vild en vandring till mig själv

Storlek: px
Starta visningen från sidan:

Download "vild en vandring till mig själv"

Transkript

1 vild en vandring till mig själv

2 sheryl str ayed Vild en vandring till mig själv översättning av Molle Kanmert Sjölander albert bonniers förlag

3 isbn Amerikanska originalets titel: Wild Copyright 2012 by Cheryl Strayed Published by arrangement with Lennart Sane Agency AB Tryck ScandBook AB, Falun 2013

4 Till Brian Lindstrom Och till våra barn, Carver och Bobbi

5 Innehåll Karta 8 Författarens anmärkning 9 Prolog 11 del i De tiotusen tingen 1 De tiotusen tingen 19 2 Uppbrott 40 3 Krökt i någorlunda upprätt ställning 51 del ii Spår 4 The Pacific Crest Trail, Volume 1: California 61 5 Spår 77 6 En tjur i varje riktning 93 7 Enda tjejen i skogen 122 del iii Ljusets bergskedja 8 Kråkforskning Inte gå vilse Ljusets bergskedja 172 del iv Vild 11 Det louiga i Lou Hittills Anhopning av träd Vildmark 257 del v Ruta med regn 15 Ruta med regn Mazama Primalläget Prinsessan av Pacific Crest Drömmen om ett gemensamt språk 345 Författarens tack 359 Böcker brända på vandringen 363

6 KANADA Pacific Crest-leden Seattle WASHINGTON Brookings Bridge of the Gods Portland Salem Eugene Ashland n Olallie Lake K a s k a d b e r g e Cascade Locks Mt. Hood Timberline Lodge Mt. Jefferson Mt. Washington Three Sisters OREGON Odell Lake Crater Lake S T I L L A H A V E T Seiad Valley Mt. Shasta McArthur-Burney Falls Castle Crags Memorial State Park State Park Old Station Lassen Peak Belden Town Sierra City Sacramento S i e r Reno Truckee Lake Tahoe NEVADA r a 0 0 W San Francisco Yosemite National Park KALIFORNIEN Kings Canyon National Park Mt. Whitney Sequoia National Park Lone Pine Trail Pass Kennedy Meadows N S E kilometers miles N e v a d a Tehachapi passet Mojave Ridgecrest Mojaveöknen Pacific Crest-leden Cheryl Strayeds vandring Överhoppad del av leden Los Angeles San Diego Palm Springs MEXIKO

7 Författarens anmärkning När jag skrivit den här boken har jag utgått från mina privata dagböcker, tagit reda på fakta när detta varit möjligt, rådfrågat flera av de personer som förekommer i boken samt stött mig mot mina egna minnen av händelserna som skildras och av det här skedet i mitt liv. I anonymitetens namn har jag döpt om de flesta men inte alla personerna i boken och i några fall också ändrat på vissa detaljer. Inga personer eller händelser är hopplock av flera olika personer och händelser. Däremot har jag utelämnat enstaka personer och händelser, men bara när det inte påverkat vare sig sanningshalten eller innehållet i berättelsen.

8 Prolog Träden var höga, men jag var ännu högre där jag stod på en brant bergssluttning i norra Kalifornien. Alldeles nyss hade jag tagit av mig vandringskängorna och den ena hade ramlat ner bland träden när min åbäkiga ryggsäck välte och puttade till den så att den sprätte iväg i en båge, rullade över stigen och for ut över kanten. Kängan studsade på ett klipputsprång några meter nedan för stigen, dök sedan ner i lövverket och var ohjälpligt borta. Jag drog bestört efter andan. Vid det laget hade jag visserligen varit ute i vildmarken i trettioåtta dagar och börjat lära mig att vad som helst kunde hända. Men det innebar inte att jag inte blev överrumplad när det gjorde det. Min ena känga var borta. För gott. Jag tryckte den andra hårt intill mig som ett litet barn, vad det nu skulle tjäna till. För vad ska man med en ensam känga? Den är för evigt onödig och kommer aldrig att duga något till, och jag kunde inte visa den något förbarmande. Stor och klunsig var den också, min Raichlekänga i brunt läder med röda snören och hyskor i silverfärgad metall. Nu måttade jag ett kast och hivade iväg den så hårt jag orkade och stod sedan och såg den falla ner i grönskan och ut ur mitt liv. Jag var ensam. Jag var barfota. Jag var tjugosex år och lika vilsen som en udda känga. En riktig vilding, hade en person kommenterat några veckor tidigare när jag berättade om mitt planlösa irrande i tillvaron. När jag var sex försvann min far ut ur bilden. Mamma dog när jag var tjugotvå. Av sorgen förvandlades min styvfar från någon jag sett som min pappa till en person jag knappt kände igen, och mina båda syskon gled bort åt varsitt håll 11

9 trots mina försök att hålla samman familjen. Till slut gav jag upp jag med och försvann i min egen riktning. Under åren närmast innan jag slängde ner kängan från berget hade jag själv kastat mig utför branten. Jag hade irrat och virrat och förirrat mig, från Minnesota till New York till Oregon och över hela västra USA, tills jag äntligen hittade fram till mig själv sommaren 1995, känglös men mer förankrad i världen än vilse i den. Det var en värld jag aldrig förut varit i trots att jag alltid vetat att den funnits. Nu hade jag stapplat in i den i sorg och förvirring och rädsla och hopp. Det var en värld jag trodde både kunde dana mig till den vuxna människa jag visste att jag kunde bli och återfinna det barn jag en gång varit. En värld som var 60 centimeter bred och kilometer lång. Den världen hette Pacific Crest-leden. Första gången jag hörde talas om den var så sent som sju månader tidigare, när jag bodde i Minneapolis, var ledsen och förtvivlad och stod i begrepp att skilja mig från en man jag fortfarande älskade. Jag hade stått i kön i en friluftsbutik för att betala för en hopfällbar snöskyffel när jag på impuls tog ner en bok som hette The Pacific Crest Trail, Volume 1: California från en hylla nära kassan och började läsa på baksidan. Där stod att Pacific Crest-leden var en vildmarksled som gick från mexikanska gränsen i Kalifornien ända till Washington och en liten bit förbi gränsen till Kanada och att den löpte på hög höjd över nio bergskedjor: Laguna, San Jacinto, San Bernardino, San Gabriel, Liebre, Tehachapi, Sierra Nevada, Klamath och Kaskaderna. Fågelvägen var det 160 mil, men leden var mer än dubbelt så lång. Den gick genom hela Kalifornien, Oregon och Washington, genom såväl delstaligt ägda parker och skogar som markområden ägda av staten, indianstammar och privatpersoner, genom såväl öknar och berg som regnskogar, över såväl floder som motorvägar. Jag vände på boken och tittade på omslagsbilden där stora stenbumlingar stack upp ur en sjö omgiven av skrovliga klippor mot en klarblå himmel. Sedan ställde jag tillbaka boken på hyllan, betalade för skyffeln och gick. Men jag åkte tillbaka lite senare och köpte boken. På den tiden 12

10 var inte Pacific Crest-leden någon värld för mig. Den var ett infall, en dimmig och galen idé, löftesrik och gåtfull. När jag följde den taggiga linjen med fingret på kartan var det något inom mig som blommade upp. Den linjen skulle jag följa, beslöt jag åtminstone så mycket av den jag kunde tänkas hinna på ungefär hundra dagar. Jag hade då separerat från min man, bodde ensam i en etta i Minneapolis, jobbade som servitris och var mer vilsen och nere än någonsin. Det kändes som om jag stod på botten av en brunn och tittade upp. Men där nere i brunnen började jag förbereda mig för att bli solovandrare i vildmarken. Varför inte jag hade ju redan varit så mycket annat. Kärleksfull fru och äktenskapsbryterska. Älskad dotter som nu satt ensam på alla storhelger. Ambitiös och högpresterande tjej med författardrömmar som hoppade från det ena meningslösa jobbet till det andra, gjorde dumdristiga experiment med droger och låg med för många män. Jag var barnbarn till en kolgruvearbetare från Pennsylvania och dotter till en stålverksarbetare som sadlat om till försäljare. Sedan mina föräldrar skilt sig bodde jag med mamma och mina syskon i en hyreslägenhet i ett område där det bara bodde ensamstående mödrar. I tonåren bodde jag i norra Minnesotas skogar i ett primitivt hus som saknade både inomhustoa, elektricitet och rinnande vatten. Trots det hade jag blivit hejaklacksledare och homecoming queen på min skola, och efter high school pluggade jag vidare på college där jag blev vänsterradikal feminist. Men tjej som solovandrar 180 mil i skog och mark? Något i den vägen hade jag aldrig varit. Men jag kunde lika gärna göra ett försök jag hade inget att förlora. Det känns som evigheter sedan, den där gången när jag stod barfota på ett berg i Kalifornien, och egentligen var det i ett annat liv som jag fattade det kanske knasiga beslutet att ge mig ut på långvandring för att rädda mig själv. Då hade jag trott att allt jag varit förut hade förberett mig för det. Men det hade det inte. Det fanns inget som kunde det. Varje vandringsdag var den enda möjliga förberedelsen för nästa. Och ibland räckte inte ens föregående dags erfarenheter för att förbereda mig på det som skulle hända därnäst. 13

