SKA HAVET. Norja Norge. Tanska Danmark. Alankomaat Nederländerna. Saksa Tyskland LIECHTENSTEIN. Österrike. Sveitsi Schweiz. Slovenia Slovenien

Transkript

1 Marko Ruonala Islanti Island SKA HAVET Norja Norge Suomi Finland Ruotsi Sverige Viro Estland Venäjä Ryssland 2004 Tanska Danmark POHJOIS-IRLANTI NORDIRLAND Irlanti Irland 1973 Latvia Lettland Iso-Britannia Storbritannien 1973 Liettua Litauen VENÄJÄ RYSSLAND Alankomaat Nederländerna 2004 Valko-Venäjä Vitryssland 1952 Puola Polen Saksa Tyskland Belgia Belgien LUXEMBURG 1952 Ranska Frankrike 1952 LIECHTENSTEIN Sveitsi Schweiz Tšekki Tjeckien Slovakia 2004 Slovakien Itävalta 2004 Österrike Unkari 1995 Ungern 2004 Italia Italien Portugali Portugal Slovenia Slovenien Ukraina Moldova Moldavien Romania Rumänien Kroatia Kroatien 2007 Bosnia-Hertsegovina MONACO SAN MARINO ANDORRA 1986 Kosovo Espanja Spanien Bulgaria Bulgarien 2007 TIKAANI VATIKANSTATEN 1986 Kreikka Grekland Turkki Turkiet 1981 Marokko Marocko Algeria Algeriet Tunisia Tunisien Malta 2004 E Kypros Cypern 2004 Libanon Israel

2

3

4 Europeiska gemenskapen. Utgivare europainformationen.fi e u r o o p p a t i e d o t u s 3

5 Omslagsbild: Norra och centrala Europa 1493 Hartman Schedels: Liber chronicarum, Nürnberg. Träsnitt av Hieronymus Münzer ( ). På kartan ser vi spår av sjökartografen Pietro Vescontes världskarta från tidigt 1300-tal: skandinaviska halvöns bladliknande form, där Grönland utgör skaftet. För övrigt har halvöns gestaltning påverkats av Nicolaus Germanus och är naturligtvis i stor utsträckning grundad på Ptolemaios. Östersjöns öar visas i detalj men betraktaren får en något förvirrad bild: Scan[d]ia påträffas väster om Silandia (danska Själland) och Gotland nära Rigabukten. Uppsala universitet Marko Ruonala och utrikesministeriets Europainformation Redigering: Päivi Toivanen Grafisk planering, sidombrytning och illustrationer: Mika Launis Bildredaktör: Teemu Ojanne Översättning till svenska: Christina Tallberg Tryck Vammalan Kirjapaino, Vammala 2008 ISBN

6 Förord Finland och Europa står inför stora utmaningar under de kommande decennierna. I en globaliserad värld har Europeiska unionen en allt större inverkan på människornas vardag. EU gör det möjligt för bland annat studerande, arbetskraft, varor och kapital att röra sig snabbt över riksgränserna. Därtill underlättas handeln, resandet och prisjämförelserna av den gemensamma valutan euron. I framtiden kommer globaliseringen att påverka medborgarnas liv allt synligare. Globaliseringen erbjuder många nya möjligheter: inom världshandeln, tjänsteutbudet och internationaliseringen. Å andra sidan medför den också utmaningar inom ekonomin, socialpolitiken och säkerheten. Utmaningar som Europa måste förbereda sig på. EU ålägger medlemsländerna skyldigheter, men samtidigt garanterar unionen också omfattande rättigheter för medborgarna. För oss finländare betyder detta bland annat rätt att vistas, arbeta och studera i andra EU-länder. EU-medlemskapet garanterar finländarna vård vid akuta sjukdomsfall utomlands och sociala förmåner om vi vistas en längre tid i ett annat medlemsland. Finländarna är en del av en större helhet, en del av vårt gemensamma Europa. Europeiska unionen har förändrats, i synnerhet efter att fler medlemsländer gick med i unionen 2004 och Verksamhetsfältet för unionen, som ursprungligen grundades som ett fredsprojekt, har utvidgats. Unionen har med sina 27 medlemsländer blivit en stark påverkare i världspolitiken. Den företräder nästan 500 miljoner medborgares intressen. En av de svåraste framtida utmaningarna är klimatförändringen och bekämpningen av denna. På grund av uppvärmningen av atmosfären föddes redan under det finländska ordförandeskapet 2006 tanken på att koppla samman klimat- och energipolitiken. Denna tanke fick en konkret form när EU kom överens om att minska klimatutsläppen med 20 procent fram till Samtidigt vinnlägger sig unionen om att trygga en störningsfri tillgång på energi och ger sitt stöd till användningen av förnybara energikäl-

7 lor, framför allt i trafiken och värmeproduktionen. När det gäller utsläppsminskningen är EU en förebild för resten av världen. Det vore viktigt att även övriga centrala parter förbinder sig till motsvarande mål. För många finländare känns Europeiska unionen avlägsen och man inser inte alltid vilka fördelar medlemskapet innebär. EU:s problem framför allt under de senaste åren har varit att kunna berätta om saker och ting på ett förståeligt sätt. Mångas uppfattning om EU är att Bryssel bestämmer vad medlemsländerna får och kan göra. På sistone har unionen därför gjort alldeles rätt i att fokusera på information i medlemsländerna och på lokal nivå, direkt till medborgarna. Unionen bör ha en öppen information. Man måste också kunna prata om negativa saker. Om unionen kritiklöst påtvingar beslut och informerar ensidigt är det till skada för Bryssel och EU. Enkäter visar att finländarna i genomsnitt har bättre allmänna kunskaper om Europeiska unionen och dess verksamhet, när man jämför med vad medborgare i andra medlemsländer vet. Skolorna har ökat sin undervisning om Europafrågor. Men många anser att EU:s uppbyggnad och sätt att fatta beslut är komplicerade. Därför finns det ett särskilt behov att förklara vad EU egentligen är. Pressrådet Marko Ruonalas bok om Europeiska unionen ger en inblick i vad Europeiska unionen är i dag och hur unionen fungerar. I boken beskrivs hur unionen har förändrats och utvecklats under de senaste åren, även ur medborgarnas perspektiv. Unionen är egentligen inte omöjlig att förstå när man går litet på djupet. Helsingfors, juni 2008 Matti Vanhanen statsminister

