Tidiga övergrepp bakom borderline 1/2010 oberoende. Hellre hak än härbärge. De straffas för sitt beroende

Transkript

1 n Matte: Hellre hak än härbärge n ADHD-vården: De straffas för sitt beroende 1/2010 Pris: 20 kr Ges ut av Riksförbundet för hjälp åt narkotika och läkemedelsberoende, RFHL. Avgiftning Därför är bristen på avgiftnings- platser akut Hemlöshet Tre gånger större risk att dö i förtid Tidiga övergrepp bakom borderline 1/2010 oberoende Torsten, 50, vill ha samtalsterapi för sitt trauma får piller istället 1

2 INNEHÅLL 1/2010 Ges ut av Riksförbundet för hjälp åt narkotika och läkemedelsberoende, RFHL. Utkommer med fyra nummer per år. ISSN-NUMMER OBEROENDE/RFHL Lagerlöfsgatan Stockholm Tel: Fax: Besöksadress: Lagerlöfsgatan 8 PG: I redaktionen Per Sternbeck Sonja Wallbom Camilla Svenonius Janne Wallin 3 Ledare 4 Avgiftning var god dröj 12 Droger slår hårt mot hemlösa 14 Hellre ett hak än härbärget 16 Ensam mot hyresvärden form & layout Jumpstreet Media Ansvarig utgivare Sonja Wallbom MEDLEMSKAP/ PRENUMERATIONER Bli medlem i RFHL för 100 kronor/år och få gratis prenumeration på Oberoende. Ring, posta, faxa eller mejla in din ansökan till adressen angiven ovan. Observera att endast privatpersoner kan bli medlemmar för 100 kronor per år. Företag och organisationer som vill stödja RFHL betalar för ett stödmedlemskap valfritt belopp över 100 kronor. Endast prenumeration på Oberoende kostar 145 kr/år för privatpersoner, organisationer och företag. 19 Vård för beroende olika över landet 20 ADHD-vården: Varje mottagning gör som den vill 26 Attitydambassadörer förmedlar hopp 27: Konsten att knäcka en människa del 3 31 Debatt 33 Övergrepp som barn borderline som vuxen 36 Metadonets baksida 40 Här finner du RFHL 2 oberoende 1/2010

3 /ledaren LEDAREN positivt tänkande är vår tids framgångsteologi. Allt från arbetslöshet till svåra sjukdomar påstås kunna avhjälpas med glada tankar. Men nu får smilbandsfundamentalismen motstånd i en ny bok som är en svidande vidräkning med glad-samhällets myter. Sonja Wallbom, ordförande i RFHL Smilet som lurade världen Att på ett personligt plan ha rätten att vara förbannad, besviken, ledsen, uppgiven och alla andra negativa känslor man kan ha, är snart sagt det mest destruktiva man kan vara Vi ska alla vara glada och tänka positivt. Vi ska ta på oss hela ansvaret för vår egen sjukdom, arbetslöshet, fattigdom eller framgång. Hela västvärlden översvämmas att själv-hjälpsböcker och lyckogurus och det spelar ingen roll om de kallar sig coacher på Arbetsförmedlingen eller framgångsstrateger på kurser som lär dig att satsa på dig själv och din egen karriär. Det är samma budskap som mals fram inom den kristna framgångsteologin som inom sjukvården som tror att positivt tänkande kan bota sjukdom eller fattigdom. När det då kommer en boktitel som How postive thinking fooled America & the whole world (Hur positivt tänkande lurade Amerika och hela världen) av Barbara Erenreich, blir man nyfiken. Och det är befriande att läsa en kritisk granskning av fixeringen vid positivt tänkande. Äntligen kopplar någon ihop den extrema individualismen med ett samhälle som svär sig fritt genom att lägga allt ansvar på enskilda personer. Hon utgår från situationen när hon drabbades av bröstcancer och förväntades vara glad, istället för att sörja skulle hon se sjukdomen som en möjlighet. Budskapet var att bara man bestämde sig för att tänka rätt så skulle man bli frisk. Men Erenreich visar med hänvisning till en stor mängd forskningsrapporter att överlevnaden för kvinnor med bröstcancer inte påverkas av hur man tänker. År 2006 överlevde 82% jämfört med 52% trettio år tidigare. Den ökningen hänger direkt samman med tidigare upptäckt, bättre kirurgiska tekniker 1/2010 oberoende och ökad kunskap om olika typer av cancer. Utifrån det menar hon att det är förödande att lägga ytterligare sten på börda på en redan utsatt patient som utöver sin sjukdom också ska tänka positivt och i förlängningen få skulden för både sjukdom och tillfrisknande. Det är lätt att se paralleller till svensk beroendevård, där man kastar ut folk som inte viljemässigt förmår att leva upp till ett tillfrisknande på det sätt vården tänkt sig. Eller folk som gnäller över att de inte får stanna på hemorten, utan förväntas söka jobb på hela arbetsmarknaden. Eller utförsäkras från sjukförsäkringen därför att de varit sjuka för länge. Erenreich visar hur detta tänkesätt haft en massiv påverkan på affärsvärlden, religion och världsekonomin. Hon besöker konferenser där talarna säger till personer som just fått sparken eller tvingats acceptera korttidskontrakt, att en god lagspelare per definition är en positiv person som ler ofta, inte klagar, inte är kritisk och gör som chefen säger. Detta förmedlas till människor som har mindre och mindre makt över sina liv men som med hjälp av positivt tänkande ska fås att tro att allt skulle vara annorlunda om de bara lär sig att kontrollera sina sinnen och tänka på ett annat sätt. Även om hennes analys utgår från amerikanska förhållanden är det lätt att översätta dem till svenska. På systemnivå betyder det: Ge folk religion eller coacher istället för sjukförsäkringar. Om du är arbetslös beror det på att du har tänkt fel. Om du misslyckas i skolan beror det på att du inte underordnat dig disciplin. Ge folk en falsk tro på makt över sina liv och ta bort alla rättigheter. Tysta ner protester med leenden och positivt tänkande. Säg att glaset är halvfullt även om det ligger krossat på golvet! 3

4 Sid 6 7: Avgiftning tur och retur på Mariapol. Sid 8 11: Hemmiljön Kan en ger missbrukare andra vara en bra förälder? möjligheter. Har du egna erfarenheter eller åsikter i ämnet? Hör av dig till oss och berätta! Mejla oss: info@rfhl.se 4 oberoende 1/2010