11 Som att se mina kängor fara nerför ett stup. Sanningen var att jag inte enbart beklagade att de försvann. Under mina sex veckor i de där kängorna hade jag vandrat i öknar och snö, förbi träd och buskar och gräs och blommor, över fält och genom dungar och i terräng jag inte kan beskriva på annat sätt än att säga att jag hade sett den, gått i den, tagit mig igenom den. Och hela tiden hade kängorna gett mig blåsor och skavsår, fått tånaglarna att svartna och plågsamt skiljas från fyra av tårna. Jag var färdig med de där kängorna när jag sumpade dem (och det var nog ömsesidigt) även om jag samtidigt var mycket fäst vid dem. De hade kommit att bli inte döda ting, utan en förlängning av mig själv precis som allt annat jag hade med mig den sommaren: ryggsäcken, tältet, sovsäcken, vattenrenaren, spritköket och den lilla brandgula visselpipan som jag hade istället för skjutvapen. Det var de ting jag kände väl och kunde förlita mig på, de ting som hjälpte mig att överleva. Jag blickade ut över träden nedanför mig, de höga kronorna som vajade för den varma vinden. De fick gärna behålla mina kängor, tänkte jag när jag såg ut över det gröna havet. Det var utsikten som gjort att jag valt att rasta just här. Nu var det eftermiddag i mitten av juli och jag hade långt till civilisationen, många mil kvar till det ensligt belägna postkontor där jag skulle hämta nästa proviantpaket. Det kunde förstås komma någon annan vandrare på stigen, men det gjorde det ytterst sällan. Jag brukade vandra i flera dagar utan att se en människa. Och förresten spelade det ingen roll om det kom någon eller ej. Det här var min egen grej. Jag såg fundersamt på mina bara, sargade fötter med de återstående tånaglarna. De var alldeles likbleka till strax ovanför fotleden där ullstrumporna slutade. Där ovan kom de muskulösa, solbrända och håriga vaderna som var fulla med lort, blåmärken och skrapsår. Jag hade börjat vandringen i Mojaveöknen och tänkte inte ge mig förrän jag stod vid Columbiafloden med handen på en bro som spände över gränsen mellan Oregon och Washington och som bar det storvulna namnet Bridge of the Gods, gudarnas bro. Jag vände mig norrut, där bron lyste som en ledfyr för min inre syn. Jag vände mig åt det håll jag kom ifrån, söderut mot 14

12 vildmarken som hade lärt upp och läxat upp mig, och jag övervägde alternativen. Det fanns bara ett, det visste jag. Det fanns alltid bara ett. Att fortsätta gå. 15

13 del i De tiotusen tingen Att bryta sönder detta stora block drar säkert med sig större sprickor william shakespeare Antonius och Kleopatra (ö. Jan Ristarp)

14 1 De tiotusen tingen Min tremånaders solovandring på Pacific Crest-leden började på många ställen. Dels i det första impulsiva infallet att göra det, dels i det andra och mer överlagda beslutet att göra verklighet av infallet och dels under de veckor då jag handlade och packade och förberedde mig inför vandringen. Jag skulle säga upp mig från ett restaurangjobb och slutföra en skilsmässa och sälja nästan varenda pinal jag ägde och säga hejdå till alla vänner och åka till mammas grav en sista gång. Jag skulle köra tvärs över halva landet från Minneapolis till Portland i Oregon och ett par dagar efter det flyga till Los Angeles och ta mig ut till den lilla staden Mojave och därifrån lifta till ett ställe där vandringsleden korsade en landsväg. Först där började äntligen själva vandringen. Den begynnelsen följdes omedelbart av den bistra insikten om vad fotvandring innebar och ganska snart av beslutet att lägga av eftersom hela projektet var rubbat och meningslöst och sjukt jobbigt och mycket värre än jag hade trott, och eftersom jag var otroligt illa rustad för det. Och sedan gjorde jag det faktiskt alldeles på riktigt. Jag höll ut och gjorde det trots alla motgångar. Trots björnarna och skallerormarna och spillningen efter pumorna jag aldrig såg, trots blåsorna och sårskorporna och skrapsåren och skärsåren. Trots utmattningen och umbärandena, trots kölden och hettan, enformigheten och smärtan, törsten och hungern, stoltheten och spökena som hemsökte mig under de 180 milen jag gick från Mojaveöknen ända upp till Washingtons gräns. Och när jag sedan faktiskt hade gjort det, gått så många mil 19

15 under så många dagar, då gick det upp för mig att det jag hade trott vara begynnelsen i själva verket inte alls var det. Att min långa vandring inte alls hade börjat i samma ögonblick som jag fick ingivelsen till den. Den hade börjat långt innan jag ens kunnat föreställa mig den, nämligen fyra år, sju månader och tre dagar tidigare i ett litet rum på Mayokliniken i Rochester i Minnesota i den stund jag fick beskedet att min mamma skulle dö. Jag var klädd i grönt. Gröna byxor, grön blus och grön rosett i håret. Ensemblen var sydd av mamma hon hade sytt kläder åt mig sedan jag var liten. En del av plaggen var en ren fröjd att ha på sig, andra inte. Den gröna byxdressen tillhörde inte favoriterna, men jag hade ändå på mig den: som en offergåva, som en botgörelse, som en amulett. Hela den gröna byxdressens dag följde jag med mamma och min styvfar Eddie från provtagning till provtagning på våning efter våning genom hela kliniken med en bön klampande i huvudet, fast egentligen är bön inte rätt ord för det som klampade. Jag var inte ett dugg ödmjuk inför Gud. Jag trodde inte ens på Gud. Bönen löd inte: Gode Gud, ha förbarmande med oss. Här skulle minsann inte tiggas om något förbarmande. Det behövdes inte. Mamma var fyrtiofem. Hon såg kärnfrisk ut. I många år hade hon ätit nästan helt vegetariskt. För att slippa använda bekämpningsmedel hade hon sått ringblommor bland grödan i köksträdgården. Mina syskon och jag hade fått svälja hela vitlöksklyftor när vi var förkylda. Folk som min mamma fick inte cancer. Det skulle proverna på Mayokliniken visa och därmed vederlägga det läkaren i Duluth hade sagt. Det var jag bergsäker på. Hur kompetent kunde en läkare i Duluth vara? Vad var över huvud taget Duluth? Duluth! En insnöad bonnahåla där läkare som inte visste vad de yrade om kunde säga till en fyrtiofemårig nästanvegetarian som käkade vitlök och bara använde naturmedicin och inte rökte att de hade långt framskriden lungcancer, det var vad det var. De kunde dra åt helvete. Och så löd min bön: Draåthelvetedraåthelvetedraåthelvete. Ändå befann sig mamma nu på Mayokliniken och blev alldeles 20

16 slut om hon var tvungen att stå på benen mer än tre minuter i sträck. Vill du åka rullstol? frågade Eddie när vi kom till en rad sådana som stod i en lång korridor med heltäckningsmatta. Hon behöver ingen rullstol, sa jag. En liten stund bara, sa mamma och formligen rasade ihop i en, och hennes blick mötte min innan Eddie rullade iväg henne mot hissen. Jag gick bakom och tillät mig inte att tänka en enda tanke. Vi var på väg upp för att träffa den sista doktorn äntligen. Den riktiga doktorn, sa vi om honom. Han som skulle dra slutsatser av alla fakta som samlats in om mamma och tala om för oss hur det egentligen låg till. När hissen började röra sig uppåt sträckte mamma ut handen, drog lite i mina byxor och gnuggade belåtet den gröna bomullen mellan tumme och pekfinger. Perfekt, sa hon. Jag var tjugotvå, lika gammal som hon varit när hon väntade mig. Hon skulle lämna mitt liv vid samma tid som jag kommit in i hennes, tänkte jag. Av någon anledning dök den meningen upp färdigformulerad i huvudet på mig och tystade tillfälligt Draåthelvete-mantrat. Det var nära att jag vrålade av smärta. Det var nära att jag kvävdes av vetskapen jag hade innan jag fick visshet. Jag skulle få leva resten av livet utan mamma. Med hela min viljestyrka trängde jag bort det faktumet. Jag kunde inte tillåta mig att tro på det just där och då i hissen om jag ville fortsätta att leva och andas, så jag tillät mig att tro något annat istället. Som att om en läkare skulle tala om för en att man snart skulle dö skulle det ske i ett rum med blankpolerat träskrivbord. Jag trodde fel. Vi blev visade till ett undersökningsrum där en sköterska bad mamma att ta av sig blusen och sätta på sig en vit bomullsrock med snören som hängde utmed sidorna. Mamma gjorde det och satte sig sedan på en vadderad brits med ett vitt papperslakan över. För minsta rörelse hon gjorde knastrade det som en flammande eld av papperets frasande under henne. Jag såg hennes bara rygg, den lilla mjuka utbuktningen nedanför midjan. Inte skulle hon dö. Det var hennes nakna rygg ett bevis på, tyckte 21

17 jag. Jag stod och stirrade på den när den riktiga doktorn kom in i rummet och sa att mamma skulle leva ett år till i bästa fall. Han förklarade att de inte tänkte försöka bota henne eftersom hon inte kunde botas. Det gick inte att göra något, sa han. Det var vanligt att lungcancer upptäcktes så sent. Men hon röker ju inte, invände jag, som om det gick att resonera med honom om diagnosen, som om cancer var något som framskred resonligt och förhandlingsbart. Inte sedan hon var ung. Hon har inte rökt på många år nu. Läkaren skakade sorgset på huvudet och fortsatte. Han hade sitt jobb att sköta. De kunde försöka mildra ryggsmärtorna med strålning, erbjöd han. Då skulle eventuellt tumörerna som växte längs hela ryggraden minska i storlek. Jag grät inte. Jag bara andades. Vidrigt. Medvetet. Och glömde sedan att andas. En gång hade jag svimmat av raseri, när jag var tre år och höll andan för att jag inte ville stiga upp ur badkaret. Jag mindes det inte själv. Vad gjorde du? Vad gjorde du? hade jag ofta frågat mamma när jag var liten, fått henne att berätta om och om igen och häpnat över min egen våldsamma viljestyrka. Hon hade hållit fram händerna och sett mig bli blå i ansiktet, svarade hon varje gång. Hon hade väntat tills mitt huvud föll i hennes kupade händer och jag tog ett andetag och kvicknade till igen. Andas. Får jag rida? frågade mamma den riktige doktorn. Hon satt med händerna hårt knäppta i knät och fotlederna krokade om varandra. Fjättrad vid sig själv. Som svar tog han en blyertspenna, ställde den på sin spets på handfatskanten och knackade hårt med den. Det här är din ryggrad efter strålningen, sa han. En hård smäll och benen kan smulas sönder som ett torrt kex. Vi gick till damtoaletten, låste in oss i varsitt bås och grät. Vi sa inget till varandra. Inte för att vi kände oss så ensamma i vår sorg, utan för att vi var så sammansvetsade i den, som en enda kropp istället för två. Mamma lutade sig mot dörren; jag kände tyngden av hennes kropp, och när hon långsamt slog handflatorna mot den skakade hela raden av bås. Efter ett tag gick 22

