Inventering av fågelfaunan på Valsörarna år 2015

Transkript

1 Inventering av fågelfaunan på Valsörarna år 2015 Viggen har börjat placera sina bon under stenblock Juha Ilkka Ralf Wistbacka & Markus Sundell Ostrobothnia Australis r.f.

2 Innehållsförteckning 1 Inledning 1 2 Undersökningsområdet 1 3 Vädret under inventeringsperioderna 3 4 Metodik Inventeringen - del Inventeringen - del Inventering av alkor 5 5 Resultat Det totala antalet häckande skärgårdsfåglar år De 10 vanligaste fåglarna år De 10 mest fågelrika skären år Fördelningen mellan artgrupper år Häckande fågelarter på Valsörarna år Sammandrag Vinnare och förlorare Predationstryck på fågelskären Motsägelsefulla populationstrender för tobisgrissla och tordmule Utvärdering och åtgärdsförslag 37 7 Tillkännagivanden 39 8 Referenser 39 Bilaga 1. Tabell över det häckande fågelbeståndet på de enskilda grynnorna år 2015.

3 1 Inledning 1. Föreningen Ostrobothnia Australis r.f. har sedan år 1996 regelbundet låtit utföra fågelinventeringar på Valsörarna för att dokumentera de förändringar som sker i fågelfaunan. Arbetet utgör en fortsättning på den monitoring som Olavi Hildén inledde på 1950-talet. Målsättningen med arbetet är att inventera den häckande fågelfaunan i Valsörarnas naturskyddsområde. Fågelbeståndet inventerades år 2015 av Ralf Wistbacka och Markus Sundell. Inventeringen utfördes under tiden och Rapporten skrevs av Ralf Wistbacka. Vi presenterar resultaten från inventeringen sommaren 2015 och jämför dem med tidigare gjorda undersökningar. Som jämförelseår används år 1996, 2000, 2004, 2006, 2008 och 2012 (Hägg & Kalliokoski 1996, Hägg et al. 2000, Warén 2004, Hägg & Bäck 2008, Kannonlahti 2008, Hannus et al. 2012). 2 Undersökningsområdet Valsörarna består av fyra större holmar och ett stort antal grynnor av varierande storlek. Ögruppen ligger mitt i Kvarken cirka 15 kilometer nordväst om Björkö. De stora holmarna är delvis skogbevuxna och huvudön (Ebbskär-Storskär) har en mycket varierad natur. Grynnorna är steniga och merparten saknar helt träd. Vegetationen består av albestånd, enrisbuskar havtorn med inslag av gräs och örter. Merparten av grynnorna är höglänta men låglänta strandängar finns på en del av dem. Undersökningsområdet utgörs av 80 grynnor samt 5 små områden på de stora holmarna dvs. Tuorelarevet och Norra Käringbådan på Ebbskäret, Holsterbådan och Lilla Långbådan på Storskäret och Uttersgrynnan på Norderstören. Undersökningsområdet finns angivet på kartan i figur 1. I denna undersökning används de lokala namnen enligt stavningen på t.ex. informationskartan för världsarvsområdet. De avviker till en del från namnen på kartan över inventeringsområdet. Därför används också skärets nummer för att underlätta identifieringen. Valsörarna förvaltas av Björkö delägarlag och inrättades som fågelskyddsområde redan år År 1977 sammanfogades Valsörarnas och Björkögrunden till ett stort enhetligt naturskyddsområde. Valsörarna ingår numera i strandskyddsprogrammet och nätverket Natura Under tiden är landstigning förbjuden förutom på angivna platser. Undersökningen utfördes med stöd av ett undantag från fredningsbestämmelserna beviljat av Södra Österbottens NTM-central på basis av samtycke givet av Björkö delägarlag. Skärpiplärka Markus Sundell

4 Figur 1. Undersökningsområdet 2.

5 3 Vädret under inventeringsperioderna 3. Vädret var sommaren 2015 nästan i klass med det som Hauru (1998) dokumenterade. Under den första inventeringsperioden stördes arbetet av kyla, storm och regn. Under de första fem dagarna var det möjligt att röra sig med båt endast under två kvällar. Under de följande fem dygnen ( ) var vädret bättre och då utfördes merparten av arbetet - ofta på läsidan av huvudöarna. Under den andra perioden var det något varmare, men vind och regn innebar att arbete på fågelskären var omöjligt under fyra dygn. Detta berodde också på att inventeringsbåtens sjöduglighet är begränsad och en såpass måttlig vindstyrka som 7-8 m/s medförde att inventeringen måste avbrytas. Försommaren 2015 karakteriserades också av en ovanligt hög havsvattennivå. Under maj-juni var havsvattennivån hela tiden över medeltalet för den teoretiska havsvattennivån. Vid tre tillfällen ( , och 8-9.6) uppmättes för årstiden extremt höga vattenstånd ( cm) men även kring midsommartid noterades nästan + 40 cm. Detta inverkade negativt på fåglarnas häckning på låglänta holmar (nr 75, 42, 33, 35 m.fl.) och på holmar med låglänta strandängar (nr 22, 41 m.fl.). Figur 2. Havsvattenståndet i Vasa i juli 2014 juli Röd linje = den maximala vattennivån. Meterologiska institutet.

6 4 Metodik 4. Inventeringen utfördes i enlighet med anvisningar av Koskimies och Väisänen (1988). Metodiken anpassades likväl till de förhållanden som råder på Valsörarna och de effekter som klimatet medförde. Tidigt häckande arter inventerades under den första perioden och de sent häckande arterna inventerades främst under den andra perioden. 4.1 Inventeringen - del 1 Den första inventeringsperioden utfördes under tiden Vintern var Kvarken i stort sett isfri. Våren 2015 var likväl kall och skärgårdsfåglarna inledde inte häckningarna tidigare än normalt. Kylan medförde att häckningen för flere arter senarelades och inventeringen inleddes något tidigare än vad som hade varit optimalt. Fiskmås, skrattmås och silltrut hade inte lagt ägg under vecka 21. Alla fiskmåsar, skrattmåsar, tärnor, sjöfåglar (vigg, svärta) och vadare hade inte ännu anlänt till häckningsskären. Under den första omgången genomsöktes alla holmar i samband med boletningen. I första hand karterades ejderbon och gråtrutkolonier (6 st). Kolonin på Gråsälsbådan inventerades likväl på basis av antalet vuxna fåglar pga att den nordliga vinden ökade under besöket. Vi gick därför inte heller i land på de små holmarna (52, 53a, 55 och 51). Landstigning på grynnorna 66, 65 och 65a undveks likaså i maj. Gråtrut- samt tärn- och skrattmåsbon märktes med strån av vass för att undvika att de räknades två gånger under boletningen. Stor vikt lades vid att genomsöka holmarnas inre delar (enrisbestånd och havtornsbuskage) vid karteringen av ejder och grågås. Alla potentiella holmar genomsöktes av bägge inventerarna och med samma noggrannhet. Antalet ägg i ejderbona noterades och likaså boets placering. Merparten av bona utmärktes genom att placera en sten på en sten närmast boet. Detta gjordes för att senare kunna kontrollera om äggen kläckts. Av kråkor plundrade bon antecknades och en del ejderbon kunde vi notera endast därför att kråkfåglar plundrat det och uppätna ägg hittades i terrängen. De största områden med enrisbuskar som inventerades fanns på Petgrundsbådan och Fläsket. På bägge områdena gjordes en en timme lång kartering. Vi noterade även antalet ejderpar som ännu inte inlett häckningen utan låg ute på fjärdarna. Under den andra omgången hittades ett fåtal nya bon. Tiden mellan inventeringarna var så lång att det var uteslutet att bon som hittats under den första inventeringen ännu skulle ruvas under den andra. Även bestånden av havstrut, knölsvan, vitkindad gås, kanadagås, grågås, skräntärna, ängspiplärka, sädesärla, stenskvätta och kråka karterades under den första inventeringsomgången. Eftersom en del havstrutar lagt en ny kull i juni gjordes en revirkartering för att undvika att något par räknades två gånger. 4.2 Inventeringen - del 2 Den andra inventeringsomgången utfördes under tiden Parantalet för sent häckande (eller försenade) fåglar fastställdes främst under den andra omgången. Detta gäller för vigg, rödbena, roskarl, silvertärna, skrattmås, fiskmås och kustlabb. För ett flertal arter kombinerades observationer från den första och andra inventeringsomgången. Detta gäller gräsand, skedand, bläsand, svärta, småskrake, storskrake, strandskata, dvärgmås, silltrut, fisktärna och skärpiplärka. Detta utvärderas närmare i resultatdelen.

