Förbättrad avfallsstatistik och spårbarhetssystem Delredovisning av regeringsuppdrag

Transkript

1 1(33) SW E D I SH E N V IR O N M EN T A L P R OT E C T IO N AG E NC Y SKRIVELSE Ärendenr: NV Förbättrad avfallsstatistik och spårbarhetssystem Delredovisning av regeringsuppdrag B E SÖ K: ST O C K H O LM V ALH A L L AV ÄG E N 195 Ö ST E R SU N D F O R SK AR E N S V ÄG 5, HUS U B P O ST: ST O C K HO LM TEL: F AX: E-POST: R E G IST R AT O R@NAT U RV AR D SV E R K E T.SE IN T E R N E T: WWW. N AT U R V AR D SV E R K E T.SE

2 NATURVÅRDSVERKET 2(33) Innehållsförteckning 1. Sammanfattning Inledning Uppdraget Genomförande Förutsättningar och problemanalys Avfallsstatistiken Avfallsstatistikens användningsområden Ökade och förändrade krav på avfallsstatistiken Framtagande av avfallsstatistiken Brister och osäkerheter i avfallsstatistiken Nyligen införda och föreslagna ändringar av rapportering Sekretess medför problem Bristfällig tillgänglighet förbättras Spårbarhet av farligt avfall Spårbarhetssystem för nationella och gränsöverskridande avfallstransporter Bättre överblick och tillsyn behövs Indikationer på felaktig hantering Register över transportörer m.fl. utvecklas Digitalt system för gränsöverskridande avfallstransporter inom EU Åtgärder, alternativ och konsekvensbedömning Nollalternativ Inriktning för den framtida avfallsstatistiken Åtkomst till sekretessbelagda uppgifter Standardiserad och utökad rapportering från verksamhetsutövare Ökat fokus på resursflöden, inte bara avfall Särskilda åtgärder för vissa flöden Vad som bör ingå i ett nationellt spårbarhetssystem Ett spårbarhetssystem bör omfatta farligt avfall Rapporteringens omfattning Vilka ska åläggas att rapportera? Tänkbara alternativ Konsekvenser för olika aktörer som behöver rapportera Diskussion Till vem ska rapportering göras? Tänkbara alternativ Konsekvenser för myndigheterna som ska handha systemen Fortsatt arbete... 33

3 NATURVÅRDSVERKET 3(33) 1. Sammanfattning Denna skrivelse är en delredovisning av Naturvårdsverkets regeringsuppdrag om förbättrad avfallsstatistik och spårbarhetssystem. Uppdraget fanns med i Naturvårdsverkets regleringsbrev för 2015 och ska slutredovisas den 1 oktober Delredovisningen anger en tänkbar inriktning för den framtida avfallsstatistiken, samt hur ett spårbarhetssystem för farligt avfall skulle kunna utformas och vad som bör ingå. I skrivelsen presenteras dock inga färdiga och fullständigt konsekvensutredda förslag, eftersom det ännu återstår mer än ett år av uppdragstiden. Skrivelsen inleds med en analys av rådande förutsättningar och problem. Grundläggande problem är att många verksamhetsutövare inte behöver bidra till avfallsstatistiken, att alla uppgifter som lämnas i miljörapporter inte kommer statistikansvarig myndighet till del, avsaknaden av standardiserade rapporteringskrav och att uppgifter om nationella transporter av farligt avfall visserligen dokumenteras, men inte rapporteras in till någon myndighet. Följder av detta är bland annat att den nationella överblicken är bristfällig, att det är svårt att följa upp mål inom avfallsområdet, liksom att identifiera behov av nya styrmedel och att bedriva riktad tillsyn över transporter av farligt avfall. Bättre statistik kräver ökad rapportering Avfallsstatistiken utgör ett viktigt underlag vid beslut om insatser, åtgärder och styrmedel som rör samhällets avfallshantering. Statistiken rapporteras regelbundet till EU och används även för att utforma och följa upp nationella mål. Kraven på avfallsstatistiken har under senare år ökat. Nya mål har tillkommit och allt mer fokus läggs på att förebygga avfall. För att förbättra avfallsstatistiken på ett avgörande sätt behöver uppgifter om avfall från verksamhetsutövare samlas in på ett annat sätt än idag. Tydligare, mer specificerade och standardiserade krav behöver ställas på rapporteringen om avfall. Möjligheterna att få in data från C-verksamheter behöver också förbättras. Idag hämtas uppgifter om C-verksamheternas avfall främst in genom enkäter, som ofta har låg svarsfrekvens. Enkäter medför att statistiken blir osäker och är dessutom arbetskrävande för alla parter. Andra förbättringar av statistiken Utöver ökad rapportering kan särskilda åtgärder behövas för att förbättra statistiken för vissa avfallsflöden. Naturvårdsverket vill också framhålla att förebyggande av avfall även kan kräva andra typer av data, utöver avfallsstatistik. Exempelvis behövs information om konsumtionsmönster. Naturvårdsverket anser också att tillgängligheten till avfallsstatistiken behöver förbättras och har därför beslutat att all offentlig avfallsstatistik kommer att publiceras i SCB:s internetbaserade databas från och med En särskild verksamhet behövs Att uppgifter om avfall beläggs med sekretess är ett växande problem som kan få allvarliga konsekvenser för Naturvårdsverkets möjligheter att få ta del av avfallsstatistiken, för möjligheterna att analysera statistiken och föreslå åtgärder och styrmedel, samt för rapporteringen till EU. För att Naturvårdsverket, i

4 NATURVÅRDSVERKET 4(33) egenskap av statistikansvarig myndighet, ska kunna kvalitetssäkra, analysera, sammanställa och rapportera avfallsstatistiken behöver Naturvårdsverket få fullständig tillgång till de uppgifter om avfall som rapporteras in. Den som ska ansvara för ett spårbarhetssystem för farligt avfall behöver även få fullständig tillgång till data om det farliga avfallet, dess härkomst och behandling. Vissa uppgifter behöver kunna skyddas med sekretess, i enlighet med lagstiftningen och för att uppnå ett ömsesidigt förtroende mellan uppgiftslämnare och den/de som ansvarar för systemet/systemen. För att uppgifter ska kunna skyddas genom statistiksekretess krävs att Naturvårdsverket hanterar statistiska uppgifter i en särskild verksamhet som är avskild från myndighetens övriga verksamhet. Naturvårdsverket utreder hur en sådan särskild verksamhet kan införas. Svårt att spåra farligt avfall En felaktig hantering av farligt avfall kan medföra betydande negativa konsekvenser för miljön. Farligt avfall regleras därför av mer omfattande lagstiftning än annat avfall. Bland annat anger avfallsdirektivet att farligt avfall ska kunna spåras från produktion till slutlig bestämmelseort. I svensk lagstiftning anges att verksamhetsutövare ska föra anteckningar om det farliga avfallet. Denna anteckningsskyldighet innebär att det är möjligt för tillsynsmyndigheten att spåra farligt avfall, men i praktiken är det mycket svårt, eftersom uppgifterna finns utspridda hos en mängd aktörer. Att uppgifterna om nationella transporter inte rapporteras in till någon myndighet medför också att det inte finns någon nationell överblick över var det farliga avfallet finns och hur det hanteras. I de flesta andra EU-länder finns nationella spårbarhetssystem för farligt avfall och EU-kommissionen överväger att göra sådana system obligatoriska. Det finns tecken på att farligt avfall inte alltid tas omhand på ett miljöriktigt sätt. I avfallsstatistiken överstiger mängden uppkommet farligt avfall mängden behandlat farligt avfall. Det finns flera möjliga orsaker till att siffrorna inte stämmer överens, varav en tänkbar orsak är att farligt avfall inte alltid behandlas på rätt sätt. Illegal hantering och illegal export och import av avfall förekommer, men är svår att komma åt. Att bedriva tillsyn över avfallstransporter är resurskrävande, och möjligheterna att bedriva riktad tillsyn skulle underlättas av ett nationellt spårbarhetssystem. En bättre nationell överblick över hur farligt avfall hanteras skulle också göra det möjligt att avgöra om och i så fall vilka insatser, åtgärder och styrmedel som behövs för att säkerställa en miljöriktig hantering av farligt avfall. Om ett spårbarhetssystem gör att risken för felaktig hantering av farligt avfall minskar är detta positivt för miljön. Ett spårbarhetssystem medför kostnader, både för de verksamhetsutövare som ska rapportera till systemet och för de myndigheter som ska bygga upp och administrera systemet. Den tillkommande bördan för företagen bedöms dock bli liten, i och med att det redan idag finns krav att dokumentera uppkomst, hantering och transporter av farligt avfall. Investeringskostnaden för staten har tidigare skattats till ca 2 miljoner kronor, men kostnadsuppgifter från några andra länder tyder på att kostnaderna kan bli avsevärt högre. Konsekvenserna för staten och näringslivet kommer att analyseras närmare senare i processen.

