Lärarhandledning till Rättegångsskolan. Rättegången.

Transkript

1 Jag vill veta Lärarhandledning till Rättegångsskolan och filmen Rättegången 1

2 Materialet är producerat av Brottsoffermyndigheten Distribueras endast via och BROTTSOFFERMYNDIGHETEN Box 470, Umeå Tel: Innehåll INLEDNING 3 LEKTION 1, Brottsoffers reaktioner 5 Fallbeskrivning 5 Brottsoffers reaktioner 6 Skuldkänslor och självanklagelser 7 Förundersökning 8 Strafföreläggande 8 Målsägandebiträde 8 Särskild företrädare för barn 9 LEKTION 2, VAD ÄR EN RÄTTEGÅNG? 10 Vad är en rättegång? 10 Vilka kommer till rättegången? 11 Måste man komma till rättegången? 11 I domstolen 12 Stöd och hjälp under rättegången 13 Övrigt rättsligt stöd 13 Skadestånd 14 Hur ser det ut i rättssalen och var sitter personerna under rättegången? 14 Hur går rättegången till? 15 Rättegången börjar 15 LEKTION 3, RÄTTEGÅNGEN FORTSÄTTER 17 Förhör med målsägande 17 Ersättning för kostnader i samband med rättegången 17 Övriga förhör 18 Annan bevisning som kan vara aktuell 18 Den misstänktes personliga förhållanden 19 Sammanfattningar 19 Rättegången avslutas 19 Om dom meddelas direkt 20 Om dom meddelas vid ett senare tillfälle 20 Vad händer sedan? 20 FILMVISNING 21 2

3 Inledning Med hjälp av detta material kan du ge en koncentrerad, informativ och realistisk bild av hur en svensk rättegång kan gå till. Materialet vänder sig till dig som möter ungdomar och unga vuxna, men det kan även fungera för en vuxen publik i utbildningssammanhang. Målgruppen är i första hand ungdomar år. Filmen Rättegången, som finns på är en dramadokumentär som skildrar ett misshandelsmål i en tingsrätt. Både gärningspersonen och brottsoffret är unga och historien bjuder vissa spänningsmoment utan att vara spektakulär eller tillrättalagd. I denna lärarhandledning varvas fakta om rättegången med tips om ytterligare informationskällor och förslag på diskussionsfrågor. Det första avsnittet handlar om de skuldkänslor som brottsoffer ofta upplever. Varva gärna fakta och föreläsningar med diskussion. Enklast är att se avsnitt ur Rättegångsskolan eller filmen parallellt med faktadelarna. Givetvis går det precis lika bra att först göra en faktagenomgång, se filmen och sedan låta gruppen diskutera. Ett bra komplement till undervisningen är att använda det material som finns på Rättegångsskolan är en utbildningsprodukt som, för att förstärka och underlätta lärandet, innehåller animationer, foton, korta filmsekvenser, berättarröst och texter. Under varje lektionsplanering finns förslag på lämpliga moment. Du väljer själv om du vill föreläsa om innehållet eller låta eleverna förebereda sig individuellt genom Rättegångsskolan eller arbeta med materialet i grupp på lektionstid. Sammantaget ger materialet en god bild av det svenska rättssystemet och det ger också en generell brottsofferkunskap. Det omfattar tre undervisningspass på minuter med följande innehåll: LEKTION 1, BROTTSOFFERS REAKTIONER Att bli utsatt för brott och de känslor detta medför samt förundersökning och vägen fram till rättegången. LEKTION 2, VAD ÄR EN RÄTTEGÅNG? Första delen av rättegången och vilket stöd man kan få under rättegången. LEKTION 3, RÄTTEGÅNGEN FORTSÄTTER Avslutning av rättegången samt vad som händer efter rättegången. Särskilt viktiga är de faktaavsnitt som finns i denna lärarhandledning. Det är även av stor vikt att du själv i förväg funderar över diskussionsfrågor och problemställningar. I anslutning till en del av frågorna finns tips och hänvisningar det är bra om du har möjlighet att reflektera över dessa före lektionen. Du känner dina elever och vet bäst hur innehållet, nivån och själva presentationen ska anpassas till dem. Kanske finns det någon elev som har blivit utsatt för brott och då bör du tänka igenom situationen särskilt noggrant. Förbered även kontaktuppgifter för de brottsofferstödjande funktioner som finns på just er ort, till exempel brottsofferjour och kvinno- och tjejjour, se länktips nedan för kontaktuppgifter. Om behov finns kanske du även ska överväga att ta hjälp av skolkurator eller 3

4 skolsköterska i undervisningen om exempelvis skuldkänslor efter brott. Om ni vill fördjupa er ytterligare inom området finns möjlighet för gruppen att besöka en rättegång. Kontakta närmaste tingsrätt för mer information. Kontaktuppgifter hittar du på webbplatsen Sveriges domstolar, se nedan. Mer att läsa om rättsväsendet och om utsatthet för brott finns på följande myndigheters webbplatser: Brottsoffermyndigheten, och Brottsförebyggande rådet, och Roks, Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige, Rädda Barnen, SKR, Sveriges Kvinno- och Tjejjourers riksförbund, Ytterligare information om det svenska rättsväsendet finns förstås i både läroböcker och andra fackböcker. Kompletterande och aktuell information om brottsofferfrågor finns på Brottsoffermyndighetens webbplats Mer anpassad information om hur en rättegång går till och om rättigheter och möjligheter till hjälp och stöd för den som utsatts för brott finns på Nationellt centrum för kvinnofrid, Polisen, Rättshjälpsmyndigheten, Sveriges domstolar, Åklagarmyndigheten, Många ideella organisationer erbjuder stöd och hjälp till brotts offer. Läs mer på följande webbplatser: Brottsofferjouren Sverige, och Bris, Barnens rätt i samhället, och På finns även information för barn och unga om brott, stöd och hjälp och om hur det kan kännas att ha varit med om ett brott. Lärarhandledningen är producerad av Brottsoffermyndigheten i samarbete med Juridiska institutionen vid Umeå universitet och Teknikhuset. Om du har några frågor kring detta utbildningsmaterial hör av dig till Kunskapscentrum på Brottsoffermyndigheten på telefon (växel) eller mejla till: registrator@brottsoffermyndigheten.se. Brottsoffermyndigheten, Umeå oktober

