handla mer på Klotet?

Transkript

1 ett nytt år med nya utmaningar, nya löften och nya förväntningar. Ett år som uppmärksammar 10-års dagen av Rwandas folkmord av tutsier, ett år som uppmärksammar globaliseringen ur fattigdomens perspektiv genom World Social Forum som hölls i Indien och ett år som uppmärksammar enandet av Öst- och Västeuropa. Mycket har redan hänt men desto mer finns att vänta ser ut att bli ett år av fortsatta och nya förhandlingar; om Iraks framtid, om EU s nya grundlag och om Utvecklingsländernas framtid i förhållande till Millennium målen. Det är faktiskt lite spännande att se vad vi som befolkar denna jord kan lära oss av gamla misstag och vad för nytt vi kan hitta på. Hur många av er återanvände ett gammalt misslyckat nyårslöfte? Hur många tog sig i kragen och satte upp mera framkomliga mål? Hur många tänker sopsortera, skänka pengar till Rädda Barnen eller handla mer på Klotet? Även lokalt kommer 2004 som en budbärare av gott; en ny världsbutik öppnade i Malmö, Skåne Social Forum kommer till Lund i maj och Klotet kan stolt meddela att försäljningen för 2003 för första gången spräckte miljonspärren! Detta finns att läsa om i tidningen, tillsammans med en härlig kompott av berättelser, information och smått & gott. God fortsättning! Cassandra Deadline för nästa nummer är den 1 maj

2 Världsbutiken Klotets årsmöte hålls den 27/3 klockan på Slottet, prennegatan 8. Skåne Social Forum går av stapeln 6-9/5 i Lund Medlemsmöte 10/5 Picknick i Botaniskan, samling utanför butiken klockan Tack alla som ställer upp för oss här på Klotet, är du intresserad av att stå ideellt i butiken, ring Fredrike

3 Ulrike intervjuar Klotets egna Ulla Nord Ulla Nord. Spindeln i nätet. Inget hade fungerat om inte Ulla hade tagit hand om butiken. Det är många överens om. Att inleda vår intervjuserie med henne kändes därför naturligt. Vi sitter vid bordet i butiken och Ulla ser lagom förlägen ut. Egentligen vill hon inte bli intervjuad, men när jag sa att jag i värsta fall skulle kunna publicera en äldre intervju med henne, som var en sisådär tio år gammal, så ger hon med sig. För att få henne att tänka på annat plockade jag på mig provexemplaret av African Magic Puzzle. Alla som har stått med Ulla i butiken någon gång vet att Ulla är expert på alla leksaker vi har. Hon får dem att snurra och låta, lägger alla pussel och leker med fingerdockorna. Men just detta African Magic Puzzle har hon aldrig klarat. För den som ännu inte sett pusslet, så består det av nio stycken kvadrater med antingen ett zebrahuvud eller en zebrakropp på varje sida. Zebran har olika Ulla Nord, den enda i vår butik som verkligen har koll på läget. färger och nu gäller det att para ihop en blå underdel med en blå överdel. På så sätt att man till slut har byggt en kvadrat av alla nio brickor. Vanligtvis slutar man med en bricka i handen, som inte passar. Antingen matchar inte färgerna eller så blir det två underdelar. Ulla tycker att pusslet var en bra idé, men hon varnar mig för att hon inte kommer att kunna koncentrera sig på mina frågor. Snabbt lägger hon ut alla nio bitar på bordet och tittar på dem. Samtidigt som hon lägger de första kvadraterna bredvid varandra berättar hon att hon nu har stått nio år i butiken. Hon hamnade här av en slump, för egentligen hade hon tänkt jobba ideellt. Det visade sig dock att Åsas tjänst blev ledig, så Ulla sökte och fick den. Hennes kontakt med butiken tidigare hade varit relativ liten. Hon brukade handla sina julklappar och presenter här. Förutom det så kände hon Anders Gustafsson, som var ordförande på den tiden. Han var med i en kör som Ullas kör ibland samarbetade och sjöng tillsammans med. Ulla tyckte dessutom om världsbutiks-konceptet. Under intervjuns gång kom det också fram att ett av Ullas första minnen från Klotet är när hon köpte mohairgarn här. Detta var kanske tolv år sedan och av garnet stickade hon sedan en tröja, som blev misslyckad. Modellen var dessutom med puffärmar. Förvånansvärt nog har Ulla aldrig haft tid och ork att repa upp tröjan och börja om. Vidare, berättar hon med lite glänsande ögon om varför hon tycker så mycket om butiken, har det varit en av hennes barndomsdrömmar att stå i affär. Hon tycker att det