8 Förord Statsminister Matti Vanhanen 5 Europa i går och i dag 9 Europeiska unionen i dag en verklighet i förändring 10 Europas rötter 14 Gemenskapens halvsekel steg för steg mot en storunion 19 Europa hämtade sig från kriget 20 Tomma stolar-krisen och tvisten om jordbruket 1960-talet 23 Mot Europeiska unionen och 1980-talen 24 Stora steg framåt 1990-talet 25 Europeiska unionens institutioner 27 Europeiska rådet drar upp de stora politiska riktlinjerna 29 Rådet är EU:s viktigaste lagstiftare 32 Kommissionen tar initiativ till lagar 37 Europaparlamentets ökande makt 41 Europeiska gemenskapernas domstol 45 Revisionsrätten övervakar användningen av EU:s medel 49 Europeiska unionens övriga organ 50 EU:s grundfördrag och beslutsfattande 53 Från konvent till folkomröstningar 54 EU:s beslutsfattande komplicerat eller ej? 58 Utvidgningen 65 Europa söker sina gränser 66 Relationerna till den övriga världen 75 Utrikes- och säkerhetspolitiken EU söker sin plats 77 EU:s militära samarbete och nya hot 80 7

9 Den nordliga dimensionen och Östersjön 85 Unionen är en stark aktör inom handelspolitiken 86 EU är världens största utvecklingsbiståndsgivare 88 Ett område med frihet, säkerhet och rättvisa 93 Inrikes och rättsliga frågor 94 Schengen avskaffade de interna gränskontrollerna 97 Euroområdet och ekonomin 99 En egen valuta förenar 100 EU reglerar de indirekta skatterna 103 Budgeten och finansieringen fram till Den europeiska inre marknaden 107 Från Delors initiativ till en utvidgad marknad 108 Konkurrenskraft, teknik och forskning 113 En fungerande trafik är en förutsättning för den inre marknaden 115 Telekommunikation och posttjänster 116 Sysselsättnings- och socialpolitik 117 Utbildning, kultur och ungdom 119 Medborgarna och Europeiska unionen 131 Språklig mångfald i Europa 132 EU-medborgarnas rättigheter 133 Europeiska unionen som arbetsplats 136 Lobbyister och andra påverkare 137 EU informerar på bred bas 139 Finlands medlemskap i Europeiska unionen 140 Behandlingen av EU-ärenden i Finland 141 Ålands särställning 144 Vart är Europa på väg? 145 EU-ordlista 146 Författaren 148 Källor 149 Person- och sakregister 151 Regioner, jordbruk och fiske 121 Regional- och strukturpolitik 122 Den gemensamma jordbrukspolitiken berör alla 123 Fiske och skyddet av den marina miljön 126 Oron för miljön och energin 127 EU går i första ledet vid bekämpningen av klimatförändringen 128 Energitillgången och försörjningstryggheten 130 8

10

11 Winston Churchill skisserade det framtida Europa i ett tal på Zürichs universitet hösten På bilden Churchill efter talet. Lehtikuva/Keystone. Zürichs universitet i september Winston Churchill, Storbritanniens ryktbare premiärminister under andra världskriget, lägger i ett tal fram tanken på Europas förenta stater. Churchill varnar för kärnvapnen och hänvisar till att ständiga krig kan utplåna den existerande civilisationen. Det skulle inte endast betyda en utplåning av Europa utan sannolikt av nästan hela världen.... Det är min uppgift att varna er. Tiden är knapp. Just nu kan vi andas ut. Kanonerna har tystnat. Striderna har avbrutits, men faran är inte över. Om vi vill bygga Europas förenta stater, vilket namn eller vilken form det än får, så måste vi börja nu. (Winston L. S. Churchill Fri översättning) Tanken på ett Europa enligt amerikansk modell var känd från tidigare. Den franske fredstänkaren Charles Lemonnier gav exempelvis redan 1867 ut en tidskrift med namnet Europas förenta stater (Les États Unis d Europe). Ett betydligt mer intressant element i Churchills tal var att ärkefienderna Frankrike och Tyskland behövdes som ledstjärnor för ett enat Europa. Churchill försökte inte ens föreslå ett samarbete baserat på 10

12 EN S HAV I+% ' "'% ' *" 1995 Europeiska unionens medlemsstater och anslutningsår 0++% ' Kandidatländer för medlemskap i Europeiska unionen Euroområdet '& *$ 1973 Schengenländer ", - ' *%4' *' % " ' ",*0++% ' (% ' $% ' 1952 # $" ' 2004 %(. $" ' 2004 * '$*"$ 1952 (%." ' ' *' (*,- % 1986 $* "' -&4'" ' 2007 *(," ' (* " ' (+'" ' * (."' * " ' (', ' *( (+(.( *& '" ' -% *" ' ) '" ' *$", 0*" ' * $ *( $( % *", -'"+" ' %, 2004 E 0) *' 2004 England, vilket avspeglade landets skeptiska inställning till europeiskheten. En annan viktig observation var att krig är totalitärt. Endast fred kan stabilisera Europa. Efter Churchills tal har utvecklingen i Europa gått framåt med stormsteg. I början av 2000-talet står kontinenten inför synnerligen mångskiftande utmaningar. Den internationella omvärlden förändras snabbt och globaliseringen har skapat nya möjligheter, men även nya hot. Terrorismen, den ökande efterfrågan på energi, klimatförändringen och den skärpta konkurrensen inom världshandeln påverkar allas vår vardag och drar upp ramarna även för Europeiska unionens verksamhet. På sistone har också den relativt höga inflationen och framför allt prisstegring " '(' +* % arna på mat och olja väckt mycken oro. Ett fortsatt välstånd är dock ingen självklarhet. År 2025 kommer var tredje europé i myndig ålder att ha fyllt 65 år. Bristen på kunnig arbetskraft, finansieringen av de offentliga tjänsterna och åldringsvården är frågor som många europeiska länder måste lösa när de stora åldersklasserna går i pension. Samtidigt konkurrerar Europa på världsmarknaden med USA, de asiatiska ekonomiska stormakterna, Latinamerika och de framväxande utvecklingsländerna. Som bäst upplever vi en exceptionell tid inom Europas historia. En jämförelsevis lång tid av fred och samarbete mellan staterna är något unikt i en världsdel som under århundraden hemsökts av krig. 11