5 LEKTION 1 BROTTSOFFERS REAKTIONER Ett bra sätt för att få eleverna att känna engagemang i detta ämne är att försöka få dem att själva tänka sig in i rollen som brottsoffer eller målsägande, som den som utsatts för brott ofta kallas under rättegången. På finns filmer och text som handlar om brottsutsatthet som kan användas för att fånga elevernas uppmärksamhet. Vi måste ringa polisen. Vad kan dom göra? Dessutom sa han att Vi måste ringa polisen. Jag har inga pengar på mobilen, sa du och spottade blod. Det blev blod på jackan också. Vi ringer 112, det kostar ingenting. Ett annat alternativ är att läsa följande text (hämtad ur skriften Det är ett brott bra att veta för dig som är ung) högt: FALLBESKRIVNING Du hade precis fått ut fyra hundra kronor från uttagsautomaten när någon tog tag i din jacka och drog bakåt. Den andra killen höll din kompis Kristoffer på avstånd. Allt gick väldigt fort. När du försökte göra motstånd knuffades du framåt, en spark riktades mot din mage, en rakt i ansiktet, och du kände den heta och kalla blandningen av grus och blod i munnen. Om du säger nåt är du död, sa en av dem. Det sista du hann se var bokstäver på en jacka, och du tyckte att du kände igen en av dem som sprang. Åååh. Dom tog pengarna. Det var höst, första året på gymnasiet och första gången du skulle ta ut pengar från studiemedlet som du hade på kontot. Ni hade haft så bråttom till bion att du fått låna av Kristoffer, nu skulle du betala tillbaka. Och så hände det här! Det kändes som en evighet men det kanske hade gått tio minuter när en polisbil svängde in på torget. Vad är det som har hänt? Kan du säga hur de såg ut? Åt vilket håll sprang de? Poliserna ställde flera snabba frågor och pratade i telefon med en annan polisbil. Sedan tittade de lite närmare på dig, det var nog bäst att åka till sjukhuset så fick de kolla upp vilka skador du hade fått. Och så ringde de till din pappa så att han kunde möta er på lasarettet. I polisbilen satt du mest tyst. Det var så overkligt, allting. Men Kristoffer sa att de hade hotat dig, att om du sa nåt så skulle du vara död. Det är också ett brott, sa den ena av poliserna och vände sig bakåt mot dig, det heter övergrepp i rättssak. Om någon i fortsättningen hotar dig så ska du tala om det för oss också. Efter några dagar skulle det bli förhör. Du och Kristoffer fick var för sig titta på en del bilder och båda kunde peka ut den ena av killarna. 5

6 ?! Diskutera vidare kring händelsen i berättelsen med utgångspunkt i frågorna nedan: Vad för slags brott blev personen utsatt för i berättelsen? (Rån, övergrepp i rättssak, misshandel.) Är det här vanliga brott? (Statistik finns på Brottsförebyggande rådets webbplats, Hur tror du att man känner sig som brottsoffer? (Varje brottsoffer reagerar på sitt eget, unika sätt, men vanliga reaktioner är till exempel att man blir ledsen eller nedstämd, får sömnsvårigheter, vill hämnas, känner hat, vill gråta, blir mörkrädd, försöker tränga bort det som hänt, blir tyst och inbunden.) Borde offren ha agerat annorlunda? (Funderingar om att man inte ska röra sig i stadsmiljö sent på kvällen, att det är dumt att ta ut en så stor summa kontanter, att man måste vara uppmärksam på omgivningen etcetera. Observera att denna fråga kan aktualisera ett skuldtänkande och det är därför viktigt att poängtera att skulden ska placeras där den hör hemma, det vill säga hos gärningspersonen.) Det finns förmodligen lika många olika sätt att reagera på brott som det finns människor vi reagerar alla olika utifrån vilken person vi är och vilka erfarenheter vi bär med oss. Diskutera tillsammans hur ni tror att ni skulle reagera om ni blev utsatta för brott. Finns det några funderingar kring detta i klassen? Det kan vara så att någon av eleverna har personlig erfarenhet av utsatthet för allvarlig brottslighet och som lärare är det viktigt att du är beredd på detta. Det kan vara bra att vara två vuxna i klassrummet så att det finns en beredskap om lektionsinnehållet väcker starka känslor. BROTTSOFFERS REAKTIONER Att bli utsatt för brott medför ofta en mängd känslomässiga reaktioner. Även om brottet orsakat ekonomiska förluster eller fysiska skador är det oftast de psykiska effekterna av att med avsikt ha blivit kränkt eller skadad av en annan person som är svårast att hantera för offret. En annan insikt är att sexualbrott leder till allvarligare psykiska reaktioner än våldsbrott, som i sin tur leder till allvarligare reaktioner än egendomsbrott. En del egendomsbrott, som att få sin bil skadad, utlöser kanske mest irritation. Inbrott i bostaden kan däremot upplevas som både allvarligt och skrämmande. Vetskapen om att någon har rotat runt i ens privata tillhörigheter kan vara jobbig. Att bli utsatt för ett brott kan leda till allvarliga konsekvenser men det är viktigt att komma ihåg att de allra flesta efter en tid kan lägga händelsen bakom sig och leva ett helt normalt liv. Både fysiska och sexuella övergrepp kan liknas vid inbrott i den egna kroppen. De kräver ofta bearbetning under lång tid. Känslor av skuld och skam över det som har hänt är mycket vanliga, trots att den som utsatts för brott inte alls har något att skämmas för. Ilska mot gärningspersonen är också vanlig med både hat och hämndkänslor. Det är viktigt att våga ge uttryck för dessa känslor. Först därefter är det möjligt att skapa en mer nyanserad bild av vad som har hänt. VARJE PERSON REAGERAR PÅ ETT BROTT UTIFRÅN SIN EGEN LIVSSITUATION Ett likartat brott påverkar människor olika beroende på livssituationen i stort, och beroende på tidigare upplevelser av kränkningar och våld. Den som till exempel blir utsatt för ett andra rån riskerar en svårare kris än en tidigare inte utsatt person, i alla fall om den första rånsituationen inte har bearbetats. Övergrepp i nära relationer, som grov kvinnofridskränkning eller sexuella övergrepp som en förälder utsätter sitt barn för, blir extra allvarliga av att de kriminella handlingarna ofta upprepas. 6