5 /dokument Avgiftning var god dröj Motiverade missbrukare som vill lägga av men inte släpps in på avgiftningen på grund av platsbrist. Människor som snabbavgiftas på två dygn och sedan skrivs ut till ett liv på gatan igen. Människor som motas i dörren till avgiftningen med motiveringen att de inte är nyktra. Det råder akut brist på avgiftningsplatser i landet. En av anledningarna till det är att det råder oklarheter om vilken huvudman som har ansvaret för verksamheten. Det verkar också råda meningsskiljaktigheter om var gränsen går mellan Tillnyktring och Abstinensbehandling och så har det gjort under många år nu. Det har lett till att en mycket stor del av avgiftningen i Sverige inte ens sker på tillnyktringsenheter eller inom sjukvården utan i polisens arrestlokaler omhändertogs personer enligt LOB, Lagen om Berusning på allmän plats. Problematisk förvaring Gerhard Larssons missbruksutredning skriver följande i sin diskussionspromemoria Bättre vård och stöd för individen : Förvaringen av berusade personer i arrest är problematisk utifrån såväl ett medicinskt säkerhets som ett vård och behandlingsperspektiv. Med nuvarande ordning, enligt vilken polisen inte har medicinsk kompetens, är det svårt att i arresten tillgodose behovet av medicinsk tillsyn. Det innebär en risk för den omhändertagnes säkerhet. Det anses också ha blivit allt svårare för polisen att bedöma de omhändertagnas tillstånd, bland annat som en följd av att ett tilltagande blandmissbruk av alkohol och andra droger. Flera personer som har avlidit i polisarrest under senare år har drabbats av akut alkoholförgiftning eller blandförgiftningar med alkohol, narkotika och läkemedel. Förvaringen av de omhändertagna hos polisen sker under förhållanden som med dagens värderingar framstår som otidsenliga, det vill säga under inlåsning i lokaler som inte är anpassade för omvårdnad. Utredningen skriver vidare: Det har bedömts att det i landet behövs cirka 40 tillnyktringsenheter för att möta behovet ( ). I dag finns ett tiotal. Tillgången på tillnyktring utgår sålunda inte primärt från befolkningens behov. Avgörande är i stället hur kommun och landsting tolkar sina respektive uppgifter och om de två huvudmännen kan komma överens om hur verksamheten ska finansieras och bedrivas. Enskilda drabbas Anmärkningsvärt är att Missbruksutredningen inte själva har definierat vad en tillnyktringsenhet är och att man i ovanstående bedömning utgår från undersökningar som gjordes år 2001, vill säga nästan tio år sedan. Inte mycket talar för att situationen är bättre nu än då. Orsaken till eländet är den gamla vanliga i frågor som rör missbruk och beroende: tvist mellan landsting och kommuner om ansvarsområden och vems som ska betala. Och som vanligt är det den enskilda människan som drabbas. I de följande artiklarna beskriver vi två helt olika sätt att avgiftas på. Per Sternbeck 1/2010 oberoende 5 t t

6 En tisdagskväll i November vill Jack lägga in sig för avgiftning. Jag är livrädd, nej, jag är skräckslagen, säger han. I entrén på Mariapol får han plocka fram sina drogattiraljer som han har kvar. Var det allt, frågar personalen genom en glaslucka. Jag är ju en förutseende narkoman så jag brukar alltid gömma undan lite, säger Jack. Han hittar inget mer och hans droger slängs av personalen. I ett litet mottagningsrum undersöks Jacks blodtryck och puls av en sjuksköterska och han får frågan om han har någon planering över vad han ska göra sedan. Om han nu tas in på avgiftningen. Efter en stund ska läkaren komma. Man måste ha en bra planering, chansen blir större att jag får hjälp här då, säger Jack. Äntligen är jag här Egentligen har han ingen planering och har knappt haft någon kontakt med sin handläggare på Enheten för hemlösa. Personalen på Mariapol säger att de kan hjälpa till med den kontakten. Ute i korridoren går två vilsna män fram och tillbaka. De verkar inte vara orienterade i rum och tid och är fortfarande onyktra. Det finns ett rökrum men Jack har bestämt sig för att sluta röka också. Han vill inte röka längre. En man med rullator kommer in i rökrummet och beklagar sig över att ha fått ett LVM. (Lagen om vård av missbrukare). Äntligen är jag här, säger Jack. Paranoida känslor Han ser lättad ut. De tidigare skräckslagna ögonen har nu lugnat sig i blicken. Efter cirka två timmar får han träffa läkaren. En ung vitklädd man med vita gymnastikskor hämtar honom till läkarrummet. När var du här senast, frågar läkaren. Det var en LOB för jättelänge sedan, svarar Jack. Har du haft psykos nyligen? Jag kände idag att det var nära. Kände mig jätterädd och trodde att det var folk ute efter mig. Medicineras med Halldol Läkaren har många frågor till Jack. Bostad? Inkomst? Amfetaminpsykos? Tvångspsykiatrisk vård? Vilka droger? Hur mycket alkohol? Hur ofta? Benzodiazepiner? Läkaren har en myndig röst. När sov du senast, frågar läkaren. Vad är det för dag idag, frågar Jack. Det är tisdag. Jag sov i helgen, svarar Jack. Läkaren tittar och lyssnar på honom. Kan du tänka dig att sova här i natt? Och att du då får medicin? Ja, säger Jack. Vad för medicin? Halldol. Det tar bort psykosbenägenheten och så blir du trött och kommer att sova. Du börjar bli lite trött nu ser det ut som. Det mest akuta Jack ställer sig positiv till detta och gör en gest mot taket som för att tacka Gud. Han ber också att ett par drogfria vänner ska vara med honom i tankarna. Sedan undersöker läkaren hans mage och lyssnar på lungorna. Hur länge får han stanna här? Vi jobbar ju bara med den akuta fysiska delen här och med amfetamin så behövs det ingen egentlig avgiftning. 6 oberoende 1/2010

7 /dokument NERVÖS VÄNTAN Jack vet inte om han kommer att få stanna på Mariapol. Slänger ni ut folk på gatan? Ja, vi vill egentligen inte göra det och staden har ju tak-över-huvud-garanti men den fungerar ju inte alltid. Men nu ska vi ta hand om det mest akuta ikväll i alla fall, säger läkaren. Påverkad igen Efter två dygn måste Jack lämna Mariapol. Han har talat med Enheten för hemlösa som inte kan hjälpa honom med någonstans att bo. Han får en besökstid dagen 1/2010 oberoende Vi jobbar bara med den mest akuta fysiska delen här. efter på mottagningsgruppen men innan kvällen är slut är han påverkad av hasch, kokain, alkohol och amfetamin. Jag blev så jävla förbannad, säger han. Uppenbarligen orkar han inte kämpa för egen maskin. Han har frivilligt lagt in sig på avgiftningen och tagit ett beslut att lägga ner drogerna men han behöver hjälp på vägen. Det fick han inte. Text och foto: Fredrika Jöberger 7

