Återhämtning från psykisk ohälsa. Lotta Isaksson

Transkript

1 Återhämtning från psykisk ohälsa Lotta Isaksson FoU-trainee Uppsats nr 27 augusti 2013

2 Förord Detta arbete är resultatet av en litteraturstudie som genomförts av Lotta Isaksson. Lotta är boendestödjare i SDF Oxie där hon också arbetar i hemtjänsten. Lotta är specialistutbildad undersköterska inom psykiatri. Arbetet är genomfört under Lottas tid som FoU-trainee på FoU Malmö. Att vara trainee innebär att man arbetar på FoU Malmö en dag i veckan under ett halvår. Personal inom vård och omsorg får ledigt från sitt ordinarie arbete för att kunna fördjupa sig inom något område som är viktigt för den egna arbetsplatsen. Ämnet kan vara en fråga eller ett problem som diskuterats på arbetsplatsen, eller något som den anställde själv funderat på. Fördjupningen sker genom att den anställde får tillfälle att söka litteratur som rör det valda ämnet. Litteratursökningen genomförs med hjälp av en handledare på FoU Malmö. Aktiviteten FoU-trainee syftar till att öka de anställdas intressen och möjligheter att följa utvecklingen av den forskning som bedrivs inom vård och omsorg. Målet är att stödja Malmö stads långsiktiga arbete med kvalitets- och kompetensutveckling inom detta område. Varje trainee redovisar sin studie i en uppsats eller på annat sätt. Uppsatserna publiceras i en serie enklare publikationer. De publicerade uppsatserna har olika ambitionsnivåer. Syftet med publiceringen är att ge personalen på den egna arbetsplatsen och andra intresserade möjlighet att ta del av litteraturstudien. Lotta har med ett mycket stort engagemang i den aktuella frågan sökt kunskap om återhämtning från psykisk ohälsa. Hennes studie syftar till att sprida kunskap om återhämtning från psykisk ohälsa, vad som kan hjälpa människor att finna sin väg till återhämtning och vad omgivningen samt personal kan bidra med. Lotta vill också med denna uppsats slå hål på myter och fördomar kring psykisk ohälsa och återhämtning. Jag önskar Lotta stort lycka till i det fortsatta arbetet med dessa frågor! Jenny Ekblad Koordinator FoU Malmö 1

3 Innehållsförteckning Inledning... 3 Syfte och frågeställning... 5 Metod... 5 Psykisk hälsa... 7 Kriser... 7 Tio myter om psykisk ohälsa... 8 Om återhämtning från psykisk ohälsa Om begreppet återhämtning Definition återhämtning Återhämtning - vad betyder det? Faktorer som främjar återhämtning Några kännetecken hos hjälpande personal Hopp Positiva känslor Ställa upp De professionella Relationer Makt och skam Tid Känslor och handlingar Fakta om diagnoser Äldres psykiska ohälsa Att drabbas i samband med åldrandet Att ha levt sedan unga år med psykisk ohälsa Att drabbas av psykisk ohälsa och demenssjukdom Att ha upplevt trauma och åldras Slutdiskussion Psykisk hälsa Återhämtning Hjälpande resurser Personal Anhöriga Kommun och landsting Öka kunskapen och förändra attityder Tack Litteraturförteckning Elektroniska resurser Övriga källor Bilaga

4 Inledning Jag har arbetat med människor i snart trettio år och alltid varit intresserad av att se människan som en helhet. Jag har mött människor i vårdbehov, anhöriga och arbetskamrater som upplevt psykisk ohälsa. Det har gett mig livserfarenheter som jag har med mig i min yrkesroll, och även privat där jag möter människor som befinner sig i psykisk ohälsa. Jag har nyligen kompletterat min undersköterskeutbildning genom att gå en specialistutbildning inom psykiatri. En av delkurserna handlade om återhämtning, vilket jag blev extra intresserad av. Genom att jag nu fått denna möjlighet som FoU-trainee på FoU Malmö, kan jag studera och fördjupa mig i ämnet återhämtning från psykisk ohälsa och skaffa mer kunskap och erfarenheter inom området. Utmaningen är att försöka medverka till attitydförändringar men även öka min egen kompetens inom området och stärka min yrkesroll. Anledningen till att livet blir svårt och känslorna tar överhanden kan vara många. Vi kan råka ut för händelser som rubbar oss och tvingar oss att förändra vårt liv. Det kan vara relationsproblem, sjukdom, chock, sorg, separation eller olyckor som drabbar oss. Övergrepp, misshandel eller att ha bevittnat våld kan sätta djupa spår. Diagnoser kan också föra med sig långvarigt, osynligt lidande. Vi hamnar i inre kriser med ångest, självskadebeteende, ätstörningar eller självmordstankar. Känslorna kan stanna på insidan och ibland finns det ingen som vet hur dåligt vi innerst inne mår. Att hitta återhämtning från ett tillstånd eller en händelse ges i utlopp på många olika sätt. Här tror jag bemötandet och förståelsen från omgivningen och vårdpersonal är oerhört betydelsefullt. Ett bemötande där brukaren blir bekräftad och får förtroendet att finna sin egen väg till återhämtning. Varje människa har rätt till att skapa förutsättningar för ett fortsatt gott liv. Det är inte samma liv man återvänder till, det gäller att skapa ett nytt liv med innehåll som främjar hälsan. På Hjärnkolls hemsida kan man läsa psykisk ohälsa är ett av de snabbaste växande hoten mot folkhälsan i världen. Detta gäller framförallt depressioner och ångestsjukdomar. Enligt Försäkringskassan är psykisk ohälsa den näst vanligaste orsaken bakom kortare sjukskrivningar och den främsta orsaken bakom långtidssjukskrivningar. Kampanjen Hjärnkoll vill sprida kunskap och öppenhet kring psykisk ohälsa samt slå hål på fördomar som begränsar. För att avliva fördomarna krävs det kunskap och större öppenhet som gör hela Sverige friskare. Därför sprids information om psykisk ohälsa i vårt samhälle, bland annat genom att nyttja ambassadörer. Ambassadörerna har egna erfarenheter av psykiska sjukdomar och psykiska funktionsnedsättningar. Tre av fyra har erfarenheter av psykisk ohälsa, antingen egen eller som 3

5 närstående. En medfödd sårbarhet gör vissa mottagligare för psykisk ohälsa än andra. Mycket talar för att psykisk ohälsa handlar om en kombination av biologiska och psykosociala komponenter. Vem som helst kan drabbas av psykisk ohälsa. Det är den viktigaste sanningen att sprida. Men det finns hopp om att finna återhämtning, om förutsättningar skapas och attityder förändras. 4