7 Vår avsikt var att i görligaste mån utföra karteringen på basis av bofynd. Detta kunde vi inte göra i kolonier av fiskmås pga. att häckningarna avbröts av högvatten och regn och kyla. För silltrutens del försvårades boletningen av en sen äggläggning och av att inga distinkta kolonier hittades. En skrattmåskoloni (nr 54) inventerades på basis av bon där häckningen avbrutits men i 3 kolonier kunde vi räkna antalet bon. För måsfåglarnas del multiplicerades det iakttagna individantalet med 0,7 i enlighet med Koskimies och Väisänens (1988) anvisningar för att fastställa parantalet. Tärnorna inventerades så sent att kläckningen redan hade börjat och därmed var det svårt att lokalisera de bon där ungarna lämnat boet. På frodigare ställen kunde riklig växtlighet försvåra boletandet. Boletning kan ge en säkrare uppskattning än antalet par eftersom antalet vuxna fåglar i en tärnkoloni kan vara överraskande lågt. På Yttre Ebbskärsgrynnan räknades 55 vuxna silvertärnor men antalet bon med ägg och i enstaka fall nykläckta ungar var 49. En multiplicering med 0,7 ger ett parantal på 39. Parantalet baseras på boletning på öarna 17, 14, 38, 60, 63, 47, 53 och 1. I de fall då boletningen var problematisk bestämdes parantalet utgående från antalet vuxna fåglar. Fördelningen mellan antalet silvertärnor och fisktärnor gjordes utgående från förhållandet fisktärnbon/silvertärnbon eller genom att räkna förhållandet fisktärna/silvertärna i luftrummet ovanför kolonin. 5. Inventering av alkor på Gråsälsbådan. Ralf Wistbacka 4.3 Inventering av alkor Antalet tobisgrisslor och tordmular karterades i en separat undersökning på de 21 viktigaste grynnorna den 30.6 och 1.7. Under bägge inventeringsturerna inventerades de skär som hyser det största antalet alkor mellan kl och Den räknades holmarna 3, 4, 58 och 6 mellan och Den 1.7 räknades holmarna 53a, 53, 49 och 50 mellan kl och Holmarna 43, 44, 45, 46, 47 och 48 räknades vid inventeringen av skären kl Arbetet underlättades av att vattnet var så gott som spegelblankt och den 1.7 var vinden svag för att sedan mojna helt. Alkorna på fågelskären nr 10 och 11 samt nr 1 och 54 räknades ihop enär det inte bedömdes vara möjligt att särskilja fåglarnas hemö. Observationerna från 30.6 och 1.7 är utmärkta med fet stil i bilaga 1. I övrigt användes främst observationer från omgång två men 4 tobisgrisslor räknade i omgång 1 ingår. För tordmulen och tobisgrisslan har begreppet par (0,5 x antalet adulta fåglar) använts vid jämförelser mellan förekomsten av häckande fåglar på olika

8 5 Resultat Det totala antalet häckande skärgårdsfåglar år 2015 I tabellen i bilaga 1 finns de 35 arter, som kan anses vara typiska för fågelskär och andra skärgårdsmiljöer. Totalt beräknades 3410 fågelpar av dessa arter häcka i undersökningsområdet. Andra arter som påträffades beskrivs under rubriken övriga arter. Figur 3. Antalet par av 35 arter på Valsörarna 1996, 2000, 2004,2006, 2008, 2012 och Antalet häckande fågelpar var 2015 så gott som oförändrat jämfört med år 2008 och år Under perioden låg parantalet mellan 6500 och 6800, varefter det häckande fågelbeståndet har halverats (figur 3). Nedgången i antalet par är anmärkningsvärt stor och beror i huvudsak på att tobisgrissla, fiskmås och ejder minskat markant. 5.2 De 10 vanligaste fågelarterna år 2015 Nr Art Antal 1 Fiskmås Tobisgrissla Silvertärna Tordmule Gråtrut Skrattmås Vigg Ejder 95 9 Silltrut Svärta 45 Figur 4. De 10 vanligaste fågelarterna år De 10 vanligaste arterna presenteras i figur 4. Arter som drar nytta av mänskan (fiskmås, gråtrut och skrattmås) ligger högt på listan men den domineras ändå av mer genuina skärgårdsfåglar som

9 tobisgrissla, tordmule, silvertärna, vigg, ejder, silltrut och svärta. Man kan kanske också förmoda att fiskmås, gråtrut och skrattmås finner merparten av sin föda i havsmiljöerna kring Valsörarna och inte på pälsfarmer eller avstjälpningsplatser De 10 mest fågelrika skären år 2015 Den mest fågelrika grynnan år 2015 var Båtslagsgrynnan med 345 par. Gråsälsbådan med 318 par var en god tvåa. Gråsälsbådagrynnan inhyste nu 295 par och Bräbådan 250 par (fig 5). Typiskt för dessa grynnor är att de är belägna längst ut mot havet och alla utom Stor Oxgrynnan, Bräbådan och Långgrynnan är belägna i arkipelager som inte ligger i anslutning till huvudöarna. Det häckande fågelbeståndet på de enskilda grynnorna presenteras i bilaga 1. Plats Nr Namn Antal par 1 10 Båtslaggrynnan Gråsälsbådan Gråsälsbådagrynnan Bräbådan Skutgrynnan Långgrynnan Gråsälsbådan SW Rackelskatan Gråsälsbådagrynnan SW Stor Oxgrynnan 86 Figur 5. De 10 mest fågelrika skären år Fördelningen mellan artgrupper år 2015 Artgrupp Antal par Procent Måsar, tärnor och labb ,6 Alkor ,6 Andfåglar ,7 Tättingar 177 5,2 Vadare 65 1,9 Figur 6. Fågelgruppernas andel av häckfågelbeståndet på Valsörarna Fördelningen mellan olika artgrupper framgår ur figur 6. Måsfåglarnas (måsar, tärnor och labb) andel är 51,6 %, vilket är något mindre än år 2012 (56,5 %). År 2004 var andelen ca 46 % och 2006 ca 48 %. Alkfåglarnas andel av totalbeståndet är ungefär densamma som år Alkfåglarnas andel var 35,8 % år 2006 och 40,4 % år Minskningen är anmärkningsvärd eftersom alkfåglarna ännu år 2000 var den största artgruppen (48,4 %) och 1996 utgjordes ca hälften av fågelbeståndet av alkor. Jämfört med arkipelager norr om Kvarken är andelen alkfåglar ändå anmärkningsvärt hög. Andfåglarnas andel var 9,3 % år 2012 och den har således nu ökat något. År 2004 var andelen 8,4 % och ,4 %. Tättingarnas andel var 3,7 % år 2012 och har således ökat något. Vadarnas andel har hållit sig vid 1-2 % under hela 2000-talet.

