Persgård i Hössjö by

Transkript

1 Persgård i Hössjö by Ägare och bosättare Av Rolf A Karlsson Inledning Hössjö är en uråldrig bondby i Slätthögs socken i norra Allbo härad belägen vid den gamla vägen mellan Värend och Finnveden. Byn har sedan i början av 1700-talet bestått av gårdarna Persgård, Norregård, Nilsagård, Torparegård, Bryggaregård, Söregård (Gästgivaregården), Kattagård, Uragård och Stammagård. Slätthög var befolkningsmässigt som störst år 1880 med 2500 invånare. Efter landsbygdens avfolkning på 1900-talet är nu antalet invånare ca 500 varav de flesta pendlar till närliggande tätorter. Hössjö är den största byn i socknen. Som mest,

2 omkring år 1880, har byn haft ca 230 invånare. Idag bor det ungefär 50 personer som är åretruntboende i byn. Persgård var tillsammans med Norregård byns två frälsegårdar, vilket innebar att de var befriade (frälsta) från skatt. De övriga var skattegårdar dvs ägdes av självägande bönder som betalade skatt till kronan. Frälsegårdarna brukades av frälsebönder som betalade arrende (avrad) till ägarna. Persgård blev frälsegård i slutet av 1400-talet vilket innebar att endast adelsmän fick äga gården. Från 1723 fick även ofrälse ståndspersoner, präster och borgare äga allmän frälsejord, en rättighet som 1789 utsträcktes även till bönderna. Efter grundskatternas avvecklande förlorade begreppet frälsejord praktisk betydelse. Från slutet av 1400-talet ägdes Persgård av godsherrar tillhörande de högre adelsätterna i landet, Trolle, Gyllenstierna, Sparre, Stake m.fl. Dessa ägde stora landarealer spridda i riket och hade säkerligen aldrig besökt Persgård. Frälseinspektörer såg till att gårdarna sköttes och inkasserade avraden från frälsebönderna. Från början av 1700-talet ägdes Persgård av några lokala herremansläkter tillhörande lågadeln, prästerskapet och militära befattningshavare. Dessa släkter var Humble, Santhesson, Ringen och Östberg som hade starka släktsamband mellan sig. Underofficeren Anders Dahl från Skåne gifte in sig 1834 i släkten Östberg och är anfader till nuvarande ägaren och brukaren på Persgård. Skattebonden Johan Raghe 6 december 1476 bytte skattebonden Johan Raghe bort sin ägandes Persgård till riddaren Arvid Trolle Istället fick han en gård i Moheda socken. Man kan gissa att han inte hade något val och uppvaktades med orden: Vi har ett erbjudande till er som ni inte kan vägra att ta emot. Släkten Trolle Den utan jämförelse godsrikaste och politiskt mest betydelsefulla adelsläkten i Värend under senmedeltiden var ätten Trolle. Från Bergkvara förvaltade de sitt enorma gårdsinnehav. Riddaren Arvid Trolle (d 1505) utökade under sin livstid ättens landinnehav och ägde i slutet av 1400-talet förutom sätesgården Bergkvara hela 369 gårdsenheter i Värend, däribland Persgård. Vid sin död 1505 efterlämnade han 7 barn. Ture Trolle (d 1555) ärvde från sin far Arvid sätesgården Bergkvara och större delen