6 Syfte och frågeställning Syftet med denna studie är att sprida kunskap om återhämtning från psykisk ohälsa, vilket kan ge styrka åt vårdpersonal i sin roll vid mötet med människor med psykisk ohälsa och deras anhöriga. Ett mål med denna uppsats är att försöka bidra till attitydförändring i vårt samhälle, och på så sätt kunna skapa bättre förutsättningar för de drabbade att finna återhämtning. Frågeställningar som jag söker svar på är: Vad är återhämtning från psykisk ohälsa? Vad kan vara orsak till psykisk ohälsa? Vad kan hjälpa människor att finna sin väg till återhämtning? Och vad kan omgivningen bidra med, dvs. professionella, anhöriga och samhället? Vilka egenskaper hos boendestödjare/personal är viktiga i möten med personer med psykisk ohälsa? Metod Metoden för att söka litteratur, artiklar och rapporter har genomförts på följande sätt: sökord Återhämtning, träffar (25/9-12). Jag har valt ut följande, då rubrikerna fångat mitt intresse: På väg mot återhämtning studiematerial av Tommy Engman Återhämtning en introduktion av Alain Topor och Klas Sundström Återhämtning en serie i SvD Nyheter 2/9-3/ uppdat Återhämtning Wikipedia Återhämtning Medial link RSMH Livet om återhämtning Återhämtning och rehabiliteringsplanering Återhämtning socialpsykiatriskt forum sökord Forskning återhämtning, träffar (3/12-12). Jag har använt mig utav: Ny forskning om faktorer som främjar återhämtning Anne Denhov Hjälpande relationer nätverket för psykoterapiforskning 5

7 Återhämtning från psykisk ohälsa landsting Jönköping Psykisk ohälsa och funktionshinder från delaktighet till delaktighet, FoU Västernorrland Jag har använt mig av följande söklänkar med kännedom från min utbildning: Hjärnkoll, Vårdguiden, 1177, Psykiatrireformen, Vetenskap och hälsa, RSMH, CEPI, NSPH, Fontänhuset, Handisam, Socialstyrelsen, Samverkansavtalet, PRIO psykisk ohälsa, RUS, Psykiatri Skåne, Fortbildning/sjukvårdstolkning. Övrig litteratur som jag har använt: Omvårdnad vid psykisk ohälsa av Ingela Skärsäter (2010) Studentlitteratur. Mellan äldreomsorg och psykiatri av Susanne Rolfner Suvanto (2012) Gothia förlag. Vad hjälper? av Alain Topor (2004) Natur och Kultur. Jag har även använt mig utav eget material och anteckningar från studierna på yrkeshögskolan

8 Psykisk hälsa Alla människor har en psykisk hälsa. Många tror att psykiska problem bara drabbar svaga personer och bara angår andra. Men tvärtom är det vanligare än många tror. Varje människa har grundläggande känslomässiga, sociala och kroppsliga behov. Människan lever i ett samspel med sin sociala omgivning. Den som genomgår en djup kris eller svår konflikt får möjlighet att utvecklas och växa om han/hon får en bra hjälp att hantera svårigheterna. Ett varaktigt eller återkommande tillstånd av känslomässiga svårigheter som nedstämdhet, oro, rädsla, ångest, tvångstankar och bristande verklighetsuppfattning kan vara av sådan intensitet att den dagliga livsföringen försvåras. Grundläggande för det psykiska välbefinnandet är ett samhälle genomsyrat av förståelse, medmänsklighet och principen om alla människors lika värde. Psykiatrin ska se till hela människan och dennes individuella möjligheter utifrån dennes historia och situation i samhället (RSMH hemsida). Den psykiska hälsan skiftar från livssituation och påverkas av människan själv, andra människor samt omgivningen (Noteringar från utbildning inom psykiatri på yrkeshögskolan). Den psykiska hälsan utgör alltså en resurs för människan en stenfot för livet. Den psykiska hälsan kan upprätthållas liksom den fysiska hälsan. Regelbundna levnadssätt, tillräckligt med sömn, en mångsidig kost, motion samt olika sociala kontakter utgör de nyckelfaktorer som kan användas för att främja ett välmående psyke. Kriser Ingen kan undvika kriser i sitt liv. De är en del av våra liv. Vi reagerar på kriserna på olika sätt beroende på vår personlighet och bakgrund. En kris kan också utlösa tidigare kriser. För att undvika anhopning borde kriser alltid redas upp. Kriserna är inte sjukdomar, men en utdragen kris kan få människan att insjukna i psykisk ohälsa. Livet kan ha många kriser och exempel på olika kriser följer här. Utvecklingskris orsakas av normala livsförändringar som kommer med ålderns olika skeende. Kriser inom familjen kan uppstå vid sorg och separationer, och vid sjukdom, både egen eller hos närstående. Traumatiska kriser är att drabbas av allvarliga yttre händelser såsom olycka, naturkatastrof och krig. Krisens kan delas upp i olika faser. Den första, chockfasen är den akuta fasen då allt upplevs som kaotiskt, är oftast kortvarig. Därefter kommer reaktionsfasen, då man tvingas inse att det som hänt faktiskt har hänt. För att kunna leva vidare aktiveras de omedvetna psykiska försvars- 7

9 mekanismerna, vilket innebär att man kan få svårt att sova, kan få dålig aptit och blir nedstämd. Reaktionsfasen varar ofta i 4-6 veckor. Därefter kommer bearbetningsfasen, då man börjar bearbeta det inträffade och kan acceptera det som hänt och gå vidare med livet. Ibland kommer en nyorienteringsfas efter bearbetningsfasen. Det är när sorgen och smärtan är borta eller under kontroll. Det inträffade har bearbetats och man börjar göra upp nya planer för framtiden. Människan tar mentalt skada i en kris, vilket medför att greppet om det egna livet försvagas för ett ögonblick. Det är också skäl att komma ihåg att en kris kan ge upphov till en psykisk tillväxt och en omvärdering av livet (Folkbildning/sjukvårdstolkning hemsida). Tio myter om psykisk ohälsa MYT: En psykiskt sjuk person är farlig. SANNING: Ytterst få våldsbrott är ett resultat av enbart psykisk sjukdom. MYT: En psykiskt sjuk person kan inte jobba. SANNING: Många personer med psykisk sjukdom och funktionsnedsättning som vill och kan arbeta är inte välkomna på arbetsmarknaden. MYT: Psykisk sjukdom drabbar bara andra. SANNING: Vem som helst kan få psykiska problem. MYT: En psykiskt sjuk person är mindre begåvad. SANNING: Många framstående forskare och kulturpersonligheter har upplevt psykisk ohälsa. MYT: En psykiskt sjuk person blir aldrig frisk. SANNING: De flesta återhämtar sig till ett fungerande liv. MYT: Psykisk ohälsa är föräldrarnas fel. SANNING: Påståendet har inget stöd i forskningen. MYT: Depression är ett tecken på svaghet. SANNING: Depressioner har inget med karaktär eller viljestyrka att göra. MYT: En psykiskt sjuk person är slav under sina röster. SANNING: De flesta som hör röster kan hantera dem. 8

