Rymdresan. Kapitel 1. Mickel bor på en kulle en bit ut från samhället.

Transkript

1 1

2 Rymdresan Kapitel 1 Mickel 14 år är bra på mekanik. Han ska bjuda hem sina vänner till sig för hans föräldrar är i Grekland. Klockan är sex på kvällen när Leonardo kom, han var bra på springa och stark han var ochså14 år som Mickel. Och sen kom Elly är 13 år gammal och ska snart fylla 14. Hon vet mycket om rymden och universum. Sen kom Ally som är fantasifull och rolig. Mickel bor på en kulle en bit ut från samhället. När alla var där så hade redan Mikel ställt fram godis och chips och mera men han ville att dom skulle bestämma film tillsammans. Han hade ett tiotal skräckfilmer ett tjugotal äventyrsfilmer och två romantiska filmer. Så dom röstade först vilken slags film dom ville se de blev skräckfilm. Sen tittade dom igenom hela bunten med skräckfilmer det var jättesvårt att välja en av dom men till slut bestämde det sig för en rymdskräckis som hette monster of vintergatan. På baksidan stod det att det handlade om ett rymdmonster som åkte ett rymdskepp och sög upp barn på midnattstimmen. Det satt uppe hela kvällen och en bit in i natten och tittade på filmerna. När de när det skulle gå och lägga sig sov de i vardagsrummet så alla fick plats. När det blev midnatt och spöktimme hade Mickel aldrig tänkt på hur högt deras gamla klocka lät. När han vaknade satt alla upp i sovsäckarna i mörkret det enda ljuset var månens sken. Alla hade hört klockan. Sen ringde det på telefonen. Mickel sa att det var bara ett bus. Mickel la på sen såg de ett ljus och sen en smäll. Inte jättehög, men tillräckligt högt för att vi skulle hoppa till, vi visste inte var det var än. Vi tittade ut genom fönstret och såg ett ufo inte ett tefat utan en rund kapsel. 2

3 Kapitel 2 När vi stod där så öppnades dörren på kapseln, så man ville gå dit, men ändå inte. Det var jätteläskigt, men ändå lite spännande, men mest läskigt. Våra ögon var fyllda med tankar och förvåning och munnarna var på vid gavel. Medan vi stod blickstilla hördes ett knarrande ljud där inne ifrån. Leonardo sprang in och vi kände oss tvingade att följa efter honom. Farkosten var inte jättestor, men ganska stor. Det var ett gråsvart ljus och obehagligt tyst men sen bröts tystnaden av ett mullrande och sen ett skakande. Vi sprang därifrån vi kommit mot dörren som nu var stängd. Vi trycktes ner till marken. Mickel landade på ryggen det kändes som nån drog ut hans ögon. Och för dom andra kändes som dom skulle tryckas in. Ingen visste vad som gjorde ondast. Och sen var det tyngdlösa. Kapitel 3 När vi svävade runt där så tyckte alla utom Elly at det var jätteläskigt men hon tyckte at det var underbart. När alla hade samlat sig så bestämde dom sig för att utforska rymdskeppet med mickel i täten. Det fans ett rum med en massa knappar och spakar där det såg ut som förar rummet. Mickel körde in i väggen då flög mobilen ut. De märkte at den hade täckning. Mickel skrev till sin 3

4 mamma. SMS Vi är i rymden men det är okej. Vi är på väg någonstans vi vet inte vart vi är på väg. Vi är i ett obemannat rymdskepp. Vi ska försöka SMSa igen. Dom var överlyckliga att de fick kontakt men ändå undrade om de skulle tro dem. Kapitel 4 När vi hade åkt en stund så såg vi en planet Elly viste prisis vilken de var de första var Mars. Mars var orange gul röd aktig och fyld av kratrar. Elly berättade att det var så mycket kratrar för de hade inte lika tjock som våran atmosfär. Den har fåt sit namn av den Grekiskaguden Mars om var krigsguden. Och den har fåt sin färg från järnoxid (rost). Man tror att det kommer at bly den första planeten som man kommer besöka. Hon lät som en uppslags bok. Sen en stund senare såg vi Jupiter. Jupiter är den största planeten i vårat solsystem och den är lika stor som1300 jordar till sammas. En stund senare så såg vi Saturnus också en jätte planet och den är känd för sina ringar Sen sa Elly att nästa planet var Uranus den näst sista planeten. Den var känd för sina ringar som är på sidan. Och är också en jätte planet. Den sista men inte minsta den är Neptunus har väldigt mycket stormar det har man set på bilder när man tar kort. När vi inte såg någon mer planeterna sa Elly att vi är nog utanför vintergatan vad sa mickel Elle sa våran galax okej sa Mickel. Vi kände att skeppet ökade fart. De var jätte trötta de somnade de hittade fem rep de band fast sig. Sen en stund senare kändes det men säkert flera timmar Leonardo hade två stora bulor. De skrattade han också. Sen kände de att skeppet saktade ner de sprang till et fönster det var en grön planet det vans lite blått här och där det var väldigt grönt det är en grönt 4

