Förslag till Kommunals förbundsmöte den maj Motioner och utlåtanden

Transkript

1 Förslag till Kommunals förbundsmöte den maj 2012 Motioner och utlåtanden

2

3 INNEHÅLL B Avtals- och förhandlingsfrågor Motion B:1 Personlig assistans 7 Utlåtande över motion B:1 8 C Arbetstidsfrågor Motion C:1 Heltider En rättighet 11 Utlåtande över motion C:1 11 G Yrkesutbildningsfrågor Motion G:1 Högskoleutbildning för 13 undersköterskor/vårdbiträden Utlåtande över motion G:1 14 Motion G:2 Körkortsutbildning klass B ska ingå 16 i Omvårdnadsprogrammet Utlåtande över motion G:2 16 H Försäkringsfrågor Motion H:1 TGL-KL Jämställda barnbelopp 18 Utlåtande över motion H:1 18 Motion H:2 Inkomstförsäkringen 19 Utlåtande över motion H:2 19 3

4 I Arbetslöshetsförsäkringsfrågor Motion I:1 A-kasseersättningens tak 21 Motion I:2 Nivån på a-kasseersättningen 21 Utlåtande över motionerna I:1 och I:2 21 K Samhällsekonomiska och allmänpolitiska frågor Motion K:1 Alla har rätt till en bostad 23 Utlåtande över motion K:1 24 Motion K:2 Förändring i Förordning (1996:1100) 26 om aktivitetsstöd Utlåtande över motion K:2 26 Motion K:3 Vård av gamla eller sjuka föräldrar 28 Utlåtande över motion K:3 29 Motion K:4 Tandvård ska ingå i sjukförsäkringssystemet 30 Utlåtande över motion K:4 31 Motion K:5 Välj svenskproducerade livsmedel 32 Utlåtande över motion K:5 33 4

5 O Organisationsfrågor Motion O:1 Förmån för Kommunals medlemmar 35 Utlåtande över motion O:1 35 Motion O:2 Återkoppling av motioner 36 Utlåtande över motion O:2 37 5

6

7 B Avtals- och förhandlingsfrågor B:1 Personlig assistans Kommunal Stockholms län När LSS-lagen kom på tidigt 90-tal skapades en helt ny yrkesgrupp personlig assistent. Lagstiftningen var utformad på sådant sätt att förbundet då såg sig tvunget att teckna kollektivavtal med sämre anställningstrygghet än vad LAS föreskriver. Efter detta har förbundet arbetat för att förbättra dessa kollektivavtal. Men, skillnaden mellan anställningsvillkoren i de privata kollektivavtalen och det kommunala, är så stora att det i dagsläget kan uppfattas som att förbundet godkänner och medverkar i villkorsdumpning. Utifrån erfarenheterna från de kommunala arbetsgivarna, vet vi i dag att det går att organisera arbetet så att både brukarnas frihet och de anställdas trygghet tillgodoses. Det går också att organisera den kommunala assistansverksamheten så att Försäkringskassans assistansersättning räcker till både bra villkor och hyggliga löner. Nu pågår en accelererande utveckling där kommunen upphandlar även det kommunala alternativet. Visst kan man kritisera politikerna för att på detta sätt inskränka valfriheten. Men, till slut blir det förbundet som står med Svarte Petter, när vi för våra medlemmar ska försvara att vi godkänner att man exempelvis kan få arbeta 12 timmar mer i månaden utan högre ersättning när man byter kollektivavtal. Förbundet har tvingats teckna kollektivavtal som går emot grundläggande fackliga principer som lika villkor för lika arbete. Dessa kollektivavtal skriver i princip bort tillsvidareanställning som anställningsform för dem som arbetar hos en privat arbetsgivare. Detta innebär att våra medlemmar utsätts för godtycke och diskriminering. Dessa kollektivavtal skapar stor personalgenomströmning, vilket leder till lägre lönenivå, motverkar vår vision om proffs och medför låg organisationsgrad. Vi anser det högprioriterat att förbundet ser över sina strategier för att förbättra anställningstryggheten och få konkurrensneutrala villkor för personliga assistenter och därmed stärka kollektivavtalets värde. 7

8 Vi yrkar att förbundet tar fram en ny strategi för att få de privata kollektivavtalen för personlig assistans att bli avsevärt mer likvärdiga övriga på arbetsmarknaden förekommande kollektivavtal, att förbundet utreder vilka konfliktåtgärder som är lämpligast på området personlig assistans och att förbundet överväger en längre avtalslös period för att stärka den professionella yrkesgruppen personliga assistenter. Utlåtande över motion B:1 I motion B:1 yrkas att förbundet tar fram en ny strategi för att få de privata kollektivavtalen för personlig assistans att bli avsevärt mer likvärdiga övriga på arbetsmarknaden förekommande kollektivavtal, att förbundet utreder vilka konfliktåtgärder som är lämpligast på området personlig assistans och att förbundet överväger en längre avtalslös period för att stärka den professionella yrkesgruppen personliga assistenter. Förbundet har kollektivavtal för personliga assistenter med tre huvudorganisationer på den privata marknaden. År 1994 tecknades det första privata avtalet för personliga assistenter med Arbetsgivarföreningen KFO. Yrkesgruppen personliga assistenter var för Kommunal en helt ny medlemsgrupp och arbetet med att säkra anställningsvillkor, pensioner, försäkringar, löner med mera var ett omfattande arbete. Kontakter fick tas med arbetsgivarorganisationer som visat intresse för att bevilja medlemskap för privata assistanssamordnare. Kunskapen om vilka arbetsuppgifter som den personliga assistenten skulle utföra, och i vilken omfattning, var ringa hos både Kommunal och arbetsgivarorganisationerna. I propositionen som låg till grund för lagens tillkomst fanns ingen vägledning. Där angavs endast att lönenormen för en personlig assistent borde vara jämförbar med ett vårdbiträde inom hemtjänsten. Yrkesgruppen personliga assistenter har formligen exploderat under 2000-talet. Förbundet har i dag drygt medlemmar av cirka anställda personliga assistenter. Förbundet har en strategi för arbetet med att utveckla och förbättra kollektivavtalen för yrkesgruppen personliga assistenter. Förbundskontorets enhet för arbetsrätt och kollektivavtal har 8

