Föreningsbandet BRÖDRATIDSKRIFT FÖR STOR CAPITLET I FINLAND AV SVENSKA FRIMURARE ORDEN Nr 2/2015 (72)

Transkript

1 Föreningsbandet BRÖDRATIDSKRIFT FÖR STOR CAPITLET I FINLAND AV SVENSKA FRIMURARE ORDEN Nr 2/2015 (72)

2 Redaktionen Innehåll Chefredaktör och ansvarig utgivare Guy Catani, DKM Redaktör Martin Gardberg materialbearbetning Grafiker, Christel Westerlund layout och produktion Redaktionssekreterare Teljo Kolkka ekonomi, recipientuppgifter, prenumerationer Redaktionsråd 2015 Guy Catani, ordförande Sam Björklund Martin Gardberg Teljo Kolkka Regionredaktörer S:t Augustin, Sam Björklund Hans Henrik Boije, Ronny Holmqvist Axel Gabriel Leijonhufvud, Kim Isaksson Phoenix, Rainer Lauramo Tyrgils, Göran Strengell Frimurarsamhället i Jakobstad, Sten Westerholm Frimurarsamhället i Mariehamn, Rolf H. Söderback Frimurarsamhället i Vasa, Roger Sohlberg Frimurarsamhället i Åbo, Leif Holmberg Redaktionens adress Föreningsbandet Stor Capitlet i Finland Nylandsgatan 9 F, Helsingfors redaktionen@frimurarorden.fi Föreningsbandets följande fyra nummer: Nr Utkommer Materialinlämning 3/ sept. (höst) senast 20 juli 4/ dec. (vinter) senast 20 oktober 1/ mars (vår) senast 20 januari 2/ juni (sommar) senast 20 april Annonsförsäljning Annonschef Bo Gerkman bo.gerkman@tilinurkka.fi Tilinurkka tel: Prenumerera på Föreningsbandet genom inbetalning av prenumera tions avgift till Föreningsbandets konto: Aktia Bank i Finland Betalningar i Sverige: via Bankgiro nr Föreningen Granatenhjelm. Meddela vid betalningen prenumeran tens namn och postadress. Prenumerationsavgifterna är: i Finland EUR 20,- och i Sverige SEK 220,- Prenumerationen omfattar de fyra följande numren fr.o.m. inbetalningen. Sibeliusmonumentet i Tölö/Helsingfors av Eila Hiltunen. Foto: M Gardberg Ledaren: Mina bröder, s. 3, Guy Catani Soldaten och kortleken, s. 15 Uppdrag: Sibelius, s. 19, Pentti Hongisto Kryss, s. 34, Rolf Söderback Antagna bröder, s. 36 Översekreteraren informerar, s. 38 Varför vara kristen? s.12 Sten Westerholm SJL Tyrgils fick sin fjärde (femte) Ordförande Mästare Göran Strengell Johannes Döparen får huvudrollen i tioåriga AGL:s midsommarloge, s. 4, Kim Isaksson Aseman Lapset ry Stationens Barn rf har omsorg om de unga!, s. 6, Nina Borgström och Christian Wenzel Föreningen Granatenhjelm r.f:s och Caritas-gruppens i Helsingfors Stipendieutdelning den 3 februari 2015, s. 8, Timo Dahl Föreningen Granatenhjelm idag fäders arv och söners ansvar, s. 9, Tom Waselius Ett lunchsamtal med konstnären Hasse Westergård på Svenska Klubben i Vasa , s. 11, Roger Sohlberg En enskild frimurares arv till kommande generationer, s. 16, Henric Schmidt Sibelius ritualmusik som orkesterarrangemang den 2 november i Lahtis, s. 18, Juhana Häme Musikdokument från tredje riket, s. 22, Folke Freund Walter Leslie Wilmshurst och frimureriets innebörd, s. 24, Rolf Söderback Ett sammandrag av OM Ingmar Karlssons installationstal , s. 29, Ingmar Karlsson Igelsta gård och frimurarna, s. 32, Pentti Hongisto Conviviums 30-årsjubileum, s. 33, Lars Lindqvist s.20 Rekordmånga på Ladys Night 2015 i Åbo s.28 Kenneth J Jönsson Låt den gyllene inre kärnan utvecklas och växa!, s. 37, Martin Gardberg 2

3 Ledaren Mina bröder! Den gångna vårterminen har präglats av stor och livlig aktivitet inom 6 fördelningen. Inom logerna har man recipierat bröder i de olika graderna och inom brödraföreningarna hållit instruktioner för att fördjupa brödernas insikter i den KK. Allt detta för att ge bröderna större kunskaper och insikter och samtidigt ge oss alla bättre färdigheter att i den allmänna världen genom vårt eget agerande försöka göra vår omvärld till en lite bättre plats att leva i. Samtidigt har ett stort arbete inom logerna och brödraföreningarna lagts ner för att inom utsatt tid kunna ta de reviderade ritualerna i bruk. Efter vad jag hört av bröderna, både ämbetsmän och kolonnbröder runtom i landet så har man lyckats bra i detta strävande. Nu då sommaren står inför dörren och det egentliga arbetet inom fördelningen går i sommarvila hoppas jag att sommaren ger oss alla tid att vila ut, ladda batterierna och med stor glädje i bröstet tacka varandra för den gånga terminen. Trots att det egentliga logearbetet ligger nere under sommaren fortsätter bröderna att tillsammans med sina nära och kära att träffas vid de olika sommaraktiviteterna runtom i landet. Dessa aktiviteter är många och av olika slag. Jag upplever dessa sommaraktiviteter som väldigt viktiga och av stor betydelse för vår sammanhållning bröderna emellan samt mellan brödernas familjer och anhöriga. Det ger vår omvärld en större förståelse för vårt arbete. Foto: Martin Gardberg Jag vill med Sommarpsalmen av Carl David af Wirsén önska er alla en skön och vederkvickande sommar. En vänlig grönskas rika dräkt har smyckat dal och ängar. Nu smeker vindens ljumma fläkt de fagra örtesängar; Och solens ljus och lundens sus och vågens sorl bland viden förkunna sommartiden. Sin lycka och sin sommarro de yra fåglar prisa; Ur skogens snår, ur stilla bo framklingar deras visa. En hymn går upp med fröjd och hopp från deras glada kväden från blommorna och träden Men Du, o Gud, som gör vår jord så skön i sommarns stunder, Giv, att jag aktar främst ditt ord och dina nådes under, Allt kött är hö, och blomstren dö och tiden allt fördriver blott Herrens ord förbliver. Vi ses igen! Guy Catani, DKM 3