4 är mycket roligt, inte bara att leka affär, utan också att träffa alla människor och de frivilliga som jobbar i butiken. Hon tycker också mycket om att berätta om våra varor. Det enda hon brukar undvika att demonstrera är musikinstrumenten, men annars kan Ulla allt om alla varor. Hon får därför också höra de mest fantastiska historier om delar av vårt sortiment, säger hon. Sedan blir det tyst ett tag och jag kan se hur Ulla tänker. Hon håller två bitar i handen, alla andra stämmer. Så utbrister hon att hon saknar ett grönt huvud och att den ju inte passar där. Och så börjar hon om på nytt, medan hon undrar om det överhuvudtaget går att få ihop pusslet. En av de mest gulliga historier hon har hört var något som inträffade för någon vecka sedan. Då kom en man in och köpte en av våra Mia-dockor han hade sett i skyltfönstret. Mia-dockan är den av våra dockor som är gjord av jute och som har ett litet påsytt hjärta. Mannen berättade för Ulla att han tänkte ge just denna docka till en liten flicka han kände, som hade fått ett nytt hjärta för ett tag sedan. En annan intressant historia är den om det lilla hopfällbara bordet vi hade. Det var ca 15 cm högt och vi föreslog våra kunder att de skulle ha det till att sätta blomkrukor på. Tills det en dag kom in en kund som sa att det bordet egentligen används för att lägga Koranen på. När man sitter eller ligger ner och ber ska man inte lägga Koranen på golvet utan använder då detta lilla bord. Ulla är full med sådana historier och jag får påminna henne om att jag egentligen ska intervjua henne. Så jag byter samtalsämne och undrar vad hon gör när hon inte är på Klotet. Jag arbetar med lite skrivjobb vid sidan om mitt halvtidsjobb här i världsbutiken, svarar hon medan hon vrider på en zebrakvadrat. Jag är ju utbildad till sekreterare. Skrivjobben har gett mig den friheten att jag kan jobba med dem när jag vill, vilket oftast innebär före klockan sju på morgnarna. Att Ulla var hurtig visste jag, men jobba innan klockan sju? Annars sjunger Ulla i kör på fritiden. Tidigare var hon involverad i flera stycken och sjöng bland annat afrikanska sånger. Det var extra skoj, även om texterna ibland var ganska sorgliga. Idag sjunger hon i Eginokören i Dalby, där hon har varit medlem länge. Hon och Lennart, hennes man, är också andelsägare i en stuga i jämtländska fjällen. Dit åker de bestämda veckor varje år, vilket hon tycker är skönt. Eftersom hon är delägare slipper hon dessutom slita med huset. Hon får verkligen semester när hon är där och kan lägga all sin tid på att vandra i fjällen eller njuta av naturen. Och någon gång skulle hon vilja åka söderut. Det visar sig att Ulla aldrig har varit i någon av länderna i Syd, trots att hon har sålt deras varor i många år. Däremot vet hon vart hon skulle vilja åka, om hon vann pengar till resan. Afrika och speciellt Sydafrika är det givna svaret. Intresset väcktes främst genom de afrikanska sånger som Ulla sjöng en gång i tiden och att hon har varit med och demonstrerat för Sydafrikas frigörelse. Nej, nu ger jag upp. Jag vet inte om hon menar pusslet eller min intervju, men Ulla markerar att båda är slut genom att samla ihop pusselbitarna och lägga tillbaka dem på sin rätta plats i fönstret. Hon klarade nästan av kvadraten, noterar jag. Bara en bit blev över till slut. Jag ska också precis plocka ihop mina saker, när Ulla vänder sig om och säger: Och så kan du skriva att barnbarn är det bästa som finns, för det tycker jag.