7 Därtill kommer att brotten oftast sker i det egna hemmet, vilket gör att offret inte har någon fredad plats, och av en person som offret i regel är beroende av såväl känslomässigt och socialt som ekonomiskt. Växlingar mellan våld och värme i sådana relationer skapar ofta starka men nedbrytande känslomässiga band. Risken är också stor att både offer och förövare minimerar brotten genom att helt enkelt inte vilja tänka på det som har hänt. Ett annat vanligt mönster är att förövaren lägger mer och mer skuld på offret för att ha provocerat fram övergreppen. För den som utsätts för brott i en nära relation är det ofta nödvändigt att få möjlighet till egna tankar i avskildhet från förövaren för att kunna beskriva övergreppen och för att förändra sin situation. BEHOVET AV STÖD OCH HJÄLP VARIERAR Behovet av hjälp från omgivningen varierar. Det är inte enbart juridisk hjälp som behövs utan många gånger också personligt stöd i någon form. Man kan då som brottsoffer vända sig direkt till socialtjänsten i kommunen eller be polisen förmedla kontakt med någon av de föreningar som arbetar ideellt med att hjälpa brottsoffer. Det går också att söka terapeutisk hjälp inom den allmänna sjukvården eller av privatpraktiserande terapeuter. Brottsoffer- och kvinnojourerna kan ofta förmedla sådana kontakter. SKULDKÄNSLOR OCH SJÄLVANKLAGELSER Skuldkänslor och självanklagelser är mycket vanliga bland brottsoffer. De flesta människor lever med en bild av att världen är god, förutsägbar och trygg, och har en illusion om sin egen osårbarhet. Att utsättas för brott kan innebära att den illusionen raseras och att tilliten till omgivningen och känslan av kontroll över livet går förlorade. Människor har i regel ett starkt behov av att sätta in oväntade händelser i ett orsakssammanhang vi vill få en förklaring till det som inträffat. Detta i kombination med behovet att återfå kontrollen över livet, leder till att många brottsoffer tar på sig hela eller delar av skulden för det som hänt. Man förebrår sig till exempel för att man var oförsiktig. Våldtäktsoffer kan anklaga sig för att de litade på gärningspersonen eller för att ha promenerat på en folktom plats. Om man lägger ansvaret för det inträffade på sig själv, kan man förändra sitt framtida beteende och därmed undvika att utsättas för brott igen. Sitt eget beteende kan man styra, men inte andras. På så sätt får man en känsla av att åter ha kontroll över sitt liv och tillvaro. Inte bara brottsoffret tenderar att lägga ansvaret på sig själv. Många brottsoffer, inte minst våldtagna kvinnor, upplever att också omgivningen lägger skulden på dem snarare än på gärningspersonen. Anledningen till ett sådant skuldbeläggande är ungefär densamma som för brottsoffret själv. Genom att lägga skuld på offret får omgivningen en förklaring till att det hände just den personen. Om han eller hon inte kan anklagas för att ha gjort något fel, blir slutsatsen att brottet kunde ha drabbat vem som helst. En sådan insikt att brutala och meningslösa saker kan drabba alla, även oss själva är svår att ta till sig. Att lägga ansvaret, helt eller delvis, på brottsoffret är lugnande eftersom det skingrar våra egna känslor av sårbarhet och hjälplöshet. Vi tänker att vi kan undvika att bete oss som brottsoffret och därmed försäkra oss om att det hemska inte kan drabba oss. Det är oerhört viktigt att man placerar skulden där den hör hemma, det vill säga hos den som begått brottet gärningspersonen. Det är aldrig brottsoffrets fel att ha blivit utsatt för ett brott! Under Konsekvenser av brotts utsatthet finns mer information, film material, introduktion av en psykolog och berättelser om brottsoffers upplevelser. På finns även berättelser från barn och unga som har varit med om brott. 7

8 ?! Diskutera angående skuldkänslor och hur det kan komma sig att man kan känna skuld efter att ha blivit utsatt för brott: Varför tror du att det är vanligt att många brottsoffer känner skuld trots att hela skulden ligger hos gärningspersonen? (Se resonemang ovan.) Vilken hjälp finns att få? (Brottsofferjour, andra ideella organisationer, kommunens socialtjänst, skolans elevvård, akutvård via sjukhus, samtalsstöd med kurator eller psykolog med mera.) Finns det några grupper som är speciellt utsatta, som oftare utsätts för brott än andra eller är särskilt sårbara? (Vad är sant och vad är myter och fördomar? Unga eller gamla, män eller kvinnor? Är barn, funktionsnedsatta och invandrare särskilt drabbade eller mer sårbara?) Kan man påverka risken för att utsättas för brott? (Hur mycket ska man begränsa sitt liv? Vilka miljöer är farliga? Varför ska man akta sig kan man resonera tvärtom på något sätt?) Läs mer om olika gruppers utsatthet för brott med mera på Brottsförebyggande rådets webbplats, Se särskilt NTU, Nationella trygghetsundersökningen, som görs årligen. Många ideella organisationer tar också upp dessa frågor. FÖRUNDERSÖKNING Den som har utsatts för ett brott bör så snart som möjligt anmäla det till polisen. Man är inte skyldig att anmäla ett brott, men en polisanmälan är ofta nödvändig för att brottsoffret ska kunna tillvarata sina rättigheter. När polisanmälan kommit in och polis eller åklagare har anledning att tro att det har begåtts ett brott så påbörjas den utredning som kallas förundersökning. Under förundersökningen håller polisen förhör med den som är misstänkt för brottet. Oftast förhör polisen även andra personer som har upplysningar att lämna. Dessa personer kan vara brottsoffer och vittnen som har sett eller hört något som är av värde för att klarlägga vad som hänt. När en förundersökning är avslutad bestämmer åklagaren om den som är misstänkt för brottet ska åtalas eller inte. Att åklagaren har åtalat den som är misstänkt för brottet, innebär att åklagaren har bedömt att det finns tillräckliga bevis för att tingrätten ska kunna döma den som är misstänkt. När åklagaren väcker åtal skickas en stämnings ansökan till tingsrätten. I stämningsansökan har åklagaren kortfattat beskrivit den händelse som åklagaren anser utgör ett brott och angett vilket eller vilka brott åklagaren anser att den misstänkte ska dömas för. Mer information om förundersökningen och polisens och åkla garens uppgifter och roller finns att läsa på Polisens och Åklagarmyndighetens hemsidor, och eller under avsnittet Före rättegången i Rättegångsskolan. STRAFFÖRELÄGGANDE Om det handlar om ett lindrigare brott som gärningspersonen erkänt, kan åklagaren själv bestämma ett bötesstraff, det vill säga utfärda ett strafföreläggande. Då blir det ingen rättegång men strafföreläggandet har samma verkan som en dom. Genom föreläggandet kan gärningspersonen också tvingas att betala skadestånd. MÅLSÄGANDEBITRÄDE Ibland har brottsoffer rätt till ett eget juridiskt biträde, ett så kallat målsägandebiträde. Det gäller främst vid sexualbrott 8