18 vi ut, tvättade händer och ansikte, såg på varandra i den skarpt upplysta spegeln. Vi blev skickade till apoteket att vänta. Jag satt mellan mamma och Eddie i min gröna byxdress och den gröna rosetten som otroligt nog satt i håret än. Där satt en stor skallig pojke i knät på en äldre man. Där satt en kvinna vars ena arm svängde lealös från armbågen. Hon höll den stelt med andra handen och försökte lugna den. Hon väntade. Vi väntade. Där var en vacker mörk hårig kvinna i rullstol. Hon hade lila hatt och en rad diamantringar på fingrarna. Vi kunde inte låta bli att glo på henne. Hon pratade spanska med dem som flockades runt henne hennes släktingar och kanske hennes man. Tror du hon har cancer? väste mamma till mig. Eddie satt på andra sidan om mig, men jag förmådde inte se på honom. Gjorde jag det skulle både han och jag smulas sönder som torra kex. Jag tänkte på min storasyster Karen och min lillebror Leif. På min man Paul och på mormor och morfar och min moster, som bodde flera hundra mil bort. Vad de skulle säga när de fick veta. Hur de skulle gråta. Min bön hade ändrats nu: Ett år, ett år, ett år. De två orden bultade som hjärtslag i bröstet på mig. Så länge skulle mamma leva. Vad tänker du på? frågade jag henne. I högtalarna i väntrummet spelade en låt. Det var bara melodin och ingen sång, men mamma kunde texten och sjöng dämpat med i låten istället för att svara på min fråga. Paper roses, paper roses, oh how real those roses seemed to be, sjöng hon. Den sången lyssnade jag mycket på som ung. Lustigt egentligen. Att jag lyssnar på samma sång nu. Det hade man väl aldrig trott då. Just då ropades mammas namn upp: hennes recept var expedierat. Hämtar du medicinen åt mig, sa hon. Säg vem du är. Tala om att du är min dotter. Visst var jag hennes dotter, men inte enbart. Jag var Karen, Cheryl, Leif. Karen Cheryl Leif. KarenCherylLeif. Så länge jag levat hade våra namn smält samman till ett enda i mammas mun. Hon viskade det och ropade det, väste det och jollrade det. Vi 23

19 var hennes barn, hennes kompisar, slutet av henne och början. Vi turades om att åka bredvid henne i framsätet. Älskar jag er såhär mycket? brukade hon fråga och hålla upp händerna en decimeter isär. Nej, sa vi och log illmarigt. Älskar jag er såhär mycket då? frågade hon med lite längre mellan händerna, och så frågade hon om gång på gång på gång. Men hur långt hon än sträckte ut armarna förslog det aldrig. Hennes kärlek till oss gick inte att mäta upp. Den kunde inte kvantifieras eller inneslutas i något. Den var de tiotusen tingen i Tao Te Chings universum och tiotusen till. Hennes kärlek var orkanartad och oreserverad och ohämmad. Varje dag körde hon på max. Hon var dotter till en yrkesmilitär och hade fått en katolsk uppfostran. Innan hon fyllde femton hade hon bott i fem delstater och två länder. Hon älskade hästar och Hank Williams och hade en bästis som hette Babs. Hon gifte sig med pappa när hon var nitton och gravid. Tre dagar senare fick hon stryk av honom. Hon stack och kom tillbaka. Stack och kom tillbaka. Hon fann sig inte i det, fast gjorde det ändå. Han knäckte näsan på henne. Han krossade porslinet. Han släpade henne i håret längs en trottoar mitt på ljusa dagen tills hennes knän var sönderskrapade. Men han kunde inte knäcka henne. När hon var tjugoåtta lyckades hon lämna honom för gott. Hon var ensam med KarenCherylLeif bredvid sig i framsätet. Vid den tiden bodde vi i en småstad en timmes bilväg utanför Minneapolis, flyttade från hyreslägenhet till hyreslägenhet i olika områden med bedrägligt tjusiga namn: Mill Pond och Barbary Knoll, Tree Loft och Lake Grace Manor. Hon hoppade från jobb till jobb. Hon var servitris först på ett ställe som hette The Norseman och sedan på ett som hette Infinity och där personalen skulle ha på sig en svart t-shirt med texten ta för dig i regnbågsglitter över bysten. Hon jobbade dagskift i en fabrik som tillverkade plastkärl för förvaring av starkt frätande vätskor och tog med sig kasserade exemplar hem, brickor och lådor som spruckit eller blivit kantstötta eller skeva i maskinen. Vi hade dem som leksaker: sängar åt dockorna, ramper åt bilarna. Hon jobbade och jobbade och jobbade, och ändå var vi fattiga jämt. Vi fick statssubventionerad ost och mjölkpulver, matkuponger och sjukvårdskort 24

20 och om jularna julklappar från olika väl görenhetsföreningar. Vi lekte kull och rött ljus och charader medan vi väntade på att välgörenhetscheckarna skulle komma vid postfacken som bara kunde öppnas med nyckel. Vi är inte fattiga, sa mamma gång på gång, för vi är rika på kärlek. Hon blandade karamellfärg i sockervatten och låtsades tillsammans med oss att det var en viss dricka. Sarsaparill eller Orange Crush eller lemonad. Önskas påfyllning, fröken? frågade hon med snobbigt brittiskt uttal och varenda gång skrattade vi så vi kiknade. Hon bredde ut armarna så mycket hon kunde och frågade hur mycket och den leken tog aldrig slut. Hon älskade oss mer än alla namngivna ting i hela världen. Hon var optimistisk och lugn, utom någon gång emellanåt när hon blev arg och gav oss smisk med en träslev. Eller den gången när hon vrålade HELVETE och brast i gråt för att vi inte städade vårt rum. Hon var snäll och förlåtande, generös och naiv. Hon var ihop med män som hette Killer och Doobie och Motorcycle Dan och en kille som hette Vincent och gillade att åka slalom. Männen brukade ge oss fem dollar att gå och köpa godis för så att de fick vara ifred hemma med mamma. Titta åt båda hållen, ropade hon efter oss när vi drog iväg som en flock utsvultna hundar. När hon träffade Eddie trodde jag inte att det skulle hålla eftersom han var åtta år yngre än hon, men de blev förälskade ändå. Karen och Leif och jag blev också förälskade i honom. Han var tjugofem när vi träffade honom och tjugosju när han gifte sig med mamma och lovade att vara pappa åt oss, och han var snickare och kunde bygga och laga vad som helst. Vi lämnade hyresområdena med de flotta namnen och flyttade med honom till en hyrd fallfärdig bondgård som hade stampat jordgolv i källaren och var målad utvändigt i fyra olika färger. Vintern efter att de gift sig ramlade Eddie ner från ett tak på jobbet och bröt ryggen. Ett år senare tog han och mamma ersättningen på tolvtusen dollar som han fått och köpte fyrtio hektar i Aitkin County en och en halv timme från Duluth. De betalade kontant för marken. Där fanns inget hus. Ingen hade byggt där förut. Våra fyrtio hektar var en fyrkant med träd och buskar och ogräs, sumpiga 25

21 gölar och träsk med kaveldun som var precis likadana som alla andra träd och buskar och ogräs och kaveldun som omgav dem på alla håll. De första månaderna som markägare följde vi ofta tomtgränsen på de båda sidor som inte avgränsades av vägar, banade oss fram genom terrängen som om vi på så sätt skulle erövra vår mark och skärma av den från omvärlden. Och så sakteliga blev den också vår. Träd som förut hade sett ut som alla andra kände jag snart igen lika lätt som vänners ansikten i en folkmassa; de gjorde gester åt mig med grenarna och vinkade med sina lövhänder. Särskilda grästuvor och utkanterna av det nu välbekanta träsket blev landmärken, vägvisare som inga andra än vi kunde tyda. Så länge vi bodde kvar i den lilla staden en timmes väg från Minneapolis kallade vi det landet. I ett halvår åkte vi bara till landet på helgerna och slet som galningar för att få bukt med en plätt där vi kunde bygga ett skjul med ett enda rum där vi fick plats att sova alla fem. I början av juni när jag var tretton flyttade vi ut till landet för gott. Rättare sagt flyttade mamma, Leif, Karen och jag dit tillsammans med våra båda hästar, våra katter och hundar och en kartong med tio hönskycklingar som mamma fick på köpet när hon handlade en säck hönsmat i foderbutiken. Eddie fortsatte köra upp på helgerna under sommaren och flyttade först på hösten. Han hade äntligen blivit så bra i ryggen att han kunde jobba igen, och han hade fått ett snickarjobb under högsäsongen som han inte hade råd att tacka nej till. KarenCherylLeif var ensamma med mamma igen, precis som under åren då hon varit ensamstående. Oavsett om vi sov eller var vakna den sommaren var vi knappt utom synhåll för varandra och vi träffade sällan någon annan. Vi bodde tre mil från två småstäder: Moose Lake i öster och McGregor i nordväst. Till hösten skulle vi börja i skolan i den mindre av dem, McGregor med 400 invånare, men hela sommaren var det bara vi och mamma (förutom enstaka besökare i form av avlägset boende grannar som kom fram och hälsade). Vi käbblade och pratade och hittade på skämt och andra tidsfördriv. Vem är jag? frågade vi varandra gång på gång. I den leken skulle den som var tänka på någon, kändis eller vanlig person, och 26