4 AGL ordnar sommarloge Johannes Döparen har huvudrollen i tioåriga AGL:s midsommarloge Jag är nog ganska in spirerad inför det här uppdraget! Det säger Karl-Gustav Sandelin, FT i Storkapitlet, om sin roll i det som troligtvis är den första instruktionslogen i första graden inom sjätte fördelningen som hålls nära Johannes dagen. Som värd för instruktionslogen står S:t Johannes - logen Axel Gabriel Leijon hufvud i Ekenäs. Johannes Döparen pekar på den korsfäste Kristus, målad av Matthias Grünewald i början av 1500-talet. Altartavlan, som har flera motiv, finns i Musée Unter linden i Colmar i Alsace i Frankrike, ett område som tidigare hörde till Tyskland. Arbetet med att hålla en midsommarloge började redan för några år sedan då Bengt Hällström puffade på Karl-Gustav Sandelin, emeritusprofessor i nytestamentlig exegetik vid Åbo Akademi, som i sin tur puffade på AGL:s OM och samtidigt sin tidigare elev vid ÅA:s teologiska fakultet Anders Lindström. En orsak till att ingen loge inom sjätte fördelningen mig veterligen ordnat en instruktionsloge på sommaren är antagligen för att önskemålet är att tidpunkten ligger nära midsommaren, säger Anders Lindström. Just med tanke på kopplingen till Johannes Döparen, kommenterar Karl- Gustav Sandelin. Och det roliga, och aningen kryptiska, i sammanhanget trots kommentaren är att Johannes Döparen inte alls har någon historisk koppling till frimureriet. Hur hänger det hela alltså ihop? Frågan går till professorn som kan sin sak, hur annars. Johannes Döparen har alltid spelat en stor roll inom frimurarorden. Under mina doktorandstudier i tyska Göttingen upptäckte jag till exempel att det fanns en stor fönstermålning i trapp huset i logen Augusta zum goldenen Zirkel som föreställer Johannes pekande på den korsfäste Kristus. Ändå var logen inte en typiskt kristen loge. Bibeln låg till exempel inte uppslagen inne i logesalen, även om den fanns där. Johannes har en stor roll Sandelin konstaterar att Johannes Döparen dyker upp inom frimureriet som en symbolisk gestalt och har som gestalt spelat en stor roll ändå från början av frimureriet. Men, som sagt: någon historisk koppling finns inte. Varför finns Johannes alltså ändå med? Det är höjt i dunkel! Att Sandelin är inblandad i instruktionslogen beror på det instruktionsföredrag som hålls under själva logen. Denna form av instruktion skiljer sig från en gradinstruktion genom att bröderna inte har några möjligheter att ställa frågor. Det är professorn som har ordet från början till slut. Efteråt vid brödramåltiden kan han svara på frågor 4

5 Tre AGL-lejon. OM Anders Lindström och SCF:s FT Karl-Gustav Sandelin håller upp AGL:s lejon och lovar en spännande instruktionsloge den 17 juni i Ekenäs. eftersom det säkert väcks en del bland dem som deltar. Jag kommer att redogöra för Johannes Döparen som gestalt i religionen, säger han och med erfarenhet av br Kalles tidigare föredrag kan bröderna vänta sig en spännande resa till gångna tider med andlösa förgreningar... De flesta har ett hum om Johannes Döparen, men han är ingalunda helt kartlagd. OM Anders Lindström noterar att man inte ens helt säkert vet varifrån han dök upp. Han kan inte bara ha uppenbarat sig i öknen för att börja predika. Johannes förkunnade, vilket alla förhoppningsvis kommer ihåg från skolbänken, att folket bland annat måste låta döpa sig för att kunna ta emot Guds son. Även Jesus kom till honom för att låta döpa sig. Johannes avrättades genom halshuggning på order av Herodes. "I Sverige är 'midsommarloge' en vedertagen benämning på instruktionslogen i första graden." Bengt Hällström Ett led i 10-årsjubileet Sandelin poängterar att den judiske historikern Flavius Josefus skrev en lång rad arbeten som utgör ett viktigt källmaterial för judarnas historia under den grekisk-romerska antiken. Josefus omnämner även Johannes i sina skrifter och mandeerna i Syrien hade Johannes som frälsargestalt. Det är en liten religion, en döparrörelse med medlemmar även i Finland, som håller Johannes inte Jesus som sin hjälte, säger Sandelin. På programmet för midsommarlogen står alltså ett spännande och intressant föredrag om Johannes Döparen som ett led som ett led i AGL:s 10-årsjubileum som vi firar under hela året, upplyser OM Anders Lindström och är glad över att möjligheten till en instruktionsloge öppnades. Själva instruktionslogen har en avskalad ritual och inom AGL förväntar man sig att det finns ett intresse inom hela den sjätte fördelningen att ta del av denna unika loge. Text och foto: Kim Isaksson, VIII Se detaljerad information om midsommarlogen och övrigt spännande program under jubileumsåret i AGL:s annons på sidan 39. 5

6 Mental styrka genom Friend-programmet Föreningens mobila ungdomscafé, dvs Walkers-bussen fungerar i hela huvudstadsregionen. rar i det offentliga rummet, där det kan uppstå problem av mindre konstruktiv karaktär. Dessa ungdomar nås genom att trygga vuxna söker upp dessa ungdomar och kommer i kontakt med dem. Man utför det uppsökande arbetet på gatorna, i köpcentrum, på järnvägsstationer, framför allt på kvällstid. Ett av verktygen för att nå ungdomar är Walkers-bussen, som fungerar som ett ungdomscafé på hjul. Bussen cirkulerar i förorterna i huvudstadsregionen, tre månader i taget på ett givet område. Arbetet är tudelat: dels det direkta arbetet med ungdomarna på området, dels nätverksarbete med de på området befintliga aktörerna (närpolisen, församlingarna, barnskyddet, det kommunala ungdomsarbetet etc.). Processen med att bygga upp ett förtroende så att den unga som är i behov av stöd är mottag- Friendsprogrammets material är tänkt att även aktivera föräldrar. Aseman Lapset ry Stationens Barn rf har omsorg om de unga! Föreningen Aseman Lapset ry Stationens Barn rf, som är grundat år 1990, är en politiskt och religiöst obunden, riksomfattande organisation, vars medlemskår består av representanter för ungdoms-, social- och hälsovårdssektorn. Målet med verksamheten är att i förebyggande syfte få till stånd en personlig och fungerande dialog mellan vuxna och ungdomar. Föreningen arbetar för att främja ungdomars sunda uppväxt och förhindra marginalisering, våld, brottslighet och missbruk av rusmedel. Organisationen strävar till att utveckla barnens, ungdomarnas, föräldrarnas och hela samhällets välfärd. Aseman Lapset Stationens barn är medlem i Centralförbundet för Barnskydd, Finlands Ungdomssamarbete Allians och Centret för Hälsofrämjande. Organisationen samarbetar även med andra organisationer, kommuner, församlingar, privatpersoner, sammanslutningar, företag och myndigheter. Organisationens huvudsäte finns vid Narinkens torg i hjärtat av Helsingfors. I stenfoten av annexet till tidigare Åbo kasern driver organisationen Walkers-huset, som är en mötesplats för åringar. Ungdomscaféet är öppet sju dagar i veckan, och erbjuder ett tryggt ställe för ungdomar att tillbringa tid på. Klientelet är synnerligen heterogent en vanlig kväll hör man flertalet olika språk talas i utrymmet, och olika ungdomskulturer finns representerade. Personalen utgörs av såväl yrkesfolk som vuxna volontärer. Volontärerna genomgår en utbildning som ger verktyg till att möta ungdomar med olika bakgrunder. Under år 2014 besöktes caféet över gånger. En av hörnstenarna i Stationens Barns verksamhet är att möta barn och ungdomar var än de befinner sig. Alla ungdomar söker sig inte till utrymmen som riktar sig till ungdomar, utan de huse- 6