3 Iak Ion Raka gör allom mannom witterligit, att iak medh frij willia och berådhno modhe haffuer giort ett mågeligit jordabyte ok skipte medh wälboren man Arffwidh Trolle j Berquara j så måtto, thet iak vnthe och vplåtr förenämnda Arffwidh Trolla under frälsse min gårdh i Höösiö j Slätte sochn liggian-dess, som mik med allom tillagom är påkommin, och fick iak igen vndher skatt en gård j Röstånga j Moda sokn. Ty affhänder iak mik ok minom arffwingom then förenämda gårdh j Höösiö ok tillägnar ok hemblar honom förenämda Arwidh Trolle och hanss äpterkommande arffwa till äwerdeliga ägo medh alla tilllagor j wåto ok törro, närby och fierran, änkte vndan tagit, thet nu tilligger eller aff åldher tillegat haffwer, loffuar iag ath antwardha förenämde Arffwidh Trolla. Thenna förenämda gårdh haffuer iak wunnit på Albo heratzting och giort fasta på thetta skipte, som lag tillsäger. Till thess ytermere wisso ok bättre stadsfästellse bedess iak wälborna manna Gregerss Benchtson ( c : Swensson) j Höginlöff ok Iönss Laurensson j Lästom ok häredz höffding j Albo häradt, att the hängia therass insigle nedhan för thetta breff. Giffuit ok skriffuit j Berqwara Sanctj Nicolai dag anno Domino m. cd. Lxx. Vi. i Thordemale j Älmebodhe sokn thorsdagen näst för Sancti Andrese dag åhr effter Gudz byrdh m. cd.r Sigill 1 S. GREGERS Bencts Sigill 2 S. IONNIS LAURENSON Dokument daterat 6 dec 1476 då Johan Rakes bortbytte sin gård i Hössjö till Arvid Trolle. Publicerad i Arvid Trolles jordebok 1498 jämte åtkomsthandlingar och andra därmed samhöriga aktstycken i bilaga 97 av Joh. Ax. Almquist I Boken om Slätthög och Mistelås 1995 sid sid 66 och 70 framgår att uppgörelsen gällde Persgård. av värendsgårdarna, däribland Persgård. 1 Åren närmast efter faderns dödförvaltades egendomen av brodern Erik men senast år 1517 var Bergkvara dock i Tures hand. 2 Magdalena Gyllenstierna (d 1580) innehade som änka efter Ture Trolle år 1562 säteriet Gåvetorp i Lekaryds socken inklusive Persgård i Hössjö. Hon var Sveriges rikaste kvinna och samtidigt den tredje största jordinnehavaren i Sverige. Av hennes 1 Boken om Slätthög och Mistelås 1995 sid 67; LO Larsson Det medeltida Värend sid 455; LO Larsson 1964

4 omkring 500 landbogårdar låg 87 i Allbo, varav ett 60-tal i norra delen av härandet. Margareta Turesdotter Trolle (d före 1600) var dotter till Ture Trolle och Magdalena Gyllenstierna. Hon ägde Gåvetorp enligt 1589 års jordebok. Elisabet Turesdotter Trolle (d 1610 ) var syster till Margareta Turesdotter Trolle. Hon var gift med den danske frälsemannen Gabriel Sparre (d 1610). Före 1605 hade Elisabet ärvt Gåvetorp inklusive Persgård. Anna Trolle (d 1617) ärvde Gåvetorp efter sin syster Elisabet. Släkten Sparre Johan Sparre (d 1632) var Elisabet Trolles systersons son. Någon gång mellan 1617 och 1626 avskildes Persgård från Gåvetorp. I samband med detta eller något senare tog Johan Sparre över ägarskapet av Persgård bortbytte han de båda frälsegårdarna Persgård och Norregård i Hössjö till sin kusin Bengt Sparre. 3 Bengt Sparre (d 1632) ägde Gåvetorp efter sin hustrus död, Kerstin Åkesdotter Bååt. Han förvärvade Persgård 2 år före sin död. Bengt Sparre introducerades på Riddarhuset vid dess tillkomst Johan Ekeblad (d 1636) står som ägare till Gåvetorp efter Bengt Sparres död. Men då hade från detta gårdskomplex avskilts gårdarna i Aringsås, Blädinge, Hjortsberga och Öja socknar och bildat säteriet Ängaholm under Bengts dotter Beata Sparre (d 1672). Det förminskade Gåvetorp ärvdes av Beatas syster Magdalena (d 1656) och hennes man Johan Ekeblad står som ägare. Johan Ekeblad var överstlöjtnant, deltog i trettioåriga kriget och stupade vid Wittstock, Tyskland Släkten Stake Harald Stake ( ) står som ägare till Gåvetorp inklusive Persgård efter att ha gift sig med änkan Magdalena Sparre 1639, dotter till Bengt Sparre. Harald Stake var guvernör, riksråd, generallöjtnant och friherre. Han deltog i 30-åriga kriget och följde Gustav II Adolf på dennes krigståg och räddade livet på kungen den 18 juli vid Burgstall. Denna bedrift knöt honom för alltid till kungens sida, så att han oavbrutet sedan följde Gustav II Adolf fram till att denne stupade blev han överste och chef för Västgöta kavalleriregemente utnämndes han till guvernör för Skaraborgs län och 1658 för Bohuslän som då hade blivit svenskt efter freden i Roskilde. Johan Stake (d 1710), friherre och löjtnant, var Harald Stakes son och övertog Gåvetorp efter faderns död Liksom sin fader bodde han inte på godset men inte