22 de andra skulle gissa vem med hjälp av ett oändligt antal ja- och nej-frågor: Är du man? Är du amerikan? Är du död? Är du Charles Manson? Den lekte vi medan vi i jord som fått reda sig själv i årtusenden odlade upp en trädgård som skulle förse oss med mat för hela vintern, och medan bygget av huset i andra änden av tomten gick framåt med god fart; vi hoppades kunna flytta in i det i slutet av sommaren. Hela tiden var vi omsvärmade av mygg, men mamma tillät inga kemiska insektsmedel som fördärvade hjärnan, förgiftade naturen och hade skadlig inverkan på kommande generationer. Istället uppmanade hon oss att smörja in oss med pepparmintsolja. På kvällarna blev det en tävling att räkna myggbetten i skenet av levande ljus. Resultaten kunde vara sjuttionio, åttiosex och hundratre. En vacker dag kommer ni att tacka mig för det här, sa mamma alltid när vi syskon beklagade oss över allt vi inte hade längre. Vi hade visserligen aldrig levat i överflöd eller ens som folk i medelklassen, men vi hade i alla fall haft moderna bekvämligheter. Det hade alltid funnits teve i huset, för att inte tala om wc och en kran där man kunde ta ett glas vatten. I vår nybyggartillvaro innebar de mest grundläggande behov att man var tvungen att utföra en lång rad jobbiga, slitiga och enformiga sysslor. Köket bestod av ett gasolkök, ett gnistskydd, ett gammaldags isskåp som Eddie hade byggt och som man måste ha riktig is i för att kunna hålla någonting tillnärmelsevis svalt, en diskbänk lutad mot en av skjulets ytterväggar samt en vattenhink med lock på. Var och en av dessa beståndsdelar var bara marginellt mer arbetsbesparande än arbetskrävande och måste ständigt skötas och underhållas, fyllas och tömmas, kånkas och slängas, pumpas och primas och passas. Karen och jag delade säng på ett sovloft som var så nära taket att vi knappt kunde sitta upp. Leif sov någon meter bort på en egen liten upphöjd säng och i en säng på golvet låg mamma, och på helgerna även Eddie. Varje natt var som ett pyjamasparty där vi pratade varandra till sömns. I taket satt ett fönster som var lika långt som sängen där Karen och jag låg med den genomskinliga rutan bara en halvmeter ovanför. Varje natt hade jag den svarta 27

23 himlen och de klara stjärnorna till hänförande sällskap; det hände att jag såg deras skönhet och upphöjdhet så tydligt att jag drabbades av den svidande insikten att mamma hade rätt. Att jag skulle bli tacksam en vacker dag, ja, att jag faktiskt var tacksam redan, att jag kände något växa inom mig som var starkt och sant. Det var det där som växte inom mig som jag hade erinrat mig flera år senare, när sorgen fått hela tillvaron att komma på drift. Det var det som fick mig att tro att jag skulle kunna hitta tillbaka till den jag varit genom att vandra på Pacific Crest-leden. Till halloween flyttade vi in i huset som vi byggt av träd och spillvirke. Där fanns varken el eller rinnande vatten eller telefon eller inomhustoa eller ens ett enda rum med dörr. Under hela min tonårstid höll Eddie och mamma på och byggde till och byggde ut och bättrade på det. Mamma anlade en rejäl trädgård och konserverade och lade in och frös in grönsaker om höstarna. Hon tappade saven ur träden och gjorde lönnsirap, hon bakade bröd och kardade ull och tillverkade egen växtfärg av maskrosor och broccoliblad. Jag blev äldre och började college på en skola som hette St. Thomas och låg i St. Paul-Minneapolis-området, men inte utan mamma. I mitt antagningsbesked nämndes att elevernas föräldrar fick studera på skolan kostnadsfritt. Mamma trivdes visserligen med nybyggarlivet, men hon hade alltid velat läsa vidare. Vi skojade om det där tillsammans och begrundade det sedan på varsitt håll. När vi sedan diskuterade det igen sa mamma att hon ju var fyrtio och för gammal för att gå på college, och det invände jag inte mot. Dessutom tog det tre timmar att köra till skolan. Vi vred och vände på saken tills vi hittat en lösning: hon skulle också gå på St. Thomas, men vi skulle leva skilda liv och jag skulle ange tonen. Jag skulle bo på skolans internat och hon pendla med bil. Om vi råkade mötas på skolan skulle hon inte låtsas om mig såvida jag inte hälsade först. Fast det blir säkert ingenting av det, sa hon när vi hade kommit så långt i planerna. Jag klarar det antagligen inte. Som förberedelse höll hon koll på det jag gjorde de sista månaderna i high school, finslipade studievanan genom att göra lika mycket skolarbete som jag. Hon skrev av alla mina stenciler, skrev uppsat- 28

Hubert såg en gammal gammal gubbe som satt vid ett av tälten gubben såg halv död ut. - Hallå du, viskar Hubert

Hubert såg en gammal gammal gubbe som satt vid ett av tälten gubben såg halv död ut. - Hallå du, viskar Hubert Ökpojken Mitt i natten så vaknar Hubert han är kall och fryser. Han märker att ingen av familjen är där. Han blir rädd och går upp och kollar ifall någon av dom är utanför. Men ingen är där. - Hallå är

Läs mer

Jag har legat vaken hela natten, sa hon, och bara tänkt på honom. Hon fnissade till. Hon vände sig mot mig och det lyste om henne.

Jag har legat vaken hela natten, sa hon, och bara tänkt på honom. Hon fnissade till. Hon vände sig mot mig och det lyste om henne. Del 1 Det är jag som är kvar. Det är jag som ska berätta. Jag kände dem båda två, kände till hur de levde och hur de dog. Det är inte länge sedan det hände. Jag är ung, som de. Som de? Kan det vara möjligt?

Läs mer

Gå vidare. Elsa Söderberg åk 6 Österbyskolan

Gå vidare. Elsa Söderberg åk 6 Österbyskolan Gå vidare Elsa Söderberg åk 6 Österbyskolan Förutom smärtan och sjukhuset så känns det rätt konstigt. Hela min familj sitter runt mig, tittar på mig och är bara tysta. Mitt namn är Lyra Locker och jag

Läs mer

hennes kompisar, dom var bakfulla. Det första hon säger när jag kommer hem är: -Vart har du varit? - På sjukhuset Jag blev så ledsen så jag började

hennes kompisar, dom var bakfulla. Det första hon säger när jag kommer hem är: -Vart har du varit? - På sjukhuset Jag blev så ledsen så jag började Blodfrost Värsta samtalet jag någonsin fått. Det hände den 19 december. Jag kunde inte göra någonting, allt stannade, allt hände så snabbt. Dom berättade att han var död, och allt började så här: Det var

Läs mer

Insekternas värld Jorden i fara, del 1. KG Johansson

Insekternas värld Jorden i fara, del 1. KG Johansson Insekternas värld Jorden i fara, del 1 KG Johansson SMAKPROV Publicerad av Molnfritt Förlag Copyright 2014 Molnfritt Förlag Den fulla boken har ISBN 978-91-87317-31-6 Boken kan laddas ned från nätbutiker

Läs mer

Sagan om Nallen Nelly

Sagan om Nallen Nelly Sagan om Nallen Nelly Titel Författare Det var en gång en flicka som hette Lisa som bodde i Göteborg. Lisa tog med sig skolans nalle Nelly på resan till mormor som bodde i Kiruna. Lisa åkte tåg med Nelly

Läs mer

Ett. j a g s i t t e r e n stund med pennan mot papperet innan det

Ett. j a g s i t t e r e n stund med pennan mot papperet innan det Ett Jag har älskat tre män. Tobias var den förste. Han gav mig Gud. Den andre, Christer, gav mig kärlek. Och ett barn han aldrig ville veta av. Den tredje mannen heter Bengt. Han kom med döden. j a g s

Läs mer

Ellie och Jonas lär sig om eld

Ellie och Jonas lär sig om eld Ellie och Jonas lär sig om eld Ellie och Jonas lär sig om eld Textbearbetning: Boel Werner Illustrationer: Per Hardestam 2005 Räddningsverket, Karlstad Enheten för samhällsinriktat säkerhetsarbete Beställningsnummer:

Läs mer

Sju små sagor. i urval av Annika Lundeberg

Sju små sagor. i urval av Annika Lundeberg Lilla Sju små sagor i urval av Annika Lundeberg Bockarna Bruse Med bilder av Christina Alvner Det var en gång tre bockar, som skulle gå till sätern och äta sig feta och alla tre hette de Bruse. Vägen till

Läs mer

. 13. Publicerat med tillstånd Om jag bara inte råkat byta ut tant Doris hund Text Ingelin Angerborn Tiden 2003

. 13. Publicerat med tillstånd Om jag bara inte råkat byta ut tant Doris hund Text Ingelin Angerborn Tiden 2003 2 Tant Doris hund heter Loppan. Hon är en långhårig chihuahua, och inte större än en kanin. Mycket mindre än en del av mina gosehundar. Men hon är riktig! Vit och ljusbrun och alldeles levande. Jag går

Läs mer

Göm Enya! Kärleken är starkare än alla gränser i världen.