5 Kära medlemmar! Nu är det dags igen för Skåne Social Forum! Förra upplagan, som ägde rum oktober 2002, var en stor succé. Över besökare, mer än 50 engagerade organisationer och massor av spännande föreläsningar och paneldebatter. Det var tre mycket upplysande dagar, som i år ska följas upp. Några förändringar har dock ägt rum. De stora debatterna ska brytas upp; fram med mera små seminarier, workshops och diskussioner. I år har man också hyrt hela stadshallen, så att det blir mer plats för oss deltagare. Vissa paneldebatter blev fullständigt överfulla förra gången, vilket i år ska uppmuntras ännu mer genom större salar! Vidare ska också forumet utökas med en dag. Torsdagen som läggs till ska speciellt inspirera gymnasieskolorna i Lund och Malmö. Men låt detta inte avskräcka er, det kommer att bli mycket intressant. Reda nu är ungefär 80 organisationer anmälda och intresset är större än någonsin. Vi märkte detta på ett förmöte för Skåne Social Forum som ägde rum den sista januari. Deltagarna hade många organisatoriska frågor och vi fick i oss mycket matnyttigt. Till exempel får vi i år också tillgång till delar av Mejeriet och Miljöbiblioteket. Även årets Skåne Social Forum har tre stycken huvudteman. Det är samma som sist, det vill säga att det kommer främst att handla om internationell handel och fattigdom, global hållbar utveckling, och demokratins och fredens förutsättningar. Självklart ska Klotet också bidra, vi är en mycket viktig del av handeln med våra rättvisemärkta varor. Vi kommer att ingå i ett samarbete med de andra Världsbutikerna, det vill säga Landskrona, Ängelholm, Helsingborg, Malmö och Ystad. Först och främst kommer vi att sälja våra varor. Lund har återigen fått det ärofulla uppdraget att sälja livsmedel, vilket var mest praktiskt rent logiskt. För detta behövs frivilliga medlemmar. Vill du hjälpa till under några fantastiska dagar i maj, så hör av dig till butiken. I år är det också tänkt att Världsbutikerna ska bidra med en programpunkt. Förslag har varit forumteater eller workshop om rättvis handel. Nu är det emellertid sa att de aktörer vi velat ha antingen inte är tillgängliga eller kräver ett för stort arvode. Därför undrar vi nu om du kanske vet någon som kan hålla i en debatt eller du kanske vill göra det själv? Eller så känner du kanske någon som vill vara med under någon annan programpunkt? Sista anmälningsdagen är den 1 mars, så hör av dig till oss med förslag eller om du vill ha mer information. För mer information om själva forumet, så kika på Det kommer att bli några mycket intressants dagar, så boka in den 6-9 maj redan nu! Väl mött! Margarete Sandholm, margaretesandholm@hotmail.com Ulrike Deppert u_deppert@webaid.se.

6 Mitt möte med Zimbabwe I somras var jag en av fjorton deltagare i ett utbyte mellan Zimbabwe och Sverige. Under två månader reste vi runt tillsammans, sju zimbabwier och sju svenskar. Jag är säker på att vi alla lärde oss otroligt mycket. Här kommer ett smakprov på mina personliga erfarenheter och upplevelser. Enda sedan jag varit liten har jag fascinerats av den typiska bilden av Afrika, av djuren på savannen, av de runda husen på den afrikanska landsbygden, av glada människor och mycket dans och sång. Samtidigt har jag också många gånger förfärats av bilder från inbördeskrig, fattigdom och svält. Med dessa föreställningar och en längtan att se få egna erfarenheter att relatera blev jag förra våren minst sagt uppspelt vid tanken på att jag nu själv skulle få utforska ett afrikanskt land under en månad! Jag hade fått chansen att vara med i ett utbyte mellan Zimbabwe och Sverige som organiseras varje år av Forum Syd. Utbytet har temat Mänskliga Rättigheter och kravet för att få delta är att man är aktiv i en organisation som har anknytning till temat. Några deltagare jobbade med gatubarn, andra med sexualupplysning för ungdomar. Afrikagrupperna och Amnesty fanns representerade. Själv representerade jag Världsbutikerna genom Klotet. Vi tillbringade först en månad i Zimbabwe och sedan en månad i Sverige. Personligt och kulturellt möte Otroligt många tankar har snurrat i huvudet både under, men kanske framför allt efter utbytets slut. Det jag då i första hand i tänker på de andra deltagarna. När jag först fick höra talas om utbytet var det nog mest landet Zimbabwe jag längtade till men så här i efterhand handlar de starkaste minnena om människorna jag delade nästan allt med under två månader och om allt vad det innebar. Med olika kulturella bakgrunder och olika personliga erfarenheter skulle vi bilda en fungerande grupp. Det mesta gick bra, men visst kom också motgångarna. Med fjorton viljor är det inte alltid lätt att bli nöjd. Vissa mornar vaknade jag upp och önskade att jag var hemma i min egen säng och kunde göra precis vad jag ville hela dagen. Men, för det mesta gick det faktiskt riktigt bra. Alla ansträngde sig för att hitta så bra lösningar som möjligt och de gånger det uppstod problem tror jag allra mest berodde på trötthet. Ibland kändes det som att vi var två grupper, en zimbabwisk och en svensk. Vi pratade om det flera gånger och kom fram till att det berodde på att vi slarvade med att prata engelska, att vi hade olika sov vanor och till viss del också olika intressen. Det är dock alldeles för enkelt och dessutom helt fel att påstå att problemen i gruppen bara fanns mellan de två länderna. Vissa personer kom helt enkelt bättre överens med varandra än andra, oavsett nationalitet, som i alla grupper. T.ex. kände jag flera gånger att jag hade mer gemensamt med en av zimbabwierna än med en svensk. Ibland avgjorde snarare ålder och specialintresse än nationalitet. Kanske hade vi kunnat göra ännu mer för att bli en bättre grupp. Men, det är lätt att säga i efterhand. Under hela utbytet tog vi alla in otroliga mängder intryck. Själv kände jag det som att fick gapa så stort jag kunde hela tiden för att säkert få in allt runt