5 desto mindre omtalas det under hans tid vara i gott stånd med två tämligen vackra byggnader av salar och kamrar, allt med spisar, fönster och inrede försedda Persgårds ägare vid det tidiga 1700-talet Enligt Frälsegodsen i Sverige under stormaktstiden hade Gåvetorp och Persgård samma ägare under senare hälften av 1600-talet. Och så var fallet även i början av 1700-talet. Brita Fleetwood övertog ägarskapet av Gåvetorp efter sin makes ( Johan von Westphal) död År 1707 hade Johan Stake pantsatt Gåvetorp med underlydande gårdar till von Westphal. Brita sålde Gåvetorp år 1719 till Mårten Cronstierna. Vid försäljningen ingick fortfarande Persgård i Gåvetorp. Mårten Cronstierna ( ) uppfostrades som page i Karl XI:s hov och gick redan som ung i krigstjänst och slutade som generalmajor. Han krigade i svensk, fransk och polsk tjänst och skottskadades allvarligt 2 gånger, i huvudet och i magen men överlevde bägge gångerna på ett mirakolöst sätt. År 1730 sålde frälseinspektör Sven Humble Persgård till sin släkting kyrkoherde Pethrus Santhesson. Då hade gården avskilts från Gåvetorp. Om det funnits någon ägare mellan Cronstierna och Humble har jag hittillls inte lyckats klarlägga. Persgårds bosättare vid det tidiga 1700-talet. Som framgår av de föregående avsnitten är frälsegårdarnas ägare mycket väl dokumenterade före 1700-talet. Sämre är det med frälsebönderna. Först när prästerna i slutet av 1600-talet började föra bok över församlingens invånare får vi en bättre kunskap om vilka som bodde och brukade frälsegårdarna. Frälsebönderna tillhörde en stor och anonym befolkningsgrupp som levde under helt andra ekonomiska och kulturella levnadsförhållanden än sina ägare. De torde ha haft något lägre status än de självägande bönderna men de hade ärftlig besittningsrätt för egen och barnens del så länge inte gården var uppenbart vanvårdad. Bondeståndets ledarmöter och kronans länsmän togs i huvudsak från de självägande. Men i häradsrätter och sockennämnder satt skattebönder och frälsebönder sida vid sida redan under 1500-talet. Rent ekonomiskt hade frälsets bönder knappast sämre vilkor än de självägande. Gjorda undersökningar tyder snarast på motsatsen. De senare var snärjda i ett finmaskigt nät av skatter och pålagor. 4 I 1545 års jordebok finns två frälsebönder registrerade i Hössjö : Måns Persson och Håkan. De var bosättare på byns två frälsegårdar Persgård och Norregård, men det 4 Historia om Småland 1974 sid 140; LO Larsson

6 är oklart vem som bodde i vilken gård. I Slätthögs kyrkoböcker framgår att frälsebonden Jöns Persson med familj brukade Persgård från slutet av 1690-talet till 1720-talet dog hustrun Sara och Jöns gifte om sig med Karin. På gården växte barnen Ingrid, Ingierd, Johan, Amund och Anders upp. Namnbruket i kyrböckerna på gården är något komplicerat. Fram till 1713 användes Jöns Person gården, Skinnaregården eller Westraby som benämning. År 1720 benämns den som Hössjö Persgård-Skinnaregården. För att ytterligare förvirra begreppen så benämns granngården Nilsagård under samma tidsperiod som Per Perssongården eller Per Nilsas gård. Detta beror på att min anfader Per Person köpte Nilsagård Efter ett glapp i Slätthögs kyrkoböcker fram till 1740-talet benäms gårdarna enligt nuvarande namnbruk. Släkten Humble i Moheda En av de äldsta gårdarna i Moheda socken är Torps gård. I 1545 års jordebok står gården som Frelsis godz. Torp har under en lång följd av år varit bebott av släkten Humble. Förutom Torps gård ägde de många gårdar i bygden. Ett av dem var Persgård i Hössjö. Under 1820-talet tycks Torps gård ha gått ur Humblerska släktens händer. Jöns Humble (död 1690) var frälseinspektör på de camerariska godsen. 5 Dessa syftar på egendomar tillhörande Ludwig Camerarius och hans arvingar. Denne tillhörde en berömd tysk släkt och gick i svensk diplomattjänst under 30-åriga kriget. Som erkänsla blev han adlad i Sverige och fick gårdar runt Lessebo som förläning. Han var aldrig permanent bosatt i Sverige och dog i Heidelberg På marken uppfördes Lessebo bruk som då ägdes av Ludwigs arvingar. Jöns Humble har gått till eftervärlden som den impotente fogden. Jöns blev anklagad vid Allbo häradsrätt för att ha gjort sin svågers dotter med barn. Målet behandlades ingående under tre ting Trots många indicier blev han frikänd eftersom han påstod sig vara impotent. 6 Sven Humble ( ) var son till Jöns Humble och sålde Persgård 1730 till Pethrus Santesson som han hade släktanknytning med. Han inskrevs vid 14 års ålder vid skolan i Växjö och bodde då på Humblans kvarn. Sven Humble ägde ett flertal gårdar. Förutom Persgård och hans boställe Torps gård förvärvade han år 1701 Vitteryd Södregård i Moheda socken och 1704 ett rusthåll i 5 Släktforskarens årsbok 2003, sid 33; G Ståhl 6 Se fotnot 5