Göm Enya! Kärleken är starkare än alla gränser i världen. Göm Enya! Text: Anette Skåhlberg Bild: Katarina Dahlquist Anette Skåhlberg och Katarina Dahlquist 2011 Sagolikt Bokförlag 2011 Formgivning: Katarina Dahlquist www.sagoliktbokforlag.se sagolikt@sagoliktbokforlag.se

Läs mer

2 Han berättar om rollen han vill ha och varför han måste gå ner i vikt för att få den.

2 Han berättar om rollen han vill ha och varför han måste gå ner i vikt för att få den. Flawless av Alexandra Loonin Tre kvinnor. Jag sitter på en bar med en kompis som har slutat äta. Han berättar om rollen han vill ha och varför han måste gå ner i vikt för att få den. Han säger att han

Läs mer

Innehållsförteckning Kap 1 sida 2 Kap 2 sida 3 Kap 3 sida 4 Kap 4 sida 5 Kap 5 sida 6

Innehållsförteckning Kap 1 sida 2 Kap 2 sida 3 Kap 3 sida 4 Kap 4 sida 5 Kap 5 sida 6 Innehållsförteckning Kap 1 sida 2 Kap 2 sida 3 Kap 3 sida 4 Kap 4 sida 5 Kap 5 sida 6 Kapitel 1 David Drake är 28 år och bor i Frankrike.Han bor i en liten lägenhet långt bort från solljus.under sommaren

Läs mer

Sagan om Kalle Kanin en Metafor för entreprenörer

Sagan om Kalle Kanin en Metafor för entreprenörer 2009-04-16 Sid: 1 (7) Sagan om Kalle Kanin en Metafor för entreprenörer Det var en gång en kanin som hette Kalle. Han bodde på en grön äng vid en skog, tillsammans med en massa andra kaniner. Kalle hade

Läs mer

2012 Trollhättan Energi AB Förrådsgatan 2 Box 933 461 29 Trollhättan Tel 020-89 90 00 www.trollhattanenergi.se

2012 Trollhättan Energi AB Förrådsgatan 2 Box 933 461 29 Trollhättan Tel 020-89 90 00 www.trollhattanenergi.se 2012 Trollhättan Energi AB Förrådsgatan 2 Box 933 461 29 Trollhättan Tel 020-89 90 00 www.trollhattanenergi.se Trollhättans Stad Tekniska Förvaltningen Renhållningen Tingvallavägen 36 461 32 Trollhättan

Läs mer

Någon som redan hade växt, det var Björnkram. Men han hade växt under vintern. Han hade alltid varit större än Springer Med Vinden men nu var han

Någon som redan hade växt, det var Björnkram. Men han hade växt under vintern. Han hade alltid varit större än Springer Med Vinden men nu var han Någon som redan hade växt, det var Björnkram. Men han hade växt under vintern. Han hade alltid varit större än Springer Med Vinden men nu var han huvudet längre och nästan dubbelt så bred. Springer Med

Läs mer

Sömngångare. Publicerat med tillstånd Förvandlad Text Mårten Melin Bild Emma Adbåge Rabén & Sjögren. I_Förvandlad2.indd 7 2011-01-26 15.

Sömngångare. Publicerat med tillstånd Förvandlad Text Mårten Melin Bild Emma Adbåge Rabén & Sjögren. I_Förvandlad2.indd 7 2011-01-26 15. Sömngångare När jag vaknade la jag genast märke till tre konstiga saker: 1. Jag var inte hungrig. Det var jag annars alltid när jag vaknade. Fast jag var rejält törstig. 2. När jag drog undan täcket märkte

Läs mer

RÖdens kartongskola hade varit stängd länge. Dels hade hans elever tröttnat på att lära sig hundsaker, dels orkade han inte slicka läroböckerna lika

RÖdens kartongskola hade varit stängd länge. Dels hade hans elever tröttnat på att lära sig hundsaker, dels orkade han inte slicka läroböckerna lika RÖdens kartongskola hade varit stängd länge. Dels hade hans elever tröttnat på att lära sig hundsaker, dels orkade han inte slicka läroböckerna lika noga längre. Och sedan Pricknallen flyttat in fanns

Läs mer

2.Brevet! Idag har något konstigt hänt i skolan. Det var ett brev som stack ut i en liten springa i dörren, på. det såhär

2.Brevet! Idag har något konstigt hänt i skolan. Det var ett brev som stack ut i en liten springa i dörren, på. det såhär 1.Hej! Hej jag heter Jakob. Jag är 9 år och går på Havsundaskolan. Jag gillar att spela fotboll och hockey. Jag älskar min t-shirt och mina jeanshorts. Vår lärare heter Kerstin, hon är så snäll. Min allra

Läs mer

Huset på gränsen. Roller. Linda Hanna Petra. Dinkanish. Pan Näcken Skogsrå Troll Älva Häxa Vätte Hydra

Huset på gränsen. Roller. Linda Hanna Petra. Dinkanish. Pan Näcken Skogsrå Troll Älva Häxa Vätte Hydra Huset på gränsen Roller Linda Hanna Petra Dinkanish Pan Näcken Skogsrå Troll Älva Häxa Vätte Hydra Scen 1 Linda, Hanna och Petra kommer in och plockar svamp som dom lägger i sina korgar - Kolla! Minst

Läs mer

texterna till "innan. under. efter" samtliga skrivna av sandra vilppala

texterna till innan. under. efter samtliga skrivna av sandra vilppala texterna till "innan. under. efter" samtliga skrivna av sandra vilppala himlen och golvet och det jag är fattig utan dig urholkat pank och dessvärre mindre än jag trodde när du fattas du är som en cirkus

Läs mer

Rödluvan. Med bilder av Mati Lepp

Rödluvan. Med bilder av Mati Lepp Rödluvan Med bilder av Mati Lepp Det var en gång en liten flicka som var så söt och rar att alla människor tyckte om henne. Den som älskade henne allra mest var hennes gamla mormor. Alltid när hon kom

Läs mer

...som små ljus. i huvudet. Marika Sjödell

...som små ljus. i huvudet. Marika Sjödell ...som små ljus i huvudet Marika Sjödell ...som små ljus i huvudet Copyright 2012, Marika Sjödell Ansvarig utgivare: Marika Sjödell Illustratör: Åsa Wrange Formgivare: Patrik Liski Framställt på vulkan.se

Läs mer

Pojke + vän = pojkvän

Pojke + vän = pojkvän Pojke + vän = pojkvän Min supercoola kusin Ella är två år äldre än jag. Det är svårt att tro att det bara är ett par år mellan oss. Hon är så himla mycket smartare och vuxnare än jag. Man skulle kunna

Läs mer

Om författaren. Om boken. Namn Aron Ålder 9 år Intressen Fotboll och mat Klass 3b Tack till Love Dohns Josef Sahlin

Om författaren. Om boken. Namn Aron Ålder 9 år Intressen Fotboll och mat Klass 3b Tack till Love Dohns Josef Sahlin Om författaren Namn Aron Ålder 9 år Intressen Fotboll och mat Klass 3b Tack till Love Dohns Josef Sahlin Om boken Klara är elva år och har en kompis som heter Amanda. Det finns en dum kille som heter Tobias.

Läs mer

Det var en gång en mycket mäktig kung som bara hade en enda son. Pojken skulle en

Det var en gång en mycket mäktig kung som bara hade en enda son. Pojken skulle en Den magiska sjön. (Saga från Chile) Det var en gång en mycket mäktig kung som bara hade en enda son. Pojken skulle en dag få ärva hela kungariket, men han var så sjuklig och svag att kungen undrade om

Läs mer

Ellie och Jonas lär sig om eld

Ellie och Jonas lär sig om eld Ellie och Jonas lär sig om eld Ellie och Jonas lär sig om eld Myndigheten för samhällsskydd och beredskap Textbearbetning: Boel Werner och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap Grafisk form: Per

Läs mer

Max, var är du? LÄSFÖRSTÅELSE MARIA FRENSBORG ARBETSMATERIAL FÖR LÄSAREN

Max, var är du? LÄSFÖRSTÅELSE MARIA FRENSBORG ARBETSMATERIAL FÖR LÄSAREN ARBETSMATERIAL FÖR LÄSAREN MARIA FRENSBORG LÄSFÖRSTÅELSE kapitel 1 scouterna(sid 3, rad 8), grupp för ungdomar som tycker om naturen försvunnen (sid 3, rad10), borta parkeringen (sid 4, rad 1), där man

Läs mer

Jag är visst smart! säger Patrik

Jag är visst smart! säger Patrik Jag är visst smart! säger Patrik Nu är mamma arg igen. Hon är nästan alltid arg på mig. Igår var hon arg, och hon blir säkert arg imorgon igen. Det är inget roligt. Idag är ingen bra dag. Imorse glömde

Läs mer

Vem vinkar i Alice navel. av Joakim Hertze

Vem vinkar i Alice navel. av Joakim Hertze Vem vinkar i Alice navel av Joakim Hertze c 2006 Joakim Hertze. Detta verk är licensierat under Creative Commons Erkännande- Ickekommersiell-Inga bearbetningar 3.0 Unported licens. För att se en kopia

Läs mer

Första kapitlet. I vilket den första snön faller och den första snöbollen hamnar just där den inte ska.

Första kapitlet. I vilket den första snön faller och den första snöbollen hamnar just där den inte ska. Första kapitlet I vilket den första snön faller och den första snöbollen hamnar just där den inte ska. I detsamma hördes steg. Ingo vände sig om och fick se Roger komma gående mot hotellet i en sådan fart

Läs mer

Min lillasyster Prim är världens bästa syster, det är hon jag oftast är med. Vi har till och med en massa hemligheter som vi inte har berättat för

Min lillasyster Prim är världens bästa syster, det är hon jag oftast är med. Vi har till och med en massa hemligheter som vi inte har berättat för Av: Sonja Det här är jag, Tris 16 September Kära dagbok, jag önskar att livet var mer som en film. Mer actionfyllt, kärlek. Istället så är livet bara tråkigt, stressat och en massa läxor hela tiden, dåligt

Läs mer

Kap.1 Packning. - Ok, säger Elin nu måste vi sätta fart för båten går om fem timmar!

Kap.1 Packning. - Ok, säger Elin nu måste vi sätta fart för båten går om fem timmar! Kap.1 Packning Hej jag heter Elin. Jag och min pojkvän Jonathan ska till Gotland med våra kompisar Madde och Markus. Vi håller på att packa. Vi hade tänkt att vi skulle tälta och bada sedan ska vi hälsa

Läs mer

Sånger och ramsor Öppna förskolan Sävsjö

Sånger och ramsor Öppna förskolan Sävsjö Sånger och ramsor Öppna förskolan Sävsjö 1. När man sjunger så blir man så glad När man sjunger så blir man så glad. När man sjunger så blir man så glad. Så det vill man göra varendaste dag, ja, det vill

Läs mer

sid.1 RÖDLUVAN OCH VARGEN Av Daniel Wallentin och Janne Widmark Film i Dalarna Version 3 Kaserngården 13 2008-02-28 791 40 FALUN 023-262 82

sid.1 RÖDLUVAN OCH VARGEN Av Daniel Wallentin och Janne Widmark Film i Dalarna Version 3 Kaserngården 13 2008-02-28 791 40 FALUN 023-262 82 sid.1 OCH Av Daniel Wallentin och Janne Widmark Film i Dalarna Version 3 Kaserngården 13 2008-02-28 791 40 FALUN 023-262 82 sid.2 EXT. I SKOGEN/ÅN DAG SCEN 1 (10 år) - en söt liten flicka med en röd luva

Läs mer

Måndag 27 december. Publicerat med tillstånd Vingmuttern - min allra bästa vän Text Viveca Lärn Bild Eva Eriksson Rabén & Sjögren 2007

Måndag 27 december. Publicerat med tillstånd Vingmuttern - min allra bästa vän Text Viveca Lärn Bild Eva Eriksson Rabén & Sjögren 2007 Måndag 27 december Så fort jag vaknade i morse, tänkte jag: Jag är så glad. Så särskilt glad. Varför är jag så glad idag? Julaftonen var ju över för tusen år sen. Inte hade jag tappat några nya tänder.