7 omkring mig. Det var fruktansvärt intressant, men samtidigt också extremt ansträngande. Som en av deltagarna beskrev det det känns som att vara barn igen och den beskrivningen säger faktiskt väldigt mycket om hur det var. Se och lär och bilda dig sedan en egen uppfattning var vad som gällde. När de två månaderna var till enda i slutet av augusti var inte utbytet på något sätt slut i mitt huvud. En massa tankar bara snurrade runt i huvudet i flera månader efteråt och fortfarande är det svårt att få ner dem på papper. Att ha levt i den är gruppen har lärt mig mycket. Jag har mer än förut insett vikten av att vara öppen för nya idéer och tankar och jag har förstått hur svårt det kan vara att komma in i en ny kultur, att det faktiskt tar lång tid. Jag tror och hoppas att min tolerans har ökat och att jag förstått hur pass viktigt det är att sätta sig in i andra människors situation för att kunna förstå dem och för att kunna nå dem. Jag tänker ofta till en gång extra innan jag dömer någon. Något jag också uppskattar mer efter min korta tid i Zimbabwe är öppenhet från människor jag aldrig tidigare har träffat. Det har faktiskt hänt sedan jag kommit hem igen (fastän vi är i Sverige) att människor har börjat prata med mig på bussen eller vid liknande situationer. Förut hade jag nog tyckt att det varit lite märkligt, men nu tycker jag bara det är härligt! I Zimbabwe skulle det vara konstigt om någon inte började prata med dig på bussen. En viktig lärdom från utbytet är också att jag lärt mig att lita mer på mig själv. Jag har testat mina gränser och lärt mig vad jag klarar av och inte klarar av. Det ger en slags trygghet som jag värderar som en väldigt nyttig erfarenhet. Kanske undrar ni nu vad vi egentligen gjorde mer än att umgås? Varsågoda, här kommer ett första smakprov på våra aktiviteter, nämligen en kort berättelse om våra besök på olika organisationer. Organisationsbesök från morgon till kväll Vi besökte en mängd organisationer i båda länderna med anknytning till temat. I Zimbabwe besökte vi bl.a. Kunzwana Women s organisation (som jobbar med framarbetande kvinnors rättigheter), Just Children Foundation (ett hem för barn som tidigare levt på gatan), GALZ (som jobbar för homosexuellas rättigheter i Zimbabwe) och Gwanda Youth Project (ett projekt som syftar till att ge sexualupplysning till ungdomar, bl.a. genom teater och dansföreställningar). Under månaden i Sverige besökte vi organisationer som jobbar med liknande frågor, bl.a. MANSVAR (män som jobbar för jämställdhet), BRIS, RFSL (som jobbar för homo- och bisexuellas rättigheter) och RFSU (som jobbar med sexualupplysning). Vi passade också på att besöka Världsbutiken i Göteborg. De flesta besöken var intressanta, jag lärde mig bl.a. att homosexualitet är olagligt i Zimbabwe och jag fick uppleva härliga uppträdanden av Gwanda Youth Project och imponerades av det starka föreningsliv som verkar finnas i Zimbabwe. Så var det ju naturligtvis roligt att få se en annan Världsbutik i Sverige!

