma gång. Vi tar också egna beslut om till exempel färdigkörning och på det hela tar vi ett större ansvar som ju gagnar både hamnbolaget, kunderna och oss själva. trygghet och engagemang På kajen jobbar anslutna till Hamnarbetarförbundet och Transport tillsammans. Facktillhörigheten i Oxelösunds Hamn har länge inneburit Transportanslutning. Men det finns ett växande missnöje med detta LO-förbund hos flera hamnarbetare i hamnen. Dels är avgiften för hög i Transport och dels är möjligheten att påverka mindre när man är en liten del av Transport, som i sin tur är en liten del av LO. Stefan Bergman trivs mycket bra med sitt arbete, men tillhör dem som gått från Transport till Hamn. Det var för dyrt att vara med i Transport och särskilt med tanke på vad man fick ut av det. Det kändes som att betala till en massa andra yrkesgrupper, som inte har ett dugg med hamnarbete att göra. Då känns det betydligt bättre att vara med i rent yrkesfackförbund som Hamn. Och att vårt förbund inte skulle ha något att säga till om stämmer inte. I själva verket har vi mycket stort inflytande på arbetsplatser både lokalt och nationellt. Stefan har haft en hel del olika jobb, men aldrig stannat kvar så länge som här i hamnen. Jobbet är kul och arbetskamraterna toppen. Jag är väl nån slags allt-i-allo, kör det mesta och trivs egentligen bäst med att jobba praktiskt, så att vara samordnare är väl egentligen inte min grej, men tja, det är kul att pröva något nytt också. Han och så gott som alla vi pratar med är överlag nöjda med situationen i hamnen. Investeringar i kranar och truckar har gjort jobbet lättare och bolagets ambition och framgång att skaffa fler kunder skapar trygghet och engagemang. samarbete istället för motarbete Vid lossningen av betongbalkar hittar vi Markku Aalto, som tillhör den exklusiva skara (fast de är ju rätt många här) som kan ståta med guldklocka eller motsvarande. Markku började i hamnen i mitten av 1980-talet framhåller friheten som det mest positiva med jobbet. forts på sid 7 Hamnarbetaren

10 Hamnreportage oxelösund DouglAs heilborn tror på en FörDuBBliNg och godset. johan BerggreN älskar ordning och reda. thomas larsson gillar jobbet och AllA FåglAr han ser. harry hackie grönholm, kranspecialist med stort tålamod. Nej, det är ju inget fångläger precis och dessutom går vi runt på jobben så det blir rätt omväxlande arbetsuppgifter, tycker han. Samtidigt efterlyser han mer fackligt engagemang. Vi behöver fler medlemmar i Hamn, vi är bara ett tjugotal idag. Tyvärr får de nyanställda ofta felaktig information, vilket gör att de inte törs annat än gå med i Transport. Till exempel förekommer hot om att de som går med i Hamn kommer att få gå först om det blir permitteringar - det är ju helt befängt! utbrister han och tycker att det är tragiskt om man hamnarbetare emellan ska bränna krut på att bråka med varandra, när man istället bör diskutera och utnyttja varandras ömsesidiga engagemang och kunskaper. Fördubblad godsvolym om två år? Innan vi söker oss bort till Stålhamnen stannar vi till på kontoret. Douglas Heilborn är affärsutvecklingschef i Oxelösunds hamn och han ser mycket ljust på hamnens framtid. Hans specialitet är konceptuella affärer; Långa kundprocesser för att styra godsflöden effektivt. Vi har visserligen just nu bara halva volymen på godshanteringen i Stålhamnen, men å andra sidan ökar det rejält i andra delar, bland annat för biobränsle, skrot och sopor. Här ligger den prognostiserade ökningen på uppemot ton bara i år. Det ligger också i linje med vår strävan att inte vara så beroende av SSABs produktion. De har ju lite kärvt med den globala konjunkturen och den hårda konkurrensen internationellt, så därför måste vi som hamnbolag ha fler ben att stå på, förklarar han. Förutom ökningen av det nyss nämnda väntar Douglas och alla i hamnen på ett positivt svar om den planerade järnmalmsbrytningen som ligger i startgroparna i en gammal gruva i Bergslagen. När denna kommer igång kommer det att innebära en fördubbling av godsvolymerna i hamnen. Vi har ett letter of intent skrivet med gruvbolaget och om allt går som planerat ska vi vara igång om ett par år. Tills dess ska vi bygga ut såväl fraktband, som lager och kajer. Dessutom behöver vi säkert upp till 30 nyanställningar. Men vi kommer att bygga upp allt successivt så att vi kommer in i arbetet i rätt takt. Fel med landsvägssubventioner Douglas Heilborn nöjer sig dock inte med detta utan verkar också för att komma igång med roro-trafik igen. Vi gjorde ett par trevande försök med roro-trafik på Finland för en tid sedan. Även om det inte gick så bra just då, rederierna hade inte den uthållighet som krävs, så ser vi mycket stora fördelar för lastbilstrafiken till och från Finland, som om de använder Oxelösunds hamn slipper hela Stockholmstrafiken. Vi har ett 10 Hamnarbetaren