10 MYT: Psykiatrin kan inte hjälpa de psykiskt sjuka. SANNING: De flesta som vänder sig till den professionella vården får hjälp. MYT: Psykisk sjukdom är ingen riktig sjukdom, som hjärtinfarkt eller diabetes. SANNING: Hjärnans och själens sjukdomar är lika verkliga som kroppens, och har alla sina egna symtombilder (Hjärnkoll hemsida). 9

11 Om återhämtning från psykisk ohälsa I detta avsnitt kommer jag att beskriva vad återhämtning från psykisk ohälsa är och hur personal kan förhålla sig till det. Återhämtning där det ska skapas ett liv med nytt innehåll som främjar hälsan. Om begreppet återhämtning Att återhämta sig från psykisk ohälsa betyder inte att man nödvändigtvis är fri från alla symtom utan kan även innebära att kunna hantera dem och leva ett accepterat liv. Återhämtning kan ses som en process med upp- och nedgångar. En process som ofta beskrivs av de inblandade som ett sökande efter sig själv. Vissa symtom och svårigheter kan kvarstå men de överskuggar inte längre tillvaron. Man kan ha en fortsatt kontakt med psykiatrin och socialtjänsten, men behöver inte någon slutenvård. I detta sammanhang talas det om social återhämtning. Återhämtning kan också ses som ett tillstånd. Många människor som fått psykiatriska diagnoser (exempelvis schizofreni, kronisk depression) går vidare i sina liv. De har inte längre några besvärande symtom och lever ett vanligt liv, utan någon som helst kontakt med psykiatrin. Här kan man tala om total återhämtning. För att beskriva hur en brukare kan uppleva situationen, har jag använt mig av följande citat: Återhämtning är en process, en attityd, ett sätt att leva och möta livets utmaningar. Det är inte en linjär process. I perioder är vår riktning märklig, vi misslyckas, glider tillbaka, samlar nya krafter och kommer igen. Det handlar om att återskapa integriteten, en ny omvärderad bild av sig själv och en ny mening bortom funktionshindrets begränsningar. Patricha Deegan, ur Topor & Sundström Definition återhämtning Återhämtning beskrivs som en djup personlig, unik process av att ändra sina attityder, värderingar, känslor, mål, förmågor eller roller. Det är ett sätt att leva ett tillfredsställande, hoppfullt och bidragande liv även med de begränsningar som orsakats av sjukdomen. Återhämtningen involverar utvecklandet av en ny mening när man växer bortom det psykiska lidandets katastrof (Anthony 2012). Den djupt personliga och individuella aspekten av den resa eller process som en återhämtning 10

12 innebär, har stor betydelse. Återhämtningen innebär också att personen hittar en ny mening med livet. Boston University (Anthony 2012) har specificerat fyra kärnprinciper/områden för återhämtning: 1. Delaktighet. Möjlighet att själv vara med och påverka sin situation och utformandet av stöd. En av skillnaderna i den nya återhämtningsideologin jämfört med den traditionella vårdideologin är att tillskriva den enskilde en förmåga och kompetens som blir en viktig del i behandlings- och rehabiliteringsarbetet. 2. Valfrihet & självstyrande. Genomförandet av ett effektivt stöd eller en behandling blir inte möjlig om inte personen själv deltar i, och påverkar valet av insatser som den tror på. Här ökar kravet på verksamheten att erbjuda fler och mer insatser för att erbjuda större möjligheter att välja. 3. Individinriktad. Återhämtning beskrivs som en djup, personlig och individuell process. Detta ställer stora krav på verksamheter som ska leverera stödinsatser till personer med psykiska funktionshinder och som på allvar ser den enskilde som en människa i första hand och inte en diagnos eller sjukdom/störning. Insatserna måste skräddarsys för den enskilde individen. 4. Utvecklingspotential. En viktig del i en persons återhämtning är tilltron till personens egen förmåga. Det behövs en psykologi som bygger på respekt för brukaren och att man ser honom/henne i ett helhetsperspektiv med både förmågor och svårigheter. Genom att inta ett salutogent förhållningssätt och fokusera på personens styrkor är möjligheten till växande betydligt större. Det behövs ett friskhetsperspektiv, ett lösningsfokuserat förhållningssätt, för uppbyggnad och återtagande av värderande roller så som att känna sig behövd och respekterad i roller som t.ex. att vara familjemedlem och arbetskamrat (Studieanteckningar från yrkeshögskolan). 11

13 Återhämtning - vad betyder det? Begreppet återhämtning skiljer sig från både bot och rehabilitering på tre avgörande sätt: 1. Individens insatser. En person kan inte återhämtas. Återhämtning är alltid följden av ett arbete som individen själv gör, oftast med hjälp av andra. Att tala om återhämtning innebär därför att man erkänner brukarens aktiva och avgörande medverkan i sitt eget liv. 2. Hela människan. Bot koncentrerar sig på symtomen. Rehabilitering riktar sig mot olika bristande funktioner. Återhämtningsprocessen däremot handlar om att se hela individen i sitt sammanhang. För många brukare handlar det om att finna sig själva. Återhämtning innebär att individen erövrar olika funktioner. 3. Makt. Återhämtning innebär att brukaren skaffar sig makt över sitt liv hur han/hon vill leva det och hur han/hon ska kunna utforma livet såsom han/hon önskar leva det. Motsatsen till makt är vanmakt ett förhållande som många upplever i svåra stunder. (Topor 2004). Många vill inte se begreppet återhämtning som ett tillstånd, utan som en process. Människan utvecklas hela tiden. Att mäta och bedöma hur en person mår är problematiskt, och här måste alla de tre områden som kan nämnas, dvs. symtom, insatser och socialt liv beaktas: 1. Symtom. Det är alltid möjligt att finna enstaka symtom på svåra psykiska störningar hos alla människor. Förekomst av enstaka symtom hos en person är alltså inte tillräckligt argument för att bedöma det så att han/hon inte har återhämtat sig. 2. Insatser. De behandlings- och stödinsatser en person får är minst lika beroende av det utbud som den lokala psykiatrin och socialtjänsten erbjuder, som av hur individen mår. 3. Socialt liv. Att leva ett socialt liv bygger på att ha en bostad dit vänner kan bjudas in och att ha en ekonomi som tillåter besök på café, restaurang och bio samt ett arbete eller studier och att kunna delta i kulturella aktiviteter där det kan skapas ett socialt nätverk (Topor 2004). Att bli sedd, hörd, accepterad och respekterad är andras bidrag till återhämtningsprocessen. Alla behöver samma sak som när man är frisk, 12