8 Den organisation som berörde mig mest var nog Just Children Foundation. Barnen verkade till att ha det rätt så bra på hemmet, som oftast bara är tillfälligt för barnen i väntan på att personalen hittat släktingar eller en ny familj som barnen kan bo hos. När jag nu tänker tillbaka på Just Children Foundation är det med blandade känslor. De har hjälpt många barn från ett liv på gatan och gör ett otroligt viktigt jobb. Men, som det ser ut idag är Just Children Foundation i stort sätt den enda organisation som hjälper barn från gatan. På organisationens barnhem i Harare bor över 50 barn (egentligen finns bara plats för barn). När man går på Harares gator påminns man hela tiden om de ytterligare 1000 barn som inte får plats på Just Children Foundation. Just blandade känslor är vad som dyker upp hos mig när jag tänker tillbaka på Zimbabwe. Dels tänker jag på fantastiska människor jag mött, på en härlig öppenhet, på vacker natur och häftiga djur, dels tänker jag på fattigdom, på den svårlösta ekonomiska krisen och bristen på demokrati. Om dessa olika bilder av Zimbabwe kan ni läsa mer om i nästa nummer av Klottret där jag fortsätter min reseskildring av Zimbabwe Text: Stina Nilsson

9 v v v v v v v v v v v v v v v v v v v v v v Meta-Tankar Jag har förmånen av att delta i det ideella arbetet på Klotet, dels genom att stå i affären och dels genom att sprida information om Klotet och om den ideologi som ligger bakom. Ju mer jag deltagit ju mer självklart har det blivit för mig att så här borde naturligtvis all handel fungera. Naturligtvis ska mesta möjliga avkastning gå tillbaka till odlare, hantverkare, m fl. och naturligtvis skulle all mat och dryck tillverkas på ekologisk basis. Tack och lov sprids detta tankesätt alltmer till alla konsumenter och faktiskt även till den vanliga handeln. Förutom att det är ett rent nöje att vistas i den vackra butik som Klotet utgör mer eller mindre rena rama konstutställningen så är det ett stort nöje att träffa alla engagerade människor i alla åldrar som är verksamma på Klotet. Dessutom träffar man där kunder i alla åldrar och av alla nationaliteter som antingen redan är stammisar eller håller på att bli. För Klotet gåt man inte bara en gång till utan man återkommer. Detta är alltså ett ställe där människor integreras och dessutom informeras i Klotet ideologi nämligen rättvisehandel med tredje världen. Inte minst återvinningsleksaker i plåt har blivit populära. Kan det vara nostalgi? Eller rent av längtarn till att vi själva börjar återanvända allt material som nu samlas i sophögarna! Förutom alla vackra hantverksalster i keramik, trä, glas, papper, plåt mm är förstås matvarorna ett givet dragplåster i butiken. Själv har jag hunnit med att prova regnskogshonungen, råsockret, kakaon, kaffet, olika sorters te, quinoa, marmeladerna och de olika läckra (och nyttiga) chokladsorterna. Ja, skulle man önska sig något mer så skulle väl det vara att få starta ett café på Klotet där man kunde servera rättvisemärkt ekologiskt kaffe och te samt bakverk av bl. a råsocker! Men detta förutsätter kanske mer än ideellt arbete? Dock är det just det som är så fantastiskt att så många engagerar sig med liv och lust och får arbetsglädje, inspiration och gemenskap på köpet. Tusen tack till Ulla, som gett mig chansen att ta del av denna inspirerande verksamhet!!! Text: Meta Larsson meta.larsson@djingis.se. v v v v v v v v v v v v v v v v v v v v v v