5 NATURVÅRDSVERKET 5(33) Utformning av ett spårbarhetssystem Ett spårbarhetssystem utgörs av ett register till vilket verksamhetsutövare rapporterar uppgifter om avfallet. I rapporteringen till registret bör det, beroende på önskad detaljeringsgrad, för varje transport av farligt avfall framgå: a. vilken/vilka avfallstyp/-er som ska transporteras/har transporterats, b. varifrån det farliga avfallet kommer, c. den mängd som ska transporteras/har transporterats, d. när transporten ska genomföras/har genomförts (datum), e. vem som utför/utfört transporten f. vart det farliga avfallet ska transporteras/har transporterats g. om det är en primär transport eller sekundär transport 1 h. de metoder för återvinning eller bortskaffande som använts/kommer att användas De flesta av ovanstående uppgifter (utom d och g) finns det redan krav på att verksamhetsutövarna ska dokumentera enligt avfallsförordningen (2011:927). Tänkbara alternativ för vilka som ska rapportera Tänkbara alternativ för vilka som ska åläggas att rapportera till statistiken respektive spårbarhetssystemet har identifierats (se tabell 1). Antalet berörda av olika alternativ har uppskattats och vilka typer av konsekvenser som kan uppstå för olika grupper av aktörer (avfallsalstrare, avfallsmottagare, myndigheter) har identifierats. Ökad rapportering innebär en ökad administrativ börda för verksamhetsutövarna. En avvägning behöver göras mellan denna börda och samhälls- och miljönyttan av bättre avfallsstatistik och spårbarhet. Denna avvägning återstår att göra. Om avfallsstatistiken förbättras så att den på ett bättre sätt kan ligga till grund för beslut och åtgärder inom avfallsområdet, kan detta leda till positiva konsekvenser för miljön. Befintliga förutsättningar varierar mellan olika företag (storlek på företag, vilka system man använder, olika behov av investeringar etc.). Vilka konsekvenser ökade rapporteringskrav kan få för olika aktörer kan därmed variera avsevärt. Konsekvenserna kommer att analyseras närmare senare i processen. Innan detta är gjort kan vägval inte göras. Det står dock klart att för att åstadkomma det som uppdraget syftar till, dvs. att förbättra avfallsstatistiken och spårbarheten av farligt avfall, måste kraven på rapportering från verksamhetsutövarna öka. Bland de alternativ som identifierats kan man konstatera att i alternativ 1 (1a och 1b) kvarstår problemet att C-verksamheter inte behöver bidra till avfallsstatistiken, vilket då innebär att de kvalitetsbrister som enkäter medför kvarstår. Alternativ 2 innebär att även C-verksamheter skulle åläggas att rapportera, vilket ger en avsevärt bättre statistik än alternativ 1. Vidare ger 1 Med en primär avfallstransport avses en transport av farligt avfall från den verksamhet där det farliga avfallet först uppstod. Med sekundär transport avses en transport av farligt avfall från en verksamhet som endast lagrat farligt avfall och/eller bearbetat farligt avfall (avfallsbehandlingsanläggningar) från andra verksamheter som ursprungligen genererade det farliga avfallet.

6 NATURVÅRDSVERKET 6(33) Tabell 1. Tänkbara alternativ för vilka som kan åläggas att rapportera och antal berörda verksamhetsutövare i de olika alternativen. Alternativ Verksamhetsutövare som omfattas Antal verksamhetsutövare 1a A- och B-klassade avfallsanläggningar + Transportörer av farligt avfall 1240 avfalls-anläggningar, (varav 500 redan omfattas av det nya kravet att rapportera om bygg- och rivningsavfall) åkeriföretag 1b Alla A- och B-verksamheter 3635 A- och B-verksamheter 2a + Transportörer av farligt avfall A-, B- och C-klassade avfallsanläggningar + Transportörer av farligt avfall 2b Alla A-, B- och C-verksamheter + Transportörer av farligt avfall åkeriföretag 3300 A, B- och C-klassade avfallsanläggningar åkeriföretag Ca A-, B- och C- klassade verksamheter åkeriföretag 3a A-, B- och C-klassade avfallsanläggningar st 3b A-, B- och Ca st 3 C-verksamheter 4 Alla avfallstransportörer Fler än 700 st 4 5 Alla (utom fysiska personer) Upp till ca st alternativ 2b avsevärt bättre statistik om uppkommet avfall än alternativ 2a. Alternativ 2b skulle dock innebära administrativa bördor för betydligt fler verksamhetsutövare än alternativ 2a. Spårbarhet för farligt avfall uppnås i samtliga alternativ, men på olika sätt. I alternativ 1, 2 och 4 uppnås spårbarhet genom att transportörerna rapporterar. I alternativ 3 sker ingen rapportering från transportörer. Spårbarhet uppnås då istället genom att A-, B- och C-verksamheter rapporterar in även de uppgifter som behövs för att uppnå spårbarhet (se punktlistan ovan). I alternativ 4 sker all rapportering av avfall, både farligt och icke farligt, av transportörerna. Till vem ska rapportering göras? Det är ännu för tidigt att avgöra i vilket/vilka system som rapporteringen för statistikändamål respektive spårbarhet ska göras. Det är också för tidigt att avgöra till vem/vilka som uppgifter ska lämnas. Klart är dock att uppgifterna i ett spårbarhetssystem behöver kunna användas både i myndigheternas arbete med tillsynsvägledning och tillsyn, samt för statistikändamål och nationell överblick. Den administrativa bördan bedöms bli minst om samma rapportering kan användas av både tillsynsmyndigheten och den centrala myndigheten. 2 Naturvårdsverkets rapport 6490, Naturvårdsverkets rapport 6490, Sveriges Åkerier har ca 7000 medlemmar, varav ca 700 transporterar farligt avfall. Det totala antalet företag som transporterar avfall torde vara högre än 700.