8 Runt om i landet är bristen på avgiftningsplatser ett stort problem. Det är ett lågprioriterat område för både kommuner och landsting som kivas om vad som är tillnyktring och därmed kommunens ansvar, och vad som är abstinensbehandling och därmed landstingets ansvar. I Kalmar har kommunen hittat en egen lösning. Man erbjuder avgiftning i familjevård genom Blekingegårdar. Verksamheten, som är unik i Sverige, har mycket goda resultat. Familjevård ett lugnt alternativ Det finns ju inga avgiftningsplatser! Och finns det plats så får man ibland bara stanna i två dygn. Det är ju så det ser ut överallt. Antalet platser decimeras och kommer det in någon med t ex självmordsplaner på ett psyke med för få platser, så åker avgiftningen ut, säger Eva Öhlin. Lågprioriterad grupp Hon är förbannad. Hon arbetar som familjevårdskonsulent på Blekingegårdar: I 17 år har jag hållit på med det här. Den här situationen har varat i drygt tio år. Den uppkom i slutet på 90-talet. Det handlar om lika delar diskriminering och att missbrukarna är jobbiga, medicinkrävande människor för skötarna inne på psyket. Det är enklare att ge en burk piller till en deprimerad patient. Det handlar om ekonomiska resurser som saknas, och då är den här gruppen lägst prioriterad. Så är det bara. I vårt vanliga arbete med Eva Öhlin. familjevården, har klienten ibland inte getts möjlighet till avgiftning innan han/ hon kommer till oss. Vi får ringa runt efter avgiftningsplatser på småorter och höra om det finns plats. Våra klienter kan få stanna en vecka om det inte kommer in någon annan men gör det det, så åker de ut. Det är ett genomgående mönster som jag stött på år efter år. I Malmö var det länge så att det var en väntetid på flera månader för att ens få komma in på avgiftning. 85% fullföljer planen De såg det här problemet i Kalmar, ringde oss och frågade om vi hade möjlighet att avgifta folk. Vi beslutade oss för att försöka och det har gått jättebra. Vi har hittills avgiftat 26 personer. 85% av de som avgiftats hos oss har stannat kvar och fullföljt planen. Vid två tillfällen har klienten först genomgått läkarundersökning, detta har gällt personer med gravt alkoholberoende. Mer är det inte och vi har avgiftat missbrukare från alla sorters droger. De flesta är blandmissbrukare. Lång erfarenhet En avgiftningsprocess pågår som regel i 14 dagar men det finns klienter som klarat det på en vecka men också varit inskrivna så lång tid som 1½ månad. Familjen som Blekingegårdar anlitar har lång erfarenhet av att fungera som familjehem men har ingen särskild sjukvårdskompetens: Klienterna får extra t t 88 oberoende 1/2010

9 /dokument 1/2010 oberoende 9

10 B-vitamin för att stärka levern, samt multivitaminer, då de oftast är risiga när de kommer. I övrigt är det en varm miljö, mat och en säng att sova i. Jag tror att många tror att det är medicinskt mer komplicerat än vad det är. Tänk vilken skillnad, att ligga inne på psyk och bara möta sjuka människor jämfört med detta. Man kan ta en bulle om man vill och när man vill. Man rår sig själv om man vill men kan också välja att ha sällskap när man behöver. En sund miljö Många av våra klienter som varit med om avgiftningar inom 10 Blekingegårdar n Hittills har 26 personer varit inskrivna för avgiftning på familjehemmet. 4 har avvikit. n Av de 22 som fullföljde, avvek 2 st. men de återkom omgående. Alltså har 85% fullföljt och 15% avbrutit. n Genomsnittlig avgiftningstid ca 3 veckor. psykiatrin berättar om hur det känns. Man blir en patient och ligger och känner efter. Vid avgiftning i familjehem är man bara Kalle eller Anna, jag tror att det är så viktigt att leva i en frisk, fungerande tillvaro istället för med akut psykiskt sjuka människor. Det är en jätteskillnad. En sund positiv miljö. Man blir präglad av det oavsett om man vill eller inte. Just det här att leva med folk som mår bra, då kan jag också må bra. Man har tid att tända av och fundera på vad man vill, hur man ska göra och kan göra en bra planering tillsammans med sin socialsekreterare. Ekonomin är ju det enda som gäller idag och det här är billigare och bättre än två dagar på psyket. Det är kostnadseffektivt. Jag ser bara vinster med det. Bara positiva erfarenheter Jag ber Eva att tänka på om det finns något som inte fungerar, som varit svårt. Hon tänker efter: Jag trodde att folk inte skulle palla med, att de skulle få lappsjuka och att fler skulle avvika 15 % har avvikit och avbrutit planeringen. Nej, det här har bara varit bra. Allt ligger framme hos familjen, bilnycklar, plånböcker. Familjen har inte varit utsatta för en enda stöld, nej, jag kan inte komma på något negativt. Jag har plockat bort en och annan ölburk någon gång, det är väl det enda. Våra klienter har ingen missbrukarstämpel i pannan när de kommer utan bemöts som en människa som behöver hjälp. Det färgar av sig. En del har inte fått en omtanke på flera år och då kan det bli stort med nybakta bullar. Är en mellanstation Ofta kommer den värsta smällen här, berättar Lillemo Antonsson på klingande småländska. Hon och hennes man Juha har tagit emot vuxna missbrukare i sitt hem i snart 16 år. Sedan lite mer än två år har man tagit emot klienter för avgiftning. Man har varit två dygn på PIVA, psykintensiven för avgiftning och blir utkörd därifrån. I det läget kommer man till oss. Vi är en sorts mellanstation innan behandlingshemmet. Behandlingshemmen kräver ju att klienten är helt ren innan man får komma dit. Innan vi fanns så skrev man ut missbrukarna till gatan eller det egna hemmet och det är ju att begära väl mycket av en nyavgiftad missbrukare, att han eller hon ska klara av att hålla sig drogfri för egen maskin under såna villkor. Hur många klarar det? Större valmöjligheter Fördelen är att slippa institutionen överhuvudtaget. Att komma till en familj, se hur en familj fungerar. Känna att jag är någon, inte bara ett kolli som ligger i en säng och är till besvär. Lugn och ro tror jag också är viktigt. Och att någon lyssnar. Jag har inte varit och kommer inte att bli någon missbrukare men jag kan ju lyssna på människorna som kommer hit. Och här utsätter man sig ju inte heller för påtryckningar från andra missbrukare. Man pratar med mig, Juha och vår dotter och vi pratar inte om droger. Det gör man ju på behandlingshem. Det är ett hem och en hästgård det här. Det finns alltid saker att göra om man vill. De flesta människor som kommer hit lider av någon åkomma, ADHD eller så. De blir rastlösa och vill göra något. Eller så är man en tjej som en gång i tiden hade som största intresse att vara med hästar och rida och då faller man väldigt lätt in i det. En del behöver bara komma hit och gå och lägga sig och äta precis när de vill. En del andra vill ha något att göra och det kan vi också ge. En del har ju inte fått en omtanke på flera år så då kan det oberoende 1/2010