7 Vegby då ägaren inte kunde betala en skuld. Han förekommer på ett flertal ställen i Allbos domböcker mellan åren , mest i samband med fastighetsaffärer, men även angående slagsmål. 7 Men anteckningen om hans köp av Persgård har hittills inte hittats som måste ha skett någon gång mellan 1719 och Han var liksom sin far frälseinspektör eller frälsefogde på de camerariska godsen. Bengt Humble ( ) var son till Sven Humble. Han gifte sig med Catharina Santhesson som var dotter till kyrkoherden och prosten i Moheda, Petrus Santhesson. Släkten Santhesson Släkten Santhesson bestod av många präster och prästfruar. Kyrkoherden var den självklara ledaren i socknen även i icke-kyrkliga frågor. Han var ordförande i sockenstämman, skötte folkbokföringen och följde upp församlingens vandel, läskunskap och de obligatoriska kyrkobesöken på de årliga husförhören. Prostbefattningarna var eftertraktade och ekonomiskt värdefulla. Santhe Persson (död 1690) bodde i Bökhult, Långaryds socken i Jönköpings län. Han var militär, titulerades mönsterskrivare och arbetade även som regementets kvartermästare. Två av hans barn är bägge anor till släkten Dahl i Persgård nämligen sonen Petrus Santhesson och dottern Catharina Humble. Petrus Sahthesson ( ) köpte Persgård 1730 och var son till Santhe Persson. Han var kyrkoherde, prost i Moheda och riksdagsman för prästerståndet. Catharina Humble ( ) var dotter till Santhe Persson och gift med Bengt Humble. Santhe Santhesson ( ) var en av Pethrus Santhessons söner. Santhe erhöll kyrkoherdetjänsten i Slätthög 1740 och skulle bli en av församlingens allra driftigaste präster någonsin. Kyrkan genomgick under hans tid en grundlig översyn såväl till det yttre som inre. På eget initiativ utdelade han 150 biblar i pastoratet och var positiv till att inrätta en skola i socknen. Blev dock ej genomfört. Han övertog ägandeskapet av Persgård efter sin fars död Han lät bygga en ny huvudbyggnad på gården som är i bruk än idag. Enligt en uppgift var hans tanke att hans döttrar skulle kunna bo där på sin ålders höst. År 1756 utförs Laga delning och jämkning hemmanen emellan uppå Hössiö bys skog och utmarker. Fram till dess hade byns skog och utmarker varit gemensamt ägda men nu delades de upp mellan gårdarna. Skifteskartan visar att Persgårds ägor 7 Den äldsta leden av Humble-släkten från Moheda 1971(otryckt hos GF); Ivar Humble

8

9 i stort har varit oförändrade sedan denna tid. Santhe Santhesson fick 10 barn av vilka följande har anknytning till Persgård: Christina ( ). Bodde på Persgård, gift med kyrkoherde Anders Ringen. Efter dennes död ägare till Persgård. Johanna ( ). Gift med kyrkoherde Daniel Petersson i Virestad, mor till Mariana Petersson och mormor till Charlotta Östberg (se nedan). Slutade sina dagar på Persgård. Magdalena Maria ( ). Ogift, var bosatt på Persgård till sin död. Hon levde under knappa förhållanden och var försörjd genom den så kallade Santhesonska donationen. Hennes bror Anders Lorentz Santhesson, stadsläkare i Gävle donerade 1810 till Slätthögs församling en stor summa pengar ( 1366 rd bco). 5% av avkastningen skulle gå till systern Magdalena och 1% till socknens fattigaste person. Efter hennes död tillföll hela räntan socknens fattiga. Släkten Ringen Andreas (Anders) Ringen ( ) var född i Slätthög och tillträde som hjälppräst hos Santhe Santhesson i Slätthög 1759 och blev kyrkoherde i församlingen 1786 samt prost Andreas gifte sig 1763 med Santhessons dotter Christina Chatarina. Familjen bosatte sig på Persgård och Andreas tog över ägarskapet efter Sahntessons död Christina Ringen tog över ägareskapet av Persgård 1798 efter Andreas död. Hon dog 1811 och gården såldes därefter till fanjunkaren Magnus Daniel Östberg i Klasentorp. Christinas yngsta dotter Anna Lisa bodde kvar på gården till 1818 då hon gifte sig med kyrkoherden i Annerstad. Arvid Jönsson med sin hustru Stina Månsdotter brukade Persgård kring sekelskiftet.. Släkten Östberg Magnus Östberg ( ) var sergeant och rustmästare vid Norra Sunnerbo kompani, Kronobergs regemente. Det finns en notering att han var kommenderad till Pommern i Tyskland som då tillhörde Sverige. Han flyttade omkring 1780 till Rustmästargården i Klasentorp, grannbyn till Hössjö. Rustmästargården var ett tjänsteboställe som var kopplad till hans befattning. Förutom att få bo och bruka gården erhöll han även en mindre lön. I fredstid var han jordbrukare med undantag av tiden mellan vårsådden och höbärgningen då han deltog i regementsmötena på Kronobergs hed. Han gifte sig 1763 med Elisabeth Hallin, dotter till häradskrivare Daniel Hallin på Torps gård och dotterdotter till Catharina Humble ovan.