7 lig för den erbjudna hjälpen kan ibland vara tidskrävande, men emedan ungdomarna är gemensamma för de olika aktörerna så uppnås mycket gott genom samarbete. Att effektivera samarbetet mellan olika aktörer motiveras även av det faktum att då resurserna börjar tryta gäller det att dra åt samma håll. Att arbeta med barn och ungdomar handlar mycket om här och nu. Samtidigt är det av största vikt att erbjuda ungdomarna vägkost för framtiden. Vi lever i en värld där det mentala illamåendet bland barn och ungdomar ökar, och allt fler ungdomar har svårt att finna sin plats i samhället och en mening i tillvaron, vilket är en så väl mänsklig som ekonomisk utmaning för samhället. Sedan år 2008 ansvarar Stationens Barn för utlärandet av FRIENDS-programmet i Finland. FRIENDS är ett program som stöder sociala och emotionella färdigheter som kan främja det mentala välmåendet samt förebygga oro, ångest och depression hos barn och ungdomar. Med tidig och systematisk inlärning av socioemotionella färdigheter förstärker man barnets harmoniska utveckling. Det hjälper barn och ungdomar att känna igen och hantera känslor, sporrar dem att använda positiva tankemodeller samt lär ut hur man kan hantera motgångar och besvikelser med hjälp av olika metoder. FRIENDS-programmet stärker barns och ungdomars självbild, självkänsla och självförtroende. Därtill ökar tilltron till den egna förmågan och den ungas individuella styrkor synliggörs. Att stärka barnens och ungdomarnas empatifärdigheter, kommunikationsfärdigheter samt stöda deras sociala relationer medför minskad mobbning bland eleverna i skolan. FRIENDS-programmet har tre olika versioner. Fun Friends för daghems- och förskoleålder, Programmet för barn är riktat till elever i lågstadieålder och Programmet för ungdomar är riktat till elever i högstadieålder. Det finns ännu ett program, Resilience för life, riktat till unga vuxna. Material för det sistnämnda programmet har ännu inte översatts till svenska. FRIENDS baserar sig på vetenskaplig Walkers-huset på Simons gatan 3 i hjärtat av Helsingfors riktar sig till åringar. forskning, utvärdering och praktiska erfarenheter. I programmet fokuserar man på de kognitiva och fysiologiska processerna samt beteende processerna som har en koppling till uppkomsten och upplevelsen av oro och ångest. Programmet är ett av de mest undersökta och tillämpade programmen för förebyggande av mental ohälsa världen över. Världshälsoorganisationen (WHO) rekommenderar användningen av FRIENDS-programmet. FRIENDS-programmet består av tio träffar samt två repetitionsträffar. Många av övningarna i programmet är par- eller gruppövningar vilka stöder sociala relationer och kommunikationen mellan eleverna. Att kunna klä känslor till ord och samtidigt lära sig om sina kamrater har positiva effekter. Utöver detta strävar programmet till att aktivera hemmens diskussionskultur. Träffarna innehåller också avslappning och lugnande aktiviteter vilket är omtyckt och populärt bland eleverna. Forskning påvisar att koncentrationen och inlärningsförmågan förbättras då man är lugn och avslappnad. För att kunna ta i bruk programmet fordras att man deltar i en ledarutbildningsdag. Alternativt kan utbildningen anordnas i en skola där flera personer från samma skola deltar. Utbildningen är avsedd för skolornas undervisningsoch elevvårdspersonal samt personal inom ungdoms-, social- och hälsovårdsbranschen. Aseman Lapset Stationens Barn erhöll vid årsskiftet ett ansenligt bidrag av föreningen Granatenhjelm. Bidraget möjliggör utdelandet av arbetsböckerna för FRIENDS-programmet kostnadsfritt till svenskspråkiga skolor runt om i landet. Skolornas ekonomiska situation är prekär idag, och utan det erhållna stödet skulle mången elev bli utan arbetsbok, och i sämsta fall skulle en del av skolorna inte kunna överhuvudtaget ta programmet i bruk. En kollektiv uppmaning: Ifall läsaren har möjlighet att informera representanter för utbildningsväsendet i de egna environgerna om denna unika möjlighet till 100% subventionerade arbetsböcker, så tas denna hjälp med tacksamhet emot. Stationens Barn har självfallet informerat skolorna om möjligheten att erhålla arbetsböckerna kostnadsfritt, men all hjälp i detta PR-arbete tas med tacksamhet emot. Att lära konsten att hantera känslor och sociala färdigheter är ytterst viktigt vid sidan av annat lärande. De faktiska frukterna av detta arbete kan skördas i framtiden. en lärare som har tillämpat programmet. Du finner mera uppgifter om vår verksamhet på vår hemsida Du kan även skicka e-post till vår FRIENDS-planerare nina.borgstrom@asemanlapset.fi eller verksamhetsledare christian.wentzel@asemanlapset.fi Text: Nina Borgström och Christian Wenzel Foto: Hannamari Marttio 7

8 Stipendier och bidrag för goda ändamål Föreningen Granatenhjelm r.f:s och Caritas-gruppens i Helsingfors stipendieutdelning den 3 februari 2015 Till handling omsatt omtanke Barmhärtighet är ett av de centrala och ofta återkommande begreppen i den frimureriska begreppsvärlden. Begreppet kan tolkas som en till handling omsatt omtanke. Denna omtanke kan naturligtvis ta sig olika former: inom den Svenska Frimurare Ordens verksamhet konkretiseras den på organisationsplan genom Caritas-verksamheten. Den i Helsingfors verkande Caritas-gruppen består av representanter för de tre Helsingfors-logerna inom SFMO och för logernas ekonomiska stödförening, Föreningen Granatenhjelm r.f. I praktiken uppdelas Caritas gruppens arbete i två, till sin form och innehåll olika delar: intern Caritas och extern Caritas. Den interna Caritas är en inåtriktad verksamhet, med fokus på brödrakretsen. Det är en uppgift för alla att notera förändringar i medbrödernas livssituation, såsom nya ålderbetingade behov och eventuell sjukdom. En målsättning är att träda in med stöd och assistans där behovet finns och sådan önskas. I Helsingfors verkar sedan flera år tillbaka inom Caritas-gruppen en kurator som kontaktperson och koordinator med intern Caritas som ansvarsområde. Förfrågningar och initiativ kan emellertid riktas till vem som helst i gruppen. Kontaktuppgifter finns i matrikeln. Den externa Caritas verksamheten handhas även den av Caritas-gruppen. Gruppen fördelar enligt riktlinjer som fastställts i gruppens stadgar understöd och bidrag till välgörande ändamål. De medel som Caritas-gruppen har till förfogande utgörs av de vid sammankomsterna insamlade medlen och avkastning av fonderade medel som byggts upp av tidigare generationers frimurares gåvor, donationer och testamenten. Medelanskaffningen år 2014 fördelade sig så att insamlingarna vid sammankomsterna uppgick till och den av Föreningen Granatenhjelm r.f. till förfogande ställda fondsavkastningarna Sammanlagt förfogade Caritas-gruppen alltså över Stipendieutdelningen En samling för stipendiemottagarna från 2014 och Ordens egna bröder med damer hölls tisdagen den 3 februari i år i Ordenshuset i Helsingfors. Samlingen hade som tema Arbete för ungdom i kris. Den var öppen för alla och var mycket välbesökt av bröder, många med dam. Efter att Caritas-gruppens ordförande Timo Dahl hälsat de närvarande välkomna överräckte ordföranden för Föreningen Granatenhjelm, KM Tom Waselius, diplomen. Dessa bekräftade de för året 2014 utbetalda bidragen och uttryckte respekt och uppskattning för det arbete som utförs inom de bidragsmottagande organisationerna och som kommer regionens behövande till godo. Diplom överräcktes till (inom parentes de år 2014 tilldelade stödbeloppen): Diakoniverksamheten vid de svenskspråkiga evangelisklutherska församlingarna inom huvudstadsregionen ( ) Helsingfors Mission, Krisjouren för unga ( för akut jour och förebyggande uppsökande arbete) Helsingfors Mission, Svenskspråkig volontärverksamhet för seniorer i Helsingfors ( för kampen mot ensamhet bland äldre) De Sjukas Väl r.f. ( för fysioterapitjänster) Sjukhusclowner r.f. ( ) Mannerheims Barnskyddsförbund, stöd för svenskspråkig del av projektet En Trygg Skolväg ( ) Folkhälsan Syd Abs tonårspoliklinik ( ) Stationens barn/aseman lapset Friends-projektet ( ) Vd för Folkhälsan Syd, Gun Eklund förevisade en video där en yngre man öppet berättade om hur han hanterat sina kriser och betydelsen av hjälp och stöd Folkhälsan kunnat erbjuda honom. Verksamhetsledaren för Stationens Barn (Aseman Lapset), Christian Wentzel berättade under rubriken Långsiktiga lösningar för ungdomars väl, här och nu om föreningen, dess målsättningar, prioriteringar och arbetsformer. Broder Kaj-Erik Gustafsson spelade under kvällen två stycken på orgel: inledningsvis ett stycke av Jean Baptiste Lully och senare ett av Léon Boëllmann. 8