9 och våld i nära relationer men även vid annan brottslighet om det finns särskilda behov. Barn som utsatts för brott får ofta ett målsägandebiträde. Om brottsoffret behöver ett målsägandebiträde ska han eller hon meddela det till polisen som ansvarar för förundersökningen, åklagaren eller tingsrätten. Ett målsägandebiträde kan utses så snart förundersökningen har inletts, och det är tingsrätten som bestämmer om brottsoffret har rätt till ett målsägandebiträde samt utser biträdet. Det finns möjlighet att komma med förslag på vem som ska vara målsägandebiträde. Målsägandebiträdet, som i de flesta fall är jurist, har till uppgift att ge brottsoffret stöd och hjälp under både förundersökningen och rättegången och bland annat hjälpa brottsoffret att begära skadestånd vid rättegången. SÄRSKILD FÖRETRÄDARE FÖR BARN Om en vårdnadshavare (oftast barnets förälder) misstänks för brott mot sitt barn kan barnet få en särskild företrädare. Detsamma gäller om den som är misstänkt för brottet står i ett nära förhållande till vårdnadshavaren. Företrädaren ska hjälpa barnet under för undersökningen och rättegången. Han eller hon är ofta jurist och ska vara särskilt lämplig för sådana uppdrag. Den särskilda företrädaren får betalt av staten och kostar ingenting för barnet. Åklagaren ansöker hos domstolen om en särskild företrädare för barn. Om du vill veta mer om målsägandebiträde eller särskild före trädare för barn finns ytterligare information på Polisens och Åklagarmyndighetens webbplatser och webbplatsen Sveriges domstolar, och Du kan också kontakta lokal polis, åklagare eller domstol. Under Före rättegången finns mer information om stöd och hjälp före, under och efter rättegången. 9

10 LEKTION 2 vad är en rättegång? För många av oss grundas synen på rättssystemet utifrån information som kommit till oss via tv, tidningar, radio och internet. En vanlig föreställning är att rättegångarna här i Sverige till stor del liknar de amerikanska rättegångarna som visas på film och tv.?! Diskutera: Vad vet eleverna om det svenska rättssystemet? Hur har de fått denna kunskap? Ger rättegångsscener i filmer en sann bild av något rättssystem? Vad känner eleverna inför att själva, om de vore brottsoffer, bli kallade till rättegång? Varför har vi domstolar? VAD ÄR EN RÄTTEGÅNG? En rättegång är ett sammanträde i en domstol, exempelvis i tingsrätten, och det kan också kallas för huvudförhandling. Det är nu som tingsrätten ska bestämma sig för om det finns tillräckliga bevis för att den som är misstänkt för brottet också ska kunna dömas för det. När tingsrätten avgör detta kallas det att tingsrätten prövar åtalet. Om tingsrätten bestämmer sig för att den som är misstänkt också är skyldig till brottet så ska tingsrätten också bestämma vilket straff den skyldige ska få. Rättegången är muntlig och det innebär att olika personer kallas till tingsrätten för att berätta om den händelse som åtalet handlar om. Under Före rättegången finns ett avsnitt som heter Vad är en rättegång? som ger grundläggande information. Läs mer om de svenska domstolarna och deras organisation på 10

11 VILKA KOMMER TILL RÄTTEGÅNGEN? Den som har drabbats av brottet som åtalet handlar om kallas för målsägande. Som målsägande kallas man till tingsrätten för att domstolen behöver målsägandens version samt svar på frågor angående det som den drabbade anser har hänt. Vid huvudförhandlingen deltar oftast fyra domare. En av dessa är ordförande och hon eller han är juristdomare och anställd vid tingsrätten. Ordförandens huvuduppgifter under rättegången är bland annat att leda huvudförhandlingen och hålla ordning i rättssalen. De andra tre domarna är nämndemän och har inte juristutbildning. Nämndemännen har oftast en passiv roll under huvudförhandlingen, men de deltar aktivt på samma sätt som juristdomaren när tingsrätten ska bestämma sig för hur åklagarens åtal ska bedömas. Det händer i enklare mål att det bara behövs en domare och då måste det vara juristdomaren. Det finns också en protokollförare i rättssalen som antecknar vad som händer under rättegången. Protokollföraren är anställd vid tingsrätten och är antingen jurist eller någon från tingsrättens kansli. Det behövs fler personer än bara domare när tingsrätten ska hålla huvudförhandling. Åklagaren är med och föreslår att tingsrätten ska döma den misstänkte för det brott som åklagaren anser att den misstänkte gjort sig skyldig till. Åklagarens uppgift är också att beskriva brottet för tingsrätten och att presentera bevis. Den som är misstänkt för brottet kallas under huvudförhandlingen för den tilltalade. Den tilltalade kan ha en person som hjälper honom eller henne att föra fram sin version av det som har inträffat. Denna person kallas försvarare. Försvararen är oftast en advokat, men långt ifrån alla tilltalade har en för svarare. Det kan också finnas andra personer som är med vid huvudförhandlingen och hjälper tingsrätten att förstå vad som har hänt. Ofta finns vittnen som sett eller hört händelsen. Ibland håller tingsrätten också förhör med sakkunniga personer, det vill säga personer som ska berätta för tingsrätten om det hon eller han är expert på. Det kan till exempel vara en läkare som uttalar sig om vad som kan vara orsaken till olika skador på brottsoffret. Den information som de sakkunniga personerna ger ska också hjälpa tingsrätten att fatta ett beslut. Det händer också att en eller flera tolkar finns med under rättegången. I kapitlet Under rättegången finns ett avsnitt som heter Vem sitter var i rättssalen? Animationen visar och förklarar på ett tydligt sätt vilka de olika aktörerna är och var de sitter. MÅSTE MAN KOMMA TILL RÄTTEGÅNGEN? Den som har fått en kallelse måste komma till rättegången. Det är viktigt eftersom alla berättelser behövs för att tingsrätten ska kunna komma fram till ett beslut. Om den som har blivit kallad till en rättegång blir sjuk eller av någon annan anledning inte kan komma måste detta meddelas till tingsrätten i god tid före rättegången. Tingsrätten bestämmer då om anledningen för att inte komma är godkänd eller inte. Kallelsen gäller alltså till dess att annat besked lämnas. Att inte komma till rättegången utan att meddela det kan betyda att man tvingas betala ett belopp, så kallat vite, som också anges i kallelsen. Samma sak gäller om man inte kommer och den anledning som man har gett till tingsrätten inte räknas som en godkänd anledning. Det finns också en risk att man blir hämtad till rättegången av polis. 11