9 påbörjat detta strategiarbete genom att utse två ombudsmän att ansvara för och förhandla samtliga personliga assistansavtal. I strategiarbetet ingår även att arbeta för branschneutrala kollektivavtal, samt att se över möjligheten till förbättringar och förändringar avseende avtalsdelegationer. Det pågår ett gemensamt arbete med förbundskontorets organisationsutvecklingsenhet om riktade medlemsrekryteringsinsatser för att öka organisationsgraden inom området. Ökad organisationsgrad stärker även kollektivavtalens innehåll och längd. LO-TCO Rättsskydd AB har på förbundets uppdrag gjort en utredning och en rättslig bedömning vid ett eventuellt varsel gällande nyanställnings- och övertidsblockad för personliga assistenter. LO-TCO Rättsskydd AB skriver följande i sin utredning: Kommunen har det yttersta ansvaret för att brukaren får sitt hjälpbehov tillgodosett. För det fall vårdgivaren inte kan tillgodose brukarens behov så skall kommunen gå in och göra hela/del av arbetet. Detta kan medföra att arbetsbrist uppstår i vårdföretaget. Det kan också innebära att brukaren väljer att säga upp kontraktet med vårdföretaget och i stället tecknar avtal med kommunen eller med ett företag anslutet till annan arbetsgivareorganisation. Vad gäller varsel om övertidsblockad så innebär det förmodligen att vårdföretaget kan tillgodose brukarens behov. Däremot kan nyanställningsblockaden innebära att vårdföretaget inte kan tillgodose brukarens behov framför allt om många visstidsanställningar löper ut under tiden konflikten pågår. I de fall då brukaren helt lämnar vårdföretaget så uppstår med all sannolikhet arbetsbrist hos vårdföretaget. Frågan är då om vårdföretaget kan säga upp personalen under pågående konflikt. Det finns inga hinder mot en sådan uppsägning. Om vårdföretaget faktiskt förlorar kontrakt på grund av konflikten så uppstår en verklig arbetsbrist i företaget. Även om denna arbetsbrist är orsakad av konflikten så blir det svårt att påstå att uppsägningen saknar saklig grund och är föreningsrättskränkande. 9

10 Utredningen av det rättsliga läget vid ett eventuellt varsel om nyanställnings- och övertidsblockad visade på den svaghet vi har vid konflikt på detta område, även om vi kan använda konfliktvapnet. Förbundet riskerar att medlemmarna förlorar sitt arbete samt att effekterna blir ringa när brukarna har möjlighet att välja annan assistanssamordnare även under pågående konflikt. Förbundet har en låg organisationsgrad inom området och många små arbetsplatser med endast en eller ett par anställda och få förtroendevalda, vilket gör det extra svårt att bevaka vid en eventuell konflikt. En konflikt bärs oftast av omgivningens sympatier och samhällets tolerans inom våra områden. Våra medlemmar blir även måltavla för omgivningens sympatier eller ogillande. Syftet med att ta till konfliktåtgärder är att förbundet vill uppnå rättvisa löner och arbetsvillkor för medlemmarna inte skada eller lägga sådana konfliktåtgärder så att tredje part kommer till skada eller blir för utsatt. Med hänvisning till ovanstående menar förbundsstyrelsen att konfliktåtgärder inom detta område ska föregås av stor restriktivitet och i första hand andra aktiviteter. Förbundet har för låg organisationsgrad och för få förtroendevalda för att bli framgångsrik i en konflikt. Förbundsstyrelsen anser att vi först måste höja organisationsgraden samt rekrytera fler medlemmar som vill ta på sig ett företroendeuppdrag inom området. Vidare anser förbundsstyrelsen även att ett långsiktigt strategiskt arbete med avtalsfrågorna skulle göra förbundet framgångsrikt och att de personliga assistenterna väljer medlemskap i förbundet. Förbundsstyrelsen gör alltid en avvägning av längden på avtalen samt yrkanden i avtalsrörelsen. Om förbundet skulle avstå från att teckna avtal under en längre period, innebär det att vi inte kan bevaka eller förbättra de allmänna villkoren och lönerna för våra medlemmar inom yrkesgruppen personliga assistenter. Det betyder att vi som facklig organisation släpper till marknaden att sätta villkoren för våra medlemmars arbete. Med hänvisning till ovanstående föreslår förbundsstyrelsen förbundsmötet besluta att anse motion B:1 första och andra att-satserna besvarade och att avslå motion B:1 tredje att-satsen. 10

11 C Arbetstidsfrågor C:1 Heltider - En rättighet Kommunal Norrbotten Deltidsarbete finns mest i kvinnodominerade yrken. Visstidsanställningar finns också mest i kvinnodominerade yrken och antalet visstidsanställda ökar hela tiden. Heltid ska vara en rättighet även för kvinnor ur jämställdhetssynpunkt. Heltidsjobb innebär ofta delade turer. Vi föreslår att alla ska få rätt till heltid, att delade turer ska undvikas så långt det är möjligt och att visstidsanställning ska övergå i tillsvidareanställning efter två år. Utlåtande över motion C:1 I motion C:1 föreslås att alla ska få rätt till heltid, att delade turer ska undvikas så långt det är möjligt och att visstidsanställning ska övergå i tillsvidareanställning efter två år. Kommunal har länge kämpat för rätten till heltidsarbete. Förbundsstyrelsen anser att rätten till heltid har högsta prioritet inom förbundets arbetstidspolitik, liksom att anställningar ska vara tillsvidare. Arbetsorganisationen ska möjliggöra heltidsarbete och arbetsvillkor samt arbetstyngd ska utformas så att medlemmarna kan välja att arbeta heltid. Även fördelningen av det obetalda hemarbetet mellan män och kvinnor måste möjliggöra heltidsarbete. Alltför många medlemmar arbetar ofrivilligt deltid. Deltidsarbete är vanligast inom de kvinnodominerade yrkesgrupperna. Så länge som detta drabbar främst kvinnor befäster det kvinnors underordnande ställning på arbetsmarknaden. En vanlig orsak till deltidsarbete är arbetsgivarens bristande förmåga att planera och organisera arbetet. De deltidsarbetande medlemmarna arbetar när belastningen är som högst. Arbetet blir på så sätt ett stressmoment där allt ska göras under kort tid vilket medför att det är svårt att få naturliga pauser. För att säkra det framtida behovet av personal måste arbetsgivarna utveckla arbetsförhållandena och minska mängden deltidsanställningar. Om antalet deltidsanställda arbetstagare skulle minska sjunker 11