7 NATURVÅRDSVERKET 7(33) 2. Inledning 2.1. Uppdraget Regeringen gav Naturvårdsverket följande uppdrag i regleringsbrevet för Förbättrad statistik och spårbarhetssystem Enligt direktiv 2008/98/Eg om avfall ska Sverige ha system för spårbarhet och registerhållning. Naturvårdsverket ska analysera dagens avfallsflöden och hur de förväntas utvecklas, hur dessa avfallsflöden kan förväntas tas omhand samt hur kapaciteten för olika typer av avfallsbehandling kan förväntas utvecklas. Utifrån denna analys ska myndigheten utveckla avfallsstatistiken och föreslå hur dessa uppgifter kan samlas in och sammanställas kontinuerligt. Vidare ska myndigheten utveckla ett förslag på ett särskilt system för spårbarhet av framförallt farligt avfall. Förslaget ska uppfylla kraven i direktiv 2008/98/EG om avfall, särskilt i fråga om spårbarhet enligt artikel 17 och registerhållning enligt artikel 35. Förslagen ska bidra till att det blir enklare att följa flöden och trender inom avfallsområdet, inklusive import och export, att få bättre underlag för tillsyn, att etappmålen om avfall kan följas upp samt som underlag och komplement till den nationella avfallsplanen. Naturvårdsverket ska föra en dialog med berörda instanser och aktörer. Vidare ska myndigheten ha regelbundna avstämningar med Regeringskansliet (Miljö- och energidepartementet). Naturvårdsverket ska senast den 10 september 2015 delredovisa ett förslag till inriktning för den framtida avfallsstatistiken samt hur ett spårbarhetssystem skulle kunna utformas och vad som bör ingå. Uppdraget ska slutredovisas senast den 1 oktober 2016 till Regeringskansliet (Miljö- och energidepartementet). Denna skrivelse utgör delredovisningen som lämnas den 10 september I skrivelsen presenteras inga färdiga och fullständigt konsekvensutredda förslag. Det återstår ännu mer än ett år av uppdragstiden och i det fortsatta arbetet kan det framkomma ny kunskap som förändrar den preliminära inriktning som beskrivs i denna skrivelse Genomförande Arbetet med regeringsuppdraget fram till denna delredovisning har genomförts av en projektgrupp på Naturvårdsverket bestående av Henrik Sandström (spårbarhetssystem), Christina Jonsson och Staffan Ågren (avfallsstatistik), Ulrika Hagelin (gränsöverskridande avfallstransporter), Andrea Mesko Petersson och Anna Saarikoski (förvaltningsrätt) samt Elin Forsberg (projektledning). En sammanställning av hur några andra länder arbetar med avfallsstatistik och spårbarhet har gjorts av Kristina Tysk (praktikant). Uppdraget har diskuterats med SMED vid en workshop den 20 april och med Avfallsrådet den 29 april Möten har även hållits med Sveriges Åkeriföretag och med representanter för länsstyrelserna. Ytterligare samråd kommer att genomföras efter delredovisningen.

8 NATURVÅRDSVERKET 8(33) 3. Förutsättningar och problemanalys 3.1. Avfallsstatistiken Avfallsstatistikens användningsområden Naturvårdsverket är den myndighet som regeringen utsett att ansvara för den nationella avfallsstatistiken i Sverige. 5 Ansvaret innefattar internationell rapportering av avfallsdata till EU, OECD och EEA och uppföljning av nationella mål och avfallsströmmar som prioriterats inom miljömålssystemet, i den nationella avfallsplanen och i det nationella avfallsförebyggande programmet. Statistiken ska också finnas tillgänglig för allmänheten. Den nationella avfallsstatistiken började byggas upp 2004 och togs ursprungligen fram för att uppfylla kraven i EU:s avfallsstatistikförordning 6. Avfallstatistiken ingår som en del i Sveriges officiella statistik 7 som kringgärdas av ett särskilt regelverk. 8 Den officiella statistiken som utgör en del av gemenskapsstatistiken ska även framställas i enlighet med EU:s statistikförordning. 9 Avfallsstatistiken används av många olika aktörer EU och andra internationella organ, Naturvårdsverket och andra centrala myndigheter, regeringskansliet, politiker, företag, kommunala och regionala avfallshandläggare, forskare, utbildningssektorn och allmänheten där behoven och syftena varierar. En viktig uppgift för avfallsstatistiken är att visa utvecklingen uppdelat på olika branscher och flöden. Statistiken utgör ett viktigt underlag vid beslut om insatser, åtgärder och styrmedel som rör samhällets avfallshantering. Avfallsstatistiken behöver även vara tillräckligt omfattande och tillförlitlig för att etappmål och målnivåer i t.ex. producentansvar ska gå att följa upp. Den nationella avfallsstatistiken är omfattande, med redovisning av uppkommet avfall för totalt 51 avfallsslag fördelat på 19 branscher (inklusive hushåll) samt behandlat avfall för samma 51 avfallsslag, fördelat på sex olika behandlingsmetoder. Att få en fullständig bild av samtliga avfallsströmmar är mycket svårt, men dagens metoder är utvecklade för att utifrån dagens förutsättningar på bästa sätt täcka de mest betydelsefulla avfallsströmmarna. Återkommande aktiviteter är bland annat: Avfallsstatistikproduktionsprojekt (ASP) som genomförs vartannat år för att ta fram data för rapporteringen till EU (Eurostat). I projektet ingår även att ta fram flöden för prioriterade avfallsströmmar, dvs. både 5 Förordning (2001:100) om den officiella statistiken. 6 Europaparlamentets och rådets förordning nr 2150/2002 av den 25 november 2002 om avfallsstatistik. 7 Prop. 1991/1992:118, bet. 1991/92:FiU 23, rskr. 1991/92: Den officiella statistiken regleras i lagen (2001:99) om den officiella statistiken (statistiklagen) samt i förordningen (2001:100) om den officiella statistiken (statistikförordningen) 9 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 223/2009 av den 11 mars 2009 om europeisk statistik och om upphävandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EG, Euratom) nr 1101/2008 om utlämnande av insynsskyddade statistiska uppgifter till Europeiska gemenskapernas statistikkontor, rådets förordning (EG) nr 322/97 om gemenskapsstatistik och rådets beslut 89/382/EEG, Euratom om inrättande av en kommitté för Europeiska gemenskapernas statistiska program (EU:s statistikförordning).