11 Hamnreportage oxelösund kjell eriksson uppskattar Det goda samarbetet på kajen. claes-göran BorrmAN leder DeN lutande stuffningen. micke BuchholtZ, NorrA europas Bäste stuvare, enligt egen utsago. janne löfgren guldklockeinnehavare som gillar raka skott. strategiskt bra läge söder om Stockholm, med motorväg ända fram till hamnen. Douglas tror även att containertrafiken kan ökas och arbetar genom medlemskapet i Svenskt Sjöfartsforum, med lobbying mot regering och riksdag samt myndigheter för att skapa bättre villkor för sjöfrakt gentemot lastbilstrafik. Som det är nu är ju Göteborgs Hamn östra Sveriges dominerande utlastare tack vare alla lastbils- och tågfraktsubventioner. Hamnbolaget i Oxelösund har också ansökt om att få bygga ut hamnen ytterligare. För detta krävs ett nytt miljötillstånd, en process som även den tar ett par år. Vi har idag en kapacitet att hantera 10 miljoner ton gods och ligger för närvarande på ca 7 ton om året. När järnmalmen börjar rulla in från Bergslagen så måste vi ha kapacitet för åtminstone 15 miljoner ton, säger Douglas Heilborn. plåtrullar i koordinatsystem Johan kör så sin Volvo genom SSABs mäktiga stålverksområde. En till synes kaotisk och för den klent insatte svåröverskådlig anläggning av fraktband, silos, masugnar, skorstenar, verkstäder, lagerhallar och en mängd onämnbara specialbyggnader och mackapärer. Verksamheten i Stålhamnen togs över helt av Oxelösunds Hamn AB för tre år sedan. Här hanteras stålprodukterna, plåtar och rullar med stål av olika kvantiteter och kvaliteter. Trots att materialet är hårt är det känsligt för vissa saker fukt till exempel. De 30 ton tunga stålrullarna, coils benämnda, ligger placerade i Coilshotellet enligt ett koordinatsystem så att rätt rulllar kommer på rätt plats i rätt båtar. Här råder en extrem ordning och reda. Inte bara på coilsen utan även på all hanteringsutrustning. Jag är kanske själv inte någon ordningsfascist, men jag älskar verkligen ordningen och redan här. Det gör allt så mycket enklare och trevligare, understryker Johan Berggren på väg mot containerstuffningen längst ner i hotellet. Här håller Claes-Göran Borrman, Micke Buchholtz och ett par andra hamnarbetare på att stuffa stora stålplåtar i containrar enligt ett unikt lastningsystem. Containrarna är ju 2,20 breda, men plåtarna är 3,20 så då har vi konstruerat ett maskinellt lastnings- och lossningsbord där vi matar in plåtarna lutandes, på så vis ryms de bra, förklarar Claes-Göran. Utanför i den annalkande skymningen lyfter Harry Hackie Grönholm med kirurgisk precision plåtrulle efter plåtrulle ner i lastrumsdjupet på Wagenborg, för vidare transport till USA, men det är som Rudyard Kipling sa... en helt annan historia. Mer bilder från Oxelsöunds hamn hittar du på Text Mikael Ödesjö Foto Johan Aredal Hamnarbetaren

12 HUr Är läget? henrik henriksson, kassör i avd 8, sundsvall: Rolf Österholm omvaldes som ordförande på ett lugnt årsmöte. Annars har vi det lite turbulent med varsel om övertidsblockad. Arbetsgivaren har hävdat arbetsbrist, samtidigt som folket jobbar övertid som aldrig förr. Vi drog tillbaks varslet, eftersom enskilda medlemmar skulle ställas till svars. Istället har vi fått ett bättre vikariesystem, med längre vikariat för tidigare uppsagda och extringar. Jag tror att bemanningen fick upp ögonen för att vi inte tolererar vad som helst. Annars har rätt så gott om jobb. Men pappersindustrin går ju hackigt, och utan bruken är vi inget här i hamnen. Det hänger på hur SCA går och hur valutan förändras, kronan är för stark just nu. Nu kollar man om man kan invertera maskiner så att det går att tillverka annat sorts papper. De investera ju trots allt i Ortvikens pappersbruk och Östrands massafabrik. Allt de tillverkar kommer till oss, så vi får hoppas på en konjunkturförbättring. Sågade trävaror går som vanligt. Arne hedlund, kassör i avd 80, holmsund: Isläget har varit jättebra hela vintern. Inga förseningar, inga fastnade båtar. Kallt visserligen, men bra vindar och inga svårforcerade isvallar. Dock har vi inte lika mycket jobb. Tre är permitterade från 1 september. SCAs sågverk i Holmsund läggs ner, vi tog ju allt deras virke. Det var som en linje för oss. Hoppas nu att varslet inte verkställs. Det som är positivt är utbyggnaden av containerhamnen samt att hamnbolaget och SCA drar in en ny järnväg i hamnen. Green Cargo har växlat hittills, men det har blivit för dyrt så med EU-stöd drar man nu godset med ett eget litet växellok ända ner till hamnen. Det ska vara klart till årsskiftet och vi räknar med mer jobb, från utomstående och mindre firmor som kan anlöpa oss till en bättre kostnad. Ett problem vi har är samarbetet med Transport. Det verkar gå bra i övriga landet, men hos oss vägrar deras ombudsman samarbeta. Vi tror och hoppas dock att det ska lösa sig. henrik henriksson ArNe hedlund Stora förändringar i a-kassan i höst A-kassan berörs av omfattande förändringar i regelverket från 1 september i år. Arbetsförmedlingen kommer då att få större möjligheter till pensionsåtgärder. Detaljerna inte helt kända för mig ännu, men det är ytterligare ett sätt att stärka upp statens grepp om försäkringen. Det blir krångligare för arbetslösa att få ut sina ersättningar och större krav på handlingsplaner, besök på AF osv, säger Karl-Henry Andersson, på Hamnarbetarnas A-kassa, som också oroar sig för att medlemsantalet i kassan har börjat sjunka oroväckande snabbt. Många äldre går in i Portsideuppgörelser och färre nya kommer in, konstaterar han och lovar att återkomma i nästa nr av Hamnarbetaren med en utförlig redogörelse för förändringarna i A-kassan. 97 år 25/4 Stig Plomgren, Göteborg 94 år 30/6 Ingvar Thorn, V:A Frölunda 93 år 15/6 Frank Karlsson, Dingle 92 år 22/4 Nils Eriksson, Lögdeå 26/5 Erik Karlsson, Göteborg 91 år 3/6 John Sundqvist, Råneå 90 år 15/5 Karl Erik Karlsson, Oxelösund 85 år 6/4 Gustav Eriksson, Nordmaling 21/4 Gunnar Holmgren, Oxelösund 23/4 Sven Andersson, Västerås 28/4 Gunnar Ökvist, Piteå 80 år 9/4 Bengt Andersson, Göteborg 23/4 Verner Throlin, Näsviken 22/5 Lennart Rönnqvist, Sundsvall 27/5 Carl Nyström, Jävrebyn 29/5 Ingvar Holmgren, Norrfjärden GraTTIS! 