12 rekryteringsbehoven kraftigt. Fler heltidsanställda arbetstagare leder tveklöst till ökat engagemang, ökad yrkeskompetens, effektivare rutiner och dessutom förstärkt konkurrenskraft för arbetsgivarna. Förbundsstyrelsen anser att rätten till heltid i första hand ska regleras i kollektivavtal. Målsättningen för förbundets arbetstidspolitik är att medlemmarna är delaktiga i arbetsorganisationen och har ett reellt inflytande över arbetstidsförläggningen. Förbundet främjar lokala arbetstidslösningar som inom ramen för trygga kollektivavtal gör det möjligt för medlemmarna att ha ett inflytande över sin arbetstid, dess förläggning, längd och omfattning. Arbetspass med delade turer har ökat och medför att möjligheterna till återhämtning begränsas vilket leder till ökad ohälsa för medlemmarna. Arbetsgivarna måste organisera verksamheterna på ett bättre sätt så att arbetsdagen inte blir för lång för den enskilde medlemmen. Delade turer är ett problem för medlemmarna då den totala arbetsdagen blir lång trots att den faktiska arbetstiden är relativt kort. Delade turer förekommer numera på vissa arbetsplatser tre gånger i veckan. Det som även tillkommit gällande delade turer är att en delad tur kan bestå av tre arbetspass med mellanliggande lediga timmar. Förbundsstyrelsen anser att ett förbud mot delade turer skulle kunna medföra fler eller färre timmar per arbetspass eller annan arbetstidsförläggning vid helgarbete. Medlemmar som av olika anledningar vill ha delade turer i arbetstidsschemat kan inte få det om ett förbud införs. Förbundsstyrelsen anser att regleringar ska finnas i kollektivavtalen som fördyrar eller försvårar tillämpningen av delade turer så att användandet av delade turer undviks eller begränsas. År 2007 förändrades lagen om anställningsskydd. Förändringarna innebar bland annat att anställningsformerna som föranleddes av arbetets särskilda beskaffenhet praktikarbete, feriearbete, tillfällig arbetsanhopning och inför totalförsvarsplikt avskaffades. I stället infördes anställningsformen allmän visstidsanställning, som innebär att anställningen efter två års anställning under en femårsperiod övergår till en tillsvidareanställning. Den nya lagen innebar även en förändring för den som varit anställd som vikarie, det vill säga att samma tidsregel gäller för övergång till tillsvidareanställning som för allmän visstidsanställning. Visstidsanställning är en oönskad anställningsform på svensk arbetsmarknad. På hela arbetsmarknaden vill sju av tio visstidsanställda arbetstagare ha en tillsvidareanställning med månadslön. Antalet visstidsanställda arbetstagare inom förbundets organisationsområde har ökat de senaste åren. Förbundsstyrelsen anser att trenden mot allt fler visstidsanställningar måste brytas. Att vara visstidsanställd innebär, förutom svårigheter med lån, kontrakt med mera, även svårigheter med att planera sitt privatliv då det har 12

13 blivit vanligare med tillgång till mobiltelefon för att omgående kunna besvara arbetsgivarens behov av arbetskraft. Tidsbegränsade anställningar ska inte användas slentrianmässigt utan enbart användas i begränsad omfattning. I den senaste avtalsrörelsen har förbundet yrkat att avtal om tidsbegränsad anställning får träffas under sammanlagt tolv månader under en femårsperiod. Därefter ska anställningen automatiskt övergå till en tillsvidareanställning. Förbundsstyrelsen anser att arbetsgivarnas möjligheter att använda tidsbegränsade anställningar ska begränsas. Det är därför viktigt att anställningstiden i allmän visstidsanställning och vikariat sammanräknas för övergång till tillsvidareanställning. Med hänvisning till ovanstående föreslår förbundsstyrelsen förbundsmötet besluta att bifalla motion C:1. G Yrkesutbildningsfrågor G:1 Högskoleutbildning för undersköterskor/ vårdbiträden Kommunal Västra Svealand Under de senaste åren har yrken som undersköterska och vårdbiträden förändrats mycket. Kraven ökar i snabb takt utifrån de äldres behov och politikernas krav. Kompetensutveckling känns i dag som ett måste, men många arbetsgivare är ovilliga att bekosta den. Attityden hos arbetsgivarna måste förändras. Hur ska vi få ungdomar att utbilda sig på omvårdnadsprogrammet om arbetsgivaren ska ha den synen på personal? Många får höra att om man har en utbildning på högskolenivå så ska man inte arbeta inom äldreomsorgen. Arbetsgivarna verkar tycka att om man utbildar sig på högskolenivå ska man inte vara kvar som undersköterska utan ska arbeta med något annat för att använda sin kompetens. 13

14 Det visar också på en stor okunskap hos arbetsgivaren om hur det ser ut i äldreomsorgen i dag. Det krävs mer och mer av dem som arbetar inom äldreomsorgen, kompetensen behöver höjas och det gäller i hela landet. Kommunal skriver att syftet med dessa högskoleutbildningar är att Kommunals medlemmar ska kunna höja sin kompetens inom sitt yrke, utan att behöva byta yrke. Vi yrkar att förbundet gentemot berörda arbetsgivare tydliggör syftet med specialiserade högskoleutbildningar för undersköterskor och vårdbiträden. Utlåtande över motion G:1 I motion G: 1 yrkas att förbundet gentemot berörda arbetsgivare tydliggör syftet med specialiserade högskoleutbildningar för undersköterskor och vårdbiträden. Förbundsstyrelsen instämmer med motionären om att det är av yttersta vikt att arbetsgivaren ser möjligheter och vill ha välutbildad personal och satsar på den kompetensutveckling som verksamheten behöver. Det är dock viktigt att skilja på kompetensutveckling som leder till utveckling inom yrket och kompetensutveckling som leder till ett nytt yrke. Kompetensutveckling i form av fördjupade kunskaper via en kurs som genomförs i högskolans regi, en så kallad högskolekurs, leder till en utveckling inom yrket. En högskoleutbildning (akademisk yrkesexamen) leder till ett nytt yrke där Kommunal inte är avtalsbärande part. Kommunal verkar för att den lägsta utbildningsnivån för att arbeta inom vård och omsorg ska vara genomgången Vård- och omsorgsprogram på gymnasiet eller motsvarande samt att det är arbetsgivarens ansvar att validering sker av redan anställd personal. Det är en fråga som Kommunal diskuterar med arbetsgivarföreträdare på central nivå samt med politiker och företrädare för myndigheter. När det gäller vidare kompetensutveckling i form av kurser som ger fördjupning inom olika områden som till exempel geriatrik, demens, stroke eller rehabilitering, så måste det ske ur ett behov som kommer från verksamhetens krav. Om man till exempel arbetar som undersköterska på ett demensboende borde man också ha en fördjupning om demenssjukdomar. För att kompetensutveckling ska 14