9 Medverkande vis stipendieutdelningen. Främre raden från vänster: Cecilia Damström (kompositör), Carita Riitakorpi (Matteus församling), Bodil Sandell (Petrus församling), Karin Salenius (Johannes församling), Catherine Granlund (Grankulla svenska församling), Gun Eklund (Folkhälsan Syd), Aino Viertola (Sjukhusclowner), Tamara Bergkvist (Helsingfors Mission). Bakre raden från vänster: Tom Waselius (Föreningen Granatenhjelm), Christian Wenzel (Stationens Barn), Timo Dahl (SCF), Christer Lindberg (Föreningen Granatenhjelm), Liisa Melin (Helsingfors Mission), Heidi Nygård-Michelsson (Helsingfors Mission), Anna Simonsen delvis skymd (Folkhälsan Syd), Inger Östergård (De Sjukas Väl), Seppo Ristilehto (Mannerheims Barnskyddsförbund). Föreningen Granatenhjelms ordförande, KM Tom Waselius, höll ett anförande om föreningen Granatenhjelm som återges här invid. Samlingen avslutades med uruppförandet av beställningsverket Under stjärnhimmeln. Tonsättaren, Cecilia Damström framförde verket på piano. Verket skapade på ett fängslande sätt en stämningsbild av mörker och ljus och det var lätt att associera till en stjärnbeströdd natthimmel och småningom ana en morgonrodnad och en ny gryende dag. Christer Lindberg som planerat stipendieutdelningen och fungerat som kvällens konferencier inbjöd avslutningsvis åhörarna till en stunds mingel och diskussioner med bidragsmottagarna i biblioteket intill. Det var uppenbart att många uppskattade möjligheten för denna samvaro och samtal under fria former. Tack vare tidigare generationers frimurares generositet har Föreningen Granatenhjelm idag möjligheter att stödja behövande. Läs mera om fäders arv i KM Tom Waselius tal som återges här bredvid. Text och Foto: Timo Dahl, X Christian Wentzel presenterar Stationens Barn rf och Friends projektet. KM Tom Waselius tal vid stipendieutdelning : Föreningen Granatenhjelm idag fäders arv och söners ansvar Föreningen Granatenhjelm har i dag glädjen att ha kunnat kalla samman till en liten högtidlighet, med vilken vi vill markera en av föreningens verksamhets viktigaste ändamål, nämligen det som redan i de ursprungliga stadgarna benämns välgörenhet. Den välgörenheten är lika viktig i dag som när föreningen grundades för 92 år sedan, men kanske har begreppet välgörenhet fått en litet vidare betydelse under de gångna drygt 9 decennierna. I kväll kan vi sålunda inom välgörenheten inräkna understöd till allehanda humanitära ändamål och kultur, alla väldigt viktiga begrepp för mänskligt välbefinnande, och någonting som vi inom föreningen vill värna om. Jag skall nu inte uppehålla mig desto mera vid stipendiemottagarna, utan vill i stället berätta litet om hur det överhuvudtaget är möjligt att Föreningen Granatenhjelm har resurser att kunna dela ut dessa understöd. Då föreningen grundades i slutet av maj 1923 kan man säga att kassakistan var i det närmaste tom; en månad tidigare hade Svenska Frimurare Ordens verksamhet i Finland startat på nytt i och med att SJL S:t Augustin återuppväckts och invigts, med alla de kostnader detta innebar. Den frimureriska verksamheten fick dock vind i seglen omedelbart, och tillströmningen av medlemmar under 1920-talet var otroligt stor det första året tillkom hela 54 nya medlemmar. Det fanns alltså alldeles uppenbart ett uppdämt behov för den här verksamheten. Entusiasmen var allmänt stor, och den ledde redan från allra första början till en stor offervillighet, och väldigt många bröder donerade av pur glädje för att verksamheten fått luft under vingarna igen större och mindre summor till den frimureriska sfären för olika ändamål. Välgörenheten fanns ju med som ett grundelement som ett arv redan från 1700-talet och logens tidigaste år, och alla redan under de allra första åren drömde man igen om att bygga ett 9

10 frimurare barnhus, och ett ålderdomshem, och små grundplåtar till fonder för dessa inbetalades. Redan kring 1930 existerade det sålunda ett tiotal fonder för olika välgörenhetsändamål, men naturligtvis var fondernas storlek ännu rätt blygsam. Det som ändå är remarkabelt är att så många bröder ville bidra till den frimureriska välgörenheten, och redan under 1920-talet delade man också ut understöd till behövande. (Käthe von Timroth). Organisatoriskt var de första tio åren av den frimureriska välgörenheten rätt ostrukturerad, och donationerna gjordes ibland till Frimureriet, ibland till S:t Augustin och ibland till understödsföreningen Föreningen Granatenhjelm. Det hela fungerade ändå på något sätt genom att både logeverksamheten och ekonomin sköttes av en liten skara bröder, de som kunde sägas utgöra den nya frimureriska verksamhetens grundläggare. I början på 1930-talet, då också litet snålare vindar började blåsa i den allmänna världen, organiserades ekonomin på nytt, och fick då ungefär den struktur som den har ännu i dag. Alla fonder flyttades till Föreningen Granatenhjelm, som från och med detta utgjort den juridiska-ekonomiska personen i den frimureriska verksamheten i Helsingfors. Donationer fortsatte att strömma in, också en del större sådana, och förvaltningen av fonderna sköttes med sakkunskap, och resurserna ökade. Alldeles i slutet av 1930-talet initierade man på allvar tanken på att bygga både ett barnhus och ett ålderdomshem, men kriget lade snabbt hinder i vägen för en vidare utveckling av projekten. Krigsåren innebar ett ordentligt avbräck i den frimureriska verksamheten också vad välgörenheten anbelangar, och Föreningens förmögenhet led naturligtvis av inflationen efter kriget i slutet av 1940-talet. Tack vare en mycket god förvaltning och nya, givmilda donatorer, och bland annat understöd från USA efter kriget, lyckades man dock bygga upp förmögenheten på nytt, och under 1950-talet kunde relativt stora understödssummor utdelas till behövande. Också under 1950-talet inflöt många donationer, men bland donationerna Bidragsmottagare och publik i Johannessalen kan två särskilt nämnas: 1953 fick Föreningen Granatenhjelm motta Söderkulla gård i Sibbo som donation av Arthur Nikanders dödsbo, och litet senare donerade Ane Gyllenberg majoriteten av aktierna i gården Bangatan 28 till Föreningen, samt ett antal tomter på Mössenholm i Esbo. Avsikten med donationen av Söderkulla gård var att avkastningen skulle utdelas till behövande svenskspråkiga mottagare, medan de Gyllenbergska donationerna främst var avsedda att utgöra en grundplåt för ett eget ordenshus. Också under de följande decennierna inflöt donationer, ibland i form av testamenten, och allt detta i kombination med en framgångsrik förvaltning har lett till den goda ekonomiska situation Föreningen Granatenhjelm kan räkna sig till godo i dag. Avkastningen av föreningens förmögenhet gör det därför möjligt att utbetala rätt betydande understöd till behövande och till kulturella ändamål, allt sådant som är viktigt för ett gott och balanserat mänskligt liv. Föreningen Granatenhjelms situation i dag är alltså tämligen god, detta tack vare många tidigare bröders entusiasm och goda vilja för den gemensamma saken. Det här är något som vi dagens bröder kan vara tacksamma för, men vi skall ändå inte bara luta oss tillbaka och tycka att läget är under kontroll och att tidigare generationer skött om allting för vår del. Också vi har ett ansvar, samma ansvar faktiskt som de tidigare brödragenerationerna, även om vårt utgångsläge är bättre. Också om vi alltså har en del avkastande kapital i dag måste vi ta väl vara på detta kapital, och bygga vidare på det så att vår roll kan öka i framtiden. Sannolikt ökar också behovet av välgörenhet framledes i en värld, där välfärdssamhället naggas i kanten allt mer. Därför är det viktigt också i dag och i framtiden att fortsätta att bygga på vårt kapital, och därför är det lika viktigt i dag som tidigare att donationer inflyter, så att vi kan bevara den goda situationen och så att en ökande välgörenhetsverksamhet kan möjliggöras för Föreningen Granatenhjelm. Också om donationer som Söderkulla gård, eller aktier i bostadsaktiebolag lyser som stjärnor bland donationerna till Föreningen Granatenhjelm under drygt 9 decennier är ändå största delen av donationerna förhållandevis små, men tillsammans bildar de många små bäckarna den relativt stora å, som vi i dag kan i någon mån kan ösa ur. Nya tillflöden behövs, och jag vill därför fästa brödernas uppmärksamhet på detta faktum vi skall bära samma ansvar som våra fäder, och bygga vidare på det byggnadsverk, som de en gång så framgångsrikt byggt stommen till. Då kan vi också känna den verkliga tillfredsställelse, som ett gott hjärta skänker den enskilda människan. Text: KM Tom Waselius, R&K Foto: Timo Dahl, X 10