9 NATURVÅRDSVERKET 9(33) uppkomna och behandlade mängder (bygg- och rivningsavfall, matavfall, farligt avfall samt hushållsavfall och därmed jämförligt avfall), en mer detaljerad uppdelning av behandlingskategorin återvinning 10 samt framtagandet av publikationsserien Avfall i Sverige. Från och med 2016 ingår även publicering av data i SCB:s databas SSD. Årlig insamling av förpackningsstatistik för rapportering enligt Förpackningsdirektivet. Årlig insamling av statistik över uttjänta bilar för rapportering enligt ELV-direktivet. Årlig insamling av statistik över kasserade el- och elektronikprodukter för rapportering enligt WEEE-direktivet. Årlig insamling av statistik över kasserade batterier för rapportering enligt Batteridirektivet. Årlig insamling av statistik över gränsöverskridande transporter av avfall export och import (GRÖT). Andra utvecklingsprojekt har varit t.ex. studier av flöden av textilier respektive elektronik, utredning av återanvändningen av textilier, undersökning av förekomsten av flytande matavfall, flera utredningar av mängder och alternativ för rapporteringen av bygg-, rivnings- och anläggningsavfall, undersökningar av hur man kan samla in uppgifter om matavfall (ligger till grund för det arbete med matavfallsflödet som görs inom ASP), och belysandet av dataosäkerheter inom viktiga avfallsstatistikområden. Även samarbetsprojekt med Avfall Sverige har genomförts gällande hushållsavfall och därmed jämförligt avfall Ökade och förändrade krav på avfallsstatistiken Naturvårdsverket arbetar kontinuerligt med att ta fram och utveckla avfallsstatistik som är användbar för såväl nationella som europeiska behov. Regional statistik finns i begränsad utsträckning, eftersom behovet av en kostsam dataupplösning på den regionala nivån inte är särskilt stort och både större osäkerhet och sekretessproblem gör det svårt att sammanställa statistiken på regional nivå. I den långsiktiga planen för avfallstatistiken 11 formulerar Naturvårdsverket förutsättningarna för utveckling och insamling av avfallsstatistiken de närmaste åren. Planen ska underlätta att välja och prioritera bland projekt för statistikproduktion och utveckling av statistisk metodik för avfall. Den nationella avfallsstatistiken är omfattande, med många avfallsslag och avfallsströmmar från många olika aktörer. I stort sett alla verksamheter alstrar avfall. Inriktningen för datainsamlingen är att utifrån behov och nytta använda sig av bästa möjliga kostnadseffektiva metoder, utan att uppgiftslämnarbördan blir omotiverat hög. Insamling, analys och rapportering av avfallsstatistik ska ske på ett effektivt sätt och flöden och trender inom avfallsområdet ska gå att följa. Kraven på avfallsstatistiken har under senare år ökat. Kraven på vad som utgör tillräckliga underlag för analyser och beslut ökar generellt. EU formulerar mål i 10 Delas upp i kompostering, rötning, materialåtervinning samt återvinning som konstruktionsmaterial och återfyllnad. 11 Långsiktiga planen NV , Naturvårdsverket

10 NATURVÅRDSVERKET 10(33) Avfallsdirektivet som ska följas upp regelbundet. Vidare har två nationella etappmål för avfall beslutats på senare år, och det finns förslag om fler. Även för att kunna följa upp ambitionerna i den nationella avfallsplanen 12 kommer mer omfattande avfallsstatistik behövas. Fokus i avfallspolitiken har också flyttats från att enbart gälla avfallshantering till att handla om att komma högre upp i avfallshierarkin, framförallt förebygga avfall (se det avfallsförebyggande programmet 13 ), att öka resurseffektiviteten och materialåtervinningen och konsumera hållbart. Detta innebär att behoven av data förändras. För att följa upp arbetet med hållbar konsumtion, avfallsförebyggande och resurseffektivitet kommer det att behövas andra typer av data, utöver avfallsstatistik Framtagande av avfallsstatistiken Huvuddelen av den svenska avfallsstatistiken tas idag fram av konsortiet SMED 14 på uppdrag av Naturvårdsverket. För att ta fram avfallsstatistiken används olika metoder för olika sektorer. De vanligaste datakällorna är enskilda verksamheters miljörapporter som rapporteras in i Svenska MiljörapporteringsPortalen (SMP), enkätundersökningar, branschkällor (t.ex. Avfall Sverige, materialbolag, Swedavia, Transportstyrelsen och Försvarsmakten), samt återanvändning av uppgifter. Även andra metoder förekommer, så som uppgifter från avfallsbolag om hämtade matavfallsmängder och data från plockanalyser genomförda av kommuner. För en detaljerad redogörelse för respektive bransch hänvisas till Bilaga 1 i rapporten Avfall i Sverige I särskilda projekt belyses också vilka metoder som används och utreds förslag på utvecklade och förbättrade metoder, Alla tillståndspliktiga, miljöfarliga verksamheter (ca 3635 stycken varav ca avfallsbehandlingsanläggningar) ska varje år lämna en miljörapport till sin tillsynsmyndighet 16. Alla miljörapporter lämnas elektroniskt via Sveriges gemensamma databas för miljörapporter, Svenska Miljörapporteringsportalen (SMP). I Naturvårdsverkets föreskrifter för miljörapport (NFS 2006:09) beskrivs vad som ska rapporteras. De uppgifter som uttalat krävs om avfall i miljörapporterna är inte speciellt detaljerade. Uppgifter om avfall från hushållen hämtas till stor del från Avfall Sverige, som varje år tar fram statistik över hushållsavfall och därmed jämförligt avfall i Sverige. Uppgifterna hämtas från organisationens webbaserade statistiksystem (Avfall Web) där kommuner, kommunala bolag och avfallsanläggningar rapporterar in uppgifter om avfallshantering och mängder. Övriga data för hushåll hämtas också från branschorganisationer så som t.ex. Förpacknings och tidningsinsamlingen (FTI) samt El-Kretsen/EÅF. 12 Från avfallshantering till resurshushållning, Sveriges avfallsplan Naturvårdsverkets rapport nr 6502, Tillsammans vinner vi på ett giftfritt och resurseffektivt samhälle. Sveriges program för att förebygga avfall Naturvårdsverkets rapport nr 6654, SMED står för Svenska MiljöEmissionsData och består av SCB, IVL, SLU och SMHI. 15 Naturvårdsverket rapport 6619, kap. 20 miljöbalken.

