Något om insekterna på Kalvöarna i Vänern, Mariestads kommun

Transkript

1 Något om insekterna på Kalvöarna i Vänern, Mariestads kommun Thomas Appelqvist & Mattias Lindholm Pro Natura 2007

2 INLEDNING Pro Natura fick i uppdrag av Länsstyrelsen i Västra Götalands län att inventera insekter på Kalvöarna, Mariestads kommun. Inventeringen skulle främst omfatta skogslevande skalbaggar och insekter knutna till sandmiljön (andra insekter, såsom steklar, flugor och skinnbaggar, bestämdes endast i undantagsfall). Inventeringen utfördes av Mattias Lindholm under flera fältbesök utspridda från maj till september Bestämningsarbetet utfördes av Thomas Appelqvist under hösten/vintern Kontaktpersoner på Länsstyrelsen var Johan Jannert, Mariestad. Inventeringen utfördes dels med manuell insamling där insekterna håvades eller på annat sätt samlades in, och dels med hjälp av fem fönsterfällor och fem fallfällor. Fönsterfällorna bestod av ett fönster i form av en genomskinlig plastskiva och ett uppsamlingskärl som var fyllt med glykol för att avliva och konservera insekterna. Fällorna har, i samband med många liknande undersökningar under senare tid visat sig vara mycket effektiva och ett par fällor utsatta under en säsong brukar ge en bra och adekvat bild av undersökningslokalens biologiska kvalitéer av dessa djurgrupper. Fällorna placerades där skalbaggsfaunan bedömdes vara som mest intressant. Tio fällor sattes upp på levande och döda träd på norra udden av Hemön, den s k Mosundsudden ( : ). Detta område hyser de äldsta tallarna och den högsta mängden solbelyst ved på Kalvöarna. Ytterligare tio fönsterfällor sattes upp i en medelålders lövsumpskog med björk och klibbal ( : ). Fallfällorna bestod av enkla cylindriska behållare av plast som grävdes ned så att mynningen kom att ligga i höjd av markytan. Fällorna fylldes med glykol. 10 fallfällor placerades i anslutning till två olika typer av sandmiljöer. Dels en öppen sandstrand med gles vegetation ( : ) och dels ett beskuggat område som har ett tätare trädskikt ( : ). SAMMANFATTNING Inventeringen gav två rödlistade skalbaggar, ängern Globicornis corticalis (VU) och barrpraktbagge Dicerca moesta (NT), men det fanns också en lång rad mer eller mindre sällsynta varav flera har varit med på äldre rödlistor men som nu är borttagna eller sådana som har använts som signalarter vid Nyckelbiotopsinventeringen. Dessa arter beskrivs kortfattat under avsnittet intressanta arter. Vi listar och kommenterar också en del mer eller mindre sällsynta arter som vi tycker bidrar till att ge väsentliga upplysningar om insektslivet vid denna lokal. Trots det till synes magra resultatet med endast två rödlistade insekter bedömer vi att det finns stora insektsvärden knutna till sommarvarm tallskog på Kalvöarna. Resultatet kan delvis förklaras av hur de intressanta substraten som gamla träd och död ved är fördelade på Kalvöarna. Endast några få träd, lågor eller torrakor bedömdes vara riktigt intressanta i det inventerade området. I de fällor som satt uppsatta på dessa substrat dök genast naturvårdsintressanta arter upp. De övriga fällorna, som satt uppsatta på substrat med något lägre kvalitet, fångade istället de mer allmänna insekterna. Det skall sägas att det finns fler substrat med hög kvalitet på Kalvöarna men de är utspridd över stora områden, främst längs den västra stranden av Hemön och på norra udden av Mellön och Österön. Det finns förmodligen fler intressanta fynd att göra och området bör få det skydd och skötsel som erfordras för att de värden som insektslivet utgör skall bibehållas. Sandmiljöerna är små och beskuggade, vilket gör dem mindre lämpliga för många av de marklevande insekterna. Trots detta dök en mycket intressant skalbagge upp (Panaegus crux-major) samt ett flertal andra ovanliga arter. Även dessa miljöer är värd att skydda och bör få lämplig skötsel.