12 ?! Vad är en rättegång? I DOMSTOLEN Diskutera vidare med utgångspunkt i ovanstående fakta: Var hålls rättegången? Var ligger närmaste tingsrätt respektive hovrätt? Huvudförhandlingen är i regel offentlig. Det innebär att vem som helst får komma in i rättssalen och lyssna. Det finns undantag då tingsrätten kan besluta att rättegången, eller delar av den, inte ska vara offentlig. Detta kallas att rättegången sker bakom stängda dörrar och innebär att inga åhörare får vara närvarande i rättssalen. För att tingsrätten ska kunna besluta om stängda dörrar krävs en risk för att sekretessbelagda uppgifter kommer upp under rättegången eller att rättegången gäller särskilt känsliga brott, till exempel sexualbrott. Om den som ska förhöras är under 15 år beslutar tingsrätten ofta om stängda dörrar. Om målsägande tycker att det känns svårt att möta gärningspersonen eller om det finns någon annan person som känns jobbig att möta i eller utanför rättssalen kan målsäganden kontakta tingsrätten och berätta det. Tingsrätten kan då besluta att den tilltalade eller den åhörare, som mål sägande inte vill möta, inte får vara i rättssalen under målsägandeförhöret. Det finns ofta ett särskilt väntrum, ofta kallade vittnesstödsrum, för att brottsoffer och vittnen ska slippa sitta och vänta tillsammans med den tilltalade. På alla tingsrätter finns också personer som fungerar som vittnesstöd. De är inte anställda på tingsrätten utan ställer upp ideellt på sin fritid som stöd och hjälp för brottsoffer och vittnen före och efter rättegången. I väntan på att rättegången ska börja kan det vara skönt att ha någon att prata med. Den person som arbetar som vittnesstöd har gått en utbildning och skrivit på ett moraliskt bindande tystnadslöfte. Vittnesstödspersonen svarar gärna på frågor men får inte diskutera den enskilda rättegången. Titta gärna på kapitlet Före rättegången och avsnittet Rundvandring i domstolen. I kapitlet Under rättegången finns ett avsnitt som heter Viktiga principer. Där finns information om till exempel offentlighetsprincipen. 12

13 STÖD OCH HJÄLP UNDER RÄTTEGÅNGEN Det är viktigt att veta att målsäganden inte heller behöver vara ensam under rättegången. Det finns möjlighet att ta hjälp av en stödperson. En stödperson kan vara någon från en ideell förening, exempelvis brottsoffer- eller kvinnojour. Det kan också vara en tjänsteman från socialtjänsten, en vän eller en släkting. Stödpersonen kan fungera som en trygghet och minska nervositeten i en främmande situation. Det kan också vara mycket värdefullt att ha någon att diskutera med före, under och efter rättegången. Det kan även upplevas som en trygghet att ha en stödperson att sitta tillsammans med under själva rättegången. Stödpersonen får inte yttra sig och säga saker under rättegången, exempelvis till rättens ordförande, utan ska bara finnas där för att ge stöd. Brottsoffret kan ha rätt till en särskild företrädare för barn eller ett målsägandebiträde, se lektion 1. ÖVRIGT RÄTTSLIGT STÖD Vid en rättslig tvist ska i första hand rättsskyddet i en eventuell försäkring användas. Saknas möjlighet till ekonomisk hjälp via rättsskydd så kan man efter behovsprövning få rättshjälp. När det gäller brottmål är dock möjligheten att få rättshjälp mycket begränsad. Mer information om rättsskydd, juridisk rådgivning och rättshjälp finns på Rättshjälpsmyndighetens webbplats, I slutet av avsnittet Stöd för dig i kapitlet Före rättegången finns information om olika former av stöd för brottsoffer som till exempel mål sägande biträde, rättshjälp med mera. Där hittar du också brottsoffers egna berättelser om erfarenheter av stöd.?! På finns även information för barn och unga om vad man kan få för stöd och hjälp under rättegången. Där finns också berättelser från barn och unga som har varit med om brott. Diskutera kring ovanstående fakta: Vilka olika saker tror du brottsoffer oroar sig för inför rättegången? (Det är oerhört individuellt, men vanliga farhågor är att man är rädd att inte bli trodd, att inte förstå de juridiska termerna, att inte veta när man ska prata eller att inte våga säga någonting, att möta den tilltalade i väntrummet eller att hamna nära den tilltalades vänner, att man ska börja gråta eller svimma etcetera.) Om du var målsägande eller vittne, vad tror du att ett vittnesstöd skulle kunna hjälpa till med? Vad tror du att brottsoffer vill veta inför rättegången? Hur kan man förbereda sig? (Besöka domstolen, kontakta någon ideell stödorganisation, söka information i böcker, broschyrer, på internet och på Rättegångsskolan med mera.) Vem skulle du vilja ha med dig till tingsrätten? (En jämnårig eller en vuxen? En god vän eller en neutral stödperson? En förälder eller en juridiskt kunnig person?) 13

14 SKADESTÅND Ofta handlar rättegången om mer än att bestämma om den som är misstänkt för brottet kan dömas för det den kan också handla om skadestånd. Den som döms för ett brott är i princip alltid skyldig att betala ersättning för de skador som brottet orsakar. Den ersättningen kallas för skadestånd. Om ett brottsoffer kräver skadestånd av den tilltalade prövas det oftast i samband med själva huvudförhandlingen. Åklagaren är nästan alltid skyldig att innan rättegången hjälpa en målsägande att bestämma sina skadeståndsanspråk. Normalt är åklagaren också skyldig att hjälpa målsäganden att framföra kravet på skadestånd i rättegången om målsäganden vill det.?! I kapitlet Efter rättegången finns ett avsnitt som heter Ersättning. Det handlar om olika former av ekonomisk ersättning som försäkring, skadestånd och brottsskadeersättning. Diskutera följande: Vilka olika saker tror du man kan få skadestånd för? (Några exempel på poster: Kostnader, till exempel taxiresa, egenvårdsavgifter, förstörda kläder. Inkomstförlust om man varit förhindrad att arbeta. Sveda och värk som är ersättning för den akuta sjukdomstiden. Lyte och men som är ersättning om permanent skada uppstår. Kränkningsersättning för den kränkning brottet ger upphov till.) Går det att värdera lidande i kronor på ett rättvist sätt? Hur vet man vilka belopp som är rimliga att begära i skadestånd för olika brott? (Genom att titta i Brottsoffermyndighetens referatsamling, som finns på ringa till Brottsoffermyndighetens servicetelefon eller tala med sin åklagare eller sitt målsägandebiträde.) Hur stort tror ni att skadeståndet är för till exempel en misshandel med ett knytnävsslag, rån under vapenhot, mordförsök, våldtäkt och tycker ni att det är rimligt eller för mycket eller för lite? (Misshandel med ett knytnävsslag kronor, rån under vapenhot kronor, mordförsök kronor och våldtäkt kronor. Alla belopp är ungefärliga och omständig heter i ärendet kan göra att beloppen höjs.) Mer information om skadestånd, försäkringsskydd och brottsskadeersättning finns på HUR SER DET UT I RÄTTSSALEN OCH VAR SITTER PERSONERNA UNDER RÄTTEGÅNGEN? Längst fram i rättssalen sitter juristdomaren, nämndemännen och protokollföraren. De sitter på plats när deltagarna kommer in i salen. Juristdomaren sitter i mitten. Till vänster snett nedanför tingsrättens ledamöter kommer målsägande, åklagaren och eventuellt målsägandebiträde och stödperson att sitta. Till höger i salen sitter den tilltalade och försvararen. Om ni inte redan tittat på kapitlet Under rättegången där det finns ett avsnitt som heter Vem sitter var i rättssalen?, kan ni göra det nu. Animationen visar och förklarar på ett tydligt sätt vilka de olika aktörerna är och var de sitter. 14