10 5.5 Häckande fågelarter på Valsörarna år Sångsvan Cygnus cygnus 0 par Sångsvanen håller flerstädes i Österbotten på att etablera sig på fågelskär. I Larsmo skärgård påträffades 11 par år 2013 (Jakobsson & Wistbacka 2015) och på Hällgrund häckade ett par På Valsörarna torde sångsvanen ännu föredra att häcka i små sjöar på huvudöarna men läget kan förändras i framtiden. Knölsvan Cygnus olor 17 par Sammanlagt noterades 17 par i området under den första inventeringsrundan. Av dessa hade 13 bon medan de övriga observationerna avser par i närheten av lämpliga häckningsgrynnor. Knölsvanarna är inte knutna till fågelskär och andra par förekommer förmodligen. Ett bo hittades på en stor sten i viken söder om Viggesbådan. Parantalet har kontinuerligt ökat och under rådande klimat-betingelser kan det öka ytterligare. År par, par, par och år par. Figur 7. Knölsvan år Nära holme 77 sågs 2 par. Grågås Anser anser 19 par År 2015 noterades 19 par grågäss på Valsörarna under den första inventeringsrundan. 12 bon hittades och 7 par flög upp från en lämplig häckningsmiljö men inget bo hittades. Bona låg öppet på strandängar eller väl dolda i enrisbuskar. Havsörnen hade tagit en ruvande grågås. Efter nedgången år har grågåsen ökat, men ökningen förefaller ha stannat av. Grågåsen har sedan år 2000 ökat i hela Kvarkenregionen. År par, par, par och

11 9. Figur 8. Grågås år Siffrorna anger antalet par då det överskrider 1. Kanadagås Branta canadensis 0 par Under inventeringarna 2015 påträffades inga häckande kanadagäss. År par, par, par och år par. Vitkindad gås Branta leucopsis 3 par Den vitkindade gåsen var en nykomling i området år År 2015 sågs 3 par men inga bon hittades. Den vitkindade gåsen har ökat kraftigt i regionen och kommer förmodligen att etablera sig också på Valsörarna. År par, par, par och år par. Kricka Anas crecca 0 par Krickan förekommer sällan på de fågelrika yttre grynnorna och föredrar mera skyddade skärgårdsområden. Krickor (1/1) sågs i närheten av Tuorelarevet-Käringbådan men torde inte ha häckat i de undersökta områdena. År par, par, par och år par. Gräsand Anas platyrhynchos 48 par Av de 27 bon som påträffades hittades 6 stycken under den andra inventeringsperioden. I övrigt baseras bedömningen på observationer av adulta fåglar. Gräsanden verkar ha en lång häckningsperiod. På Mellangrynnan (8) observerades 22.6 en hona lämna ett tomt bo. På Gräsgrynnan (48)

12 lämnade honan 1.7 ett bo med 2 ägg. Hanen väntade 30 m från boet. Bona var i regel väl gömda i växtligheten och ofta dolda under havtornsbuskar. Även enrissnår var särdeles populära. Under den första inventeringsomgången påträffades 3 bon i samma lilla enrissnår på Gråsälsbådan och under den andra omgången hittades 2 bon under ett annat buskage. År 2012 hittades 33 gräsandbon. Gräsandpopulationen på Valsörarna kan ha ökat efter år År par, par, par och år par. 10. Figur 9. Antal par av gräsand Stjärtand Anas acuta 0 par Stjärtanden påträffades inte i de undersökta områdena och mycket få observationer gjordes på Valsörarna i övrigt. År 2004 hittades sammanlagt 10 par och nu inget!? Nedgången har varit konstant sedan år År par, par, par och par. Bläsand Anas penelope 2 par Under inventeringarna sågs ett par vid Långbådagrynnan (72) i juni och ett par vid Holsterbådan (73) i maj. Bläsanden torde dock föredra att häcka på huvudöarna och holmarna 72 och 73 ligger omedelbart invid Storskär. År 2004, 2006, 2008 och 2012 noterades inga par vid fågelskären. Skedand Anas clypeata 8 par Skedanden häckar något senare än gräsanden, men den är lika skicklig att gömma sitt bo och blir lätt förbisedd. De tre bon som hittades lokaliserades under den andra inventeringsrundan. År par, par, par och par. Bergand Aythya marila 0 par I likhet med inventeringen år 2012 påträffades inga bergänder. Alla de drygt 150 observationer av Aythya-arter vi gjorde var viggar! Berganden är en nationellt utrotningshotad fågelart (EN). Berganden häckar sent, i mitten av juni, och den föredrar små grynnor med fiskmås- eller tärnkolonier. Under 1970-talet häckade det ca par på Valsörarna (Hildén et al. 1978), men därefter har minskningen varit kraftig och under 1990-talet har populationen varierat mellan 2 och 6 par. År par, par, par och par.