75 år 2/4 Ulf Svensson, Hovås 2/4 Sixten Andersson, Husum 10/5 Rolf Fougman, Hisings Backa 70 år 15/4 Ove Broberg, Varberg 28/4 Åke Sandstedt, Söderköping 2/5 Leif Jansson, Stockholm 2/5 Gösta Alex, Älmhult 19/5 Hans Blennow, Malmö 20/5 Lars-Göran Ahlbom, Gnarp 24/5 Thomas Carlson, Väröbacka 24/5 Hans Wallman, Göteborg 28/5 Olle Cederwahldh, Torslanda 7/6 Göte Bengtsson, Domsjö 9/6 Börje Hansson, Styrsö 16/6 Bengt Söderqvist, Göteborg 30/6 Ingemar Söderqvist, Göteborg 65 år 7/4 Claes Frisén, Angered 9/4 Donald Gunnarsson, Kareby 19/4 Lars Jakobsson, Luleå 25/4 Matija Veres, Halmstad 30/4 Sören Andersson, Vara 11/5 Tommy Berglind, Saltsjöbaden 12/5 Göran Daimar, Sundsvall 20/5 Ove Persson, Holmsund 25/5 Ingemar Gustavsson, Norrköping 30/5 Kenneth Boberg, Göteborg 30/5 Bernt Sjödin, Roknäs 1/6 Bo Bergqvist, Göteborg 5/6 Berny Johansson, Åsa 9/6 Jan Erik Larsson, Torslanda 16/6 Håkan Sjösten, Göteborg 30/6 Per Bäckström, Karlshamn 60 år 1/4 Jan Erik Stenström, Piteå 4/4 Tomas Nilsson, Stöde 7/4 Rolf Axelsson, Karlshamn 9/4 Frank Lundh, Göteborg 30/4 Karl Erik Svensson, Trelleborg 24/5 Jan Andersson, Nödinge 13/6 Hans Fransson, Göteborg 14/6 Kent Haglund, Kungsbacka 17/6 Hans Graf, Mölndal 17/6 Olof Frederich, Kvidinge 50 år 5/4 Michael Gimbergsson, Lunde 12/4 Henrik Hökblad, Helsingborg 17/4 Pär Karlsson, Bollebygd 27/4 Göran Weitkamp, Gävle 5/4 Christer Wilson, Hönö 7/5 Håkan Tjärnberg, Sandöverken 11/5 Leif Bengtsson, Stockholm 1/6 Jan Andersson, V:A Frölunda 6/6 Sören Engström, Djurhamn 13/6 Hans Enqvist, Halmstad 14/6 Pär Nyström, Piteå 15/6 Tord Nilsson, Allerum 24/6 Peter Granath, Hisings Kärra 25/6 Helen Olsson, Jämshög 12 Hamnarbetaren

13 DUnDerS VÄrlD Så här skiljer sig skatten åt mellan anställda och pensionärer i olika länder: Tyskland 18 procent lägre skatt för pensionärer. Norge 11 procent lägre skatt för pensionärer. Danmark 7 procent lägre skatt för pensionärer. Sverige. 9,4 procent högre skatt för pensionärer. Tänk om man finge skatta sig lycklig! ANNie lööf tågkaos För några år sedan skrev jag att jag aldrig mer ska gnälla över våra skatter. Det var efter våra resor till Afrika och där fick jag se och uppleva hur folket hade det där de har låga skatter. I samma veva krockade en av mina söner med motorcykel här hemma, då fick jag uppleva vilka resurser vi har i Sverige när det behövs. Jag fick se hur proffsigt han blev omhändertagen på intensiven. Sjukvård kostar pengar men fortsätter den här skattesänkarpolitiken kommer det i framtiden inte att finnas resurser kvar till sjukvård åt alla. Nu är jag tvungen att ompröva det givna löftet när jag ser hur regeringen diskriminerar pensionärerna. Att straffbeskatta Sveriges 1,7 miljoner pensionärer måste betraktas som ren diskriminering. Inget annat land anser att en pensionär, som redan fått sin inkomst sänkt, också skall betala en högre skatt än de som arbetar. I Valdebatterna till valet 2010 lovade alla partier att de skulle arbeta för att skatten skulle utjämnas bara de kom till makten. Reinfeldt och Borg var också med i budkarusellen men rundade av med vi ska göra det om och när ekonomin tillåter. Nu verkar det finnas ekonomi att utjämna skatten för pensionärerna men FreDrik reinfeldt istället sänktes Arbetsgivaravgiften men 16 miljarder vid årsskiftet. Det är som jag ser det payback time till regeringens hemliga sponsorer. I Finland lyssnade makten på pensionärernas kritik och sänkte skatten för pensionärerna med fem miljarder kr. Centern fick skriva om sina kontroversiella förslag i sitt nya idéprogram som den nyliberala Stureplanscentern försökte driva igenom. De tunga namnen i Centern tog Annie Lööf i örat när de kallade hem henne från Thailandssemestern. Annie Lööf började med att ta avstånd från de tokliberala idéerna, men sedan visade sig att hon bara för sex år sedan var för fritt månggifte, avskaffa arvsrätten och att ta bort skolplikten. Har hon inte förstått att det inte går att stå och ljuga för journalister, de kollar sanningshalten i det hon säger. Centern har helt förlorat sin själ. mentalt handikappat Folk Men de som har lyckats driva igenom sina kontroversiella idéer är, herrarna Reinfeldt och Borg. Reinfeldt har lyckats med alla de mål som han skrev om i sin bok Det Sovande Folket när han var MUF-ordförande och riksdagsman. Han vill inte längre kännas vid boken, som förövrigt har försvunnit från rikets alla bibliotek (underligt!). Reinfeldt skrev bl.a. Svenskarna är mentalt handikappade och indoktrinerade att tro att politiker kan skapa och garantera välfärd. Högerns revolution är nu genomförd, alliansregeringen har slaktat Sverige och demolerat det svenska välfärdssystemet. Vad är målet hur fattiga ska pensionärer, arbetslösa och sjuka bli? Man kan undra om vi lever i en demokrati? Hur kan fyra partier som under valet 2010 fick 49,4 procent av väljarnas stöd, sälja ut våra gemensamma tillgångar och förändra skattelagstiftningen så att största delen av pengarna hamnar i de redan besuttnas fickor? Varje nytt lagförslag, som har drivits igenom, är till för att öka klyftorna i samhället. Nu när jag är på det här kritiska humöret kan jag väl ta upp SJ också, svenska folkets järnväg. Vad det har blivit efter alla avregleringar? SJ har delats upp i åtta beståndsdelar och varit en lekstuga för okunniga politiker i 25 år sade förre moderatledaren Ulf Adelsson, när han var styrelseordförande för SJ. Det kostade honom jobbet att vara ärlig. Vi kan alla se hur det har blivit, ständigt tågkaos och alla skyller på varandra för att tågtrafiken inte fungerar. Den ena skandalen efter den andra avslöjas. Text: Alf Dunder affes@mail.com Hamnarbetaren