11 /dokument erbjuder lugn Lillemo tror att den lugna miljön är en tillgång. ju bli stort med nybakt bröd eller bullar. I ett familjehem finns en bredare möjlighet än på en avdelning på ett sjukhus. 1/2010 oberoende Alla tjänar på systemet Eva Tunebro är chef för alkohol och narkotikasektionen på Kalmar kommun. Det var hon som kom med initiativet att avgifta i familjehem: Det finns två avgiftningsplatser på lasarettet. Det är svårt att få in människor på dem och de vi får in får stanna kvar alldeles för kort tid, 2-3 dagar. Det räcker inte. Med det här systemet kommer missbrukarna bättre förberedda till behandlingen både psykiskt och fysiskt och det tjänar alla på. En annan fördel vi ser är att familjehemmet ligger på perfekt avstånd också, inte för nära den miljö klienterna har vistats i men heller inte för långt bort för att det ska bli jobbigt för våra socialsekreterare att ha en tät kontakt med sina klienter. Så vi ser bara fördelar med det här. Sjukhusen har haft monopol på avgiftning men inte längre. Jag tror att många tror att det är medicinskt mer komplicerat än vad det är. Fler kommuner borde pröva den här lösningen, avslutar Eva Öhlin. Per Sternbeck 11

12 Droger slår hår Alla medborgare har rätt till en fast bostad! Det är en självklarhet, eller borde åtminstone vara det. Har man aldrig varit utan bostad är det kanske så självklart att man aldrig ens reflekterat över det. En som har reflekterat över det är Ulla Beijer, forskare vid Institutionen för Folkhälsovetenskap på Karolinska institutet. Ulla är socionom i botten och har jobbat med det mesta ute på socialdistrikten; ekonomi, missbruk och familjer. Under 80-talet var hon chef på Livbojen (numera Bostället), en institution för hemlösa på Södermalm blev hon projektledare för en öppenvårdsenhet inom socialtjänsten i samarbete med beroendevården. Efter ett år började hon utvärdera samarbetet, vidareutbilda sig och därefter inledde hon sitt forskningsarbete. Det förekom så mycket myter om hemlöshet, men forskning behövs också för att aktualisera och synliggöra problemen, säger Ulla Beijer. En myt som det forskades kring -95 var att en stor grupp hemlösa inte hade några som helst kontakter med någon hjälpverksamhet, men detta visade sig vara fel då så gott som alla hade någon kontakt någonstans inom psykiatri, socialtjänst eller beroendevård. Någon som de talade med ibland. Resultat av tidigare intervjuer med hemlösa män visar en tendens att de under ca 40 år fortfarande har ett hopp om att bli drogfria/nyktra och få en bostad, medan 40+ oftast resignerat inför utsikten om en fast adress. Inget samhälle ska behöva ha hemlösa, även om det tyvärr alltid kommer att finnas några hemlösa kvar, fortsätter Ulla. Hemlösa löper över tre gånger högre risk att avlida i förtid. Dålig samordning Det största problemet för hemlösa människor anser hon vara missbruket som hos männen är omkring 80%, respektive 60% hos kvinnorna. Drogmissbruk är mer utbrett hos kvinnorna, medan männens missbruk till största delen utgörs av alkohol, berättar Ulla. Allmän sjuklighet, vård på sjukhus och en alltför tidig död har här en stark koppling till alkohol och drogmissbruk, där personer med drogmissbruk löper de största riskerna, fortsätter hon. Flera olika studier i Stockholm påvisar att yngre hemlösa kvinnor är speciellt utsatta när det gäller fysiska och psykiska sjukdomar och fysiska problem efter t.ex. olyckor. Hemlösa människor av båda könen löper över tre gånger högre risk att avlida i förtid jämfört med befolkningen i övrigt. Det är därför av yttersta vikt att allt görs för att i så hög grad som möjligt förkorta tiden av hemlöshet när någon drabbas, slår Ulla fast. Ett stort problem är att hjälpsystemet inte är samordnat, och att olika lagar olika chefer olika rutiner olika kulturer/språk och prestige lägger hinder i vägen, förklarar hon. Gruppen far mycket illa På 1 år fann en uppsökargrupp 82 hemlösa män med psykisk ohälsa. Efter 5 år var en femtedel av dem döda. De hade dött en alltför tidig död. Av de återstående, var 75% fortfarande hemlösa, och deras problematik hade förvärrats. Det beror till stor del på bristen på adekvata insatser att fånga upp o hjälpa de hemlösa som har psykisk ohälsa i kombination med missbruksproblem. Av ca 2000 hemlösa har 15% diagnosen schizofreni, för normalbefolkningen är motsvarande siffra 0,5%. Andelen bland de hemlösa är alltså 30 gånger högre. Hemlösa kvinnor löper närmare tre gånger högre risk än männen att ha en schizofrenidiagnos 12 oberoende 1/2010

13 t mot hemlösa eller en personlighetsstörning. Socialtjänstens personal måste få ta del av forskningen, utbildas, ges resurser och uppgraderas. Sparkraven drabbar de hemlösa i slutänden när resurser bantas ned. FVO gör ett bra jobb, men prestige kan ibland göra att resultat blir kontraproduktiva. Fast boende ger stabilitet Forskning har visat att för vissa hemlösa kan ett fast boende som ett första steg många gånger fungera bra då en fast punkt i tillvaron ger den stabilitet som behövs för att sätta igång med åtgärder. Exempel på boenden är Basen Fridhemsplan som socialtjänstförvaltningen förfogar över, och Västan för kvinnor och Gamlebo för äldre personer. 2/3 av stadens hemlösa tillhör stadsdelarna och 1/3 Enheten för hemlösa. Klienterna trivs med enheten, och har ofta en god relation till personalen. Att personalen genomgående också trivs visar sig i att de flesta av dem stannar kvar. När det gäller Enheten för hemlösa har de bl.a datorer för klienterna, brukarråd och läkarmottagning. Med tiden hoppas Ulla att även forskningen kommer in, så utvärdering av verksamheten kan ske fortlöpande. Även Hållpunkten ska så småningom vara med. hur det ser ut för båda könen. Före detta hemlösa kan i högre grad användas som en resurs. När forskare, politiker, profession och brukare samverkar, och forskningen implementeras är det optimalt. I USA finns uppsökarverksamhet för hemlösa med psykiatrisk diagnos. De har alltid med sig någon före detta hemlös. Erfarenhet och insikt tillförs, och tillsammans skapar de brukarmedverkan. Janne Wallin Mest fokus på elände Mer forskning behövs, då det som finns, till största delen, är eländesforskning medan åtgärdsforskningen halkat efter. Fördelen med ett stort forskningsunderlag är att det ger pondus och eftertryck åt ämnet, nackdelen att det lätt blir generaliseringar. Genusperspektiv är för Ulla att kunna ge en bild av helheten, dvs 1/2010 oberoende 13

