Motion till riksdagen 1987/88 :A 733

Transkript

1 Motion till riksdagen 1987/88 :A 733 av Lars Werner m. fl. (vpk) om en utredning om demokratiska rättigheter i arbetslivet inför 1990-talet Vänsterpartiet kommunisterna lägger i denna motion förslag om utvärdering av arbetsrättslagstiftningen - främst MBL- och förstärkning av de löneanställdas och fackföreningarnas inflytande genom ökade rättigheter. Hamn- och gruvstrejkerna markerade ett kraftfullt uppsving i arbetsplatskam pen. Klassamarbetet, saltsjöbadsandan samt 1928 års klasslagar började ifrågasättas på allvar. Å ren präglades av löften och beslut om arbetsrättslagar, som skulle vara stöd i kamp för "förnyelse av arbetslivets villkor". MBL var kronan på verket och utlovades ara den största reformen sedan allmänna rösträttens införande. Visst finns det inslag som gett de löneanställda och facken en starkare ställning. Men de nya arbetsrättslagarna - särskilt MBL - utgår från att befrämja samarbete i nya former mellan kapital och arbete. Facken har fått utvidgad förhandlings-och informationsrätt men är samtidigt bundna av hårdare fredsplikt under avtalsperiod. Samtidigt binder nya samarbetsavtal upp lokala fack allt hårdare i företags- och myndigheters arbetsorganisation och beslutsprocess talets första del präglades starkt av debatt om arbetslivets villkor och krav på ökade rättigheter för de lönearbetande. Tiden därefter har främst präglats av debatt om åtgärder mot arbetslöshet och om fördelningspolitiken. Det är olyckligt att debatten om arbetslivet trängts undan i en tid då arbetslivet är utsatt för snabbare omställning än någonsin genom tekniska och organisatoriska rationaliseringar på kapitalets villkor. Arbetar- och fackföreningsrörelsen har kommit på defensiven när det gäller arbetsrättsfrågor och utvecklingen i arbetslivet medan storkapitalet och dess främsta intresseorganisation, SAF, hela tiden utvecklar sin strategi för att binda upp de lokala facken. Varför sveks alla förväntningar hos de löneanställda om makt och förnyelse av arbetslivets villkor? Det är en central fråga för hela arbetarrörelsen att besvara. Många har trott och fortsätter att tro att kapitalismen kan tämjas genom samarbetslagar och samarbetsavtal. Men all erfarenhet - inte minst av arbetsrättslagarna och nya samarbetsavtal - visar att det inte går. Kamp för makt åt de löneanställda och deras fackliga organisationer 2