10 Folkmordet i Rwanda Text: Ulrike Deppert Nu i dagarna ägde den stora folkmordskonferensen rum i Stockholm. Men även i Lund hände det saker. Utrikespolitiska föreningen anordnade ett två dagars forum med mycket eminenta gäster. Anledningen var att det i år är tio år sedan folkmorden i Rwanda skedde, där hutus på tre månader hade ihjäl tutsis. Under dessa tre månader gjorde omvärlden inget för att stoppa den pågående masslakten, utan folkmordet stoppades av befrielserörelsen FPR (Rwandas patriotiska front). Forumets föreläsare var överens om att Rwanda uppmärksammas för lite. Mest kritik kom från Gerald Caplan, som arbetar med att analysera offentliga policys, som ansåg att till och med Stockholm misslyckades. Han visade en deklaration som Stockholmkonferensen resulterade i och där ordet Rwanda inte förekom alls. Caplan, en av de bästa talarna på hela forumet, var också mycket frispråkig när det gällde att peka på de som inte tog sitt ansvar under det pågående folkmordet. De största bovarna var Frankrikes regering, USAs regering, FN och den romerska katolska kyrkan. De första för att de inte vågade erkänna att det var ett folkmord som pågick och för att de inte hjälpte till att transportera frivilliga trupper till området. FN misslyckades för att inga åtgärder vidtogs mot Rwandas representant, som under folkmordet satt i Säkerhetsrådet. Företrädaren, som var hutu, tilläts vara med och bestämma huruvida FN skulle ingripa eller inte. Den katolska kyrkan gjorde medlade inte heller. Många i Rwanda är katoliker, för att europeiska missionärer har omvänt dem. Caplan påpekar också att ingen av dessa har bett om ursäkt officiellt, förutom FN. Vidare fick jag lära mig att pengarna som finansierade inköpet av vapen kom från Världsbankens strukturanpassningsprogram. Vapnen var i detta fall machetes, hammare, skruvmejslar och dylika arbetsredskap. Linda Melvern, journalist och författare till den nyutkomna boken Rwanda: ett förrått folk, påstår att det fanns en machete för varje tredje hutu. Hon håller med Caplan och vill visa att FN hemlighöll information. Melvern anser att de representanter som satt i olika utskott inom FN lärde sig mer av New Yorks icke statliga organisationer än av sin arbetsgivare. Hon vill även påstå att USA var ett av de få länder som hade tillgänglig information, men som inte delade med sig. USA och Belgien var de drivande krafterna för att evakuera FNs trupper, men bara USA hade satellitövervakning och radio-avlyssning över Rwanda. Landet menar idag att de inte visste något, men Melvern framhåller att det i så fall är en stort misslyckande i kommunikationen. Caplan la här till att Clinton inte ville förlora röster i USA inför sitt omval över ett litet land som Rwanda. Avslutningsvis pratade Urusaro Alice Karekezi, som arbetar för den juridiska institutionen i, Rwanda, om att vi måste blicka framåt. Frågorna om hur och vad som hände måste bytas ut mot vad ska vi göra. Rwanda är idag fortfarande mycket fattigt. Få får utbildning, många bor på gatan och för dagligen en kamp för överlevnad. Människorna runt om i världen lärde känna Rwanda som ett folkmordsland, men vi måste också se bakom detta. Vi ska inte glömma folkmordet, men befolkningens behov måste tillgodoses. Karekezi påpekade också att vikten av att material om folkmordet blir tillgängligt på Rwandas lokala språk, just för att undvika ett nytt.