14 Hellre ett hak Matte har varit hemlös i över tio år, men har inte mycket till övers för stadens härbärgen. Nej, de är ju designade för oss hemlösa och missbrukare. Istället för att skapa en permanent, människovärdig lösning föser man ihop oss hopplösa fall i härbärgen som drivs som uppfostringsanstalter. Då kvartar jag hellre i ett bra hak. Missbruksmiljö Det är svårt att hålla sig borta från droger på härbärgena när man blir hopföst med andra som knarkar, menar Matte. 14 Staden är full av hak. Bortglömda rum där man får vara i fred tills man upptäcks, eller hittar ett bättre. Han berättar att han under de här åren bott i åtskilliga hak. Att jobba är ju bara att glömma om man bor på härbärge. All annan planering likaså. Det går bara inte att hålla sig borta från ett missbruk när man blir ihopföst med andra hemlösa som knarkar och krökar. Som hemlös har man generellt sämre hälsa än normalpopulationen, vad tror du det beror på? Som missbrukare har man inte tid, säger han, åtminstone är det så när man är torsk på droger. All tid går ju åt till att fixa fram pengar, greja droger, slå i sig, och sen börja ordna för nästa fix. Hälsan blir ställd på vänt. Det hänger ju ihop med hur man blir bemött också. Som narkoman eller hemlös syns det ju oftast, och då är det kört. Jag kom till S:t Göran med en blodpropp i armen, men fick ändå sitta i sex timmar. Alla togs i tur och ordning. Alla utom jag. Sedan Rolf Byström slutade på Hållpunkten så är det hårdare där också, tycker Matte. Jag hade

15 än härbärget nyss haft lunginflammation, och det kändes som det kom tillbaka. Jag sa att jag nog behövde penicillin. Det lyssnade de inte på, typ kom inte här o tro du vet något. Jag känner ju min kropp bäst själv. Sådant beteende gör mig ofta ledsen. Vi pratar också en stund om fördelen med en läkarmottagning för hemlösa, där ingen behöver känna sig obekväm. Men också om det trista i det faktum att alla inte ska kunna tas emot och känna sig välkomna på vilken vårdcentral som helst. Olika villkor för lägenhet Anledningen till att det finns så många hemlösa med schizofreni är ju uppenbar, menar Matte. Det beror på att psykvården skrivit ut så många sjuka människor. Människor som sedan har svårt att anpassa sig utanför sjukhuset, och därför blivit hemlösa. De med psykdiagnoser, alltså de med psykisk sjukdom som huvudproblem, har t.ex. betydligt lättare att få lägenhet än vad jag har. Även om de också har beroendeproblem. Jag känner en av de killarna. Och fast han missköter lägenheten och hyran, får han alltid en ny. Under tiden han avverkat fyra lägenheter, har jag inte erbjudits en enda. Förutfattade meningar Människor har i allmänhet mycket förutfattade meningar, menar Mats. Vi som är hemlösa utan någon psykisk sjukdom bakas ihop med psykpatienter, och tvärtom. Det vill säga att om du är psykiskt sjuk och hemlös, så förutsätter folk att du knarkar och super. Allmänheten har en uppfattning att man är farlig, vilket åtminstone i mitt fall är helt fel. Jag vet att jag är en rekorderlig person. Men det är svårt att vara rekorderlig ibland... ja eller juste... du fattar ju vad jag menar, va? Utseendet, säger han, är en konsekvens av mitt sätt att leva men säger ingenting om hur jag är. Till exempel så springer det väktare efter en, var man än är. Nykter och omhändertagen Väktare, ja, fortsätter Matte, vilken mall följer de egentligen? Verkar som de provocerar, anklagar och tar till handgripligheter bara för att fylla någon sorts kvot. De tar någon, vem som helst, bara för att personen i fråga är bekväm att ta. Då ser det också ut som de har en funktion att fylla. Jag kom till T-centralen med tunnelbanan klockan sju på morgonen för några dagar sedan. Jag var nykter och städad, och skulle byta tåg då jag utan anledning blev omhändertagen av väktare. Du brukar röka och dricka i Vi som är hemlösa utan psykisk sjukdom buntas ihop med psykpatienter och tvärtom. tunnelbanan, var deras svar när jag undrade varför de ingrep. Sådana som mig kan man tydligen ge sig på när som helst, och på vilka grunder som helst. Bostad i Hässelby Sist jag hade en lägenhet så fick jag den via kriminalvården, de hjälpte till med sådant tidigare. Jag hade en önskan, bara en, att slippa bo i Hässelby, eftersom alla vänner som också höll på bodde där. Jag är ju därifrån. Naturligtvis fick jag en lägenhet just där, som jag var tvungen att ta. Polare kom ibland vid fem på morgonen, och om jag inte öppnade eller inte var hemma så kunde det hända att de satt och slog i sig där i trappen. Ibland stod folk utanför och ropade. Andra gånger skreks det i porten, och eftersom jag var den jag var fick jag skit för allt som hände. Unga människor är viktiga Jag frågar Matte vad han tycker man bör prioritera när människor behöver hjälp. Vem som helst kan ju hamna i missbruk eller bli bostadslös. Det viktigaste, tycker Matte, är snabba åtgärder när någon behöver hjälp. Man måste också visa unga människor att de är viktiga. Det är svårt att se sambanden och förstå sig själv när man är ung, det är när man blir äldre som det klarnar, och man ser och förstår sambanden. Sen är det ju viktigt att inte göra allt så krångligt, och bemöda sig att se människors inneboende kvalitéer. Man får aldrig glömma, understryker Matte, att alla kan något och att alla vill något. Text & foto: Janne Wallin