2 måste i stället utgå från att det finns en grundläggande motsättning mellan kapital och arbete och utifrån medvetenhet om att kapital och myndigheter alltid söker att neutralisera och binda upp fackföreningarna. Den avgörande makten i företagen och samhället utgår från äganderätten till produktionsmedlen. Men genom självständig kamp kan fackföreningarna påverka bl. a. arbetslivets villkor. Fackföreningarna måste vara självständiga gentemot stat, kapital och politiska partier och utveckla en strategi för självständig kamp - för demokratiska rättigheter i arbetslivet, facklig investeringskontroll och kontroll över teknikens användning och utveckling, bra fysisk arbetsmiljö utan arbetshets och utslagning och inte minst för en rättvisare fördelningspolitik. Fackföreningsrörelsen måste bredda och fördjupa arbetet med egna lokala, regionala och centrala investeringsprogram och ta kamp för dem mot storkapitalet och dess intresseorganisationer. Erfarenheterna från 1970-talets bredare arbetsplatskamp visar klart att det är stridbara lokala fack, som arbetar med egna alternativ och program och hållit rena partsförhållanden, som lyckats bäst - i såväl privat som offentlig sektor. Ypk är kritiskt till begreppet medbestämmande. Det suddar ut den grundläggande motsättningen i arbetslivet och samhället. Kapitalister och lönarbetande har skilda klassintressen och kan inte bestämma gemensamt. Däremot kan facket genom självständi -l kamp för egna alternativ tvinga fram eftergifter av arbetsköparna och påverka deras beslut. Ypk har sedan början av 1970 i utförliga motioner analyserat Svenska arbetsgivareföreningens strategi och maktmodell, när det gäller arbetsorganisation. Denna analys är väldokumenterad och känd i tidigare riksdagstryck och ligger till grund för förslagen i denna och andra motioner som gäller arbetslivet. Y pk har upprepade gånger föreslagit riksdagen besluta om konkreta demokratiska rättigheter i arbetslivet och pekat på att en rättighetslag bör läggas till grund för ett rättighetsavtal som bör ersätta de menlösa s. k. medbestämmandeavtalen. Inom fackföreningsrörelsens toppar och företrädare för SAP och borgerliga partier har länge hävdats att man först måste se vad de s. k. medbestämmandeavtalen kan ge de anställda innan man ser över och ändrar M BL. Nu har SAP:s kongress uttalat sig för en utvärdering och översyn av hela 1970-talets arbetsrättslagstiftning. Ypk välkomnar detta och understryker att en snabb utvärdering och ändring av M BL är särskilt viktig för att stärka de löneanställdas innytande. Skapa en rättighetslag, som kan ligga till grund för ett rättighetsavtal V pk föreslår att följande förstärkta eller nya rättigheter förs in i medbestämmandelagen - M BL: l. Utvidgad förhandlingsrätt och informationsrätt i alla frågor utan undantag att gälla även på koncernnivå Förhandlingsrätten måste omfatta alla frågor som den fackliga organisationen vill ta upp till förhandlingar, alla undantagsregler i lagen måste slopas. 3

3 Informationsrätten skall kunna utnyttjas utan att fackliga representanter blir belagda med sekretess av företag och myndighet, därför måste lagtexten ändras där informationsrätten beskär av sekretessreglerna. 2. Obegränsad strejkrätt - bort med strejkskadestånd och avskedande vid strejk Skall förhandlingsverksamheten för en fackförening vara meningsfull krävs att fackföreningen inte hindras att vidta stridsåtgärd, när den anser det befogat. Strejken är arbetarnas och fackföreningens främsta motvikt mot arbetsköparnas makt och ägande till produktionsmedlen. l lagen bör därför inskrivas att lokal och central facklig organisation har rätt till stridsåtgärder års klasslagar med strejkförbud satte en kraftig hämsko på den fackliga kampen. Under 1970-talet har strejkförbudet skärpts ytterligare. För första gången i svensk lagstiftning har dessutom införts anvisningar om att deltagande i strejk kan utgöra saklig grund för avskedanden. Sådana anvisningar finns i lagen om anställningsskydd som antogs 1973 och i medbestämmandelagen (MBL) som beslutades Strejkrätten är en av de mest grundläggande demokratiska fri- och rättigheterna. En kämpande fackföreningsrörelse och arbetarrörelse kan aldrig godkänna inskränkningar i strejkrätten eller att strejkande skall kunna avskedas. Orsakerna till strejkerna finns i huvudsak hos oresonliga arbetsköpare. Rättmätiga krav från de arbetande motarbetas och gör situationen ohållbar, vilket utmynnar i strejk. Oresonliga arbetsköpare kan provocera fram en konnikt och sedan med stöd av lagen avskeda de strejkande. Lagen och anvisningarna i lagen om anställningsskydd och medbestämmandelagen måste förändras. Vänsterpartiet kommunisterna kräver att deltagande i strejk aldrig får utgöra saklig grund för avskedande. Fackliga förtroendevalda känner det som en tung börda att behöva gå emot sina egna medlemmar, när dessa tvingas ta till strejkvapnet för att ge uttryck för berättigade krav. Lagen måste ge möjligheter för fackligt förtroendevalda att kunna solidarisera sig med medlemmarna, när dessa tvingas till konnikt 3. Förbud mot lockout Däremot bör lagstiftningen beröva arbetsköparna möjligheter att tillgripa lockout. Maktförhållandet mellan kapital och arbete är i grunden oförändrat. De senaste årens erfarenheter har givit otaliga exempel därpå; företagsnedläggelser, avskedanden, rationaliseringar, permitteringar etc. I kraft av sitt ägande till produktionsmedlen har kapitalägarna en nästan total överlägsenhet i frågor av avgörande betydelse för löntagare, regioner och hela samhällsekonomin. Allt tal om ''jämställda parter" med motsvarande konniktverktyg- strejk eller lockout - som balanserar varandra, är felaktigt och grundar sig på en borgerligt innuerad samhällsanalys. 4