11 NATURVÅRDSVERKET 11(33) Inom tjänstesektorn är branschkällor en viktig datakälla. Vissa branscher bidrar till data genom de krav på rapportering som ett producentansvar ställer för just deras specifika avfall. Exempel på detta är förpackningar, returpapper, uttjänta fordon, kasserade däck samt kasserade el- och elektronikprodukter. En del branscher redovisar data på frivillig basis, t.ex. jordbruksplast och kontorspapper. I många andra länder, såsom Danmark, Tyskland och Österrike, finns mer långtgående krav på rapportering om avfall från verksamhetsutövare. Detta underlättar sammanställning av statistiken och ger även säkrare statistik Brister och osäkerheter i avfallsstatistiken I december 2012 publicerade Naturvårdsverket en utvärdering av avfallsstatistiken 17. I utvärderingen konstateras att Naturvårdsverkets rapportering till EU uppfyller kraven i stort även om vissa data har brister. För att täcka nationella behov så som t.ex. uppföljning av miljömål så räcker inte de data som rapporteras till EU. Därför har statistiken successivt anpassats för att även täcka även nationella behov och prioriteringar. Det finns brister och förbättringspotentialer med dagens statistik. Det rör t.ex. osäkerheten i data för bygg- och rivningsavfall (där en ny metod kommer att tillämpas fr.o.m. nästa datainsamling) och att det farliga avfallet är svårt att spåra. Vidare är det med dagens metodik svårt att mäta vad som händer på de översta stegen i avfallshierarkin. Några av svårigheterna beror på de otillräckliga möjligheterna att samla in korrekta data från uppgiftslämnare, medan andra beror på att det behövs ett nytänkande kring vad som ska mätas. Till viss del beror också osäkerheterna när det gäller att t.ex. följa trender för olika avfallsströmmar på att uppgiften att ta fram avfallsstatistik är relativt ny, och att definitioner och metoder har ändrats något över åren. Enligt avfallsstatistikförordningen ska mängden uppkommet avfall för olika branscher, samt behandlade totala avfallsmängder, rapporteras in till EU. För det behandlade avfallet behöver inte anges vilken bransch det kommer ifrån. Detta innebär att det är svårt att beräkna och följa upp återvinningsmål för specifika avfallsslag eller specifika branscher. Med de metoder för insamling och uppföljning av avfallsstatistiken som tillämpas i Sverige idag saknas koppling mellan uppgifter om uppkomna avfallstyper från olika sektorer och uppgifter om hur avfallet behandlas. I alla rapporteringar till EU har mängden behandlat avfall tydligt understigit mängden uppkommet avfall. En av de bakomliggande orsakerna är att det är skilda undersökningsmetoder som används. Mängden uppkommet avfall baseras på diverse datakällor och metoder som beskrivits ovan, medan behandlat avfall huvudsakligen baseras enbart på miljörapporter från verksamheter med tillstånd att behandla avfall. Eftersom mängden behandlat avfall alltid legat betydligt lägre behöver orsaker till skillnader mellan mängd uppkommet och behandlat avfall utredas. SMED genomför under 2015 ett projekt som syftar till att 17 Avfallsstatistik för bättre miljöarbete, Naturvårdsverkets rapport 6536, 2012

12 NATURVÅRDSVERKET 12(33) identifiera orsaker till skillnader mellan uppkommen och behandlad mängd avfall, samt ge förslag på metodförändringar. I Sverige redovisar vi öppet osäkerheterna för avfallsstatistiken, vilket inte görs i samma grad för annan statistik som tas fram. För många avfallsslag har Sverige, jämfört med övriga Europa, en mycket hög kvalitet på data. Vi är bland annat ett av få länder som har uppgifter om flytande matavfall från hushåll. Vi har också bättre uppgifter om matsvinnets del av matavfallet. Uttjänta bilar är ett exempel på område där svensk myndighetsstatistik, i detta fall Fordonsregistret, blir till gagn även för kvaliteten på avfallsstatistiken. Möjligheten att uppnå en viss önskvärd kvalitetsnivå är beroende både av hur högt ribban för företagens rapporteringsplikt sätts och av vad avfallsstatistiken får kosta. Kostnaden för avfallsstatistiken med tillhörande utredningar är för Naturvårdsverkets del ca 10 miljoner kronor per år. Ju mer avfallspolitiken fokuserar på kvantifierade och precisa mål, desto högre krav ställs på detaljerad och robust avfallsstatistik. Naturvårdsverket har uppdragit åt SMED att utreda och beskriva vad osäkerheterna i avfallsstatistiken innebär för de nationella avfallsmålen. 18 I rapporten finns ett avsnitt om statistiska fel och osäkerheter och dessas betydelse för möjligheten att följa upp de nationella etappmålen om avfall. Miljörapporterna är en värdefull datakälla för avfallsstatistiken, men eftersom det idag inte finns någon standardiserad mall för rapportering av avfall i miljörapporter krävs mycket arbete med att plocka ut relevanta data ur dessa. Detta innebär att kvaliteten och innehållet varierar mycket mellan olika uppgiftslämnare. Att rapporteringen inte sker på ett standardiserat skapar också en osäkerhet hos uppgiftslämnarna om vad de faktiskt förväntas rapportera in. Det är idag endast tillståndspliktiga verksamheter (A- och B verksamheter) som måste lämna in miljörapporter. De anmälningspliktiga verksamheterna (Cverksamheterna) behöver endast föra anteckningar över bl.a. avfallsmängder och spara dessa i tre år för tillsynsmyndigheternas förfogande. Därmed är det svårare att samla in och sammanställa data över avfallsmängder från anmälningspliktiga verksamheter. För att få in dessa data används idag frivilliga enkäter. Av resursskäl görs sällan en total enkätundersökning för att kartlägga uppkommet avfall i en bransch. Istället görs ett statistiskt urval. I vissa sektorer görs skattningar utifrån enkäter till några av de dominerande verksamhetsutövarna då det inte är möjligt att göra statistiska urval. Det är sällan som branscher är homogena i avfallshänseende. Vid urval och enkätstudier behöver man dock göra förenklade antaganden om att branscher är homogena. Genererade avfallsmängder måste i vissa fall uppskattas genom uppräkningar baserade på framskrivning av data eller på logiska antaganden av olika slag. I vissa fall används även schabloner, t.ex. att 20 procent av hushållsavfallet utgörs av liknade avfall från verksamheter. 18 SMED Osäkerhetsanalys Avfallsstatistik. Datainsamling för nationell miljömålsuppföljning.

13 NATURVÅRDSVERKET 13(33) För att få ett statistiskt underlag som speglar de verkliga mängderna uppkommet och återvunnet avfall behöver möjligheterna att samla in data från C- verksamheter förbättras. Enkäter är en osäker metod pga. att svarfrekvensen ofta är låg och enkäter är dessutom arbetskrävande för alla inblandade parter. Det är generellt sett svårt att göra trendanalyser med hjälp av avfallsstatistiken. Den främsta anledningen är att kravet på nationell avfallsstatistik är relativt nytt och under de omgångar (2004, 2006, 2008, 2010 och 2012) som statistiken har rapporterats till EU har förändringar skett i tolkningen av vad som är avfall och vad som är biprodukter. Att kraven på statistiken är relativt nya innebär även att metoderna för att ta fram statistiken har utvecklats, vilket kan bidra till skillnader i mängder. Dessutom har branschindelningen som används ändrats genom åren. Att prognosticera avfallsmängder och måluppfyllelse innebär samma problem som för andra slags prognoser om samhällets utveckling. Påverkan av många komplexa samband och hur långt och snabbt teknikutvecklingen går är mycket svårt att fastslå långt i förväg på ett meningsfullt sätt. Scenarios kan vara ett lämpligt verktyg för att i varje fall fånga in och jämföra möjliga inriktningar och grova storleksordningar Nyligen införda och föreslagna ändringar av rapportering Som statistikansvarig myndighet för avfallsstatistik kan Naturvårdsverket använda de uppgiftsskyldigheter som anges i statistiklagstiftningen för att få underlag till officiell statistik. 19 Naturvårdsverket har också möjlighet att besluta om utökade och mer detaljerade krav på rapportering av avfall i miljörapporter. 20 Naturvårdsverket har dock inte använt denna möjlighet i någon nämnvärd utsträckning, eftersom verket också eftersträvat att inte öka de administrativa bördorna på verksamhetsutövarna. Det hitintills enda exemplet är den utökade rapporteringen om bygg- och rivningsavfall från A- och B-klassade avfallsanläggningar. 21 Förändringen innebär att från och med 2016 kommer dessa anläggningar att rapportera in mer detaljerade och standardiserade data avseende bygg- och rivningsavfall. Uppgifterna, bl.a. mängder, ska redovisas som en emissionsdel kopplad till textdelen i verksamhetsutövarens miljörapport. Ändringen genomförs i syfte att få en bättre uppföljning av etappmålet om ökad resurshushållning i byggsektorn och även bättre tillgodose kraven på statistikrapportering till EU. I redovisningen av regeringsuppdraget om icke farligt bygg- och rivningsavfall den 9 mars 2015 föreslog Naturvårdsverket att ett lagstadgat rapporteringskrav även bör omfatta cirka 750 mindre avfallsbehandlingsanläggningar (Canläggningar) för mottagning av avfall och asfalt till återvinning. Om detta förslag genomförs skulle det innebära att Naturvårdsverket årligen får tillgång till data om återvinning av bygg- och rivningsavfall som annars är svår att få tillgång till. Åtgärden ryms inte inom Naturvårdsverkets nuvarande bemyndigande utan kräver en förordningsändring. 19 Se 7-8 lagen om den officiella statistiken samt 4-6 förordningen om den officiella statistiken. 20 Förordning (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd, införde Naturvårdsverket nya krav i föreskrifterna för miljörapport NFS 2006:9 i 4 punkt 8 och bilaga 4.