13 Vigg Aythya fuligula 108 par 11. Viggen är svår att inventera då populationerna i regel har ett överskott av hanar. Häckningen kan dessutom inledas från maj-juli, vilket gör boletning svår. Parantalet för år 2015 baserar sig i första hand på observationer från den andra inventeringsomgången. Av observationerna av adulta från den första omgången har endast godkänts fåglar, som uppehållit sig i omedelbar närhet av skären. Under den andra inventeringsperioden hittades totalt 93 par. 67 bofynd gjordes företrädelsevis i kolonier av skrattmås och silvertärna. I figur 16 finns de platser, där flere än 4 par vigg noterades, utmärkta. Viggen kan också häcka i kolonier av fiskmås och gråtrut. Kläckningen verkade inte lyckas så bra. 16 av bona (en fjärdedel) hade plundrats av kråkor och ytterligare 5 hade dränkts av högvatten. Vid holmarna 22, 68 och 75 föreföll häckningen ha misslyckats både för vigg och för silvertärna. Antalet påträffade bon var nästan på noll. Ett bo på grynnan SW om Gråsälsbådan fanns gömt i en hålighet under ett stenblock (se pärmbilden). Kanske ett sätt att undgå havsörnspredation? I bon som göms så bra borde ungarna kläckas lyckligt och väl. Jämfört med år 1996 har beståndet minskat. Variationen i antalet par är dock anmärkningsvärt stor och det förblir oklart hur stor andel som utgörs av bofynd. År par, par, par och par. År 2012 hittades endast 17 par under den andra inven-teringsrundan och antalet 34 härrör således från inventeringsrunda 1, som gjorde under den första veckan i maj. Figur 10. Antal par av vigg

14 12. Svärtor förekom allmänt på Valsörarna år Markus Sundell Svärta Melanitta fusca 45 par Svärtan häckar mycket senare än de andra andfåglarna och boet hittas ofta i enrisbestånd på högre belägna områden av grynnan. Inventering av svärta på Valsörarna med hjälp av boletning torde vara omöjlig att utföra pga. de svårgenomsökta landytorna. En betydande del av de svärtor som ses torde dessutom häcka på huvudöarna. År 2015 noterades totalt 45 par under de bägge inventeringsomgångarna. Under den andra omgången noterades 25 par i närheten av fågelskär. År 2004 rapporterades 21 par, år par, år par och år par (andra inventeringsomgången). Utgående från dessa data är det likväl så gott som omöjligt att ange en utvecklingstrend. Svärtor finns dock kvar i märkbara mängder till skillnad från t.ex. Larsmo där de håller på att försvinna helt (Jakobsson & Wistbacka 2015). En beaktansvärd möjlighet vore att inventera svärtorna i hela Valsörarkipelagen i början av juni. Då uppehåller sig paren nära häckningsskären. Metoden användes i Larsmo Totalinventeringar har gjorts på Valsörarna t.ex.1978 och 1990 samt även 2006 och Åren 1978 och 1990 noterades 300 par, par och par. På basis av detta har beståndet minskat och en ny totalkartering vore på sin plats. Svärtor i Norderstörs sund. Markus Sundell

15 Ejder Somateria mollissima 95 par 13. Ejdern torde numera vara den näst vanligaste andfågeln på Valsörarnas fågelskär då den har passerats av viggen. Populationen har minskat en längre tid och antalet var år 2015 endast en sjundedel av vad det var år 1996 (682 par). Merparten av observationerna gjordes under den första inventeringsrundan dvs. 87 bofynd och 5 par invid häckningsskäret. Under den andra omgången hittades 3 nya bon. I 44 bon räknades ägg (antal 1-6) och medeltalet var 4,04. Tydligt var att flera honor ännu höll på att lägga ägg. I fråga om 38 bon noterades deras läge i 4 kategorier. 10 bon var belägna helt öppet och 9 var belägna mellan stenblock. 17 bon var gömda under enrisbuskar eller motsvarande. På Petgrundsbådan kunde upp till 3 ejderhonor häcka i samma enrissnår. Två ejderhonor hade byggt bo i håligheter under stora stenblock en anpassning till havsörnens predation? De tre bon där honan tagits av havsörn låg öppet eller mellan stenblock. Ett bo var övergivet medan kråkor (eller korp) plundrat 28 bon, vilket utgör en tredjedel av de bon som hittades under den första rundan. Vi karterade också antalet ejdrar som uppehöll sig ute på fjärdarna bland fågelskären i maj. Sammanlagt noterades totalt 25 par, som ännu inte inlett häckningen; dvs. 7 par NE om huvudöarna, 10 par kring Fläsket och 8 par SE om Malskäret. Under den andra rundan söktes inte ejderbon med samma intensitet som under den första rundan. De tre bon som hittades fanns NE om huvudöarna och kring Fläsket så det häckande beståndet kan ha varit något större än 95 par. Beräkningarna av antalet icke häckande par baserar sig på karteringar under samma dag. Teoretiskt sett kan ejderbeståndet ha uppgått till ca par. Flere små flockar med ejderhonor sågs under den andra inventeringsomgången. Markus Sundell

16 Figur 11. Förekomsten av ejder år 1996 (ovan) och år 2015 (nedan). Liten boll < 5 par. Siffrorna anger antalet par för de större kolonierna. 14.

17 De viktigaste häckningsgrynnorna för ejdern var Petgrundsbådan (13 bon), Båtslaget (9 bon), Bräbådan (9 bon), Diskbådan (6 bon), Malskärshällan (6 bon) och Gråsälsbådan (3 bon + 3 par). Ejderns kläckningsresultat för de icke prederade kullarna verkade vara bra. 7 bon där kläckningen lyckats och ett bo med nykläckta ungar påträffades under den andra inventeringsrundan. Detta innebär att kläckningsprocenten var mycket god och inga effekter av tiaminbrist eller dålig kondition inför häckningen kunde noteras (Balk et al. 2009, Sylvander 2013). Honorna har haft kapacitet att genomföra ruvningen. Urvalet är dock rätt litet och en specialstudie angående ejderns kläckningsresultat borde göras inom en snar framtid. Endast en kull med 4 ungar åtföljda av 2 honor sågs under den andra rundan. Den sågs invid Båtslagsgrynnan. I övrigt dominerades ejderförekomsten av små flockar med 8-12 honor, som förekom här och var i hela undersökningsområdet. Månne ejdrarna producerade ens en enda flygg unge på Valsörarna 2015? Ejderbeståndet har helt klart minskat på Valsörarna men beståndet verkar ha stabiliserat sig kring 100 par. År par, par, par och år par. 15. Figur 12. Antal par av ejder Knipa Bucephala clangula 0 par Vi noterade inga häckande fåglar i området. Rastande flockar sågs här och var. Den 16.5 sågs 23 knipor vid Malskärs sund. En inventering av knipor borde genomföras med hjälp av sakenligt utplacerade knipholkar. I dagens läge torde kniporna lida av akut bostadsbrist på Valsörarna. År par, par par och år par. År 2012 kan rastande knipor ingå i det angivna antalet. Småskrake Mergus serrator 24 par Småskraken är inte lätt att inventera enär häckningarna inleds sent och flyttande fåglar kan ingå i alltför tidigt utförda inventeringar. Genom boräkning är det mycket svårt att uppskatta antalet häckande småskrakar. Det bo vi fann på Malskärshällan den 26.6 låg under ett stenblock dolt av enrisbuskar. Äggläggning pågick då antalet ägg var endast 4. Uppskattningen av beståndet baseras i första hand på par invid lämpliga häckningsskär under den första inventeringsomgången. Observationerna av småskrake har varit rätt stabila de senaste åren. År par, par, par och år par.