14 krönika björn a. borg Betraktelser från en träeka Rubriken ovan valde jag till min första krönika här i Hamnarbetaren efter det att jag lämnat ordförandeskapet i Hamnarbetarförbundet då en av mina avgångspresenter var just en träeka. Rubriken kan passa en avgången ordförande som rimligen bör gå in i en lugnare fas i livet efter alla år i hetluften i förbundets ledning. Träekan i sig vilar för närvarande under ett presseningstak vid Nysockensjöns i väntan på att isen skall gå upp och vårsolen börja värma. Då skall den först behandlas med Roslagsmahogony innan den sjösätts och de första näten läggs för säsongen. Till dess får jag nöja mig med den frysta gös jag fortfarande har kvar och som vid en måltid häromdagen befanns vara i gott skick (fiskgratäng efter Leif Mannerströms recept). Det här med en lugnare fas är en sanning med viss modifikation eftersom jag fortfarande jobbar kvar i Stockholms hamn om ock på halvtid och trivs med det. Halvtid som stuveriarbetare betyder att jag ändå får en hel del tid över för egna aktiviteter av vilka fackligt arbete faktiskt är en. Fackligt engagemang har präglat större delen av mitt liv och för mig är det inget jag bara kan släppa och lämna bakom mig och därför är jag fortsatt aktiv på det lokala planet och lite vid sidan av. Vy över Nysockensjön Privatiseringen av stuveriverksamheten i Stockholms hamn har gjort det fackliga arbetet i Stockholms Hamnarbetarefackförening (avdelning 1) mer komplext än på många år. Långt tillbaks i tiden bestod avdelningen av ett antal sektioner (hamnarbetare, speditionsarbetare, vaktmän, packhuskarlar, sillpackare, pråmskeppare m.fl.) men då hade varje sådan grupp en egen styrelse och skötte i stort sina egna angelägenheter lite som Hamnarbetarförbundet och dess avdelningar fungerar men idag är vi inte tillräckligt många för att bilda sektioner förutom i Södertälje hamn där en sådan finns. Den utmaning vi står inför idag i Stockholmsavdelningen är att hitta en organisation som fungerar väl för medlemmarna trots att vi nu har ett antal olika arbetsgivare och för att hålla kvar en gemenskapskänsla, ett kamratskap för att kunna slå vakt om de villkor vi har idag och helst förbättra dem. I detta arbete ingår också att avveckla den roll jag haft i avdelningen som sammanhållande länk vi måste helt enkelt hitta ett annat arbetssätt i syfte att hålla ihop avdelningen. Vi är en bit på väg och planerar att ha klarat av det till kommande årsskifte. Det fackliga engagemang som jag ovan beskriver som lite vid sidan av består i att jag varit rådgivare åt och bollplank för ett gäng bussförare här i Stockholm som tröttnat på Kommunalarbetarförbundet som de upplever inte tillräckligt aktivt företräder dem och därför påbörjat processen mot en egen facklig organisation. Mer om detta i kommande nummer av Hamnarbetaren. Vi kan dock konstatera att några av de företag som vunnit upphandlingar av den lokala kollektivtrafiken i Stockholms län är ena riktigt usla arbetsgivare förutom att de inte sköter sina transportuppdrag. Upphandling till lägsta pris är alltid till men för kvalitén; det borde till och med de borgerliga politiker i Stockholms län som står bakom detta förstå, men de ideologiska skygglapparna tycks alltför stora. Dagarna börjar nu bli längre, vilket man inte minst märker då man jobbar ute på kajen, och det är en lika skön känsla varje år. Det skandinaviska vår- och sommarljuset är lika förtrollande vackert som höst- och vintermörkret kan vara deprimerande. I påskhelgen tog jag en första tur till mitt lantställe i Värmland, vid ovan nämnda Nysockensjön en sjö som, har det visat sig, haft handelsjöfart under 1900-talets tidiga årtionden. Detta tycker jag vara så fascinerande att jag skall försöka ta reda på mer om denna del i en transportkedja från ett litet pappersbruk, som låg vid en västvärmländsk älv långt uppe i skogen, och vidare ut i världen. Sådant kan man också sitta och filosofera över i en träeka. Björn A. Borg 14 Hamnarbetaren

15 Krankroken Acke Brolin och Alexander Lumsden Erik Helgeson hjälpte till att få konstverket på plats i hamn4ans lokaler Ordföranden i Hamn 4:ans Pensionärsförening Acke Brolin är ständigt på språng efter nya upptäckter. Denna gång ramlade han in på Gothia Towers på sin väg till Liseberg. Inne i foajen var det en konstutställning med motiv från Göteborgs Hamn. Konstnären Alexander Lumsden, som Acke raggade upp. Visade sig vara en släkting till Tomas Lumsden, vår gamla hamnchef. Utställningens stora dragplåster var en krankrok ca 2 meter hög. Denna krok kunde inte Alexander ta med sig till London när utställning skulle ställas upp där. Acke övertalade Alexander om att han skulle skänka kroken till Hamn 4an, där skulle den bli väl omhändertagen. Pensionärsföreningen köpte 3 målningar med hamnmotiv så var kroken hemma. Målningarna lottades sedan ut på pensionärsföreningens resa till Fredrikshamn. Måndag morgon utställning var över, 3 pensionärer Ove Sandberg, Acke Brolin och undertecknad med bil och släpvagn kör upp framför Svenska Mässan. I entrén möter konstnären Alexander upp, han vågade inte släppa kroken i händerna på tre gamla gubbar. Alexander skulle vara med och se att vi hittat en bra plats för konstverket. Lugnt och sansat bar vi ut kroken, packade in den i presenning på släpet och surrade lasten. Ove körde den värdefulla lasten över gupp och trottoarkanter på ett betryggande sätt. Vår tanke var att kroken skulle stå inne på hamnarbetarnas uppehållsrum, så blev det inte. Kroken fick en bra plats vid entrèn till Hamn 4ans facklokal. Förtroendemannen Erik blev lite bekymrad vad hyresvärden skulle säga. För vår del tyckte vi att det blev bra, nu måste hamnarbetarna ta sig till fackexpedition för att få se detta fina konstverk. Jannerback. FAKTA - Alexander Lumsden Konstnären är 35 år, en innovativ skapare, som förkroppsligar det bästa av den nya generationen av globaliserade multimediakonstnärer. Hans intelligenta och känsliga personlighet har tillåtit honom att absorbera så mycket från den blandning av olika kulturer där han har bott och arbetat: Europa, Nordamerika och Latinamerika. Hamnarbetaren