15 leda till utvecklat arbetsinnehåll kopplat till löneutveckling, så måste arbetsgivaren se verksamhetens behov och vara delaktig i vilken typ av kompetensutveckling som behövs på arbetsplatsen. Yrkeshögskola är en vidareutbildning inom yrket med specialisering inom vissa områden. För undersköterskor finns till exempel utbildningar inom psykiatri, palliativ vård och kvalificerad sjukvård. Yrkeshögskolan bedrivs inom Yrkeshögskolemyndigheten (YH) som genomför kvalificerade yrkesutbildningar och som är utformade efter arbetslivets behov. Utbildningarna är avgiftsfria och CSN-berättigade. Yrkeshögskoleutbildningarna kan leda till en kvalificerad yrkeshögskoleexamen på antingen minst ett eller två år. Det visar sig alltmer i vård och omsorg om äldre att det behövs olika specialiteter för att vårdtagare ska kunna rehabiliteras tillbaka eller behålla funktioner som blivit skadade vid olika sjukdomstillstånd. Det är en följd av att sjukvården i dag har blivit allt skickligare på att rädda människor med sjukdomar som tidigare ofta ledde till dödsfall och att vi lever allt längre. Att se till att personalen har rätt kompetens och möjlighet till kompetensutveckling och utveckling i yrket kan vara ett argument för arbetsgivare inom vård och omsorg för att få och behålla arbetskraft. Det kommer inom en snar framtid råda brist på utbildad personal inom vård och omsorg. Redan i dag har de flesta kommuner svårt att fylla platserna på Vård- och omsorgsprogrammet, vilket leder till brist på utbildad personal när de stora pensionsavgångarna kommer och alltfler äldre blir ännu äldre. Kommunal har redan i dag ett etablerat samarbete tillsammans med Samverkan för nätbaserad högskoleutbildning (SNH) bestående av Blekinge Tekniska högskola, Högskolan i Gävle, Luleå tekniska universitet, Mittuniversitetet och Utbildningsradion samt SKL om kurser för kompetensutveckling inom äldreomsorgen. Det är kurser som ger fördjupningar bland annat inom geriatrik, demens, stroke och rehabilitering. Dessa kurser är upplagda om 7,5 högskolepoäng vardera och genomförs på distans för att samtidigt underlätta för arbete inom det ordinarie yrket. De centrala arbetsgivarföreträdarna ger bara vägledande råd till kommuner och företag anslutna till dem. Det innebär att Kommunal måste arbeta med frågan om satsningar på kompetensutveckling både regionalt och lokalt för att skapa karriärvägar för dem som arbetar inom vård och omsorg inom Kommunals yrkesgrupper. Detta måste sedan kopplas till ett utvecklat arbetsinnehåll och löneutveckling. 15

16 Med hänvisning till ovanstående föreslår förbundsstyrelsen förbundsmötet besluta att bifalla motion G:1. G:2 Körkortsutbildning klass B ska ingå i Omvårdnadsprogrammet Kommunal Sydost I dag ställer många arbetsgivare krav på att man måste inneha körkortsklass B för att bli anställd. Det gör att många av våra blivande medlemmar, trots genomgången och fullgjord utbildning, ändå inte är anställningsbara. Att ta körkort i dag är en klassfråga och en jämställdhetsfråga. Många unga har i dag inte möjlighet att ta körkort på grund av kostnaderna för detsamma. Tittar man på andra program, som till exempel Fordonsprogrammet, så ingår ofta körkortsutbildning i dessa program och de som går på dessa program blir också anställningsbara hos arbetsgivarna. Det är av största vikt att förbundet driver på frågan om att körkortsutbildning ska ingå i Omvårdnadsprogrammet. Vi föreslår att förbundet verkar för att körkortsutbildning klass B ska ingå i Omvårdnadsprogrammet. Utlåtande över motion G:2 I motion G:2 yrkas att förbundet verkar för att körkortsutbildning klass B ska ingå i Omvårdnadsprogrammet. Förbundsstyrelsen instämmer med motionären om att många arbetsgivare ställer krav på att den arbetssökande har lägst B-körkort för att bli anställd. Det stämmer också att det kan innebära att våra blivande medlemmar, trots genomgången och godkänd utbildning i Vård- och omsorgsprogrammet, inte blir anställningsbara eftersom arbetsgivaren hänvisar till körkortskravet. Förbundsstyrelsen instämmer också med motionären om att det finns en risk att färre har råd att ta körkort då kostnaderna är för stora. Gymnasieskolans olika program omfattar totalt gymnasiepoäng. Dessa poäng är fördelade på olika ämnen varav en del är gymnasiegemensamma och andra så kallade programgemensamma 16

17 och programfördjupningar. De två sistnämnda programmen är de som leder till en yrkesexamen. Om körkortsutbildning skulle ingå i ramen för Vård- och omsorgsprogrammet så skulle ämnestid behöva tas från de programgemensamma och programfördjupningarna. Detta skulle innebära en risk för kvalitetssänkning av yrkeskunskaperna som ska leda till yrkesexamen. Kommunal anser att det är en oklok väg att gå. Motionären lyfter det också ur ett klass- och jämställdhetsperspektiv och hänvisar till fordonsprogrammet. Det förekommer att de elever som går fordonsprogrammet förarprövas för B-körkort antingen via lärare som godkänts att få avhålla förarprov eller traditionellt av Transportstyrelsen. Detta kan vara en nödvändighet för att uppnå C-behörigheten till yrkesförarkompetensen. Det anses inte vara skolans uppdrag i ett program som direkt är kopplat till yrkesmässig trafik att eleverna får körkort i samband med utbildningen. Detta innebär att det finns elever som får körkort under gymnasieutbildningen, men att det inte är obligatoriskt eller inskrivet i läroplanen för fordonsprogrammet. Däremot är skolans uppdrag att ge grundläggande kunskap och kompetens för att kunna ta förarbevis efter avslutad utbildning som i sin tur förutsätter B-körkort. Körkort efter avslutad utbildning, om man inte fått det under utbildningen, betalas antingen av arbetsgivare som är i behov av arbetskraft och erbjuder sig att ta kostnaderna för detta eller av eleven själv. Inom ramen för Vård- och omsorgsprogrammet finns i dag ingen möjlighet att körkortsutbildning ska ingå utan att det sker en ändring i ämnesplanen. Den nya gymnasiereformen GY 11 ger inte utrymme för specialämnen som tidigare. Det blir således en regeringsfråga om förändringar ska ske inom gymnasieprogrammet. Kommunal har när det gäller Vård- och omsorgsprogrammet lyft frågan nationellt genom Vård- och omsorgscolleges nationella råd, där Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), Vårdföretagarna och Kommunal är samarbetspartners, om att det skulle finnas en bestämd premie för kostnader för körkort. Detta är dock inte genomförbart eftersom det är varje Vård- och omsorgscollege, både lokalt och regionalt, som själva måste få avgöra. Vård- och omsorgsprogrammets attraktionskraft behöver stärkas. Det kommer att bli ett stort rekryteringsbehov framöver samtidigt som det är ett sviktande elevunderlag för att programmet inte är tillräckligt attraktivt. Det är nödvändigt att se över hur man kan attrahera ungdomar till branschen. Då kan någon form av premie som kan användas till körkort vara ett alternativ. Det finns i dag en kommun som har det och har haft det i flera år. 17

