Vid conditor Fredrik Oskar Günther's jordfästning den 13 jan Upsala 1872

Transkript

1 Vid conditor Fredrik Oskar Günther's jordfästning den 13 jan Upsala 1872

2 EOD Miljoner böcker bara en knapptryckning bort. I mer än 10 europeiska länder! Tack för att du väljer EOD! Europeiska bibliotek har miljontals böcker från till 1900-talet i sina samlingar. Alla dessa böcker går nu att få som e-böcker de är bara ett musklick bort. Sök i katalogen från något av biblioteken i ebooks on Demand- nätverket (EOD) och beställ boken som e-bok tillgängligt från hela världen, 24 timmar per dag och 7 dagar i veckan. Boken digitaliseras och blir tillgänglig för dig som e-bok. EOD bokens fördelar! ÂÂ Få samma utseende och känsla som med originalet! ÂÂ ÂÂ Â Â Använd ditt standardprogram för att läsa boken på skärmen, zooma och navigera genom boken. Skriv ut enstaka sidor eller hela boken. Sök: Använd fulltextsökning för enskilda fraser. Â Â Klipp & klistra: Kopiera bilder och delar av texten till andra applikationer (t.ex. ordbehandlingsprogram). Villkor för användning Genom att använda EOD-tjänsten accepterar du de villkor som ställs av biblioteket som äger den aktuella boken. ÂÂ Villkoren på svenska: Fler e-böcker Redan nu erbjuder 30 bibliotek från 12 europeiska länder denna service. Mer information finns tillgängliga via boken. ÂÂ books2ebooks.eu Kungliga Biblioteket

3 GUHTHER(FK.O M åm i

4 mmmät

5 ^I v-crv-^ t V id Cö ndi t or FREDRIK OSKAR 60NTHER S jordfästning den 13 Jan N u vill ja g bi-yta opp, N u vill ja g h äd a n fara, Och kom m a till d et land, D er mig ä r godt a t t v a ra. E n sådan bekännelse icke ä r den från verldens gläd je s a la r icke från de ställen, der de b esp o ttare sitta. D en göres icke af hvem som helst. N ej, dessa ord gå från p lå gans, från dödens b äd d, ifrån lä p p ar, som sucka befria rens heliga nam n och sn a rt blek n a i döden. H ö r m ig. H erre, och förnim m itt ropande, och tig icke öfver m in a t å ra r, ty ja g ä r en främ ling för D ig och en g ä s t, såsom a lla m ina fäder. Y i äro såsom i g år kom ne, och vete in tet, n ä r vi häd an m å ste. Ilitk o m n e p å denna jo rd såsom främ lingar, ä r d et oss icke förelagdt, a t t h ä r bestän d ig t qvarblifva. Y å r lefnads tid ä r h ä r, likasom a llt a n n a t i tid en, vansklig. D en h a r ) C j /5 ~ D

6 början, den h a r slut. J a, den ä r helt kort och vansklig. Som en dröm flyktar den. N ä r vi se tillbaka, så äro v åra daga r försvunne såsom en skugge. Y i n ärm a oss allt m era slutet, och äfven den högsta ålder ä r ett grand mot evighe ten. N ä r vi då upphunnit under oro och möda gränsen för vå r lefnadstid, så tillstundar den sista flyttningen ur det för gängliga till det oförgängliga, ur det timliga till det eviga. Vi gå den väg bort, hvarifrån vi aldriir i tiden återkomma. H ela vår lefnadstid förebådar den sista flyttningen. S n a r t måste vi öfvergifva v å r a barndomsställen. S älla n be håller oss v å r fosterjord. Sällan ä r d et flyktingen förbehål le t a t t sluta lefnadsvandringen på d et ställe, han första gån gen såg ljuset. V i b ry ta upp från de hem, der vi under v å r a oskuldsfulla daga r leddes af älskande händer, slöfös till ömma hjertan. M ånga k ä r a minnen följa oss från de nejder, der v å r a gladaste och lyckligaste dagar försvunnit. V i bryta upp till a n d ra orter, främmaude och okända. V i om byta umgängen. Vi om byta vänner och omgifningar. A llt för ändras och vi förändras. V i bryta å te r upp, för a t t söka lyckan och glädjen. De fly oss på vägen. Hvem h a r väl funnit någon v a ra k tig sällhet på jord en? un ä r det menskliga lifvet bäst v a rit hafver, h a r det möda och arbete varit. H u ru vi än om byta v å r a boningar p å en förgänglig jord, der sällheten ä r varaktig, der bekym m er, möda och oro äro främmande, dit döden icke h itta r vägen. wvi hafva ingen v ara ktig s ta d. S å v a r det ock med honom, den af oss i dag till sitt sista hvilorum be ledsagade unge mannen, F ad ren och Maken, i lifstiden Conditorn Fredrik Oskar Guuthcr. I la n hade i lifstiden om bytt boningsorter nu h a r han b ru tit upp till den sista flytt ningen han h a r kommit till det land, der d et ä r godt a t t vara, der Gud skall aftorka alla tå r a r och ingen död skall sedan vara, icke heller gråt, icke heller rop, icke h el ler någon värk varder mer, ty det första ä r förgånget. aldrig finne vi den bostad,