18 Storskrake Mergus merganser 24 par 16. Storskraken inleder i regel häckningen tidigt i april-maj men även senare häckningar kan hittas. Storskraken häckar gärna i holkar eller under sommarstugor. På Valsörarna finns boet vanligen under enrisbuskar eller stora stenar och är omöjligt att hitta om inte honan flyger upp ur boet. Beståndsuppskattningen år 2015 utgår från den första genomgången. 11 bon påträffades och av dessa hade kråkorna plundrat 4. På Gräsälsbådan hittades 5 bon. Två av dessa låg väl gömda under stora stenblock men kråkorna (eller en mink) hade ändå lyckats plundra dem. Populationen har möjligen ökat sedan Det bästa sättet att övervaka storskrakens populationsutveckling vore att iordningsställa ett sakenligt holknätverk. En storskrakhona räddades från stugan på Mellangrynnan (40) dit den sökt sig genom skorstenen - i brist på bättre boplatser. År par, par, par och par. Strandskata Haematopus ostralegus 16 par Strandskatan häckar tidigt i maj och är en synlig och ljudlig art medan den har ungar i juni. Strandskatan häckar solitärt, och söker sig gärna till tärn- och måskolonier. Beståndsuppskattningen bygger på observationer från båda inventeringsomgångarna. En revirkartering gjordes för att undvika att något par räknades två gånger. Figur 13. Strandskata år Svart boll = 1 par. Antalet häckande strandskator på Valsörarna har varierat mellan 11 och 20 i inventeringarna åren Ingen trend ses i fråga om beståndsutvecklingen. År par, par, par och år par.

19 Rödbena Tringa totanus 26 par 17. Rödbenan häckar ofta invid mås- och tärnkolonier och placerar boet på strandängar. År 2015 hittades inga bon. Beståndsuppskattningen baseras i huvudsak på den andra inventeringsomgången. Antalet häckande rödbenor på Valsörarna minskade kontinuerligt under åren Årets resultat med 26 par är likväl i klass med de 28 par som noterades år På 1970-talet uppskattades dess parantal vara 100 (Hildén et al. 1978). Arten har på senare tid minskat överlag och räknas i Finland numera till de nära hotade (NT) arterna. År par, par och par och par. Figur 14. Antal par av rödbena Storspov Numenius arquata 0 par Under de senaste 20 åren har spoven främst häckat på de större öarna (Ebbskär, Storskär och Norderstören). I årets inventeringar noterades inga häckande par på fågelskären. På Ebbskär och Norderstören sågs ett par vardera. År par, år par, par och par. Drillsnäppa Actitis hypoleuca 2 par Ett par sågs på Lilla Långbådan (nr 78) i maj och en ensam drillsnäppa sågs på Bullergrynnan (nr 16). Den befann sig dock troligen på födosök. Drillsnäppa torde inte häcka på själva fågelskären. Roskarl Arenaria interpres 15 par Roskarlen häckar oftast solitärt invid mås- eller tärnkolonier men då beståndet var rikligare kunde flere par häcka på samma holme. Två bofynd gjordes. På Bräbådan hittades ett bo med 2 ägg av roskarl och ett ägg av vigg. På Rackelskatan hittades ett bo (3 ungar och 1 ägg) gömt under ett platt stenblock. I övrigt avser observationerna vuxna fåglar med betoning på inventeringsomgång 2. Två av observationerna i bilaga 1 avser ensamma roskarlar i juni (holme nr 49 och nr 53). De varnade inte utan flög iväg till andra holmar. Vi bedömer att de var ute och sökte föda. I övrigt var roskarlarna tydligt associerade med kolonier av silvertärna, fisktärna och

20 häckning skett tack vare fynd av äggskal. Associeringen gällde dock inte Bullergrynnan (16) eller Uttersgrynnan (70) men därifrån hade alla fåglar försvunnit i juni. Inte heller på Skutgrynnan förekommer skrattmås- eller tärnkolonier och de två paren som sågs i maj häckade tydligen under beskydd av gråtrutarna. År 1996 noterades 54 par men därefter minskade beståndet till 38 par år Under åren har antalet häckande roskarlar fortsättningsvis minskat. Roskarlen räknas numera till de hotade arterna med hotgraden sårbar (VU). År par, år par, par och år par. 18. Figur 15. Antal par av roskarl Figur 16. Förekomst av roskarl (beige boll) och vigg (>4 par, svart boll) i förhållande till kolonier av tärnor (>10 par, röd boll) och skrattmåskolonier (>5 par, S).

21 19. Roskarlbo i vilket viggen lagt ett ägg. Bräbådan Ralf Wistbacka Bo av kustlabb på Trutgrund. Markus Sundell

22 Kustlabb Stercorarius parasiticus 4 par 20. Kustlabben etablerade sig på Valsörarna under 1940-talet. Under och 80-talen häckade 2-3 par och beståndet var stabilt under flera årtionden fram till slutet av 1990-talet. På 2000-talet har arten ökat något och beståndet har varierat mellan 5 och 8 par. År 2015 gjordes ett bofynd på Trutgrund (2 ägg 23.6). I övrigt noterades revir på Fläsket, Bräbådan och Rackelskatan. Även vid Gräsgrynnan sågs en kustlabb 1.7 men den torde häcka på Malskäret. År par, år par, par och par. Skrattmås Larus ridibundus 146 par Under år 2012 häckade det hittills största antalet skrattmåsar på Valsörarna. År 2015 var antalet fåglar i samma storleksordning. De största kolonierna fanns detta år på grynnan väster om Gråsälsbådan (25 par; räknat från antalet övergivna bon), Båtslagsgrynnan (45 par) och Bräbådan (43 par). Kolonierna är i likhet med tärnkolonierna mycket populära häckningsplatser för vigg. Skrattmåsen räknas efter år 2010 som nära hotad (NT) och är en nykomling på Valsörarna. Den första häckningen konstaterades så sent som år 1987 (Hildén & Hario 1993). År 1996 häckade 35 och år par. År par, par, par och år par. Figur 17. Antal par av skrattmås Dvärgmås Hydrocoloeus minutus 4 par Häckande dvärgmås har inte tidigare rapporterats från Valsörarna. I juni sågs ett par på Holsterbådan (73) och 16.5 sågs 2 par på Stor Oxgrynnan (19) sågs 9 dvärgmåsar vid Lill Oxgrynnan (77) och 5 stycken vid Västra Malbulten (41). Det kan dock ha handlat om samma fåglar, som sökte föda längs stränderna. Dvärgmåsen bygger sitt bo nära vattenlinjen och därför torde häckningarna på de låglänta platserna inte ha kunnat lyckas. Dvärgmåsen kan också häcka högre upp på klipphällar etc. Den 26 juni sågs ett par på Bräbådan men inget bo hittades. Dvärgmåsen förekommer i Larsmo yttre skärgård och har noterats ute på de yttersta skären. Förhoppningsvis återkommer dvärgmåsen under en sommar med tjänligare väderlek.