13 Att främja stabiliteten och freden är en av grundpelarna i EU:s verksamhet. Å andra sidan bär de generationer som fötts i slutet av 1900-talet och på 2000-talet inte längre på barlasten från andra världskriget såsom deras föräldrar och mor- och farföräldrar. De förväntar sig något mer av EU än fredsgarantier. EU består av demokratiska, självständiga stater och institutioner, som eftersträvar ett gemensamt europeiskt intresse. Man hör ofta talas om den europeiska integrationen. Med detta menas att staterna avstår från en del av sin nationella självbestämmanderätt för att förena flera länders krafter, tyngd och ambitioner. När ett land går med i EU behåller det sin självständighet, men överlåter en del av sin beslutanderätt till unionens institutioner. Varför är det viktigt att känna till unionens verksamhet? Som handelspartner är EU större än USA. Värdet av EU:s varuhandel utgör cirka 20 procent av hela världshandeln och värdet av tjänsterna omkring 26 procent, om man räknar bort unionens egen inre marknad. EU-ländernas sammanräknade bruttonationalprodukt är cirka 30 procent av hela världens produktion. Det finns nästan 500 miljoner konsumenter i EU, dvs. mer än i USA och Ryssland tillsammans. Därtill är EU den största givaren av bidrag till utvecklingsländerna och svarar för över hälften av allt utvecklingsbidrag. EU är även en viktig lagstiftare. Grovt taget härstammar ungefär hälften av Finlands lagstiftning direkt eller indirekt från EU. Gemenskapen som ursprungligen bestod av sex medlemsländer har vuxit till en union med 27 stater. Euron används av över 300 miljoner européer. Slovakien inför euron 2009 och blir det sextonde medlemslandet som börjar använda euron. Euron har vid sidan av dollarn blivit en viktig valuta i världshandeln. EU kommer att bli en gemenskap med medlemmar, om alla stater i det forna Jugoslavien och Turkiet samt Island, Norge, Liechtenstein och Schweiz en dag ansluter sig till gemenskapen. Belgien Frankrike Italien Luxemburg Nederländerna Tyskland 1952 Danmark Irland Storbritannien 1973 Grekland 1981 Portugal Spanien 1986 Finland Sverige Österrike 1995 Cypern Estland Lettland Litauen Malta Polen Slovakien Slovenien Tjeckien Ungern 2004 Bulgarien Rumänien 2007 Den europeiska familjen utvidgades första gången 1973 i dag har unionen 27 medlemsstater. EU:s verksamhetsbetingelser har breddats speciellt mycket sedan slutet av 1980-talet. Unionens politik stödjer en gemensam inre marknad och en fungerande marknadsekonomi. Målet är att upprätthålla och förbättra den internationella konkur- 12

14 renskraften. Vidare har EU skapat en utrikes- och säkerhetspolitik som har ökat unionens internationella betydelse talets union har kapacitet för fredsbevarande verksamhet i närområdena och förmåga att reagera på internationella kriser. EU:s verksamhet har på sistone präglats av trötthet på grund av utvidgningen och reformerna av grundfördragen. 15 nya länder har gått med i unionen under perioden Sedan slutet av 1980-talet har man både förhandlat om och ratificerat grundfördragen. När unionen beredde ett konstitutionellt fördrag förutspåddes det att EU kommer att utvecklas mot en federation dvs. en förbundsstat. Grundarstaterna Frankrike och Nederländerna förkastade dock fördraget i sina folkomröstningar Ett nytt grundfördrag, som kallas Lissabonfördraget, godkändes i Lissabon år Jämfört med det konstitutionella fördraget innehåller Lissabonfördraget inga hänvisningar till yttre symboler för EU såsom stjärnflaggan eller Europahymnen, Beethovens verk Till glädje. EU:s utrikespolitiska representant kommer inte att kallas utrikesminister utan hög representant. Ändringarna visar att alla medlemsstater inte var villiga att driva integrationen särdeles långt. EU hamnade i en ny kris när irländarna förkastade Lissabonfördraget i en folkomröstning den 12 juni 2008, då 53,4 procent röstade mot fördraget. Irland är det enda medlemsland som ordnade folkomröstning om fördraget. För att Lissabonfördraget ska träda i kraft måste det ratificeras i samtliga medlemsländer. Den politiska eliten, eller åtminstone en majoritet av den, anser att ett EU-medlemskap ger välstånd och stabilitet samt att det förbättrar en enskild stats internationella ställning. Men alla EU-medborgare delar inte denna uppfattning. I vissa länder är antalet EU-motståndare större än antalet förespråkare. Unionens legitimitet, dvs. dess befogenhet att agera och besluta i ärenden på medborgarnas vägnar har ifrågasatts. Detta kallas EU:s legitimitetsunderskott, ett slags brist på trovärdighet. Många anser att Europeiska unionen skaffar sin legitimitet genom rättvisa och förståeliga beslut som gagnar medlemsländerna och medborgarna, och att den därmed får acceptans för sin verksamhet. I Finland började EU förlora i popularitet ungefär tio år efter att Finland blivit medlem. I en enkät som gjordes 2005 tyckte endast 38 procent av finländarna att EU-medlemskapet var en positiv sak. Samtidigt var understödet i Luxemburg 82 procent. År 2008 förhöll sig däremot 44 procent av finländarna positivt till medlemskapet. Bland annat besluten om jordbrukspolitiken, skillnaderna i synsätt om jakten på djur och att Finland har blivit en större nettobetalare till EU har ansetts ligga bakom det sjunkande understödet. År 2006 var Finlands betalningsandel cirka 76 euro per finländare. Många njuter frukterna av EU:s verksamhet utan att egentligen tänka på det. Med undantag för Balkankrigen har det inte sedan andra världskrigets slut förekommit några stora konflikter i Europa. Handelssamarbetet och den inre marknaden har ökat välståndet och skapat nya investeringsmöjligheter. Ekonomin har förbättrats och eurons värde har varit relativt stabilt. På senaste tid har eurons yttre värde förstärkts kraftigt och räntenivån har stigit en aning. Den gemensamma miljöpolitiken styr medlemsländerna att fatta beslut som bland annat förbättrar luftkvaliteten. EU stödjer ökad kärnsäkerhet i Finlands närområden och EU har gett pengar och lån för byggandet av ett vattenreningsverk S:t Petersburg. EUmedborgarna sparar pengar när de inte behöver växla valuta till exempel på resor till Medelhavsländerna. Mobiltelefonernas roamingavgifter mellan olika länder har blivit billigare på anmodan av EU. Kontoöverföringar mellan bankerna kostar ingenting för kunderna i euroområdet. För många är Europeiska unionen ingenting annat än förkortningen EU, och man känner inte till unionens verksamhet. Hur fungerar EU och varför reser 13

15 "AREENT $.ORSKA ' #!# # #!' %&! %!# # % # - #! Europeiska gemenskapen var på väg att utvidgas till det blågröna området. Gemenskapens ursprungliga medlemmar Frankrike, Västtyskland (BDR), Italien och Beneluxländerna omfattar samma område som Karl den stores rike på 800-talet (grönt område).!$!' # #,$% ## ( * # & -!#%& &!$ ' % " & # # &# % # )# #!! # % & $ % E )" # #! $# finländska politiker till möten i Bryssel? Vad betyder de olika EU-termerna? Vem fattar besluten i EU? Denna bok vill ge svar på bland annat dessa frågor. 14 D et är svårt att väga Europeiska unionens fördelar och nackdelar och unionens berättigande, om man inte vet varför gemenskapen grundades och finns till. Svaren finns i alla fall till en del i historien. Även om EU ser framåt, stödjer sig unionen i sin verksamhet ofta på det förflutna. Europeiska unionen ses ofta som en synonym till Europa, i synnerhet utanför vår världsdel. Men det är fråga om två skilda saker. Europa är en världsdel som är såväl en andlig som en geografisk helhet. EU är å sin sida en union av stater, där medlemmarna dvs. nationalstater samarbetar.