10 Daniel Magnus Östberg ( ) var son till Magnus Östberg. Han började sin långa militära bana vid 15 års ålder som volontär vid sin fars regemente. Redan i 20- årsåldern var han utnämnd till sergeant och rustmästare, dock ännu utan lön. Daniel Magnus tog över sin fars rustmästartjänst och tjänsteboställe. Vid denna tid tillämpades ackordsystemet inom armen vilket innebar att när en person, som exempelvis hade en underofficersbefattning, slutade sin tjänst så fick han en kontant summa pengar, sk. ackord av sin efterträdare. Här kan man då säga att den tillträdande underofficeren helt enkelt köpte tjänsten av sin företrädare. Denna affäruppgörelse gick troligen smidigt mellan far och son. Under hans tjänstgöringstid deltog Kronobergs regemente i följande krig: Gustav III:s ryska krig , danska respektive ryska kriget , kriget mot Napoleon och fälttåget mot Norge Gustav III:s anfallskrig mot Ryssland utspelades i Finland. Kriget på land blev misslyckat med stora förluster i manskap. Tack vare en turlig seger för svenska flottan vid slaget vid Svensksund kunde fred slutas utan landförluster. Men kriget blev dyrköpt för Sverige med döda. Kungen instiftade en tapperhetsmedalj i silver för underofficerare Denna erhöll Daniel efter sina insatser i detta krig. Kriget mot Ryssland 1809 blev en katastrof för landet. Ryska trupper erövrade hela Finland och fortsatte sitt fälttåg från Haparanda ner längs den norrländska kusten. Vid Sävar strax norr om Umeå stoppades de av svenska trupper, bl a av Kronobergs regemente. Detta slag är den senaste krigshandlingen i Sverige och förhoppningsvis den sista. Napoleonkriget fördes i Tyskland med måttliga förluster för de svenska trupperna. Och under fälttåget i Norge förekom endast några små strider innan norrmännen gav upp och blev påtvingad en union med Sverige. Daniel Magnus befordrades till fanjunkare och bataljonsadjutant. I Slätthögs dödbok är han titulerad herr löjtnant. Detta tillsammans med tapperhetsmedaljen tyder på att han gjorde en framstående militär karriär. Han var gift med Mariana Petersson som var dotterdotter till Santhe Santhesson. De fick en dotter, Charlotta Östberg. Daniel Magnus köpte Hössjö Persgård av arvingarna efter Christina Ringen i slutet av 1812 eller i början av Detta framgår av protokoll från enskiftet i Hössjö som ägde rum Skiftet inleddes med att det gjordes en karta över gårdarnas hustomter, åkrar och ängar. Sedan indelades ytan av en mängd lotter där varje lott värderades med

11 Karta efter genomfört enskifte i Hössjö 1814 (detalj) hänsyn till markegenskaper och areal. Ett otroligt noggrant arbete utfördes av lantmätaren. Detta låg till grund för markskiftena i byn och var nödvändigt för att få enighet kring en rättvis fördelning. Troligtvis innebar inte enskiftet för Persgård och den närliggande Nilsagård någon väsentlig förändring till skillnad för gårdarna som ligger öster om byasjön.