14 NATURVÅRDSVERKET 14(33) Sekretess medför problem Statistiksekretess gäller enligt 24 kap. 8 offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), OSL, i myndigheters särskilda verksamhet för framställning av statistik för uppgifter om enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden. 22 Statistiksekretessen omfattar såväl officiell statistik som en myndighet tar fram som annan statistik, så länge statistikframställningen sker inom ramen för den särskilda verksamheten. Syftet med ett starkt sekretesskydd för statistikuppgifter är bl.a. att värna om kvaliteten på statistiken. 23 I förarbetena till sekretesslagen (1980:100) 24 uttrycks att behovet av ett starkt sekretesskydd för statistikverksamheten beror på att kvaliteten på statistiken kan bli dålig om den enskilde uppgiftslämnaren inte kan vara säker på att inlämnade uppgifter inte kommer ut. Naturvårdsverket behöver som statistikansvarig myndighet kunna tillämpa statistiksekretess enligt 24 kap. 8 OSL, vilket framgår av 10 förordningen om den officiella statistiken. Uppgifter som ska skyddas med statistiksekretess ska hanteras i en särskild verksamhet, som ska vara avskild från myndighetens övriga verksamhet. Naturvårdsverket behöver därmed inrätta en särskild verksamhet för framställning av statistik. Insamlingen av data kan överlåtas på annan statistikansvarig myndighet genom överenskommelse. För att Naturvårdsverket ska kunna analysera och rapportera statistik krävs dock att en särskild verksamhet inrättas vid myndigheten. Av 10 kap. 5 andra stycket OSL framgår att uppgifter om utsläpp aldrig kan skyddas av statistiksekretess. Avfall betraktas dock inte som utsläpp. 25 Av bestämmelsens första stycke framgår att om en sekretessbelagd uppgift utgör miljöinformation 26 ska en intresseavvägning göras för att bedöma om det är uppenbart att allmänhetens intresse av att ta del av informationen är viktigare än intresset som sekretessen ska skydda. 27 En intresseavvägning kan utfalla på olika sätt, och med hänsyn till uppenbarhetsrekvisitet är det inte givet att allmänheten kan ta del av information om avfall (även om avfall utgör miljöinformation). Miljörapporterna är, som tidigare nämnts, en viktig datakälla för avfallsstatistiken. Huvudregeln är att uppgifter som finns i miljörapporterna är offentliga. Rapporterande verksamhetsutövare kan dock ange om de anser att uppgifter behöver skyddas av sekretess. Tillsynsmyndigheten har tillgång till samtliga uppgifter och ska vid en begäran om utlämnande av uppgifterna först pröva om rekvisiten för sekretess är uppfyllda enligt 30 kap. 23 OSL. Denna 22 Med enskild menas såväl fysiska som juridiska personer, se t.ex. prop. 2008/09:150 sid Prop. 1979/80:2 sid Den lag som offentlighets- och sekretesslagen numera har ersatt. I tillämpliga delar är dock förabetsuttalanden till den äldre lagstiftningen alltjämt gällande. 25 Se Kammarrätten i Sundsvalls dom den 12 juni 2015 i mål nr Med miljöinformation avses enligt 2 i lagen (2005:181) om miljöinformation hos vissa enskilda organ, information om 1. miljön och faktorer som kan påverka miljön, och 2. hur människors hälsa, säkerhet och livsvillkor samt kulturmiljöer och byggnadsverk kan påverkas av miljön eller av sådana faktorer som kan påverka miljön. 27 I nämnda kammarrättsdom lämnades inte begärda uppgifter ut efter denna intresseavvägning. Rätten vägde här in att sökanden fått del av ett antal andra uppgifter om avfallet varför intresseavvägningen inte utföll till dennes fördel.

15 NATURVÅRDSVERKET 15(33) sekretess kan bara tillämpas av den myndighet som har det operativa tillsynsansvaret. Naturvårdsverket kan således inte tillämpa tillsynssekretess i ärenden där verket inte har något operativt tillsynsansvar. Naturvårdsverket och SMED ges inte tillgång till fullständiga uppgifter om avfallet ur SMP. Vid SMED:s sammanställning 2014 var det cirka 10 procent av A- och B-anläggningarna som antingen inte redovisade användbara data, eller vars avfallsdata var sekretesskyddade. 28 I hälften av fallen har SMED hanterat detta genom att få uppgifterna direkt från anläggningarna eller genom att använda data från tidigare år. Fler och fler verksamhetsutövare väljer att sekretessmarkera uppgifter om avfall i miljörapporten. Detta gör det allt svårare för Naturvårdsverket och SMED att använda miljörapporterna som källa för att dataförsörja avfallsstatistiken. SMED sammanställer även avfallsdata från branschorganisationer och enkätsvar från verksamhetsutövare som inte omfattas av kravet på miljörapport. Innan SCB lämnar ut statistiska uppgifter till Naturvårdsverket gör SCB en så kallad röjandekontroll, för att kontrollera om uppgifterna kan lämnas ut, eller om detta förhindras av statistiksekretessen. Eftersom Naturvårdsverket ännu inte har någon särskild verksamhet för framställning av statistik får verket bara ta del av de uppgifter som SCB vid denna röjandekontroll finner att de kan lämna ut. Det innebär att Naturvårdsverket i vissa fall bara får del av aggregerade och avrundade data, samma data som SCB skulle kunna lämna ut till allmänheten. Naturvårdsverket har då ingen möjlighet att kvalitetskontrollera data och kan inte heller analysera, redovisa och rapportera annat än de aggregerade data som SCB lämnar ut Bristfällig tillgänglighet förbättras Hittills har avfallsdata publicerats som pappers- och pdf-rapporter (rapportserien Avfall i Sverige). Några få utvalda tabeller och diagram publiceras även på Naturvårdsverkets hemsida. För övrigt finns idag inte svenska avfallsdata tillgängliga på webben eller i en databas på samma sätt som många andra miljödata. Behovet av tillgänglighet ökar i takt med en växande informationsmängd. Det finns idag en allmänt accepterad policy bland statistikansvariga organisationer att så långt som sekretessen tillåter det tillhandahålla s.k. öppna data, en policy som även Naturvårdsverket anslutit sig till. Från och med 2016 kommer alla avfallsdata från 2006 och framåt att publiceras i SCB:s internetbaserade databas SSD. På så sätt görs avfallsstatistiken tillgänglig för alla kostnadsfritt. Man kommer även att kunna utnyttja SSD:s utvecklade funktioner för urval och presentation av data. Detta kommer att avsevärt förbättra tillgängligheten till avfallsstatistiken. 28 SMED:s lägesrapport till Naturvårdsverket om avfallsstatistikproduktionen, februari 2014.