18 Det handlar om att Kommunal till största delen i den här frågan måste agera regionalt och lokalt genom att få kommunerna att vilja satsa på att göra Vård- och omsorgsprogrammet mer attraktivt, till exempel genom ett erbjudande om premie till körkortsutbildning. Detta just för att man ska kunna vara anställningsbar efter godkänd och avslutad utbildning. Ovanstående kan göras både via programrådsverksamheten och/eller via Vård- och omsorgscollege där det finns eller är på gång att etableras. Med hänvisning till ovanstående föreslår förbundsstyrelsen förbundsmötet besluta att avslå motion G:2. H Försäkringsfrågor H:1 TGL-KL Jämställda barnbelopp Kommunal Öst I dagens försäkring får barn som inte fyllt 17 år 2 prisbasbelopp (PBB). Barn som fyllt 17 år, men inte 19 år, får 1,5 prisbasbelopp. Barn som fyllt 19 år, men inte 20 år, får 1 prisbasbelopp. I dagens samhälle lämnar barnen allt senare sin familj och inträdet till egen försörjning sker långt efter 20-årsdagen. Vi yrkar att barnbeloppet blir 2 prisbasbelopp för alla som inte fyllt 20 år. Utlåtande över motion H:1 I motion H:1 yrkas att barnbeloppet i Tjänstegrupplivförsäkring för Kommun- och Landstingsanställda, TGL-KL, ska vara 2 prisbasbelopp för alla som inte fyllt 20 år. Motionären menar att barnen i dagens samhälle allt senare lämnar sin familj och att inträdet till egen försörjning sker långt efter 20-årsdagen. I nu gällande villkor för TGL-KL uppgår barnbeloppet till 2 prisbasbelopp för barn som inte fyllt 17 år, 1,5 prisbasbelopp för barn som fyllt 17 men inte 19 år samt 1 prisbasbelopp för barn som fyllt 19 men inte 20 år. 18

19 I det allmänna försäkringsskyddet utgörs grundskyddet för barn som mister förälder av barnpension och efterlevandestöd. Detta betalas ut till och med juni månad det år barnet fyller 20 år under förutsättning att han eller hon studerar på grundskola, gymnasieskola eller motsvarande skola. Avtalsförsäkringen, TGL-KL, utgör ett komplement till den allmänna försäkringen och beloppen som utbetalas är av engångskaraktär. Pengarna kan ses som bidragande för efterlevandes möjlighet att klara ekonomiska åtaganden då familjen genom dödsfall mist en av försörjarna. Förbundsstyrelsen delar motionärernas uppfattning om att barnen i dagens samhälle allt senare lämnar sin familj och menar att det finns skäl för att barnbeloppet i TGL-KL ska uppgå till 2 prisbasbelopp för samtliga barn fram till 20 års ålder. Med hänvisning till ovanstående föreslår förbundsstyrelsen förbundsmötet besluta att bifalla motion H:1. H:2 Inkomstförsäkringen Kommunal Bergslagen Enligt villkoren i Kommunals Gruppförsäkring, Inkomstförsäkring C, Särskilda bestämmelser, CI Kvalifikationstid och C8 Återkvalifikationstid, omfattas inte säsongsanställda medlemmar och den grupp av visstidsanställda medlemmar som inte har arbetat 12 månader i sträck. Vi yrkar att villkoren för kvalifikationstiden och återkvalifikationstiden ändras så att säsongsanställda medlemmar och alla visstidsanställda medlemmar omfattas av försäkringen. Utlåtande över motion H:2 I motion H:2 yrkas att villkoren för kvalifikationstid och återkvalifikationstid i Kommunals inkomstförsäkring ändras så att säsongsanställda medlemmar och alla visstidsanställda medlemmar omfattas av försäkringen. Inkomstförsäkringen utgör ett komplement till a-kasseförsäkringen för de medlemmar som har en inkomst över taket på kronor. 19

20 Villkoren i inkomstförsäkringen påverkas i väsentliga delar av de villkor som reglerar a-kasseförsäkringen. För att kvalificera sig för rätt till inkomstrelaterad a-kasseersättning krävs bland annat att man varit medlem under 12 månader före arbetslöshetens inträde. Samma kvalifikationstid gäller i villkoren för inkomstförsäkringen. Det är inte möjligt att betala ut ersättning från inkomstförsäkringen om villkoren för rätt till inkomstrelaterad ersättning inte är uppfyllda. I inkomstförsäkringens nu gällande villkor är återkvalifikationstiden för den som tidigare fått ersättning fastställd till 12 månader, under vilka man inte får ha varit arbetslös innan man på nytt blir arbetslös. Akasseförsäkringens regler för att kvalificera sig till en ny period krävs att ett nytt arbetsvillkor är uppfyllt, efter det datum den tidigare perioden påbörjades. Arbetsvillkoret är 6 månader med minst 80 timmar arbete per månad inom en ramtid på 12 månader enligt huvudregeln. Grundprincipen i den inkomstförsäkring Kommunals medlemmar omfattas av via medlemskapet vilar på att försäkringen är gemensam för alla LO-förbund som valt att ansluta sig till densamma. Detta är en viktig princip då det bland annat gör att försäkringen är kostnadseffektiv. Förbundet ingår i en arbetsgrupp där samtliga LO-förbund som tecknat inkomstförsäkringen är representerade. I arbetsgruppen diskuteras försäkringens konstruktion och förslag till förändringar bearbetas och utreds. Inom ramen för gruppens arbete kommer förbundet att lyfta motionärernas yrkande kring återkvalificering. Förbundet kommer i arbetsgruppen att tillsammans med övriga LO-förbund utreda möjligheten till förändrad återkvalificeringstid för att därmed se över möjligheten till att fler medlemmar kan omfattas av rätt till ersättning. Med hänvisning till ovanstående föreslår förbundsstyrelsen förbundsmötet besluta att anse motion H:2 besvarad. 20

21 I Arbetslöshetsförsäkringsfrågor I:1 A-kasseersättningens tak Kommunal Sydost A-kasseersättningen har inte följt med i löneutvecklingen under en längre tid, och våra medlemmar har fått det allt svårare att klara sin ekonomi när de saknar anställning. Taket i a-kassans ersättning borde följa löneutvecklingen, den är för låg. Vi yrkar att förbundet ska verka för att taket i a-kassan höjs. I:2 Nivån på a-kasseersättningen Kommunal Bergslagen Taket för a-kasseersättningen ligger i dag kvar på samma nivå som år Färre arbetslösa får i dag 80 procent av sin a-kassegrundande inkomst. A-kassan bör följa löne- och prisutvecklingen i samhället. Vi yrkar att förbundet verkar för att a-kasseersättningen värdesäkras gentemot löne- och prisutvecklingen i samhället. Utlåtande över motionerna I:1 och I:2 I motion I:1 yrkas att förbundet verkar för att taket i a-kassan höjs. I motion I:2 yrkas att förbundet verkar för att a-kasseersättningen värdesäkras gentemot löne- och prisutvecklingen i samhället. Arbetslöshetsförsäkringen är en viktig del av den svenska arbetsmarknadspolitiken. Den ska kompensera för det inkomstbortfall som uppkommer vid omställning mellan två arbeten och på så sätt bidra till trygghet i förändring. Inkomsttryggheten under arbetslöshet motverkar också lönedumpning. För att arbetslöshetsförsäkringen ska vara rättvis och legitim måste de allra flesta löntagarna kunna få ett gott inkomstskydd. Så är det inte i dag. 21