16 Vad har du i kikar n nu då, Pete? 16 Hamnarbetaren

17 På en brygga vid en liten sjö i Munka Ljungby, en by i sydläge vid foten av Hallandsåsen på skånska sidan, står den nyblivne pensionerade hamnarbetaren Peter Shaw. Färdigjobbad efter 42 år på kajen i Helsingborgs hamn. Han rattar in skärpan på sin tubkikare för att komma riktigt nära sitt nya intresse fåglar och naturen. Pete avgick också så sent som ifjol som koordinator för Europas hamnarbetare i IDC (International Dockers Council) där han var en stridbar och strategisk kraft som lät höra tala om sig och IDC långt in i EU-parlamentets beslutskorridorer. Det låter som en stor omställning från internationellt toppjobb till talgoxarna utanför hemmet? Jag saknar det! erkänner han utan omsvep. Jag saknar hetluften - where the action is. Fast mest saknar jag mina arbetskamrater I Helsingborgs hamn och i Hamnarbetarförbundet. Faktum är att jag inte har några andra riktiga vänner, så det är att klart det känns. Men jag saknar inte gå upp tidigt på morgonen på vintern för ett tidigt skift, brrr. Pete är inte bitter på något vis. Han både vet och förstår vad olika faser i livet innebär, och projekt och engagemang är inget man behöver oroa sig för att han inte tar sig för. Han brinner fortfarande. Både för hamnarbete, hamnar, fåglar, odling och politik. Men jag älskar hamnen! Tänk dig en sommarnatt, när staden ligger tyst. Himlen, vattnet, ljuset. Bara hamnen är vaken med lossning och lastning.., mmm ja det är vackert, intygar han leende. Levde om i London Han njuter av minnen och känslor för hamnen och yrket. Men att han skulle bli hamnarbetare var sannerligen inte någon planerad målsättning. Som så ofta var det slumpen som styrde. Pete är född i Southampton, på engelska sydvästkusten, men uppvuxen i närheten av Swindon mitt emellan London och Bristol i ett vackert böljande typiskt brittiskt landskap. Hans pappa hade träffat Petes mamma när han arbetade på flygplansfabriken i Southampton och byggde Spitfireplan under andra världskriget. Ett utsatt jobb och hans far hade tur som överlevde. När han kom tillbaka till ett av alla skift på fabriken hade tyskarna lagt två bombmattor över fabriken, en kilometer breda, först från syd till norr och sedan från öst till väst. Det enda som fanns kvar var arbetskamraternas lemlästade kroppar, hela fabriken låg i spillror. Petes pappas fick nytt jobb i en hemlig underjordisk fabrik i utanför Swindon där de fortsatte bygga krigsflygplan. Pete växte upp och flyttade tidigt in till London för att plugga sociologi, som då i mitten 1960-talet var den nya populära utbildningen och lätta att komma in på. Jag ville egentligen studera ekonomi, men betygen räckte inte så istället blev det sociologi. Ja, plugga förresten,... eh tänk dig en nyinflyttad tonåring i London på 60-talet, så värst mycket skolarbete blev det ju inte, erkänner han och tänker på alla sena nätter på fester, pubar, musikställen och så förstås brudar. Hendrix och Clapton Jag och mina polare gillade blues och hängde mycket på sådana ställen med musiker som Alexis Korner, Johan Mayall, Eric Burdon, Georgie Fame m fl. En av mina flickvänner hade varit ihop med Eric Clapton, hon tröttnade på honom för han vara bara intresserad av gitarr och hasch. Vi drog på alla möjliga spellokaler och en kväll lyssnade vi på ett gäng svarta och vita amerikaner som vi tyckte var jävligt bra. De var inte så kända och en hette visst Jimi Hendrix! Även Paul Simon följde vi ganska nära innan han åket hem till staterna och blev världsberömd. Livet rullade hårt och fort i swinging London och för Pete var Jack Kerouac, författaren av kultromanen På drift, en förebild. Att vara på väg mot allt och ingenting var liksom livsstilen. Så när han fick en fråga en dag om att hänga med en sväng till Danmark och Sverige med ett par kompisar tvekade han inte. Den resan slutade i Hedemora. Det var där han träffade sin första svenska flickvän. De flyttade tillsammans till Helsingborg där Pete fick ett tillfälligt påhugg i hamnen. I alla fall såg han det själv som tillfälligt. Fast när han två år senare 1972 erbjöds fast tjänst hade han börjat rota sig och trivdes bra både med Skåne och hamnarbetet. Och så bildade vi ju Svenska Hamnarbetarförbundet då. Det var stort. Gammalmodiga arbetsgivare Allting har ju ändrat sig sedan dess. Då hade vi fyra små gaffeltruckar och en liten containertruck. 