11 En porträttmålare av rang Konstnären Hasse i sin verkstad. Ett lunchsamtal med konstnären Hasse Westergård på Svenska Klubben i Vasa Hasse Westergård berättar att han har ett förflutet som frimurare, men att han varit passiv den senaste tiden. Om sitt konstintresse berättar han att han deltog i sin första konstutställning 1971 och att han sedan 1989 ägnat sig åt bildkonst på heltid. Han gör grafik och målar i akvarell, pastell och olja. Hans motiv varierar och styrs givetvis också till en del av kundens önskemål. På frågan hur man blir en bra konstnär funderar han lite, men säger sedan att, för att bli en riktigt bra konstnär, måste man nog ha en medfödd begåvning som beivras och bejakas och kombineras med träning och hårt arbete. I släktens konstnärliga ådror finns exempelvis en annan känd konstnär, Göran Hammarström. Hasse är kanske mest känd i Finland för sina porträttmålningar. Han har målat porträtt bl a av kända frimurare som Jarl Jergmar, Fjalar Rosenlöf och Thorvald Söderström. På frågan Vandringen, litografi av Hasse Westergård. vilken är hans bästa verk hittills tvekar han, men efter en stunds betänketid blir svaret att det är nog ännu ogjort. Denna välkända Vasa konstnär har gjort en litografi-serie som han överlåtit till frimurarna i Vasa. Ett stort tack för det! Av olika namnförslag valde han att ge litografitavlan namnet Vandringen. Tavlan, vars mått är 30x40cm, har gjorts i 50 numrerade och signerade exemplar. Observera att ovanför tavlans vandringsväg kan vi urskilja även den liksidiga triangeln en välbekant symbol för oss frimurare! Tavlan är tillgänglig för alla till ett pris av 200 EUR inramad och 180 EUR utan ram. Förfrågningar och beställningar kan riktas till ordföranden för understödsföreningen i Vasa, Henry Backlund. Tel. nr eller via vår interna elektroniska postlåda. Text: Roger Sohlberg, VI 11

12 Vara eller icke vara kristen? Illustration M Gardberg Varför vara kristen? Det var på den bördiga landremsan, som sträcker sig som en halv måne från det ena gamla kulturområdet i Mellanöstern till det andra, som det hände sig en gång... Vi har från början av vår vandring genom vår Orden bitvis fått ta del av en berättelse, som vi småningom kommit underfund med att handlar om oss själva. Eller egentligen vad det innebär att vara människa. Och vi får se hur prototypen av människan växer fram och tar gestalt i en bestämd historisk person i ett bestämt historiskt sammanhang och som gör anspråk på att vara sammanfattningen av alla människor och dessutom en del av det som vi kallar Gud, det gåtfulla livet självt. Det är minnet av den människan, som vi berättar vidare inom vår Orden. Men i den berättelsen är vi tvungna att ofta ta symboler till hjälp, när de vanliga orden inte räcker till. Jag talar här om Jesus från Nasaret i det lilla landet Palestina som ligger mitt på den fruktbara halvmånen öster och söder om Medelhavet, med ena månskärans spets i det gamla Tvåflodslandet mellan Eufrat och Tigris och den tidiga kulturen kring staden Babylon, och med den andra spetsen i Nildeltat i den ungefär lika gamla egyptiska kulturen. Mitt på detta månskärelika landområde ligger landet Palestina där Jesus föddes med en snickare och timmerman som sin far och med en ung flicka, som hette Maria, som sin mor. Fadern hette Josef. Det är minnet av denne man, som Nya Testamentet i sin ursprungliga grekiska form kallar Christos men som också använder sig av det hebreiska ordet maschias och ibland arameiskans meschicha : Messias, som betyder smord. Minnet av denne man berättar vi vidare inom vår Orden, därför att vi har insett att han i sin person innefattar det som var och en av oss vill vara. Byggnadsarbetare, timmerman, ibland murare också han. En husbyggare måste kunna alla slags arbeten. Jesus, Josefs och Marias son från Nasaret i Galileen i norra delen av Palestina kom att ge upphov till en världsvid rörelse, som vi 12

13 kallar kristendomen. Han är ingen myt utan en konkret historisk person och hans efterföljare kallas kristna. Det var i Antiokia som det ordet började användas om dem, som hörde till en rörelse, som vägrade delta i kejsarkulten och som verkade bara sjunga hymner till Kristus som till en Gud och som ansåg sig bundna till vissa bud som att inte stjäla, inte bedra, inte begå äktenskapsbrott, skriver den romerske guvernören Gajus Plinius år 112 från den mindreasiatiska provinsen Bithymien till kejsar Trajanus i Rom. Ordet kristen användes då som ett smädenamn. Senare skrev den romerske historieskrivaren Tacitus en vän till den tidigare nämnde Plinius med anledning av Roms brand år 64, som kejsar Nero gav krestianerna skulden till: Krestianerna kallas de efter en viss Kristus, som under kejsar Tiberius tid blivit avrättad av prokuratorn Pontius Pilatus. Efter hans död har denna fördärvliga vidskepelse, liksom allt annat skändligt och tarvligt, funnit sin väg till Rom och efter branden till och med vunnit en stor mängd troende. Det tidigaste judiskt förankrade historiska vittnesbördet om Jesus finns hos den judiska historieskrivaren, som arbetade i Rom, Flavius Josefus, som år 90 skrev om Jakob som stenades år 62, bror till Jesus, den så kallade Kristus... Ingen världsåskådning, men livsåskådning För oss sentida människor som litet halvhjärtat förklarar att javisst är jag kristen, men... skulle det åtminstone vara nödvändigt att göra klart för oss att kristendomen inte avser att vara något slags världsåskådning, som följer vissa eviga idéer utan har att göra med en viss Kristus, med minnet av en viss bestämd person. Att kristendom är en aktivering av detta minne, som i sig väcker starka känslor, till och med obehag vid tanken på vad denne person måste genomgå! Kristendomen finns där minnet av Jesus Kristus aktiveras i teori och praktik! Jesus från Nasaret är ingen myt. Hans historia låter sig lokaliseras till det gamla landet Palestina. Där föddes han under kejsar Augustus tid. Palestina var då ockuperat av Rom. Under följande kejsares regeringstid blev han avrättad av prokuratorn Pontius Pilatus. Det finns en katolsk teolog, en präst och författare, som på ett kunnigt och övertygande sätt gett svar på frågan om Varför vara kristen? Han gör det i en Ortodoxa kyrkan i Hagalund. När jag med mina begränsade sinnen vill erfara vad kristendomen är, går jag och ställer mig framför ikonostasen i Den Helige Herman av Alaskas kyrka i Hagalund i Helsingfors och tar till mig det som ikonmålaren Alexander Wikström förmedlar med sina målningar, samtidig som jag lyssnar till den liturgiska sången, som den lilla kören sjunger och som blir till ett slags sfärernas musik också den i sin skönhet. Närmare försmak av himlen än så kan jag inte få här på jorden. Foto: Erik Sjöberg 13