14 fast tydligare och mer. Att återhämta sig är en individuell process som är beroende av ett socialt sammanhang. Andra människor spelar här en avgörande roll. Traditionella medicinska insatser (medicin), sociala insatser (bostad, sysselsättning, ekonomisk ersättning) och psykologiska insatser (psykoterapier) är naturligtvis viktiga, och de ska vara av god kvalitet. Men i centrum för andras bidrag till återhämtningsprocessen står de sociala relationerna och det sociala samspelet. Sociala relationer till vänner, familjemedlemmar och professionella kan vara avgörande för återhämtningsprocessen. Det handlar dock ofta om varaktiga relationer. I det sociala samspelet, som kan bidra till återhämtningsprocessen, ingår att få känna sig respekterad, sedd och hörd. Det handlar även om sympati, empati och om personkemi. Den mest grundläggande formen av hjälp handlar om människor som bara funnits. Genom sin blotta existens kan man bidra med en viktig roll. Anhöriga utgör en kontinuitet bakåt i brukarens historia, insatser som främjat återhämtning; praktisk hjälp, emotionellt stöd och socialt stöd. Att finnas kvar, över tid, innebär en kontinuitet i förhållande till brukarens historia framåt i tiden, som hoppets förvaltare. Rollen som ställföreträdande hopp kan vara livsavgörande när allt verkar hopplöst. Kontakten med individens ursprungliga sociala nätverk är alltså inte bara en fråga om normalitet och rättighet, utan den kan ha en terapeutisk roll. På samma sätt kan kontakten med brukare som har återhämtat sig vara hoppingivande för både personal och brukare ett hopp som verkar kunna omvandlas till energi i kampen mot problemen. Viktiga moment vid möten är att få berätta sin historia, sätta ord på sina tankar och få bekräftelse på sina erfarenheter. För att utvecklas behöver de flesta brukare en meningsfull sysselsättning. En vanlig association till begreppet meningsfull sysselsättning är känslan av att vara saknad när man inte är på plats. Meningsfullheten är alltid definierad utifrån den person det berör att han/hon upplever sysselsättningen som meningsfull. Det kan betyda att aktiviteten är tillräckligt utmanande och att den betyder något för en själv eller för andra (Topor 2004). Faktorer som främjar återhämtning Denna forskning är genomförd av Anne Denhov, forskningsassistent vid FoU-enheten med socialvetenskaplig inriktning, Psykiatri Södra, Stockholm Läns Landsting. Jag har gjort en sammanfattning av hennes forskning. I forskningsrapporten Faktorer som främjar återhämtning beskriver Anne Denhov vilka faktorer som bidrar till återhämtning. Dessa är bland annat nya krav på professionalitet, och ökad kunskap om hur brukaren 13

15 upplever personalens roll i läkningsprocessen. Denhov har i sina undersökningar fokuserat på personer som återhämtat sig och där anhöriga ingått i skaran av hjälpande. Hennes frågeställning har framför allt varit vad det är som hjälper. Svaret är att det egentligen inte är någon som vet, då att tillfriskna är helt individuellt. En återhämtningsprocess är inte lik en annan. Dock kan man säga, att timingen är viktig, dvs. rätt insats av rätt person vid rätt tidpunkt. Dessutom tar det tid, för en del personer många år. En översikt av alla svar från de som intervjuades visar på fyra områden som speciellt viktiga för en lyckad återhämtning: 1. Individens egna egenskaper. Envishet, uthållighet, jag SKA klara det här inställningen. Sedan kan var och en hitta olika knep i svåra situationer, t.ex. ta en promenad när ångesten sätter in, lägga sig och slappna av när det krisar sig, sätta på musik för att överrösta röster. Brukarens knep kan vara bra att samla och utnyttja. 2. Andra människor. Andra av betydelse kan vara partner, föräldrar, syskon, professionella, vuxna barn eller helt enkelt kassörskan på ICA. Ett husdjur kan också vara av stor betydelse. Även andra personer med erfarenhet är av betydelse. Av de intervjuade ansåg 96% att de professionella varit till hjälp, 83% att familjen varit till hjälp, 75% att vänner varit till hjälp och 69% att andra brukare varit till hjälp. Anhöriga är betydelsefulla, för att de fanns före insjuknandet och de känner den friska människan. De tjänar som bollplank, ger trygghet, hopp, bistånd och hjälp av många slag. De finns kvar och ofta är blodsbandet starkt. Även vårdpersonalen kan vara lika bra utan blodsband, men det är viktigt att personalen finns kvar över tid. Personalens grundsyn är viktig. Att personalen ser brukaren som en person och inte som en diagnos, tror på hans/hennes resurser som viktiga att ta tillvara, bryr sig om hur det går för brukaren framöver och denne måste känna att det är av betydelse för personalen, att han/hon mår bra. Att personalen tar sig tid. Bäst är aktiv personal som ger gensvar, som någon gång gör undantag, töjer på regler och som värderar brukarens kunskapsområde. Att ha olika personalkontakter samtidigt tycks vara ok. Brukaren kan då välja med vem han/hon vill prata om vad, till exempel om andliga saker med en och om kroppsliga saker med en annan. 3. Materiella förutsättningar. Det måste finnas bostad och hyfsad ekonomi, med andra ord en social grundtrygghet. Dit hör även att ha närhet till vården och att den är lättillgänglig. 14