16 NATURVÅRDSVERKET 16(33) 3.2. Spårbarhet av farligt avfall Spårbarhetssystem för nationella och gränsöverskridande avfallstransporter Det är viktigt att farligt avfall hanteras och behandlas på rätt sätt, eftersom en felaktig hantering av farligt avfall kan medföra betydande negativa miljökonsekvenser redan vid relativt små mängder. Farligt avfall regleras därför av mer omfattande lagstiftning än annat avfall. Bland annat anger avfallsdirektivet att farligt avfall ska kunna spåras från produktion till slutlig bestämmelseort. 29 I lagstiftningen 30 anges att verksamhetsutövarna ska föra anteckningar över farligt avfall som hanteras och transporteras. Anteckningsskyldigheten och kravet på verksamhetsutövarna att tillgängliggöra information vid begäran gör det möjligt för tillsynsmyndigheten att spåra farligt avfall, men det är mycket tidskrävande eftersom uppgifterna finns hos en mängd olika verksamhetsutövare. Avfallstransporter mellan länder regleras främst genom avfallstransportförordningen 31, som bygger på en internationell konvention, Baselkonventionen. Avfallstransportförordningen kompletteras av den svenska avfalls-förordningen 32. Alla anmälningspliktiga avfallstransporter som passerar in eller ut ur Sverige ska godkännas av Naturvårdsverket innan transporterna kan genomföras. Uppgifter om varje specifik avfalltransport rapporteras sedan in löpande av avsändare och mottagare, t.ex. mängd och när avfallet behandlats. Förfarandet kring de gränsöverskridande avfallstransporterna kan till viss del genomföras av verksamhetsutövarna via en e-tjänst (webbportalen Nordic TFS), som länkar till Naturvårdsverkets ärendehanteringssystem. Delar av e-tjänsten används av vissa verksamhetsutövare, framför allt av exportörer, men e-tjänsten är ännu under utveckling. Utöver rapporteringen om varje transport skickar den svenske avsändaren eller mottagaren in en årlig sammanställning av sina transporter. Något nationellt spårbarhetssystem för avfall finns inte i Sverige. Mellan år 2000 och 2007 fanns ett frivilligt register (Kretsloppsregistret) som sköttes av Åkeriförbundet. Registret lades ned eftersom näringslivet inte ville driva det vidare på frivillig basis och Naturvårdsverkets bedömning år 2007 var att majoriteten av det farliga avfallet hamnar där det ska 33 och därmed ansåg man inte att de kostnader som ett obligatoriskt register skulle innebära kunde motiveras. I flera andra europeiska länder finns nationella register för farligt avfall. Resultat från en undersökning 34 som konsultföretaget Bipro genomfört på uppdrag av EU-kommissionen visar att ett register för farligt avfall är praxis; 21 medlemsstater har ett sådant register på nationell nivå. Det finns fyra 29 Avfallsdirektivet artikel , 60 och 62 avfallsförordningen (2011:927) 31 EG-förordning 1013/2006 om transport av avfall 32 SFS 2011: Hantering och tillsyn av farligt avfall En uppföljning. Naturvårdsverket rapport 5722 Juni Screening report: Support to Member States in improving hazardous waste management based on assessment of Member States' performance. ENV/2014/SI /ETU/A2

17 NATURVÅRDSVERKET 17(33) medlemsstater där ett sådant system inte täcker hela landet och i tre länder, däribland Sverige, finns inget register. EU-kommissionen rekommenderar att det inom respektive medlemsstat bör finnas ett nationellt register för farligt avfall. 35 I kommissionens förslag till ändringar i avfallsdirektivet som drogs tillbaka i höstas, men som ska återkomma i någon form, fanns ett krav om att det ska bli obligatoriskt med elektroniska rikstäckande register Bättre överblick och tillsyn behövs Anteckningsskyldigheten gör att det är möjligt att spåra farligt avfall, men i praktiken är det mycket svårt, eftersom uppgifterna finns utspridda hos en mängd aktörer. Ansvaret för tillsynen är uppdelat på lokal och regional nivå, och tillsynen bedrivs med begränsade resurser. Det finns inte någon nationell överblick av var det farliga avfallet finns och hur det hanteras. Det finns inte heller någon nationell överblick över vilka anläggningar som har tillstånd att ta emot och behandla olika slags farligt avfall, vilka som faktiskt gör det och vilka mängder som hanteras. Anläggningarna finns dock registrerade i ärendehanteringssystem hos respektive tillsynsmyndighet. Avsaknaden av nationell överblick gör att det är svårt att säkert veta om farligt avfall hanteras på rätt sätt. Det är därmed svårt att veta om och i så fall vilka ytterligare styrmedel, åtgärder och insatser som behövs för att farligt avfall ska hanteras på ett miljöriktigt sätt. Riksrevisionen har nyligen granskat hur tillsynen av transporter av farligt avfall fungerar. 37 I Riksrevisionens rapport konstateras att det förekommer illegala avfallstransporter och att dessa är mycket svåra att upptäcka om tillsynen inte kan bedrivas riktat och riskbaserat. Riksrevisionen menar att ett register för farligt avfall skulle kunna underlätta för tillsynen. De påtalar också att andra åtgärder behövs för att förbättra tillsynen, samt att ytterligare sanktionsmöjligheter behövs. Enligt 1 kap. 28 miljötillsynsförordningen (2011:13) ska Naturvårdsverket årligen lämna en redovisning till regeringen av de brister i tillsynen som verket identifierat, samt en beskrivning av hur bristerna kan åtgärdas. I den senaste redovisningen framkommer att det finns problem med tillsyn av gränsöverskridande avfallstransporter och att det finns ett generellt problem med tillsynens effektivitet i förhållande till myndigheternas begränsade resurser. 38 Dessa problem skulle kunna minskas genom att införa ett spårbarhetssystem för farligt avfall, eftersom det kan underlätta vid planering av tillsyn och göra tillsynen mer effektiv. Tillsynen kan då till exempel inriktas på transportörer 35 Assessment and guidance for the implementation of EU waste legislation in Member States Report on existing minimum waste treatment requirements in at least 15 MS and recommendation for action to be taken at EU-level (WP4) ENV.G.4/SER/2009/0027 (D1.4.4.) 11 January Kommissionens förslag: Member States shall set up an electronic registry or coordinated registries to record data on hazardous waste and, where appropriate, other waste streams, covering the entire geographical territory of the Member State concerned. 37 Transporter av farligt avfall hur fungerar tillsynen?,riksrevisionen Tillsyn enligt miljöbalken möjligheter till utveckling och förbättring. En redovisning till regeringen enligt 1 kap. 28 miljötillsynsförordningen den 15 april 2015

18 NATURVÅRDSVERKET 18(33) som inte har ett tillstånd, genom att titta i registret och välja att utöva tillsyn på de transportörer som inte finns med i registret Indikationer på felaktig hantering I avfallsstatistiken överstiger mängden uppkommet farligt avfall mängden behandlat farligt avfall. T.ex. uppkom ton farligt avfall år 2012, men endast ton farligt avfall behandlades (figur 1). 39 Det finns flera möjliga orsaker till att siffrorna inte stämmer överens, vilket beskrivits ovan. En tänkbar orsak kan vara att farligt avfall inte alltid hanteras på rätt sätt. Figur 1. Uppkomna och behandlade mängder farligt avfall i Sverige Naturvårdsverket rapport Avfall i Sverige 2012.