14 Jesu bergspredikan (Gustave Doré 1877) bok med samma namn. Redan i sin doktorsavhandling 1957 har han omprövat en rad katolska dogmer, bl a om den katolska kyrkans rättfärdiggörelselära, påvens ofelbarhet och tolkningsrätten till Bibeln. Han var aktivt med i tillblivelsen av det Andra Vaticankonciliet under åren som var startskottet för den katolska kyrkans förnyelseprocess. Men på grund av vissa teologiska kontroverser med sin kyrkas Troskongregation fråntogs han år 1979 rätten att undervisa i romersk katolsk teologi! Men som författare är han fortfarande en banbrytare av ovanligt slag. Han heter Hans Küng och han föddes den 19 mars 1928 i Sursee i Schweitz. Jag har hans bok Varför vara kristen? som kom ut 1974 i svensk översättning i min ägo, men i en häftad upplaga, som därför är nästan helt utsliten, där så gott som varje rad är understreckad efter år av flitig, återkommande läsning! Jag skall här plocka fram den grundläggande tanken i hans beskrivning av kristendomen, som jag anser att är viktig att känna till för var och en som i sitt eget sökande hamnar att ställa olika livsåskådningar mot varandra och jämföra dem med varandra. Denne katolske teolog har hos mig förstärkt min fascination för den hemlighetsfulle men samtidigt frispråkige och orädde Mästaren från Nazaret. Utan diskriminering av olika religioner och andra livsåskådningar vågar sig Hans Küng på följande nyktra markeringar: Kristet är inte allt, som är sant, gott, skönt och mänskligt. Vem skulle kunna förneka att sanning, godhet, skönhet och mänsklighet finns också utanför kristendomen? Men kristet kan allt kallas, som i teori och praxis har en uttrycklig positiv relation till Jesus Kristus. Kristen är inte varje människa av äkta övertygelse, ärlig tro och god vilja. Ingen kan förbise det: Äkta övertygelse, ärlig tro och god vilja kan alla kallas, för vars liv och död Jesus Kristus är ytterst utslagsgivande. Kristen kyrka är inte varje meditations- och aktionsgrupp, inte varje gemenskap av engagerade människor, som söker leva ett anständigt liv för att vinna frälsning. Man kan aldrig bestrida det: Engagemang, handling, meditation, anständigt liv och frälsning kan det också finnas i andra grupper utanför kyrkan. Men kristen kyrka kan varje större eller mindre församling av människor kallas, när Jesus Kristus är ytterst avgörande för den. Kristendom finns inte överallt, där man bekämpar omänsklighet och förverkligar humanitet. Det är helt enkelt sant: Omänsklighet bekämpar man, och humanitet förverkligar man också utanför kristendomen bland judar, muslimer, hinduer och buddhister, bland efterkristna humanister och uttalade ateister. Men kristendomen finns bara, där minnet av Jesus Kristus aktiveras i teori och praktik. Gör vi detta, aktiverar minnet av det som denne man från det lilla landet Palestina mitt på den fruktbara halvmånen sade om den levande Fadersguden, som han kallar Abba en mycket personlig tilltalsform jämförbar med vårt pappa inser vi, att en speciell gudserfarenhet låg bakom Jesu budskap om Guds rike och vilja. Att hans oerhörda anspråk, suveräna säkerhet och självklara direkthet, som kännetecknade denne man, inte är tänkbart utan ett mycket omedelbart förhållande till Gud, som han kallade min far och din far. Att det är fråga om Guds förtrodde, förtrolige och vän, sagt i en gåtfull, djup inre och existentiell mening. När det gäller Jesu förhållande till Fadern, rör vi vid människans yttersta hemlighet. Text: Sten Westerholm, IX Källhänvisning: Hans Küng: Varför vara kristen. Utg. på Verbum

15 Kortlekens förborgade allvar SOLDATEN OCH KORTLEKEN (av Alf Robertsson, något modifierat) Under det nordafrikanska fälttåget hade en grupp soldater varit på en lång marsch, när dom till slut kom fram till en liten stad som hette Casino, nästa morgon, en söndag, gick flera av soldaterna till kyrkan ledda dit av en sergeant. Sedan prästen läst bönen skulle dagens text läsas och dom som hade bönbok tog upp den. Men en av pojkarna tog upp en kortlek och bredde ut den framför sig. Sergeanten fick syn på det och sa: Soldat ta bort dom där korten. Efter gudstjänsten blev soldaten arresterad och ställd inför krigsrätt. Domaren sa: Sergeant varför har ni tagit hit den här mannen? Han har ju spelat kort i kyrkan. Nå min son vad har du att säga, sa domaren. En hel del sa soldaten. Ja, jag hoppas det, sa domaren, annars kommer du att straffas strängare än någon man någonsin straffats förut. Soldaten sa: Sir, jag har varit på marsch i sex dagar utan bibel och bönbok men jag hoppas kunna övertyga er om renheten i mina motiv, och så började han sin berättelse: Ni förstår Sir, när jag ser esset påminns jag om att det bara finns en Gud. Tvåan påminner om att bibeln är delad i två delar, Nya och Gamla testamentet. När jag ser trean tänker jag på Fadern, Sonen och den Helige Anden. Fyran får mig att tänka på profeterna som skrev evangelierna Matteus, Markus, Lukas och Johannes. Ser jag femman tänker jag på dom fem kloka jungfruarna som blev räddade och dom fem fåvitska eller oförståndiga som gick förlorade. Sexan då tänker jag på dom sex dagar när Gud skapade himmel och jord. Sjuan är en påminnelse om att Han vilade på den sjunde dagen. När jag ser åttan tänker jag på de åtta människor som Gud räddade från syndafloden, dvs Noa, hans hustru och deras tre söner jämte hustrun. Nian påminner mig om att bara nio av dom tio spetälska som Jesus botade tackade honom. När jag ser tian tänker jag på dom tio budorden som Gud gav till Moses på en stentavla. Kungen påminner mig om att det bara finns en kung i himlen, Gud den allsmäktige. Damen det är den oskuldsfulla jungfru Maria, himmelens drottning. Knekten är djävulen. När jag räknar summan av valörerna på korten inklusive jokern kommer jag till 365, dvs årets totala antal dagar. Kortleken har 52 kort, liksom veckor på året. Det finns fyra färger som antalet veckor per månad eller antalet årstider. Det finns tolv klädda kort liksom antalet månader per år. Det finns 13 valörer per färg vilket är lika med antalet veckor per kvartal. Så ni förstår Sir att min kortlek tjänar mig som en bibel, en almanacka och en bönbok. Och mina vänner historien är sann. Jag var själv den soldaten. 15