16 4. Mening. Att förstå situationen, att begripa bakgrunden och utvecklingen av det som skett, att ha en egen förklaringsmodell men även en ide om hur man kommer ut ur det svåra (Antonovskys KASAM, Känsla Av SAMmanhang). Några behöver medicin för att återfå balans i livet. Alla beskriver sig själva som motor i sin egen återhämtning. Man kliver ur en offerroll och tar ansvar för sitt tillfrisknande. Då måste man under resans gång få erfarenhet av att det man gör har betydelse, att det påverkar, att det blir en viss skillnad. På frågan om vad som hjälpte kom bland annat följande svar: - Till hälften medicinen, till hälften Stina! Citatet visar på betydelsen att den mänskliga kontakten är viktig, och att detta inger en trygghet, som framkommer från studien Faktorer som främjar återhämtning (Denhov 2003). Denhov har också skärskådat samma händelser ur två synvinklar, både brukarens egen och anhörigas. Hon såg att anhöriga ofta undervärderar sina insatser. Men hälften av brukarna påpekade att anhöriga varit till stor hjälp. Av den övriga hälften ansåg många på en direkt fråga att anhöriga visst hade varit till hjälp. Totalt 83% var positiva till anhörigas insatser. Av de kvarvarande 17% kan en del ha varit positiva utan att det talades om det under intervjun. Att ge patienten hopp för framtiden, hopp om att bli helt frisk är otroligt viktigt för återhämtningen. Där är många anhöriga suveräna. Och det är en av anhörigas viktigaste bidrag till återhämtning, att förmedla hopp. Likaså är det viktigt att fånga upp vad den sjuke var bra på i det friska livet. Att sätt fokus på det som har fungerat bra. Vi vet att en av biverkningarna av psykisk ohälsa är svårighet att sätta igång det man innerst vill. Några har tyckt att det var bra när anhöriga har pushat på. Men det krävs en god relation (Konferens Framtidens psykvård av CKU, 2003). Några kännetecken hos hjälpande personal Detta är min sammanfattning av rapporten Hjälpande relationer av Anne Denhov (2007). I rapporten presenteras ett flertal studier där patienter har intervjuats om sina erfarenheter av hjälpande faktorer i psykiatrisk vård i Sverige och övriga Norden. Nedanstående faktorer hos personal kan ses som hjälpande och viktiga vid återhämtning. Hopp Det finns ett starkt positivt samband mellan personalens tro på en god prognos för brukaren och hur det går för brukaren, vilket delvis kan 15

17 förklaras med sjukdomsgrad hos brukaren. Sambandet har dock analyserats även med korrigering för initial sjukdomsnivå och är ändå positivt. Det kan alltså röra sig om en genuin effekt av att personalen förmedlar en hoppfull inställning till brukaren, oavsett hur sjuk brukaren är. Positiva känslor Det finns ett samband mellan personalens känslor i förhållande till brukarna och behandlingsutfall. Det blev bättre utfall för brukare med psykos när personalen hade låga nivåer av negativa känslor. Däremot visade det sig att för brukare med borderlinediagnos var negativa känslor hos personalen i början av behandlingen relaterat till bättre utfall när känslorna förbytts mot starka positiva känslor i slutet av behandlingen. Ställa upp En av de faktorer som visade statistiskt signifikant samband med god psykosocial återhämtning var känslan av att behandlaren önskade hjälpa brukaren även utanför behandlingstillfällena om det skulle vara nödvändigt. De professionella Återhämtningsforskning som bygger på kvalitativa intervjuer med personer som återhämtat sig från svår psykisk störning har visat att hjälpande relationer med professionella kan ha stor betydelse för återhämtning. Studierna lyfter fram handlingar och det sociala samspelets betydelse. När de professionella bryter mot de regler och normer som omgärdar verksamheten för en viss individ så kan det vara ett uttryck för den unika relationen mellan den professionella och brukaren. Den professionella blir synlig som person och ömsesidigheten mellan brukare och behandlare ökar. Relationer Det finns stora likheter mellan det som professionella och anhöriga eller vänner kan bidra med för att underlätta återhämtningen. Till exempel att finnas kvar och finnas till, att göra mer och göra något annat än det som förväntats av dem, så kallade verksamma relationer där det mellanmänskliga förhållandet framstår med en överordnad betydelse och som åtgärd i sig. 16

18 De viktiga beståndsdelarna i verksamma relationer består av tre komponenter: 1. Intresse. Att personalen har intresse för människan i brukarrollen och visar detta. Med detta menas att brukaren behöver bli bemött som en person, inte en diagnos och bli sedd som den person den är och i vilket sammanhang den lever utöver brukarskapet. Vidare handlar det om en stämning som brukare och behandlare skapar och att den verksamma relationen är något unikt; de har funnit och valt varandra. 2. Stöd. Att det läggs stor vikt vid personalens stöd till brukarnas egna val och strategier. 3. Personlig. Att personalen framstår som personer och visar något av sig själva, inte bara visar sig som professionella. Denhov (2000) tar upp tidens och emotionernas betydelse för att relationen till professionella ska vara hjälpande i en återhämtningsprocess. Den hjälpande personalen kännetecknas av att de både är professionella och visar sig som person samt ser personen inte bara brukaren eller problemet. Trettio patienter i psykiatrisk öppenvård intervjuades om vad de ansåg hade varit till hjälp för dem i vården. Även i denna studie framstår relationen till personal som en nyckelfaktor till om vården varit till hjälp eller inte. De behandlare som erfarits hjälpande handlar på liknande sätt. De tar sig tid, de finns kvar, de ger respons, de kommer ihåg och de gör något extra. Det var slående likhet i centrala teman både mellan vad brukare i en svensk och i en norsk studie tog upp vad gäller relationer till personal, och med vad som framkommit om hjälpande personal i återhämtningsforskningen och i andra intervjustudier med personer med patienterfarenhet. Det viktigaste för brukare var att bli bemött som en unik person och inte bara en brukare i mängden. Vidare att bli bemött som en person som inte bara är sjuk och dysfunktionell utan också har värdefull erfarenhet och kunskap om sig själv och sina problem, även när man befinner sig i heldygnsvård. Mötet och samspelet med behandlaren ges, i flera intervjustudier med personer med patienterfarenhet av psykiatrisk vård, en central betydelse för hur hjälpande vården erfarits. Vad som görs räcker inte som förklaring till vad som upplevts hjälpande utan behöver kompletteras med hur det görs. 17