22 Den främsta anledningen till att så många av de heltidsarbetslösa är underförsäkrade, det vill säga får ut mindre än 80 procent i ersättning, är att a-kassan inte följt med i löneutvecklingen. Senast taket i a-kassan höjdes var den 1 juli I dag år 2012 är taket (högsta dagpenningen) fortfarande 680 kronor. Detta innebär att allt färre får ut ett fullgott skydd vid arbetslöshet. Bara en av tio heltidsarbetslösa får ut 80 procent i ersättning. I Kommunals a-kassa är det knappt tre av tio som får ut 80 procent. Både på Kommunals och på LO:s senaste kongresser fattades beslut om att taket för arbetslöshetsförsäkringen måste höjas så att de allra flesta löntagarna kan få en ersättning som motsvarar 80 procent av tidigare inkomst vid arbetslöshet samt att taket indexeras. I LO-rapporten En arbetslöshetsförsäkring värd namnet (mars 2011) finns nedanstående ställningstaganden. Taket för arbetslöshetsersättningen måste höjas så att de allra flesta löntagarna kan få en ersättning motsvarande 80 procent av tidigare inkomst om de blir arbetslösa. Taket för ersättningen måste indexeras med löneutvecklingen. Både Kommunal och LO arbetar aktivt med frågan på flera fronter. Med hänvisning till ovanstående föreslår förbundsstyrelsen förbundsmötet besluta att bifalla motionerna I:1 och I:2. 22

23 K Samhällsekonomiska och allmänpolitiska frågor K:1 Alla har rätt till en bostad Kommunal Stockholms län Bostadsköerna blir längre på allt fler platser i Sverige, främst i storstadsregionerna men även på orter som till exempel Visby. De hyresrätter som finns till ett överkomligt pris slumpas ut för struntsummor i så kallade ombildningar. Kvar blir nyproducerade hyreslägenheter som kan gå loss på kronor i månaden för en trea. Samtidigt ökar priserna på villor och bostadsrätter. För en vanlig löntagare blir det snart omöjligt att få tag på en bostad utan att antingen ärva eller ta ett stort lån. Segregeringen ökar och rörligheten på arbetsmarknaden går trögare. Samtidigt blir vi sårbara som land när en allt för stor del av hushållens liv styrs av bankernas nycker efter att de skuldsatt sig. En anständig bostad borde vara en självklarhet för alla när vi bor i ett av världens rikaste länder. När man går ut ur gymnasiet och får sitt första jobb ska man också kunna få tag på en hyresrätt inom en rimlig resväg från arbetsplatsen utan att behöva stå i kö i fem år eller mer. Vi anser att det är dags för Kommunal att göra ett kraftigt ställningstagande för en mer ansvarsfull och human bostadspolitik, kanske framför allt att det över huvud taget ska finnas en bostadspolitik. För tillfället är det bara ett fåtal organisationer som driver den här frågan. Just Hyresgästföreningen verkar ha tappat gnistan sedan de förhandlat fram den så kallade Stockholmsmodellen som i princip är marknadshyra-light, och tänker inte heller kämpa lika hårt mot ombildningar eftersom de är rädda för att verka politiska. Men Kommunal skulle kunna spela en tung roll i och med sin storlek och avsaknad av rädsla för politik. Och just nu behövs alla goda krafter. I Kommunals stadgar 2 står det att: Kommunal ska arbeta för att främja medlemmarnas ekonomiska och sociala villkor i samhället och deras delaktighet i ett rikt kulturliv. Vi hävdar att just bostaden är en ganska viktig del av våra sociala och ekonomiska villkor. 23

24 Vi föreslår att förbundet gör ett kraftfullt offentligt uttalande mot utförsäljningen av den kommunala allmännyttan, att förbundet verkar för att det byggs fler billiga hyresrätter, att förbundet verkar för att få LO att göra ett offentligt uttalande om bostadsbristen samt utvecklar strategier i motionens anda och att förbundet säger nej till marknadshyror. Utlåtande över motion K:1 I motion K:1 föreslås att förbundet gör ett kraftfullt offentligt uttalande mot utförsäljningen av den kommunala allmännyttan, att förbundet verkar för att det byggs fler billiga hyresrätter, att förbundet verkar för att få LO att göra ett offentligt uttalande om bostadsbristen samt utvecklar strategier i motionens anda och att förbundet säger nej till marknadshyror. Motionen tar upp flera problem inom det bostadspolitiska området, och förbundsstyrelsen kan i mycket dela den oro motionen även ger uttryck för när det gäller utvecklingen på bostadsmarknaden. Problemen är flera. Bostadsköerna i framför allt storstäder och deras kranskommuner är ofta långa och växer. Boendesegregationen mellan olika socioekonomiska grupper ökar. Boendet och bostaden kommersialiseras allt mer. I flera kommuner, framför allt i storstadsregionerna och i kommuner med borgerligt styre, omvandlas hyresrätter inom det allmännyttiga hyresbeståndet till bostadsrätter. Nyproduktionen av lägenheter, framför allt av hyresrätter, motsvarar långtifrån behoven och efterfrågan. Bostadskostnaderna ökar påtagligt. Principerna om bruksvärdesprissättning ifrågasätts alltmer och tankarna om ökad marknadsprissättning i boendet vinner i stället terräng. Att få tillgång till en (bra) bostad inom rimlig tid och kostnad blir allt svårare i många av landets kommuner och det trots att kommunerna har det yttersta bostadsförsörjningsansvaret. Värst drabbade är de så kallade nytillträdande till bostadsmarknaden. Ofta handlar det om ungdomar under studier eller ungdomar som efter avslutade studier söker inträde på arbetsmarknaden. Men, det handlar också ofta om hinder för arbetssökande mellan landets olika delar och svårigheter för personer med otrygga anställningar, exempelvis visstidsanställda, att få ett bostadskontrakt. Även andra grupper har påtagliga svårigheter att komma in på bostadsmarknaden. 24