16 Våra fäders arv Redaktionen tog kontakt med broder Henric Schmidt och frågade honom bl a att hur kom det sig att han blev frimurare och vad har frimureriet gett honom? Som bakgrund kan nämnas att br Henric är född 1947 och har fungerat bl a som kyrkoherde i Pargas. Han inledde sin frimurarvandring 1974 och erhöll 2013 grad X. Han har varit bl a talman inom Ordens Åbo Frimurarsamhälle där han numera fungerar som Ordförande för brödraföreningen Erasmus i Åbo. Här nedan finner du br Henrics respons på redaktionens ställda frågor. En enskild frimurares arv till kommande generationer I mitt barndomshem visste vi barn inte att pappa Wolfgang var frimurare. Vi visste inte varför han begav sig till Helsingfors, varför Stockholm ibland kunde vara målet!? När han dör den 15 november 1959, som ordförande i brödraföreningen Erasmus, och föreningen vid begravningen hade placerat en krans, vid fotändan av hans kista, med ett frimurarkors väckte det både förvåning och ilska bland släktingar och vänner!? Man visste inte och ingen hade berättat!? Det stora okända, som frimurarorden stod för, väckte frågor och tankar om något skumt och otillåtet. Någonting som en präst inte skulle beblanda sig med! Wolfgang Schmidt var, vid sin död, professor i kyrkohistoria vid Åbo Akademi och betecknades som en av föregångarna kring forskningen om Fredrik Gabriel Hedberg, den Lutherska Evangeliföreningens grundare. Wolfgang Schmidt var också präst och predikade regelbundet i Bönehuset vid Eskilsgatan i Åbo. Ännu idag kan man se hans engagemang i frimureriet som kontroversiellt!? Skribenten Henric Schmidt. Wolfgang Schmidt blir ordförande för brödraföreningen Erasmus i Åbo 1955 och innehar ordförandeposten fram till sin död mera vet inte jag. När jag som studerande sommaren 1970, som stipendiat vid Sigtunastiftelsen, möter frimuraren och författaren Bo Setterlind och nästan dagligen involveras i djupgående samtal om livets mening, ljus och mörker, änglar som kan flyga eller inte, fascineras jag av djupet i hans förmåga att se det jag inte såg som ung teologiestuderande. Att senare sitta med hans frimurardikt i sin hand, väcker intresse!? Livsvandringen i mörkret. Med utmaningar och prövningar, som människan ställs inför och klarar eller inte klarar. Bilden av vår uppgift kan ta sig många olika former. Den oformliga stenen som skall formas så att den passar in, för att tempelbygget skall lyckas och taket skall hållas uppe. Eller kanske vandringen är, en vandring i mörker, full av prövningar som vi klarar eller inte klarar. Där målet är att nå målet. Att dö är seger, inte ne- 16

17 derlag. Det lyser över bergen. Natt har blivit dag, skriver frimurarbrodern Bo Setterlind. När jag sedan som ung präst 1973 ställs inför frågan om, huruvida jag vill bli frimurare, utan att veta eller förstå vad det är fråga om, är det mycket överraskande. Frågan var svår, medveten som jag var om att min far hade varit det, medveten om att han hade gjort valet, som andra hade förvånat sig över och t.o.m. förskräckt sig över. Frågan väckte nyfikenhet men också en viss stolthet, att införlivas i hemligheten!? Något överraskande var det, att min första chef ställde frågan, kyrkoherden Alvar Kurtén och medarbetaren, kantor Börje Ekholm, eftersom jag inte ens visste om deras engagemang i frimureriet. Som beväringspastor inträder jag i brödragemenskapen år 1974, fortfarande lika frågande, tvekande och nyfiken. Intressant nog får jag permission för detta! Det fanns, utan tvivel, mycket sådant som jag inte trodde mig kunna acceptera och gå in i! Det är idag 41 år sedan jag skymtade något av frimurarljuset. Vandringen som frimurare, till denna dag, kan säkert betecknas som vacklande och lång. En vandring grad för grad, i en takt som ofta styrdes av arbetet i den allmänna världen. Med många frågetecken och en symbolik som ibland har känts jobbig att genomskåda. Ändå har motivationen styrkts framför allt av alla dem som har gått före mig. Där skymtar min far, min första förman och min arbetskamrat men också, inte mina prästbröder som har vandrat den väg som jag har kallats att vandra. Broder Kar-Erik Forssell, Kurt Lobbas, Alvar Kurtén, Åke Sandholm, min bror Lasse och många, många fler... I bagaget känner jag, att jag har mycket av erfarenhet och kunnande, vänskap och framtidstro. Det lyser över bergen, natt KAN bli dag!? Det är detta som jag vill se som min styrka, kontinuiteten, stafettpinnen som jag är kallad att föra vidare. Tillsammans skall vi bygga vidare på traditioner och värderingar, framtidshopp och tro. Som präst har det betytt en vandring genom många grader förrän jag har kunnat konstatera: Äntligen! Ändå kvarstår frågan om vilket arvet av frimuren Wolfgang har varit för mig och är för mina närmaste medbröder och syskon, min egen familj!? Jag går, för 41 år sedan, in i frimureriet utan förkunskap, med ganska många fördomar och förväntningar, i ett samhälle som inte alltid vill se meningen med detta. Men jag gör det också med ett arv som är ovärderligt. Någon hade gått före mig! Någon/några som jag såg upp till! Vem och vad gör oss till frimurare? Det gör inte en Orden, inte en medbroder, inte någon annans kunskap utan vi själva! Det gör en ärevördig Orden som vill få oss att se mening och ljus i dagens mörka värld. En Orden som vill få oss att se den unika människa, som vi är, med våra möjligheter och resurser, i Ljuset av Guds Sanning. Text: Henric Schmidt, X Foto: Leif Holmberg, X Forskningslogen Carl Friedrich Eckleff LADIES NIGHT 23 OKTOBER Fredagen den 23 oktober kl anordnar frimurarklubben Symbolen Ladies Night. Festplatsen är stiliga festsalen G-18, Georgsgatan 18 i Helsingfors. Tre rätters middag, tal och sång till kvinnan. Dans till levande musik. Festen är öppen för Ordens samtliga bröder med damer. Kuvertpriset är 65 /pers. Klädsel: Festdräkt. Anmälningar emotses före den 15 september till henrik.nordell@frimurarorden.fi eller mobil Detaljerat program och betalningsanmodan sänds till de anmälda. håller lördagen den 12 september 2015 kl forskningsloge i grad VII. Plats: Frimurarhuset i Vasa, Rådhusgatan 15 Tord Ireblad (X GPL, SL CFE) håller ett föredrag över ämnet Uppmaning och efterföljelse Klädsel: Mörk/svart kostym, gradtecken (ej förkläden eller handskar) Anmälan till den efterföljande måltiden senast den 9 september på telefon eller på e-post carl-johan.frantz@frimurarorden.fi Tillfället är öppet för alla Bröder av minst grad VII Österbottens Stewardsloge 17