12 Kartan efter skiftets genomförande visar Persgårds och Nilsagårds bebyggelse i gult. Gränsen mellan gårdarna som fortfarande gäller är markerat med röd linje. (Persgård till vänster och Nilsagård till höger). Framför Persgårds huvudbyggnad i gult kan man urskilja två små hus vilket gav gården en herrgårdsliknande karaktär. Daniel Magnus disponerade nu både Rustmästaregården och Persgård som han sambrukade. På 1810-talet bosatte sig familjen i Persgård. Efter sin dotters giftemål 1834 flyttade han och hustrun tillbaka till Rustmästargården. Daniel Magnus erhöll avsked från armen 1836 vid en ålder av 70 år. Han avled Charlotta Östberg ( ) var enda vuxna barnet till Daniel och Mariana Östberg och gifte sig 1834 med fanjunkaren Anders Dahl. Släkten Dahl Pehr Hansson Dahl var ryttare i Östra Göinge kompani som tillhörde Södra skånska kavalleriregementet Bengt Dahl ( ) var son till Pehr Dahl. Han var stampare i Köpinge församling strax norr om Ystad. Stampning var en klädesberedning, dvs stampning, överskärning och pressning som förvandlade det hemvävda, glesa ylletyget till tjockt glänsande kläde. Anders Dahl ( ) var son till Bengt Dahl och föddes i Köpinge är han noterad som 25-åring i generalmönstringsrullan för Kronobergs regemente. Hans tjäntgjorde då på Livkompaniet och hans grad var fourier. Hur hans militära bana startade och skälet varför han hamnade i Småland är höjt i dunkel hade Anders befordrats till sergeant och bodde då på Skåningagård i Dänningelanda som ligger dryga milen söder om Växjö var Anders befattning rustmästare och då befordrades han till regementsväbel erhöll han Högahult Norregård i Nöbbele församling som tjänsteboställe vars jordbruk han arrenderade ut. Regementsväbeln var ansvarig för ordningen på regementet och att bestraffningar verkställdes enligt beslut från regementskrigsrätten. Han bar som tjänstetecken en bröstbricka.under och 1700-talet var bestraffningarna inom krigsmakten för en nutidsmänniska ofattbart grymma med många gånger döden eller livslånga skador som följd. På 1800-talet mildrades straffen men så sent som på 1810-talet fanns följande straffskala för prygelstraff:

13 Fylleri: 50 prygel, Snatteri: 35 prygel, Uteblifande under marsch: 25 prygel Sturskhet mot befälet: 16 prygel, Uteblifande efter tapto: 5 prygel Prygel utdömdes i par och ett par innebar tre slag. Pryglingen minskade succesivt under 1800-talet. När Anders Dahl tillträdde som regementsväbel hade denna form av straff försvunnit på de flesta regementen även om den först 1880 togs bort i strafflagen. Den ersattes i stället med fängelse eller olika former av arrest. Den hårdaste var mörk arrest vilket levde kvar på Kronobergs regemente ända till Den 42-årige ungkarlen Anders Dahl gifte sig 1834 med den 24-åriga hemmadottern på Persgård, Charlotta Östberg. Brudgummen och brudens far var bägge underofficerare på samma regemente och mångåriga arbetskollegor. Anders flyttade in på Persgård och svärföräldrarna flyttade tillbaka till Rustmästargården i Klasentorp. Sambrukningen av de bägge gårdarna fortsatte under Anders Dahl tid. Anders och Charlotta fick 8 barn. 5 av dem överlevde barndomen : Bengt (f 1835), Peter Vilhelm (f 1836), Maria (f 1838), Blenda (f 1840) och Ida (f 1842). Familjen umgicks i de högre kretsarna i lokalsamhället. Ett exempel är deras agerande som äktenskapsmäklare mellan fanjunkare Gyllenswärd i Uråsa och kyrkoherde Lindgrens dotter Matilda. En plan gjordes upp och prästfamiljen bjöds in till Persgård under en söndagseftermiddag och då kom Gyllenswärd händelsvis ridande dit i något ärende. Han bjöds då in till den dukade måltiden och deltog i ringlekarna som ordnades i trädgården. Denna spontana kontakt ledde senare till giftermålet mellan Matilda och Gyllenswärd avled fanjunkaren och regementsväbeln Anders Dahl. Bouppteckningen efter honom bekräftar att Persgård var ett förmöget hem. Hemmet var rikt utrustat. Exempelvis efterlämnade Anders högreståndskläder som en frack och en bonjour. Tillgångarna var ca riksdaler riksmynt. Denna summa är svår att värdera i dagens penningvärlde. Enligt en befintlig beräkningsmodell motsvarade den betalning för lika lång arbetstid som 16 miljoner kronor i dagens penningvärde mätt med löneindex för manlig industriarbetare/hantlangare. Men en annan jämförelse är att 1858 kunde man för beloppet köpa 6,4 kg silver som i dagsläget skulle kosta kr. Denna beräkning visar hur lågt kroppsarbete värderades jämfört med materiella tillgångar i dåtidens bondesamhälle. Det var en stor skillnad på status, makt och levnadsstandard mellan den jordägande befolkningen och de jordlösa som drängar, pigor, torpare och backstugosittare. Klassgränserna var starka och problemet för landet vid denna tid var att befolkningen växte explosionsartat och att landsbygden inte kunde försörja alla. Detta var orsaken till att 20 % av befolkningen emigrerade till Amerika.