5 där det är vatten på jorden. det skönke neråt de andra tänkte vad kommer häda men Elly bara vi kommer at hitta en ny planet. Vi landade det var lite dimma men inte jätte mycket det såg nåt som röde sig och sen hoppa de upp nåt på rutan alla hopade bakåt alla kände at det inte var ingen gravitation. Kapitel 5 Vi landade tyst och mjukt, det var lite dimma, men inte jättemycket. Det var tyst och det ända som hördes var landgången som sjönk neråt. Såg något som rörde sig och sen hoppa de upp något på rutan alla hoppade bakåt alla kände att det inte var någon gravitation. Sen såg Leonardo att det var en gren. Och sen var det lugnt igen. Elly kom på att om dörren öppnats och det var ingen gravitation så måste den här planeten måste vara lik Tellus /Jorden. Vi gick ut och det första vi såg var att det var mycket höga träd så att solen inte kom igenom. Och inga levande varelser verkade finnas inom synhåll. Vi började gå framåt och det kändes lerigt och regnskogsaktig fuktigt. Lukten var som ett sommarregn hemma på jorden fast mycket starkare. Alla lukter var starkare och en lukt jag kände igen var fuktig jord. Vi tänkte vad kan gå mer fel än att vi siter fast på en främmande planet så vi gick ut på upptäcktsfärd. Så vi gick ut och gick och till något som liknade en liten stig vi tänkte inte på hur den kommit dit. Vi gick och gick sen hörde vi ett konstigt ljud men ingen tänkte på det. Men sen kom det en gång till, fortfarande ingen som tänkte på det, men tredje gången och dessutom högre än de två innan, då blev vi rädda och sprang tillbaka mot skeppet. Sen kom det ännu ett vrål och vi sprang så snabbt vi kunde med Leonardo i täten, men skeppet var borta! Vi trodde att not ont monster kom mot oss det kändes som hjärtat skulle hopa ut och att djävulen kom i egen hög person. Kapitel 6 5

6 Vi bestämde oss för att vi skulle stanna och slåss. Vi ställde oss i stridsställning, men det som kom gjorde oss förvånade, det var en geléklump som hade ett leende på läpparna. Vi tänkte gå till attack men då började den göra tecken. Ally sa Titta en örn och flera andra ord. Då såg Elly ett mönster eftersom det var hieroglyfer. Hon tog upp en översättning över tecken hon sa till oss att hen sa Följ efter mig. Ally tittade på översättning till hieroglyfer och hon gjorde några andra tecken. Dom andra undrade vad hon gjorde. Hon sa Jag sa att vi kommer efter. Vi sa Vad tänkte du?. Hon sa Vad ska vi annars göra?. Okej, sa vi och följde efter geléklumpen. Kapitel 7 Geléklumpen gick mot mitten av stan den var nästan bara vita höghus. Det var ingen ute vi undrade varför det inte var någon ute. Geléklump gjorde nåra täcken Elly sa den säger at dom sover. Dem undrade men ingen sa nåt. Sen när det kom till ett lite vanligare hus det stod stadshus till staden Aklenta. Geléklumpen vi gick in vi gick upp för några trappor och till en dörr och det stod här är borgmästaren Prick rum. Geléklumpen badd oss knaka och nån grön person öppnade det var ingen geléklump. Det var den sa på nåt anat språk till geléklump. Geléklumpen gjorde nåra täcken dom betydde undrade vilka är för nåra. De svarade at vi krasat med et rymd skepp. Och sen sa ni 6