90 procent av jobbet var manuellt. Det var sling och stropp, kätting och pallok, sedan blev det successivt pallgods, enhetshantering, trailers och containrar. Ganska kul att ha varit med om den utvecklingen. Och man få ju säga att vi i hamnarbetarkåren och facket och har anpassat oss jävligt bra. Arbetsgivarna beskyller oss för att vara bakåtsträvande, men egentligen är det tvärtom när de t ex inte kunnat hantera en situation med på två fackföreningar, utan hänger upp sig på Saltsjöbadsavtalet från 1930-talet, snacka om bakåtsträvare! Samtidigt som hamnarbetet har förändrats har också samhällsklimatet gjort det. Och Peter Shaw verkligen hatar allt vad nyliberala tankar innebär. Han ser med förfäran hur dessa lagt sig som en stel form över all ekonomisk politik ända ut på vänsterkanten. Ja, till och med socialdemokraterna är skraja för att ta avsteg från ekonomisk politik på nyliberal grund. De, och kanske ingen annan heller, törs inte säga att de ska höja skatten om de kommer till makten. Förresten ägnar ju sig vartenda land idag i hela västvärlden åt att undvika budgetunderskott till vilket pris som helst. Se på Grekland, Spanien, Portugal, Frankrike... Peter påpekar istället att det alltid finns två sidor på en budget. Det nyliberala tänkandet går ut på att sänka skatter och avgifter, för att stimulera som det så vackert heter. Och då handlar det i själva verket oftast om att avreglera och privatisera, lägga ut på entreprenad. Stater säljer ut verksamheter och får lite snabbt klirr i kassan, dessvärre oftast mindre än det reella värdet. Lite som att pinka i byxorna, det värmer en kort stund, men strax blir det kallt och obe- Hamnarbetaren

18 Libyenkrigets geopolitik Humanitär intervention eller kolonialkrig har inget med arabvåren att göra - Tunisien, Egypten, fredligt socialt facebook. I libyen direkt beväpnade sig och började slåss... skulle inte skett utan stöd från Frankrike, England och USA. hagligt. Visst, det funkar ett tag, men verkligheten hinner alltid ifatt, och den har visat sig orsaka en accelererande arbetslöshet och ökade ekonomiska klyftor mellan medborgarna. I Petes värld borde vänstern, de rödgröna, nu ha en gyllene möjlighet att ta avsteg från den nyliberala politiken och dess konsekvenser. Men det gör de inte. Det gör mig både besviken och oroad. Jag trodde till exempel att en sådan som Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt var kapabel till detta, men inte ens han verkar våga stöta sig med medelklassen. Och då kan inte jag sympatisera med hans parti, suckar han aningen uppgivet. Mest kunnig om hamndirektiven Pete har tack vare sitt uppdrag, dels som Svenska Hamnarbetarförbundets internationella talesman och dels som IDCs koordinator fått bra inblick i den politiska och ekonomiska situationen i många europeiska länder. I flera fall ser han hur folket på golvet, de vanliga samhällsmedborgarna far illa på grund av maktens ansvarslösa beteende. Alla spottar på grekerna och pekar finger åt deras slöseri. Men jag har nära vänner bland arbetarna där och vet hur illa de far på grund av en utbredd korruption i de stora politiska partierna och en naiv optimism kring hur man disponerar lånade pengar. När långivarna i de rika EU-länderna fick nog ströps ekonomistödet och samtidigt som folk blir arbetslösa ligger lyxyachterna på rad i Pireus hamn, ägda av etablissemanget som inte betalat skatt på många långa år. Nej, vanligt folk i Grekland är det riktigt synd om, de behöver stöd inte kritik, klargör Pete och tycker att det är hemskt att korsfästa ett helt folk, för att beslutsfattare inom EU, IMF och EMU vill statuera exempel att:... så går det när man inte följer våra råd, och är sparsam. Att Pete har ett brinnande politiskt intresse med internationell prägel är kanske inte så konstigt med tanke på alla hans uppdrag och arbetsuppgifter på europanivå. Främst har han gjort sig själv och IDC kända för det omfattande och mycket komplicerade arbetet kring två EU-övergripande hamndirektiv. Petes insatser kring detta kan inte övervärderas, även om han själv tonar ner sin roll en aning. Fick beröm av redarna Det första direktivet skulle vi inte ens ha vunnit. För vi var nybörjare och kände inte till den krångliga processen kring EU-direktiv. Arbetsgivarna däremot visste precis hur de skulle göra och hade 18 Hamnarbetaren

19 också utfört sin lobbying till punkt och pricka. Vi i facket kom sent igång men lärde oss lobba så smått vartefter. Vann faktiskt mark successivt, och fick tändvätska för mer engagemang. Det visade sig, turligt nog, också vid den avgörande omröstningen i EU-parlamentet att arbetsgivarna redan tömt sin argumentarsenal medan vi fortsatte att hitta goda skäl för vår hållning. Den sista lobbyinsatsen jag gjorde från IDC, var en skrivelse med tre tydliga argument som vi lät översätta till alla medlemsländers språk. Vi skrev sedan personliga brev till varje EU-parlamentariker och distribuerade dem via e-post. Vi trodde oss veta var det största stödet fanns, så tanken med e-postbrevet var att plocka upp de sista rösterna från fram allt de gröna och kommunisterna, som i och för sig inte är så stora grupper i parlamentet, men vågmästare. Vi fick också direkt svar från de grönas ledare, hon sa: Ni ska vara på det klara med att vi stöder er till fullo. Så vi vann torsdagens sista omröstning, med bara ett 20-tal röster, och då skall tilläggas att eftersom den omröstningen låg sist i hela arbetsveckan var det många ledamöter från bland annat de konservativa som tidigare på dagen bara stämplat in och sedan åkt direkt hem enbart för att få sitt dagtraktamente, ganska illa gjort, men just den här gången var vi bara tacksamma, avslöjar Pete. Han kunde senare på ESPOs, den europeiska organisationen för rederierna, hemsida läsa