11 v v v v v v v v v v v v v v v v v v v v v v En Världsbutik i Malmö! Den 6:e december var det stor premiär i Malmö. Då slogs portarna upp till Malmös efterlängtade Världsbutik. Butiken är inhyst i Stadsmissionens secondhandbutik Fynda & Finn på Korsgatan, inte långt från Värnhemstorget. Invigningen firades med mycket vänner och bekanta och en trumsession utanför butiken. Under dagen såldes varor för strax över fem tusen kronor. Samma dag fick föreningen en beställning på fyrtio julkorgar från Kirsebergs församling. Det blev en riktig rivstart på försäljningen! Men butiken blev naturligtvis inte till över en natt. Bakom premiären låg ett intensivt arbete med att starta upp föreningen, hitta lokal och samla ihop ett startkapital. Nyckelpersonen i detta arbete heter Kristian Smedjeback. Han har tidigare varit engagerad i Världsbutiken Karibu i Växsjö och när han i somras återvände till sin hemstad Malmö kände han att tiden var mogen för en Världsbutik i Malmö. Han började dra i diverse trådar och tog kontakt med såväl Klotet som Världsbutiken i Helsingborg, samt den studiecirkel som fanns i Malmö under ledning av Kristian Hemström. Tillsammans med dessa lyckades han samla ihop ett gäng entusiaster som började sondera terrängen för en framtida förening och butik. Föreningen bildades den 7 oktober förra året och till ordförande valdes Kristian Smedjeback. Kristian tog kontakt med Svenska Kyrkan i Malmö, där han hade fått veta att det fanns personer som var intresserade av Rättvis Handel. Dessa kontakter resulterade i ett generöst bidrag från Kyrkonämnden på kr samt ett antal mindre bidrag från Malmös församlingar. Nu hade man ett litet startkapital, men det största hindret på vägen mot en butik var att hitta en lämplig lokal. Tack vare en tursam kontakt med Stadsmissionen fick man snart erbjudandet att hyra in sig i källaren i deras secondhand-butik gratis! Det innebar att man kunde komma igång med butiksförsäljning mycket tidigare än väntat. Alternativet hade varit att börja med försäljning i mindre skala, på t ex arbetsplatser och i församlingar, för att så småningom kunna skaffa sig en egen lokal. Nu kunde man som sagt öppna sin butik redan i december, lagom till julhandeln! Världsbutiken i Malmö förbereder sig nu för en rejäl marknadsförningsoffensiv. Även om många redan har hittat till butiken via djungeltrumman, så vill man naturligtvis nå ut till en bredare kundkrets. Därför kommer man bland annat att delta med försäljning på konsumentföreningen Solidars distriktsstämma i Malmö, ställa upp informationsbord på Högskolan och eventuellt ha någon happening på stan. Man kommer också att genomföra studiecirkel i Rättvis Handel, förhoppningsvis under samma gemytliga former som i höstas. Om du är intresserad, hör av dig till Kristian Smedjeback: smedjeback@telia.com Text: Anna Graneli v v v v v v v v v v v v v v v v v v v v v v

12 Skuldkrisen ett hinder för utvecklingen? Text: Ulrike Deppert Enligt denna titel gav SIDA i samarbete med Den Globala Skolan en föreläsnings- och informationsdag i Jönköping den 19 september Konferensen riktade sig främst till personer verksamma inom läraryrket, men var också öppen för andra intresserade. Det var så jag hamnade där. Ett tjugotal lärare med olika ämnesområden och åldersklasser var närvarande, förutom jag. Arrangörerna Åsa och Anna började med namnlekar. Kanske var det faktumet att de var lärare som föranledde dem till det. Men det kändes genast lugnare när jag visste att jag var med Mamma Marianne, Åskan Åsa och Modiga Mathilda. Resten av programmet var upplagd som så att vi hade en föreläsning om skuldkrisen till lunch för att efter maten fortsätta med workshops kring vad som görs och borde göras i fråga om skuldkrisen i undervisningen. Det hela avrundades sedan med ett litet simuleringsspel. Föreläsningen hölls av Sofia från Jubel Hon började med att visa en film om den massiva kampanjen, som innan millennieskiftet samlade in 24 miljoner namnunderskrifter, för att avskriva u-ländernas lån. Mycket av det hon berättade var redan bekant för mig, som till exempel att en fullbordad skuldavskrivning enligt Världsbanken och IMF är att 25% av det ursprungliga lånet slopas. Resten skall återbetalas. Nytt för mig var dock resonemanget om illegitima skulder. Det fanns tre kriterier för sådana lån: 1) Lånet togs av regeringen utan att medborgarna drog någon nytta av det. 2) Medborgarna gav inte sitt godkännande till lånet alternativt fick inte reda på att ett lån av denna storlek togs. 3) Givaren visste att pengarna inte skulle göra landet något nytta. De två sista punkterna är väldigt knepiga, för vad vet vi om Sveriges lån och skulder? Det är också svårt att bevisa och genomföra den sista punkten. Ett exempel på land med illegitim skuld är Irak. Saddam Hussein tog ofantliga lån för att förtrycka befolkningen. Frågan är bara varför dessa illegitima lån ännu inte har blivit avskrivna. Enligt de tre ovanstående kriterierna kan en hel del skulder klassificeras som illegitima. Allt beror väl på ur vilken synvinkel man ser det. Ur både Världsbankens och IMFs vinkel är det inte alarmerande. Jag fick också lära mig att en paragraf är på gång om att skulder blir illegitima om de lånade pengarna används till att kränka de mänskliga rättigheterna. Efter en uppfriskande lunch gick vi så över till att diskutera hur dessa frågor togs upp i skolan. Trots att jag inte är, eller ens ska bli, lärare var detta ytterst intressant. Vi började med en frågeomgång, där vi skulle sätta oss i en innerring som tittade på en ytterring. De som satt inneställde en fråga till oss som satt ute. Ytterringen fick en minut på sig att besvara varje fråga, sedan förflyttade vi oss ett steg till vänster. Som en slags karusell. Det var frågor som Har ni diskuterat millennium målen på er arbetsplats?, Känner du till Jubel 2000? och Har du spelat simuleringsspel förut?. Resultatet var nedslående, det visade sig vara brist på god undervisning om utveckling och skuldfrågor i skolväsendet. Resurserna räckte inte, det fanns annat som skulle prioriteras. Detta var lite lätt skräckinjagande, för det är ju lärarna som ska utbilda de nästkommande generationerna.