7 Geléklumpen till främlingen. Geléklumpen sa at dem förstod täcken till främlingen. Främlingen nickade. Han tog en penna och paper och skrev jag heter pricken de skrev at dem undrar var de är och at vi kommer från jorden. Pricken skrev ni är på planeten Blomborgen. Han skrev vil ni ha mat de nickade. Han visa oss vägen det var en fin matsal han sate sig vid et bord och sen vi vid samma bord. Det kom en servitris han sa not på not anat språk sen skrev prick vill ni ha salad med eller utan sås till. Vi svara vad fins det bra salad prick svarade ja. Det var gåt och få not i magen tänkte alla de skrev varför äter i inte kött hansvara ni får veta i sinom tid. Vi var lite trötta som vi bad om vi fick sova Prick sa nu det börjar bli morgon vi undrade varför sover inte du sover jag hörde at ett skepp närmat sig. En annan varelse sprang in han sa not på et anat språk vattnet är svart han sa visa sa till Snob visa dem sovsalarna. När de gick pratade/täckande vi till varandra vi blev jätte bra vänner vi tänkte för hjälpen sen la vi oss i varsin säng. Kapitel 8 Vi tänkte varför gick Prick så hastigt. Elly sa jag kom på att jag har en översättare i min ryggsäck vi andra svarade å vad bra vi kan be Pricken sätta på sig den när han kommer tillbaka. Vi somnade när vi blev väckta var det mörkt ute, Prick vill prata med er sa Snobben. Vi gick till Prick Elly satte på översättare och satte på svenska hon skrev prata Prick. Pricken sa hej vi behöver hjälp, vårt vatten det är svart i floden och smuts i luften man märker inte de för man är van vi det. Vi sa å nej vad hemskt sa vi i kör, kan vi hjälpa till? Vi tittade på jorden den var mycket mer välskött än här. Vi sa så ni vill att vi ska hjälpa er vi sa att vi måste få lite tid pricken sa okej. Vi gick till vårt rum som vi lånade. Vi tänkte något miljövänligt Mickel sa vindkraft vi andra höll med. Vi gick till pricks rum och skulle pris knaka när vi såg en lapp på golvet där det stod gå till floden. Vi halv sprang dit prick stod och tittade på det svarta vattnet vi sa hej prick svarade hej vi satt vi hade kommit på at ni borde bygga vindkraftverk. Prick sa vad är det för nåt det är ett högt torn med snurror som när det 7

8 snurrar får vi energi å vadsmart sa prick. Men prick trodde att kärnkraft var best dom sa att det skulle vara miljövänligt men vi svarade att det inte var det. Prick skulle hålla tal 15:00. Klockan är 15:00 Prick stod på trappan och vi stod höger om honom när han precis skulle ta till orda. Han började berätta vår historia ända tills han sa att vi skulle bygga vindkraftverk sen skrek han vilka är med mig alla skrek ja! ja! ja!. Han visade en modell på hur dem kanske skulle se ut han frågade om dem gillade den. Kapitel 9 Vi skulle gå någonstans sa Prick. Efter talet gick vi igenom staden, alla skrek. Vi var berömda hyllade som superhjältar typ. Vi kom till ett hus vi gick in och åkte upp i en hiss. Där var ett rymdskepp som mest liknade ett tefat. Prick sa att den var trasig Mickel sa jag kan fixa den. Prick sa det finns verktyg i rymdskeppet, jag kommer tillbaka snart. Då var vi ensamma och Mickel gick in och vi bakom. Vi hittade verktygen och gick ut. Vi höll säkert på en halvtimme vi blev nästan precis klara när prick kom. Han bad oss kolla över kanten, som tur var fanns det ett staket det var en guld staty av oss. Vi sa att vi måste gå och att statyn var jättefin. Vi gick in och Mickels telefon ringde och det var skeppet som ringde, Mickel sa, den lever vi andra undrade vad det var som levde. Mickel sa 8

9 att han hade gjort en röst styrare. Sen åkte dom iväg och dom skrek see you later! Kapitel 10 Det tog kortare tid än första åkturen men det var lite synd för denna var mycket roligare. Det blev en skakig landning vi snubblade ut ur rymdskeppet. vi möttes av en massa blixtrar mänskor men längst fram stod allas familjer Mickel sprang till sina föräldrar som det andra. Det kom en journalist till Mickel, han bad om en kort intervju med bara tre frågor. De lydde så här var har ni varit frågade han Mickel svarade vi ar vart på planeten Blomborg. Nästa fråga var - Vad gjorde ni där, frågade journalisten. Mickel svarade. Vi hjälpte dem med att stoppa miljöförstöring. -Vem träffade ni där om ni träffade nån,sa journalisten Mickel sa. - Vi träffade deras president Prick och en annan som hette Snoben. - Å tack för allt min gode herre. 9

10 Mickels telefon ringde det var skeppet, han satte på högtalare skeppet sa - Hej då håll i hatten och alla från Blomborge hälsar hej då, sa rymdskeppet och svischade förbi. 10