16 Grekiskt två euros mynt. Motivet härstammar från en spartansk mosaik från 200-talet. Euroopan komissio. Vi kan inte peka på en exakt tidpunkt för Europas födelse. Det grekiska ordet eurus betyder vid, och man tror att europa betyder en vacker kvinna med brett ansikte och stora ögon. Bortrövandet av Europa är en omtalad myt i antikens mytologi. Enligt sägnen hade den feniciska kungen Agenor en vacker dotter vid namn Europa som guden Zeus förälskade sig i. Förvandlad till en vit tjur rövade Zeus bort Europa och förde henne simmande till Kreta. Bortrövandet beskrevs i konsten under antiken, och motivet är förevigat på det grekiska två euros myntet. Före vår tideräknings början kände man i antikens Grekland till Europa som ett geografiskt begrepp, men hellenerna gestaltade världen även utifrån religion och språk: Utanför Europa bodde ickehellener som inte kunde grekiska. Under antiken kallade sig invånarna i vår världsdel inte européer. Europa var ett diffust begrepp, bland annat för att gränserna mellan hav och land var oklara. Ptolemaios, som var den kunnigaste geografen under antiken, kände exempelvis till att Skandinavien existerade, men han trodde att det var en ö. Rom nämns ibland som ett exempel på ett europeiskt rike, även om det romerska riket snarast hade uppstått kring Medelhavet till följd av erövringar, och i det ingick delar från Europa, Afrika och Asien. Till Rom kom kulturella, filosofiska och religiösa influenser även från områden utanför Europa. De områden som bildade frankerriket under kejsar Karl den store på 800-talet anses vara utgångspunkten för dagens Västeuropa. Men det är en överdrift att säga att den här tidsperioden skulle vara den europeiska integrationens tillblivelsetid. Händelsevis följer gränserna för Karl den stores erövringar nästan exakt landgränserna för de stater som på 1950-talet grundade Europeiska gemenskapen. Efter romarrikets fall anses i varje fall Karl den store ha satt stopp för splittringen av Europa och enat ett område, som omfattade nästan hela dagens Frankrike, Tyskland ända till floden Elbe, en betydande del av Italien och Nederländerna. Utanför frankerriket stod dock Iberiska halvön, de brittiska öarna, östra Centraleuropa, Skandinavien och Balkanområdet. Under medeltiden sattes europeiskheten på prov i synnerhet när turkarna erövrade Konstantinopel Påven Pius II vädjade för kontinentens enhet, och för första gången fick ordet europeiskhet en känsloladdning. I de europeiska hoven fanns planer på att bilda ett europeiskt statsförbund i kampen mot Turkiet, men detta förverkligades aldrig. På talen lyfte fredstänkare fram tanken om europeiska idealstater med bestående fred och fri handel. Till exempel den engelske kväkaren William Penn ( ) tog upp tanken på ett fredsförbund mellan de europeiska staterna, där ett europeiskt parlament skulle besluta om internationella frågor. Tanken utvecklades längst av den franske akademikern och författaren Abbé de Saint-Pierre ( ), som föreslog ett gemensamt statsförbund bestående av furstendömen och republiker. Den franske filosofen Jean-Jacques Rousseau konstaterade 1761 att det vore svårt att bilda ett statsförbund, eftersom regenterna i Europa var rädda för att förlora sin makt. Drömmen om en evig fred krossades när Napoleon inledde sina fälttåg efter 15

17 För Adolf Hitler var erövringen av Paris plåster på såren för den skamliga freden i Versailles, som satte punkt för första världskriget. Från vänster Albert Speer, Hitler och Arno Breker framför Eiffeltornet Detta var enda gången Hitler besökte Frankrike. Suomen Kuvapalvelu Oy / Gamma. franska revolutionen Napoleon såg Frankrike som ett ideal för Europa som skulle bli en förbundsstat under franskt styre. Av en slump led Napoleon sin sista förlust 1815 mot brittiska och preussiska trupper i Waterloo söder om EU:s blivande huvudstad Bryssel. Staterna som besegrade Napoleon samlades till Wienkongressen för att dra upp nya gränser i Europa. Före kongressen förebådade fransmannen Claude-Henri de Rouvroy, som var greve av Saint-Simon, Europeiska unionen i sin bok De la Réorganisation de la Société Européenne (Omorganiseringen av det europeiska samfundet). Han ville visserligen bygga upp gemenskapen på axeln Frankrike-Storbritannien. Man planerade förstås också en huvudstad för det europeiska statsförbundet. För fransmännen var Paris Europas centrum. Även Wien, Venedig och Genève föreslogs, allt efter initiativtagarens nationalitet. På 1800-talet dryftade många idéskapare, bland annat italienare, tanken på att skapa Europas förenta stater. Under romantiken drev författarna med Victor Hugo i spetsen dessa tankar längst. Han målade upp ett federalistiskt Europa, där det varken fanns gränser eller problem inte ens tigrar i skogarna. Kolonialpolitiken, imperialismen och den allt starkare nationalitetsidén präglade utvecklingen i Europa i slutet av seklet. Första världskriget raserade mångas världsbild. Skiljelinjerna i Europa hade skapats långt tidigare, men kriget fördjupade klyftan. På tröskeln till 1930-talet utkom i Frankrike böcker om europeiskheten, och det ordnades till och med en essätävling med ett europeiskt statsförbund som tema. Gemensamt för de tankar om Europa som en idé vilka förekom före andra världskriget var att drömmarna om fred och ett statsförbund levde bland de intellektuella. Den rådande politiken skapade inga förutsättningar för en integration, och några praktiska förslag lades inte heller fram. I många länder Tyskland, Storbritannien och Italien var regeringarna inte alls entusiastiska inför tanken på ett Paneuropa. I Europa insåg man risken för ett nytt storkrig. Det skärpta internationella läget i början av 1930-talet och nationalsocialismen i Tyskland körde över de paneuropeiska idéerna. Situationen förvärrades ytterligare av den ekonomiska depressionen och den ökande arbetslösheten. Hitler utnyttjade begreppet Europa som ett instrument för den tyska propagandan. Hitler ville ena Europa med hjälp av den germanska rasen, som stod över alla andra. Ärren efter kriget tynger Av tradition har Europa ansetts representera civilisation, ett demokratiskt system och frihet. Till de gemensamma värdena hör också uppfattningarna om 16