13 Avslutningsvis spelade vi ett simuleringsspel som hette Grannar. Deltagarna delades in i två olika familjer. Jag blev medlem i familjen Krison. Vår familj bestod av mor, far och tio barn. Relationen inom familjen är ansträngd, ibland används till och med våld för att lösa konflikter. Rent ekonomiskt är situationen också en katastrof. Det finns inte alltid mat för dagen och köket är mycket omodernt. Barnen äter ibland hos grannarna. På gräsmattan står tre itu plockade, rostiga bilar, delar av möblemanget har börjat mögla. Den andra familjen, Schyssts, har det bra. De har en stabil ekonomi med pengar på banken och är den perfekta kärnfamiljen. De har det klassiska: villa, Volvo, vovve. Schysst har nu tröttnat på att det alltid är så bråkigt i grannskapet, att grannarnas barn springer ut och in hos dem och att det ser stökigt ut. Man har därför bjudit in Krisons till ett möte för att hjälpa dem. Här fick vi nu ett papper på med nio olika förslag. Varje familj skulle välja ut tre av dem samt rangordna dem. De olika förslagen var: Bygg om familjen Krisons kök Betala någons utbildning i familjen Krison Genomför familjeråd i familjen Krison Ge familjen Krison pengar Skicka hela familjen Krison i familjeterapi Låt familjen Krison flytta in hos familjen Schysst Låt någon från familjen Schysst flytta till familjen Krison som ett gott föredöme Betala preventivmedel till familjen Krison Ge familjen Krison mat Vi som var Krisons hade det hela klart för oss. Först och främst ville vi få pengar, sedan ett nytt kök och till sist få utbildningen för något av våra barn betalt. Det blev dock en konfliktladdad förhandling. Det visade sig att Schysst inte alls var villiga att ge oss pengar utan det var snarare benägna att satsa på familjeterapi och preventivmedel. Det enda vi egentligen kunde enas om var att köket skulle bli ombyggt. Debatten blev dock ytterst het kring de andra frågorna. Vi ville absolut inte ha preventivmedel eller ens erkänna att vi kanske hade familjära problem, samtidigt som vi ansåg att familjen Schysst egentligen inte alls ville hjälpa oss, då de inte gick med på våra krav. Hela simuleringsspelet gick ut på att försöka förklara biståndsproblematiken. Först efter spelat insåg vi hur komplext allting var. Krisons var inte rädda för att kräva saker, vi såg att familjen Schysst var rika jämfört med oss och vi kände att vi inte hade något att förlora. Medan grannfamiljen helst ville ge oss hjälp som upplyser oss om våra rättigheter och kanske var lite mer teoretisk. Samtidigt som de känner att de faktiskt har pengar att ge till oss vill de gärna behålla kontrollen över hur de ska användas. Givaren hade det helt enkelt väldigt svårt. Konferensen var mycket lyckad. Fastän vi inte löste frågan i rubriken, Skuldkrisen ett hinder för utvecklingen?, tyckte alla deltagare att det var viktigt med diskussioner kring denna frågan. Inte minst måste situationen i skolan förbättras.

14 Föreningen Klotet i Lund Redaktion: Klottret 2004 Cassandra Candin Nr.1 Februari cassandracandin@yahoo.se Ulrike Deppert u_deppert@webaid.se klottret@yahoo.se Ansvarig utgivare: Cassandra Candin Redaktionen förbehåller sig rätten att fritt redigera inkommet material Föreningen: Ordförande Ingegerd Oscarsson Birgitta Persson Butiken Stora Tomegatan Lund Öppettider: Vardagar Lördagar (Långlördag 11-17)