25 För tillväxt och välfärd, sysselsättning och nyrekrytering till arbetsmarknadens olika branscher, inte minst till den offentligt finansierade välfärdssektorn, krävs enligt förbundsstyrelsen en bostadsmarknad i balans. Enligt förbundsstyrelsen bör valda delar av tankarna bakom det så kallade sociala boendet till en rimlig kostnad, miljonprogrammet under 1960-talet och 1970-talet, åter väckas till liv. Bostadspolitiken måste på ett tydligt sätt inriktas på att utan långa dröjsmål tillgodose behovet av och efterfrågan på bostäder. I det sammanhanget bör hyresrätten och det allmännyttiga bostadsbeståndet värnas. Hyressättningen bör enligt förbundsstyrelsen utgå från grunderna i bruksvärdesprincipen. Ny- och ombyggnationen ska var socialtoch miljömässigt hållbar. Samtidigt bör enligt förbundsstyrelsens uppfattning beskattningsreglerna mellan hyresrätten och övriga boendeformer jämnas ut och likställas. Det handlar därtill om statsbidrag till viktiga energi- och klimatinvesteringar i miljonprogrammet och hyresrätten i övrigt. Som framgår genom vad som ovan redovisats har förbundsstyrelsen inga svårigheter med att förhålla sig till motionens anda. En försvårande omständighet i sammanhanget, och för möjligheterna att få direkt effekt i det som eftersträvas i motionen, är emellertid att Svenska Kommunalarbetareförbundet inte är direkt part på den bostads- och hyrespolitiska marknaden. Tidigare år fanns inom LO ett bostadspolitiskt forum, ett organ för att gemensamt mellan LO-förbunden aktualisera olika bostadspolitiska frågor. Senaste rapporten publicerades Nuvarande ansvarsfördelning mellan LO och LO:s olika medlemsförbund innebär att det är det/de förbund som organiserar medlemmarna inom en viss näring som driver den näringens frågor. Det innebär att när det gäller bostadspolitiken och bostadsmarknadens regelverk så är det frågor som i första hand bör drivas av de så kallade byggförbunden. Kommunal måste ha tillit till att respektive berörda förbund hanterar olika förekommande frågeställningar på ett adekvat sätt. Huruvida förbundet ska göra ett uttalande när det gäller värnet om den kommunala allmännyttan har förbundsstyrelsen inga principiella invändningar mot. Frågan bör dock bedömas tillsamman med vad som anförts ovan, och inte minst utifrån det faktum att situationen för allmännyttan skiljer sig väsentligt åt mellan landets olika kommuner. Här finns ett utrymme för förbundets lokalavdelningar att bedriva effektiv opinionsbildning. Inom ramen för det facklig-politiska samarbetet, såväl centralt som lokalt, bör också finnas utrymme att lyfta fram angelägna bostadspolitiska frågor. Motionären föreslår vidare att förbundet ska verka för att LO ska göra ett uttalande om bostadsbristen. Även här bör frågan bedömas tillsammans 25

26 med vad som ovan anförts. Samtidigt bör enligt förbundsstyrelsen LO:s olika organ i demokratisk ordning själva få ta ställning till vilka former som är mest effektiva för att bedriva opinionsbildning i denna fråga. Med hänvisning till ovanstående föreslår förbundsstyrelsen förbundsmötet besluta att anse motion K:1 besvarad. K:2 Förändring i Förordning (1996:1100) om aktivitetsstöd Kommunal Bergslagen I dagens samhälle placeras fler och fler i längre arbetsmarknadsåtgärder, till exempel jobb- och utvecklingsgarantin, bland annat utifrån att de inte längre omfattas av sjukförsäkringen. Enligt nuvarande förordning har man rätt till ett tillfälligt uppehåll i insatser inom ramen för jobb- och utvecklingsgarantin, dock under sammanlagt högst 20 ersättningsdagar under en tolvmånadersperiod, under förutsättning att den enskilde under uppehållet är beredd att ta aktiv del av Arbetsförmedlingens service i fråga om platsförmedling. Den som förvärvsarbetar har i dag rätt till minst 25 semesterdagar per år för vila, återhämtning och rekreation. Under dessa dagar finns normalt inget krav på att stå till arbetsgivarens förfogande. Vi yrkar att förbundet verkar för att Förordning (1996:1100) om aktivitetsstöd ändras så att rätten till tillfälligt uppehåll i insatser ändras till högst 25 dagar och att förbundet verkar för att Förordning (1996:1100) om aktivitetsstöd ändras så att kravet om att ta aktiv del av Arbetsförmedlingens service i fråga om platsförmedling tas bort vid det tillfälliga uppehållet i insatsen. Utlåtande över motion K:2 I motion K:2 yrkas att förbundet verkar för att Förordning (1996:1100) om aktivitetsstöd ändras så att rätten till tillfälligt uppehåll i insatser ändras till högst 25 dagar, och att förbundet verkar för att Förordning (1996:1100) om aktivitetsstöd ändras så att kravet om att ta aktiv del av Arbetsförmedlingens service i fråga om platsförmedling tas bort vid det tillfälliga uppehållet i insatsen. 26

27 Syftet med jobb- och utvecklingsgarantin som infördes i januari 2007 är att erbjuda långtidsarbetslösa individuellt utformade insatser för att de så snabbt som möjligt ska få ett arbete. Enligt regeringen skulle det vara en aktiv åtgärd och det skulle inte innebära någon inlåsningseffekt. Deltagare i Fas 3 har möjlighet till ett tillfälligt uppehåll i insatsen med bibehållet aktivitetsstöd under sammanlagt högst 20 dagar under en tolvmånadersperiod. Detta förutsatt att deltagaren under uppehållet är beredd att ta del av Arbetsförmedlingens service i fråga om platsförmedling. Uppehållet ska planeras i samråd med Arbetsförmedlingen och vara förenligt med deltagarnas övriga planering. Som deltagare i jobb- och utvecklingsgarantin har personen endast rätt till sammanlagt 20 dagar ledigt med ersättning. Precis som för andra arbetstagare kan det finnas behov att ta ledig vid andra tillfällen under året. För de som deltar i jobb- och utvecklingsgarantin innebär detta att en deltagare inte får en sammanhängande ledighet med fyra veckor. Enligt semesterlagen har man rätt till fem veckors semester och med minst fyra veckors sammanhängande ledighet. Förbundsstyrelsen anser att rätten till ledighet med ersättning under garantin borde vara likformig med semesterlagen och utökas från dagens 20 dagar till 25 dagar. Inför varje sommar uppstår en diskussion att deltagaren, under den beviljade ledigheten där ersättning utgår, ska stå till förfogande hos Arbetsförmedlingens platsförmedling. Det är främst de som kommer från andra länder och vill behålla sin ersättning under vistelsen i sitt hemland. För att få behålla ersättningen under ledigheten ska deltagaren vara tillgänglig för jobberbjudande. Arbetsförmedlingen har gjort tolkningen att deltagaren ska kunna ta kontakt inom 48 timmar för att till exempel gå på jobbintervju. Deltagare som planerar att åka utomlands under en period på sin ledighet ska kontakta sin handläggare, detta för att deltagaren måste ta tjänstledigt från programmet. Grunden för arbetsmarknadspolitiken är arbetslinjen. Den fyller tre huvudfunktioner; den ska understödja strukturomvandlingen i ekonomin, den ska bidra till att så många som möjligt söker sig till arbetsmarknaden och den ska se till att de som på grund av sin arbetslöshet uppbär ersättning från samhället verkligen försöker få arbete. För att få ersättning från arbetslöshetsförsäkringen ska den försäkrade stå till arbetsmarknadens förfogande. Detta innebär att den arbetslöse ska visa att hon eller han vill och kan ta erbjudet arbete. Kan den försäkrade inte stå till arbetsmarknadens förfogande utan behöver vara ledig, ska det anges förhinder på a-kassekortet. 27