18 rättsstaten, yttrandefrihet och jämlikhet samt pluralism, vilken omfattar kulturell, språklig och geografisk mångfald. Men erfarenheterna från kriget finns fortfarande i bakgrunden i den europeiska värdediskussionen. Vid toppmötet i Nice år 2000 beslutade EU att unionen får lämna lämpliga rekommendationer till en medlemsstat, som anses åsidosätta de gemensamma grundläggande principerna. Dessa är att frihet, demokrati, mänskliga rättigheter och de grundläggande friheterna samt rättsstaten ska respekteras. Om ett medlemsland inte rättar till situationen, kan EU frånta det rösträtten i rådet. Orsaken till den här ändringen i grundfördraget var den så kallade Österrikebojkotten. Medlemsländerna frös sina bilaterala kontakter med den österrikiska regeringen våren Orsaken var att FPÖ-partiet under ledning av Jörg Haider, som ansågs vara högerextremist, fick plats i landets regering. Man ansåg att Haider visat förståelse för Nazityskland. Krisen pågick i ungefär ett halvår. EU var på alerten också 2002 när högerextremisten Jean-Marie Le Pen tog sig till det franska presidentvalets andra omgång. År 2003 sade den italienske premiärministern Silvio Berlusconi i ett tal i Europaparlamentet att socialisternas tyske gruppledare Martin Schulz kunde spela filmrollen som ledare för ett koncentrationsläger. Före toppmötet i juni 2007 konstaterade Polens premiärminister Jaroslaw Kaczyński för sin del att utan händelserna under andra världskriget skulle Polen ha fler invånare. Hänvisningen hade att göra med tvisten om EUländernas makt. Polen ansåg att Tyskland med sin stora befolkning gynnades av att det för beslut i rådet krävs 55 procent av medlemsländerna och 65 procent av medborgarna. Riksdagshuset i Berlin stod i lågor 1 maj 1945 när sovjetiska soldater hissade sin flagga. Suomen Kuvapalvelu Oy / Victor Tomin / Ernst Voller. 17

19 18

20

21 Av hävd beskrivs den europeiska integrationen som en snabb efterkrigstida utveckling. Länderna i Europa bildade ett statsförbund, för vilket gemensamma förvaltningsorgan inrättades. Processen framställs ofta alltför förskönad och den har överbetonats, men utvecklingen under de drygt 50 senaste åren är visserligen en exceptionell epok i Europas historia. Om vi undantar krigen på Västra Balkan på 1990-talet känner inte det västliga Europas samtidshistoria till en lika lång stabil period. De faktorer som haft betydelse för tillkomsten av Europeiska gemenskapen anknyter till den jäsningsprocess som pågått i årtionden och till situationen efter andra världskriget: Europa hade under kriget lidit enorma mänskliga och ekonomiska förluster. De allt mer sofistikerade vapnen och framför allt kärnvapnen skapade rädsla för en världsomfattande förstörelse. Efter kriget grydde misstron mellan segrarna och förlorarna. Kontinenten måste återuppbyggas, och Europa försökte anpassa sig att leva under trycket från Förenta staterna och Stalins Sovjetunionen. Relationerna mellan supermakterna tillspetsades till det yttersta i slutet av 1940-talet och det så kallade kalla kriget var ett faktum. Europa delades upp i västländer och det kommunistiska östblocket. Östtyskland, Tyska demokratiska republiken (DDR), kom att höra till Sovjetunionens intressesfär. De allierade hade kontroll över Förbundsrepubliken Tyskland (BDR) i väst. Berlinmuren restes sommaren Den tudelade staden utgjorde en symbol för hela järnridån ända fram till murens fall i november Med USA:s stöd reste sig Tyskland så småningom ur ruinerna. Återuppbygg- Altiero Spinelli ( ) var medlem av den antifascistiska motståndsrörelsen i Italien. Han fängslades av fascistregimen och satt i husarrest När Spinelli var fånge på ön Ventotene skissade han upp en federalistisk vision om ett enat och fritt Europa. Spinelli var sedermera ledamot av Europeiska kommissionen och Europaparlamentet. Han verkade som parlamentsledamot fram till sin död. Archivio centrale dello Stato, Italia och Poste Italiane. 20

22 Fransmannen Jean Monnet (till vänster) och tysken Robert Schuman ville som initiativtagare till kol- och stålgemenskapen stabilisera relationerna mellan Tyskland och Frankrike och få ett slut på de ständiga krigen. Europeiska gemenskapen. naden underlättades av Marshallhjälpen som inleddes Via Marshallhjälpen som uppkallats efter USA:s utrikesminister beviljades länder i Europa stöd för cirka 13 miljarder dollar. Det var en enorm summa, fem procent av USA:s dåtida årliga nationalprodukt. I princip erbjöds alla länder Marshallhjälp, men Moskva tillät inte länderna bakom järnridån att ta emot den. Under de rådande förhållandena måste också Finland tacka nej till Marshallhjälpen. Organisationen för ekonomisk samverkan i Europa OEEC (från 1961 OECD) bildades 1948 för att samordna Marshallhjälpen. Under dessa kärva förhållanden tillkom Europeiska gemenskapen för att stötta Europas ekonomi. Man insåg att fred ger ökad stabilitet och ökat välstånd, och att detta är till fördel framför allt för medlemsländerna själva. Ett nytt Europa skissades upp redan under kriget när den italienske motståndsledaren Altiero Spinelli, som fängslades under Benito Mussolinis regim, 1941 i fängelset författade ett manifest som ledde till grundandet av en europeisk federalistisk rörelse. Rörelsen arrangerade en konferens i Genève 1944, där man diskuterade Spinellis plan på ett övernationellt europeiskt förbund. Inspirerade av Churchills tal i Zürich arrangerades en Europakongress i Haag i maj 1948, som utmynnade i att Europarådet grundades 1949 i Strasbourg. År 1950 föreslog den franska regeringens rådgivare Jean Monnet ( ), på initiativ av USA, en lösning på Frankrikes och Tysklands relationer. Monnet var son till en konjaksfabrikör och han fick redan som 16-åring internationell erfarenhet, när han marknadsförde konjak bland annat i de nordiska länderna, USA och Ryssland. Han hade också varit med och samordnat de allierades upprustningsprogram under världskrigen. Kärnan i Monnets initiativ byggde på de viktiga energikällorna. Kol och stål var grunden för den tunga metallindustrin och vapentillverkningen i Europa. Den som behärskade den här marknaden hade tillika politisk och ekonomisk makt. Monnet föreslog att den franska och tyska koloch stålproduktionen skulle slås samman. Monnets plan uppkallades efter den franske utrikesministern Robert Schuman, som lade fram den. Schumandeklarationen offentliggjordes i Paris den 9 maj Till minne av detta firas i dag Europadagen den 9 maj i alla EU-länder. Deklarationen ledde fram till att Europeiska kol- och stålgemenskapen (EKSG) grundades. EKSG inledde sin verksamhet Från och med 1953 rörde sig stål och kol fritt i Västeuropa. Det spända läget i Europa främjade för sin del samförståndet. En bidragande orsak var också att folkresningen i Ungern 1956 blodigt slogs ner. I slottet Val Duchesse 21