Läs mer

Barn och vuxna stora och små, upp och stå på tå Även då, även då vi ej kan himlen nå.

Barn och vuxna stora och små, upp och stå på tå Även då, även då vi ej kan himlen nå. Solen har gått ner Solen har gått ner, mörkret faller till, inget kan gå fel, men ser vi efter får vi se För det är nu de visar sig fram. Deras sanna jag, som ej får blomma om dan, lyser upp som en brand.

Läs mer

KEA FIRAR LIVET D et var en spänd stämning i skolan den där dagen när resgruppen skulle utses. De hade jobbat så länge med projektet, och nu skulle till slut resan bli av. Fyra elever i fyran och två lärare,

Läs mer

Mina nio liv utan röd tråd

Mina nio liv utan röd tråd Mina nio liv utan röd tråd Marie Lind Strömblad Sida 1 Mina nio liv utan röd tråd Copyright 2012, Marie Lind Strömblad Ansvarig utgivare: Marie Lind Strömblad Framställt på vulkan.se ISBN: 978-91-637-1397-2

Läs mer

Den kidnappade hunden

Den kidnappade hunden Den kidnappade hunden Lisa, Milly och Kajsa gick ner på stan med Lisas hund Blixten. Blixten var det finaste och bästa Lisa ägde och visste om. När de var på stan gick de in i en klädaffär för att kolla

Läs mer

Denna bok är tillägnad till mina bröder Sindre och Filip

Denna bok är tillägnad till mina bröder Sindre och Filip Kapitel: 1 hej! Sid: 5 Kapitel: 2 brevet Sid: 6 Denna bok är tillägnad till mina bröder Sindre och Filip Kapitel: 3 nycklarna Sid: 7 Kapitel: 4 en annan värld Sid: 9 Kapitel: 5 en annorlunda vän Sid: 10

Läs mer

medan mörkret faller Anna Lihammer historiska media

medan mörkret faller Anna Lihammer historiska media medan mörkret faller Anna Lihammer historiska media 3 1934 5 måndagen den 26 november anatomiska institutionen, uppsala prolog Runtomkring honom var allt svart. Inte svart som mörker, utan bara svart och

Läs mer

Hon går till sitt jobb. Hon går till sitt jobb hon hatar sitt jobb hon känner sig ensam och svag Vad kan väl jag göra då

Hon går till sitt jobb. Hon går till sitt jobb hon hatar sitt jobb hon känner sig ensam och svag Vad kan väl jag göra då Hon går till sitt jobb Hon går till sitt jobb hon hatar sitt jobb hon känner sig ensam och svag Vad kan väl jag göra då mer än att älska henne så, som jag gör Hon går på café och sätter sig ner men ingenting

Läs mer

Gjord av Kapitel 1 - Hej! Sid: 4-5

Gjord av Kapitel 1 - Hej! Sid: 4-5 Gjord av Kapitel 1 - Hej! Sid: 4-5 Kapitel 2 - Brevet 6-7 Kapitel 3 - Nycklarna 8-9 Kapitel 4 - En annan värld 10-11 Albin Kapitel 5 - En annorlunda vän 12-13 Kapitel 6 - Mitt uppdrag 14-15 Kapitel 7 -

Läs mer

Kapitel 1. Publicerat med tillstånd Bortdribblad Text Magnus Ljunggren Bild Mats Vänehem Bonnier Carlsen 2013

Kapitel 1. Publicerat med tillstånd Bortdribblad Text Magnus Ljunggren Bild Mats Vänehem Bonnier Carlsen 2013 Kapitel 1 Det är tisdag kväll och som vanligt har ABK:s lag träning. I små grupper dribblar man runt koner, tränar inkast, skjuter på mål eller övar väggpass. Bra! skriker Hanna när Yalam lyckas dribbla

Läs mer

Var inte rädd LÄSFÖRSTÅELSE BRITT ENGDAL ARBETSMATERIAL FÖR LÄSAREN

Var inte rädd LÄSFÖRSTÅELSE BRITT ENGDAL ARBETSMATERIAL FÖR LÄSAREN ARBETSMATERIAL FÖR LÄSAREN BRITT ENGDAL LÄSFÖRSTÅELSE KAPITEL 1 sliten (sida 5, rad 10), väl använd, inte ny längre steg hörs (sida 6, rad 5), man hör att någon går växlar en hastig blick (sida 6, rad

Läs mer

Slutsång. Slut för idag, tack för idag. Vi ska ses på torsdag. och ha det så bra!

Slutsång. Slut för idag, tack för idag. Vi ska ses på torsdag. och ha det så bra! Slutsång Melodi: "Tack ska du ha, Kalle heter jag, vad du heter gör detsamma tack ska du ha!" Slut för idag, tack för idag. Vi ska ses på torsdag och ha det så bra! En liten båt En liten båt blir ofta

Läs mer

Göteborg för att hämta sin familj ifrån flygplatsen. Det var så kul att kolla på flygplan från nära håll tyckte Mahdi. Nu var det inte långt kvar

Göteborg för att hämta sin familj ifrån flygplatsen. Det var så kul att kolla på flygplan från nära håll tyckte Mahdi. Nu var det inte långt kvar Mötet med det okända I en av de små byarna i Ghazni som ligger i östra Afghanistan bodde det fattiga familjer. Byn kallades för ''Nawdeh''. De flesta män i byn var jordbrukare, affärsmän, bönder och vissa

Läs mer

Det stora kaoset. Simon Petersson

Det stora kaoset. Simon Petersson Det stora kaoset Simon Petersson Marcus har kort blont hår, mycket muskler, är modig och är 32 år. Steve har brunt hår, blå ögon och är 31 år gammal. Cage har kort brunt hår, blåa ögon och är 24 år gamma

Läs mer

SJÖODJURET. Mamma, vad heter fyren? sa Jack. Jag vet faktiskt inte, Jack, sa Claire, men det bor en i fyren.

SJÖODJURET. Mamma, vad heter fyren? sa Jack. Jag vet faktiskt inte, Jack, sa Claire, men det bor en i fyren. SJÖODJURET Klockan var 10 på förmiddagen en solig dag. Det var en pojke som letade efter stenar på stranden medan mamma solade. Stranden var tom. Vinden kom mot ansiktet. Det var skönt. Pojken hette Jack.

Läs mer

Jag flyr, springer nerför trapporna fast det inte finns någon som skulle kunna jaga mig. Det finns faktiskt ingen. Alla är döda. Mamma är död.

Jag flyr, springer nerför trapporna fast det inte finns någon som skulle kunna jaga mig. Det finns faktiskt ingen. Alla är döda. Mamma är död. Jag flyr, springer nerför trapporna fast det inte finns någon som skulle kunna jaga mig. Det finns faktiskt ingen. Alla är döda. Mamma är död. Pappa är död. Min lillebror Ludvig är död. Och förmodligen

Läs mer

Du är klok som en bok, Lina! Janssen-Cilag AB

Du är klok som en bok, Lina! Janssen-Cilag AB Du är klok som en bok, Lina! Janssen-Cilag AB Den här boken handlar om hur det är när man har svårt att vara uppmärksam och har svårt att koncentrera sig. Man kan ha svårt med uppmärksamheten och koncentrationen,

Läs mer

Jonna Lindberg 2011. Min egen ö

Jonna Lindberg 2011. Min egen ö Min egen ö Tror du på gud? Han svarade inte genast. Fortsatte bara framåt i den djupa snön. Den var tung och blöt, som om den legat där i flera år och bara blivit tjockare. Säkert skulle det ta lång tid

Läs mer

Sophia höll på ute i köket. Det var antagligen bäst att ta samtalet med Madde nu, det hade ju visat sig att det bara blev värre av att inte svara

Sophia höll på ute i köket. Det var antagligen bäst att ta samtalet med Madde nu, det hade ju visat sig att det bara blev värre av att inte svara Anders Han gick in i hennes vardagsrum och slog sig ner i soffan. De skulle ta kaffe och efterrätt hemma hos Sophia. Hon fixade just nu med en överraskning ute i köket. Han såg sig omkring. Det var ett

Läs mer

De gröna demonerna. Jorden i fara, del 2

De gröna demonerna. Jorden i fara, del 2 De gröna demonerna Jorden i fara, del 2 KG Johansson SMAKPROV Publicerad av Molnfritt Förlag Copyright 2014 Molnfritt Förlag Den fulla boken har ISBN 978-91-87317-35-4 Boken kan laddas ned från nätbutiker

Läs mer

1. Låt mej bli riktigt bra

1. Låt mej bli riktigt bra 1. Låt mej bli riktigt bra Rosa, hur ser en vanlig dag i ditt liv ut? Det är många som är nyfikna på hur en världsstjärna har det i vardagen. Det börjar med att min betjänt kommer in med frukost på sängen.