hur sura de var över IDCs och andra fackliga företrädares framgångsrika lobbyinsats. Det värmde, erkänner Peter. Det blev dock inte tid att njuta av framgången särskilt länge förrän ett nytt direktiv seglade upp för nya parlamentsbeslut. Dock var det ett tämligen urlakat kompromissförslag, som Pete och IDCs spanske jurist Victor Diaz bestämde sig för att stödja. Det hade reglerat snarare än avreglerat hamnversamhet. Men arbetsgivarna gick emot. De tyckte inte att förslaget var bra nog för dem. Och idag står vi inför ytterligare ett försök till nytt hamndirektiv för att avreglera stuveribranschen i Portugal som ett första steg i en ny EU-offensiv mot hamnarbetarnas löner och arbetsvillkor. I likhet med tidigare EU-direktiv syftar skrivningarna till att dumpa arbetsvillkor och lönenivåer för hamnarbetarna genom att alla utbildningskrav och yrkesavtal för stuveribranschen avskaffas, så att exempelvis mer eller mindre rättslösa sjömän samt okvalificerade bemanningsföretag och gråfirmor fritt kan anlitas för att lasta och lossa fartyg till lägre kostnader. Ny syn på hamnoperatörer I Sverige har vi idag inget hamnarbetarregister. Avregleringen slår igenom även för vår yrkeskår och jag är rädd att vi inte har den riktiga förståelsen och beredskapen inom hamnarbetarkåren för att hantera situationen. Det finns inte längre vare sig kultur eller förståelse för att ha en hamnarbetarkår, menar Peter Shaw. Tidigare har vi varit alltför fixerade vid att kommunerna äger hamnen och kontrollerar stuveribolagen. Men idag lämnar hamnbolagen ifrån sig jobb till utomstående operatörer, särskilt när det gäller containerverksamhet. Pete beskriver hur man i hamnarna på 1970-talet inte hade något vidare grepp om framtiden. Men man hade stuveribolag, partsägt av redarna och kommunen. Så länge det handlade om styckegods var väl det mesta okey. Men den ökande containerhanteringen krävde stora investeringar och operatörerna var inte intresserade av att investera. Så i Helsingborg till exempel byggde bolaget Västhamnen och stod för inköp av kranar och utrustning. Nu är det klart kom hit! signalerade hamnens ledning, men fick till svar: Varför det, vi har ju Göteborg och fler hamnar att välja mellan?! Förhandlingsläget blev dåligt och det blev till att pruta på priset. Men å andra sidan finns det ju en relativ stor industri i och kring Helsingborg, och den är helt beroende av hamnen ingen hamn, ingen industri för Kemira, Perstorp, Höganäs, ICA, allt frukt och grönt m m. Men själva containerverksamheten är svår att få lönsamhet i. Ägarna, kommunen alltså, har väl tidigare emellanåt sett mellan fingrarna med den just för att hamnen gynnar industrin och regionen, lite som att det man förlorar på gungorna kan man ta igen på karusellen. Men med nuvarande politiska majoritet och samhällsekonomiska nyliberalism, som bland annat går ut på att mjölka alla kom munala bolag, för att t ex finansiera bostadsområden i hamnen, ja, det fattar ju vem som helst att det inte håller i längden! Ett starkt fack respekteras Den enda realistiska lösningen, menar Pete, är att en seriös utomstående operatör, ungefär som i APM i Göteborg, går in och tar hand om verksamheten. Samtidigt som han betonar att han är emot privatisering. Hade jag varit beslutsfattare i Helsingborg hade jag arbetat för att få en viktig samarbets- och investeringspartner. Helst en av de riktig stora operatörerna, som Hutchison Dubai World eller MSC. De säljer inte en tjänst, alltså bara lossning och lastning av fartyg. De säljer en logistikkedja. Det är den affärsmodell som behövs idag. Det vore förödande för Helsingborg att ensam investera de miljarder som behövs för en modern containerterminal, och räcker inte med att lasta och lossa. Jag gillar inte de stora bolagen jag nämnde, men jag tror att det är den enda utvägen. Pete har träffat mycket folk från de stora rederierna genom jobbet i IDC. Han vet därför att om de får en chans att runda fackföreningen så gör de det, men om de har en stark fackförening emot sig är de affärsmässiga nog att göra business med dem. Hutchison ska öppna en stor automatiserad containerterminal i Barcelona. Coordinadora har haft en bra dialog med rederiet och fått till ett bra avtal där man får alla tillgängliga jobb, även inom kontor, underhåll, data, incheckning, logistik och andra tjänster. Pete betonar att han inte gillar att automatiseringen tar jobb från de hamnarbetarna. Och han menar att det är logiskt för ett fack att motsätta sig privatisering, men när det inte går måste man i god tid försöka få ut det bästa av det. I Helsingborg vore det olyckligt om man la ut det på en massa små operatörer. Bättre då med en riktigt stor samarbetspartner och som facket kan göra upp med. Snart börjar Pete skriva Peter må vara pensionär, men hans engagemang och åsikter är lättväckta. Jag vill inte lägga mig i förbundets göranden eller de som leder avdelningen i Helsingborg de är fullt kompetenta och lämpade att sköta detta nu. Jag ska inte säga vad de ska göra. Jag börjar säkert bli gammalmodig också. Fan tro t, för Peter Shaws röst lär inte tystna bara för att han slutat yrkesarbeta. Nja, jag ska nog börja skriva lite för det är svårt att tiga när samhället inte utvecklas åt det håll jag vill. Och skrivandet är mitt bästa uttrycksmedel. Kanske blir det något i den här tidningen också... Text och Foto Mikael Ödesjö Hamnarbetaren