23 i Bryssel fördes utdragna förhandlingar som ledde till att Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEC, senare EC eller Europeiska gemenskapen) och Europeiska atomenergigemenskapen (Euratom) grundades. Fördragen undertecknades i Rom den 25 mars 1957 och de trädde i kraft Europeiska gemenskapen var verklighet, visserligen utan att merparten av européerna ens lade märke till saken. Närmandet mellan Frankrike och Tyskland hade politiska och framför allt ekonomiska orsaker. Frankrike var intresserat av Ruhrområdet som hade rika kolförekomster. Tyskland, som förlorat kriget, gav å sin sida efter för Frankrike eftersom tyskarna ville ta del av utvecklingen i Västeuropa. Tyskland eftersträvade ekonomisk tillväxt och ville frigöra sig från krigets barlast. Även USA utövade påtryckning på Frankrike för att få fransmännen att börja samarbeta med Tyskland. Förenta staterna ville ha stabilitet i Europa för att kunna bekämpa kommunismen. Ett välmående Europa betydde Romfördraget undertecknas Bakom bordet från vänster till höger Paul-Henri Spaak och Jean-Charles Snoy et d Oppuers från Belgien, Christian Pineau och Maurice Faure från Frankrike, Konrad Adenauer och Walter Hallstein från Förbundsrepubliken Tyskland, Antonio Segni och Gaetano Martino från Italien, Joseph Bech från Luxemburg samt Joseph Luns och Johannes Linthorst Homan från Nederländerna. Genom Romfördraget inrättades den gemensamma församlingen, som var Europaparlamentets föregångare. Europeiska gemenskapen. också besparingar i rustningskostnaderna. Det bilaterala samarbetet mellan Frankrike och Tyskland formaliserades senare genom ett vänskapsavtal (Elyséefördraget) som undertecknades Beneluxländerna hörde till den fransktyska axelns ekonomiska intressesfär, och de förenades av kulturella och historiska band. Beneluxländerna hade två gånger drabbats av världskrigens fasor, omringade av Tyskland, Frankrike och Storbritannien. Italien sökte å sin sida efter kriget 22

24 internationellt erkännande och antog att en europeisk inriktning skulle stabilisera den politiska oron i landet. Storbritannien som motsatte sig övernationella strukturer stannade däremot utanför samarbetet. Många andra länder i Europa kom inte på fråga på grund av det politiska läget eller geografiska avståndet. Till denna grupp hörde bland annat militärdiktaturerna på Iberiska halvön, de öst- och centraleuropeiska länderna bakom järnridån och det neutrala Schweiz. Romfördraget innehöll många av grundelementen i den kommande Europeiska unionen, till exempel en tullunion som förebådade den fria inre marknaden. Av institutionerna inrättades kommissionen och rådet. Dessutom skapades Europaparlamentets föregångare, den gemensamma församlingen, och gemenskapens domstol. Men fördraget innehöll inga politiska mål för gemenskapen. IFrankrike valdes Charles de Gaulle till president 1959, och hans uppfattning om Europa grundade sig på samverkan mellan nationalstater. Gaullisterna motsatte sig kol- och stålgemenskapen, men tolererade den ekonomiska gemenskapen av nationella skäl. På 1960-talet blev jordbruket en allt viktigare del av gemenskapens politik. Charles de Gaulle drev kraftigt på en gemensam jordbrukspolitik (CAP, Common Agricultural Policy), eftersom Frankrike producerade mer jordbruksförnödenheter än någon annan av grundarstaterna. Prisgarantierna för jordbruksprodukterna och exportstöden blev instrument för CAP. Utanför gemenskapen tolkades stöden som protektionistiska, ett sätt att skydda den inre marknaden. Gemenskapen Det var festligt och högtidligt när Romfördraget undertecknades i palatset Capitoline På plats var förutom statscheferna en hel mängd högt uppsatta personer. Först efteråt har det avslöjats att ministrarna och delegationscheferna i Rom skrev under ett dokument, som till största delen innehöll endast blanka papper. Förhandlingarna om fördragstexten fördes i slottet Val Duchesse i Bryssel, där också texten finslipades. De avgörande dagarna före undertecknandet den 25 mars var jäktiga och spännande; det halvfärdiga materialet lastades på ett tåg och resan till Rom startade. Albert Breuer, som då var tjänsteman vid kol- och stålgemenskapens sekretariat, deltog i förberedelserna av undertecknandet. Han har berättat att tåget blev kvarhållet i Basel vid den schweiziska gränsen. Därifrån fortsatte resan till Milano, där en överraskning väntade. Tågvagnen med pappren var borta! Vi hittade vagnen utrangerad på ett sidospår några kilometer bort, berättar Breuer. Samtidigt fortsatte man i Bryssel att med febril brådska skriva rent fördragstexten på maskin. Därifrån ringde man in ändringarna till Rom. Medan utkastet färdigställdes var golvet i slottet Val Duchesse belamrat med papper och stenciler. På kvällen kom städerskorna och kastade pappren i soporna. Det behövdes snabbt flera maskinskrivare. I Rom fick man hjälp av studenter från universitet som åtog sig att skriva ner fördragstexten mot en liten ersättning. Men studenterna gick i strejk och krävde en löneförhöjning på 200 lire i timmen. På grund av alla dessa förseningar blev fördragstexten inte färdig, utan statscheferna skrev under ett dokument där endast den första och sista sidan av Romfördraget var tryckta. Det största problemet var att hindra journalisterna från att komma för nära, säger Breuer med ett skratt. När det var dags att försegla fördraget, det vill säga att anta de formellt, fanns all text nedskriven och tryckt. (Källor: ena.lu och europa.eu ) 23

25 Jacques Delors var under två perioder ordförande för Europeiska kommissionen, åren Under hans tid inleddes Europeiska unionens utveckling mot den gemensamma inre marknaden, den gemensamma valutan och utvidgningen. Europeiska gemenskapen. ansågs gynna egna produkter i strid med internationella handelsregler. Ett första handelskrig pågick Orsaken var att det krävdes exporttullar på höns som importerades från USA. I juni 1965 inledde Frankrike en bojkott av alla rådsmöten, och i ett halvt års tid deltog inte Frankrikes representant i ministermötena. Officiellt protesterade Frankrike mot kommissionens ökade beslutanderätt om gemenskapens budget, men de facto berodde tvisten på motsättningen mellan det övernationella och nationella intresset. Frankrike ville inte acceptera att beslut kunde fattas med en kvalificerad majoritet av medlemsländerna, i synnerhet inte gällande jordbrukspolitiken. I januari 1966 lyckades man hitta en lösning på tvisten. Enligt den så kallade Luxemburgkompromissen kan inte rådet fatta beslut med kvalificerad majoritet om ett enda medlemsland åberopar ett nationellt intresse. Den här överenskommelsen antydde det som fortfarande gäller, nämligen att det krävs enhällighet mellan medlemsländerna i många EU-beslut. På 1960-talet avvärjde Charles de Gaulle två gånger Storbritanniens medlemskap i gemenskapen. År 1961 ville Storbritannien ansluta sig till gemenskapen för att trygga tillträdet till den industriella marknaden i Europa, men samtidigt ville britterna skydda samväldesländernas, dvs. de forna brittiska koloniernas handelsförmåner. I den internationella politiken stödde sig Storbritannien på Europeiska gemenskapen, militäralliansen Nato och USA. de Gaulles veto var en knäpp på näsan riktad mot amerikanerna. Frankrike hade ända sedan slutet av 1950-talet tagit avstånd från USA och gradvist lösgjort sig från det militära samarbetet med Nato. Den ekonomiska utvecklingen bromsades upp av oljekrisen, som utbröt 1973 när de oljeproducerande länderna som en följd av Mellanösternkriget höjde priset på råolja. Recessionen bidrog till att de Gaulles efterträdare Georges Pompidou kom till insikt om att det europeiska ekonomiska samarbetet är en väg till en bättre ekonomi för Frankrike. Samtidigt gav Tysklands förbundskansler Willy Brandt och Storbritanniens premiärminister Edward Heath ny pondus åt samarbetet. Storbritannien, Irland och Danmark anslöt sig som medlemmar