14 Banksystemet var dåligt utvecklat och privatlån var mycket vanliga. Men anmärkningsvärt är att Anders Dahl hade lånat ut totalt riksdaler fördelat på 24 olika privatlån. Denna summa motsvarar det dubbla värdet på gården och 68% av familjens totala tillgångar. Räntan låg på 5-6 % vilket innebar en årsinkomst på ca 370 riksdaler vilket motsvarade kontant årslön för en handfull drängar/pigor. Genom bouppteckningen får vi också en bild på hur stort jordbruket var på gården vilken inte är lika imponerande med dagens mått mätt. Djurbesättningen var: 1 gammalt sto, 11 unga kokreatur, ett par oxar, 7 kor, 2 kvigor, 1 stut, 1 kalv, 2 småkalvar, 10 får och 3 grisar. Enligt bouppteckningen delades ägarskapet av gården mellan Anders och Charlotta Dahl. Makarnas stora förmögenhet torde skapats dels från ett stort arv till Charlotta som var enda arvingen och dels genom intjänade medel från Anders fanjunkartjänst. Tidvis arrenderade han ut sina tjänsteboställen och således erhöll han både lön och arrendeintäkt. Charlotta Dahl levde som änka i 24 år och dog i Persgård Peter Vilhelm Dahl ( ) var son till Anders och Charlotta Dahl. Enligt husförhörsprotokollen bodde han på Persgård under hela sin levnad med undantag av någon tid under sin ungdom då han studerade i Växjö. Under 1800-talet fördubblades folkmängden i byn. Barnkullarna var stora och i byns utmarker etablerade sig torpare och backstugusittare där nöden var stor. På Persgårds mark fanns under några decennier torpet Planen som beboddes mellan åren av Johan Magnus Jonasson med hustru och 2 barn. Stället födde en ko. Sista bosättare var Samuel Jonasson med hustru som kallades mor Fika. Båda dog 1902 med en dags mellanrum. Barnen som växte upp i byn hade svårt att försörja sig som vuxna. Emigrationen till Amerika blev räddningen för många. Totalt emigrerade från Hössjö ca 50 personer dvs ungefär lika många som nu bor i byn. De flesta gårdarna i byn hade en dräng och en piga anställd, så även Persgård. Omsättningen var stor. De stannade vanligtvis högst 1-2 år. En normal dränglön var ca 100 kr per år plus mat och logi. Piglönen var ännu lägre. Ett typexempel på en emigrant är pigan Vendla Danieldotter, född i Kattagård som lämnade Persgård 1887 och reste till Chicago. Hennes syster hade emigrerat några år tidigare. Eftersom amerikabiljetten kostade ca 100 kr hade troligen systern skickat pengarna från Amerika. Vanligtvis fick svenskorna anställning som hembiträden i välbeställda familjer. The Swedish maid var uppskattad och känd som hederlig och arbetsam. De fick ett mycket bättre liv i Amerika än som piga på landet i Sverige.

15 Liksom sin far och morfar var Peter Vilhelm underofficer vid Kronobergs regemente. I 17-års åldern inledda han sin militära karriär. Vid 32 års ålder var han furir vid Norrvidinge kompani. Men därefter saknas uppgifter om hans militära bana som slutade med sergeants grad gifte sig Vilhelm med Maria (Mimmie) Fransson som kommit till gästgivargården i Hössjö från Västra Torsås. Hon var ett starkt stöd till Vilhelm och skötte hem och gård under dennes många uppdrag och fältmanövrar. De fick 10 barn: Ernst (f 1870), Karl (f 1872), Anders (f 1875), Gustaf( f 1877), Olof (f 1880), Elin (f 1882), Anna( f 1883), Nils Uno (f 1887), Johan( f 1889) och Ester( f 1891). Peter Vilhelm Dahl levde då skolan var ny och då de flesta sockenbor varken kunde räkna eller skriva. Men det kunde sergeanten och han var ordförande i Slätthögs kommunalnämnd , ordförande i kommunalstämman och ledamot i skolstyrelsen Han avled 1912 efter sviterna av en olycka med häst och vagn. Maria överlevde honom i 24 år. Uno Dahl ( ) var son till Peter Vilhelm Dahl och han övertog gården efter faderns död. Liksom sin far engagerade han sig i socknens politiska ledning. Han blev ledamot i kommunalnämnden 1920 och var dess ordförande från 1927 till sin död Under 1940-talet var han även ordförande för kristidsnämnden. Uno Dahl gifte sig med Valborg, född Franzen från Hössjö Gästgivaregård och de fick barnen Bo och Brita. Efter Valborgs död ingick han sitt andra äktenskap med Ruth, född Karlsson. De fick barnen Christina och Börje. Uno avledd Utdrag ur bokverket Svenska gårdar och gods utgiven 1940