16 Ensam mot Personer som riskerar vräkning på grund av hyresskuld får sällan någon förståelse, eller den hjälp de anser sig behöva. Varken från hyresvärd eller socialtjänst. Kategoriseringar och personliga uppfattningar hos värdar och socialarbetare är avgörande. Det är en central slutsats i Johan Holmdahls licentiatavhandling. Ett annat perspektiv n Johan har intervjuat handläggare från olika bostadsföretag, socialarbetare och tolv vräkningshotade personer i tre Stockholmskommuner. Han har också observerat samtal socialarbetarna emellan. n Utgångspunkten var att kommunerna organiserar arbetet kring vräkningar olika. Olika organiseringsformer antogs leda till olika ageranden. Ambitionen var att ta del av hur de tre olika parterna tänkte och agerade i vräkningsprocessen. n Oavsett vilken av de tre parternas åsikter och perspektiv som gjorde sig gällande var de alla möjliga att förstå. I artikeln kan vi ta del av hyresvärdarnas och socialarbetarnas perspektiv och ageranden. 16 oberoende 1/2010

17 hyresvärden Hyresvärdar och socialarbetare hade flera uppfattningar om personer som inte betalar hyran. Det kunde vara vem som helst äldre, barnfamiljer, ungdomar, förtydligar handläggaren hos en värd. Främst uppfattades de som personer med sociala problem och ett irrationellt agerande. Exempelvis ansåg de att personer med hyreskulder gjorde felaktiga ekonomiska prioriteringar. Några ansågs ha strutsmentalitet, de stack huvudet i sanden och blundade för hyresskuld och vräkningshot. De verkar tänka, jamen det är ingen som märker något, menar en anställd i allmännyttan. Vanligen ansågs missbruk, demens eller psykisk sjukom vara orsaken. Det understryker en del annan forskning om socialarbetares uppfattningar rörande hemlösa. Värdar och socialarbetare har också uppfattningar om vad som är önskvärt och normalt, och vad som är avvikande och problematiskt. Det kom till uttryck när man tittade närmare på hur de arbetade med personer under vräkningshot. Sorterar hyresgästerna Både värdarnas och socialens tillvägagångssätt är i flera avseenden lika. Detta oavsett hur de tre kommunerna organiserade arbetet kring vräkningarna. Arbetet utmärktes av sorterings och kategoriseringsprocedurer av de som inte betalt hyran. Värdarna kategoriserar hyresgästerna som skötsamma eller 1/2010 oberoende misskötsamma. De misskötsamma sägs upp och man ansöker om vräkning, medan de skötsamma får en tidsfrist. När värden sagt upp den misskötsamma hyresgästen får socialnämnden enligt hyreslagen ett meddelande om uppsägning. Vi måste värna om våra fastigheter säger handläggaren hos en privatvärd. En annan förklarar: Har man inte betalat säger man upp hyresgästen, det är inget mer med det. Barnhushåll prioriteras Sedan fortsätter sorterings och kategoriseringsproceduren av den uppsagda inom socialtjänsten. Socialarbetarna delar först in de uppsagda personerna i prioriterade respektive icke-prioriterade hushåll. De hushåll som prioriteras är enligt socialtjänstlagens barnperspektiv de med barn under 18 år. Men även ensamstående vuxna med psykisk ohälsa eller demenssjukdom prioriteras, enligt lokala riktlinjer. De icke-prioriterade hushållen Ungefär 700 barn berördes av vräkningar under består av ensamstående vuxna utan psykisk ohälsa eller demenssjukdom. Socialarbetarna kan omdefiniera ensamstående föräldrar som riskerar vräkning, till ensamstående vuxna genom påtryckningar på barnen att flytta till den andra föräldern eller annan anhörig. Man löser det här med barnen genom att vårdnaden flyttas över till en annan anhörig förklarar en socialarbetare. Att barnfamiljer blir omdefinierade som ensamstående har påvisats i tidigare studier. En möjlig tolkning är att det sker när man försöker upprätthålla en praxis att inte vräka barnfamiljer. Det sker ändå runt om i Sverige. Enligt statistik från kronofogdemyndigheten verkställdes omkring vräkningar år 2008, varav ungefär 700 barn berördes. Ovärdiga klienter När det gäller prioriterade och icke-prioriterade får det konkreta konsekvenser för hur de fortsättningsvis agerar. För de som sorterats som prioriterade agerar socialarbetarna aktivt genom att försöka etablera kontakt, medan de icke-prioriterade får ett informationsbrev att höra av sig om de behöver stöd. Hörs de inte av uppfattas det som att de löst sin situation på egen hand. När kontakt sedan etablerats fortsätter kategoriseringen. Då görs en individuell bedömning och de kategoriseras som värdiga eller ovärdiga klienter. Värdiga eller ovärdiga socialtjänstens hjälp. I arbetet kategoriserar både värdar och socialarbetare uti- 17 t t

18 Vem som bedöms som skötsam är inte entydigt. från fyra kriterier. Ett utgörs av personens tidigare registrerade anmärkningar och kontakter avseende hyresskuld. Det innebär att både värdarna och socialen har möjlighet att kontrollera ev. tidigare obetalda hyror. En av socialens handläggare säger att händer det gång på gång blir det svårare för klienten att försvara sig, att rättfärdiga och följden blir att då kategoriserar man och får dra åt snaran mer. En tidigare kontakt i samma ärende påverkade i hög grad socialtjänstens beslut. Ursäkterna bedöms Ett annat kriterium är personens förklaringar till hyresskulden. De bedömer förklaringarna om varför hyran inte betalats. Utifrån legitimitet, trovärdighet, sannolikhet och var orsaken självförvållad eller inte. Ett tredje kriterium är personens ekonomiska situation. Värdarna bedömer här om situationen möjliggör betalning av hyresskulden och kommande hyror. Socialen däremot bedömer utifrån legitimitet och trovärdighet. Legitimitet bedöms i förhållande till reglerna för socialbidrag. Beror den ekonomiska situationen och skulden på omständigheter utanför klientens kontroll, och är uppgifterna om den personliga ekonomin trovärdiga. Om personen förklarar speciella omständigheter kan man ju tänka sig att ge uppskov menar man hos allmännyttan, men fortsätter: Det går inte att ringa ett halvår senare och åberopa samma skäl, då är det liksom kört. Ett fjärde och sista kriterium är personens motivation där de bedömer om personen verkar 18 motiverad att komma till rätta med problemen. Allmännyttans handläggare menar att: Det handlar om hyresgästens vilja att ordna upp saker. Om någon kommer självmant och ansöker om hjälp så kan det i sig vara motivation menar en socialarbetare. Dom som kommer hit är ju motiverade att prata att göra någonting åt det att situationen ska förändras. Vem som bedöms skötsam eller misskötsam, värdig eller ovärdig är inte entydigt utan personen skall helst uppfylla alla kriterier. Personer kan anses skötsamma och värdiga utifrån ett kriterium, men misskötsamma och ovärdiga utifrån ett annat. Vilken hjälp gavs? Anses man värdig erbjuder socialen hjälp med olika insatser. Samma insatser kan också vara krav från värden, framförhandlade med socialtjänsten så hyresgästen kan behålla bostaden. I de tre kommuner som ingick i studien gjordes i huvudsak tre insatser: En var att återupprätta eller förändra ett befintligt hyreskontrakt. Av de tolv som intervjuades, fick tre sina korttidskontrakt återupprättade, fyra förändrades till korttidskontrakt och en fick sitt ändrat till ett socialt kontrakt. Korttidskontrakt gäller en månad i taget och besittningsrätten förloras. Om kontraktet missköts har hyresvärden laglig rätt att säga upp det med omedelbar verkan. En av hyresgästerna säger: Om jag betalar sent någon gång så säger hyresvärden upp mig. Jag tycker det är fel, man blir mycket stressad av ett sådant korttidskontrakt. Ett socialt kontrakt innebär att socialtjänsten övertar hyreskontraktet och man bor kvar som andrahandshyresgäst. En mycket vanlig insats var ekonomisk rådgivning. Man får en serie samtal kring sin ekonomi och ska redovisa den betalda hyran. En tredje och sista insats var ekonomiskt bistånd, men det var ovanligt. Endast två av nio fick hyresskulderna betalda av socialtjänsten. Normerna skapar sig själva Vad blir utgången för den som söker hjälp när värden hotar med vräkning för obetalda hyror? Det beror på hur hyresgästen kategoriseras av hyresvärd och socialtjänst. Kategoriseringen beror i sin tur på handläggarnas uppfattningar om de som slarvar med hyran. Deras uppfattningar vilar sedan på existerande normer, skapade av handläggare i tidigare fall. En skapligt korrekt analys är nog att det enda man säkert vet, är att man aldrig kan veta säkert. Det finns däremot vissa inslag man med stor säkerhet kan konstatera: Värden vill ha hyran. Hjälp kan ansökas om hos socialtjänsten. Handläggarna har uppfattningar om de hjälpsökande. Vidare kan man konstatera att sannolikheten att få hjälp gagnas om samma problem inte uppstått tidigare, det finns en trovärdig anledning, fast inkomst och inget missbruk. Sedan är det upp till handläggarnas uppfattningar, skapade av normer, och antagligen färgade av erfarenheter, fördomar, humör, dagsform, stress och allt annat folk dras med. Johan Holmdahl oberoende 1/2010