15 HUR GÅR RÄTTEGÅNGEN TILL? Innan rättegången börjar finns möjlighet att vänta i tingsrättens väntrum, eller i det som ofta kallas vittnesstödsrum. Ofta finns det uppropslistor uppsatta på en av tingsrättens anslagstavlor och där finns information om i vilken sal rättegången ska hållas. När målet ropas upp kan till exempel följande höras: Tingsrätten håller huvudförhandling i mål B (här säger man målets nummer) mellan åklagaren och NN. Parter och vittnen kallas till tingssal X. Oftast finns flera rättssalar i tingsrätten. När målet ropas upp ges alltså också besked om vilken rättssal deltagarna ska gå till. Domaren som är ordförande kontrollerar att alla som ska vara med i rättegången också har kommit dit. Om någon person inte kommer kanske huvudförhandlingen måste ställas in. Det finns då ändå rätt till ersättning för resor, förlorad arbetsinkomst och så vidare. Efter uppropet får de personer som är kallade som vittnen gå ut och sitta och vänta utanför salen. När det är dags för ett vittne att berätta vad hon eller han sett eller hört så ropas namnet upp i högtalaren när de ska gå in igen. Vittnen får ibland komma till tingsrätten en annan tid än när rättegången börjar. Vilken tid som gäller står i kallelsen. Ordföranden frågar om det finns något hinder mot att börja huvudförhandlingen, till exempel jäv. Jäv betyder att det finns risk för att åklagaren eller någon av domarna kan vara partisk, till exempel att någon är släkt med någon av parterna. Oftast finns inget hinder mot huvudförhandling och rättegången kan börja. RÄTTEGÅNGEN BÖRJAR Rättegången börjar med att domaren ger ordet till åklagaren. Åklagaren läser upp den stämningsansökan som hon eller han har skickat till tingsrätten och yrkar (begär) att tingsrätten ska döma den tilltalade för det brott som åklagaren menar att den tilltalade är skyldig till. Om målsägande har begärt skadestånd berättar åklagaren, eller ett eventuellt målsägandebiträde, vilket skadestånd som begärs. När åklagarens och målsägandens yrkanden är framförda frågar domaren om den tilltalade erkänner eller förnekar brottet. Om målsäganden begär skadestånd får den tilltalade också frågan om hon eller han medger eller bestrider skadeståndsansvar, det vill säga går med på att betala skadeståndet eller inte. Domaren frågar sedan om den tilltalade har invändningar mot det belopp målsäganden har begärt i skadestånd. Efter detta gör åklagaren sin sakframställan. Åklagaren nämner samtidigt vilka bevis som hon eller han anser finns för att den tilltalade har begått brottet. Ibland händer det att åklagaren läser upp skriftliga bevis, till exempel läkarintyg, under sin sakframställan. Därefter brukar den tilltalades försvarare få tillfälle att göra tillägg eller förändringar till åklagarens uppgifter. I kapitlet Under rättegången finns ett helt avsnitt som heter Hur går rätte gången till? Se till exempel Inledning och Parternas presentation av målet. Om man vill dela upp filmvisningen passar det bra att avsluta Lektion 2 med att se den första delen av filmen Rättegången, cirka 11 minuter. 15

16 Så här kan det se ut i en rättssal. 16

17 LEKTION 3 rättegången fortsätter Nu har rättegångens första del klarats av och det är dags för den del där man ska gå igenom bevisningen. Först hålls förhöret med målsäganden. Det kan vara bra att fräscha upp minnet och snabbt gå igenom vilka deltagarna i rättssalen är och var de sitter. Sammanfatta också kort vad som har hänt hittills i rättegången. FÖRHÖR MED MÅLSÄGANDE Nästa steg i rättegången är förhöret med målsäganden. Målsäganden behöver inte sätta sig i vittnesbåset utan sitter kvar på sin plats bredvid åklagaren. Förhöret spelas in med både ljud och bild, men det som spelas in under en rättegång visas inte utanför domstolen. Domaren säger att förhöret är begärt av åklagaren och lämnar på så sätt över ordet. Åklagaren kommer troligen be målsäganden att berätta med egna ord om vad som hänt. Därefter är det dags för åklagarens frågor till målsäganden. Syftet med åklagarens frågor är framför allt att göra den brottsliga handlingen så tydlig som möjligt. Efter detta lämnar rättens ordförande över ordet till den tilltalades försvarare eller den tilltalade som nu ställer sina frågor till målsäganden. Försvararens frågor påminner om åklagarens, men försvararens frågor har ett annat syfte. Försvararens roll är att tillvarata den tilltalades intressen och ifrågasätta om något brott begåtts eller försöka mildra bedömningen av brottet. Detta kan göra att det upplevs som att målsäganden blir extra granskad och det kan komma frågor om sådant som målsäganden redan har berättat om. När försvararen har haft sitt förhör med målsäganden kan tingsrättens ordförande eller någon annan av domarna ställa kompletterande frågor om det är något de undrar över. Även målsägandebiträdet kan ställa frågor och det händer också att åklagaren vill ställa några kompletterande frågor. Rättens ordförande förklarar sedan förhöret avslutat. Förhöret med målsäganden kan vara ingående och detaljerat. Detta är ofta nödvändigt för att åklagaren ska kunna bevisa brott. Det kan kännas obehagligt att få sina upplevelser ifrågasatta. Den tilltalade har rätt att försvara sig, bland annat genom att ställa frågor till målsägande och vittnen. Den tilltalade har också rätt att ställa frågor som ifrågasätter till exempel hur någon kan vara säker på sin sak eller hur man kan ha sett det man säger sig ha sett. Det är mycket viktigt att målsägande har kunskap om sina rättigheter. Ordföranden har en skyldighet att se till att åklagaren, försvararen eller målsägandebiträdet inte ställer frågor som inte har med brottet att göra. ERSÄTTNING FÖR KOSTNADER I SAMBAND MED RÄTTEGÅNGEN När ordföranden förklarat förhöret med målsägande avslutat kan det hända att ordföranden frågar om eventuell ersättning. Vanligtvis tas dock ersättningsfrågan upp i slutet av rättegången. Ersättning kan exempelvis lämnas om man har förlorat inkomst eller behövt åka buss till tingsrätten. Kanske har barnpassning varit aktuell. Domstolen kan då besluta att ge målsägande ersättning för förlorad arbetsinkomst, för resor samt för barnpassning. Även ersättning för eventuella kostnader för uppehälle, till exempel matkostnader om målsägande bor långt från tingsrätten, kan bli aktuellt. Ersättningen betalas oftast ut genom en insättning på ditt bankkonto eller genom utbetalningsavi. Vid vissa domstolar sköter receptionen både beslut och utbetalning av ersättning. 17