26 Fröet till den monetära unionen såddes 1979, när man ingick en överenskommelse om Europeiska monetära systemet (EMS, European Monetary System). Som mål uppställdes en gemensam monetär union för medlemsländerna. I juni samma år ordnades det första direkta valet av ledamöter till Europaparlamentet, och medborgarna i medlemsländerna fick själva välja sina representanter till parlamentet. I Storbritannien tillträdde Margaret Thatcher som premiärminister I början av 1980-talet arbetade gemenskapen på att lösa en tvist om fördelningen av jordbruksstöden. Lösningen blev den så kallade brittiska rabatten som förhandlades fram på Thatchers anmodan 1984 (se kapitlet om jordbruket). På 1980-talet lades grunden till dagens Europeiska union, när kommissionen under ledning av fransmannen Jacques Delors föreslog en gemensam inre marknad. Förslaget ledde fram till att Europeiska enhetsakten godkändes Delors paket tillförde gemenskapspolitiken nya element, bland annat gemensamma beslut i institutionerna (medbeslutandeförfarandet), samarbete i de yttre förbindelserna, forskning och teknik samt miljöfrågorna. Samtidigt förband man sig att ge särskilda stöd till de minst utvecklade regionerna i Europa. De nya medlemsländerna Grekland (1981) samt Portugal och Spanien (1986) kom särskilt i åtnjutande av dessa stöd. Europas karta började ritas om på 1990-talet när Sovjetunionen föll samman och Berlinmuren revs. Den fart med vilken förändringarna skedde överraskade alla, även Finland och Sverige som snabbt ville in i Europeiska unionen. Maastrichtfördraget var det största steget i den europeiska integrationen sedan gemenskapen grundades. Fördra- En och annan har undrat över varför Bryssel är Europeiska unionens huvudstad, varför Europaparlamentet sammanträder i Strasbourg och rådet vissa månader i Luxemburg. Förklaringen hittar vi i historien. I juli 1952 förhandlade man i Paris om institutionernas placering. Frankrike och Tyskland ville placera kol- och stålgemenskapens administration i Saarbrücken, som i dag tillhör Tyskland. Detta förslag hade anknytning till lösningen av Saarbrückens öde, en region som det tvistats om under krigen. Men Tyskland ville inte ha gemenskapsinstitutionen inom sitt territorium. Bryssel lyftes fram som en kompromiss, men den belgiska regeringen ville överraskande ha en annan lösning. Den ansåg att industristaden Liège i östra Belgien vore en bättre plats. Motiveringen var att Liège var en trafikknutpunkt mitt i områden med kol- och stålproduktion. Efter ett möte som pågick i två dagar beslutade de utmattade ministrarna att institutionerna tillfälligt placeras i Luxemburg. Europaparlamentets föregångare, den gemensamma församlingen, placerades i Strasbourg. Av taktiska skäl begravdes tvisten om placeringsorten för en lång tid framåt, bland annat på grund av ratificeringen av Romfördraget. Till Bryssel kom institutionerna först 1965 när kol- och stålgemenskapen, den ekonomiska gemenskapen och Euratom slogs samman. Luxemburg krävde självklart kompensation. Därför sammanträder rådet i Luxemburg i april, juni och oktober. Därutöver placerades EG-domstolen, parlamentets sekretariat och Europeiska investeringsbanken i Luxemburg och likaså revisionsrätten som inrättades senare. I dag håller Europaparlamentet plenarsammanträden i Strasbourg i Frankrike tolv gånger per år. 25

27 26 Den franske utrikesministern Robert Schuman ( ) och den tyske förbundskanslern Konrad Adenauer ( ) spelade en viktig roll när Frankrike och Tyskland började närma sig varandra. Konrad Adenauer. Båda kom från sina hemländers gränsområden och hade egna erfarenheter av krigets fasor. Schuman tillfångatogs av tyskarna 1940, men lyckades fly två år senare och anslöt sig till den franska motståndsrörelsen. Adenauer å sin sida avsattes av nazisterna från ämbetet som Kölns borgmästare. Den italienske premiärministern Alcide de Gasperi ( ) var en meningsfrände till Schuman och Adenauer och stödde dessas planer. Alcide de Gasperi. De tre förenades förutom av samma politiska bakgrund också av språket: de talade tyska sinsemellan. Paul-Henri Spaak, som var en central gestalt när Romfördraget utarbetades, framhöll senare att hotet från Stalins Sovjetunionen påskyndade uppkomsten av Europeiska gemenskapen. Även Spaak hade egna erfarenheter av krigen. Redan under första världskriget hade han varit tillfångatagen av tyskarna i två års tid. Paul-Henri Spaak. Europeiska gemenskapen. get godkändes i december 1992 och det trädde i kraft året därpå. Europeiska unionen upprättades officiellt. I Maastricht fastställdes också det ambitiösa målet att ta i bruk en gemensam valuta. Euron blev 1999 kontovaluta i de länder som uppfyllde kriterierna för en stabil ekonomi. Maastricht förde därtill in två nya element i EU:s politik: en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik och rättsliga och inrikes frågor, som bland annat omfattar invandring och polisiära frågor. Allt gick dock inte enligt planerna. Europeiska unionens legitimitet, dvs. rätten att fatta beslut på medlemsstaternas vägnar, ifrågasattes när danskarna röstade emot Maastrichtfördraget i en folkomröstning En ny folkomröstning gav ett positivt resultat efter att Danmark förhandlat sig rätten att stanna utanför vissa av EU:s verksamheter (opt-out). Danmark krävde att landet självt får besluta om det vill börja använda euron och hur det tillämpar arbetskraftens fria rörlighet inom Schengensamarbetet. Danmarks opt-out gäller också till vissa delar den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Som svar på medborgarnas oro skapade EU närhets- eller subsidiaritetsprincipen. Enligt den ska beslut fattas så nära medborgarna som möjligt. Detta betyder att EU ska fatta beslut endast då målsättningarna kan uppnås bättre med ett gemensamt beslut av medlemsländerna. I annat fall fattas beslutet i medlemsländerna. De tyska delstaterna, som aktivare ville delta i EU:s beslutsfattande, drev på 1990-talet hårdast på att besluten ska fattas nära medborgarna.