Läs mer

NYANS FILM 2015-04-26. EN UPPSTIGNING Ett kortfilmsmanus av Marcus Berguv. Tredje versionen. Kontakt: nyansfilm@marcusberguv.se +46 702 92 03 36

NYANS FILM 2015-04-26. EN UPPSTIGNING Ett kortfilmsmanus av Marcus Berguv. Tredje versionen. Kontakt: nyansfilm@marcusberguv.se +46 702 92 03 36 NYANS FILM 2015-04-26 EN UPPSTIGNING Ett kortfilmsmanus av Marcus Berguv Tredje versionen Kontakt: nyansfilm@marcusberguv.se +46 702 92 03 36 1. EXT. BALKONGEN- DAG, 70 år, står på balkongen, rökandes

Läs mer

Nell 5A Ht-15. Kapitel 1 Drakägget

Nell 5A Ht-15. Kapitel 1 Drakägget 1 Kapitel 1 Drakägget Jag vaknade på morgonen. Fåglarna kvittrade och solen lyste. Jag gick ut ur den trasiga fula dörren. Idag var det en vacker dag på gården. Jag satte mig på gräset vid min syster.

Läs mer

Sigtuna projektet Ekilaskolan

Sigtuna projektet Ekilaskolan Sigtuna projektet Ekilaskolan Tre stenar och några träd. En kör längst bak i rummet. Några människor söker efter föda. För länge sedan Innan vi hade internet Och människan trodde Att solen var gud. Då

Läs mer

081901Brida.ORIG.indd 17 08-05-26 15.36.24

081901Brida.ORIG.indd 17 08-05-26 15.36.24 jag vill lära mig magi, sa flickan. Mästaren såg på henne. Urblekta jeans, T-shirt och det utmanande uttrycket som blyga människor gärna tar till helt i onödan. Jag måste vara dubbelt så gammal som hon,

Läs mer

Du är klok som en bok, Lina!

Du är klok som en bok, Lina! Du är klok som en bok, Lina! Den här boken handlar om hur det är när man har svårt att vara uppmärksam och har svårt att koncentrera sig. Man kan ha svårt med uppmärksamheten och koncentrationen, men på

Läs mer

enkelt superläskigt. Jag ska, Publicerat med tillstånd Fråga chans Text Marie Oskarsson Bild Helena Bergendahl Bonnier Carlsen 2011

enkelt superläskigt. Jag ska, Publicerat med tillstånd Fråga chans Text Marie Oskarsson Bild Helena Bergendahl Bonnier Carlsen 2011 Kapitel 1 Det var alldeles tyst i klass 2 B. Jack satt med blicken envist fäst i skrivboken framför sig. Veckans Ord var ju så roligt Han behövde inte kolla för att veta var i klassrummet Emilia satt.

Läs mer

Sune slutar första klass

Sune slutar första klass Bra vänner Idag berättar Sunes fröken en mycket spännande sak. Hon berättar att hela skolan ska ha ett TEMA under en hel vecka. Alla barnen blir oroliga och Sune är inte helt säker på att han får ha TEMA

Läs mer

BYRÅN SE OM DU KAN LÖSA GÅTAN! LÄMPLIGT FRÅN 7 ÅR OCH UPPÅT - TIDSÅTGÅNG: CA 20 MINUTER

BYRÅN SE OM DU KAN LÖSA GÅTAN! LÄMPLIGT FRÅN 7 ÅR OCH UPPÅT - TIDSÅTGÅNG: CA 20 MINUTER SE OM DU KAN LÖSA GÅTAN! LÄMPLIGT FRÅN 7 ÅR OCH UPPÅT - TIDSÅTGÅNG: CA 20 MINUTER Cindy Sherman är nästan alltid själv med i sina fotografier. Hon klär ut sig och spelar olika roller framför kameran. I

Läs mer

Ensam och fri. Bakgrund. Om boken. Arbetsmaterial LÄSAREN. Författare: Kirsten Ahlburg. www.viljaforlag.se

Ensam och fri. Bakgrund. Om boken. Arbetsmaterial LÄSAREN. Författare: Kirsten Ahlburg. www.viljaforlag.se Arbetsmaterial LÄSAREN Ensam och fri Författare: Kirsten Ahlburg Bakgrund Ensam och fri är en berättelse om hur livet plötsligt förändras på grund av en skilsmässa. Vi får följa Lena och hennes tankar

Läs mer

KAPITEL 2. Publicerat med tillstånd Bankrånet Text Anna Jansson Bild Mimmi Tollerup Rabén & Sjögren 2010. Bankrånet inl.indd 18 2010-08-24 10.

KAPITEL 2. Publicerat med tillstånd Bankrånet Text Anna Jansson Bild Mimmi Tollerup Rabén & Sjögren 2010. Bankrånet inl.indd 18 2010-08-24 10. KAPITEL 2 De hade knappt kommit ut på gatan förrän Emil fick syn på Söndagsförstöraren. Tant Hulda brukade komma och hälsa på varje söndag, fast Vega som bott i huset före familjen Wern hade flyttat för

Läs mer

Hörmanus till elevboken (sfi D)

Hörmanus till elevboken (sfi D) 1 Nyheter Lyssna på nyheterna. Vilka påståenden stämmer med nyheterna. Det blir fyra bokstäver över. 1 Elever som byter gymnasieskola eller program får räkna med att de ibland måste studera fyra till fem

Läs mer

Innehåll 8 noveller om otrohet

Innehåll 8 noveller om otrohet Innehåll 8 noveller om otrohet Frågan? 11 Herre, skydda mitt barn 15 Ärlig. Jävligt konstigt ord 51 Platt mage 63 Love 69 Nu talar jag 75 Tre (hon) 80 Klara 123 7 Frågan? När jag tittar ut från fjortonde

Läs mer

En dag så gick vi runt på skolan och pratade. Då så såg vi en konstig dörr. Den var vit och hade en svart ruta och den luktade inte gott.

En dag så gick vi runt på skolan och pratade. Då så såg vi en konstig dörr. Den var vit och hade en svart ruta och den luktade inte gott. Hej! Hej! Jag heter Peter och jag är tio år. Jag går på Tallbergskolan. Det finns många snälla på våran skola, men våran vaktmästare är jag väldigt rädd för. Han ser sur ut. Jag har en bästis som heter

Läs mer

Bussarna kommer gå (allting rullar på). Dagen då mitt hjärta slutar slå. Bussarna kommer gå (allting rullar på). Dagen då mitt hjärta slutar slå.

Bussarna kommer gå (allting rullar på). Dagen då mitt hjärta slutar slå. Bussarna kommer gå (allting rullar på). Dagen då mitt hjärta slutar slå. ALBUM: NÄR JAG DÖR TEXT & MUSIK: ERICA SKOGEN 1. NÄR JAG DÖR Erica Skogen När jag dör minns mig som bra. Glöm bort gången då jag somna på en fotbollsplan. När jag dör minns mig som glad inte sommaren då

Läs mer

Buslus. 1. Buslus flyttar inomhus

Buslus. 1. Buslus flyttar inomhus Buslus 1. Buslus flyttar inomhus Det var en gång en liten lus som hette Buslus. Hon bodde i ett träd med sin storebror och sin lillasyster. Deras mamma och pappa fanns inte längre, de hade hoppat upp på

Läs mer

Hjälp min planet Coco håller på att dö ut. Korvgubbarna har startat krig Kom så fort du kan från Tekla

Hjälp min planet Coco håller på att dö ut. Korvgubbarna har startat krig Kom så fort du kan från Tekla Kapitel 1 Hej jag heter Albert och är 8 år. Jag går på Albertskolan i Göteborg. Min fröken heter Inga hon är sträng. Men jag gillar henne ändå. Mina nya klasskompisar sa att det finns en magisk dörr på

Läs mer

Publicerat med tillstånd Hjälp! Jag gjorde illa Linn Text Jo Salmson Bild Veronica Isaksson Bonnier Carlsen 2012

Publicerat med tillstånd Hjälp! Jag gjorde illa Linn Text Jo Salmson Bild Veronica Isaksson Bonnier Carlsen 2012 Hjälp! Jag Linn gjorde illa hjälp! jag gjorde illa linn Text: Jo Salmson 2012 Bild: Veronica Isaksson 2012 Formgivare: Sandra Bergström Redaktör: Stina Zethraeus Repro: Allmedia Öresund AB, Malmö Typsnitt:

Läs mer

Rebecka 5A Ht-15. Kapitel 1 Drakägget

Rebecka 5A Ht-15. Kapitel 1 Drakägget Kapitel 1 Drakägget Jag vaknade en morgon i mitt hem, jag bodde på landet i en liten by i riket Siltarp. Mitt hem bestod av tre rum där jag, mina sju syskon samt far och mor bodde. I samma sekund kommer

Läs mer

Babysång Öppna förskolan Sävsjö

Babysång Öppna förskolan Sävsjö Babysång Öppna förskolan Sävsjö 1. Hej, hej på dej Hej, hej på dej, hej, hej på dej, jag kan klappa händerna hela da n. Hej, hej på dej, hej, hej på dej, jag kan klappa händerna hela da n 2. Jag kan klappa

Läs mer

En olydig valp. Publicerat med tillstånd Puzzel på valpkurs Text Isabelle Halvarsson Bild Margareta Nordqvist Bonnier Carlsen 2011

En olydig valp. Publicerat med tillstånd Puzzel på valpkurs Text Isabelle Halvarsson Bild Margareta Nordqvist Bonnier Carlsen 2011 En olydig valp Det var en varm dag fram på höstkanten. I en bil satt den lilla jack russell-valpen Puzzel. Hon var en terrier och rätt så envis av sig. När dörren öppnades slank hon snabbt ut. Tyst som

Läs mer

Douglas Foley. Habib: Tre gånger guld

Douglas Foley. Habib: Tre gånger guld Douglas Foley Habib: Tre gånger guld Tidigare utgivet av Douglas Foley: Ingen återvändo 2001 Shoo bre 2003 Habib: Meningen med livet 2005 Habib: Friheten minus fyra 2005 Habib: Paris tur och retur 2006

Läs mer

Latte i lådan Mette Vedsø

Latte i lådan Mette Vedsø Lärarmaterial SIDAN 1 Boken handlar om: Kamal vill gärna ha ett eget marsvin, men hans mamma tycker inte att man ska ha djur i bur. Nu ska Kamal ta hand om Klaras marsvin, Lotto. Han är jätteglad för det.