3 EN KORT BESKRIVNING AV NÅGRA INSEKTSMILJÖER Tallskogens markfauna Markfaunan är endast fragmentariskt undersökt och bland karakteristiska arter i denna miljö som fanns i markfällorna kan nämnas Carabus violaceus, Cychrus caraboides, Pterostichus oblongopunctatus, Pt. niger, Pt. melanarius och Trichocellus placidus. I fuktigare lägen intill Vänern blir Loricera pilicornis mycket vanlig tillsammans med arter som Agonum fuliginosum, Agonum viduum, Agonum obscurum och Pterostichus nigrita. Tallskogens trädanknutna fauna På levande tallar finner man flera nyckelpigor som t ex Scymnus suturalis och Myzia oblongopunctata och jordlöparna Dromius agilis och D. quadrinotatus jagar insekter i barrverket. En liten vivel, Brachonyx pineti, lever av tallbarr och i unga tallskott utvecklas vivlarna Magdalis phlegmatica och Brachyderes incanus. Andra arter som man kan få i tallens barrverk är den tjusiga knäpparen Cardiophorus asellus och Haplocnemus pini. En nyligen död tall drar till sig en helt annorlunda skalbaggsfauna och i maj ser man framförallt den ståtliga timmermannen Acanthocinus aedilis på den tjockbarkiga delen av äldre stammar. Tillsammans med denna art brukar man också få se arter som Rhagium inquisitor och Ampedus sanguineus. I den soliga miljön tillkommer också en del praktbaggar som barrpraktbaggarna Dicerca moesta och Phaenops cyanea. Stammarna angrips också snabbt av olika barkborrar, fr a den större märgborren Tomicus piniperda, men på den mer fuktiga undersidan även av Hylurgops palliatus tillsammans med Hylastes-arter och vivlar av släkterna Hylobius och Pissodes. Vi fann här den lite mer ovanliga enbandad tallvivel Pissodes piniphilus tillsammans med den lilla långhorningen Pogonochaerus decoratus. I gångarna efter dessa arter kommer flera rovdjur och parasiter in, och på våren kan man inte undgå att se den brokigt färgade barkborrefienden Thanasimus formicarius jaga efter barkborrar på stammarna. Andra typiska rovdjur som man kan finna under barken är stumpbaggarna Plegaderus vulneratus och Platysoma angustatum tillsammans med glansbaggen Pityophagus ferrugineus, kortvingen Nudobius lentus, och flera Placusa-arter. Barkborrarna delar också livsrummet med ett antal sav- och saftätare som Glischrochilus quadripunctatus, G. hortensis och flera Epuraea-arter. Längre fram på sommaren tillkommer de stora långhorningarna Spondylis buprestoides, Arhopalus rusticus och Asemum striatum. Nu är även knäpparen Melanotus erythropus vanlig. I det svampinfekterade gnagmjölet springer diverse smådjur omkring som Plegaderus vulneratus, Euplectus-arter, Bibloporus-arter, Atomaria bella och flera olika mögelbaggar. Under den tunna barken och i grenverket av döda tallar finner man andra arter och vanligast här är de små barkborrarna Pityogenes bidentatus och quadridens. På jakt efter deras larver och puppor kryper den smala tenebrioniden Corticeus linearis. Andra sommaren efter trädets död passar de pyttesmå Crypturgus-arterna på att äta upp de delar av kambiet som ännu är intakt mellan alla gångar och gnag. I gångarna finns fortfarande många av de rovlevande djuren kvar men inslaget av pselaphider och lathridiider har ökat och karakteristiska men inte särskilt allmänna arter är nu t ex Corticaria lateritia och Phloeocharis subtilissima. Även flera Ampedusarter är typiska för miljön då deras larver till stor del är rovdjur.