18 ÖVRIGA FÖRHÖR När målsäganden har hörts och svarat på frågorna, är det dags att förhöra den tilltalade. Det förhöret följer, i stort sett, samma ordning som tidigare förhör. Det som är annorlunda är att ordföranden inleder förhöret och ber den tilltalade att berätta sin version. Ordföranden kan också ställa några frågor innan hon eller han lämnar över ordet till åklagaren. Åklagaren ställer sina frågor till den tilltalade och sedan fortsätter försvararen. När förhöret med den tilltalade är färdigt är det dags för eventuella vittnesförhör. Ett vittne i taget ropas in i rättssalen och får svara på frågor. Vittnet ska gå fram till vittnesplatsen framför tingsrättens ordförande. Ordföranden kontrollerar först om vittnet är nära släkt med någon av parterna i målet. Om vittnet till exempel är barn till den tilltalade är vittnet inte skyldigt att vittna. Nära släktingar till den tilltalade som väljer att vittna, får inte avlägga vittnesed. De flesta vittnen är dock både skyldiga att vittna och avlägga vittnesed. Rättens ordförande läser upp vittneseden och vittnet ska då säga efter ordföranden. Vittneseden lyder: Jag (och här säger vittnet sitt namn) lovar och försäkrar på heder och samvete, att jag skall säga hela sanningen och intet förtiga, tillägga eller förändra. Efter att vittnet avlagt ed får hon eller han sätta sig. Ordföranden berättar för vittnet hur viktigt det är att vittnet talar sanning och verkligen berättar vad hon eller han vet. När vittnen talar under ed betyder det att om de ljuger eller inte berättar det de vet om brottet så kan de straffas för ett brott som heter mened. I regel är det åklagaren som har begärt att vittnet ska förhöras och då är det åklagaren som börjar förhöret. Om förhöret är begärt av den tilltalade börjar försvararen att fråga vittnet. Även förhöret med den tilltalade och eventuella vittnesförhör spelas in med ljud och bild. ANNAN BEVISNING SOM KAN VARA AKTUELL Förhör med sakkunniga personer hålls normalt efter vittnesförhören, men en annan ordningsföljd kan också förekomma. Samma sak gäller eventuell skriftlig bevisning, till exempel läkarintyg, kontoutdrag eller brev. Ibland går man igenom den under sakframställan, ibland sker det efter vittnesförhören.?! Om ni delat upp filmvisningen passar det bra att se den andra delen från 11 min till 33 min. Diskutera följande: Varför ska målsäganden berätta sin version först? (För att målsäganden inte ska påverkas av vittnen eller den tilltalade. Det är målsäganden som påstår att något hänt och därför är det rimligt att den tilltalade får klart för sig vad målsäganden anser har hänt.) I vilka fall får målsäganden ett eget biträde? (Främst vid sexualbrott och våld i nära relationer men även vid annan brottslighet om det finns särskilda behov. Ett målsägandebiträde kan utses så snart förundersökningen har inletts. Läs mer på eller Vilken annan bevisning förutom förhör med målsägande känner du till? (Vittnesbevisning, skriftlig bevisning till exempel utdrag ur e-post- eller telefonlistor, sms och brev, sakkunnigbevisning till exempel att en läkare berättar om vad som framkommit vid en läkar undersökning.) 18

19 Varför har gärningspersonen en försvarsadvokat? (Varje person som är misstänkt för allvarligare brott har rätt till bästa möjliga försvar. En försvarsadvokat hjälper den misstänkte att se till att alla omständigheter och bevis som talar till den misstänktes förmån kommer fram.) Vad känner du inför att själv bli kallad som vittne till en rättegång? Varför skulle det kunna vara svårt att vittna? (Nervositet, oro att inte komma ihåg, svårt att vittna mot någon man känner eller är rädd för, kanske rädd för att bli hotad.) Vad kan hända om ett vittne ljuger eller inte berättar det de vet om brottet? (Personen kan dömas för mened vilket är ett allvarligt brott som normalt sett leder till fängelsestraff.) I kapitlet Under rättegången finns avsnittet Hur går rättegången till?. De ovan beskrivna förhören förklaras under Bevisupptagning. DEN MISSTÄNKTES PERSONLIGA FÖRHÅLLANDEN När all bevisning är framförd, fortsätter rättegången med det som kallas personalia. Det innebär en genomgång av den tilltalades personliga förhållanden. Detta görs för att tingsrätten ska få ett underlag för att bestämma vilket straff den tilltalade ska ha om hon eller han döms för brottet. En av tingsrättens ledamöter berättar vad man vet om den tilltalades bakgrund, exempelvis i vilken skola hon eller han har gått eller vilket arbete hon eller han har. Även familje- och boendeförhållanden med mera tas upp. Ibland kan särskilda undersökningar av den tilltalade och dennes förhållanden ha gjorts, till exempel personutredning eller rättspsykiatrisk undersökning. Den tilltalade får sedan berätta om sina inkomster och skulder. Den tilltalades ekonomiska situation är av betydelse om tingsrätten kommer fram till att den tilltalade ska dömas att betala böter. Ibland händer det att den tilltalades föräldrar eller andra, som känner henne eller honom väl, är i rättssalen. Dessa personer kan ibland också få berätta vad de känner till om den tilltalades personliga förhållanden. SAMMANFATTNINGAR Nu är det dags för åklagaren att sammanfatta vad hon eller han anser har kommit fram under rättegången. Detta kallas för slutanförande eller plädering. Åklagaren är skyldig att gå igenom vad den tilltalade är åtalad för samt att sammanfatta och uttala sig om vad som kommit fram genom bevisningen. Åklagaren ska också föreslå lämpligt straff om tingsrätten kommer fram till att den till talade är skyldig och ska dömas för brottet. Om målsägande är part i målet, det vill säga har krävt skadestånd eller har biträtt åtalet, har målsägande eller målsägandebiträdet därefter rätt att framföra avslutande synpunkter. Slutligen gör försvararen sin sammanfattning. Den liknar den åklagaren gör, men sker naturligtvis utifrån den tilltalades synvinkel. När försvararens sammanfattning är klar frågar ordförande den misstänkte om hon eller han har något att tillägga. Det sista som händer innan rättegången avslutas är att försvararen och eventuellt målsägandebiträde begär ersättning för sina uppdrag. RÄTTEGÅNGEN AVSLUTAS När ordföranden förklarar att huvudförhandlingen är avslutad är rättegången klar. Därefter talar ordföranden om när domen kommer att meddelas. Domen meddelas antingen redan efter en kort stund eller vid ett senare tillfälle. Oavsett vilket det blir, håller tingsrätten alltid överläggning innan dom meddelas. En 19