23 Fiskmås Larus canus 639 par 21. Fiskmåsen var den mest talrika fågeln år 2015 även om antalet halverats jämfört med vad det var under perioden Den häckar både solitärt och i kolonier. De största kolonierna fanns år 2015 på Oboleskatan på Långgrynnan (49 par), Bräbådan (42 par), grynnan väster om Gråskälsbådan (43 par) och Båtslaggrynnan (42 par). Fiskmåsens häckning påverkades mycket negativt av de höga havsvattennivåerna och vi kunde inte inventera kolonierna genom boräkning bland annat därför att det inte är säkert att alla par lagt nya kullar. På de platser där häckningen uppenbart spolierats av högvattnet förutsatte vi att fåglarna skulle varna för att de skulle räknas som häckande par. På Övergrynnan påträffades likväl 10 nedslagna par men inga borester hittades trots att grynnan är rätt högt över vattennivån. Populationen var på en något högre nivå än 2012 men ändå betydligt mindre än 2004 och År par, par, ** par och par. ** Omräknat till antalet ad x 0,7 var antalet år par. Figur 18. Antal par av fiskmås Silltrut Larus fuscus 49 par Silltruten är en nationellt utrotningshotad fågelart med hotgraden sårbar (VU). Den häckar oftast i små kolonier som varit relativt stationära, men också några enstaka solitärt häckande silltrutpar kan förekomma. På Valsörarna registrerades år par dvs. numerären var den samma som år Då minskade silltrutbeståndet till 49 par efter att ha varierat mellan par tidigare under 2000-talet. Den största kolonin fanns år 2015 på Bräbådan (15 par) medan små kolonier (5-6 par) fanns på Mellangrynnan, Skutgrynnan och Båtslaggrynnan. På Mellangrynnan påträffades den bon (1 nykläckt unge, 2 ägg, 1 ägg, 1 ägg samt 1 tomt). Man kan befara att ungproduktionen i åtminstone denna koloni blev rätt liten. Silltrutens ungproduktion på Valsörarna torde inte ha utvärderats på senare tid. År par, par, par** och år par. **Omräknat till antalet ad x 0,7 var antalet år par.

24 22. Figur 19. Antal par av silltrut Gråtrut Larus argentatus 374 par Antalet häckande gråtrutar var år 2012 rekordstort då 463 par noterades. Antalet var igen lägre år 2015 då 374 par påträffades. Ökningen, som har varit kontinuerlig sedan år 1996, verkar ha planat ut. De största kolonierna fanns på Gråsälsbådan (77 par), Gråsälsbådagrynnan (43 par), Båtslaggrynnan (44 par) och på Båtslaget (36 par). Inga effekter av tiaminbrist i form av döda vuxna gråtrutar eller ungar noterades år 2015 (Balk et al. 2009, Sylvander 2013). År par, par, 2008** 193 par och år par. ** Omräknat till antalet ad x 0,7 var antalet år par. Figur 20. Antal par av gråtrut

25 Havstrut Larus marinus 23 par 23. Havstruten häckar solitärt och parantalet baserar sig främst på resultaten från första omgången. Eftersom några par hade inlett omhäckningar i maj-juni gjordes en revirkartering för att undvika att en del par räknades två gånger. På Skutgrynnan noterades 2 par. Havstruten försöker dölja sina häckningar genom att bygga bon på små och låglänta grynnor. De höga vattennivåerna år 2015 kan ha lett till att häckningar spolierats (på nr 66 Repon m.fl). Merparten av bona torde numera finnas på höglänta skär. Noterbart är att ett havstrutbo på Trekantbådan hade plundrats av kråka eller korp. Ett nytt bo med 1 ägg hittades Havstrutpopulationen ökade från 13 till 30 par år men minskade därefter. År par, par, par och år par. Figur 21. Havstrut år Svart boll = 1 par. Siffrorna i bollen anger antalet par. Skräntärna Hydroprogne caspia 1 par Skräntärnkolonin på Vörboas Hällon försvann år 2001, eventuellt pga. störning orsakad av mink (Warén 2003). Från och med år 2004 har 1-3 par häckat i undersökningsområdet. År 2015 påträffades endast ett par. En halvvuxen unge noterades Skräntärnan är en nära hotad (NT) fågelart. År par, par, par och år par. Fisktärna Sterna hirundo 19 par Antalet häckande fisktärnor har varierat mycket under perioden År 2000 registrerades 19 par och år 2012 endast 3 par. Stora förekomster har noterats 2004, 2006 och År 2008 var likväl antalet silvertärnor halverat jämfört med 2008 och Tydligt är dock att antalet fiskärnor i denna ytterskärgård varierar märkbart. År par, par, par och år par.

26 Silvertärna Sterna paradisaea 499 par 24. Silvertärnan var år 2012 den vanligaste skärgårdsfågeln på Valsörarna men föll år 2015 ner till tredje plats. Populationen har varit relativt stabil under perioden , med undantag av år År 2015 försvårade högvattnen förutsättningarna för boräkning på låglänta holmar och på Käringgrynnan (75), Västra Malbulten (41), strandängen på Ebbskärsgrynnan (22) och Övergrynnan (65a) hade häckningen avbrutits. På dessa holmar fanns tärnor ännu kvar men både fisktärnan och silvertärnan lämnar häckningsskären ifall den första häckningen och de omlagda kullarna misslyckas. Detta kan innebära att antalet silvertärnor är i underkant. På mer höglänta holmar hade ruvningen lyckats bra och högvattnet i maj-juni hade kanske styrt bovalet till mer höglänta delar av t.ex. Yttre Ebbskärsgrynnan (14). År par, par och par och år par. Figur 22. Antal par av silvertärna och fisktärna Bo av silvertärna. Markus Sundell

27 Tordmule Alca torda. (800 ind.) 400 par 25. Tordmulebeståndet har under åren varit rätt så stabilt och har ökat betydligt från 1996 (figur 25). Valsörarnas största tordmulekolonier fanns år 2015 på Gråsälsbådgrynnan (135 par), Båtslaget-Båtslagsgrynnan (80 par), Gråsälsbådan och grynna i SW (80 par) och Skutgrynnan (50 par). Pekka Peura har under ett flertal år inventerat tordmulens ungproduktion och detta år noterades att kolonierna på Båtslaget och Båtslaggrynnan var övergivna den 13.7 dvs. ca 2 veckor efter det att inventeringen av det häckande beståndet gjordes. På Båtslaget och Båtslaggrynnan noterades inga tecken på predation av mink under inventeringsbesöken. År 2013 har han noterat att minkar ödelagt häckningar på Vörboas Hällon och grynnan söder om den (24). Därefter har inga ungar noterats på dessa holmar. På grynnan söder om Vörboas Hällon hittade vi den en tordmule som dödats av mink och avsaknaden av alkor på dessa holmar beror förmodligen på mink. På Skutgrynnan, Gråsälsbådan och Gråsälsbådagrynnan lyckades alkornas häckning bra. Kring Bräbådan ringmärktes inga tordmular år Där finns överlag inte så många tordmular och på Långgrynnan hade kråkorna tagit ägg av tobisgrissla redan i maj. Malhösen med omnejd besökte Pekka Peura inte år År ind., ind., ind., år ind. och år ind. Tordmular. Markus Sundell

28 26. På holme nr 50 (Myndansteinan) sågs 8 adulta tobisgrisslor den 1.7. Förekomsten av lämpliga boplatser är rätt liten på denna låglänta holme. Ralf Wistbacka På holme nr 53 a sågs 24 adulta tobisgrisslor den 1.7. Förekomsten av lämpliga boplatser är rätt liten på denna låglänta holme, som i likhet med nr 50 mest lämpar sig för tärnor Ralf Wistbacka