4 I de gamla lågorna och torrakorna finns det också en rik och varierad stekelfauna men denna är i skrivande stund ännu ej artbestämd. Solvarma torrakor och lågor av tall. Vid talltorrakorna och tallågorna i detta område konstaterades också mörk vedstrit Cixidia confinis, Xylita laevigata, Curtimorda maculosa och inte mindre än 5 olika Ampedus-arter där den stora blodröda Ampedus sanguineus med förkärlek håller till i sommarvarma och grovvuxna tallskogar. En art av barkstinkfly samlades också in (Aradus) men den är i nuläget ännu inte artbestämd. I denna miljö finner man också de båda skalbaggarna Abdera flexuosa och Curtimorda maculosa som båda lever på soliga tallastammar, den förstnämnda är knuten till tallens violticka Trichaptum violaceofuscum och den senare till vedmusslingen Lenzites sepiarium. Andra arter som kan nämnas i detta sammanhang är Xylita laevigata, Anobium thomsoni, Ernobius nigrinus och vedflugan Xylophagus cinctus. Vänerns stränder Sandstranden har en speciell fauna och här fann vi Bembidion aenum, B. quadrimaculatum, Elaphrus riparius, Trechus quadristriatus, Syntomus truncatellus och Stenus comma - en av de få arterna inom släktet med röda fläckar på täckvingarna. I fällorna fanns också med ett exemplar av den stora korslöparen Panaegus crux-major, en art som i sen tid har blivit mycket sällsynt på hela det svenska fastlandet. Ett par andra ovanliga arter i denna miljö var Aphtona violacea och Longitarsus anchusae. I markfällorna låg också ett exemplar av den lilla bäckbaggen Oulimnius trogodytes. Den lever i grunt vatten vid våra större sjöar. I sumpskogarna fanns en del arter som var knutna till lövträd och olika trädsvampar; Triplax russica, Dacne bipustulata, Rhizophagus pusillus, Abdera affinis, Orchesia undulata, Dorcatoma serra och Endomychus coccineus. NÅGRA INTRESSANTA ARTER Stor korslöpare Pnaegus crux-major En vackert tecknad jordlöpare som är beroende av hävdade eller på annat sätt kortvuxen vegetation vid sötvattensstränder och som har blivit sällsynt på senare år. Platysoma angustatum En sällsynt stumpbagge som lever som rovdjur under barken av nydöda tallar. Ampedus sanguineus En av våra största rödrockar med vackert röda täckvingar. Den är knuten till äldre tallskogar och därför mindre allmän. Barrpraktbagge Dicerca moesta Barrpraktbaggen lever på gamla döda barrträd, främst tall. Arten angriper äldre död och barkfallen ved på sakta växande träd. Den väljer därför främst grova, döda grenar och toppdelar på tallar vilka växer på hällmarker. Angrepp av arten påträffas i branddödade tallar, i gamla brandljud och i skrapsår som uppstår på levande tallar vid avverkningar. Larverna lever på en till några få centimeters djup i den kådrika splintveden, där de gnager mycket platta och slingrande gångar. Angreppen kan fortgår i mer än tio år i samma stamdel. Larvutvecklingen tar minst tre år och förpuppningen sker i juli. Den fullbildade skalbaggen lämnar veden i slutet av juli och under augusti. Efter övervintring visar den sig framme från mitten av maj till slutet av juni igen. Arten hotas av bristen på döda, på rot stående tallar och grova, levande tallar med tjärrik ved i soligt läge. Ett viktigt hot är att vi genom modern skogsvård skapar täta plantager med snabbvuxna träd,

5 vilka passar illa för såväl denna som många andra praktbaggar. Arten lider även av bristen på branddödade kvarlämnade tallar. Ett exemplar av denna art föll ned i en fälla och detta är det andra moderna fyndet av denna art i Västra Götalands län och det förra fyndet är från Sörknattenområdet i Dalsland. Blå praktbagge Phaenops cyanea Denna praktbagge lever under barken av försvagade men levande tallar men är ganska sällsynt och påträffas oftast i enstaka exemplar. Den bidrar ofta till en stor sekundär dödlighet hos tallar som försvagats av skogsbränder och i samband med sådana brukar den därför blomma upp och kan då bli lokalt talrik. Arten är annars ovanlig i västra Sverige. Ett exemplar fanns med i fönsterfällorna. Globicornis corticalis Arten är liksom flera av sina nära släktingar knuten till löst sittande bark samt död ved på lövträd. Larverna livnär sig där på rester av döda djur, främst insekter. Arten föredrar grova ädellövträd som ek, alm och lind, gärna träd som står i parker och alléer. Den är även påträffad under barken på en grov tall. Den fullbildade skalbaggen uppträder gärna i blommor som pollenätare. Barkängern kräver grova träd med löst sittande bark eller död ved för sin larvutveckling. Eftersom sådana träd mer och mer sällsynta får arten allt svårare att överleva. Den är därför idag hänvisad till mycket exklusiva lokaler som ofta hyser andra rödlistade arter. Curtimorda maculosa Den lilla vitprickiga tornbagge lever av svampar inom släktet Gloeophyllum. Abdera affinis Knuten till trädsvampar på lövträd i fuktiga skuggiga lokaler och då gärna sump- eller strandskogar. Abdera flexuosa Knuten till trädsvampar på lövträd i fuktiga skuggiga lokaler och då gärna sump- eller strandskogar. Abdera triguttata Denna art är knuten till violticka på gran. Xylita laevigata Nordlig brunbagge Denna art lever av död och murken ved av framförallt barrträd. Den är lokalt vanlig i äldre barrskogar med stort inslag av död ved och blir något vanligare i södra Sverige. I Västra Götalnds län är den ovanlig och knuten till naturvårdsintressanta bestånd. Pogonochaerus decoratus Svartbandad kvistbock En sällsynt liten långhorning som lever i tallgrenar. Pissodes piniphilus Enbandad tallvivel Denna vivel är strikt knuten till tall och föredrar magra sandiga skogar eller hällmarker och förekommer numera främst i Norrland. Förmodligen mycket få lokaler i Västra Götalands län. Xylophagus cinctus Denna vedfluga är knuten till rötad tallved.