18 Ritualmusik à la Sibelius Lahtis berömda stadsorkester spelar igen ett fint orkesterarrangemang av Sibelius ritualmusik. Foto: Markus Henttonen. Sångsolist är Mika Pohjonen som även var solist vid inspelningen av orkesterarrange manget och dess uruppförande i konventet Lahtis. Foto: Heikki Tuuli. Vid frimurarkonventet år 2007 gavs en konsert i Lahtis Sibeliushus där Lahtis stadsorkester under ledning av Osmo Vänskä spelade uruppförandet av Sibelius hela ritualmusik i arrangemang av Jaakko Kuusisto. Som solist sjöng murarbroder Mika Pohjonen, tenor. Med anledning av Sibelius jubileumsår anordnar Finlands storloge i Sibeliushuset i Lahtis måndagen den 2 november en välgörenhetskonsert där vi åter får höra Lahtis stadsorkester spela orkesterversionen av ritual musiken i arrangemang av Jaakko Kuusisto. Denna gång dirigeras orkestern av arrangören själv, med Mika Pohjonen som solist. Sammansättningen är nu samma som på den nyaste ritualmusikplattan. Konserten dirigeras av orkesterarrangören Jaakko Kuusis to, såsom på den för många bekanta plattan. Foto: Jonas Lundqvist. Sibelius ritualmusik som orkesterarrangemang den 2 november i Lahtis Jean Sibelius som hörde till Suomi 1 logens stiftande medlemmar tonsatte världens enda ritualmusikhelhet för graderna I III (Musique religieuse, opus 113), som uruppfördes år Den används i storlogens i Finland loger i Finland och Sverige samt i storlogens i Estland loger. Enstaka musikstycken spelas då och då även i andra frimurarordnar, inklusive SFMO. Sibelius ritualmusik hörs endast sällan i offentligheten. I sin ursprungliga form har den uppförts för allmänheten bl.a. för ett par år sedan i konsertserien Urkuyö ja aaria i Esbo domkyrka och i år framförs den av Kaj-Erik Gustafsson och Harry Dahlström på deras turné. Konserten i Lahtis är den andra gången Jaakko Kuusistos prisade orkesterarrangemang uppförs offentligt. Utöver ritualmusiken ingår i programmet i höstens konsert Sibelius femte symfoni och Mozarts operaouvertyr. Utom en stor skara frimurare förväntas till konserten även andra vänner av Sibelius musik. Till konserten kommer även utländska frimurarvänner till Stormästaren. Konsertens längd avvägs så att även publik från andra orter kan återvända hem med offentliga transportmedel. För övernattare i Lahtis har reserverats en hotellkvot i hotellet Lahden Seurahuone. Biljetter till konserten kan nu köpas för att säkra bra platser. Sibeliushusets egen biljettförsäljning håller öppet måndag fredag kl , tel Biljettförsäljningen har också börjat i alla servicepunkterna av Lippupiste, tel kl varje dag, Biljett priserna är 38, 30 och 25 euro. Förhandsbeställning av pausservering kan göras på nätadressen tapahtumat/valiaikatarjoilut. Text: Juhana Häme 18

19 På jakt efter Sibelius Uppdrag: e Sibelius x T.v. En glad Sibelius med cigarren, av Thérèse Bonney Nedan: Corona cigarrer (MG). Amerikafotografen som dokumenterade Lapplandskriget medan han sökte efter tonsättarmästaren Det var den dåvarande Rundradioanställda, Armand Lohikoski ( ), som hade fått en kommendering att ta hand om en utländsk journalist under hans vistelse i Lapplands krigsområde. Lohikoski, som sedermera blev filmregissör och känd bl a som Pekka Puupää (Kalle Träskalle)- filmernas fader, var lämplig för uppdraget eftersom han behärskade det engelska språket. Han hade ju tillbringat sina första 10 år i Amerika och behärskade därför det nu behövliga språket. Lohikoski observerar hösten 1944 i Kajana en viss nedstämdhet hos en ung amerikansk journalist. Den deprimerade journalisten är Eliot Elisofon ( ). Han är fotograf för den berömda amerikanska tidskriften Life och hade besökt Finland redan Lohikos ki undrar varför Eliot är så nedstämd, trots att hans grupp just klarat sig undan de tyska Stukaplanens anfall i Torneå. Elisofon erkänner att hans uppdrag inte egentligen är att filma Lapplandskriget, utan att hans uppdrag är mycket svårare. Hans uppdrag är att för tidningen Life fotografera Jean Sibelius ( )! Det var heller inte vilket som helst foto som skulle duga, Sibelius skulle fotograferas rökande cigarr och lyssnande på radio. Elisofon illustrerar på en bordduk hur han vill ha fotografiet. För säkerhets skull har han också med sig Corona cigarrer. I Amerika kan t o m gatupojkarna vissla Finlandia, förklarar Elisofon. Men, att få träffa vår tonsättarmästare har visat sig vara svårare för en amerikajournalist än vad det är för finländarna att driva bort tysken från Lappland. Mästaren tror nämligen att om man tar emot en journalist finns det snart ett dussin av dem bakom dörren. Lohikoski lovar att hjälpa till och som anställd på rundradion har han kontakter. En annan amerikajournalist tränger sig också med. Den 10 oktober 1944 är en stor dag. De tre packar sig in i Rundradions specialbil Häkäpönttöauto med riktning mot Ainola. Elisofon är helt upprymd. Sibelius välkomsthälsning är barsk: I can no English!. Småningom framkommer det dock att tonsättarmästaren nog förstår engelska, trots att han vägrar tala det. Elisofon får taget sitt foto, trots att Lohikoski är förskräckt när fotografen vrider av och an på kompositörens hand för att få den i önskad ställning. Härefter övergår man till Cognac och stämningen blir mera avslappnad, Sibelius ger amerikanerna erkännande, de är så oskyldigt uppriktiga och rafflande i alla sina tilltag. Det är lite pinsamt när jänkarna ivrar sig att lovprisa jazzen. Sibelius förklarar att han inte kommenterar eftersom han inte mera är i den åldern att han skulle lätta på foten. Han erkänner dock att han gillar gamla negersånger. Det är också lite pinsamt när amerikanerna propsar på att tänker mästaren ännu komponera något. Jag säger inget, snäser mästaren. Hur som helst, efter intervjun kallar amerikanerna mästaren för en ypperlig gubbe. Sibelius tyckte säkert om mig! Kommer du ihåg hur kan skrattade åt mina historier? Bra att jag känner till musiken så pass bra. Och gubben blev säkert glad när han fick Corona cigarrerna i handen skryter Elisofon. Det är osäkert om Life någonsin publicerade sina högt önskade Sibeliusbilder. I tidningen berättas våren 1945 att Elisofon var i Meksiko för att vila upp sig efter sin tunga 11 månaders Sverigeoch Finlandkommendering. Hans semesterbilder publicerades. Från Finland hade fastnat på film också stupade tyska soldate, matköer och tidens politiker; Urho Kekkonen, Väinö Tanner, Hertta Kuusinen, Mauri Ryömä osv. Elisofon blev senare en berömd Afrikafotograf och dokumenterare. Han skrev även en kokbok. Text: Pentti Hongisto, 28 (F. & A. M. I FINLAND) Källor: Armand Lohikoski: Självbiografi 1993, Mannen bakom Puupää-filmerna, och Lohikoskis artikel i Helsingin Sanomat

20 Åbobröder ute i natten med damer Rekordmånga på Ladies Night 2015 i Åbo På grund av många olyckliga sammanträffanden var vi tvungna att inhibera Ladies Nigh i Åbo Många tänkte då att detta var slutet på den traditionen. Men några av oss med OM Sven Mattsson i spetsen vägrade att ge upp och tog skeden i vacker hand och började jobba. Det gällde nu att hitta ett lämpligt datum och skapa ett lag av intresserade bröder, företrädesvis yngre, som skulle föra traditionen vi- dare. Med hjälp av vår eminente köksmästare, Stellan, fick vi bokat utrymme på Submarina och datumet spikades till 28 mars. Gruppen som började jobba på vårens fest var Christian Lindroos, Mikael Rajamäki, Kim Mattsson, Tony Rosenblad, Stellan Hartman och Kenneth J Jönsson. Vi bestämde oss för att marknadsföra festen både på svenska och finska. Vi skickade reklam hem till bröderna med traditionell post för att säkerställa oss att även våra damer fick information om tillställningen. Dessutom gav vi information med hjälp av anmälningslistor och meddelanden på logen. Programmet uppgjordes med tanke på de yngre bröderna och särskilt våra damer. Vi försökte dessutom överbygga språkbarriärer genom fri bordsplacering och hoppades därmed kunna föra samman likasinnade och nya vänner. 20