29 Tobisgrissla Cepphus grylle (1218 ind.) 613 par 27. Tobisgrisslan var tidigare den mest talrika skärgårdsfågeln på Valsörarna. Den häckar i stora kolonier på steniga grynnor. År 1996 räknades 6380 individer. Under perioden har beståndet av tobisgrissla minskat till endast 982 individer. Nedgången verkar ha planat ut och beståndet var år 2015 i samma storleksordning som år 2012 (fig. 25). De största kolonierna fanns på Gråsälsbådagrynnan (95 par) Båtslaget-Båtslagsgrynnan (88 par), och Bräbådan (88 par), Skutgrynnan (74 par) och Gråsälsbådan - grynna i SW (52 par). Det är svårt att dela upp alkorna enligt ett specifikt häckningsskär enär de gärna sätter sig på grannholmen vid landstigningar. Ringmärkning av ungar borde därför göras på flere skär än vad nu är fallet. Det är också fullt möjligt att flere observationer utgörs av icke häckande fåglar och detta borde utredas speciellt för området söder om Malskäret. Vår inventering torde ge ett något för lågt antal för det totala beståndet både för tobisgrissla och för tordmule. Vår bedömning är att tobisgrisslans nedgång planat ut och likaså tordmulens ökning. År ind., ind., ind., ind. och år ind. Tobisgrisslor. Markus Sundell Ladusvala Hirundo rustica 0 par Ladusvalbon söktes inte med samma effektivitet som förut på fågelskären. De största mängderna ladu- och hussvala hittas vanligen på huvudöarna. Vid Valsörarnas biologiska station hittades år par och vid fyren 2 par. År par, * par, * par och år par. * = De flesta torde ha häckat på huvudöarna.

30 Hussvala Delichon urbicum 0 par 28. Under år 2015 registrerades inga häckande hussvalor i undersökningsområdet. Tidigare har de flesta hittats på Långgrynnan. Vid Valsörarnas biologiska station hittades år par och vid fyren 5 par. År par, par*, par* och år par. * = De flesta torde ha häckat på huvudöarna. Ängspiplärka Anthus pratensis 50 par Den häckande populationen av ängspiplärka ute på grynnorna har varierat mellan 16 och 42 par under åren År 2015 noterades hela 50 par. Största delen av ängspiplärkorna på Valsörarna häckar förmodligen på de stora öarna med öppna hedar, vilka inte ingår i inventeringsområdet. Som en följd av bl.a. utarmningen av de huvudsakliga häckningsmiljöerna (åkrar och myrar) har ängspiplärkan minskat och hör nu till de nära hotade (NT) arterna. Förekomsten av ängspiplärka förefaller vara stabil på Valsörarna, vilket är ett positivt tecken. År par, par, par och år par. Skärpiplärka Anthus petrosus 21 par Skärpiplärkan är strikt knuten till den yttre skärgården och finns numera spridd över hela Valsörarnas arkipelag och på steniga uddar av de stora öarna. Den första häckningen konstaterades år 1962 på Gråsälsbådan. Inventeringen försvårades av det kalla och blåsiga vädret i maj. Endast ett fåtal andra kullar noteras i juni. Antalet par har varierat märkbart kanske en följd av variationer i inventeringarnas intensitet? Eftersom den är en typisk skärgårdsfågel borde den inventeras särdeles noggrant. År par, par, par och år par. Figur 23. Skärpiplärka år Svart boll = 1 par. Siffrorna i bollen anger antalet par.

31 Sädesärla Motacilla alba 58 par 29. Sädesärlan är en generalist som också trivs på steniga och karga skärgårdsholmar. Den finns på var och varannan holme. Utgående från främst observationerna under den första inventeringsrundan bedömdes antalet par vara 58. År par, par och par och år par. Stenskvätta Oenanthe oenanthe 32 par Stenskvättan är en nationellt utrotningshotad (VU) fågelart i Finland. År 2012 häckade det 32 par stenskvättor i undersökningsområdet på Valsörarna. Eftersom arten är hotad är det skäl att särskilt notera den under inventeringarna. Beståndet på Valsörarna förefaller variera rätt mycket i storlek. Enligt fågelinventeringarna på Valsörarna har populationen varierat mellan 27 och 59 par. År par, par, år par och år par. Kråka Corvus corone cornix 16 par Den häckande kråkpopulationen har kontinuerligt ökat ute i skärgården. Under år 2012 hittades dock endast 9 par på grynnorna. År 2015 hittades 16 bon på fågelskären men antalet kråkor som använde fågelskären som skafferi var säkerligen flerdubbelt större (sid 31). År par, par, par och år par. Kråkbo i havtornsbuske på Långgrynnan (25). Markus Sundell

32 Övriga arter 30. Småspov Numenius phaeopus Ett exemplar sågs på Lill Oxgrynnan (77) den I juni såg 3-4 exemplar på Ebbskär. Det är möjligt att arten häckar på Valsörarna men i maj sågs inga småspovar. Buskskvätta Saxicola rubetra 2 par Ett par vardera noterades på holmarna 61 och 57. Ärtsångare Sylvia curruca 1 par I årets inventering registrerades 1 par häckande ärtsångare på holme 73. År par, par, par och år par. Törnsångare Sylvia comunis 1 par Ett par noterades på holme nr 5. Gulärla Motacilla flava 0 par Flyttande gulärlor såg här och var i maj men inga tecken på häckningar noterades. Gulsparv Emberiza citrinella 0 par Gulsparven häckar här och var på huvudöarna men inga par noterades i själva undersökningsområdet år År par, par, par och 1 par År 2015 var ett veritabelt sorkår på Valsörarna och på flertalet holmar sågs sorkgångar i ängsväxtligheten. Åkersorkar sågs på de större skären ännu i juni. En jorduggla sågs på Skogsgrynnan och en tornfalk sågs på Västra Malbulten i maj. Tornfalkarna häckade i sjöbevakningsstationen i en hålighet i byggnadens norra långsida. Spillkråkan hade hackat hålet i väggen. På Lill Oxgrynnan (77) sågs en varfågel den och det är möjligt att den häckat på Valsörarna. Tornfalk. Lasse Råholm