19 Vård för beroende olika över landet En läkemedelsberoende person i Sverige kan erbjudas kvalificerad slutenvård där man långsamt trappas ner med samtalstöd. Samma patient med samma diagnos kan också endast erbjudas samtal med sin vårdcentral. Allt beror på var du bor. I de större städerna finns ett kvalificerat vårdutbud. I mindre städer och på landsbygden finns nästan ingenting. Det visar RFHLs kartläggning av vården. Under andra hälften av januari ringde Jenny Sjödin från RFHLs Arbetsgrupp för Läkemedel & Hälsa, runt till alla landsting i landet och undersökte vilken vård de erbjöd läkemedelsberoende. Hon fann att resultaten varierade kraftigt Vår kartläggning visar att i storstadsregionerna finns en väldigt bra vård att få, medan i småstäderna och på landsbygden finns ingen vård alls. Men det där varierar också, i till exempel Dalarna så finns det bra vård att få men i Västernorrland finns ingen vård alls trots att länen ligger relativt nära varandra. I vissa landsting förnekar man att läkemedelsberoende är ett problem överhuvudtaget Vad beror det här på? Jag tror att det beror på en stor brist på kunskap om läkemedelsberoende och läkemedel inom sjukvården. Den i sin tur tror jag beror på att man inte talar om ämnet. Läkemedelsberoende är ett ickeprioriterat ämne som t.ex. inte finns omnämnt i folkhälsomålen. Så du menar att den organisation som skriver ut läkemedel 1/2010 oberoende till befolkningen inte kan tillräckligt mycket om läkemedel? Inte överallt, och inte när det gäller de beroendeskapande läkemedlen. Ta till exempel synen på vad som är beroendeskapande läkemedel. Det är en enorm skillnad. På vissa håll utgår man från vad patienterna uppger att man har problem med. På andra håll säger man att man bara kan bli beroende av narkotikaklassade läkemedel. Sen menar ju jag att det faktum att det fortfarande finns landsting där man trappar ner läkemedelsberoende patienter på en vecka och sedan anser det vara klart visar på en skrämmande låg kunskapsnivå år RFHL gjorde en liknade undersökning Finns det några skillnader? Inga större. En skillnad är väl att det finns en större acceptans bland vården att SSRI, preparat kan vara svåra att sluta med utan att för den skull vara beroendeskapande, och att människor kan behöva hjälp med det. SSRI vet man inte hur man ska hantera någonstans i landet. Ser väldigt olika ut. Man trappar ur långsamt där också om man erbjuder vården, ibland med stödjande samtal och ibland inte. Annars ser det tyvärr väldigt lika ut. Det är inte mycket som har hänt. Den vanligaste vårdformen där det finns vård är långsam nedtrappning med samtalsstöd av sjuksköterska. Jag tycker det är en svaghet. Det finns en trygghet i att regelbundet möta behandlande läkare och att denna är insatt i behandlingen så att det inte blir plötsliga förändringar nedtrappningstakten. Sedan 2004 har det vuxit fram beroendecentrum på en hel del orter. Spelar det någon roll för läkemedelsberoende? Där det finns beroendecentrum är det en stor skillnad att där har man en stor kunskap när det gäller beroendetillstånd. Var i landet finns det bra vård för läkemedelsberoende och var är det sämre? Stockholm. Göteborg och Skåne erbjuds bra vård och så är det sämre ute i landet. Men det är enorma variationer. Gävleborg till exempel är bra, riktigt bra. Riktigt dåligt är de som inte erbjuder någon vård alls. Västernorrland, Blekinge, Värmland och Västerbotten. När det gäller Västerbotten är det ju anmärkningsvärt att en så stor stad som Umeå med universitetssjukhus och allt inte erbjuder någon vård för läkemedelsberoende. Jag har verkligen letat men inte hittat något. Per Sternbeck 19 t t