7 Men innan så bla-, brista inånga Ijufva, heliga band. Vid grafven stå tröstens och hoppets englar ännu, som förr de stodo vid den uppståndne Frälsarens. H an är icke här H an är uppstånden41, ta la r stilla den ene Salige äro dé döde, som i Herranom dö, de skola hvila sig efter sitt ar bete och deras gerningar följa dem efter, hviskar den andre. K ärleken och ömheten ljuta äfven h är sina tårar. V ar vid e tt godt mod, du efterlefvande m a k a, du under sorgen och bördan tryckte, vet, a tt Jesus din F rälsare lefver än, och a tt H an säger till alla dem, som Honom åkalla: Si jag är när. eder alla dagar intill verldens än d a. Sörj ej så, som de der intet hopp hafva, utan säg undergifvet och förtrö stansfullt med den fromme: Herren gaf och Herren tog, välsignadt vare H errans nam n. Oss, som om sluta denna jordiska stofthydda, tillhör det a tt besinna, a tt vi ock en gång dö måste, och om vi då äro försonade med Gud och v åra likar, om vi då efter förmåga, i god vilja, med redligt uppsåt sökt u trä tta vårt arbete i H errans tjenst, så kunne vi med glädje möta den sista afskedsstunden. V i bortbyta då v årt jordiska hem em ot-det himmelska, det ovaraktiga mot det varaktiga,, det förgängliga ipot det evigt beståndande. S älla stund, då arbetsdagen är till ända, och den eviga lönen stundar! Sälla dag, då den landsflyktige får återgå till hemlandet, barnet till sin fader lär jungen till sin mästare, tjenaren till sin herre! Sälla stund, då alla tå ra r bli aftorkade, alla bräckligheter helade, alla synder forlatna, alla svagheter öfverskylde, alla tvifvel häfne. Mig botfärdig gör och trogen, Jesu! i m itt vandringslopp; N är ja g ä r för himlen mogen, T ag min anda till dig opp A tt hos dig få hemma vara Och dig der förklarad se, Gud, min Gud, min Frälsare.

8 J a jag vet, a tt mina öden Genom Gud, min Frälsare, Skola blifva efter döden Oförgängligt salige J a jag vet, a tt jag skall lända Till e tt rum, som heligt är, Och med glädje utan ända M öta dina hlickar der. Amen. F ad er v år etc. Herren välsigne oss etc. _ ii r.v v,;] / i ä i i - : i! u ' ) l. - (! )< > tlp s a la, J S U N K V A I.tS O N, IS 7 2.

9 «ni

10 .. ' S is teis S gpasb-aw wmm m.?., : - rf* W if I ;»K-- ia3'-1-t 'v't f-' - -v-? ' 'V *1 '' ;-, j - V-. -Vi V- v ' ;V V TV.v»«-'j f>v* ' 'rf- ^. ' rf-- r f ;'.... ; ' -V

11 books2ebooks.eu e-böcker från ditt bibliotek av ebooks on Demand digitaliserad av Kungliga Biblioteket