20 B posttidning Ev retur till Svenska Hamnarbetarförbundet Södra Hamnvägen 42, Stockholm FAKTA Namn: Peter Shaw. Ålder: 67 år. Bor: Munka Ljungby, strax norr om Ängelholm. Aktuell: Nypensionerad hamnarbetare. Nygift och ringmärkt tillsammans med Kerstin. Nypassionerad fågelskådare med politiska ambitioner som söker sin form. Intressen: Jag har inte riktigt landat som pensionär det har ju bara gått fyra fem månader sedan jag slutade. Men jag har haft många intressen som legat i träda, främst tack vare det fackliga engagemanget. Jag skulle dock ljuga om jag klagade på att det råder aktivitetsvakuum. Jag gillar att arbeta i trädgården och känner ett starkt ökande intresse för fåglar och natur Dessutom för politik och då inte som tidigare bara fackligt utan mer generellt. Tyvärr finns det inga vettiga partier att aktivera sig i. Jag har också fått tid till att läsa vanliga böcker. Innan pensioneringen blev det mest rapporter och protokoll. En av mina favoritböcker som följt mig genom åren är Moment 22 av Joseph Heller. Den har jag läst många gånger och den är fortfarande aktuell. Jag kan också rekommendera Fred Vargas och Elisabeth George i deckargenren. PETE OM inskränkthet och rasism: Jag hatar nationalism. Jag vill ha ett samhälle med mångfald.... pensionärsapati: Oj, nej jag lider nog ingen brist på det. Dels ska jag bygga om köket, dels har jag flera grönsaksland som ska skötas, fåglar sak skådas och artiklar ska skrivas. Jag vill engagera mig politiskt, men vet inte ännu riktigt på vilket sätt... matlagning: Det är ett av mina intressen. Jag trivs vid spisen och drar mig inte för at experimentera lite. Eftersom jag inte äter kött blir det förstås mycket fisk och grönsaker. Jag har egentligen inget emot köttätandet, men jag hatar sättet man föder upp djur på nu för tiden. Jag får kalla kårar av slakteriindustrierna. Dessutom är det ju bra för klimatet om vi minskar vårt köttätande och det blir enklare att försörja alla på vår planet med livsmedel.... eu och hamndirektiv: Det bor kanske en lite byråkrat i mig för jag gillar ju dokument och det fanns det gott om i arbetet med hamndirektiven. Där lärde jag mig också mycket om hur EU fungerar även om det krävdes avancerat detektivarbete emellanåt. Visst, EU är väldigt byråkratiskt, men behöver inte vara fel för vi måste ju ha beslutsfattare, ja även i det mest nyliberala företag måste finns en struktur. Jag är dock ingen EU-anhängare, men face the fact, det är vad som gäller nu och går inte att stänga av.... milstolpar som hamnarbetare: Strejken 1980 förstås. Den påverkade oss i förbundet länge efteråt, kanske ända till våra dagar till och med. I varje fall för mitt sätt att tänka taktiskt. Vi tyckte då att vi alla möjligheter på vår sida och att det inte borde vara svårt att få en fin hacka i avtalsrörelsen. Det vi glömde är att det inte är vi som har monopol på stridsåtgärder. SAF tyckte att 2500 hamnarbetare = kommunister inte ska hålla svenska industrin som gisslan och bestämde sig för att knäcka oss en gång för alla. Ledningen i Hamnarbetarförbundet var ganska naiv, man la ett varsel, gick och satte sig på kontoret i Ö-vik och väntade på att arbetsgivaren skulle ringa. Men det gjorde de aldrig. Det tog fem sex veckor för förbundets ledning att inse det inte skulle ringas på någon telefon. Samtidigt kostade strejken enorma summor för industrin. Den slog så hårt att de än idag inte vill ha nån lång hamnstrejk. Stridsåtgärder i hamnen är som kärnvapen. Väl utlöst körs allt samman i botten. Risken för en omfattande hamnkonflikt är därför inte så stor. Men den finns där. Det var tur 1980 att arbetsgivarna inte fullföljde och sparkade på oss när vi redan låg ner. Idag klarar det inte ut oss på samma sätt. Vi ska förstås utnyttja globaliseringen och veta vår avgörande positions värde i logistikkedjan. Det internationella flödet av produkter går som på ett löpande band, stannar till exempel en hamn, ja då stannar allt. IDC är givetvis också en milstolpe och det har hänt mycket i Europa även sedan jag slutade. Jag är till exempel stolt över sympatiinsatser för Tilbury och Portugal. Det har också varit turbulent hemma i Helsingborgs hamn. Förhoppningsvis slutar det bra. Jag har alltid älskat hamnen och hamnarbetarkåren där. HBAB har varit en bra facklig motpart, och jag har haft att göra med ett flertal direktörer, arbetschefer m fl och mestadels kommit bra överens med dem tack vare ömsesidig respekt. Direktörerna som varit längst, främst P-O Jansson, har jag haft ena jävla duster med, men han har samtidigt visat full respekt och aldrig varit långsint. Visst har jag bråkat med många, men det ligger lite i fackuppdragets natur och det har aldrig varit personligt menat. Det kändes därför väldigt ledsamt när jag slutade och då när jag förstod att en del av ledningen, dåvarande vd och några till såg mig som en ondsint person, och jag blev anklagad för att vilja skada bolaget. Det tig mig hårt. Som fackombud man inte alltid överens, men illojal?! Nej, aldrig! Jag har alltid verkat för att hamnen ska blomstra, man sågar ju inte av den gren man sitter på. Mitt engelska utbildningsarv, där man skulle ifrågasätta allt gav sig uttryck även i Hamns förbundsstyrelse, där jag lyckats få många irriterade för att jag aldrig tar nåt för givet och vill ofta testa olika synsätt och infallsvinklar för att hitta den strategi som håller bäst. Men jag tycker det är bra att ifrågasätta och jag vill alltid ha en strategi, inte lämna något åt slumpen. Har man en strategi så klarar man sig nio gånger av tio för i regel har de andra inte någon strategi.