4 4. Förstärkt förhandlingsrätt - Vetorätt Krav på facklig vetorätt avvisas ofta med att facken bara skulle säga nej till allt nytt. Det är ett felaktigt synsätt. De löneanställda är inte mot förändringar men de kräver möjligheter att påverka dem. Facklig vetorätt innebär främst en förstärkning av förhandlingsrätten. Med den utveckling som sker i arbetslivet är facklig vetorätt viktig främst på följande områden: Vid företagsnedläggningar och industriinvesteringar Vid utlandsinvesteringar och företagsfusioner Vid entreprenader och konsultverksamhet Vid rationaliseringar och ny teknik Ny teknik berör mer eller mindre arbetsvillkoren för de löneanställda. Det finns ett bestämt samband mellan teknik och arbetsorganisation. Ny teknik och arbetsorganisation ska få införas bara med fackets godkännande. 5. Mer tid för fackligt arbete Facket informeras och får förhandla om det mesta enligt MBL. Men facket saknar tid för att hinna utarbeta egna alternativ och har oftast ingen experthjälp. Det kan inte ens samla medlemmarna till fackmöte på betald arbetstid för att behandla kraven före förhandlingarna och än mindre arbeta med egna program och utredningar. Men när sedan förhandlingarna förs på arbetsköparens villkor, har facket varken strejkrätt eller vetorätt för att kunna understryka sina krav. Kapitalets makt är orubbad. Dess företrädare leder och fördelar arbetet på ett nytt sätt. De flesta s. k. medbestämmandeavtal ger rätt till S timmars fackföreningsmöten per år. Det är oftast informationsmöten. Fackföreningsmöten där man diskuterar egna alternativ samt förhandlings- och kampkrav på betald arbetstid förekommer inte. Arbetsköparna är totalt överlägsna när det gäller tillgång till expertis och utarbetande av sina alternativ på betald arbetstid. Lagstiftarna måste ge de lokala fackföreningarna ett bestämt antal timmar per medlem och år att användas till fackligt arbete. Forskare som anlitas av central eller lokal facklig organisation ska enligt lag ha fritt tillträde till arbetsplatsen. 6. Rätt till politisk verksamhet på arbetsplatserna Rätt till politisk verksamhet tillhör de grundlagsfästa demokratiska fri- och rättigheterna. Men i arbetslivet begränsas eller förnekas denna rätt i kraft av äganderätt och myndighetsbesjul Arbetsköparna bedriver varje dag politisk verksamhet på arbetsplatserna genom att påverka de anställda med sina värderingar. Denna rätt skall också de anställda och deras fackliga organisationer ha. Alla fackliga frågor är i grunden politiska frågor - även när de förs fram av partipolitiskt obundna organisationer. s

5 7. Rätt till internationella solidaritetsmanifestationer Kampen mot de transnationella bolagen och stöd för sociala och nationella befrielserörelser spelar en växande roll i den fackligt-politiska kampen i alla länder. l nternationella solidaritetsaktioner skall kunna genomföras utan hänsyn till lagstiftningen i andra länder. M o t. 1987/88 Hemställan Med hänvisning till det anförda hemställs att riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med uppgift att framlägga förslag till demokratiska rättigheter i arbetslivet inför 1990-talet. Stockholm i januari 1988 Lars Werner (vpk) Bertil Måbrink (vpk) Jörn Svensson (vpk) Lars-Ove Hagberg (vpk) Nils Berndtson (vpk) Inga Lantz (vpk) Karl-Erik Persson (vpk) Alexander Chrisopou/os (vpk) 6