16 Bo Dahl (f1926 ) övertog Persgård 1950 som blott 25-åring efter faderns hastiga död. Samtidigt tog han på sig ordförandeskapet för kommunalnämnden till 1952 då Slätthög gick upp i Moheda storkommun. Förutom att Bo drev jordbruket på gården blev han snart kamrer och allt-i-allo hos Tage Andersssons trävarufirma i Åboda (nuvarande ATA-timber). Han gifte sig med Karin, född Svensson och de har fått 4 barn, Sante, Lars, Ingrid och Ulf. Under 1950-talet flyttades bostadshuset upp på en nybyggd källare och en modern bostad skapades av den vackra 200-åriga byggnaden. Samma år brann ladugården ned och en ny byggdes upp på samma plats. Efter att jordbruket på granngården Nilsagård lades ner i slutet på 1970-talet arrenderar Persgård dess åkrar överläts ägarskapet av gården till yngste sonen Ulf. Bo och Karin har flyttat till Gästgivargården men Bo är fortfarande aktiv med att hjälpa till med sysslor på Persgård. Ulf Dahl (f1965) tog över gården 1990 efter sin far. Han är mjölkbonde och driver också skogsbruk på sina ägor. Jordbruks- och skogsmarken har utökats genom förvärv av ytterligare gårdar. Han är nu ensam heltidsbonde i Hössjö och producerar mer mjölk än samtliga byns 12 bönder gjorde på 1950-talet. Ulf är gift med Annika, född Nilsson och de har 3 barn, Evelina, Matilda och Petter. Källor Förutom källorna enligt fotnoterna har jag hämtat information från en mängd skrifliga källor enligt nedan. Dessutom har jag fått värdefulla uppgifter från Rune Johansson i Rydaholm, Nils-Gunnar Stedt i Linghem och Börje Fransson i Alvesta samt råd och tips om efterforskningen. Tack! Om Gåvetorps och Persgårds ägarförhållande under 1500-, och 1700-talet (tom 1720) : Bokverket Frälsegodsen i Sverige under storhetstiden, del 4 band 2 Småland, tabellet tom Sunnerbo Härad sid 393 och del 4 band 3 Småland, Säterier sid 1237 av JA Almqvist Om släktskap och boplatser för släkterna Humble, Santhesson, Ringen, Östberg : Kyrkkoböcker och mantalslängder Om det militära indelningsverket: Svenka knektar av Lars Ericson 2002; internethemsida Den indelte soldaten

17 Om Camerariska ätten: På nätet via Google Om släkterna Santhesson och Ringen: bokverket SLÄTTHÖGS FÖRSAMLING av Börje Fransson Om Magnus Östbergs, Daniel M Östbergs, Anders Dahls och PV Dahls militära bana: generalmönstringsrullor för Kronobergs regemente. Karta efter enskiftet i Hössjö: Lantmäreriverkets hemsida, historiska kartor, Slätthögs socken Hössjö nr 1-9, Enskifte 1812 Om släkten Dahl i Persgård: CD-skivan Dina rötter forskat av Inger Björklund Veberöd och omarbetad av Ivar Björklund ioi@glocalnet.net samt Slätthögs kyrkböcker Om Anders Dahls boställen före sitt giftemål: CD-skivan Grill - Statistiskt sammandrag af Svenska indelningsverket samt husförhörslängder för Dänningelanda och Nöbbele församling Om Anders äktenskapsmäkeri: artikel i Vejdebladet av Per Gyllenswärd/Henning Kvennefält Om PV Dahl, Uno Dahl och Bo Dahl : Kommunalgubbar, Präster och Profiler av Alvin Andersson 1991 Drängstugan

18