28 Arbetslinjen och stå till arbetsmarknadens förfogande gäller även under jobb- och utvecklingsgarantin. För att ha rätt till ersättning ska deltagaren aktivt söka arbete. Det finns dock ett undantag när det gäller Fas 3. Deltagaren behöver inte vara aktivt sökande under sin ledighet som är beviljad med bibehållen ersättning, men att den arbetslöse ska vara beredd på att ta aktiv del av Arbetsförmedlingens service när det gäller platsförmedling. Om Arbetsförmedlingen finner ett lämpligt jobb för en deltagare och som är ledig med ersättning, ska jobbet förmedlas och personen ska kunna ta kontakt med Arbetsförmedlingen inom två dygn för att eventuellt gå på jobbintervju. Alla människors rätt till arbete och egen försörjning har alltid varit en central fråga för svensk fackföreningsrörelse och som en del av denna är arbetslinjen viktig. Detta innebär att den som får ersättning från arbetslöshetsförsäkringen eller aktivitetsstöd under jobb- och utvecklingsgarantin ska kunna ta erbjudna jobb så länge man har ersättning. Att ta del av Arbetsförmedlingens service i fråga om platsförmedling vid tillfälliga uppehåll i insatsen, är en del i arbetslinjen. Förbundsstyrelsen anser att om den skyldigheten tas bort, frångås arbetslinjen, vilket innebär att en deltagare i jobb- och utvecklingsgarantin kan missa ett jobberbjudande och på så sätt blir arbetslös längre än nödvändigt. Med hänvisning till ovanstående föreslår förbundsstyrelsen förbundsmötet besluta att bifalla motion K:2 första att-satsen och att avslå motion K:2 andra att-satsen. K:3 Vård av gamla eller sjuka föräldrar Kommunal Norrbotten När man har föräldrar som är sjuka och i behov av vård bör man ha möjlighet att ta ledigt från sitt arbete för att till exempel vara ledsagare vid läkarbesök och dylikt. Det är svårt att ta ledigt från sitt arbete, många jobbar heltid och det är inte alltid man får semester beviljad. I dag har man möjlighet att vara hemma för vård av barn och barnbarn men samma behov finns att kunna ta hand om och/eller hjälpa sina 28

29 föräldrar ibland. Föräldradagar skulle vara en besparing för samhället och öka tryggheten för våra gamla. Vi föreslår att förbundet arbetar för att föräldradagar för vård av gamla och sjuka föräldrar införs i likhet med övriga socialförsäkringar och att liknande system används som vid tillfällig föräldrapenning. Utlåtande över motion K:3 I motion K:3 yrkas att förbundet arbetar för att föräldradagar för vård av gamla och sjuka föräldrar införs i likhet med övriga socialförsäkringar, och att liknande system används som vid tillfällig föräldrapenning. Motionären lyfter en viktig fråga för många av Kommunals medlemmar och andra arbetstagare som inte kan styra sin arbetstid. För dessa är det svårt att ta ledigt för att vara med gamla och sjuka föräldrar när de vill ha en anhörig vid sin sida, som vid läkarbesök eller bankärenden. Det finns en risk att barn till sjuka föräldrar väljer att ta deltidstjänster eller slutar arbeta för att kunna hjälpa sina föräldrar, och sedan fastnar i deltid eller hamnar utanför arbetslivet även när föräldrarna inte längre behöver hjälp. Det finns dock flera risker med förslaget om föräldradagar för vård av gamla och sjuka föräldrar. Kommunerna kan se detta som ytterligare en möjlighet att spara pengar genom att dra in på hemtjänsten och lägga över ännu större ansvar på anhöriga. Det finns även en risk att möjligheten att ta ledigt blir en kvinnofälla. I dag gör döttrarna den största anhörighjälpinsatsen. Reformen skulle innebära att de får viss ersättning för sina hjälpinsatser men den ersättningen är lägre än lönen. Om ledigheten ska vara tjänstepensionsgrundande måste det förhandlas och föras in i kollektivavtalen. Det sker inte med automatik. Kommer det ske i alla sektorer? Kommunal har uppmärksammat problematiken med att kombinera förvärvsarbete med omsorg om gamla och sjuka anhöriga. I november 2011 kom rapporten Hänger din mammas trygghet på dig?, och frågan om äldreomsorgens betydelse för arbetsutbudet tas upp i flera sammanhang under Rapporten visar att två tredjedelar av hemmaboende äldre, 75 år eller äldre, som behöver hjälp med till exempel städning, tvätt, matinköp och dusch, får den hjälpen av en nära anhörig som de inte bor med. Det vanligaste är att de får hjälpen av en dotter. Anhörigomsorgen har ökat kraftigt de senaste tjugo åren, samtidigt som det offentligas insatser har minskat. 29

30 En slutsats i rapporten Hänger din mammas trygghet på dig? är att det bästa anhörigstödet är en välfungerande offentligt finansierad äldreomsorg. Barn ska inte känna sig tvingade att hjälpa sina föräldrar med till exempel städning, personlig omsorg eller ledsagning till läkare, för att det saknas offentligt finansierade alternativ av hög kvalitet. Det är viktigt för de äldre för att de ska kunna välja offentligt finansierad professionell äldreomsorg som de flesta vill. Det är viktigt för anhöriga som ska kunna gå till jobbet och känna sig trygga med att deras föräldrar eller släktingar har det bra och får en god vård och omsorg. Det är viktigt för arbetslinjen att medelålders barn till skröpliga äldre kan jobba, bidra till sin egen försörjning och betala skatt. Jämförelsen med tillfällig föräldrapenning för vård av sjukt barn är därför olycklig. Det för tankarna till att vara hemma och vårda föräldern när hon eller han är sjuk. Syftet med reformen är inte att barnen ska vårda sina sjuka föräldrar, utan syftet är att stärka kontakten och hjälpa anhöriga att stötta de äldre i frågor och beslut där den äldre vill ha anhörigas stöd. Det är viktigt att möjligheten att ta ledigt är begränsad till sådana tillfällen det finns ett särskilt värde i att föräldern har en anhörig vid sin sida, som läkarbesök eller möte med biståndshandläggare. Förbundsstyrelsen anser att Kommunal inte ska binda sig vid ett förslag utan undersöka olika modeller och titta på de långsiktiga konsekvenserna av olika förslag. En modell skulle kunna vara ett system liknande kontaktdagar som tidigare fanns i föräldraförsäkringen, vars syfte var att stärka föräldrars kontakt med barnet till exempel genom att föräldrar kunde ta ledigt för att vara med barnet i skolan. Ett annat system som det finns skäl att titta på är närståendepenning, både som möjlig modell och för att se hur systemen skulle förhålla sig till varandra. Med hänvisning till ovanstående föreslår förbundsstyrelsen förbundsmötet besluta att avslå motion K:3. 30