19 NATURVÅRDSVERKET 19(33) Det finns även konkreta exempel på att farligt avfall hanterats på felaktigt sätt i Sverige. Ett sådant exempel är CFC-haltigt byggnadsmaterial, som inte har nått fram till lämpliga behandlingsanläggningar i den takt materialet bedömts ha rivits ut ur byggnader Register över transportörer m.fl. utvecklas På länsstyrelserna pågår ett projekt för att upprätta ett nationellt register över transportörer, handlare, mäklare och insamlare av avfall. Syftet med registret är att publicera tillstånden, så att företag som avser lämna avfall enkelt ska kunna kontrollera om verksamhetsutövaren de tänkt anlita har tillstånd för den aktuella transporten. Registret kommer även att underlätta för tillsynsmyndigheterna. Registret kommer att uppfylla grundtanken med kravet i 51 avfallsförordningen (2011:927) Digitalt system för gränsöverskridande avfallstransporter inom EU EU-kommissionen har låtit genomföra en studie som tittat på möjligheten att införa digitala system för att hantera de anmälningar och registreringar som ska göras när avfall ska transporteras mellan olika länder. 41 Både bransch och myndigheter har under en längre tid efterfrågat digitala lösningar. I rapporten anges att ett fungerande elektroniskt system, som ersätter det mer manuella som dominerar idag, skulle spara 44 miljoner Euro årligen för EU. Ett bra digitalt system skulle även leda till att spårbarhet och tillgänglighet förbättrades väsentligt. Slutrapporten redovisades i september 2014 och kommissionen har ännu inte avgjort hur man ska gå vidare. 4. Åtgärder, alternativ och konsekvensbedömning Både för att kunna uppnå en bättre spårbarhet av farligt avfall och för att förbättra avfallsstatistiken på ett avgörande sätt behöver uppgifter från verksamhetsutövare samlas in och sammanställas på ett annat sätt än idag. Beroende på ambitionsnivå och vad det får kosta kan olika alternativ vara att föredra. I detta avsnitt presenteras tänkbara inriktningar för den framtida avfallsstatistiken och vad som bör ingå i ett spårbarhetssystem. Tänkbara alternativ för vilka som bör åläggas att rapportera in uppgifter redovisas, liksom tänkbara alternativ gällande vem som bör ansvara för systemet/systemen Nollalternativ Nollalternativet innebär att något nationellt spårbarhetssystem för farligt avfall inte införs, såvida EU inte beslutar att alla medlemsländer måste ha ett sådant. Arbetet med att utveckla avfallsstatistiken fortsätter i enlighet med Naturvårdverkets långsiktiga plan. Detta medför att förbättringar av avfallsstatistiken sker inom ramen för gällande lagstiftning och de ekonomiska medel som Naturvårdsverket förfogar över. De förändringar som redan är beslutade för att förbättra tillgängligheten till statistiken kommer att genomföras. 40 Emissioner och kvarvarande mängder CFC i Sverige, IVL (2012). 41 Feasibility Study for the establishment of an Electronic Data Interchange for Waste Shipments, Project Charter, 01/09/2014, TRASYS S.A., for DG Environment of the European Commission R.pdf

20 NATURVÅRDSVERKET 20(33) Länsstyrelsernas planerade register över avfallstransportörer m.fl. kommer i viss utsträckning att underlätta för tillsynen. De problem som beskrivs i kapitel 3 kommer dock till stor del att bestå. Grundläggande problem är att många verksamhetsutövare inte behöver bidra till avfallsstatistiken, att alla uppgifter som rapporteras in inte kommer ansvarig myndighet till del, avsaknaden av standardiserade rapporteringskrav och att uppgifter om nationella transporter av farligt avfall inte rapporteras in till någon myndighet. Följder av detta är att bland annat att den nationella överblicken blir fortsatt bristfällig, att det blir fortsatt svårt att följa upp mål inom avfallsområdet, liksom att identifiera behov av nya styrmedel inom området och att bedriva riktad tillsyn över transporter av farligt avfall Inriktning för den framtida avfallsstatistiken Åtkomst till sekretessbelagda uppgifter För att Naturvårdsverket, i egenskap av statistikansvarig myndighet 42, ska kunna kvalitetssäkra, analysera, sammanställa och rapportera avfallsstatistiken behöver Naturvårdsverket få fullständig tillgång till de uppgifter om avfall som rapporteras in. Den som ska ansvara för ett spårbarhetssystem för farligt avfall behöver få fullständig tillgång till data om det farliga avfallet, dess härkomst och behandling. Vissa uppgifter behöver kunna skyddas med sekretess, i enlighet med lagstiftningen och för att uppnå ett ömsesidigt förtroende mellan uppgiftslämnare och den/de som ansvarar för systemet/systemen. De myndigheter som ska ansvara för att hantera statistiska uppgifter, respektive uppgifter som behövs för tillsynen, behöver kunna tillämpa offentlighets- och sekretesslagstiftningen på ett sätt som säkerställer att uppgifterna kommer relevanta myndigheter till del och där kan skyddas med sekretess då lagstiftningen kräver det. För att uppgifter ska kunna skyddas genom statistiksekretess krävs att de myndigheter som hanterar statistiska uppgifter hanterar dessa i en särskild verksamhet som är avskild från myndighetens övriga verksamhet. 43 Naturvårdsverket utreder hur en sådan särskild verksamhet kan införas Standardiserad och utökad rapportering från verksamhetsutövare För att avfallsstatistiken ska förbättras på ett avgörande sätt behöver uppgiftsinhämtningen ske med metoder som innebär signifikant minskad osäkerhet för ett stort antal avfallsslag. Att verksamhetsutövare åläggs att rapportera årligen ger betydligt säkrare data än enkäter, utan att den administrativa bördan behöver öka i motsvarande utsträckning. Eftersom företagen och samhället i övrigt blir allt mer digitaliserat bör rapportering av stora mängder data kunna ske på ett mer hanterbart sätt än idag. Tydligare och mer specificerade och standardiserade krav bör ställas på rapporteringen om avfall från A- och B-verksamheter. För att statistiken ska förbättras på ett avgörande sätt behöver också fler verksamhetsutövare än idag, det vill säga verksamheter som inte är tillståndpliktiga, åläggas att rapportera in uppgifter om sitt avfall. Genom sådana standardiserade och utökade krav på rapportering kan avfallsstatistiken förbättras för alla avfallsslag. 42 Se bilagan till förordningen om den officiella statistiken. 43 Jämför 24 kap. 8 OSL samt 10 förordningen om den officiella statistiken.