Läs mer

OM ATT VARA HUND. Jag heter faktiskt Brandy Brandt, är ärlig, snäll och talar sant. Jag är en hund av ädel sort med krullig päls och svansen kort.

OM ATT VARA HUND. Jag heter faktiskt Brandy Brandt, är ärlig, snäll och talar sant. Jag är en hund av ädel sort med krullig päls och svansen kort. 1 OM ATT VARA HUND Jag heter faktiskt Brandy Brandt, är ärlig, snäll och talar sant. Jag är en hund av ädel sort med krullig päls och svansen kort. H ar du någon gång undrat över hur det är att vara en

Läs mer

Själviskt att dö. Så verkade det slutligen som att han var ett gott skratt kort. och livet tog slut. Ovetandes om hur gammal eller ung, hur

Själviskt att dö. Så verkade det slutligen som att han var ett gott skratt kort. och livet tog slut. Ovetandes om hur gammal eller ung, hur Själviskt att dö Så verkade det slutligen som att han var ett gott skratt kort och livet tog slut. Ovetandes om hur gammal eller ung, hur vedertagen eller skonad från livets smädelser och kärlekar. Men

Läs mer

Idag ska jag till djurparken! Wow vad kul det ska bli. Det var 2 år sedan jag var där sisst? Hur gammal var Rut då?

Idag ska jag till djurparken! Wow vad kul det ska bli. Det var 2 år sedan jag var där sisst? Hur gammal var Rut då? MATTE PÅ ZOO HEJSAN! Jag heter Mattias och jag är 8 år. Jag kallas Matte, det har jag gjort sedan jag var väldigt liten. Jag har tre syskon. Elin, Matilda och Rut. Elin är två år mindre än mig. Matilda

Läs mer

Rolf H Reimers. Skiss till de första 14 sidorna

Rolf H Reimers. Skiss till de första 14 sidorna SE Skiss till de första 14 sidorna Rolf H Reimers Texten skrevs ursprungligen i april 1990 efter två inte helt lyckade operationer när jag låg på sjukhuset på grund av näthinneavlossning. Den handlar inledningsvis

Läs mer

Kom och tita! Världens enda indiska miniko. 50 cent titen.

Kom och tita! Världens enda indiska miniko. 50 cent titen. En ko i garderoben j! är jag här igen, Malin från Rukubacka. Det har hänt He Det en hel del sedan sist och isynnerhet den här sommaren då vi lärde känna en pianotant. Ingenting av det här skulle ha hänt

Läs mer

VAD SKULLE DU GÖRA OM DU SKULLE DÖ? Projektbeskrivning 2003-10-07

VAD SKULLE DU GÖRA OM DU SKULLE DÖ? Projektbeskrivning 2003-10-07 VAD SKULLE DU GÖRA OM DU SKULLE DÖ? Projektbeskrivning 2003-10-07 Mattias Sandström Öregrundsgatan 11/004 11559 Stockholm mattias@beauty.se 073-9344500 Vad skulle du göra om du skulle dö? Det är frågan

Läs mer

Kapitel 2 -Brevet Två dagar senare. Så såg jag och min BFF ett brev som låg under dörren. På brevet stod det

Kapitel 2 -Brevet Två dagar senare. Så såg jag och min BFF ett brev som låg under dörren. På brevet stod det Kapitel 1 -Hej Hej jag heter Minna. Min skola heter Santaskolan. Jag är 11 år. Min bästa kompis heter Smilla. Hon och jag har länge undrat över en dörr på skolan den tycker vi är märklig. Den ligger i

Läs mer

Stanna tiden. Vi kan inte stanna tiden Bara sitta ned och åka med Vi kommer med musiken, åt er

Stanna tiden. Vi kan inte stanna tiden Bara sitta ned och åka med Vi kommer med musiken, åt er Stanna tiden Vi kan inte stanna tiden Bara sitta ned och åka med Vi kommer med musiken, åt er Vi tar ingenting för givet Vi är glada att ni kommit hit Vi kommer med musiken, åt er Vi kan inte stanna tiden

Läs mer

Nu bor du på en annan plats.

Nu bor du på en annan plats. 1. Nu bor du på en annan plats. Ibland tycker jag det känns lite svårt borta är det som en gång varit vårt Aldrig mer får jag hålla din hand Mor, döden fört dig till ett annat land refr: Så du tappade

Läs mer

en lektion från Lärarrumet för lättläst - www.lattlast.se/lararrum

en lektion från Lärarrumet för lättläst - www.lattlast.se/lararrum en lektion från Lärarrumet för lättläst - www.lattlast.se/lararrum Mor gifter sig - högläsning med uppgifter, läs- och funderingsfrågor Det här är en serie lektioner som utgår från den lättlästa versionen

Läs mer

Innehållsförteckning Rudolf sida 1 Welcome to New York sida 2 Mystiska tjejen sida 3 Rymlingen Rebecka sida 4 Passet sida 5 Fångad sida 6

Innehållsförteckning Rudolf sida 1 Welcome to New York sida 2 Mystiska tjejen sida 3 Rymlingen Rebecka sida 4 Passet sida 5 Fångad sida 6 Innehållsförteckning Rudolf sida 1 Welcome to New York sida 2 Mystiska tjejen sida 3 Rymlingen Rebecka sida 4 Passet sida 5 Fångad sida 6 Rudolf Nu ska jag berätta om Rudolf Rudenstam. Rudolf är 38 är

Läs mer

Sagan om räven del 2. Av Freja Fortier

Sagan om räven del 2. Av Freja Fortier Sagan om räven del 2 Av Freja Fortier Kapitel 1 Det var en kall morgon. Men luften var ändå ganska varm, som det ska vara på våren. Piff vaknade upp ur hennes djupa sömn. Bredvid henne låg hennes små ungar.

Läs mer

Billie: Avgång 9:42 till nya livet (del 1)

Billie: Avgång 9:42 till nya livet (del 1) LEKTIONER KRING LÄSNING Lektionsövningarna till textutdragen ur Sara Kadefors nya bok är gjorda av ZickZack Läsrummets författare, Pernilla Lundenmark och Anna Modigh. Billie: Avgång 9:42 till nya livet

Läs mer

Utdrag från Lpfö 98/10,s9-11.

Utdrag från Lpfö 98/10,s9-11. Vi erbjuder sånger och rörelselekar i vår verksamhet som stimulerar och utmanar barnens lärande och utveckling. Förskolan strävar efter att varje barn: utvecklar sin identitet och känner trygghet i den,

Läs mer

Målet. När jag började på Tuna var jag en liten blyg tjej. Jag var ganska missnöjd med klasserna för jag

Målet. När jag började på Tuna var jag en liten blyg tjej. Jag var ganska missnöjd med klasserna för jag Målet Amanda Olsson 9b 1-13 Det känns som jag har sprungit ett maraton, ibland har det gått så lätt och ibland så tungt. Jag har varit så inne i allt så jag inte sett hur långt jag kommit, inte förrän

Läs mer

CECILIA SVENSSON DET ÄR HUR ENKELT SOM HELST, DET ÄR BARA ATT FÖRÄNDRA HELA SITT LIV! VAJA

CECILIA SVENSSON DET ÄR HUR ENKELT SOM HELST, DET ÄR BARA ATT FÖRÄNDRA HELA SITT LIV! VAJA CECILIA SVENSSON DET ÄR HUR ENKELT SOM HELST, DET ÄR BARA ATT FÖRÄNDRA HELA SITT LIV! VAJA DET ÄR HUR ENKELT SOM HELST, DET ÄR BARA ATT FÖRÄNDRA HELA SITT LIV! av Cecilia Svensson Copyright 2011 Cecilia

Läs mer

ATT MÅ DÅLIGT Vad kan orsaka att man börjar må dåligt?

ATT MÅ DÅLIGT Vad kan orsaka att man börjar må dåligt? ATT MÅ DÅLIGT De allra flesta har någon gång i livet känt hur det är att inte må bra. Man kan inte vara glad hela tiden och det är bra om man kan tillåta sig att känna det man känner. Man kanske har varit

Läs mer

Nyttiga rörelser vid Parkinsons sjukdom

Nyttiga rörelser vid Parkinsons sjukdom Nyttiga rörelser vid Parkinsons sjukdom Gör övningarna i den takt som känns bäst för dig. Skippa övningar som inte känns bra eller som du får mer ont av. Du ska känna dig pigg efter programmet! 1. Övningar

Läs mer

Publicerat med tillstånd Stora boken om Sandvargen Text Åsa Lind Rabén & Sjögren 2006

Publicerat med tillstånd Stora boken om Sandvargen Text Åsa Lind Rabén & Sjögren 2006 Zackarina bodde i ett hus vid havet med sin mamma och sin pappa. Utanför huset växte två björkar, och mellan dem hängde en hängmatta. Just i dag var hängmattan ett sjörövarskepp, och på det skeppet var

Läs mer

Du är den jag vill ha

Du är den jag vill ha Text (Rosa): Måns Gahrton l Text (Ville): Johan Unenge Du är den jag vill ha Baserat på en berättelse av Måns Gahrton och Johan Unenge Illustrationer: Johan Unenge www.livetenligtrosa.se du är den jag

Läs mer

AD/HD självskattningsskala för flickor

AD/HD självskattningsskala för flickor AD/HD självskattningsskala för flickor Använd för varje påstående någon av siffrorna nedan för att visa hur väl den känslan eller det beteendet stämmer in på dig. 0 = det är inte alls som jag; det händer

Läs mer

A A7 Dm. som ifall vi nånsin hade vart ett par.

A A7 Dm. som ifall vi nånsin hade vart ett par. Allt du är Du andas ganska tyst jag tror du somna till slut. Tårar gör en sömnig. Inte sant? Både du och alla ljusen i mitt rum har brunnit ut. A7 A7 De slockna när de brann som mest och du gjorde likadant.

Läs mer