20 överläggning innebär att domarna går igenom allt som kommit fram under huvudförhandlingen och bestämmer sig för hur de ska döma. OM DOM MEDDELAS DIREKT Om tingsrätten ska meddela domen direkt säger ordföranden att tingsrätten först ska hålla enskild överläggning. Nu får inte någon annan än domarna och den som skrivit protokoll under huvudförhandlingen vara med. Det innebär att samtliga deltagare i rättegången och eventuella åhörare måste gå ut ur rättssalen. Precis som före rättegången finns möjlighet att vänta i väntrummet eller eventuellt vittnesstödsrum. När domarna är färdiga med överläggningen ropas det upp i högtalarna att tingsrätten meddelar dom i målet mellan åklagaren och NN. Domen meddelas genom att ordföranden talar om vilket domslut tingsrätten har kommit fram till, det vill säga om de har kommit fram till att den tilltalade ska dömas för brott eller inte. Om tingsrätten dömer den tilltalade för brott talar ordföranden också om vilket straff tingsrätten har bestämt. På samma sätt talar ordföranden om hur tingsrätten har bestämt om eventuellt skadestånd som målsägande har begärt. Ordföranden gör sedan en sammanfattning av vad tingsrätten har enats om under överläggningen, till exempel hur de har kommit fram till att den tilltalade kan dömas för brottet och hur de har tänkt då de bestämde straffet. Avslutningsvis berättar tingsrättens ordförande hur man överklagar domen. Nu är domen meddelad och det är dags för samtliga att lämna rättssalen. OM DOM MEDDELAS VID ETT SENARE TILLFÄLLE Om tingsrätten har bestämt sig för att meddela domen senare, berättar ordföranden när det kommer att ske och hur man kan få veta vad domen innehåller. Normalt meddelas domen inom en eller två veckor och det brukar gå bra att ringa till tingsrättens kansli för att få reda på vilken dom tingsrätten kom fram till. Oavsett hur domen meddelas kommer en skriftlig dom att författas av den juristdomare som har dömt i målet. VAD HÄNDER SEDAN? Efter att domen är meddelad har parterna tre veckor på sig att överklaga domen. Om något överklagande inte sker är domen definitiv. Det innebär bland annat att eventuella åtgärder för att kräva betalning av den dömde för utdömt skadestånd kan börja. Om domstolen har dömt ut skadestånd till målsäganden får denne tillsammans med den skriftliga domen också information från Brottsoffermyndigheten. Av denna information framgår hur målsäganden ska gå tillväga för att kräva ut skadeståndet av den dömde. Informationen innehåller även uppgifter om vilka övriga möjligheter som finns att få ersättning. I de fall där den dömde inte kan betala skadeståndet finns fortfarande möjlighet att få ersättning. I första hand kan målsäganden ansöka om ersättning via sitt försäkringsbolag. I de fall där försäkringsersättning inte betalas ut kan målsäganden gå vidare genom att ansöka om ersättning, i form av statlig brottsskadeersättning, via Brottsoffermyndigheten. Om domen överklagas blir det oftast en ny rättegång i hovrätten. I de flesta fall behöver inte målsägande och vittnen vara med under den rättegången. Istället spelas förhören från tingsrätten upp. I vissa enkla fall kan hovrätten avgöra målet utan att hålla någon huvudförhandling. I kapitlet Under rättegången, i avsnittet Hur går rättegången till?, beskrivs den sista delen av rättegången under Avslutning. 20

21 filmvisning Hur behandlades målsäganden? (De flesta målsägande upplever rättegången som mycket påfrestande även om man blir väl behandlad.) Filmen Rättegången, som finns på är en 43 minuter lång dramadokumentär som skildrar ett misshandelsmål i en tingsrätt. Både gärningspersonen och brottsoffret är unga och historien bjuder vissa spänningsmoment utan att vara spektakulär eller tillrättalagd. Det går bra att se hela filmen samtidigt, förslagsvis under Lektion 3 och därefter diskutera eller att välja ut de delar som passar till lektionsinnehållet, under Lektion 2 och 3. Här följer förslag på några frågeställningar att ta upp. Diskussionsfrågor i anslutning till filmen Rättegången Vilka svåra ord hann du uppfatta och reagera på? (På Brottsoffermyndighetens webbplats, www. brottsoffermyndigheten.se och på Sveriges domstolar, hittar du en juridisk ordlista.) Vilka funktioner fyller ett målsägandebiträde? (Målsägandebiträdet ska ta till vara målsägandens intressen i målet och lämna stöd och hjälp till honom eller henne. Målsägandebiträdet ska också hjälpa målsäganden att föra talan om enskilt anspråk, skadestånd, om det inte görs av åklagaren.) Hur skilde sig åklagarens och försvararens frågor åt? Varför skilde de sig åt? (Vanligtvis brukar åklagarens frågor vara raka och öppna. Försvarsadvokatens frågor kan däremot vara något mer ifrågasättande eftersom han eller hon ska ta till vara den tilltalades intressen.) Vad var skillnaden mellan förhöret med den tilltalade jämfört med förhöret med målsägande? Hur verkade vittnet uppleva situationen? Tycker du att det verkar vara svårt att vara domare och i så fall varför är det svårt? (Det kan vara svårt att veta vem som ljuger om den tilltalade och målsäganden berättar olika historier. Domsluten kan få långtgående konsekvenser för de berörda.) Hur tror du att domstolen kommer att döma i målet? (Frias eller döms gärningspersonen?) Hur tror du att det känns för brottsoffret efter rättegången? För den tilltalade? Om du tänker dig in i brottsoffrets roll försök att beskriva dina känslor om den tilltalade döms respektive frias. Var rättegången i filmen som du trodde? Om inte, vad var annorlunda? 21