33 6 Sammandrag Vinnare och förlorare Det häckande fågelbeståndets storlek har i stort sett halverats under 2000-talet. Detta är synnerligen oroväckande och orsakerna borde klargöras och reella åtgärder vidtagas. Minskningen kan i första hand tillskrivas tobisgrisslans, ejderns, och fiskmåsens tillbakagång. Andra arter som märkbart minskat är vigg, svärta, silltrut, rödbena, roskarl, stjärtand och skräntärna. Berganden har försvunnit helt. Arter som märkbart ökat under 2000-talet är: Tordmule, skrattmås, gråtrut, gräsand, grågås och knölsvan. Särskilt glädjande är att tordmulen ökat. Skrattmåsen erbjuder skydd åt änder och vadare i sina kolonier. Grågås och knölsvan har ökat överlag i Österbotten. Fåglar som bibehållit sin numerär under 2000-talet är strandskata, havstrut, silvertärna, kustlabb, skärpiplärka, ängspiplärka och kråka. Fisktärnan uppvisar kraftiga variationer i förekomsten och data för storskrake och småskrake medger inte någon säker trendavvägning. Man kan förvänta sig att sångsvan, vitkindad gås och dvärgmås etablerar sig som nya häckande arter. 6.2 Predationstryck på fågelskären Fågelskären har av många andra arter befunnits vara en märkbar födoresurs. Beskattningen av fågelskären har ökat och ändrat karaktär efter det att av mänskan introducerade arter ankommit och då de arter som drabbades av miljögifterna på 1960-talet nu börjat återhämta sig. I dagens läge förekommer följande arter som kan utgöra ett hot mot fågelskärens ungproduktion på Valsörarna: Fågelarter: Kråka, korp, havstrut, gråtrut, havsörn och trana. Introducerade däggdjursarter: Mink och mårdhund. Övriga däggdjur: Räv och utter. Observationer år 2015 År 2015 konstaterades att äggplundring och övrig predation skett på en stor del av de undersökta öarna. På 9 holmar noterades en märkbar predation och på ytterligare 29 holmar hade ägg prederats i viss mån. Observationerna har samlats i figur 24.

34 32. Figur 24. Observationer av äggplundring och predatorer P = omfattande äggplundring av kråkfåglar. P = enstaka bon plundrade av kråkfåglar. Svart boll = kråkbo Kr = flere kråkor iakttagna under plundringståg. Ko = Ett par korpar på fågelskär nr 12. M = Mink tagit adult fågel eller ägg. Brun cirkel = spillning av mårdhund. Kråkan är en betydande predator och beskattar fågelbon på fågelskär. Den är skicklig på att dra nytta av störningar orsakade av t.ex. havsörn eller landstigningar. Merparten av den predation på ägg som konstaterades i maj och juni 2015 torde ha utförts av kråkor. Predationen korrelerar inte med de lokaliserade kråkbona. Detta kan bero på att kråkorna valt att häcka bland stenblock. Ett av bona låg ca 1,5 m över marken i en havtornsbuske men övriga udda platser påträffades inte. Kråkorna kan härröra från bon på större holmar eller vara icke häckande kråkor som rör sig i små flockar. På Lill Oxgrynnan (77) sågs 6 kråkor den 17.5 och på Tjärubådan sågs 4 kråkor På Gråsälsbådan (1) sågs 2 kråkor vid ankomsten den 1.7. Vid avfärden sågs 5 kråkor anlända från öster. Vid besöket på Holsterbådan (73) den 25.6 räknades också de fåglar som från stranden kunde ses på Långbådagrynnan (72). Då sågs bl.a. 6 par fiskmåsar och 5 par silvertärnor. Samtidigt noterades att kråkor flög i skytteltrafik mellan holmen och Storskäret. Då Långbådagrynnan inventerades den fanns endast ett par fiskmås och silvertärna kvar. Ett flertal ägg plundrade av kråka hittades. Tydligt är att kråkor kan plundra holmar också utan hjälp av havsörn eller landstigningar. Den plundringsprocent som noterades år 2015 för t.ex. ejder är så hög att den kan påverka förutsättningarna för ungproduktion negativt. Det vore motiverat med en utredning angående kråkfåglarnas plundring av fågelbon på fågelskären. På Vörboas Hällon hade kråkorna plundrat roskarlens bo. Roskarlar kan i viss mån plundra bon av tärnor och fiskmås men antalet roskarlar är så litet på Valsörarna att denna predation torde sakna betydelse.

35 Korpen har på senare tid lärt sig nyttja fågelskär och den är betydligt större och starkare än kråkan. Vi noterade 2 bon av korp på Valsörarna. Det ena finns på fyren och det andra finns i en stor gran norr om Graven. År 2015 torde häckningen ha skett i boet på fyren och misslyckats. Den 22.6 sågs ett par korpar på Trutgrund (12). De hade inga ungar med sig. Korpen klarar av att plundra alla medelstora arters bon. Det plundrade havstrutboet på Trekantbådan kan bero på korp. Korpen har i södra Finland konstaterats kunna ödelägga hela fågelskär (Luostarinen 2010). De fåglar som häckar i skydd av skarvkolonier har dock fått vara i fred (M. Hario citerad i Jakobsson & Wistbacka 2015). Havsörnar sågs besöka ett flertal fågelskär och havsörn sågs dagligen under inventeringarna. Vi noterade att havsörn besökte åtminstone Gråsälsbådan, Malhösen, Diskbådan och Båtslaggrynnan. På Gråsälsbådan hade havsörnarna ätit ett stort antal gråtrutungar under en rönn men fjäderknippen hittades också under ett stenblock på holmens mitt. Det är möjligt att också mink besökt holmen då det tidigare på våren hittades plundrade bon av storskrake under stenblock. Även på Malhösen hade havsörnar ätit gråtrutungar. På Bräbådan, Skutgrynnan och Storstensbådan hade havsörnar tagit en ruvande åda och på Nissas- Antos bådan en ruvande grågås. Det är således fullt möjligt att kråkorna kan dra nytta av havsörnens besök på olika typer av fågelskär. Havstrut och gråtrut kan bägge plundra ägg och ta ungar, flygga ungar och vuxna fåglar (storlek åtminstone till fiskmås). I dagens läge finns det inga data från Valsörarna. Gråtrutens predation på t.ex. silltrutens ungar kan dock vara så omfattande att ungproduktionen i praktiken uteblir. Tranan har noterats plundra ägg på Valsörarna på basis av en observation gjord av Olavi Hildén i början av 1990-talet. År 2015 sågs ett par tranor på Holsterbådan den Inga observationer angående tranbesök på egentliga fågelskär gjordes Mink och mårdhund förekommer numera stadigvarande på Valsörarna. I maj 2015 noterades att en mink tagit en tordmule på skäret söder om Vörboas Hällon (24). Pekka Peura har år 2013 noterat att minkar helt spolierat alkornas häckning på Vörboas Hällon (9) och grynnan söder om den (24). På dessa öar hittades inga bon 2014 och Vi noterade möjliga observationer av mink även på Gråsälsbådan men enligt Pekka Peura hade åtminstone tordmularnas och tobisgrisslornas häckning lyckats bra på holmen. Mårdhunden förekommer förutom på huvudöarna även ute i skärgården. I maj 2015 påträffades spillningshögar på 3 holmar, vilket antyder att mårdhundar rör sig i skärgården åtminstone till Fläsket och Malskäret. Även räv förekommer året om på huvudöarna och sensommaren 2014 sågs en räv på Fläsket (Ulf Rönnblad). Uttern har börjat återetablera sig i österbottniska skärgårdar och så också på Valsörarna. Utterns födoval i skärgården torde främst bestå av fisk. Enligt Pekka Peura hittades en utter på Gloppsten öster om Björkö sommaren Den hade fastnat i håligheterna i en koloni av tordmule och tobisgrissla och svultit ihjäl. Tydligt är att mera information om utterns föda i skärgårdsmiljöer behövs. 33.