28

29 Europeiska unionens egentliga institutioner är Europeiska unionens råd, Europeiska kommissionen, Europaparlamentet, Europeiska gemenskapernas domstol och revisionsrätten. Om Lissabonfördraget träder i kraft blir Europeiska rådet (EU:s toppmöte) en officiell institution, som dock inte stiftar lagar. Även Europeiska centralbanken och revisionsrätten ingår i Lissabonfördragets förteckning över unionens institutioner. För att förstå EU:s verksamhet är det viktigt att känna till institutionernas ställning och uppgifter. Vem lägger fram lagförslag, hur behandlas de, vilken är medlemsstaternas roll, vad gör en EUkommissionär eller en Europaparlamentariker? Bland annat dessa frågor belyser vi i de följande kapitlen. Europeiska unionens råd och Europeiska rådet håller sina möten i byggnaden Justus Lipsius, som stod färdig Byggnaden är uppkallad efter en flamländsk humanist verksam i slutet av 1500-talet. På bilden byggnadens täckta innergård. Europeiska gemenskapen. 28

30 Med Europeiska rådet avses mötena mellan medlemsländernas stats- och regeringschefer. Vanligen talar man om EU:s toppmöte, som har utvecklats till ett viktigt organ för att dra upp riktlinjer för EU:s politik. Europeiska rådet är i praktiken EU:s högsta politiska beslutsorgan. Medlemsstaternas stats- och regeringschefer har till exempel kommit överens om anslutningen av nya medlemsländer och om att inrätta gemensamma krishanteringsstyrkor. Om Lissabonfördraget träder i kraft får Europeiska rådet officiell status och en permanent ordförande. Europeiska rådet får inte förväxlas med Europarådet som verkar i Strasbourg i Frankrike, och som är en mellanstatlig organisation som grundades Europarådet är känt framför allt för sin människorättsdomstol. Europarådet är inte en EU-institution. Toppmötena började hållas 1974 på initiativ av Frankrikes president Valéry Giscard d Estaing. Det informella diskussionsforumet utvecklades snabbt till ett möte på toppnivå. Till en början sammanträdde ländernas ledare två gånger per år. Nuförtiden samlas de fyra gånger per år, vanligen i mars, juni, oktober och december. Toppmötena på våren fokuserar på att främja sysselsättningen och ekonomin, men också andra frågor kan stå på dagordningen. Vid behov ordnas extra möten. Så skedde till exempel under det grekiska ordförandeskapet 2003 då Irakkriget bröt ut och i september 2008 på grund av konflikten mellan Georgien och Ryssland. På toppmötet företräds de flesta medlemsländerna av sina statsministrar. Vissa länder såsom Frankrike representeras av sin president. Kommissionens ordförande och EU:s höga representant deltar också i mötena. Europeiska rådets uppgifter är fastställda i Maastrichtfördraget. Officiellt 29

31 År EU:S ORDFÖRANDELÄNDER Land 1995 Frankrike, Spanien 1996 Italien, Irland 1997 Nederländerna, Luxemburg 1998 Storbritannien, Luxemburg 1999 Tyskland, Finland 2000 Portugal, Frankrike 2001 Sverige, Belgien 2002 Spanien, Danmark 2003 Grekland, Italien 2004 Irland, Nederländerna 2005 Luxemburg, Storbritannien 2006 Österrike, Finland 2007 Tyskland, Portugal 2008 Slovenien, Frankrike 2009 Tjeckien, Sverige 2010 Spanien, Belgien 2011 Ungern, Polen 2012 Danmark, Cypern 2013 Irland, Litauen 2014 Grekland, Italien 2015 Lettland, Luxemburg 2016 Nederländerna, Slovakien 2017 Malta, Storbritannien 2018 Estland, Bulgarien 2019 Österrike, Rumänien 2020 Finland Europeiska unionens ordförandeländer har fastslagits fram till Ordförandeskapet omfattar ett halvt år. ger toppmötet impulser till och drar upp allmänna politiska riktlinjer för unionens utveckling. Det kan också föreslå detaljerad lagstiftning, till exempel kan kommissionen uppmanas att bereda ett lagförslag om gränserna för bilarnas utsläpp. Regeringskonferensen (IGC), som beslutar om ändringar i EU:s grundfördrag, hör nära ihop med Europeiska rådet. Den senaste regeringskonferensen avslutades när Lissabonfördraget godkändes Regeringskonferensen leds av stats- och regeringscheferna, men när konferensen inleds förhandlar först ministrar, statssekreterare eller höga tjänstemän sinsemellan. Till exempel i Nice kom man i december 2000 överens om grundfördraget som gjorde det möjligt att utvidga unionen. Beslutet föregicks av cirka 370 timmar förhandlingar, tio ministermöten och tre möten mellan stats- eller regeringscheferna. Europeiska rådet löser också tvister som inte har kunnat avgöras i andra forum. Det kan gälla utnämningar på hög nivå (till exempel kommissionens ordförande), placeringsorten för ett EUorgan eller anslutningsdatum för ett nytt medlemsland. Vidare fastställer stats- och regeringscheferna riktlinjerna för unionens ekonomiska politik och den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Europeiska rådet fastställer också den långsiktiga finansieringen av EU. Tidigare hölls toppmötena i ordförandeländerna, men i början av 2000-talet flyttade toppmötena gradvis till Bryssel, där de hålls i rådets byggnad Justus Lipsius (uppkallad efter en belgisk 1500-tals filosof). Men städerna där tidigare mötena hållits lever kvar i EU-vokabulären: Maastricht-, Amsterdam- och Nicefördragen, Lissabonprocessen etc. Vid Europeiska rådets möten uppgörs ordförandeskapets slutsatser, som styr unionens verksamhet. Slutsatserna är offentliga och de finns på rådets webbplats. I slutsatserna kan toppmötet uttrycka sin oro över exempelvis situationen i Mellanöstern eller Irak. Slutsatserna har stundtals kritiserats för att de inte är tillräckligt ambitiösa och för att de upprepar självklarheter. De är dock ofta slutresultatet av många kompromisser och förutsätter alla länders godkännande. Ordförandeländerna arrangerar ibland informella toppmöten. Vid de informella toppmötena godkänns inga slutsatser. Avsikten med dessa möten är att EU-ledarna 30