19 Makt och skam Att söka sig till eller få kontakt med psykiatrin innebär inte bara en möjlighet att få hjälp utan också ett risktagande. Det finns en rädsla för att vara eller bli galen och oro för vad som ska hända i mötet med vården. Att inte klara sitt liv på grund av psykisk problematik beskrivs ofta vara förenat med misslyckande, nedvärdering, utanförskap och skamkänslor. Hur personalen hanterar och förhåller sig till det övertag och den makt som personalrollen innehar får betydelse. Utifrån sin position kan personal ytterligare sänka en brukarens självkänsla och bidra till att mötet blir ytterligare en `skamgörande erfarenhet. Tid Tiden är något av en grundbult. Att ta sig tid med någon är att tydligt visa att den personen är viktig. När behandlarna, som ofta uppfattas ha mycket att göra, tar sig tid och fokuserar på individen inverkar det inte bara på brukarens syn på behandlaren och relationen utan kan även påverka brukarens självkänsla. Personkontinuiteten, dvs. att behandlaren finns kvar över tid och genom olika faser, framstår närmast som ett villkor för att behandlingen ska upplevas hjälpande. Relationen behöver ha tid för att etableras och utvecklas. Sannolikheten för att behandlaren kan anpassa, matcha och tima insatser utifrån person och situation, dvs. att individen möter rätt handling vid rätt tidpunkt ökar, vilket kan vara avgörande i en akut situation. När behandlaren har tagit sig tid och finns kvar kan behandlaren så småningom få en roll som en trygghet i bakgrunden som brukaren kan förlita sig på är beredd att ställa upp och ta sig tid igen vid behov. Känslor och handlingar När personer med egen erfarenhet av psykiatrisk vård ska beskriva på vilket sätt någon behandlare har varit till hjälp används inte sällan uttrycket att personkemin stämde. Ibland beskrivs relationen som en förälskelse som uppstått snabbt och oreflekterat med en uppflammande samstämmighet mellan behandlare och brukare. Andra relationer har växt sig starka, sakta men säkert, under ett mödosamt och försiktigt trevande att våga lita på och ha förtroende för. Men det handlar inte bara om känslor och upplevelser inom individen utan också om en konkret samspelssituation. Ofta handlar det om små vardagliga handlingar som får stort symbolvärde. Det är behandlarens gensvar som är brukarens instrument för bedömning av behandlaren. Det är behandlarens aktivitet; reaktioner, frågor, kommentarer och andra handlingar som utgör tolkningsgrunden för om behandlaren bryr sig om, är intresserad och engagerad, har 18

20 lyssnat, kommer ihåg osv. Kännetecknet för den hjälpande relationen verkar vara att relationen mellan personal och brukare kompletteras med en person till person relation med dess högre grad av jämlikhet och ömsesidighet, dvs. som en vän. I intervjuerna framstår behandlarens personliga egenskaper som förmåga till kommunikation, inlevelseförmåga, intresse och engagemang och samspelet med brukaren som den nödvändiga, om än inte alltid tillräckliga, kärnan. Det är inte i första hand behandlarens tekniker, yrkeskunnande och professionalitet. Men kanske ännu viktigare; att behandlaren tillåter att brukaren inte är sina symtom, inte bara brukare, inte bara sjuk och icke-fungerande utan också en person med fungerande sidor med unika kunskaper och erfarenheter om sin problematik. Detta är av största vikt att ta tillvara i mötet med den professionella vården, vilket får återverkan på upplevelsen av egenvärde och självkänsla (Denhov 2000). Fakta om diagnoser Symtom på psykisk ohälsa kan uppträda hos oss alla. Men symtomen kan också bero på att man har någon diagnos. Här följer en kort beskrivning av några av de vanligaste psykiatriska tillstånden hämtade från Hjärnkolls hemsida. ADHD (Attention Deficit Hyperactivity Disorder) är samlingsnamnet på neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som yttrar sig i uppmärksamhetsproblem, impulsivitet och överaktivitet. Den genetiska faktorn tros ha en dominerande roll vid ADHD. ADHD behandlas i regel med psykosociala insatser och/eller läkemedel. Aspergers syndrom har biologiska och genetiska orsaker. Aspergers syndrom är en neurologisk avvikelse inom autismspektrat, som innebär att hjärnan fungerar annorlunda än hos majoriteten av befolkningen. En person med Aspergers syndrom har i regel svårt att kommunicera och umgås med andra människor. Individer med Aspergers är extra sårbara för andra psykiska problem som ångest, depression, nedstämdhet och fobier. Autism är en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som tros bero på biologiska störningar av olika hjärnfunktioner. Det innebär svårigheter vid socialt samspel och kommunikation. Personer med autism har svårt att förstå hur andra tänker och känner. Därför har de problem med att skapa relationer till sina medmänniskor. 19

21 Bipolär sjukdom eller manodepressiv sjukdom innebär att stämningsläget växlar mellan stark upprymdhet och djup nedstämdhet. Orsaken är till viss del en nedärvd sårbarhet. I den maniska fasen är det vanligt att den sjuke sprudlar av energi och kreativitet. Huvudet är fullt av idéer som till varje pris måste genomföras. Omgivningen har svårt att hänga med i svängarna. Depression är manins motpol. Bipolär depression är svår att skilja från vanlig depression, men kännetecknas av extrem passivitet och trötthet. Man känner sig nedstämd, sorgsen, håglös och värdelös. Främst gäller det att finna en balans mellan vila och aktivitet på en given stressnivå i vardagen för att hantera sjukdomen. Depressionens vanligaste symtom är nedstämdhet, sömnstörningar och ångest. Försämrat minne och koncentrationssvårigheter är andra följder. Sjukdomen kan även ta sig fysiska uttryck som aptitlöshet, muntorrhet, andnöd, hjärtklappning och muskelvärk. En depression kan bottna i flera olika orsaker som sorg, familjeproblem, svåra upplevelser i det förflutna och genetisk sårbarhet. Depression är den överlägset vanligaste orsaken till självmord. Missbruk är när en vana eller ett beteende antagit skadliga proportioner. Det kan handla om missbruk av såväl alkohol och droger som om mat, sex och spel. En stor del av den fysiska och psykiska ohälsan och kriminaliteten som finns i samhället har sin grund i alkohol- och drogmissbruk. Biologi, arv, miljö och tillgången på alkohol och droger är vanliga förklaringar till missbruk. Personlighetsstörning är när en individs tanke- och beteendemönster är så avvikande att det innebär svåra sociala konsekvenser och lidande både för personen själv och för omgivningen. De mest kända är borderline, eller emotionellt instabil personlighetsstörning, då personen har svårt att hantera känslor och mellanmänskliga relationer. Självskadebeteende och självmordshandlingar är vanliga symtom. Antisocial personlighetsstörning, populärt kallat psykopati, är då personen har en svag moralisk utveckling och saknar respekt för sociala normer och andra människors rättigheter. Personlighetsstörningar kan ha både biologiska och sociala orsaker, som en dysfunktionell uppväxtmiljö. Posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) är en ångestsjukdom som kan kopplas till ett extremt psykiskt trauma. Den sjuke återupplever det traumatiska i form av återkommande och påträngande minnesbilder. Exempel på sådana tilldragelser är misshandel, sexuella övergrepp, olyckor, en svår operation, förlossning, tortyr eller naturkatastrofer. Oftast visar sig symtomen några veckor efter händelsen, men det kan även dröja flera år. 20