20 Sid 22 23: Lasse berövades det enda som fungerade. Sid 24 25: Bernt har fått nog av kränkningarna på missbrukscentrum. Sid 24 25: Lena får inte den vård hon har rätt till. Oberoende granskar ADHD Varje mottag gör som den ADHD är ett neuropsykiatriskt funktionshinder. Medicinsk behandling med amfetaminer gör att symptomen som ADHD ger minskas. Men nu börjar det bli allt tydligare att själva formerna för hur medicinen ges orsakar problem för patienterna. Patienter straffar ut sig ur programmen eftersom de bryter mot reglerna. Men vilka regler är det som gäller? Antalet personer med ADHD som får behandling via läkemedel har ökat explosionsartat under de senaste åren. I takt med det har också utskrivningarna från programmen ökat. Parallellerna med metadon- och buprenorfinbehandling av opiatmissbrukare är tydliga. Läkemedlen har en klart vetenskapligt bevisad effekt men regelverken kring medicinerna gör att människor som behöver dem inte får tillgång till dem. Inget nationellt regelverk Alla kliniker tycks vara tvärsäkra på att just deras regler och arbetsmetoder är de enda rätta. När de inte kan förklara för patienterna varför de gör på det ena eller andra sättet så hänvisar de till Socialstyrelsen och deras regler för ADHD-behandling Björn Kadesjö är Socialstyrelsens sakkunniga på ADHD-frågor. När vi ringer upp honom berättar han att det saknas regelverk och riktlinjer. Han hänvisar oss till Läkemedelsverket som skall ha föreskrifter på området. Men när vi kontrollerar detta så visar det sig att dessa riktlinjer bara är en mycket torr och enkel rekommendation kring hur narkotikaklassade läkemedel bör hanteras i största allmänhet. Lokala beslut gäller Det finns alltså inget regelverk kring medicinering med Ritalin och Concerta. Det gör att alla beslut som fattas lokalt gäller. Vi har hört om människor som blivit utskrivna från program i sex månader för att de visat positiva urinprov på cannabis. När patienterna sedan ifrågasatt detta har avstängningstiden raskt dragits ned till sex veckor. I andra delar av landet behöver patienterna överhuvudtaget inte lämna urinprov. En annan viktig fråga är den om hjälpmedel som bolltäcken och handdatorer. Alla patienter erbjuds inte dessa hjälpmedel och kanske finns det en tendens att de som har missbruksbakgrund får sämre med erbjudanden än ADHD-patienter som saknar denna bakgrund. Detta är olyckligt då sömnsvårigheter är ett vanligt sätt ADHD yttrar sig på och som bolltäcken är mycket effektiva med att avhjälpa. Och om människor äter narkotikaklassade sömnmedel för att få sova gör det att de riskerar att bli av med medicinen på grund av sidomissbruk. Moralism och rädsla styr Regler saknas alltså. Men frå- 20 oberoende 1/2010

21 /dokument -vården ning vill gan är om riktlinjer skulle förbättra situationen för patienterna. Metadon och buprenorfinbehandling är genomreglerat. Trots detta väljer många beroendecentrum att göra som de vill i alla fall. Väl medvetna om att sjukvårdens rättssystem inte fungerar och Socialstyrelsens tillsyn är tandlös. Moralism och rädsla tenderar att överskugga evidens och beprövad erfarenhet och det är alltid patienten som får sitta emellan. Det enda som hjälper I praktiken råder alltså ingen större skillnad mellan en verksamhet med ett regelverk och en verksamhet som saknar det. Trots det är det ändå bättre för patientens rättssäkerhet att ha ett regelverk att ta avstamp ifrån så att man inte är alldeles utlämnad åt enskild personals godtycke. Här följer nu några fallbeskrivningar som ger exempel på hur det kan se ut. Det finns en rad frågor av principiell natur som borde prövas rättsligt. Den viktigaste av dem är om man överhuvudtaget får stänga av människor med ett funktionshinder från den enda behandlingen som hjälper? LG Janzon Per Sternbeck 1/2010 oberoende Har du egna erfarenheter eller åsikter i ämnet? Hör av dig till oss och berätta! Mejla oss: info@rfhl.se 21 t t

22 inte arg Lars-Olle är inte arg på de som jobbar på mottagningen i Bromma. Han tycker bara att de är inkompetenta. Lars-Olle, 53: De tog medicin för att jag rökt 22 oberoende 1/2010

23 /dokument en på 1/2010 oberoende Lars-Olle Nilsson är 53 år gammal. Han fick sin ADHD diagnos på Magnus Huss i Stockholm. Medicineringen gav honom möjlighet att äntligen kunna fokusera på saker och ting. Därför blev fallet när medicinen plötsligt drogs bort hårt. Det var en socialsekreterare på Bromma stadsdelsförvaltning som tyckte att Lasse visade en del typiska symptom och beställde tid för utredning. Utredningen tog 3-4 månader. Han blev remitterad till Brommas beroendemottagning där han fick börja med Concerta. Redan från början fick han med sig hela burkar och dosen fick han reglera efter eget huvud. Man erbjöd honom också s k lyckopiller men Lasse tackade nej. Han mådde dock inte så bra på Concerta så han fick byta till Ritalin i stället och i samma veva fick han en ny läkare. Ritalinet fungerade mycket bra och han kunde läsa och koncentrera sig på ett helt annat sätt än tidigare. Nu reglerades också dosen på ett betydligt noggrannare sätt än tidigare. Dosen var för låg. Jag mådde bra i fem, sex timmar men sedan kom kaoset tillbaka så det gällde att klara av ärenden och åtaganden under dessa timmar, säger Lasse. Jag trodde inte att det skulle bli så svårt att få dosen uppjusterad lite längre fram så jag oroade mig inte så mycket för det. Visade positivt på cannabis Men sedan började problemen. Jag lämnade ett urinprov som var positivt på cannabis. När jag fick höra att jag inte skulle få någon medicin förrän jag kunde lämna rena prover blev jag till att börja med mer förvånad än förbannad. Detta upprepade sig vid ett par tillfällen samtidigt som Lasse kände en påtaglig attitydförändring hos läkaren. Han började tydligt använda ADHD-medicinen mot mitt missbruk. Någon rimlig förklaring till vad cannabis hade med min medicin att göra fick jag inte, berättar Lasse. Jag hade vid ett tillfälle berättat att jag hade varit psykotisk en period då jag var 19 år gammal. Detta blev plötsligt anledningen till att han drog in min medicin trots att det var överspelat sedan årtionden tillbaka. Han ville till och med ge mig medicin för detta. Att först känna lyckan över att äntligen kunna fokusera på saker och ting, och sedan bli av med allt igen, skapade massor av stress hos mig. Försöker utan medicin Lasse har hela sitt liv fått höra av olika läkare att han är extremt stresskänslig. Det är också en av de tyngsta anledningarna till att han fick pension. Det gjorde det inte lättare att hålla min alkoholism i schack heller, säger Lasse och suckar. För tillfället så kämpar jag på utan medicin. Om jag skulle ändra mig och göra ett nytt försök så bör det vara via en annan mottagning. Jag är inte arg på dem som jobbar där. Jag tycker helt enkelt bara att de är inkompetenta. LG Janzon Jag skulle inte få medicin om jag inte lämnade rena prover. 23