22 Det kan leda till social isolering, en överdriven vaksamhet, omotiverade vredesutbrott, sömnproblem, koncentrationssvårigheter och minnesluckor. Psykos är en allvarlig sjukdom där den sjuke upplever sig själv och omgivningen som förändrad och overklig. Vanliga symtom är vanföreställningar, hallucinationer och tankestörningar. Kognitiva störningar, som koncentrationssvårigheter, kan också förekomma. De första tecknen på en psykos kan vara att personen drar sig tillbaka, isolerar sig, vänder på dygnet, får svårt att sköta skolan eller arbetet, blir apatisk och känner ingen glädje i något. Det finns inga enkla förklaringar till psykos, men sannolikt rör det sig om ett samspel mellan ärftlig sårbarhet, miljö och olika händelser i livet. Schizofreni är en psykossjukdom. Att vara psykotisk har liknats vid att drömma i vaket tillstånd. Verklighetsuppfattningen är förvrängd. Vanliga symtom är hörselhallucinationer röster och ljud inne i huvudet och vanföreställningar som att vara bevakad eller förföljd. Andra effekter av sjukdomen kan vara störningar i tankar och känsloliv, minnes- och koncentrationssvårigheter och initiativlöshet. Många personer med schizofreni upplever även ångest, depression och socialt utanförskap. Många med sjukdomen återhämtar sig helt eller delvis till ett fungerande liv. Självskadebeteende innebär att den sjuke skadar sin kropp genom att skära, rispa, klippa eller sticka sig, slå huvudet i väggen eller någon annan destruktiv handling. Avsikten är sällan att få uppmärksamhet eller skrämmas. Istället är det ett sätt att hantera övermäktiga ångestkänslor som lindras tillfälligt vid kroppslig smärta. Personer med självskadebeteende har ofta även andra psykiska besvär som depression, ätstörning, social fobi och panikångest. Tourettes syndrom (TS) är en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, som kännetecknas av ofrivilliga muskelrörelser och läten som kallas tics. Det kan vara blinkningar, grimaser, axelryckningar, harklingar, jämmer eller upprepningar av ord och ljud. Personer med TS har ofta även andra neuropsykiatriska diagnoser med svårigheter som dyslexi, inlärningsproblem, tvångstankar, depression eller ångest. TS är sannolikt till viss del ärftlig. Tvångssyndrom även kallat OCD (Obessive Compulsive Disorder), yttrar sig i återkommande och ihållande tvångstankar och tvångshandlingar. Livet fylls av synliga och mentala ritualer, som tar mycket tid och kraft i 21

23 anspråk. Tvångssyndrom är ett mycket plågsamt tillstånd för både individen och omgivningen. Utmattningssyndrom (utbrändhet) brukar kallas att gå in i väggen. Kroppen slutar fungera. Orsaken är i regel en långvarig obalans mellan stress och återhämtning i arbetsliv och privatliv. Symtomen är både fysiska och psykiska. De fysiska kan vara extrem trötthet, sömnsvårigheter, ökad infektions- och smärtkänslighet, muskel- och magproblem, yrsel och hjärtklappning. De psykiska kan vara minnesstörningar, låg stresstolerans, svåra koncentrationsproblem, oförmåga att tänka klart, överkänslighet för ljud, ljus och lukter och tunnelseende. I de flesta fall tillkommer även depression, ångest och självmordstankar. Ångestsjukdomar, ångest är egentligen en inbyggd larmsignal vid hotande fara. Alltså något i grunden positivt som vi alla upplever ibland. Vid generaliserat ångestsyndrom är ångesten mer eller mindre konstant. Den kastar skugga över arbete, familjeliv och sociala relationer. Personen är ängslig för stort som smått, osäker, okoncentrerad, rastlös, pessimistisk, spänd, stresskänslig och lättretlig. Till sjukdomsbilden även kroppsliga besvär som huvudvärk och mag- och tarmproblem. Paniksyndrom yttrar sig i plötsliga attacker av intensiv rädsla och obehag. Den sjuke kan få hjärtklappning, andningssvårigheter, darrningar och yrsel. Ätstörningar innebär allvarliga problem med vad och hur man äter. De mest kända ätstörningarna är anorexia nervosa (att dra ner rejält på matintaget), och bulimi nervosa (hetsätning kombinerat med olika sätt att göra sig av med maten t.ex. kräkningar). Personer med ätstörningar har ofta också andra psykiska problem. Det är vanligt med depression, ångest och tvång. Ofta medför ätstörningarna social isolering. En obehandlad ätstörning kan vara livshotande rent fysiskt. Den utlösande faktorn är oftast någon form av stress i kombination med bantning (Hjärnkolls hemsida). Äldres psykiska ohälsa Personal möter många äldre i vården som har psykisk ohälsa. Det kan finnas många anledningar till måendet, som vi personal bör beakta inför vårt bemötande. De äldre har en levnadsberättelse som är viktig att få ta del av och utgå ifrån vid vårdandet. 22

24 Att drabbas i samband med åldrandet Det kan finnas flera orsaker till varför man som äldre drabbas av psykisk ohälsa. De tre huvudsakliga orsakerna är biologiska, sociala och psykologiska. Biologiska orsaker kan vara att förändringar i hjärnan ökar risken för att drabbas av en depression. Även vanliga kroppssjukdomar såsom hjärt- och kärlsjukdom och stroke ökar risken för depression. Sociala orsaker kan vara att man som pensionär genomgår en rollförlust, vilket kan vara mycket smärtsamt och oroande. Det kan vara svårt att hitta en ny roll och tillvaro. De psykologiska orsakerna kan vara att även om man inte ens som äldre tänker på döden varje dag vet man att tiden framför sig är kortare än tiden som man har bakom sig. Närstående och vänner förloras i allt högre takt och man kan lämnas ensam när partner avlider. Det kan innebära en allvarlig risk för psykisk ohälsa. Att ha levt sedan unga år med psykisk ohälsa För många med psykisk ohälsa har sjukdomen inneburit svåra psykiska funktionsnedsättningar som påverkar det dagliga livet. Flertalet kan ha lång erfarenhet av institutionsvård på mentalsjukhus, långt från vad som skulle kallas hemliknande förhållanden. För många med psykisk funktionsnedsättning har livet vare sig inneburit familjebildning eller arbete. Detta leder också till sämre ekonomisk situation. Det är inte heller ovanligt med nedsatt kroppslig hälsa på grund av såväl sjukdom, livsstil som läkemedelsbehandling. Att drabbas av psykisk ohälsa och demenssjukdom En del som drabbas av demenssjukdom kan också få besvärliga tillstånd eller symtom som påverkar beteendet. Beteendemässiga och psykiska symtom vid demens (BPSD) kan yttra sig i aggressivitet, vandringsbeteende och stark oro. Depression är inte ovanligt i kombination med demenssjukdom, men kan vara svår att upptäcka och därför bli obehandlad. Det förekommer även hallucinationer, vanföreställningar, ångest och oro. Att ha upplevt trauma och åldras Vi bär med oss vår historia och våra erfarenheter genom livet. Tidigare erfarenheter och händelser är en del av livet som vi ständigt bearbetar och förhåller oss till. Men det finns händelser som sätter djupare spår och som på olika sätt i samband med åldrandet kan ge ökad risk för psykisk ohälsa. I en vårdsituation och i samband med åldrandet, som i sig är belastande, väcks känslor av utsatthet. En tidskomprimering kan aktiveras i en vårdsituation så att tidigare erfarenheter eller situationer 23

25 smälter samman med en vårdhandling. Kanske har man inte fått eller kunnat prata om sina upplevelser. Andra har inte orkat eller haft tillfälle att berätta. Så kommer pensioneringen, då det finns tidsmässigt utrymme att reflektera över det gångna livet. Då kan tidigare trauma återaktiveras och komma till uttryck som ångest, depression eller kroppslig smärta (Rolfner Suvanto 2012). 24

26 Slutdiskussion Slutdiskussionen har jag skrivit med hänvisning till sökresultat från tiden som FoU-trainee och arbetserfarenheter vid möte med brukare som berättat ur sina livserfarenheter. Jag har också använt mig av min utbildning på yrkeshögskolan, där jag tagit del av föreläsningar samt haft diskussioner och erfarenhetsutbyte med lärare och andra deltagare. Psykisk hälsa Vår psykiska hälsa påverkar hela vårt liv och den är vår resurs i livet. Den psykiska hälsan kan ses som en egen helhet och som en grundsten i livet som möjliggör livsglädje, ger hopp och ork i vardagen och gör det lättare att handskas med och klara av motgångar. Psykisk hälsa gör det möjligt för oss att utnyttja och stärka vår funktionsförmåga. Den påverkar välbefinnandet i arbetslivet och relationer, men den har även ett egenvärde, en personlig känsla och upplevelse av välbefinnande. Psykisk hälsa har stor betydelse för individernas, samfundens och hela nationens sociala, mänskliga och ekonomiska kapital. Ärftlig sårbarhet, social utsatthet, en osund livsstil med droger eller alkohol, den teknologiska utvecklingen och existentiell vilsenhet är faktorer som kan påverka den psykiska folkhälsan. Ingen har dock några absoluta garantier för att gå fri från psykisk ohälsa. Alla kan komma i den situationen oavsett kön, ålder, intelligens, social ställning och materiella tillgångar. Den stora bromsklossen är i regel skuld och skam över situationen vid psykisk ohälsa. Man känner sig som en förlorare. Istället för att söka hjälp som vid till exempel depression och ångest, försöker man dölja sin situation och sätta upp en fasad gentemot omvärlden. Den hållningen kan på sikt bli förödande. En person med depressionssjukdom löper 30 gånger så hög risk att begå självmord än normalbefolkningen. Sammanfattningsvis är personer med psykisk ohälsa eller psykisk funktionsnedsättning varken mer eller mindre intelligenta eller begåvade än befolkningen i övrigt. Med den utgångspunkten i vårt bemötande undviker du och jag att försvåra återhämtning och rehabilitering för de berörda. Det finns så många myter i vårt samhälle som handlar om psykisk ohälsa. Jag tror att det mesta beror på okunskap och rädsla. Alla har vi var och en varsin fördomsryggsäck och vi behöver vara mer öppna i våra attityder. 25

27 Återhämtning Återhämtning är en djupt personlig och unik förändringsprocess. Det kan innebära att man förändrar sina attityder, värderingar, känslor, målsättningar, färdigheter och roller. Målsättningen är att kunna leva ett tillfredsställande och hoppfullt liv där man bidrar, även inom ramen för de begränsningar sjukdomen orsakar. Det innebär att skapa en ny mening med livet i takt med att man växer förbi de katastrofala effekter som sjukdomen kan ha orsakat. Återhämtning ställer individens egna insatser i centrum. Ingen kan återhämta någon annan. Men ingen verkar kunna återhämta sig, utan andras hjälp. Att minska hoppet hos en person och denna persons sociala nätverk är farligt. Hoppet är källan till den energi som krävs för att ta upp kampen för ett bättre liv. Hoppet är också källan till det arbete som brukaren, dennes sociala nätverk och personal inom psykiatrin och socialtjänsten måste ta itu med. Återhämtning handlar om makt. Om att återerövra makt över sitt eget liv, i sina relationer till andra, över sina symtom, över den hjälp som samhället erbjuder. Det handlar om att erfara, även i svåraste stunder, att man kan påverka sitt liv. Så varför lyckas vissa återfå makten över sina liv medan andra blir kvar i sjukdomens grepp år efter år? Ofta handlar det om ett pärlband av olika strategier som brukarna utvecklar på egen hand för att hantera just sin livssituation. Att bygga upp ett fungerande vardagsliv tar tid. Några förutsättningar för återhämtning är: Personen med psykisk ohälsa måste själv vilja och orka förändras. Sjukdomsinsikt behöver inte nödvändigtvis finnas från början. Insikten kan komma efterhand som personen börjar erövra sitt nya liv. För en del är medicin en förutsättning med rätt kemiskt preparat, rätt dos och att den ges på rätt sätt. Men det finns också de som återhämtar sig utan medicin. Det kan vara en bra start om vissa materiella förutsättningar finns, såsom en bostad, där man känner sig trygg. En inkomst, bristen på pengar kan ses som ett väsentligt hinder för återhämtning Psykiatrin behöver erbjuda ett smörgåsbord av olika hjälpinsatser. Då ökar sannolikheten att de sjuka ska hitta något som passar just dem, just då. 26